EU och bostadsstöd

Interpellation 2002/03:181 av de Pourbaix-Lundin, Marietta (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-02-12
Inlämnad: 2003-02-12
Besvarad: 2003-03-04
Sista svarsdatum: 2003-03-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 februari
Interpellation 2002/03:181
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om EU och bostadsstöd

I en skrivelse från Europeiska kommissionen slås det fast att kommunala bostadsföretag omfattas av de kontrollregler som avser statligt stöd. Skälet till detta är att företagen sysslar med ekonomisk verksamhet på bostadsuthyrningsmarknaden. Enligt EG-fördraget har medlemsstaterna därför skyldighet att förhandsanmäla alla åtgärder som kan utgöra statligt stöd i EG-fördragets mening.

En sådan anmälan har inte den svenska regeringen gjort när det gäller det statliga stöd till kommunala bostadsföretag som föreslogs i propositionen Allmännyttiga bostadsföretag (prop. 2001/02:58).

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta på sitt beredningsområde för att i framtiden undvika att lägga regeringsförslag till riksdagen som strider mot EG-rätten?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta på sitt beredningsområde för att Sverige inte ska utge statligt stöd och statliga subventioner som strider mot EG-rätten?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:181

Webb-tv: EU och bostadsstöd

Protokoll från debatten

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 14 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för det svar jag har fått av statsrådet Lövdén på min inter- pellation angående markpriser och statens agerande, men jag är inte helt nöjd med svaret. Frågorna som jag har ställt i interpellationen och som jag gärna vill ha svar på är: 1. Avser statsrådet vidta åtgärder för att staten i egenskap av markägare ska erbjuda billig mark till bostadsbyggande i enlighet med de krav som statsrådet har ställt på kommuner i tillväxtregio- ner? 2. Avser statsrådet vidta åtgärder för att ändra ägar- direktiven för Civitas Holding AB och dotterbola- get Vasakronan? Skälet till mina frågor är det faktum att statsrådet Lövdén kritiserat kommuner för deras prissättning av mark. Markpriset anses enligt statsrådet vara skälet till orimliga produktionskostnader. Samtidigt agerar staten i en annan riktning i egenskap av markägare. Jag delar inte statsrådets uppfattning att markpri- set är den faktor som förklarar varför det är dyrt att bygga och bo i Sverige. Visst är markpriset en faktor som måste beaktas. Men det finns fler orsaker till att exempelvis produktionskostnaden ökat med 65 % under åren 1994-2001. Kostnaden för byggandet och boendet påverkas även av faktorer som bristande konkurrens, besvärliga, omständliga planprocesser, dyrt byggmaterial, exploateringskostnader, tillämp- ning av upphandlingsregelverk, otillräcklig utveck- ling av nya byggmetoder, dyra åtgärder på grund av byggfel, byggfusk samt skatter på byggande och boende. Kommunernas prissättning av mark påverkas en- ligt min egen erfarenhet av många faktorer. Man tar inte ut maximalt betalt för att straffa kommande bo- ende. Ett svårt ekonomiskt läge kan, otvetydigt, på- verka prissättningen. Ett exempel är min egen hem- kommun. Det finns också exempel på det omvända. Det kritiseras då från socialdemokratiskt håll. Som exempel på det omvända kan nämnas Stockholms prissättning av tomträtterna som villaägare erbjöds att friköpa. Självfallet ska prissättningen beaktas. Jag menar att de frågor som jag har ställt till statsrådet är högst intressanta. Statsrådet ser det som självklart att kom- muner ska erbjuda billig mark. Men bör det då inte rimligen vara så att även staten agerar i denna rikt- ning? Enligt ägardirektivet för bland annat Civitas Hol- ding och Vasakronan, som äger mycket mark, ska bolagen oavsett vilken affär det gäller agera på mark- nadsmässiga villkor och med största möjliga ekono- miska utbyte för ägaren staten. Inga avsteg har gjorts från denna princip, enligt uppgifter. Jag hoppas få svar på de frågor jag har ställt i in- terpellationen: Avser statsrådet Lövdén vidta åtgärder för att staten ska erbjuda billig mark till bostadsbyg- gande i enlighet med de krav som man ställer på kommunerna? Avser statsrådet vidta åtgärder för att i så fall revidera ägardirektiven för berörda bolag för att uppnå målet om att erbjuda billig mark för bo- stadsbyggande?

Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 15 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! Jag delar Nina Lundströms uppfatt- ning att det inte enbart är markpriserna som har bety- delse för de stegrade produktionskostnaderna som vi har sett under den senaste 8-10-årsperioden. Det finns en mängd andra faktorer. Jag tror att nyckelfrå- gan är konkurrensen på marknaden. Den är i dag bristfällig. Många av de mindre och medelstora aktö- rerna slogs ut under fastighetskrisen i mitten på 90- talet. Därom har vi inga delade meningar. Markpriserna är en del, en förklaring. Jag nämner i mitt svar det som har hänt i framför allt tillväxtom- rådena, i särskilt hög grad i Stockholmsområdet. Där har de stora byggföretagen köpt på sig stora markin- nehav ofta till mycket höga priser. Det är ett stort problem på bostadsmarknaden. Som jag anger i mitt svar har vi gett Mats Hell- ström i uppdrag att göra en inventering och föra en diskussion med de statliga markintressena i Stock- holmsområdet och kommunerna om vilken mark som ska kunna friställas för bostadsbyggande och vilken mark som eventuellt kan säljas till kommunerna. Ytterst kan kommunerna också påverka prissätt- ningen på marken. Kommunerna kan genom de pla- ninstrument som de har, genom exploateringsavtal, starkt påverka sammansättningen av bebyggelsen och därmed i förlängningen priset på marken. När vi fört diskussioner om ett sådant markområ- de i Stockholmsområdet, nämligen gamla Tullinge flygplats, har det varit en mycket fruktbar diskussion mellan det statliga bolaget Vasallen och Botkyrka kommun om innehållet i den bebyggelse som ska ske på Tullinge flygplats. Det handlar om en blandad bebyggelse med både bostadsrätt, hyresrätt och ägan- derätt. Därmed får markpolitiken ett rejält innehåll där man i förlängningen också kan påverka prissätt- ningen på marken genom att via avtal styra vilken bebyggelse som ska ske på marken. Om jag ska svara direkt på frågan är jag alltså för dagen inte beredd att ta initiativ till något ändrat ägardirektiv. Vi avvaktar nu Mats Hellströms redo- visning till regeringen, vilken kommer att ske under mars månad, innan vi tar vidare ställning till hur sta- ten kan bidra till ett ökat bostadsbyggande i Stock- holmsregionen.

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 16 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Jag tycker att en del av de faktorer som statsrådet Lövdén beskriver här är väldigt intres- santa. Det jag efterlyser är strategin för det statliga markinnehavet. Visserligen kan man ta fram markinnehavet - och det är väl lovvärt att landshövdingen i Stockholms län har att se över markinnehavet i länet - men det statli- ga markinnehavet finns ju över hela landet, också i flera tillväxtregioner. Det finns i Lund, Malmö, Göte- borg, Växjö, och genom Norrporten i kommuner som Luleå, Umeå, Sundsvall, Gävle, Örebro, Karlstad, Jönköping och Kristianstad. Det är alltså inte bara en fråga för Stockholms län. En följdfråga utifrån det som statsrådet Lövdén säger blir hur staten agerat för att uppnå konkurren- sen. Är det rimligt att staten lierar sig med byggjättar i utvecklingsbolag? Det är en oerhört viktig fråga föranledd av det som statsrådet anför. Men vad är strategin? Om man anser att markpris- sättningen är en viktig strategisk fråga, och att kom- munerna ska ta ansvar för den, är det då inte rimligt att staten i egenskap av mycket stor markägare tar ansvar? Jag kan nämna att i Västerjärva och Sundby- berg i Stockholms län har man mark som motsvarar en exploatering på 550 000 m² kontor och bostäder. Man är alltså en exceptionellt viktig aktör på markna- den. Om det är rimligt och viktigt att avkräva ansvar av kommuner, vilket ansvar bör då inte staten själv ta? Det är en oerhört viktig fråga. Enligt de ägardirektiv som Civitas Holding och Vasakronan har kan de inte agera på något annat sätt än genom att sträva efter högsta möjliga avkastning. Det är klart uttalat i de ägardirektiv som finns. Detta leder därför till en följdfråga: Om man anser att staten ska bidra till billig mark för boende, hur ska man då göra med ägardirektiven eftersom de står i motsats till det som finns i dag? Det här upplever jag att statsrådet inte riktigt vill svara på. Vad vill man från staten med det strategiska markinnehavet? Jag menar att det inte räcker med att påtala att landshövdingen i Stockholms län har ett uppdrag. Vad vill man med resten av Sverige?

Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 17 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! Jag åberopade i mitt svar de instru- ment som kommunen har för att påverka exploate- ringen av ett visst markområde. Jag underströk det och vill än en gång läsa innantill från mitt skriftliga svar: "Självklart skall de statliga bolagen medverka till att de kommunala planintentionerna uppnås". När det gäller Tullinge flygplats är vi på god väg att göra det - samarbetet där är mycket fruktbart. Det gäller självklart också övriga statliga bolag. Sedan är det inte alldeles enkelt att säga att staten vid varje tillfälle ska svara för den billiga marken. Om en kommun säljer ut sin mark till högstbjudande blir det ganska orimligt om staten då skulle gå in och sälja sin mark väsentligt under den markförsäljning som kommunen har gjort. Det kan ju vara två mark- områden som ligger bredvid varandra. Det är alltså inte en alldeles enkel problematik. Att staten ska bidra till att befria markområden som kan frigöras till bostadsbebyggande och se till att det sker ett fruktbart samarbete med kommunerna och deras intentioner för bebyggelsen är ganska uppenbart och klart. Herr talman! Sammanfattningsvis vill jag säga att regeringen inte avser att utfärda några nya ägardirek- tiv. Riksdagen har ställt sig bakom de riktlinjer som gäller för de statliga bolagen. Men vi ska naturligtvis, bland annat mot bakgrund av det uppdrag som Mats Hellström har och som han kommer att redovisa un- der mars månad, se till att den statliga marken kan användas för bostadsbebyggelse enligt de intentioner som kommunerna har i sina planärenden.

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 18 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Då infinner sig frågan: Är det inte så, utifrån det som statsrådet Lövdén säger, att staten genom att som stor aktör sälja till marknadsmässiga priser också bidrar till att driva upp markpriserna? Man har alltså ett strategiskt markinnehav. Bolagen ska inte klandras, de agerar helt utifrån de ägardirektiv som finns, och gör det vällovligt. Man kan konstatera att utdelningen inte minst för Va- sakronan, enligt bland annat de årsredovisningar som finns, uppgår till 3,4 miljarder mellan åren 1994 och 2001. Det innebär en totalavkastning under dessa år på 230 %. I enlighet med de ägardirektiv man har agerar man helt följdriktigt utifrån dem. Det här gör att det känns mycket märkligt när statsrådet säger att staten ska bidra med billig mark. I så fall måste man också vidta åtgärder vad gäller ägardirektiven. Jag delar uppfattningen att man någonstans måste ha en samsyn. Precis som att kommunerna ska sätta pris på marken utifrån de förutsättningar som finns så ska självfallet staten också göra det. Det som jag har reagerat mot är den inkonsekventa hållningen när det gäller hur statsrådet har uttalat sig kring kommuner- nas markinnehav kontra det som sedan sker med det statliga markinnehavet. Det är ett bostadspolitiskt drama som utspelar sig. Min fråga är fortfarande: Är det inte så, eftersom markpriserna blivit en del av det bostadspolitiska dramat, att staten själv blir en bov i dramat genom att driva upp markpriserna?

Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 19 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! Det är inte staten som har drivit upp markpriserna i Stockholm under de senaste åren. Det som har drivit upp markpriserna är den omfattande försäljningen av mark som har skett från framför allt kommunernas sida i Stockholm till högstbjudande på marknaden. Man har etablerat en prisnivå i attraktiva lägen som är väldigt hög. Jag har noterat att det finns en annan politisk vilja med nuvarande majoriteter, bland annat i Stockholms stadshus, och det kommer säkert att till en del dämpa prisbilden framöver. Vi kan också se att flera av de stora byggentreprenörerna på marknaden som har köpt mark kanske har köpt den för dyrt. Det är lite grann anledningen till trögheten i dag när det gäller bostadsrättsbyggandet i Stockholms län. Än en gång: Staten ska naturligtvis bidra med den mark som vi kan undvara för bostadsbebyggande, och statens markinnehav ska också följa de planintentio- ner som kommunerna har både i Stockholmsregionen och i andra delar av landet.

Intressenter

Frågeställare

Marietta de Pourbaix-LundinModeraterna

Besvarad av

Lars-Erik LövdénSocialdemokraterna