Energieffektivisering i Sverige
Interpellation 2025/26:259 av Katarina Luhr (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-12-18
- Överlämnad
- 2025-12-19
- Anmäld
- 2026-01-13
- Svarsdatum
- 2026-01-15
- Besvarad
- 2026-01-15
- Sista svarsdatum
- 2026-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Jag har tidigare ställt en skriftlig fråga till klimatminister Romina Pourmouktari om klimatrankningen Climate Change Performance Index (CCPI). Rankningen omfattar olika kategorier, bland annat energianvändning. I kategorin får Sverige omdömet ”low”.
Klimatministern förklarar omdömet med att vi har högt uppvärmningsbehov och en elintensiv industri. Och att vårt elsystem är nära fossilfritt, vilket hon tycker inte tas hänsyn till tillräckligt i rankningen.
Med det höga tonläge som ministern tillsammans med övriga delar av Tidöregeringen har haft i energidebatten om behovet av mer el är regeringens obefintliga engagemang i just energieffektiviseringsfrågan något förvånande, då stora mängder energi skulle kunna frigöras till annat genom olika typer av energisparåtgärder. Energimyndigheten bedömer i en rapport från 2024 att det i Sverige finns en potential fram till 2030 för att minska elanvändningen genom energieffektivisering i storleksordningen 20–25 terawattimmar el. Detta går att jämföra med kärnkraftverket Forsmark, som år 2024 producerade totalt 21,78 terawattimmar till det svenska elnätet i sina tre reaktorer, enligt Vattenfalls siffror.
I stället för att investera miljardbelopp i ett nytt kärnkraftverk som dessutom kräver hög säkerhet, resurser och uran skulle man alltså redan till år 2030 potentiellt kunna få tillgång till samma mängd energi genom storskalig energieffektivisering av vår industri och våra byggnader.
Jag vill därför fråga miljö och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari:
- Vilka är skälen till att ministern och regeringen inte tar ett större grepp runt energieffektiviseringsfrågan och vidtar åtgärder för att frigöra mer energi?
- Tänker ministern ta några initiativ för att öka takten i Sveriges energieffektiviseringsarbete, och i så fall vilka?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:259
Webb-tv: Energieffektivisering i Sverige
Dokument från debatten
- Torsdag den 15 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:58
- Protokoll 2025/26:58 Torsdagen den 15 januariProtokoll 2025/26:58 Svar på interpellation 2025/26:259 om energieffektivisering i Sverige
Protokoll från debatten
Anf. 21 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Katarina Luhr har frågat klimat- och miljöministern vilka skälen är till att ministern och regeringen inte tar ett större grepp runt energieffektiviseringsfrågan och vidtar åtgärder för att frigöra mer energi, samt om ministern tänker ta några initiativ för att öka takten i Sveriges energieffektiviseringsarbete, och i så fall vilka.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
En liknande fråga ställdes nyligen av riksdagsledamot Fredrik Olovsson från Socialdemokraterna. Jag kommer härmed återigen att lyfta upp det arbete regeringen bedriver när det kommer till arbetet att främja en samhällsekonomiskt effektiv energianvändning.
I den energipolitiska inriktningspropositionen (prop. 2023/24:105), epip som vi ibland kallar den, framgår att regeringens långsiktiga inriktning för energipolitiken är att upprätthålla god konkurrenskraft och välfärd, möta samhällets behov av el och samtidigt säkerställa en trygg energiförsörjning samt att bidra till att nå klimatmålen genom en betydande elektrifiering. För att uppnå den långsiktiga inriktningen krävs en omfattande utbyggnad av elproduktionskapacitet, elnät och lagringsmöjligheter. I propositionen framgår också regeringens syn på hur en effektiv energianvändning kan bidra. För att ta vara på potentialen för effektivare energianvändning har regeringen i den energipolitiska inriktningspropositionen även aviserat en översyn av det nuvarande energieffektivitetsmålet.
Ett förslag på ny målformulering har nyligen varit ute på remiss med svarstid den 23 december 2025. Förslaget på nytt mål syftar till att främja ett samhällsekonomiskt effektivt energisystem som bidrar till den gröna omställningen och till en trygg energiförsörjning. Målet föreslås breddas från att enbart omfatta en effektiv energianvändning på årsbasis till att även inkludera utjämning av effekttoppar och ökad efterfrågeflexibilitet och energilagring i användarledet. Målet bidrar därmed tydligare till det energipolitiska målet om leveranssäkerhet och planeringsmålet om 300 terawattimmar el till 2045. Välfungerande marknader och potential för samhällsekonomiskt lönsamma åtgärder bör utgöra en grund för utformning av politiska satsningar på området. Remissvaren hanteras nu av Regeringskansliet.
Regeringen arbetar även med flera andra åtgärder för att främja en effektiv energianvändning. Bland annat satsar regeringen i enlighet med budgetpropositionen för 2026 på en förlängning och utveckling av det befintliga bidraget för energieffektivisering i småhus. Bidraget innebär 300 miljoner kronor per år mellan 2026 och 2030. I satsningen ingår även informations- och kompetenshöjande insatser.
Vidare föreslår regeringen att investeringsstödet för att stärka leveranssäkerheten i elsystemet, det så kallade Kraftlyftet, utökas. Investeringsstödet kan även omfatta investeringar som bidrar till en mer flexibel effekt och energianvändning hos större elanvändare så att elnäten kan nyttjas mer effektivt.
Därutöver har regeringen i budgetpropositionen för 2026 ökat anslaget till Klimatklivet med 1,5 miljarder kronor, till totalt cirka 4,5 miljarder. Anslaget beräknas öka med ytterligare 1,5 miljarder både 2027 och 2028. Det innebär förstärkta satsningar på investeringar som minskar utsläppen, exempelvis genom energieffektivisering i industrin, elektrifierade transportlösningar och återvinning av spillvärme.
Sist men inte minst pågår ett omfattande arbete med att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 september 2023 om energieffektivitet och om ändring av förordning och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31 av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag på genomförande av dessa rättsakter.
Anf. 22 Katarina Luhr (MP)
Fru talman! Tack, Ebba Busch, för svaret!
Jag ser verkligen fram emot möjligheten att få debattera frågan om energieffektivisering med energiministern. Frågan är väldigt viktig, och jag tycker inte att regeringen riktigt har tagit den på allvar, trots att arbetet hade kunnat ge påtagliga effekter på det svenska elsystemet.
Interpellationen var från början ställd till klimatminister Romina Pourmokhtari. Anledningen till att jag ställde den till klimatministern var att jag fick ett svar från henne på en skriftlig fråga som jag ställde efter att Sveriges klimatpolitik hade rasat i den internationella rankningen Climate Change Performance Index. Där fick Sverige låga betyg i kategorin energianvändning.
Klimatministern viftade bort det och skrev att vi har ett kallt klimat och att vårt elsystem till största delen ändå är fossilfritt. Det stämmer till viss del. Men det är också så att den absolut billigaste och mest miljösmarta kilowattimmen är den som inte behöver användas. Energi- och elproduktion medför alltid en miljöpåverkan, och det gäller även grön och förnybar el. Det är därför Internationella energirådet kallar energieffektivisering det första bränslet.
I ett globalt perspektiv är Sverige och vi svenskar inte särskilt bra på energieffektivisering. Eftersom vi historiskt sett har haft låga elpriser har vi inte haft några längre perioder då vi har behövt snåla med vår elanvändning. Det här bidrar till att vi får låga betyg när vi jämförs med andra. Det gör också att vi har mycket att göra för att använda vår svenska energi mer effektivt.
År 2023 släppte Fossilfritt Sverige en strategi för en mer effektiv användning av energi och effekt med åtgärder för både fastigheter och industrier som skulle kunna minska Sveriges nuvarande energianvändning med 10 procent. Utifrån strategin kan 19 terawattimmar per år sparas bara genom åtgärder i bostäder och lokaler. 19 terawattimmar frigjord energi kan jämföras med kärnkraftverket Ringhals, som 2024 producerade 16,1 terawattimmar.
Energimyndigheten bedömer i en rapport från 2024 att det i Sverige finns en potential fram till 2030 för att minska elanvändningen genom energieffektivisering i storleksordningen 20–25 terawattimmar el. Vi kan jämföra dessa siffror med kärnkraftverket Forsmark. Där producerades enligt Vattenfall totalt 21,78 terawattimmar till det svenska elnätet år 2024.
Enligt dessa siffror skulle vi kunna frigöra energi motsvarande ett helt kärnkraftverk redan år 2030 genom lönsamma energieffektiviseringsåtgärder. Energi motsvarande befintliga kärnkraftverk skulle alltså kunna finnas tillgänglig mycket snabbare än genom regeringens nya kärnkraftsprojekt. Dessutom skulle dessa åtgärder kunna sänka elpriserna i hela Sverige och göra oss tryggare i en tid av kriser och oro.
Sverige har flera internationella åtaganden när det gäller energieffektivisering. Vi skrev på klimattoppmötet COP 28 under löften om en fördubbling av energieffektiviseringstakten. Vi har även EU-direktiv att följa. Vad gäller EU:s mål för energieffektivisering utgör Sveriges bidrag i dag en väldigt liten del av det som EU ska göra.
Sverige behöver dra sitt strå till stacken. Energieffektivisering på EU-nivå beräknas för varje procentenhet energieffektivisering skapa tusentals arbetstillfällen, ge påtagligt lägre energikostnader för hushållen och bidra med 7,9 miljarder euro i ökad bnp. Om hela den europeiska elanvändningen minskade med 10 procent skulle Sveriges elpriser kunna halveras.
Det är alltså inte bara elpriser och elförbrukning utan också vår konkurrenskraft och arbetsmarknad som påverkas när vi energieffektiviseras. På nationell nivå skulle både svenska teknikföretag och byggsektorn gynnas av ett storskaligt program för energieffektivisering.
Därför ställer jag mina frågor igen: Vilka är skälen till att ministern och regeringen inte tar ett större grepp om energieffektiviseringsfrågan? Tänker ministern ta några nya initiativ för att öka takten i Sveriges energieffektiviseringsarbete? Vilka i så fall?
Anf. 23 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Vi får se om vi lyckas bena ut detta. Jag tycker nämligen att jag har svarat på frågorna. Men låt oss börja med begreppen.
Vi är helt överens om en sak, och det är att energieffektivisering är centralt. Det är såklart bra både för hushållens plånböcker och för svensk konkurrenskraft, men det är också bra för vår motståndskraft. Sverige ska använda el mer men framför allt använda den smartare. Men vi behöver också vara ärliga med att förutsättningarna har förändrats. Det är därför vi försöker modernisera och bredda begreppet.
Katarina Luhr lyfter fram Forsmark som exempel. Jag skulle vilja ta fasta på kärnkraften för att visa på min poäng i detta. Med vårt tidigare effektiviseringsmål var det bra att stänga kärnkraft, trots att fossilfri baskraft är ett avgörande medel för att kunna öka elektrifieringen och få ned utsläppen i andra delar av samhället. Att stänga kärnkraft med det tidigare måttet innebar en massa energieffektivisering. Det är kanske bra om man inte tycker om kärnkraft eller om man är miljöpartist, men det är uppenbart katastrofalt för svenska plånböcker, för svensk konkurrenskraft och för svensk motståndskraft.
På samma sätt framstår det som att den klimatrankning som Katarina Luhr hänvisar till också missgynnar Sverige för vår kärnkraft. Trots att Sverige är bättre på alla punkter som kan tänkas spela roll viktas dessa högst konkreta framgångar lägre än andra mer diffusa aspekter.
Exempelvis har Sverige lägre utsläpp per capita än Danmark. Sverige ligger under EU-genomsnittet. Danmark ligger över. Trots detta kommer Danmark på topp tio i rankningen medan Sverige kommer på plats 15. Vi ligger ungefär i paritet med varandra vad gäller vindkraftsproduktion per capita. Sverige har 63 procent förnybar energi. Danmark har 47 procent. Vi har i stort sett samma eller jämförbara klimatmål som Danmark, men ändå kommer Danmark på plats 4 och Sverige kommer på plats 36. Dessa två exempel illustrerar varför det behövs bättre utformade mål.
Låt mig konkludera: När Miljöpartiet driver på för det som låter bra, det vill säga minskad energianvändning, blir det ett mål i sig. Det är vad jag hör i all argumentation och i uppbyggnaden av hur det här ska premieras. Regeringen driver däremot på för en samhällsekonomiskt effektiv energianvändning i ett växande elsystem.
Jag vill även säga någonting om vad Katarina Luhr sa i sitt inlägg. Det gäller påståendet om att Sverige inte haft någon anledning att spara på el. Ur viss aspekt och med de skäl som Katarina Luhr anger kan jag se poängen.
Å andra sidan går det att argumentera precis tvärtom, för effektivisering är verkligen det som har präglat den svenska debatten i decennier, som lösning på hur vi ska klara nedläggning av kraftvärme, som vi har hört om i tidigare debatter här i kammaren i dag, och inte minst nedläggning av kärnkraft. Det är också bland annat därför svenska företag är ledande när det gäller lösningar som värmepumpar och därför svenska byggnader tillhör världens bäst isolerade – för att vi har haft det incitamentet och det fokuset. Det kommer vi att ha även framgent, men med ett lite bredare grepp.
Anf. 24 Katarina Luhr (MP)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag tycker kanske att mitt argument föll bort lite i svaret. Mitt argument handlar om att vi genom att frigöra energi från onödig energianvändning kan få energi att använda till helt nya applikationer. Det kommer att gå mycket snabbare att få fram den energin än om man skulle bygga ny kärnkraft, till exempel. Det handlar inte om att energieffektivisera genom att ta bort energi utan genom att använda energin på ett annat sätt.
Energiministern lyfter också i sitt svar att regeringens långsiktiga inriktning för energipolitiken är att upprätta god konkurrenskraft och välfärd, möta samhällets behov av el, säkerställa en trygg energiförsörjning och bidra till klimatmålen genom en betydande elektrifiering. Vidare har vi behov av mer elproduktionskapacitet, elnät och lagringsmöjligheter. Detta är vi helt överens om.
Ska vi fasa ut fossil energi från våra industrier och öka Sveriges produktion av stål med låg klimatpåverkan behövs mer el. Men den snabbaste, mest resurssmarta och oftast billigaste energin kommer från el som vi redan producerar och kan spara så att den inte går till onödig energianvändning. Att inte slösa med den energi vi redan producerar borde vara en prioritering för en regering som brinner för både el- och energipriser.
Ministern lyfter också i sitt svar regeringens stöd för energieffektivisering i småhus. Med Miljöpartiet i regering fanns under 2021 ett bidrag för energieffektivisering av flerbostadshus, som på kort tid betalades ut till cirka 1 000 fastighetsägare, med många fler i kö. Detta plockade regeringen bort.
Tittar man nu på Boverkets siffror över stödet för energieffektivisering av småhus ser man att det också verkar väldigt populärt. Alla 300 miljoner per år ser ut att gå åt. Cirka hälften av dem som söker får också avslag.
Detta är tydliga indikationer på att en större satsning skulle kunna ge stor effekt när det gäller både småhus och flerbostadshus. Genom en större satsning på detta skulle regeringen också kunna minska risken och oron för skenande elpriser genom att ge människor ökade möjligheter att vidta egna åtgärder för att långsiktigt minska sin egen energiförbrukning. Dessutom skulle åtgärderna i sig minska risken för skenande elpriser för alla.
Jag och Miljöpartiet skulle vilja se ett mer strukturerat och framåtlutat arbete när det gäller energieffektivisering i både bostäder och lokaler. Vi ser att det finns behov av både större satsningar och fler åtgärder. Vi vill att alla byggnader ska omfattas av stöd för energieffektivisering, och vi har föreslagit att staten ska stå för 50 procent av kostnaden för effektiva energieffektiviseringsåtgärder.
Ministern lyfter också arbetet med att ändra det nationella energieffektiviseringsmålet. Jag har skummat remissvaren, och det är intressant läsning. De flesta instanser verkar tycka att det behövs ett uppdaterat mål. Men den starka kritiken verkar gälla att målet verkar svårt att följa upp. Det är luddigt formulerat, och det finns ingen tidsplan för när det ska nås. Då kan det också vara svårt att få igång åtgärder som kommer att göra skillnad. Jag hoppas att ministern och regeringen kommer att ta hänsyn till invändningarna och se över förslaget igen.
Det finns många sätt att mäta energianvändning. Det behöver inte handla om en reell minskning, utan uppföljning kan göras per kvadratmeter, per krona, i förhållande till bnp eller på andra sätt. Men för att styra detta krävs tydlighet och politisk styrning, och det behövs just nu, utan tvekan.
Jag ser fortfarande inte att regeringen gör vad den borde, speciellt när detta skulle kunna innebära vinn-vinn för oss alla. Jag undrar därför: Tycker ministern att vi gör tillräckligt, eller tycker ministern att vi skulle behöva göra mer när det gäller energieffektivisering?
Anf. 25 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag tycker att vi gör ett väldigt gott jobb, men det är nästan omöjligt att tömma ut detta område helt och hållet, inte minst därför att det sker så mycket på teknikområdet. Den stora utmaningen är, tycker jag, om man ska vara ödmjuk som policymakare: Vilken är den nya teknik som vi ska gå på och rulla ut brett? Det handlar om att våga satsa, lägga alla ägg i samma korg och säga: Detta ska vi nu hålla i över tid, när det sker så mycket framsteg på det här området.
Om jag ska hugga punkten om det nya målet vill man ju aldrig bli anklagad för att vara luddig. Att bli anklagad för att vara fel ute kan jag hantera, men inte luddig eller otydlig – det är hemskt att höra!
Ett växande elsystem kräver indikatorer – inte en enda siffra, vilket skulle kunna motverka elektrifiering. Vår poäng är att förslaget bygger på uppföljning via indikatorer i olika sektorer, kopplat till målets syfte: hushållning, effekttoppar, flexibilitet och lagring. Att sätta fel siffra kan verkligen få ganska förödande konsekvenser. Vi vill att målet ska styra mot rätt beteende i ett elsystem som dessutom växer kraftigt.
Vi vet nu att effektivisering inte bara handlar om villor. Det handlar i allra högsta grad om industri, handel och offentlig sektor. Det handlar både om den renodlade energieffektiviseringen och om att använda våra resurser och vår värme mer effektivt. Det handlar också om att nyttja vår infrastruktur och inte minst själva elnätet mer effektivt. Annars kommer svensken att få fortsätta se skenande elnätsavgifter.
Jag skulle inte göra mitt jobb om jag inte också slog mig lite för bröstet när det gäller frågan om direktivet om byggnaders energiprestanda. När vi förhandlade om detta i EU nådde Sverige flera viktiga framgångar. Bland annat får medlemsländerna lite friare tyglar att själva tolka lagtexten vid det nationella genomförandet. Detta var viktigt för Sverige i och med att vi har kommit långt här och såklart vill ta viktiga steg framåt. Det gör att vi kan utforma styrmedel som både uppfyller EU:s krav och är samhällsekonomiskt rimliga för hushåll, företag och offentlig sektor i ett land som Sverige, som har kommit så långt med detta.
Katarina Luhr efterfrågar mer aktivitet på området, men jag kan sammanfattningsvis konstatera att vi moderniserar målet, förstärker stöden till hushållen, utökar stöden som ger flexibilitet hos större elanvändare, växlar upp Klimatklivet och genomför skärpt EU-lagstiftning.
Med detta sagt – hade vi haft ännu mer utrymme i en oändlig budget, säger jag nu när finansministern sitter här i salen, hade nog både Elisabeth Svantesson och jag stoppat in ännu fler göttiga grejer i budgeten. Men hade vi inte haft det hushållande med ekonomin som vi hade i början av mandatperioden hade vi inte kopplat greppet om inflationen. Då hade vi inte heller kunnat vända Sveriges bottenplacering i EU:s tillväxtliga när vi tog över efter de rödgröna så att vi nu, under vårt gemensamma ledarskap, i stället börja närma oss toppen under det här året. Det hänger alltså ihop. Mycket vill ha mer.
Anf. 26 Katarina Luhr (MP)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Om jag får kommentera förhandlingen om byggnaders energiprestanda tycker jag att det var en klok förhandling, men det flyttade också ansvaret för genomförandet från den privata fastighetsägaren till politiken. Det gör faktiskt att ansvaret för att genomföra åtgärder nu ligger hos energiministern. Här finns alltså en ganska tydlig riktning: Vi behöver agera.
Vad gäller målet tänker jag att det kommer att finnas tillfälle att debattera det vidare när regeringen kommer med ett förslag. Jag uppfattar det också som att ministern tycker att vi är bra på energieffektivisering. Jag tycker själv att vi skulle kunna göra mycket mer. Jag tror att vi behöver ett mycket större och strukturerat arbete och också en reell vilja att faktiskt ta till vara den energi som vi producerar i Sverige i dag.
Miljöpartiet har under mandatperioden lagt fram ett antal förslag för energieffektivisering och för att öka takten. Vi vill ha en nationell handlingsplan för energieffektivisering. Vi vill stärka Energimyndighetens arbete med energi- och klimatrådgivare. Vi vill införa ett statligt energieffektiviseringsstöd som löper under flera år framåt. Vi vill planera för smarta byggnader. Vi vill energieffektivisera miljonprogrammen och offentliga byggnader, och vi har ett stort antal andra förslag.
En nationell handlingsplan med tydliga åtgärder och tydliga mål skulle kunna styra väldigt starkt mot en bättre energianvändning av den energi vi producerar i dag.
Valet närmar sig med stormsteg. Jag hoppas att regeringen kommer att göra det bästa med tiden fram till dess.
Jag vill också tacka ministern för debatten.
Anf. 27 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag vill börja med att returnera tacket. Tack för relevanta frågor och effektivt ansvarsutkrävande i kammaren! Det var en effektiv användning av vår tid här också.
Från mitt perspektiv var en av de viktiga delarna av avgörandet när det gäller tolkningen av EPBD just att kunna värna olika uppvärmningsformer, till exempel kraftvärme som annars riskerar att missgynnas i systemet.
Låt mig sammanfatta: Vi ska elektrifiera. Vi ska inte avindustrialisera. Detta ställer krav på hur vi ställer effektiviseringskraven. Vi ska inte försöka spara oss till en nyindustrialisering. Det kommer att kräva att vi bygger ut systemet och också att vi ser till att få mest möjliga nytta av den energi som vi har i systemet.
Energieffektivisering är inte ett alternativ till att bygga ut fossilfri produktion, nät och lagring. Det har jag heller inte hört framföras här, men jag vill ändå vara övertydlig med det. Energieffektivisering ska ses som ett komplement som gör att hela systemet blir billigare och mer robust. Det är därför som vi för det första har uppdaterat ett ineffektivt och omodernt mål och för det andra försöker sätta fokus på att hantera effekttoppar, flexibilitet och lagring och ge hushåll, kommuner, företag och inte minst industrin konkreta verktyg för att klara av energieffektivisering.
På så sätt får vi en svensk energipolitik som håller ihop och hänger samman med målet om att kunna uppnå 300 terawattimmar och bana väg för fossilfri baskraft, till exempel kärnkraft, ihop med det system som vi redan har.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.