Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

ett ökat tågresande

Interpellation 2003/04:280 av Bergström, Sven (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-02-04
Inlämnad
2004-02-04
Besvarad
2004-02-10
Sista svarsdatum
2004-02-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 4 februari

Interpellation 2003/04:280

 av Sven Bergström (c) till statsrådet Ulrica Messing om ett ökat tågresande

Om de mål för transportpolitiken som riksdagen fastslagit vad gäller till exempel trafiksäkerhet, miljöhänsyn och regional utveckling ska kunna uppfyllas måste betydande förändringar till stånd. År 2003 blev dessvärre ännu ett år där ambitionen att minska antalet dödade och svårt skadade på våra vägar inte uppfyllts.

Utöver de trafiksäkerhetshöjande åtgärder som är nödvändiga på våra vägar behöver kollektivtrafiken med buss och tåg utvecklas för att vi ska närma oss de transportpolitiska målen. Därför är det mycket olyckligt att förutsättningarna för en utvecklad tågtrafik på våra järnvägar på många sätt försämras.

SJ, som svarar för en helt dominerande del av den interregionala tågtrafiken, vidtar åtgärder som inte förefaller gynna ett ökat resande. Exempel på detta är aviserade stora höjningar av priset på årskort som är mycket viktiga för arbetspendling i många regioner, till exempel i Gävleborgs län. Samtidigt försvinner tåg som är strategiskt viktiga för arbets- och studiependling. I andra delar av landet, i till exempel Värmland och Dalsland, upphör tågen att stanna.

Under senare år har också många järnvägsstationer avbemannats och möjligheterna att köpa färdbiljetter till tågresor, både till lokala resor och fjärresor försämrats. I bland annat Blekinge ersattes nedlagda järnvägsstationer med biljettautomater utanför stationerna, där man kunde köpa tågbiljetter med bankkort eller kreditkort för tågresorna. Tågbiljetter kan också beställas via telefon eller Internet och hämtas och betalas hos ett ATG-ombud.

I Blekinge har SJ sedan den 1 januari 2004 slutat med försäljning av tågbiljetter för lokala och regionala tågresor i Blekinge och Skåne via de biljettautomater som funnits utanför järnvägsstationerna de senaste åren. Efter den 1 januari 2004 måste tågresenärer från stationerna längs Blekinge kustbana, med något undantag, köpa sina tågbiljetter (kontantbiljetter) för lokala resor av tågpersonalen ombord på tågen. En enkel tågbiljett inköpt ombord på tåget kostar 10 kr mer än ordinarie pris, upp till 70 kr, och för biljetter som kostar 70 kr och uppåt blir tillägget 30 kr. Många tågresenärer anser att man efter den 1 januari 2004 får betala straffavgifter till SJ, för de inköpta biljetterna ombord på tågen på grund av de indragna biljettautomaterna vid järnvägsstationerna.

Dessa ökade biljettkostnader drabbar särskilt äldre människor som ofta saknar datorutrustning och som har långt till ATG-ombud. Det blir också en rejält kännbar extrakostnad för många studerande ungdomar.

Enligt aktuell statistik från SJ och Vägverket stagnerar antalet tågresenärer i Sverige samtidigt som antalet skadade och dödade i trafiken ligger kvar på en hög nivå år 2003. Detta är oroväckande med tanke på de nationella mål som satts upp för att minska antalet dödade och skadade i trafiken, samt att minska trafikens negativa påverkan på vår miljö.

Med hänvisning till vad som ovan anförts vill jag fråga statsrådet Messing:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka persontransporterna med tåg, lokalt, regionalt och i fjärrtrafik, och därmed närma oss de uppställda målen om regional utveckling, minskat antal dödade och skadade i trafiken samt minska skadeverkningarna på vår miljö?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:280, ett ökat tågresande

Interpellationsdebatt 2003/04:280

Webb-tv: ett ökat tågresande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ulrica Messing (S)
Anf. 10 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Sven Bergström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka persontransporterna med tåg, lokalt, regionalt och i fjärrtrafik, för att vi ska närma oss de uppställda målen om regional utveckling, minskat antal dödade och skadade i trafiken och självfallet också minskade skadeverkningar på miljön. Sven Bergström hänvisar i sin interpellation till SJ vid ett flertal tillfällen. Jag vill påminna om att ansvaret för de statliga bolagen, bland annat SJ, ligger under Leif Pagrotsky. Jag vill därför hänvisa de frågor som rör bolaget till honom. Därefter vill jag betona att jag delar Sven Bergströms syn när det gäller regional utveckling och tillväxt och möjligheten att kunna bo och arbeta runtom i hela vårt land. Det övergripande målet för vår transportpolitik är att säkerställa en effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och för näringslivet i hela vårt land. Jag vill också nämna riksdagens regionalpolitiska beslut från 2001 där vikten av goda transportmöjligheter särskilt betonas. Jag håller även med Sven Bergström om att ökat tågresande kan bidra till färre olyckor i trafiken och också en bättre miljö. Järnvägsutredningens och Kollektivtrafikkommitténs betänkanden innehåller förslag som syftar till att ytterligare förbättra tågresenärernas situation. Båda betänkandena är just nu ute på remiss, och jag kommer därefter att ta ställning till hur vi framöver kan förbättra servicen för tågresenärerna. Det kan gälla allt från rutiner för bokning av biljetter och information på stationerna till ersättning för inställda resor. När det gäller den interregionala persontrafiken på järnväg har riksdagen i sitt transportpolitiska beslut från 1998 slagit fast att en av utgångspunkterna ska vara att den ska ske på kommersiella grunder. Detta gäller för alla järnvägsföretag. Järnvägsföretagen fastställer självständigt sitt trafikutbud baserat på marknadens behov och på efterfrågan. Regeringen har ingen möjlighet att direkt påverka något järnvägsföretags beslut i dessa frågor. All persontrafik är inte företagsekonomiskt lönsam för järnvägsföretagen. Därför upphandlar staten också interregional trafik när det är motiverat för att uppnå målen för transportpolitiken. Staten, via Rikstrafiken, satsar stora belopp på att upprätthålla en tillfredsställande transportförsörjning. Ett exempel på sådan upphandlad trafik är nattågstrafiken till Norrland. Avslutningsvis vill jag nämna att vi inom Näringsdepartementet nu genomför en kartläggning av alla statliga stöd till persontrafiken inom samtliga transportslag för att se om några ändringar kan vara motiverade för att just utveckla persontrafiksektorn. Den kartläggningen beräknas vara klar någon gång under våren.
Sven Bergström (C)
Anf. 11 Sven Bergström (C)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Ulrica Messing för svaret. Det gläder mig att hon delar min uppfattning i grunden när det gäller synen på regional utveckling, tillväxt och möjlighet att kunna bo och arbeta runtom i hela vårt land. Det är bra! Vad jag då efterlyser är åtgärder från regeringen, därför att jag tror att Ulrica Messing och jag också borde kunna vara överens om att utvecklingen har gått baklänges den senaste tiden. Det är bakgrunden till min interpellation. Vi ser nu hur tågoperatörerna, i första hand SJ som ju dominerar, drar ned på sin verksamhet, minskar personal, försämrar servicen, slutar stanna vid många stationer, försvårar att köpa biljetter, fördyrar årskorten på SJ vilket hotar den regionala pendlingen som är så viktig för regionförstoringen och på en rad olika områden vidtar åtgärder som jag menar kommer att bli kontraproduktiva i den meningen att de kommer att underminera resandet. Detta riskerar alltså att försämra de långsiktiga förutsättningarna inte bara för SJ utan också för andra tågoperatörer. Det är därför jag känner stor oro och vill få en debatt med statsrådet om vad vi kan göra gemensamt för att få en bättre järnvägstrafik. Det har visat sig under senare år att människor vill åka tåg. Järnvägstrafiken har under de senaste tio åren haft en väldigt stor betydelse för den regionala utvecklingen, inte minst tack vare satsningar på nya regionaltåg och snabbtåg, till exempel på Ostkustbanan. Resandeutvecklingen har varit väldigt positiv. Hos oss i Gävleborg, Ulrica Messings och mitt län, har vi lagt ned alla flygplatser i länet - Gävle, Hudiksvall och Söderhamn - därför att vi har satsat på att tågen ska kunna fylla den funktionen. Vi har räknat med att de investeringar som förespeglats i ny infrastruktur ska komma snart nog. Nu tvingas vi konstatera att SJ AB genomför flera försämringar i sin trafik. Jag menar att det är svårt att se att SJ över huvud taget överväger sitt regionala ansvar. Det har medfört att många satsningar som ur ett regionalt perspektiv är både önskvärda och samhällsekonomiskt rimliga inte genomförs. Det här ger oacceptabla effekter för vår region. Låt mig visa några exempel. Snabbtågsanpassning av stambanan Östersund-Ljusdal-Stockholm har gett en möjlig restid på 4 timmar och 45 minuter. Regionen och Banverket har tillsammans investerat 150 miljoner för att nå målet, men SJ AB vill inte sätta in snabbtåg utan fortsätter att köra konventionella lokdragna tåg med en restid på 5 timmar och 30 minuter. Vem vill då åka tåg? Tre flygplatser har lagts ned, som jag sade. 2003 och tidigare har flera tågförbindelser dragits in, vilket medfört märkbara försämringar för regionen och näringslivet. Från Gävle, Ulrica Messings hemort, kan man i dag inte ta sig ned till ett morgonflyg med avgångstid före kl. 8.30 på Arlanda, och näringslivet har påpekat väldigt kraftfullt att det här är till stor nackdel. I stället börjar man köra limousinservice för att komma ned i tid. Den senaste uppgiften fick jag nu från Söderhamns kommun, som ju Ulrica Messing också känner väl till. Där har man nu dragit in det tåg som går från Stockholm och som avgår från Gävle kl. 17.09 och går vidare upp mot Söderhamn, Hudiksvall och så vidare. Man har nu aviserat att det ska dras in, med påföljd att alla de som pendlar från Gävle upp till Hälsingland eller från Uppsala och norrut inte kan komma längre än till Gävle. Det blir ett stort glapp för pendeltågsresenärerna vilket hotar Söderhamns situation ännu mera - och Ulrica Messing vet ju väldigt väl hur illa ställt det är i Söderhamn. Därför ser jag gärna att Ulrica Messing preciserar lite mera just utifrån min fråga: Vilka konkreta åtgärder är regeringen beredd att vidta? Hur går det med Järnvägsutredningen? Nu är den ute på remiss. Är ni beredda att gå vidare och släppa in fler aktörer, till exempel som nattågstrafiken på Norrland som Ulrica Messing exemplifierade med och som ju blev ett lyft för trafiken? Är ni beredda att vidta åtgärder så att vi kan få in fler aktörer av det här slaget?
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 12 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Anledningen till att jag har anslutit mig till den här viktiga interpellationsdebatten är att jag den 29 januari diskuterade framtiden för nordöstra Skåne med ministern. Då tog jag också upp den viktiga frågan hur det är med kommunikationerna. Vi måste alltså ha bra kommunikationer i nordöstra Skåne för att vi inte ska bli Skånes Norrland. I dag fick jag ett brev som beskriver hur indragna tåg är ett hot mot regionens viktiga företag. Den 16 juni dras Intercitytrafiken mellan Stockholm och Malmö in, och därmed blir det bara ett par tågstopp kvar i Osby och Älmhult. Passagerare och näringsliv drabbas hårt. Pendlarna klarar inte av sina sociala förhållanden med så stora hål i trafiken, och speciellt svårt blir det för de många kvinnor som arbetar vid industrierna i Osby och Älmhult. Dessa indragningar är ett stort hot mot stora och viktiga företag som Ikea och Brio i en bygd där arbetslösheten och utflyttningen ökar. De berörda kommunerna har inte lyckats få besked om varför tågen dras in. Antalet resenärer är mycket högt på till exempel tåget som vid åttatiden anländer till Osby och som utgår från Malmö-Lund-regionen. Enda förklaringen är att tågen är olönsamma, men inte på grund av för få passagerare. Hur ser ministern på detta exempel på indragningar i en redan hårt drabbad region? Vägarna i de här trakterna uppmuntrar inte till bilfärder, och bussfärder kan aldrig ersätta de ur miljösynpunkt överlägsna tågen. Den 29 januari sade ministern här i kammaren att Skåne är ett positivt exempel när det gäller kollektivtrafiken och beskrev sedan hur det under flera år arbetats aktivt i Skåne för att knyta ihop olika kommuner och vidga arbetsmarknaden för alla enskilda. Den utvecklingen lovade ministern att fortsätta stimulera och betonade hur viktigt det är att alla aktörer - regionala, lokala och nationella - är med och bidrar på ett positivt sätt. Nu tycker jag att den nationella nivån bidrar på ett negativt sätt och sviker invånarna i Osby och Älmhult när tågen inte ska stanna så ofta längre.
Viviann Gerdin (C)
Anf. 13 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Jag vill också lyfta fram frågan om goda tågkommunikationer. De transportpolitiska målen inger ju stora förhoppningar, och jag har tidigare också varit engagerad i frågan om goda tågkommunikationer. De transportpolitiska målen uttalar ju också att man ska ta regional hänsyn. Av speciellt intresse tycker jag faktiskt att längre dagpendlande, som är beroende av tågen, är, och det är också ett intresse för riksdagen och för regeringen. Jag har tidigare haft uppe en fråga till statsrådet Messing, den 16 september, och fick också svar på den. Jag tolkade svaret lite tveksamt - det var inte klart uttryckt. Anledningen till att jag lyfter fram frågan här nu är de aviserade tågstoppen och upphörandet av turer längs Vänerlänken mellan Göteborg och Karlstad. Två turer avses slopas helt, och två turer har man tänkt upphöra med då det gäller stopp längs sträckan mellan Göteborg och Karlstad. Nu har någon av orterna redan fått ett positivt svar, men det finns fortfarande oklarheter om tre orter, nämligen Grums, Mellerud och Säffle. Samtidigt som vi talar om att vi ska ha goda kommunikationer går utvecklingen i helt motsatt riktning i verkligheten. Utöver att man försämrar kommunikationerna över gränserna - för vår del i Värmland har vi i dag ganska dåliga tågkommunikationer västerut - sker det också försämringar inom regionen, inom länet. Det gäller både de interregionala tågen och busstrafiken. Båda två är kollektivtrafik. Jag har suttit med i den statliga parlamentariska kommittén för kollektivtrafik. Där har vi uttalat en del mål och visioner. Jag vet att utredningen är ute på remiss. Det står också i svaret. Men det känns inte bra att vi arbetar i en riktning som är positiv, vi ska göra förbättringar, samtidigt som det ute i verkligheten kontinuerligt sker försämringar av kollektivtrafiken. Vi lever också i en värld med breddade och utökade arbetsmarknadsregioner. Fler pendlar i dag längre sträckor och är också beroende av att det finns goda tågkommunikationer. Det gäller särskilt i ett län som Värmland där uteblivna vägsatsningar har medfört att det blir dyrare och tar längre tid att åka bil. Man far också illa av att åka bil på de dåliga vägarna. Det känns mycket angeläget att regeringen med statsrådet, eller rättare sagt statsråden i spetsen tar itu med problemen och att vi inte får kortare restider genom att tågstopp på mindre orter upphör. I stället ska vi se till att det blir förbättringar längs spåren och även vad gäller tågen. Jag vill ta upp en sista fråga med statsrådet. Jag tycker att regeringen måste uppvärdera de regionalpolitiska hänsynen och låta dem väga tyngre än andra skäl. På den frågan hoppas jag få ett klart och tydligt svar.
Annika Qarlsson (C)
Anf. 14 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Jag har fått en hel del mejl och telefonsamtal på sista tiden. Rubriken på dem skulle kunna vara Ett minskat tågresande. Trots det ansluter jag till interpellationsdebatten i dag, med en annan rubrik. Det handlar om en del av den vägsträcka som Viviann Gerdin pratar om här. Det handlar om järnvägen som passerar Dalsland. Flera stationer ska inte få de här tågstoppen. Det handlar också om tågen mellan Göteborg och Oslo där man också drar in och inte låter tågen stanna. För många av dem som bor på de små ställena har det varit ett sätt att få det att fungera med pendling, in i Norgeregionen men också från Värmland och ned mot Göteborg. Det gäller också resor mellan orterna Mellerud, Åmål och Säffle. Nu hör vi att det är ett positivt besked för en av stationerna, men det är bara en del av problemet. Det måste ju finnas möjlighet att gå av tåget om man har gått på det. Jag förstår att statsrådet inte kan gå in och bestämma var tågen ska stanna. Däremot har statsrådet en viktig roll när det gäller förutsättningarna för bolagen att ta andra hänsyn och andra beslut. I det arbete som har pågått kan jag se att kommunalråden, Kent Johansson i regionen, kommunchefer och en mängd olika människor ute i kommunerna har lagt ned otroligt mycket möda, mycket tid och arbete, på att försöka påverka så att besluten går i rätt riktning. Vi kan nu se att man beslutade sig för att trots allt fortfarande stanna tågen i Åmål, och det är en del. Det jag möter i mejlen - förutom att man är frustrerad över att tågen inte stannar, att man inte får möjlighet till pendlingstrafik - är också en frustration över att behöva lägga så mycket tid och arbete på sådana saker som är statligt ansvar. Det är ett ansvar för regeringen eller statliga bolag. Det handlar om kampen för polis, tingsrätter, tullen i Dals-Ed. Det handlar om utbildningar och så vidare. Den här biten är ytterligare en del. Jag vet att statsrådet inte ansvarar för tingsrätter, tullen och så vidare. Men det ingår i ett större mönster, där snaran hela tiden dras åt. Många kommuner och delar av landet känner en stor frustration över att inte få del av det som trots allt ska vara ett statligt ansvar. En önskan vore att man skulle vända perspektivet och se till att de landsändarna garanterat skulle ha det stödet, för de behöver det så väl för att kunna utvecklas vidare. I ditt svar anger du också att det inte är företagsekonomiskt lönsamt, Ulrica Messing. Jag tror att vi behöver fundera på hur vi värderar det hela - hur värderar vi trafiksäkerhet och miljöhänsyn?
Ulrica Messing (S)
Anf. 15 Ulrica Messing (S)
Fru talman! 1992 åkte vi 6 miljarder personkilometer tåg i vårt land. Tio år senare åkte vi 9,3 miljarder personkilometer tåg. Vi ser hur den utvecklingen i positiv riktning ökar. Vi måste vara överens om att den faktiskt gör det innan vi kan diskutera bristerna i den. Det är klart att det också i den utvecklingen finns stora regionala skillnader. Men det är inte så att tågtrafiken generellt har en negativ utveckling. Vi åker alltmer tåg som enskilda personer. Vi pendlar över allt större avstånd och sträckor. Den utvecklingen vill jag försöka bejaka. Vad kan vi då göra för att bejaka den och stötta den i en positiv riktning? En viktig sak är det arbete vi är mitt uppe i nu, med de nationella planerna som vi ska ta beslut om, för vägsidan och järnvägssidan. Lars-Ivar Ericson refererade till en debatt om dem som vi hade för två tre veckor sedan. Vi ska fördela 101 miljarder kronor på nya järnvägssträckor. Vi ska dessutom satsa pengar på underhåll av befintliga järnvägssträckor. Vi ska göra en del byten av slitna växlar och mycket annat. Att vi bygger bort en del av de flaskhalsar som finns när det gäller järnvägsinfrastrukturen är viktigt, inte bara på den plats där flaskhalsen finns, till exempel runt Citybanan här i Stockholm. Det är också oerhört viktigt för alla oss som pendlar in och ut till de större orterna. Det är en viktig del. De utredningar som är ute på remiss pekar på flera viktiga saker. Jag kan ju inte kommentera dem och tala om vad vi går vidare med. När vi nu har fler aktörer som konkurrerar om järnvägstrafiken och fler aktörer som kör kortare eller längre sträckor, hur kan vi då sätta resenären i centrum? Oavsett vilken aktör man åker med ska det vara enkelt att boka en biljett och hämta ut den. Hur underlättar vi tanken på hela resan, även om man under resans gång faktiskt byter operatör? Det är oerhört viktiga frågor som naturligtvis också avgör om människor har lust och möjlighet att åka tåg i framtiden, så att man upplever att resan blir enkel. Är en möjlighet att påverka utvecklingen på ett positivt sätt att fortsätta avregleringen? Det är jag oerhört tveksam till. På de områden där man i dag inte har möjlighet att leva upp till de transportpolitiska målen som riksdagen tog 1998, nämligen att man ska köra trafiken på kommersiella grunder, är det staten som får gå in som garant för att värna den lokala och den regionala utvecklingen. Jag tror inte att mera av avreglering tar större hänsyn till regional utveckling. Jag tror att det är mera av politiska initiativ som kan lyckas med det. Vi gör nu många satsningar på de olika transportslagen. Tågen är viktiga i sig. Den upphandling som Rikstrafiken gör omfattar inte bara tåg utan också flyg. Även det är viktigt att ha med i en regionalpolitisk diskussion. Sex delmål ligger till grund för transportpolitiken. Viviann Gerdin frågade mig om jag kunde tänka mig att ändra balansen mellan de delmålen. Mitt svar på den frågan i dag är nej. Jag kan inte tänka mig att väga upp den regionala hänsynen på bekostnad av till exempel miljöaspekten eller på bekostnad av trafiksäkerheten. Jag tycker att delmålen om könsperspektiv i transportpolitiken och mycket annat är viktiga delmål. Jag tror däremot att vi kan bli bättre på att leva upp till alla de sex delmålen. Det gäller både regional utveckling och jämställdhetsaspekten. Men jag är inte beredd att låta ett delmål bli tyngre än de andra.
Sven Bergström (C)
Anf. 16 Sven Bergström (C)
Fru talman! Sverige glider isär och slits sönder. Moderna satsningar i infrastruktur och utbildning kan motverka det. Det är en ungefärlig sammanfattning av Göran Perssons inlägg i kammaren den 21 januari. Därför blir man lätt frustrerad när Ulrica Messing nu säger att regeringen inte har möjlighet att påverka så mycket, att SJ är ett ansvar för Leif Pagrotsky och så vidare. Om regeringen ska regera måste man väl vidta åtgärder när man ser att utvecklingen går åt fel håll. Ulrica Messing pekar på hur tågresandet ökat under den senare tiden. Ja, det har ökat fram till nu, men de senaste åren har det stagnerat. Vi ser nu hur åtgärder, framför allt från SJ AB:s sida, riskerar att ytterligare försämra tågtrafiken. Fler resenärer väljer att åka bil, ta flyget eller något annat sätt. Eller också väljer de att stanna hemma, och därmed får vi fortsatt arbetslöshet i de regioner som redan är hårt drabbade. Jag blir lite förvånad när Ulrica Messing säger att hon är tveksam till en fortsatt avreglering. I Europa är ju den svenska regeringen väldigt pådrivande för att vi ska fortsätta med avregleringen. Vi ska ge till exempel Green Cargo tillträde på de andra marknaderna när de vill köra gods ut i Europa och på så sätt gynna den svenska exporten. Detta kan ske på olika sätt. I dag är den svenska järnvägstrafiken en väldig blandning av olika trafiksystem. Trafikeringsrätten ger SJ AB den unika rätten att i monopolställning, utan några skyldigheter, bedriva persontrafik på de sträckor och de tider som de själva väljer. Samtidigt upphandlas olönsam trafik inom Rikstrafiken och inom länsgränserna av våra länstrafikbolag - precis som Ulrica Messing nämnde i sitt svar. Den uppdelningen är inte längre särskilt funktionell utan leder till allvarliga systemfel. Den ger orimliga konkurrensförhållanden mellan tävlande operatörer på ett sätt som ingen egentligen kan bejaka. Som jag ser det finns tre alternativ. Ett är en återgång till monopolet, som Vänsterpartiet predikar. Är det det som Ulrica Messing är inne på när hon säger att hon är tveksam till fortsatt avreglering? Ett annat är en total avreglering, som Moderaterna och andra förespråkar. Det innebär att man låter alla köra i stort sett hur som helst. Jag tror inte att vare sig Ulrica Messing eller jag är särskilt intresserad av det. Det finns emellertid också ett mellanläge, nämligen upphandling och koncession. Ett sådant mellanläge bygger på ett upphandlings- och koncessionsförfarande där regioner och/eller staten prövar rätten till trafikering för olika operatörer. I det synsättet kan samhället synkronisera infrastruktur och tågtrafik genom att beställa en trafikering som är samhällsekonomiskt - inte enbart företagsekonomiskt - motiverad. Ulrica Messing känner väl till Norrtågsprojektet. Det är ett utmärkt exempel på att man kommer med konstruktiva idéer. De förordar just detta. Låt oss därför pröva den modell som de förordar, där regionerna och staten tillsammans - med tyngdpunkt kanske på regionerna - ges rådighet över trafiken, och där man handlar upp regional och interregional trafik i ett sammanhang. Det skulle vara oerhört spännande att pröva, och jag är övertygad om att många olika tågoperatörer vore intresserade av det. Vi såg ju vilket lyft det blev för nattågstrafiken på Norrland när man släppte in Tågkompaniet. Vi vet att BK-Tåg är väldigt duktiga på att köra tåg, och också Connex har visat att de kan en hel del på det här området. Dessutom är jag alldeles övertygad om att SJ mår väl av en sund konkurrens. Ingen vill ha tillbaka Lars Petersons SJ på 60- och 70-talet, då man fick stå i kö med mössan i hand för att över huvud taget få köpa en biljett. Resenären måste vara i centrum, som Ulrica Messing så riktigt är inne på, och vi måste ha ett servicetänkande, ett kundtänkande. Därför bör vi eftersträva en modell där flera aktörer kan uppträda på marknaden. Allting kommer inte att vara lönsamt. Vi måste handla upp mycket om vi ska ha en regional trafikförsörjning. Men vi kan få en mycket bättre trafik till en rimligare kostnad. Det har vi sett inte minst i Gävleborg där X-trafiken fått 65 % mer tågtrafik för samma kostnad.
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 17 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Det är naturligtvis väldigt positivt om intresset för tågresandet ökar i vårt land. Att det ökar kan jag verifiera genom att hänvisa till nordöstra Skåne. Där har vi nämligen med stor glädje kunnat konstatera att resandet med tåg på sträckan Älmhult-Osby kraftigt ökat sedan år 2002. Vi trodde att detta skulle medföra att vi fick ännu fler förbindelser tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen. Men så blir det inte, utan i stället får vi minskade möjligheter att stiga av och på tåget på just dessa platser, vilket är djupt tragiskt. Jag tycker att regeringen borde kunna agera med mera kraft så att vi fick ändamålsenliga tågförbindelser i vårt avlånga land. Inte minst talar miljöskäl för detta. När jag ser regeringens agerande i vissa kommunikationsfrågor tänker jag ibland på min gamle latinlärare, som med ett latinskt bevingat uttryck brukade säga: Ut desint vires tamen est laudanda voluntis - även om krafterna saknas är dock den goda viljan berömvärd.
Viviann Gerdin (C)
Anf. 18 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Det var ett mycket intressant svar jag fick av statsrådet Messing på min fråga ifall regionalpolitiska hänsyn kunde gå före. Nej, säger statsrådet, ingen regional hänsyn på bekostnad av trafiksäkerhet, miljö och jämställdhet. Men frågan var faktiskt ställd i anslutning till kollektivtrafik och tågpendling. Jag representerar Centerpartiet, och i Centerpartiet anser vi att kollektivtrafik är bra för trafiksäkerheten. Vi anser också att kollektivtrafik är bra för miljön, och den kan även vara bra för jämställdheten. Då det gäller just tågpendling, och särskilt tågpendling på längre sträckor, är jag medveten om att den nog i högre grad gynnar män än kvinnor, eftersom kvinnor oftare åker buss och pendlar kortare sträckor. Därför är det något överraskande att regeringen inte har den samsynen, nämligen att kollektivtrafik påverkar trafiksäkerhet och miljö positivt. Sedan fick vi av statsrådet en redovisning om att trafiken ökat under tio år. Ja, det är vi också medvetna om. Det vi dock kan se i spåren av den kraftiga ökningen är att de regionala skillnaderna ökat. Det är fler som åker i storstäderna. Vi i Centerpartiet vill bygga ihop detta så att man också från de yttre regionerna kan kommunicera och nyttja kollektivtrafiken in i de mer tätbefolkade regionerna. Vi vill att regeringen har en framförhållning och planerar och genomför åtgärder för att kunna möta alla de mål som vi utarbetar. När vi lägger fram förslag om hur vi vill ha det om några år måste verkligheten gå i samma riktning så att vi inte hamnar på kollisionskurs.
Ulrica Messing (S)
Anf. 19 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Jag måste börja med att svara Viviann Gerdin, för det är obegripligt hur hon kunde göra den tolkning hon gjorde av mitt svar. På en rak fråga om jag var beredd att omvärdera de sex delmålen i transportpolitiken och låta ett av dem gå före de andra fem svarade jag att jag inte var beredd att göra den omvärderingen. Låtsas inte som att jag har svarat något annat! Jag är oerhört starkt medveten om hur viktig till exempel infrastrukturen är för den regionala utvecklingen, men jag är också starkt medveten om att ifall vi låter regional utveckling gå före till exempel den nationella miljön kan det ske på bekostnad av det lokala och det regionala livet. Att låta de sex delmålen vara lika tunga och lika viktiga betyder alltså inte att vi inte ser behov av en fortsatt utbyggnad av kollektivtrafiken, av den regionala trafiken och av den interregionala trafiken. När det gäller detta var jag oerhört tydlig i mitt svar. De sex delmålen ligger fast. Likaså ligger det beslut som riksdagen fattade 1998 när det gäller transportpolitikens mål fortfarande fast, nämligen att den ska ske på kommersiella grunder. Utöver detta är vi också beredda att ta ett stort regionalt ansvar, och det är därför vi upphandlar trafik på en rad olika sträckor. Det måste vi fortsätta att vara beredda att göra. Jag har i andra debatter i kammaren påpekat att vi dessutom måste bli bättre på att se vilket transportslag som har störst effekt runtom i vårt land. I dag upphandlar vi både tågtrafik och flygtrafik på olika platser i landet. Kanske borde vi anstränga oss ytterligare och fundera på var det är viktigast att upphandla mer tågtrafik för att stötta just regional utveckling och låta arbetsmarknadsregionerna vävas samman. Vi bör kanske också fundera på var det är viktigt att stötta ännu mer uppköp av flygtrafik - områden där varken vägen eller järnvägen är det bästa alternativet för enskilda personer eller för företag. Ett sådant arbete har vi nu också framför oss. Sedan vänder jag mig till Sven Bergström om de avreglerade marknaderna. Jag tror att Sverige är det land i Europa som har avreglerat flest marknader. Jag är övertygad om att avregleringen på många områden har varit viktig och lyckosam. Vi vet att den på en del håll har lett till lägre priser och ett större utbud för oss som konsumenter och medborgare. Men ingen av oss är naiv och tror att marknaden alltid utvecklas utifrån konsumenternas bästa. Alla marknader kräver tydliga spelregler. Nu gör vi en genomgång och utvärdering av de avregleringar som gjordes för ungefär tio år sedan. Vi ska se på var avregleringen blev bra och var den blev mindre bra. Vi driver inom EU ett aktivt arbete för att det de andra europeiska länderna sade för tio år sedan, nämligen att de också skulle avreglera godstrafiken så att inte bara utländska företag kunde komma till Sverige och konkurrera utan också svenska företag kunde åka ut till andra europeiska länder och konkurrera, ska gå från ord till handling. Sven Bergström har rätt i att vi driver den linjen. Jag kan inte med de kontakter jag har bland de andra ministrarna eller de erfarenheter jag har av andra länder hitta något land där en total avreglering av persontrafiken på tåg har lett till högre utbud eller bättre transporter för de enskilda. Om Sven Bergström har ett sådant exempel är jag beredd att lyssna på det. Jag är övertygad om att om vi ska fortsätta att bejaka en positiv utveckling generellt för tåget för den regionala aspekten måste vi också i fortsättningen ta politiska initiativ för att komplettera marknaden där marknaden själv inte är beredd att köra.
Sven Bergström (C)
Anf. 20 Sven Bergström (C)
Fru talman! I retoriken, Ulrica Messing, är vi överens. Vi måste komplettera marknaden. Jag var inne på det när jag erbjöd stöd för en modell där man både handlar upp och delar ut koncessioner på trafik. Vi vet i dag att sträckorna Göteborg-Stockholm, Malmö-Stockholm och ostkusten upp till Sundsvall faktiskt är lönsamma för tågtrafik. Det exempel jag tog upp tidigare där länstrafikbolaget X-trafik i Gävleborg har lett till 65 % mer välfungerande tågtrafik för pengarna visar också att det är bra med flera aktörer. Det är bra med konkurrens på spåret. Den här debatten har visat att vi är överens om att en utvecklad tågtrafik är viktig för Sverige som nation men också för de olika regionerna i landet, inte minst Gävleborg. Därför menar jag att det är bra att Järnvägsutredningen lägger fram olika förslag, även om jag inte skriver under på allt som står där utan har en mer modifierad modell. Men det är bra att utredningen lägger fram förslag som tar bort SJ:s ohyggligt märkliga ensamrätt till tågtrafik utan skyldigheter. Det är en absurd situation. Centerpartiet välkomnar en ordning där fler engagerade tågoperatörer kan få vara med och visa vad de kan och utveckla tågtrafiken i Sverige. Tågtrafiken mår väl av att SJ inte längre blir ensam aktör på rälsen. Varken det gamla SJ-monopolet eller senare års halvmesyrer där andra aktörer har släppts in på sträckor SJ inte längre önskar trafikera har fungerat särskilt bra. Det har varit mycket förseningar och uteblivna tåg, och det har urholkat förtroendet för tågtrafiken. Det är väl därför vi ser en stagnation. Det vore värdefullt om Ulrica Messing i sitt sista inlägg kunde tala om vad regeringen gör med Järnvägsutredningen. Behandlar ni den seriöst, och kommer det ett förslag i höst? Jag vet att avregleringarna utreds också. När kommer långtidsplanerna för Vägverket och järnvägarna? Alla frågar om detta. I trafikutskottet får vi mejl och telefonsamtal nästan varje dag. Tala om när de kommer. Kommer de före tågkonferensen den 16 mars i Söderhamn till exempel? Se till också att som utlovat väva in infrastruktur i paketet för södra Norrland.
Ulrica Messing (S)
Anf. 21 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Självklart ska vi göra ett seriöst arbete med de utredningar som är ute på remiss. Jag nämnde en av dem i mitt första inlägg med just det viktiga konsument- och resenärsperspektivet. Vi ska göra ett lika seriöst arbete med Järnvägsutredningen. Vad vi kommer att gå vidare med konkret är för tidigt att säga. Jag kommer att avvakta remissinstansernas synpunkter. Beslutet om de nationella planerna kommer före konferensen i Söderhamn.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.