En ny nationell säkerhetsstrategi
Interpellation 2020/21:275 av Pål Jonson (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-12-21
- Överlämnad
- 2020-12-21
- Anmäld
- 2021-01-04
- Svarsdatum
- 2021-01-22
- Besvarad
- 2021-01-22
- Sista svarsdatum
- 2021-01-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsminister Stefan Löfven (S)
Den 8 januari 2017 presenterade regeringen sin nationella säkerhetsstrategi. En nationell säkerhetsstrategi kan vara ett värdefullt dokument för att tydliggöra och prioritera de största hoten mot Sveriges säkerhet, peka på viktiga åtgärder och verktyg för att möta hoten samt anvisa resurser för att finansiera dessa.
Tyvärr uppfyller regeringens nationella säkerhetsstrategi inte dessa kriterier utan är mest en omfattande uppräkning av diverse hot och risker som inte följer någon tydlig prioriteringsordning. De åtgärder som föreslås är vaga, och resursdimensionen är frånvarande.
Säkerhetsstrategin verkar sedan den infördes inte heller ha använts som ett vägledande dokument för departement och myndigheter för ett strukturerat arbete med hot och risker. Det säkerhetspolitiska råd på Regeringskansliet som leds av statsminister Stefan Löfven har inget uppföljande ansvar för strategin. Rådet i sig är dessutom mer ett forum för diskussion än för ledning och styrning.
Enligt uppgift kommer regeringen under nästa år att göra ett omtag kring den nationella säkerhetsstrategin. Moderaterna välkomnar detta. Vi skulle dock helst se att det inrättades ett nationellt säkerhetsråd som utgör den centrala krisledningen och arbetar brett med säkerhetsfrågorna och som har ansvar för den nationella säkerhetsstrategin. På så sätt skulle det finnas en central aktör med ett tydligt ansvar för implementering, utveckling och uppföljning av strategin.
Ett annat problem med den nuvarande strategin är att den inte var tillräckligt brett politiskt förankrad. Det är en betydande svaghet för ett viktigt dokument som rör nationell säkerhet. Det är ett område som av hävd är föremål för breda politiska samtal och lösningar. Strategins status visavi Försvarsberedningens rapporter är ytterligare en fråga som varit otydlig.
Med anledning av detta vill jag fråga statsminister Stefan Löfven:
- Hur ser planeringen för regeringens arbete med den nya nationella säkerhetsstrategin ut?
- Avser statsministern att agera för att inrätta ett nationellt säkerhetsråd som har ansvar för en ny nationell säkerhetsstrategi?
- Hur avser statsministern att förankra en ny nationell säkerhetsstrategi hos riksdagens partier?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:275
Webb-tv: En ny nationell säkerhetsstrategi
Dokument från debatten
- Fredag den 22 januari 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:69
- Protokoll 2020/21:69 Fredagen den 22 januariProtokoll 2020/21:69 Svar på interpellation 2020/21:275 om en ny nationell säkerhetsstrategi
Protokoll från debatten
Anf. 71 Statsrådet Mikael Damberg (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! har frågat statsministern hur planeringen för regeringens arbete med den nya nationella säkerhetsstrategin ser ut. Vidare har han frågat om statsministern avser att agera för att inrätta ett nationellt säkerhetsråd som har ansvar för en ny nationell säkerhetsstrategi. Avslutningsvis har han frågat hur statsministern avser att förankra en ny nationell säkerhetsstrategi hos riksdagens partier. Interpellationen har överlämnats till mig.
När statsministern 2017 presenterade den nationella säkerhetsstrategin var det första gången som en svensk regering gjorde en samlad redovisning av sin syn på Sveriges säkerhet i bred bemärkelse. Det säkerhetspolitiska rådet, som inrättades av regeringen 2014, har kontinuerligt följt tillämpningen och genomförandet av strategin.
Regeringen har påbörjat arbetet med att ta fram en ny nationell säkerhetsstrategi. Det görs av flera skäl men framför allt på grund av att hotbilden mot Sverige har förändrats sedan 2017 när den första strategin beslutades.
Statsrådsberedningen leder och samordnar arbetet med den nya strategin, och samtliga departement bidrar, tillsammans med relevanta myndigheter, med sakkunskap. Det är ett omfattande arbete, och målsättningen är att en ny strategi ska kunna beslutas mot slutet av året. Det är ännu för tidigt att säga vilka åtgärder som kommer att följa av den nya strategin och på vilket sätt den ska genomföras.
Det finns naturligtvis ett betydande värde av ett fortsatt brett samförstånd i riksdagen som främjar långsiktighet och kontinuitet i arbetet för Sveriges nationella säkerhet. Det vore positivt att kunna ha det även i den här processen.
Anf. 72 Pål Jonson (M)
Fru talman! Interpellationen var ställd till statsministern eftersom det ju är statsministern och inte inrikesministern som har det övergripande ansvaret för införandet av den nationella säkerhetsstrategin. Jag vill ändå tacka inrikesministern för svaret på interpellationen.
Statsministerns statssekreterare redogjorde nyligen på Folk och Försvar för arbetet med den kommande nationella säkerhetsstrategin. Hon sa då att regeringen ska kasta nätet brett och att man ska arrangera seminarier, engagera NGO:er och tankesmedjor och till och med konsultera andra nordiska länder. Vad hon inte nämnde något om var hur man ska engagera riksdagens partier i processen. Regeringen har heller inte i övrigt haft någon dialog med riksdagen i syfte att förankra vare sig den nuvarande eller den kommande strategin. Det tycker jag i grunden är olyckligt och dåligt för svensk säkerhet. Vi riskerar nämligen att få en nationell säkerhetsstrategi som blir regeringens snarare än Sveriges säkerhetsstrategi.
Fru talman! Det finns en rad säkerhetsfrågor som verkligen förtjänar överläggningar över partigränserna med målet att hitta breda och långsiktiga överenskommelser. Jag vill från Moderaternas sida därför säga att vi tycker att det finns ett behov av att exempelvis uppdatera den svenska solidaritetsförklaringen för att kunna ta med britterna efter att de har lämnat EU. Vi har pekat på behovet av att se över och fördjupa det svensk-finska försvarssamarbetet i kris och krig men även hur en Nato-option kan införas i den svenska säkerhetspolitiska linjen. Vi ser också ett behov av att föra samtal om hur den kommande nationella säkerhetsstrategin ska utformas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Hittills har vi tyvärr fått kalla handen av regeringen när det gäller dessa frågeställningar, vilket jag tycker är beklagligt. En minoritetsregering borde ju vara intresserad av att förankra sin politik i riksdagen, framför allt inom säkerhets- och försvarsområdet. Jag tolkar dock inrikesministerns svar i en positiv anda. Han säger att han söker någon form av dialog i frågan. Det välkomnar vi från oppositionen.
I grunden, fru talman, tror jag att ju djupare och starkare en nationell säkerhetsstrategi är förankrad inom regeringen och med riksdagen, myndigheter, näringsliv och det bredare samhället, desto större är förutsättningarna för att den ska uppnå sitt syfte.
Jag tycker att det finns viktiga erfarenheter att dra av den nuvarande strategin, som enligt mig inte alls har fått det inflytande och den påverkan som ett viktigt och centralt dokument förtjänar. Jag skulle vilja ge några exempel på den bristande förankringen.
För det första: Den nationella säkerhetsstrategin nämndes över huvud taget inte i den senaste regeringsförklaringen.
För det andra: I utrikesdeklarationen, som lite grann är regeringens husbibel för de säkerhetspolitiska frågorna, har man inte nämnt den nationella säkerhetsstrategin på fyra år.
För det tredje: I Försvarsberedningens två rapporter har man heller inte nämnt den nationella säkerhetsstrategin förutom på två rader där man hanterar den.
För det fjärde: Framför allt nämns inte säkerhetsstrategin i något av de regleringsbrev till viktiga säkerhetsmyndigheter som vi har i Sverige, såsom MSB, Försvarets radioanstalt, Försvarsmakten och Säkerhetspolisen.
Om inte myndigheterna får vägledning i hur de ska dimensionera sitt arbete för att leva upp till säkerhetsstrategin tror jag tyvärr inte att det kommer att bli speciellt mycket av den. Vi har ju en sådan Oxenstiernamodell i Sverige.
Jag tror att det är helt uppenbart för alla och envar att den här strategin inte alls har blivit tillnärmelsevis så inflytelserik som den borde ha blivit. Bristen på förankring är en viktig orsak till det.
Jag vill därför ställa två frågor till inrikesministern. För det första: Hur har regeringen följt upp införandet av den nationella säkerhetsstrategin med sina myndigheter? För det andra: Avser regeringen nu att bjuda in till partisamtal för att förankra utformningen av den kommande strategin?
Anf. 73 Statsrådet Mikael Damberg (S)
Fru talman! Nu när vi ska uppdatera den nationella säkerhetsstrategin är det otroligt viktigt att det finns ett gediget underlag. Vi är egentligen i den fasen nu, och det har skrivits om det en del i medier. Det har ifrågasatts varför viktiga myndigheter nu uppdaterar lägesbilder utifrån ett brett säkerhetspolitiskt perspektiv. Jag tycker att det är helt naturligt att vi tar in den sakkunskap som våra myndigheter har för att lägga basen för en ny nationell säkerhetsstrategi. Redan i den första nationella säkerhetsstrategin sa vi att vi skulle uppdatera detta löpande vart femte år. Det sker alltså av den anledningen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta är en diskussion som inte minst Moderaterna har varit med om att lyfta fram i den här kammaren. Den hybrida hotbilden ställer annorlunda krav på oss när vi hanterar vår säkerhet och finns i hela hotskalan, hela vägen till höjd beredskap och krig. Även i fredstida sammanhang kan man utsättas. Man kan utsättas för påverkan och insatser i Sverige som civila myndigheter måste ha beredskap att identifiera, hantera och samlat analysera. Jag tycker att det här talar för att det är viktigt att vi har en bred beskrivning av hotbilden och tar in expertkunskap när vi gör en uppdaterad nationell säkerhetsstrategi, och vi är i den fasen just nu.
Detta har varit regeringens nationella säkerhetsstrategi. Det var så den presenterades av statsministern när vi antog den. Den skulle vara ett viktigt verktyg för regeringen i vårt arbete. Nu förs det en diskussion om behovet av förankring och behovet av att se det långsiktiga. Man kanske inte ska skifta fokus i den nationella säkerhetsstrategin vid ett - gud förbjude - regeringsskifte eller någonting sådant. Det finns naturligtvis ett betydande värde i ett fortsatt brett samförstånd i riksdagen, vilket jag tycker att vi har inte minst i mycket av Försvarsberedningens arbete kring säkerhetspolitiken. Den här strategin har haft som ambition att ha ett bredare fokus på nationell säkerhet och svenska intressen.
Om Moderaterna är uppriktiga i sin vilja att bidra i ett sådant här strategiarbete välkomnar jag det. Jag ber att få återkomma till de frågorna lite längre fram, när vi har kommit lite längre och det också finns någonting att tala om. Just nu är vi i analysfasen, där våra expertmyndigheter lägger grunden för arbetet framöver. Det här är första gången vi har haft en nationell säkerhetsstrategi. Det är också viktigt att vi utifrån det drar slutsatser om hur detta ska utvecklas framöver. Det är därför vi gör ett väldigt stort arbete i den här frågan just nu. Jag tror att vi har mycket att vinna på det. Jag välkomnar Moderaternas engagemang i frågan och uppfattar att det finns ett ärligt uppsåt att bidra i strategiarbetet.
Anf. 74 Pål Jonson (M)
Fru talman! Jag uppskattar det som Mikael Damberg säger. Jag har också i den nuvarande strategin identifierat betydande utvecklingsmöjligheter och utvecklingsbehov. Det är därför jag lyfter fram ett antal av de här frågorna. Jag tror att en framgångsrik nationell säkerhetsstrategi måste vara tydlig och genomförbar och att den kontinuerligt måste följas upp.
Mikael Damberg säger i svaret att det viktigaste skälet till att vi behöver en ny säkerhetsstrategi är att hotbilden ser annorlunda ut. Jag är också mycket väl medveten om att vi har en väldigt föränderlig och rätt så dynamisk hotbild. Det var precis därför Moderaterna presenterade ett 24punktsprogram för att vidareutveckla våra skydd mot olika typer av hybridhot. Jag tror att det är viktigt att ligga i framkant på det här området.
Men det stora problemet för den nationella säkerhetsstrategin tycker jag inte är hotbildsanalysen utan bristen på uppföljning och genomförande. Det tycker jag också har blivit tydligt under pandemin. Pandemin är ju den största kris som västvärlden genomgått sedan andra världskrigets slut. Jag tycker att det är uppenbart att vår krisberedskap och vår motståndskraft har varit alldeles för svaga. Vi har djupa strukturella problem med vår krisledningsförmåga som jag tror behöver hanteras här och nu. Det är också sådana frågeställningar som jag tycker att en nationell säkerhetsstrategi måste förhålla sig till om den ska bli legitim och relevant.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Låt mig ta några exempel kopplat till att jag inte tror att det är just hotbildsanalysen som är det stora problemet. I den nuvarande strategin framgår det till exempel att pandemier och smittsamma sjukdomar är ett av åtta hot mot Sveriges säkerhet. Jag ska villigt erkänna att jag när jag läste det kanske inte tyckte att detta var så relevant att det var i paritet med exempelvis ett väpnat angrepp eller cyberhotet med avseende på sannolikhet och konsekvens. Efteråt har vi ju sett att pandemin sköljt över oss med all önskvärd tydlighet.
Problemet jag ser när jag läser den här strategin är att det som strategin föreslår att man ska genomföra inte var på plats tre år senare. Strategin är tydlig med att man behöver lagerhållning av läkemedel och skyddsutrustning och att man behöver ha beredskapsplaner och stärkta samordnings- och samverkansplaner. Det är precis sådana här saker som vi inte riktigt hade i april och maj. Återigen: Det är implementeringen av strategin som jag tror är riktigt viktig.
Inrikesministern säger i svaret att regeringens säkerhetspolitiska råd kontinuerligt följt tillämpningen och genomförandet av strategin. Om detta är värdemätaren på hur effektivt det säkerhetspolitiska rådet verkligen har varit skulle jag i all välmening rekommendera regeringen att titta på det moderata förslag som vi har lagt fram om ett nationellt säkerhetsråd. Ett nationellt säkerhetsråd skiljer sig rätt så mycket från regeringens säkerhetspolitiska råd. Ett nationellt säkerhetsråd har en permanent stab, har en nationell säkerhetsrådgivare som driver det dagliga arbetet, står direkt under statsministern och har framför allt en förmåga att samla hela Regeringskansliets förmåga att leda kriser. Det säkerhetspolitiska rådet är, enligt vad jag har förstått, ett forum för information och diskussioner rörande strategiska och säkerhetspolitiska frågor.
Fru talman! När man skriver en sådan här nationell säkerhetsstrategi tror jag att man bör jämföra med andra länder. Om vi jämför den svenska strategin med till exempel US National Security Strategy står den sig givetvis rätt så slätt. Men jag tror också att vi har rätt så mycket att lära av Finland på det här området. De har ju haft en säkerhetsstrategi sedan 2003. Där samlar presidenten varje år alla som jobbar med säkerhetsrelaterade frågor och dömer av ett antal frågor, så att man snabbt vidtar åtgärder mot de brister som finns på beredskapsområdet.
Jag vill fråga inrikesministern hur han ser på möjligheten att införa ett nationellt säkerhetsråd.
Anf. 75 Statsrådet Mikael Damberg (S)
Fru talman! Exakt hur man väljer att organisera verksamheten i Regeringskansliet är upp till en tillträdande eller befintlig statsminister att avgöra. Jag tror att det är ganska viktigt att man låter en statsminister organisera arbetet i hela Regeringskansliet. Syftet med Regeringskansliet är ju att bistå regeringen i arbetet med att uppnå politiska målsättningar, strategier och annat. Jag vill helst inte att vi snabbt drar slutsatser om exakt hur man ska organisera sig just nu, eftersom vi just har tillsatt en utredning om hur krishanteringen under coronapandemin har fungerat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När man funderar över detta tror jag att det är viktigt att fundera över ett antal frågeställningar. Moderaterna lyfter fram flera viktiga frågeställningar, men man måste också fundera över balansen mellan strategiska diskussioner och operativa frågor. Detta är viktigt. Vi har sett ganska många sammanhang där frågor av operativ karaktär blandas för mycket med frågor av strategisk karaktär. Då vet vi vad som tar överhanden. Det blir det operativa arbetet som helt dominerar. Oavsett vilket system man väljer måste man ha en förmåga att hantera detta, så att man inte tappar det strategiska perspektivet, som ofta är mer långsiktigt. Det handlar om att styra om system och få dem att förändras i en riktning, medan de operativa insatserna i dag enligt den krishanteringsregim vi har i Sverige bygger på ansvarsprincipen och närhetsprincipen. De som vanligtvis hanterar en fråga i fred och normalläge gör det även i kris, eftersom de har mest kunskap och förmåga att hantera det.
Ska man göra skillnad på det och ändra det måste man fundera på: Vad får det för konsekvenser för befogenheter, ansvarsutkrävande och hur systemet fungerar? Jag säger det inte därför att jag inte tycker att det är en viktig diskussion. Jag tycker bara att man måste ta diskussionen i ett och samma sammanhang så att man ser helheten av detta.
Därför tror jag att vi från regeringens sida i varje fall, eftersom vi fortfarande hanterar pandemin, vill vänta in utvärderingar av krishanteringen för att sedan diskutera hur man operativt vill förändra eller kanske strategiskt vill förändra organisation framöver. Man vill helst inte i en kris vända upp och ned på ansvarsförhållanden.
Vi har gjort det vid några tillfällen där vi har skiftat lite ansvarsförhållanden under krisen. Det blir intressant att studera det också. Det har inte varit de snabbaste processerna. Det har inte alltid varit glasklart för alla involverade parter vad som har gällt när vi har skiftat ansvar.
Det är otroligt viktigt att ta den här tiden med nationell säkerhetsstrategi. Poängen med en strategi är att man också kan träna, öva och förbereda sig för ett antal scenarier, något som är otroligt viktigt. Med det får man också möjlighet att hitta brister, utveckla verksamheten och reda ut ansvarsförhållanden redan när det inte är ett krisläge.
Jag ser fram emot att fortsätta diskussionen och att ta del av riksdagspartiernas åsikter och idéer om detta. Men det finns ett antal svåra avvägningar som man måste göra när man tittar på hela systemets utveckling över tid. Det bör man göra i ett och samma sammanhang.
Anf. 76 Pål Jonson (M)
Fru talman! Tack, inrikesministern, för den här debatten!
Pandemin har varit ett betydande stresstest för vår krisledningsförmåga. Det är uppenbart att vi behöver dra ett antal slutsatser. Man har gjort jämförelsen med om detta inte hade varit en kris utan ett krig och hur väl förberedda och rustade vi hade varit för det. Jag tror att det manar till efter-tanke.
Efter att ha berört riksdag, regering och myndigheter vill jag också säga några ord om säkerhetsstrategin kopplat till näringslivet och det bredare samhället. Den skulle kunna användas för att skydda näringslivet bättre än vad den gör i dag.
Sveriges långsiktiga ekonomiska konkurrenskraft blir en allt viktigare del av vår samlade säkerhet. Samtidigt hotas den konkurrenskraften i dag till exempel av rätt så systematiska och statssanktionerade cyberangrepp och cyberspionage. Vi ser också en ökad underrättelseaktivitet riktad mot svenska ekonomiska intressen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta sker inte minst mot företag som ofta utför samhällsviktig och säkerhetskänslig verksamhet. Regeringen talar ofta om det breda säkerhetsbegreppet. Jag skulle där råda till att man också värderar Sveriges ekonomiska säkerhet och långsiktiga konkurrenskraft när man värderar de här frågorna. Nu vet inrikesministern att det gjordes en utredning om näringslivets roll i totalförsvaret som pekade på ett antal rättsliga begräsningar när det kom till statsstöd och konkurrensneutralitet.
I Storbritannien, som förr i tiden hade samma upphandlingsregler som Sverige, löste man det problemet genom att identifiera långsiktig ekonomisk konkurrenskraft som ett vitalt säkerhetsintresse. Sedan lade man in det i den nationella säkerhetsstrategin. Därigenom fick man också en bättre juridisk bas för att ha en rådighet och kunna skydda samhällsviktiga och säkerhetskänsliga företag.
Min fråga till inrikesministern är helt enkelt om man värderar att även långsiktig ekonomisk konkurrenskraft kan bli en del av det vidgade säkerhetsbegreppet.
Anf. 77 Statsrådet Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag tror inte att jag vill föregå det analysarbete som nu görs. Börjar jag att sätta olika rubriker för detta är vi snart fast i att jag har bestämt innan vad strategin ska innehålla. Jag väntar med det.
Det är ett intressant perspektiv som tas upp. Där har vi också Sten Heckschers stora utredning som nu jobbar för att kunna skydda svenska intressen internationellt. Det handlar om både att monitorera vilka affärer som kan förekomma mot svenska intressen och vår möjlighet att hindra eller ytterst stoppa det. Det är en otroligt viktig utredning som pågår. Vi har redan tagit steg när det gäller säkerhetskänslig verksamhet som inte kan överlåtas. Där har vi en ny lagstiftning på plats.
När det gäller ekonomisk säkerhet handlar det också om den andra delen, som jag tror att både Moderaterna och regeringspartierna har ett stort intresse av att fortsätta att diskutera i ett europeiskt och internationellt perspektiv. Det är vårt fortsatt stora beroende av internationell handel och investeringar. Det gäller att diskussionen inte slår över i fullskalig protektionism.
Det skulle kunna skada våra svenska nationella intressen enormt mycket om vi inte ser de stora investeringar som skapar jobb i Sverige och också tillträde till den stora marknad som svenska företag behöver. Vi är trots allt bara 10 miljoner invånare. Ska våra globala företag kunna konkurrera på världsmarknaden behöver de tillträde till internationella marknader.
Perspektivet är definitivt intressant. Vi ser fram emot att fortsätta att diskutera det. Jag hade också ett rundabordssamtal för bara någon vecka sedan med näringslivsrepresentanter och branschorganisationer för att diskutera just försörjningsberedskapsfrågorna som har aktualiserats under pandemin.
Vi kommer också att tillsätta ett tvärsektoriellt näringslivsråd framöver inom ramen för det civila försvarets utveckling. Dessutom har vi inrättat ett cybersäkerhetscenter. Ett av syftena är att försvara svenska intressen inklusive samarbeta med näringslivet mot till exempel cyberhot och spionage. Jag har stora förväntningar på att det utvecklas över tid.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.