En svensk maffialag
Interpellation 2025/26:32 av Teresa Carvalho (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-10-01
- Överlämnad
- 2025-10-01
- Anmäld
- 2025-10-02
- Svarsdatum
- 2025-10-17
- Besvarad
- 2025-10-17
- Sista svarsdatum
- 2025-10-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Skjutningarna fortsätter, och sprängningarna ökar. Bakom gängvåldet finns en växande organiserad brottslighet som äter sig in i hela samhället. Det är uppenbart att ingen regering, vare sig den förra eller den nuvarande, har lyckats bekämpa gängkriminaliteten. Det behövs fortsatta reformer för att bygga ut rättsväsendet, skärpa straffen och utveckla de brottsbekämpande verktygen. Men det måste också läggas samma kraft på att bryta nyrekryteringen och de maffialiknande kriminella strukturerna.
Flera andra länder har framgångsrikt jobbat med särskild lagstiftning för att komma åt maffian. Men inte Sverige. Tvärtom har regeringsunderlagets samtliga partier röstat nej till Socialdemokraternas förslag i riksdagen. Men det är nästan ett år kvar på mandatperioden, och regeringen hinner fortfarande agera, exempelvis genom att tillsätta en utredning för att se hur en maffialag skulle kunna fungera i en svensk rättskontext.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Avser ministern och regeringen att agera för att införa en svensk maffialag?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:32
Webb-tv: En svensk maffialag
Dokument från debatten
- Fredag den 17 oktober 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:21
Protokoll från debatten
Anf. 1 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Teresa Carvalho har frågat mig om jag och regeringen avser att agera för att införa en svensk maffialag. Det raka svaret är: Ja, det gör vi redan.
Bakgrunden är välkänd. Den organiserade brottsligheten är ett av vår tids allra största samhällsproblem. Mellan 2012 och 2022 mer än tredubblades det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige. Den kriminella ekonomin bedöms av myndigheterna omsätta 100–150 miljarder kronor om året. Rekryteringen av barn trycks allt längre ned i åldrarna.
Under alldeles för många år gjordes alldeles för lite. Åtta år av socialdemokratisk passivitet och senfärdighet har lett oss dit där vi är i dag.
Regeringens strategi för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten och återupprätta tryggheten i Sverige handlar lite förenklat om tre saker: att slå hårt mot det grova våldet, att strypa den kriminella ekonomin och att bryta rekryteringen av barn och unga till gängen.
Konkret handlar det om att göra sådant som varit framgångsrikt i andra jämförbara länder som har bekämpat maffia och liknande kriminella nätverk och att utforma nya verktyg och nya gänglagar på ett sådant sätt att de fungerar i praktiken och kan få kraftfull effekt i vår svenska rättsordning.
Vi har under de här åren kraftigt utökat resurserna till rättsväsendet: Anslagen under åren 2023–2028 beräknas öka från totalt 60 till 108 miljarder kronor – en ökning med 57 procent.
Vi har gett brottsbekämpningen nya verktyg såsom preventiva tvångsmedel, preventiva vistelseförbud, säkerhetszoner, anonyma vittnen, utökad kamerabevakning och bättre möjligheter att använda biometri.
Vi har med inspiration från bland annat Italiens kamp mot maffian infört nya kraftiga möjligheter att förverka kriminellas tillgångar utan att gå via lagföring.
Vi genomför stora reformer av det brottsförebyggande arbetet.
Från och med den 1 oktober kan polisen använda hemliga tvångsmedel preventivt mot de kriminella nätverken och även mot barn under 15 år, allt i syfte att komma åt de gängtoppar som styr och ställer i bakgrunden.
Vi har rivit sekretesshinder och infört en ny socialtjänstlag, som är förebyggande till sin karaktär. Vi bereder nu förslag om nya ingripande verktyg för socialtjänsten, som det så kallade mellantvånget och användning av elektronisk övervakning, alltså fotboja, för att övervaka barn i riskzonen.
Vi ser att det spelar roll vad vi gör; nya gänglagar, ökade resurser och nya arbetssätt biter. Antalet dödsskjutningar har gått ned sedan 2022. Vi ser en högre uppklaring av dödsskjutningarna. Dessutom förebyggs och förhindras allt fler grova våldsbrott.
Men vi befinner oss som land fortsatt i ett mycket allvarligt läge. Konfliktnivåerna i de kriminella nätverken är höga. Våldskapitalet är omfattande. Hänsynslösheten är stor. Och risken för nya våldsdåd är latent. Därför är det alldeles självklart att vi måste fortsätta hålla uppe trycket för att komma åt den organiserade brottsligheten.
Vi anpassar nu straffrätten till en ny verklighet, och vi gör det i hög grad utifrån praktiska erfarenheter i länder som Italien, Danmark och andra som liknar oss.
Redan i januari förra året dubblade vi minimistraffen för bland annat grova vapenbrott, brott mot tillståndsplikten för explosiva varor, vapensmuggling och smuggling av explosiva varor – ändringar som gick rakt mot den organiserade brottsligheten.
Nu utvidgar vi de så kallade osjälvständiga brottsformerna i syfte att komma åt fler som på olika sätt bidrar till gängens brottslighet. Denna lagrådsremiss beslutades om i går.
Vi arbetar också med utredningsförslag som innebär att gängkriminella ska kunna få dubbla straff. Vi arbetar även för att kriminalisera deltagande i kriminella gäng – något som äntligen blir möjligt eftersom vi har fått majoritet för en kommande grundlagsändring. Utredningen som ser över en sådan kriminalisering ska bland annat göra jämförelser med andra länders regleringar, till exempel den amerikanska så kallade RICO-lagstiftningen.
Utöver detta vill jag lyfta fram den aktuella skärpningen av näringsförbuden, så att den som har gjort sig skyldig till organiserad eller systematisk brottslighet, oavsett om personen bedrev eller hade anknytning till näringsverksamhet vid brottstillfället, ska kunna meddelas näringsförbud.
Regeringen har även aviserat att vi avser att pröva en särlagstiftning mot gängkriminella, och vi kommer att återkomma till den närmare innebörden av detta.
Sammantaget har regeringen alltså redan fått på plats och förbereder en lång rad lagstiftningsförslag som är specifikt utformade för att komma åt de kriminella nätverken. Jag hoppas på brett stöd för alla de reformer som regeringen nu och framöver lägger på riksdagens bord.
Anf. 2 Teresa Carvalho (S)
Herr talman! Jag är helt överens med justitieministern om att gängkriminaliteten är ett av våra största samhällsproblem i dag och att mycket mer måste göras.
Även om polisen har blivit alltmer effektiv i sitt arbete och skjutningarna har gått ned är de fortsatt på mycket höga nivåer. Jag besökte i går Gävle, som nyligen drabbades av en fruktansvärd tragedi då en 13-åring sköt sex oskyldiga personer sent en fredagsnatt.
Dessutom ökar sprängningarna rejält. Vi ser nu också hur gängen börjar använda sig av brandattacker. Våldsnivåerna fortsätter med andra ord att vara mycket höga, men formerna varierar desto mer. Bakom våldet finns en växande organiserad och rent maffialiknande brottslighet som äter sig in i näringslivet och välfärden. Det är uppenbart att ingen regering, vare sig den förra eller den nuvarande, har lyckats bekämpa den.
Jag vill ändå så här inledningsvis i debatten, herr talman, berömma justitieministern. Jag tycker att han och regeringen gör väldigt mycket som är bra när det kommer till brottsbekämpningen, inte minst av den gängrelaterade brottsligheten. Det finns faktiskt ingenting som Gunnar Strömmer säger här i sitt svar som vi socialdemokrater inte står bakom.
Det vi är desto mer oense om är vikten av det förebyggande arbetet och behovet av riktigt tidiga insatser. Men därutöver är det egentligen bara en sak som vi socialdemokrater saknar, nämligen en svensk maffialag.
Idén bakom en svensk maffialag kommer framför allt från USA. Men liknande lagstiftning finns också i andra länder: Italien, Irland och Nederländerna. En svensk maffialag är ett förslag som vi socialdemokrater utarbetade och presenterade 2023 och som vi har sökt stöd för alltsedan dess. Men Tidöpartierna har konsekvent röstat ned förslaget här i Sveriges riksdag.
Nu säger Gunnar Strömmer att man redan gör detta. Det är helt enkelt inte sant, vill jag mena. Jag ska förklara varför.
Det vi socialdemokrater vill se i en svensk maffialag, utöver kriminalisering av deltagande i gäng och dubbla straff för gängkriminella, är ett kollektivt straffansvar för de kriminella sammanslutningarnas brottsliga verksamhet. Vi vill se särskilda maffiaenheter inom polis och åklagare, begränsningsåtgärder som kontakt- och reseförbud för gängkriminella och ett mer välutvecklat kronvittnessystem som ger incitament att ange dem som är högre upp i den kriminella hierarkin. Vi vill se en ny nivå i straffskalan för grov organiserad ekonomisk brottslighet.
Vi vill utreda möjligheten att åtala juridiska personer för att bättre kunna stoppa maffians näringsverksamhet och utnyttjande av välfärden samt för att konfiskera deras företag. Därtill vill vi införa en förverkandefond så att de kriminellas brottsvinster inte bara beslagtas utan också går tillbaka till brottsutsatta områden.
Förslaget skulle göra stor skillnad i kampen mot gängen och den organiserade brottsligheten.
Jag har uppfattat det som att Sverigedemokraterna i olika sammanhang har gjort positiva uttalanden om att införa en svensk maffialag. Jag har mer förstått det som att de känner sig bakbundna inom ramen för Tidösamarbetet, och jag kan därför inte dra någon annan slutsats än att det är Moderaterna och Gunnar Strömmer som håller emot.
Var är det skon klämmer? Vad är motivet till att inte ta förslaget om en svensk maffialag vidare?
Anf. 3 Lars Isacsson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Teresa Carvalho för möjligheten att debattera frågan om en svensk maffialag, och jag vill också tacka justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.
Det är bra att vi har en debatt om en svensk maffialag. Vi är nog många här som känner att vi behöver växla upp kampen mot den organiserade brottsligheten.
Men justitieministerns svar innehöll, precis som Teresa Carvalho sa, mycket som vi socialdemokrater står bakom. Det gäller sådant som vi initierade, genomförde eller påbörjade redan under den förra regeringen, bland annat lagstiftningen om förverkande av brottsvinster, ökade resurser till rättsväsendet och nya verktyg mot den kriminella ekonomin.
Jag brukar få höra att det under de åtta åren med den förra regeringen inte gjordes någonting. Därför har jag bett riksdagens utredningstjänst att titta på de propositioner som regeringen har lagt fram och var de har initierats. Jag kan konstatera att fjärde året in på mandatperioden är, enligt riksdagens utredningstjänst, 75 procent av de propositioner som har lagts fram i justitieutskottet initierade av den förra S-regeringen. Det är bra, och det visar på komplexiteten och vikten av att jobba uthålligt. Men jag är också lite trött på bilden av att den förra regeringen inte gjorde någonting.
Jag skulle önska fler svar på det som är nytt i vårt förslag. Teresa Carvalho lyfte fram kollektivt straffansvar, särskilda maffiaenheter, ett kronvittnessystem och en förverkandefond.
Justitieutskottet besökte Rom och Neapel i Italien i förra veckan. Där fick vi ta del av en del nya saker som inte har tagits upp tidigare. Vi behöver titta på dessa saker. Polizia, Guardia di Finanza och Carabinieri samt domare och åklagare tittar på Sverige med en viss skepsis. De undrar hur vi kan tillåta att så mycket pengar försvinner från välfärden och i upphandlingar.
I Italien har nu införts ett system med certifikat där man ska visa att man är antimaffia för att kunna göra affärer med staten, regioner eller kommuner. Det skulle vara något att titta på för framtiden. I Sverige finns lagen om offentlig upphandling, och det upphandlas för närmare 1 000 miljarder per år. Hur kan vi få bättre kontroll över upphandlingar?
Jag förstår att justitieministern får ta frågan på uppstuds, men hur ser ministern på värdet av att utreda ett svenskt certifikatsystem för offentliga affärer för att stoppa företag med kopplingar till kriminalitet, organiserad brottslighet och maffia redan innan de får kontrakt?
Anf. 4 Mattias Vepsä (S)
Herr talman! Jag tackar Gunnar Strömmer för att ha kommit till kammaren och Teresa Carvalho för en fantastiskt fin möjlighet att få debattera en svensk maffialag.
Man slås av hur nöjd justitieministern framstår i det svar vi har fått i dag. Precis som föregående talare sa är vi överens om att vi kan vara nöjda över en sak, nämligen att det dödliga våldet minskar just nu. Vi socialdemokrater har varit en del av att lägga fram de förslag, verktyg och reformer som krävs för en sådan utveckling. Men vi vet också, inte minst på grund av den slutsats som Lars Isacsson nämnde att hela justitieutskottet drog gemensamt efter veckan i Italien, att det är livsfarligt att vara nöjd.
Det är också anmärkningsvärt att man i debatt efter debatt får en bild av att det finns ett slags idé bland moderater, sverigedemokrater och i regeringskretsen att år 2022 var år noll i världen och i svensk politik. Ingenting var gjort, och sedan är allting gjort.
Det stämmer inte. Precis som tidigare talare har sagt genomfördes ett åttiotal straffskärpningar och fler gick igenom polisutbildningen. Vi ser effekten med fler poliser ute på gator och torg, och vi ser hur samhället har rustats för att starkare stå emot den våldsvåg som har svept över Sverige i över tio år. Vi skulle kunna tänka oss att våldsvågen också kan kopplas till tidigt 10-tal, men nåväl, det är inte vad den här debatten handlar om.
Från Italien fick vi med oss, precis som vi har hört här, att vi ska följa pengarna. Det är otroligt viktigt att följa pengarna. Utöver att lyfta fram maffialagen har vi pekat på att den offentliga upphandlingen i Sverige omsätter nästan 1 000 miljarder – 900–1 000 miljarder kronor varje år. Det är enormt stora pengar som årligen upphandlas och som oseriösa företag och kriminella i stort sett har fri dragningsrätt på. Så kan vi inte ha det.
Polisen pekar på att 100–150 miljarder omsätts i den kriminella ekonomin varje år. Här föreslår vi en maffialag för att samlat stärka resurserna från statens sida för att komma åt dessa pengar.
Vi har lagt fram förslag om att ta tillbaka strategiska centrumfastigheter, strategiska fastighetsköp och domstolsfastigheter som har hamnat i kriminellas händer. Vi har lagt fram förslag om att inte låta gängkriminella driva HVB-hem. Vi har sagt att det är helt horribelt att kriminella tillåts driva vårdcentraler. Nästan dagligen – tyvärr – tar vi i tidningarna del av hur välfärdsinstitutioner som ska skydda våra unga från att hamna i gängens händer med den här regeringen tillåts drivas av kriminella.
Vi behöver ett helhetsgrepp och bredare ansatser för att komma åt den kriminella ekonomin.
För en vecka sedan lades en utredning fram av regeringens egen produktivitetskommission. Där framgår att den offentliga upphandlingen omsätter dessa miljarder i pengar. Den offentliga sektorn läcker pengar som ett såll. Vågen av ideologisk naivitet och blindhet från Sveriges höger med privatiseringar leder oss in i en situation där det inte råder kontroll. Produktivitetskommissionen säger att om det inte går att garantera en kontroll av varenda krona är slutsatsen att man kanske ska dra tillbaka reformerna och rulla tillbaka privatiseringsvågen som har lett till att HVB-hem drivs av kriminella och att vårdcentraler har hamnat i händerna på oseriösa.
Jag ställer därför följande frågor till Gunnar Strömmer: Är det dags att släppa naiviteten? Varför kan vi inte gemensamt ställa oss bakom en ny svensk maffialag för att brett komma åt kriminaliteten?
Anf. 5 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag tackar interpellanten med adjutanter för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag.
Först och främst är det utmärkt att vi diskuterar hur vi kan utveckla politiken för att ytterligare slå mot våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga. Det är också slående att mycket av det vi talar om trots allt är sådant som är kärnan i flera av de stora och breda reformer som nu är på gång.
Det är glädjande att se att utskottet har varit på resa i Italien. Jag är rätt säker på att man där har fått klart för sig att de bärande delarna i den antimaffialagstiftning som man har arbetat med i Italien – framgångsrikt under rätt svåra omständigheter – är att konfiskera de kriminellas tillgångar, utdöma dubbla straff för gängkriminella, förbjuda deltagande i kriminella organisationer, utveckla kronvittnessystem och förbjuda maffiakopplade personer att vistas i offentliga miljöer eller på andra platser där de gör stor skada, det vill säga våra preventiva vistelseförbud.
Man kan säga att hela kraften i den omläggning av politiken som vi nu åstadkommer hämtas från erfarenheter i oss närstående länder. Det är Irland, som nämndes, Italien och Danmark, men det finns fler. Vi skapar en svensk modell utifrån reformer som fungerat väl i länder med likartade problem och rättsordningar som liknar vår.
Det avgörande är vilka problem man vill lösa och hur man kan komma åt dem. De verktygen utvecklar vi med båda ögonen öppna och båda öronen lyssnandes mycket till andra liknande länder med motsvarande bekymmer som vi har.
Flera av de saker som lyfts upp i det som här paketeras som en ny maffialagstiftning är sådant som redan är föremål för antingen genomförande eller utredning. Finns det några saker som sägs som ännu inte är föremål för process? Ja, det finns ett par sådana delar. I den mån det inte redan är omhändertaget kommer vi som sagt att återkomma till ett bredare särlagstiftningsgrepp när det gäller gängen. Där kommer ytterligare ett par av de frågor som lyfts upp att vara med.
Jag håller med om att det kanske inte är särskilt produktivt att tjata om historia. Men vi kan trots allt lära oss något av den när vi blickar framåt. Det stora bekymret för Sverige och för den delen för Socialdemokraterna är nog inte att de fyra Tidöparterna i utskottet sa, om man nu får vara lite raljant, att servettskissen när det gäller maffialagstiftningen på en och halv A4-sida med dubbelt radavstånd lades åt sidan med hänvisning till att alla de processerna pågår. Det stora bekymret för Sverige och potentiellt för S i dag är att de tilltänkta regeringskompisarna också röstade nej, men av ett annat skäl: De vill inte ha det.
Jag håller med om att vi har kunnat ta vidare några av de produkter som startades av den förra regeringen i slutet av deras åtta år, under de få månader som S kunde regera utan bördan av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi har kunnat förstärka, utveckla och göra dem riktigt bra. Men det är slående att inget av det kom till under de normala regeringsomständigheterna, som skulle vänta också efter nästa val, med veto från MP och V mot allt det som vi talar om här i dag.
Det är positivt att vi nu till slut har fått Socialdemokraternas uppbackning i fråga om exempelvis möjligheten att gå i mål med kriminalisering av deltagande i kriminella gäng, i synnerhet som det var omöjligt att få till stånd under förra mandatperioden. Det var tvärnej till nödvändiga grundlagsändringar. Det är glädjande att S har ändrat sig på den punkten. Men det är också notabelt att V och MP röstade emot också det.
När vi blickar framåt ser vi allt det som nu läggs på bordet, och det mesta är redan på gång eller redan gjort. Men det finns även sådant som är nytt och som ännu inte riktigt är föremål för process, men det kommer det att bli innan vi stänger butiken för den här mandatperioden. Och den enda chansen att få det gjort är om Moderaterna leder regeringen och har ett stabilt underlag i riksdagen som S kan haka på. Med en S-regering med MP och V kommer inget av det vi talar om att bli av.
Anf. 6 Teresa Carvalho (S)
Herr talman! Tack, Gunnar Strömmer, för lite mer innehåll i svaret! Men jag måste ändå säga att det är tråkigt med den ständiga fokusförflyttningen till regeringsalternativ, politiskt spel, vem som tar vem och vad andra partier tycker och tänker om olika saker.
Här står vi i riksdagens kammare, och ämnet att debattera är Socialdemokraternas initiativ om att införa en svensk maffialag. Vi är intresserade av att höra varför Gunnar Strömmer och regeringen inte vill genomföra detta. Men Gunnar Strömmer är effektiv i sin användning av tiden för att försöka flytta fokuset.
Jag vill däremot flytta tillbaka fokuset till maffialagen och behöver uppenbarligen upprepa mig när det kommer till att förklara vad vi socialdemokrater menar. Jag hör att Gunnar Strömmer säger att man ju redan gör detta. Men i svaret vi fick ta del av här inledningsvis erkänner Gunnar Strömmer att det inte är på gång utan att man har gett en utredning i uppdrag att jämföra med andra länder. Det är beklagligt att regeringen inte passar på att löpa linan ut och också ge uppdraget att ta fram en svensk maffialag.
Om Gunnar Strömmer inte vill lyssna till oss socialdemokrater kanske han ändå kan lyssna till sina Tidökollegor som var med oss på resan till Italien, där vi fick med oss många viktiga lärdomar. En sådan var ändå hur otroligt centralt det samlade greppet har varit.
Jag tycker också att det är dags att Gunnar Strömmer slutar skylla ifrån sig. Nu är vi ändå inne på sista året av mandatperioden. Precis som justitieministern sa är det inte produktivt att titta bakåt för mycket. Men det är ändå det han väljer att göra här. I stället för att motivera varför Gunnar Strömmer säger nej till att införa en svensk maffialag väljer han att fokusera på att Socialdemokraterna för flera år sedan sa nej till att göra en grundlagsändring som möjliggör kriminalisering av deltagande i gäng.
Gunnar Strömmer vet att vi i dag och sedan en längre tid tillbaka står helt och hållet bakom detta. Vi ser det som en del, men långt ifrån den enda delen, i en kommande svensk maffialag. Därför blir det lite lätt ironiskt att Gunnar Strömmer nu är den som säger nej till våra förslag och som bromsar upp brottsbekämpningen. Han har så stor tilltro till det han redan har gjort och har tänkt göra att han säger nej till våra förslag. Han orkar helt enkelt inte göra allt det som krävs.
Det förbluffar mig att Gunnar Strömmer är på väg att upprepa samma misstag som han på goda grunder, får jag väl ändå ärligt säga, anklagar Socialdemokraterna för att ha begått tidigare.
Anf. 7 Lars Isacsson (S)
Herr talman! Jag vill passa på att tacka justitieministern för debatten.
Vi delar målet att slå tillbaka mot den organiserade brottsligheten. När jag tog upp att tre fjärdedelar av propositionerna på rättsområdet enligt riksdagens utredningstjänst fortfarande har sitt ursprung i socialdemokratiska förslag sa justitieministern att många av dem kom i slutet av förra mandatperioden.
Med tanke på de medieuppgifter jag har tagit del av om takten på Justitiedepartementet nu kommer nog många propositioner från den här regeringen också i slutet av mandatperioden. Jag tror att det ligger i sakens natur att många förslag kommer i slutet av en mandatperiod.
Justitieministern talar väl om italiensk maffialagstiftning och de bärande delarna. Men något som slog mig och flera när vi var där var att chefen för Carabinieri i Neapel tog upp en annan sak efter att de hade gått igenom allt om lagstiftning, domare och åklagare som vi har lyft upp i dag.
Det var att det bland annat behövs ett folkligt uppror mot de kriminella organisationerna. Det fick man med morden på Falcone och Borsellino i Palermo på 90-talet. Men om inte polisen kan garantera det som människor efterfrågar – trygghet i sitt eget hem, i sitt kvarter och i sin kommun – vinner man aldrig kampen mot de kriminella organisationerna.
Han berättade att de därför har 4 600 polisstationer i Italien. De har polisstationer i kommuner med mindre än 5 000 invånare. Vi ska prata lite om lokalpolisnärvaron här framöver. Men just den kombinationen får man inte glömma.
Det handlar om vikten av att ha en lokal polis som är ledande i samhället, som inger förtroende och som bryter tystnadskulturer samtidigt som vi blir mycket hårdare mot den ekonomiska brottsligheten. Om vi kan kombinera det tror jag att vi har en väg framåt.
Anf. 8 Mattias Vepsä (S)
Herr talman! Jag tänker ta vid där jag slutade.
I vårt förslag till maffialag har vi ett antal punkter, som Teresa Carvalho förtjänstfullt har föredragit här i kammaren och som vi har argumenterat för utanför riksdagshuset på olika sätt. En av punkterna där vi gärna skulle vilja se en utveckling vad gäller det svenska angreppssättet för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten är ekonomisk brottslighet.
Man behöver kunna komma till rätta med de stora förlusterna i välfärdsstaten på grund av att kriminella fortfarande tillåts driva vårdcentraler, HVB-hem eller vad det nu kan vara. De kan äga centrumfastigheter och missköta dem till den milda grad att vi inte lyckas få bort narkotikascenen, vilket är en annan viktig del av gängens finansiering.
Då passar det utmärkt att avsluta med några frågor. På vilka punkter kan justitieministern se att vi behöver göra mer? Vi uppfattar fortfarande att det finns lite olika budskap från regeringen. I en debatt som min kollega Lars Isacsson hade med sjukvårdsministern för några månader sedan, där vi ställde krav på en maffialag för att komma till rätta med de kriminella som driver vårdcentraler och andra verksamheter, fick vi svaret att inga lagförändringar krävs, för det är bara att följa kommunallagen. Men när man pratar med kommunala och regionala företrädare säger de att det behövs en skärpt lag för att komma till rätta med de här problemen. Ett sätt skulle kunna vara ett nytt angreppssätt i form av en svensk maffialag.
Vad planerar regeringen att göra? På vilka punkter kommer ministern att återkomma med skarpa förslag för att komma till rätta med just den ekonomiska brottsligheten kopplat till maffia och organiserad brottslighet?
Anf. 9 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag säger alltså inte nej till Socialdemokraternas förslag, utan vad jag säger är att en stor del av de förslag som Socialdemokraterna nu för fram och paketerar om med amerikansk retorik handlar om sådant som redan görs offensivt i viktiga pågående processer, framför allt i ljuset av erfarenheter av rättsordningar som ännu mer liknar vår egen, till exempel från Italien, Irland, Danmark och andra. Det är det första.
Betyder det att det inte finns behov av eventuella nya skärpningar eller ännu mer offensiva verktyg? Det gör det absolut, även om jag fortfarande tycker att det som kommer från Socialdemokraterna är väldigt grunt. Jag har sagt att vi som lag kommer att återkomma med nästa offensiv i form av en särlagstiftning som riktar sig mot gängen. Jag förstår att det är politiskt retoriskt attraktivt att beskriva detta som ett nej, men det är alltså inte sant.
Det andra handlar om att Teresa Carvalho tycker att jag gnäller bakåt och pratar om andra partier. Det gör jag mot bakgrund av att Socialdemokraterna och Teresa Carvalho vill ge sken av, och det gjordes också i det inledande anförandet, att jag personligen skulle vara det främsta hindret för Socialdemokraterna att få genomslag för sina politiska idéer. Då vill jag bara upplysa om att jag ärligt talat tror att jag är det minsta bekymret för Socialdemokraterna när det gäller att få gehör för nya verktyg och ny lagstiftning som kan vara verkningsfulla mot gängen. Jag tror att Daniel Helldén och även Nooshi Dadgostar är ett större problem, och jag menar att det finns väldigt mycket historisk empiri som talar för detta.
Lars Isacsson framför, som vanligt på ett nobelt sätt, rimliga synpunkter här i talarstolen, men det som var slående med de föregående åtta åren var ju inte att det kom propositioner i slutet av mandatperioden, för det ligger lite i sakens natur. Det slående var i stället att flera av de utredningar som vi har kunnat jobba vidare med tillsattes efter åtta års tjat från Tidöpartierna i opposition. De var omöjliga att få fram utom under de få månader på slutet när Socialdemokraterna styrde utan MP och V.
Detta är den historiska erfarenheten, och det har upprepats in i den här mandatperioden där inte minst V säger nej till i princip allt, inklusive det som är kärnan i en effektiv lagstiftning mot de kriminella nätverken: offensiv användning av hemliga tvångsmedel, en kriminalisering av deltagande i kriminella gäng och så vidare. Jag noterar bara att när vi avförde era frågor i utskottet var det med motiveringen att arbetet pågår. MP och V sa nej därför att de inte gillar det som Socialdemokraterna håller på med. Detta är en realitet, och jag säger det bara för att Teresa Carvalho började med att säga att det är jag som står emellan Socialdemokraternas idéer och förverkligande av lagstiftningen, annars skulle jag naturligtvis inte älta dessa frågor.
Det Lars Isacsson framför är en realitet, och jag ser fram emot den kommande diskussionen om den lokala polisiära närvaron. Polisomorganisationen som hade sina kvaliteter, och fortfarande har stora kvaliteter, hade en väldigt stor nackdel: Den dränerade den lokala närvaron. Det är ett stort och väldigt viktigt omställningsarbete som pågår, och jag tycker att det är utmärkt att bakslag, till exempel att några skyltar plockas ned, aktualiseras av riksdagsledamöter med en stark förankring i landsorten.
Vad gäller den kriminella ekonomin vill jag understryka att det finns väldigt mycket mer att göra, inklusive lagstiftning, och jag kan nämna några saker som vi har sett till blir gjorda.
Det första är att vi skärper straffen för ekonomisk brottslighet, och vi gör det ordentligt. Vi ser till att de nya hemliga tvångsmedlen kan användas mot ekonomisk brottslighet och inte bara annan brottslighet. Vi ser till att strama upp ordentligt runt näringsfriheten och näringsförbuden, vilket är otroligt väsentligt. Ivo hade lämnat en lista på 40 punkter gällande hur vi måste ställa om tillsynen för att den ska bli mer effektiv och kraftfull. Jag noterade faktiskt att inte någon punkt var omhändertagen under den förra regeringen. Nu ser vi till att alla 40 kommer på plats.
Det kommer dock att krävas mer än så, och den dialogen fortsätter jag mycket gärna.
Anf. 10 Teresa Carvalho (S)
Herr talman! Nu är vi som sagt var inne på mandatperiodens sista år, och jag kan konstatera att skjutningarna fortsätter, även om de har minskat. Samtidigt har sprängningarna ökat, och brandattacker verkar ha blivit en ny våldsform.
Värst av allt är kanske hur vi ser att barn under 15 år involveras i mordärenden och gängrelaterad brottslighet på ett fullkomligt urspårat sätt. Det har helt och hållet skenat under de senaste två tre åren, under Gunnar Strömmers vakt. Det vi ser nu har vi faktiskt inte varit i närheten av tidigare. Ändå går många gängtoppar, som beställer skjutningarna, sprängningarna och brandattackerna, fria, samtidigt som de äter sig in i samhällskroppen med alltmer ekonomisk och annan brottslighet.
Med rätta är mycket av fokuset just på gängvåldet. Det är det som skapar den omedelbara rädslan och oron hos många av oss. Men det är bara toppen av isberget. Under ytan har vi en växande organiserad – inte minst ekonomisk – brottslighet som använder lagliga företagsstrukturer för att bedriva olaglig verksamhet och som infiltrerar näringslivet och välfärden på ett sätt som verkligen är systemhotande.
Avslutningsvis, herr talman, har jag som sagt var förstått att till och med Sverigedemokraterna är positiva till vårt förslag om en maffialag, vilket är vårt svar på den här samlade problematiken. De känner sig dock bakbundna av Tidösamarbetet, och därför framstår det alltmer som att det är justitieministern som håller emot.
Jag tror att det är ett misstag. Jag tror att det är dåligt för Sverige. Jag tror att det vore mycket bättre om vi kunde ta ansvar tillsammans, eftersom vi tycker så mycket mer lika än vad vi är oense, men jag konstaterar att Gunnar Strömmer tyvärr hellre verkar vilja ha en politisk konflikt där den knappt finns. Det tror jag att Gunnar Strömmer vid det här laget vet att jag tycker är beklagligt.
Tack för debatten!
Anf. 11 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Låt mig börja med att säga att det är klart att det är en otroligt stor framgång att det dödliga våldet har halverats sedan toppnoteringen 2022. Det betyder hälften så många brottsoffer, färre sörjande familjer och färre områden i skräck för våldet. Men det betyder också att hälften av det dödliga våldet fortfarande finns kvar. Det är en väldigt stor uppgift som ligger framför oss för att verkligen trycka tillbaka våldet varaktigt.
Vi vet att konfliktnivåerna i gängen är höga och våldskapitalet och hänsynslösheten utomordentligt stora. Vi vet det inte minst när det gäller barnen, och där vill jag verkligen ge Teresa Carvalho helt rätt: Om det finns ett område där utvecklingen har gått åt helt fel håll är det barnen, och det handlar väldigt mycket om att rekryteringen har flyttat från den fysiska miljön in i den digitala världen med det som nu kallas som crime as a service. Det är totalt transaktionellt och innebär en väldig exponering för väldigt många barn som tidigare inte var exponerade för de kriminella nätverken.
Det är också därför vi gör otroligt mycket för att rikta oss också mot den problematiken. Inte minst tidigarelade vi möjligheten att använda hemliga tvångsmedel mot barn under 15 år. Om man inte kommer åt deras mobiler är det nämligen helt omöjligt att komma åt dem som styr och ställer i bakgrunden, de så kallade gängtopparna. Det kommer att krävas otroligt mycket mer.
Jag ska berätta om den lagrådsremiss som vi beslutade om i går och som handlar om de här så kallade osjälvständiga brottsformerna. Det låter väldigt tekniskt, men vad det i grund och botten handlar om är att polisen för att skydda barn och se till att barn i riskzonen inte hamnar där 13-åringen som är misstänkt för brottet i Gävle ser ut att ha hamnat ska få helt andra möjligheter att komma åt dem som ligger bakom. Det tycker jag är utomordentligt viktigt.
Vad gäller Sverigedemokraterna är det glädjande nog så att vi har ett utomordentligt fint dagligt samarbete. Ett av våra viktigaste projekt när vi blickar framåt är särlagstiftningen mot gängkriminella. Där vågar jag påstå att fler av de förslag som Socialdemokraterna nu för fram kommer att finnas med än i de följdmotioner man kan tänka sig få se från Socialdemokraternas tänkta regeringskamrater i Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Vi fortsätter vårt utbyte, och så fortsätter vi att styra – då tror jag att det här kommer att bli utmärkt!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.