EU-definition av betesmark och målet om ett levande odlingslandskap
Interpellation 2007/08:741 av Ehn, Tina (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-05-13
- Inlämnad
- 2008-05-13
- Besvarad
- 2008-05-23
- Sista svarsdatum
- 2008-06-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2007/08:741 EU-definition av betesmark och målet om ett levande odlingslandskap
av Tina Ehn (mp)
till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Definitionen av betesmarker i gårdsstödet har ändrats. Bakgrunden till föreskriftsändringen är att EU-kommissionen menar att Sverige har en definition som tillåter för många träd på markerna och hotar Sverige med höga böter, som fortsatt har beviljat stöd på marker med fler än 50 träd per hektar.
Men föreskrifterna kanske inte behöver inte ändras just på detta sätt.
Betesmark som innehåller fler än 50 träd per hektar ska nu klassas som skog och inte ge motsvarande ersättning som annan betesmark. Men i flera delar av vårt land är det regel snarare än undantag att de mest värdefulla hagmarkerna är trädbevuxna. Faktum är att merparten av de värdefullaste hagmarkstyper vi har i Sverige är skogbeklädda. Ekhagarna i Mälardalen är ett bra exempel.
Gårdsstödet i Jordbruksverkets föreskrifter har ändrats och skickar en signal till lantbrukare med betesmarksersättningar att deras insats som naturvårdare inte längre är önskad. Det är olyckligt. Om miljömålet ska uppnås behövs en fortsatt hävd av betesmarkerna och för att klara detta är lönsamma, betesinriktade företag med framtidstro centrala.
Det beslut som nu är taget innebär också att det finns en uppenbar och allvarlig risk att lantbrukare hugger ned värdefulla träd i betesmarker och på det sättet minskar den biologiska mångfalden i dessa marker.
I biotopkarteringar som genomförs i hela EU finns biotoptypen trädklädda betesmarker definierad. Någon biotopkartering har dock inte genomförts för att fastställa att just 50 träd per hektar är en lämplig gräns. Effekterna kommer ju att skilja sig åt över landet. Det råder stora regionala skillnader kring vad trädbärande betesmarker är. Värden knutna till träden har inte heller uppmärksammats eller erkänts av alla länsstyrelser i lika hög grad.
Sverige borde tydligare verka för att definitionen av betesmarker lämnas till medlemsländerna att fatta beslut om. Dessutom bör man ta initiativ till en öppen diskussion om hur man på bästa sätt ersätter kollektiva nyttigheter knutna till odlingslandskapet.
Miljöpartiet anser att regeringen borde försvara den svenska bonden och den svenska naturen i stället för att låta EU-kommissionen avgöra hur den svenska naturen och landskapet bör vara utformade.
Med anledning av vad som anförts vill jag ställa följande frågor till ministern:
Avser ministern att verka för möjlighet till en regional anpassning av den nya definitionen?
Hur avser ministern att verka för att Sverige ska lyckas säkra hävden på dessa betesmarker samt därigenom säkra den biologiska mångfalden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:741
Webb-tv: EU-definition av betesmark och målet om ett levande odlingslandskap
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:118 Fredagen den 23 majProtokoll 2007/08:118 8 § Svar på interpellation 2007/08:741 om EU-definition av betesmark och målet om ett levande odlingslandskap
Protokoll från debatten
Anf. 33 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Tina Ehn har frågat mig dels om jag avser att verka för möjligheten till en regional anpassning av den nya definitionen, dels hur jag avser att verka för att Sverige ska lyckas säkra hävden på dessa betesmarker samt därigenom säkra den biologiska mångfalden.
Åtgärder som syftar till att hävda betesmarkerna har hög prioritet. Riksdagen har beslutat om de nationella miljökvalitetsmålen där ett av delmålen under miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap slår fast ambitionen att samtliga ängs- och betesmarker ska skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Regeringen avser att i en kommande miljömålsproposition presentera förslag på hur detta bevarandearbete ska bedrivas vidare. De ersättningar som går till jordbrukare för att de sköter sina betesmarker spelar roll för möjligheten att uppnå målen. Regeringen har också gett myndigheterna uppdraget att följa upp och utvärdera utvecklingen av naturvärdena i betesmarkerna.
Sverige fick kraftig kritik i samband med kommissionens revision av betesmarker i juni 2007. Kritiken rörde det som i Sverige då räknades som stödberättigade betesmarker. För att minska den risk för ekonomisk sanktion mot Sverige som kan komma att bli följden av kritiken, har den svenska definitionen av betesmarker ändrats i enlighet med kommissionens riktlinjer. Jordbruksverket fattade beslut om ändringen i februari 2008. De mest betydelsefulla skillnaderna jämfört med tidigare är att det infördes en objektiv gräns för hur många träd det får finnas per hektar samt att ogenomträngliga buskage större än 100 kvadratmeter inte berättigar till ersättning. Den nya definitionen innehåller därtill en rad undantag av miljömässiga skäl. Undantagen möjliggör att det på vissa utpekade marker får finnas fler än 50 träd.
Jag håller helt med Tina Ehn om att träd och buskar i många fall spelar en stor positiv roll för den biologiska mångfalden i svenska betesmarker. De svenska markerna har en egen historia och är därmed unika även i ett europeiskt perspektiv. En del av våra betesmarker har av tradition fler än 50 träd, vilket i vissa fall även är en förutsättning för att kunna upprätthålla den biologiska mångfalden. Det är i detta sammanhang även viktigt att påpeka att stark igenväxning måste förebyggas för att de höga naturvärdena ska bevaras. Det behövs därför en välbalanserad skötsel som bygger på vetenskapligt grundad kunskap.
Vi får dock inte glömma att gårdsstöd endast kan och ska lämnas till mark som definieras som jordbruksmark. Syftet med riktlinjer för betesmarker är att underlätta vid klassificering av stödberättigande mark. Gårdsstödet och miljöersättningarna lämnas till samma typ av mark och dessa två system måste därför samspela med varandra. Igenvuxna och icke brukade marker ska inte vara berättigande till ersättning, detta tror jag vi är överens om.
Å andra sidan är det inte rimligt att det regelverk som är kopplat till gårdsstödet riskerar att leda till ett jordbruk som försämrar möjligheten att leva upp till svenska och europeiska miljömål. Jordbruksverket kommer att analysera resultatet av årets ansökningsomgång med avseende på betesmarker.
Sverige har fört en diskussion med kommissionen och kommer att fortsätta diskutera med kommissionen för att komma fram till ett mer flexibelt regelverk som bidrar till den biologiska mångfalden och samtidigt förhindrar att stöd betalas ut till marker som inte sköts. Målsättningen är att undvika konflikt mellan stödsystemets utformning och uppsatta miljömål.
Anf. 34 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern. Detta handlar förmodligen om de absolut mest värdefulla markerna vad gäller den biologiska mångfaldens mångfald. Det är marker som hyser en mängd arter som gör Sverige till det väldigt fantastiska landskap som vi ofta lyriskt besjunger och njuter av. Därför är det ganska obegripligt för mig hur EU kan bestämma vad som är klassificerad betesmark i Sverige eller ej, alltså det här med max 50 träd per hektar som det handlar om - plus minus några stycken kan det vara. Det som nu är en stor risk är att vi antingen får ett mer igenvuxet landskap med en förändring av beteshävdad mark eller så kan det tragiska hända att man helt enkelt sågar ned och röjer bort de träd och buskar som är övertaliga i förhållande till detta med 50 träd i betesmarkerna. De är övertaliga enligt EU:s definition.
I samband med den remissrunda som genomfördes av Jordbruksverket inkom många negativa svar på förslaget om förändring av betesmarksbegreppet. Men kan tycka att detta enda beslut kanske inte är så avgörande, men uppenbarligen påstås det att det kan vara spiken i kistan för om man ska fortsätta med betesdjur i landskapet eller ej. Det är ju allmänt bekant att många stigande kostnader och den allmänt pressade lönsamheten gör att varje förslag som ändrar på de ekonomiska förutsättningarna kan vara avgörande för företagaren, jordbrukaren i det här fallet.
En annan sak som denna förändring kan leda till, och som vi kunde läsa om i tidningen Land den 15 februari, är att man tar det säkra före det osäkra och sågar ned gamla fina lövträd som absolut inte borde få sågas ned. Många av de här träden är en förutsättning för vissa arter, bland annat skalbaggar. Ekar hyser exempelvis ett hundratal olika skalbaggsarter. Det allvarliga är också att den landskapstyp som är av mycket stor vikt för den biologiska mångfalden förändras. Det är till skada för många arter.
I svaret sägs det att för att minska risken för ekonomisk sanktion mot Sverige, som vi ju var hotade med, kan man väl säga, som en följd av kritiken, har den svenska definitionen ändrats i enlighet med kommissionens riktlinjer. Så är det. Det är uppenbart. Men då kan man ju undra om det inte kan finnas en risk för sanktioner till följd av att Sverige inte förmår uppfylla sina åtaganden enligt art- och habitatdirektivet eller fågeldirektivet när det gäller listade hotade arter som till exempel hasselsnok, lövgroda, väddnätfjäril, törnskata och ängshök. Jag tycker att det är viktigt att synen på biologisk mångfald och naturvärdena ska behandlas som en enhetlig del i miljömålsarbetet och att det inte får ses som ett undantag.
Vi får allt fler indikationer på att biologisk mångfald är väldigt viktigt, kanske viktigare än vi förstår, för att bevara solida ekosystem. Och vi behöver solida ekosystem som förser oss med tjänster. Vi tar dessa ekosystemtjänster för givna. Det är självklara system för oss. De har en förmåga att balansera en hel del påfrestningar och återställa balanser. Men om vi negligerar deras vikt eller tullar för mycket på dessa möjligheter kan det slå tillbaka. Med klimatförändringar i sikte behöver vi ekosystemens förmåga att återhämta sig. Vi behöver deras resiliens. Jag återkommer ofta till det här i kammaren har jag märkt, men det är inte så enkelt eller självklart att veta var gränserna finns för hur mycket av olika miljöer som behöver sparas, bevaras eller gynnas. Därav kommer försiktigheten och vikten av att slå vakt om den biologiska mångfalden.
Anf. 35 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Det är mycket viktigt att den nya definitionen inte äventyrar den biologiska mångfalden. Regeringen vill uppnå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. För att bidra till detta har Jordbruksverket givit undantag för sådana marker som ingår i ett åtagande för miljöersättning, för betesmarker och slåtterängar med särskilda värden eller andra marker där länsstyrelserna har fastställt arealen. I dessa fall ska åtgandeplanen följas om marken berättigar till gårdsstöd. Värdefulla ekhagar bör till exempel definitivt ha en skötselplan och utgöra undantag från den nya trädgränsregeln.
Låt mig igen, fru talman, poängtera att den nya definitionen
är
stelbent. Den är inte bra. Vad vi kan göra, och gör, är att föra en dialog med kommissionen för att få dem att ändra sina riktlinjer. Till detta arbete tar vi bland annat hjälp av forskare. Kommissionen är samtidigt tydlig med att det finns miljöersättningar för sådana marker som inte berättigar till gårdsstöd, vilket jag också gärna vill påtala i den här debatten. Det finns sådana möjligheter. Det finns även betesmarker vilkas biologiska värden skulle öka med en bättre hävd, där beskuggningen är för stor och där träden i sig inte huserar så många rödlistade arter eller annat bevarandevärt växt- eller djurliv.
När det gäller dialogen med kommissionen gör vi vårt allra bästa, men vi kan inte göra underverk när det gäller att ändra kommissionens syn. De har ett annat perspektiv än Sverige, som Tina Ehn påpekar. Men vår ambition är att vi ska påverka dem till att få en mer regionalt anpassad definition.
Anf. 36 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Det är helt riktigt, som jordbruksministern säger, att det finns en hel del undantag som gör det hela lite bättre. Det är trevligt att vi delar uppfattningen om att det är stelbenta regler. Sedan nämner du det här med forskningen. Men vad jag förstår har kritiken från forskarhåll mot den här nya definitionen egentligen varit massiv. EU-kommissionen granskar ju återkommande revisioner om hur medlemsländerna följer de regler som gäller för stöd och ersättning. Läser man revisionsberättelsen anmodas Sverige att inom två månader efter mottagandet inkomma med svar. Efter att svarsperioden utgått finns det en bedömning av att man skulle kunna komma överens och mötas.
Sverige hade ingen skyldighet att presentera ett färdigt system. Därför är det lite obegripligt varför man stressade igenom denna nya definition. Det fanns förmodligen möjlighet att ta lite längre tid på sig och försöka få ett samförstånd i detta. Jag ifrågasätter om det verkligen var så bråttom med tanke på att vi har miljömål att uppnå. Det blir mycket knepigare om vi inte får en förståelse för hur vårt landskap och kulturlandskap fungerar.
Jag är inte riktigt nöjd med hur frågan har hanterats och anser att vi måste vara medvetna om hur stor vikt den biologiska mångfalden har. Vi kan inte spela bort möjligheterna till skydd för mångfalden. Vi kan inte heller lägga ansvar på den enskilda betesdjurägaren att förstå allt detta. Vi måste skicka rätt signaler till dem som bidrar till naturvården. Jag tror att jordbruksministern delar denna uppfattning.
Anf. 37 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig upprepa att Jordbruksverket givits undantag för sådana marker som ingår i ett åtagande för miljösättningar för betesmarker och slåtterängar med särskilda värden eller andra marker där länsstyrelsen har fastställt arealen.
Jag vet, efter att ha hört mig för på länsstyrelserna, att ganska många brukare under vintern och våren har ansökt om att få sina marker värderade utifrån om där finns särskilda värden eller ej. De som omfattas av detta omfattas alltså inte av den så kallade 50-trädsregeln.
Det var bråttom. Vi hotades av böter i hundramiljonersklassen för varje år som vi inte gjorde något, dessutom retroaktivt. Jag är rädd om samhällets pengar, våra gemensamma pengar, som jag tycker att vi kan använda på ett bättre sätt än att betala böter med. Bland annat kan de användas till en utveckling av den biologiska mångfalden.
Anf. 38 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Vi har också andra mål vi ska nå. Tittar man hur miljömålen har utvecklats har vi frågan om ett rikt växt- och djurliv. När jag tittar på alla regionala mål där är alla gubbarna, som är symboler, röda med sura munnar i precis hela Sverige. Det ser lite bättre när det gäller Ett rikt odlingslandskap.
Trädregeln är inte den värsta eftersom man har utvidgat begreppet "träd av hävdkaraktär", precis som jordbruksministern säger. Men buskarna har man en mycket underlig inställning till. Jag tänkte ta något ur den fantastiska bok som har getts ut som ett resultat av forskningsprogrammet Hagmarksmistra. Där skriver man om hur mycket buskar som är lagom. Det ska vara ganska mycket buskar. Man har tittat på Uppsalatrakten. Undersökningen visar ett tydligt positivt samband mellan mängden buskar och träd och artrikedomar av fjärilar, humlor, dyngbaggar och fåglar - också i de allra träd- och buskrikaste områden som alltså täcktes av buskar till omkring 10 procent. Undersökningen visade också att ju fler arter av träd som finns i en betesmark, desto större var också artrikedomen av kärrväxter, fjärilar, dyngbaggar och fåglar. Detta är bara ett litet fragment av allt intressant som står i boken. Man blir ödmjuk när man läser om detta.
Att det alltid finns konflikter mellan mål har jag full förståelse för. Men att vi skulle bli så knäsvaga inför EU när det gäller detta är jag lite förtvivlad över.
Anf. 39 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Vi har varit med i Europeiska unionen under en tolvårsperiod. Det hade varit möjligt för dem som styrde landet tidigare att ta fram en definition på vad som är en svensk betesmark om det nu är angeläget. Efter elva års medlemskap fick vi en revision på oss som påtalar att den definition vi har i Sverige inte är tillfyllest enligt revisionsmyndighetens påpekande. Att då komma och säga att det är jag eller denna regering som inte värnar den biologiska mångfalden faller utanför det som är rimligt.
Låt mig slutligen säga - så att det inte råder något tvivel om det - att det finns möjligheter till undantag för sådana marker som ingår i ett åtagande för miljösättning för betesmarker och slåtterängar med särskilda värden - och också för andra marker där länsstyrelsen fastställt arealen - att komma ifrån den nya definitionen av vad som är betesmark.
Låt mig därtill säga att en förutsättning för att vi ska behålla dessa mycket värdefulla marker är att det finns djur i vårt landskap. Där ser jag, fru talman, ett ytterligare och annat problem, men det kan vi diskutera en annan gång. Tack för debatten!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.