Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ett mångkulturellt samhälle i balans

Interpellation 2006/07:537 av Holma, Siv (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2007-05-16
Inlämnad
2007-05-16
Besvarad
2007-05-29
Sista svarsdatum
2007-06-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 maj

Interpellation

2006/07:537 Ett mångkulturellt samhälle i balans

av Siv Holma (v)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

I vårpropositionen har kulturministern utlovat 10 miljoner årligen från 2008 som satsning på etnisk och kulturell mångfald. Det kan vara något att börja med. Det allmänna anslaget till de nationella minoriteternas kultur, det som fördelas av Kulturrådet, är i starkt behov av höjning.

Efter ett flerårigt utredande beslutade riksdagen år 1999 att Sverige skulle ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk. Beslutet innebar ett erkännande av Sveriges nationella minoriteter och deras språk och att minoritetsspråken ges stöd för att hållas levande. Riksdagen antog också regeringens förslag till lagar om rätt att använda samiska, finska och meänkieli (tornedalsfinska) hos förvaltningsdomstolar och myndigheter inom vissa bestämda förvaltningsområden. I februari år 2000 ratificerade Sverige de två Europarådskonventionerna. I en diger rapport har dessutom konstitutionsutskottet (under ledning av moderaten Göran Lennmarker) år 2005 presenterat en uppföljning av riksdagens beslut.

På kultursidan har allt detta utredande resulterat i ett anslag om 8 miljoner kronor för samtliga nationella minoriteter gemensamt i kulturutskottets budget under utskottsområde 17. Vänsterpartiet har hela tiden hävdat att detta är en helt otillräcklig summa om man verkligen ska nå upp till den nivå som ratificeringen av konventionerna förutsätter.

Den 21 maj är det meningen att man ska fira FN:s världsdag för kulturell mångfald. Det handlar då givetvis inte enbart om våra nationella minoriteter utan också om det mångkulturella samhället som helhet med de drygt hundra invandrarspråken och deras talare som också de har rätt till eget språk och kultur. Att hitta en politik för balans i vårt mångkulturella samhälle är en nödvändighet, om detta samhälle ska stå något så när stabilt framöver, och framför allt är det interkulturella utbytet en fantastisk tillgång. Det måste få kosta en del pengar, det handlar faktiskt om ett så kallat paradigmskifte. Det vore ett lämpligt tillfälle just nu när den svenska ekonomin går så bra.

Från Vänsterpartiets sida har vi fört fram den idé som väcktes i Norr- och Västerbotten för några år sedan, nämligen ett filmcentrum för samisk och tornedalsk film: Film i Sameland och Tornedalen (FIST). Det vore en passande present till ett par av våra nationella minoriteter på världsdagen för kulturell mångfald, kulturministern! Det är pengar som mycket väl kan läggas utanför filmavtalet.

Vi kan jämföra den svenska kulturpolitiken på det här området med den norska, som kulturministern annars gärna hänvisar till. Den 23 mars publicerade det norska kulturdepartementet en ny filmutredning. Där finns ett avsnitt om samisk film och departementet sammanfattar: Den norska filmpolitiken ska bidra till att bevara och vidareutveckla den samiska kulturen. Det nya filminstitutet ska också förmedla och utveckla samisk film. Insatser för barn och unga ska vara en integrerad del av utvecklingen av den samiska filmen.

Det norska kulturdepartementet vill upprätta ett internationellt samiskt filmcenter. Nordnorsk filmcenter ställer sig, liksom övriga citerade remissinstanser, i sitt remissvar positivt till sin regerings förslag. Det nordnorska centret har ett särskilt ansvar för samisk film – det ska bland annat producera minst en samisk film per år – och har även funktionen att tillvarata den kvänska minoritetens (motsvarigheten till våra tornedalingar) behov.

Jag vill nu fråga kulturministern:

1. Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att skapa ett mer adekvat ekonomiskt utrymme för att främja de nationella minoriteternas språk och kultur i enlighet med de åtaganden som gjorts när minoritetsspråkskonventionerna ratificerades?

2. Vilka åtgärder kommer ministern att föreslå med anledning av erfarenheterna från mångkulturåret 2006?

3. Är ministern beredd att vidta åtgärder för att avsätta medel för ett samisk-tornedalskt filmcenter?

4. Är ministern beredd att vidta åtgärder för att Sverige ska kunna delta i det norska projektet för ett internationellt samiskt filmcenter?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:537, Ett mångkulturellt samhälle i balans

Interpellationsdebatt 2006/07:537

Webb-tv: Ett mångkulturellt samhälle i balans

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 78 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Siv Holma har ställt ett antal frågor till mig. För det första frågar hon vad jag är beredd att göra för att skapa ett mer adekvat ekonomiskt utrymme för att främja de nationella minoriteternas språk och kultur, för det andra vad jag tänker föreslå med anledning av erfarenheterna från mångkulturåret, för det tredje om jag är beredd att avsätta medel för ett samisk-tornedalskt filmcenter och för det fjärde om jag är beredd att verka för att Sverige ska kunna delta i det norska projektet för ett internationellt samiskt filmcenter. Jag håller med Siv Holma om att det är nödvändigt att hitta en politik för balans i vårt mångkulturella samhälle och att interkulturellt utbyte är en fantastisk tillgång. Det måste få kosta en del pengar, säger Siv Holma. Även där håller jag med. Just därför har regeringen i årets vårproposition slagit fast att 10 miljoner kronor årligen ska användas för att stärka den etniska och kulturella mångfalden i samhället. Det är en rejäl och långsiktig förstärkning. Som en jämförelse kan nämnas att det är mer än tre gånger så mycket pengar som den tidigare regeringen, med Siv Holmas parti som samarbetsparti, anslog för den ettåriga satsningen på mångkulturåret. Naturligtvis har mångkulturåret ändå givit en hel del bra och nödvändiga erfarenheter som vi kommer att ta till oss i det fortsatta arbetet för ökad mångfald. Regeringens samordnare för mångkulturåret, Yvonne Rock, lämnar sitt slutbetänkande till regeringen i början av juli. I detta kommer att finnas dels beskrivningar av vilka erfarenheter som gjorts under året men också - och viktigast - förslag om hur det fortsatta arbetet med att främja mångfald bäst ska bedrivas framöver. Regeringen vill dock redan nu, som uttrycks i vårpropositionen, peka på långsiktiga och strategiska stöd för att ställa internationella utbyten och interkulturell dialog i gemensamt centrum. Huvudsakligen vill regeringen föreslå insatser som innebär internationella samarbeten där intresseområden, kontaktnät och kompetenser som finns i landet genom olika minoritets- och immigrantgrupper är det basala. Det gemensamma målet ska vara att fördjupa den interkulturella dialogen och kompetensen i kulturvärlden. Regeringen fördelar för innevarande år drygt 40 miljoner kronor för att främja de nationella minoriteternas språk och kultur. Av dessa fördelas 4 miljoner kronor till riksorganisationer som representerar de nationella minoriteterna och 6 miljoner kronor till kommunerna inom de språkliga förvaltningsområdena för samiska respektive finska och meänkieli. Genom Statens kulturråd fördelas 8 miljoner kronor för att främja minoriteters språk och kultur. Drygt 14 miljoner kronor fördelas också årligen till samisk kultur via Sametingets kulturråd. Dessutom får Samernas utbildningscentrum 8 miljoner kronor till bland annat språk- och slöjdutbildning. Därtill har regeringen hösten 2006 tillsatt en särskild delegation för romska frågor, som ska vara nationellt pådrivande i arbetet med att förbättra romernas situation i Sverige. Från och med 2006 har även nya medel tillförts Institutet för språk och folkminnen, som bland annat har fått i uppdrag att främja och utveckla vården av de nationella minoritetsspråken. I uppgiften att stärka den kulturella mångfalden och i satsningar på interkulturellt utbyte ingår enligt min mening även de nationella minoritetsgrupperna som en naturlig del. Jag förutsätter förstås också att alla - självfallet även alla minoritetsgrupper - dessutom ges möjligheter att kunna ansöka om övriga bidrag som finns hos Statens kulturråd. För filmpolitiken och Svenska Filminstitutet gäller det övergripande målet att ett mångfaldsperspektiv ska integreras i verksamheten och att man ska öka det internationella och interkulturella utbytet och samarbetet. I det svenska filmproduktionsstödet finns inga särskilda språkkriterier. Stödet är därmed öppet för film på andra språk än svenska, även de nationella minoritetsspråken. På regional nivå har Filmpool Nord medfinansierat flera filmer där det talas nationella minoritetsspråk eller som handlar om språkminoriteters villkor. Det svenska produktionssamarbetet med Norge och andra nordiska länder är generellt sett omfattande på såväl nationell som regional nivå. Inte minst inom samiskspråkig filmproduktion förekommer bland annat norsk-svenskt samarbete. Jag är övertygad om att det ska kunna fortsätta att utvecklas även i framtiden. Vissa frågor som rör efterlevnaden av minoritetskonventionerna har utretts och bereds just nu inom Regeringskansliet. Att ytterligare stärka det ekonomiska utrymmet inom kulturbudgeten för de nationella minoriteterna är dock inte aktuellt just nu.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 79 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag börjar med att tacka för ett svar som utmynnar i att kulturministern inte anser att det är aktuellt att inom kulturbudgeten stärka det ekonomiska utrymmet för de nationella minoriteterna. Det säger kulturministern samtidigt som hon skryter med att alliansregeringen har slagit fast "att 10 miljoner kronor årligen ska användas för att stärka den etniska och kulturella mångfalden i samhället". Är det en korrekt tolkning av kulturministerns svar att 10 miljoner ska användas till enbart etnisk och kulturell mångfald där de nationella minoriteterna inte får några öronmärkta pengar? Fru talman! Hösten 1999 fattade riksdagen ett historiskt beslut om åtgärder för att Sverige skulle kunna ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk. Riksdagen erkände därmed fem nationella minoriteter - samer, tornedalingar, romer, sverigefinnar och judar. Fem nationella minoritetsspråk erkändes: samiska, meänkieli, romani chib, finska och jiddisch. Propositionens namn är Steg mot en samlad minoritetspolitik. Det handlade om just det. De första stegen togs mot en samlad nationell minoritetspolitik. År 2005 gjorde konstitutionsutskottet en uppföljning av 1999 års beslut - Nationella minoriteter och minoritetsspråk. Det är en intressant uppföljning som jag tittar i då och då. I uppföljningen finns en rapport som lyfter fram behovet av en ekonomisk analys som tar hänsyn till vilka kostnader som uppstår om minoritetspolitikens språkliga och kulturella mål ska kunna uppfyllas. Det saknas fortfarande en sådan beräkning. Delar kulturministern min uppfattning att det borde göras en sådan ekonomisk analys? I svaret säger kulturministern att alliansregeringen fördelar sammanlagt drygt 40 miljoner till de nationella minoriteterna. Märk väl att alla dessa miljoner har kommit till under den socialdemokratiska regeringen. Det mesta kom till under de år då s-regeringen samarbetade med oss och Miljöpartiet. Det har nu gått flera år där nivån har legat stilla. Vi har skrivit på stiliga konventioner och lovat värna de nationella minoriteterna, deras språk och kultur. Även om en ekonomisk analys ännu inte är gjord av någon regering menar vi i Vänsterpartiet att det behövs mer resurser. Fru talman! För drygt en vecka sedan, den 21 maj, var det världsdagen för kulturell mångfald, dialog och utveckling - en bra dag att ägna några tankar åt ett mångkulturellt Sverige i balans. Vi kan jämföra den svenska kulturpolitiken med den norska, som kulturministern annars gärna hänvisar till. Den 23 mars i år presenterade det norska kulturdepartementet en ny filmutredning. Där finns ett avsnitt om samisk film som säger att den norska filmpolitiken ska bidra till att bevara och vidareutveckla samisk film. Insatser för barn och unga ska vara en integrerad del av den samiska filmen. Man vill inrätta ett internationellt samiskt filmcentrum. Delar kulturministern min uppfattning att Sverige borde stödja Norges initiativ med ett internationellt samiskt filmcentrum? I Nordnorge har man redan ett nordnorskt filmcentrum. Där ska man producera samisk film och man ska fungera på ett sådant sätt att man kan tillvarata den kvänska minoritetens behov. Kväner är motsvarigheten till svenska tornedalingar.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 80 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! De 10 miljoner som aviserades i vårpropositionen blir naturligtvis en förstärkning som också kommer att gälla de grupper som Siv Holma tar upp, det vill säga minoriteterna i Sverige. Någon öronmärkning är däremot inte aktuell. Man kan tala om att det är mycket pengar, eller lite pengar beroende på hur man vill se det. Jag har hittills inte under min tid som kulturminister stött på några som tycker att de får för mycket pengar. Det finns stora önskemål. Det finns också behov på i stort sett alla områden. Det här är ett viktigt område. Det är därför vi gör den här förstärkningen. Det är vad det handlar om. Det gäller naturligtvis också minoritetsgrupperna. Den utvärdering som Siv Holma talade om som man har studerat också inom konstitutionsutskottet finns på Kulturdepartementet. Hela frågan bereds. I den ursprungliga interpellationen fanns också de slutsatser som vi drar av mångkulturåret. Det ligger i detta och i den rapport som kommer att lämnas till departementet i juli från Yvonne Rock och hennes medarbetare. Internationellt samiskt filmcentrum tar Siv Holma också upp. Det är ett internationellt centrum och kontakterna har funnits länge inom den samiska världen och mellan de nordiska länderna. Jag utgår därför ifrån att det är något som kommer alla till del. Det är inte något som enbart gäller Norge. Vi vet ju alla att den norska ekonomin ser lite annorlunda ut än den svenska. De har ju en hel del oljepengar att glädjas åt. I den svenska filmpolitiken avslår man egentligen inga ansökningar som gäller stöd till filmer som handlar om exempelvis minoritetsspråken. Det är snarare så att det kommer väldigt få ansökningar. Det är där problemet ligger.
Siv Holma (V)
Anf. 81 Siv Holma (V)
Fru talman! Här i Sverige satsar inte regeringen några pengar på filmer på nationella minoritetsspråk. Svenska Filminstitutet fick, när filmpropositionen Film i fokus behandlades 2005 av riksdagen ett uppdrag att i nära samarbete med berörda organisationer se över hur produktion av dessa filmer bäst kan stärkas. Filminstitutet skulle redovisa resultatet 2006. Redan 2002 äskade Filminstitutet särskilda medel för att i samspel med berörda organisationer och huvudmän initiera och utveckla åtaganden visavi samisk och tornedalsspråkig filmkultur. Som grund för äskandet låg filmutredningen 2001 som Paul-Anders Simma, Reino Jillker och Mona Mörtlund hade presenterat - Film i Sameland och Tornedalen . Utredningens målsättning var att med hjälp av audiovisuella medier som medel stärka dessa nationella minoritetskulturer. Resurscentret ska främja filmkulturell verksamhet i syfte att stärka och utveckla samiskan och tornedalsfinskan språkligt och kulturellt. FIST ska verka för att stärka yttrandefriheten genom att stimulera eget skapande i rörlig bild. Verksamheten ska i sin helhet prioritera barn och ungdomar som målgrupp. Det måste låta som ljuv musik i kulturministern öron med tanke på att hon har aviserat medel till barnkulturen till hösten. Vi har i Vänsterpartiets budgetmotion räknat med en kostnad på initialt 3 miljoner. Den nämnda utredningen förutsätter att berörda landsting och kommuner är med och finansierar. Delar kulturministern min uppfattning att satsningar på barnkultur måste gälla även barnen i de nationella minoriteterna? Fru talman! Det kanske låter som om Vänsterpartiet bara vurmar för de nationella minoriteterna, men så är inte fallet. Jag tycker att det är bra att kulturministern anser att mångkulturåret har gett en hel del bra och nödvändiga erfarenheter. Vi ser med stort intresse fram emot Yvonne Rocks slutbetänkande som hon lämnar till regeringen i början av juli i år. Vi har föreslagit, med inspiration från till exempel England, att man ska se om det inte går att tillämpa ett system där anslagen till de statliga och statsunderstödda scenkonstinstitutionerna villkoras mot att man sätter upp mångfaldsplaner som sedan noggrant följs upp, där avsteg som gjorts från planen måste motiveras noga och nytt tidsbestämt mål sättas. Fru talman! Jag tycker att kulturministerns sätt att beskriva interkulturen är ett steg i rätt riktning. Vi har länge talat om mångkultur, men definitionen av vad mångkultur är varierar starkt. Det huvudsakliga problemet med begreppet är dock att det sällan inbegriper landets majoritetsbefolkning, endast minoriteterna. Det handlar om så kallad etnicitet, och en etnisk grupp definieras oftast i förhållande till majoritetsbefolkningen. Med etniska grupper menas då sådana med en annan bakgrund än inhemsk. De nationella minoriteterna får ett slags mellanställning. De är både samer, tornedalingar, finnar, romer eller judar, och svenskar, eftersom de funnits landet i flera generationer, lika länge eller mycket längre än vad som gäller för många som är vana att betrakta sig som svenskar. Mångkultur handlar om att olika kulturer samsas, mestadels bredvid varandra. Och interkultur betecknar en process i vilken majoritetskultur och minoritetskulturer samverkar. Här finns bra saker som man skulle kunna satsa på. Och vi tycker att världskultur, dans och musik, är just en sådan form där många olika kulturer möts.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 80 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! De 10 miljoner som aviserades i vårpropositionen blir naturligtvis en förstärkning som också kommer att gälla de grupper som Siv Holma tar upp, det vill säga minoriteterna i Sverige. Någon öronmärkning är däremot inte aktuell. Man kan tala om att det är mycket pengar, eller lite pengar beroende på hur man vill se det. Jag har hittills inte under min tid som kulturminister stött på några som tycker att de får för mycket pengar. Det finns stora önskemål. Det finns också behov på i stort sett alla områden. Det här är ett viktigt område. Det är därför vi gör den här förstärkningen. Det är vad det handlar om. Det gäller naturligtvis också minoritetsgrupperna. Den utvärdering som Siv Holma talade om som man har studerat också inom konstitutionsutskottet finns på Kulturdepartementet. Hela frågan bereds. I den ursprungliga interpellationen fanns också de slutsatser som vi drar av mångkulturåret. Det ligger i detta och i den rapport som kommer att lämnas till departementet i juli från Yvonne Rock och hennes medarbetare. Internationellt samiskt filmcentrum tar Siv Holma också upp. Det är ett internationellt centrum och kontakterna har funnits länge inom den samiska världen och mellan de nordiska länderna. Jag utgår därför ifrån att det är något som kommer alla till del. Det är inte något som enbart gäller Norge. Vi vet ju alla att den norska ekonomin ser lite annorlunda ut än den svenska. De har ju en hel del oljepengar att glädjas åt. I den svenska filmpolitiken avslår man egentligen inga ansökningar som gäller stöd till filmer som handlar om exempelvis minoritetsspråken. Det är snarare så att det kommer väldigt få ansökningar. Det är där problemet ligger.
Siv Holma (V)
Anf. 81 Siv Holma (V)
Fru talman! Här i Sverige satsar inte regeringen några pengar på filmer på nationella minoritetsspråk. Svenska Filminstitutet fick, när filmpropositionen Film i fokus behandlades 2005 av riksdagen ett uppdrag att i nära samarbete med berörda organisationer se över hur produktion av dessa filmer bäst kan stärkas. Filminstitutet skulle redovisa resultatet 2006. Redan 2002 äskade Filminstitutet särskilda medel för att i samspel med berörda organisationer och huvudmän initiera och utveckla åtaganden visavi samisk och tornedalsspråkig filmkultur. Som grund för äskandet låg filmutredningen 2001 som Paul-Anders Simma, Reino Jillker och Mona Mörtlund hade presenterat - Film i Sameland och Tornedalen . Utredningens målsättning var att med hjälp av audiovisuella medier som medel stärka dessa nationella minoritetskulturer. Resurscentret ska främja filmkulturell verksamhet i syfte att stärka och utveckla samiskan och tornedalsfinskan språkligt och kulturellt. FIST ska verka för att stärka yttrandefriheten genom att stimulera eget skapande i rörlig bild. Verksamheten ska i sin helhet prioritera barn och ungdomar som målgrupp. Det måste låta som ljuv musik i kulturministern öron med tanke på att hon har aviserat medel till barnkulturen till hösten. Vi har i Vänsterpartiets budgetmotion räknat med en kostnad på initialt 3 miljoner. Den nämnda utredningen förutsätter att berörda landsting och kommuner är med och finansierar. Delar kulturministern min uppfattning att satsningar på barnkultur måste gälla även barnen i de nationella minoriteterna? Fru talman! Det kanske låter som om Vänsterpartiet bara vurmar för de nationella minoriteterna, men så är inte fallet. Jag tycker att det är bra att kulturministern anser att mångkulturåret har gett en hel del bra och nödvändiga erfarenheter. Vi ser med stort intresse fram emot Yvonne Rocks slutbetänkande som hon lämnar till regeringen i början av juli i år. Vi har föreslagit, med inspiration från till exempel England, att man ska se om det inte går att tillämpa ett system där anslagen till de statliga och statsunderstödda scenkonstinstitutionerna villkoras mot att man sätter upp mångfaldsplaner som sedan noggrant följs upp, där avsteg som gjorts från planen måste motiveras noga och nytt tidsbestämt mål sättas. Fru talman! Jag tycker att kulturministerns sätt att beskriva interkulturen är ett steg i rätt riktning. Vi har länge talat om mångkultur, men definitionen av vad mångkultur är varierar starkt. Det huvudsakliga problemet med begreppet är dock att det sällan inbegriper landets majoritetsbefolkning, endast minoriteterna. Det handlar om så kallad etnicitet, och en etnisk grupp definieras oftast i förhållande till majoritetsbefolkningen. Med etniska grupper menas då sådana med en annan bakgrund än inhemsk. De nationella minoriteterna får ett slags mellanställning. De är både samer, tornedalingar, finnar, romer eller judar, och svenskar, eftersom de funnits landet i flera generationer, lika länge eller mycket längre än vad som gäller för många som är vana att betrakta sig som svenskar. Mångkultur handlar om att olika kulturer samsas, mestadels bredvid varandra. Och interkultur betecknar en process i vilken majoritetskultur och minoritetskulturer samverkar. Här finns bra saker som man skulle kunna satsa på. Och vi tycker att världskultur, dans och musik, är just en sådan form där många olika kulturer möts.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 82 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Givetvis, Siv Holma, ingår de etniska nationella minoriteterna i satsningen på barnkultur. Självfallet är det så. Siv Holma gjorde en jämförelse med England. Men det finns inga planer på att man ska göra sådana kopplingar och sätta ytterligare tryck på kulturlivet att man måste förhålla sig till fler än de mål som redan finns i de regleringsbrev som vi har. Vi värnar ju om det fria kulturlivet, vilket jag hoppas att även Vänsterpartiet gör. Det är trots allt det som för utvecklingen och diskussionen framåt, inte att politikerna alltför mycket blandar sig i vare sig vad som spelas eller vilka som står på scenen. Det finns ju sådana önskemål också. När det gäller det uppdrag som jag tror Vänsterpartiet ville ha med i fråga om filmpropositionen Fokus på film så ingick denna pott i beslutsunderlaget till budgetpropositionen som kom i höstas. Jag var inte med i arbetet då, men jag har tagit reda på att rapporten visade att antalet ansökningar, som jag nämnde tidigare, om förhandsstöd till filmer på nationella minoritetsspråk är litet och att intresset för att producera film på nationella minoritetsspråk inom flertalet minoritetsspråksgrupper, möjligen med undantag för samerna, är begränsat. Därför bedömde man inte att det fanns skäl att göra särskilda satsningar på just detta. Däremot är alla naturligtvis välkomna att söka stöd om man vill göra en film. Men då måste också intresset finnas, vilket det i dag inte riktigt gör. Svenska Filminstitutet anser inte heller att det i dagsläget finns utrymme för omprioriteringar. Men det kan komma om det skulle bli någonting sådant. Siv Holma talade också om regionala resurscentrum som får stöd av både staten och regionerna. I detta uppdrag ligger som interpellanten mycket riktigt påpekade att det ska vara en tyngdpunkt på just barn och ungdomar men att man i övrigt får profilera sig som man vill. Det har också Filmpol Nord gjort. Man har integrerat samiska frågor i olika aktiviteter, vilket är alldeles utmärkt. Jag tror att det var detta som Siv Holma i huvudsak tog upp.
Siv Holma (V)
Anf. 83 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag talade om att jag tyckte att den interkulturella processen är viktig. Jag nämnde världskulturen - musik och dans - där konstnärer från olika kulturer och bakgrund möts och inspirerar varandra till nya uttryck. Det är en sådan interkulturell och bra verksamhet. Jag skulle vilja avsluta med att säga att det finns många stora behov, framför allt av tidskrifter och litteratur översatt till och från nationella minoritetsspråk och språk som talas av många invandrade. Den stora majoriteten av de översatta barn- och ungdomsböckerna är översatta från engelska - ca 80 procent. Det totala antalet språk som översätts till svenska inom bokutgivningen blir färre år från år. Här krävs det åtgärder för att säkerställa att det inom den svenska bokutgivningen översätts betydligt fler böcker än i dag till svenska från fler språkområden. I ett interkulturellt perspektiv handlar det inte enbart om att de olika grupperna inom de nationella minoriteterna ska ha tillgång till sitt eget språk och sin egen kultur utan också om att majoritetsbefolkningen och övriga, invandrade och minoriteter, ska ges möjlighet att förstå och lära sig mer om samisk, tornedalsk, finsk, romsk och judisk kultur och även om språken. Delar kulturministern min uppfattning att det nordiska samarbetet borde intensifieras inom litteratur, tidskrifter och film? Beträffande det samiska och tornedalska filmcentrumet uttryckte kulturministern att det inte fanns ett tillräckligt stort antal ansökningar. Men frågan var inte om man skulle söka pengar. Jag har förstått från Filminstitutet att man inte har någonting emot denna verksamhet men att man inte har pengar. Därför har man också äskat om extra medel. Jag gör därför bedömningen att detta fina projekt skulle ha kunnat förverkligas om regeringen hade tillskjutit pengar.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 84 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag vill bara för klarhetens skull säga, om någon möjligen har missuppfattat detta, att de 10 miljoner som aviserades i vårpropositionen är en förstärkning. Det innebär inte att det blir någon minskning av de övriga anslagen som bland annat Kulturrådet fördelar. Mycket av det handlar om det som Siv Holma tar upp. Det handlar om barnlitteratur, det handlar om översättningar, och det handlar över huvud taget om stöd till minoriteterna för att de ska kunna utveckla sin egen kultur. Och rätten att uttrycka sig på och kunna använda sitt eget språk finns även väl utvecklat i skollagen och läroplanen. Det finns säkert gott om idéer. Men att Svenska Filminstitutet skulle ha fått in så pass många ansökningar att man skulle ha behövt äska mer medel var en nyhet för mig. Det har jag inte hört förrän nu. Jag kan också tillägga att den språklag som vi från den borgerliga sidan stödde under den förra mandatperioden men som på grund av en voteringsmiss inte gick igenom gör en comeback. Dock har vi beslutat att se över det kommande förslaget till språklag. Och fram till årets slut kommer utredaren bland annat också att se på minoritetsspråkens ställning och även teckenspråkets ställning som också ingår i detta. Vi hoppas att det kommer att komma en ny lag under 2009 som inte bara stärker det svenska språket utan också tar upp de frågor som gäller minoritetsspråkens ställning i Sverige.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.