En ny förköpslag för bättre bostäder i landet
Interpellation 2025/26:413 av Adrian Magnusson (S)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-03-24
- Överlämnad:
- 2026-03-26
- Anmäld:
- 2026-03-27
- Sista svarsdatum:
- 2026-04-16
- Svarsdatum:
- 2026-04-30
- Besvarad:
- 2026-04-30
Interpellationen
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Fastighetsbolaget Kupolen, Perstorps största privata fastighetsägare, ansökte den 16 mars om konkurs. Kupolen äger 450 lägenheter i Perstorps kommun, en kommun med cirka 7 000 invånare. Beskedet har skapat stor oro bland de boende i fastighetsbeståndet.
Kupolen har tyvärr figurerat i medierna i olika sammanhang där det handlat om bristande underhåll av människors bostäder. Det har rapporterats om lägenheter med svartmögel i badrum, mögliga väggar som målats över och balkonger som varit fallfärdiga.
De boende står nu inför faran att en oseriös fastighetsägare tar över beståndet och att det undermåliga underhållet fortsätter. Med en förköpslag hade i stället Perstorps kommun kunnat gå in och ta över fastigheterna. Kommunen har av förståeliga skäl ett stort intresse av att kommuninvånarna ska bo i drägliga bostäder och att oseriösa fastighetsägare inte tar över ett stort fastighetsbestånd.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson följande:
Ser ministern någon anledning att agera med anledning av vad som hänt i Perstorps kommun och utreda förutsättningarna för en ny kommunal förköpslag?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:413
Webb-tv: En ny förköpslag för bättre bostäder i landet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 17 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Adrian Magnusson har frågat mig om jag ser någon anledning att agera med anledning av vad som hänt i Perstorps kommun och utreda förutsättningarna för en ny kommunal förköpslag.
Jag vill inleda med att understryka att återupprättandet av tryggheten i Sverige är en högt prioriterad fråga för regeringen. Alla människor, oavsett boendeform, har rätt till en trygg boendemiljö.
Regeringen bedriver ett brett arbete för att öka tryggheten i samhället. Det handlar både om att stärka brottsbekämpningen och om åtgärder som mer direkt tar sikte på tryggheten i våra bostadsområden.
I egenskap av statsråd är jag förhindrad att uttala mig om kommuners eller myndigheters hantering av enskilda fall. På ett allmänt plan är det dock viktigt att framhålla att det finns rättsliga verktyg för att ingripa mot fastighetsägare som inte förvaltar sina fastigheter på ett godtagbart sätt.
Genom hyreslagen, det vill säga 12 kap. jordabalken, och i bostadsförvaltningslagen (1977:792) finns skyddslagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot hyresfastighetsägare som missköter sina fastigheter. Det kan handla om åtgärdsföreläggande, förvaltningsföreläggande eller, ytterst, tvångsförvaltning.
I vissa fall kan även andra åtgärder aktualiseras, såsom att med stöd av plan- och bygglagen (2010:900) förelägga en ägare att på egen bekostnad riva en förfallen byggnad, eller att med stöd av expropriationslagen (1972:719) expropriera en grovt vanvårdad fastighet. Expropriationslagen kan användas även när en vanvårdad fastighet inte erbjuds till försäljning.
Regeringen bedömer att det befintliga regelverket ger tillräckligt skarpa verktyg för kommuner som behöver ingripa mot oseriösa hyresvärdar som inte förvaltar sina fastigheter på ett godtagbart sätt. Med det sagt fortsätter regeringen att noga följa utvecklingen på området.
Anf. 18 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Interpellationen har sin grund i ett besked som kom för några månader sedan, nämligen att fastighetsbolaget Kupolen i Perstorps kommun gick i konkurs.
Kupolen är den största fastighetsägaren i Perstorp med 450 lägenheter. Det är inte en liten mängd med tanke på att Perstorps kommun har sammanlagt lite över 7 000 invånare. Fastighetsbolaget i fråga har uppmärksammats i en rad granskningar i en rad olika medier. Det har skrivits om människor som har bott i undermåliga lägenheter.
Tidningen Hem & Hyra skrev så sent som i går om att bolaget kontaktat gode män runt om i landet för att jaga hyresgäster. Kraven för att få ett hyreskontrakt i delar av Kupolens bestånd i Perstorp har medvetet satts mycket lågt. Det har varit tydligt att man med undermåliga lägenheter har försökt att locka till sig människor som av olika anledningar inte har möjlighet att göra något annat än att tacka ja till den bostad som finns.
Det har vidare skrivits om att Migrationsverket har placerat människor i lägenheterna. Det är människor som befinner sig i en utsatt situation och som är glada att över huvud taget få tak över huvudet.
De människor som redan har bott i Kupolens bestånd, herr talman, har fått se sina bostäder bli alltmer undermåliga när underhållet inte har skötts. Det är minst sagt ett bekymmer, och jag har själv sett det på plats i Perstorp. Mögel i lägenheterna, balkonger som inte kan användas och trasiga fönster som inte byts ut är några exempel på hur bostäderna som människor tvingas leva i kan se ut.
Framtiden för hela fastighetsbeståndet i Perstorp är nu oviss, och ingen vet vad som kommer att hända med de 450 lägenheterna. Det finns en stor oro både bland dem som bor i lägenheterna och bland kommunledningen i Perstorp för att ett oseriöst fastighetsbolag som kanske bedriver en ännu sämre bostadspolitisk idé än vad Kupolen har gjort köper upp fastigheterna. I den bästa av världar hade en kapitalstark ägare gått in och köpt upp fastigheterna. Det hade kunnat leda till en upprustning och förhoppningsvis till att människor skulle få drägliga bostäder. Kommunstyrelsens ordförande Ronny Nilsson menar i artikeln i Hem & Hyra att så dock är osannolikt, och jag håller med honom.
Herr talman! Något som hade kunnat göra så att en ny oseriös köpare skulle motas i grind hade varit en kommunal förköpslag. Då skulle en kommun, som i Perstorps fall, kunna köpa upp fastigheterna eftersom det är så viktigt för Perstorps kommun. Det hade kunnat göra att alltför låga inkomstkrav, bostäder som förfaller och det fortsatta hänvisandet av människor till undermåliga lägenheter i Perstorp hade undvikits. Lägenheterna hade renoverats, och i de fall det inte hade gått hade de kanske rivits.
Herr talman! En förköpslag är inte en radikal ordning. Sverige har haft en kommunal förköpslag och skulle mycket väl kunna ha det igen. Utredningar har föreslagit det. Såvitt jag har kunnat utläsa det avvisar ministern tanken i sitt svar och går i stället igenom annan lagstiftning som han menar kan lösa situationen. Men ingen lagstiftning skulle stoppa en oseriös aktör från att köpa upp konkursboet och fortsätta med den djupt skadliga bostadsförmedling som har bedrivits i Perstorp.
Herr talman! Bostaden är en rättighet. Människor ska inte behöva leva i lägenheter där de är rädda för att gå ut på balkongen, där det blåser genom fönster som inte bytts ut eller där möglet kryper upp längs med badrumsväggarna.
Varför är ministern så avvisande till att gå vidare med frågan om en kommunal förköpslag, som till och med den utredning som den här regeringen har ändrat tilläggsdirektiven till har lagt fram förslag om?
Det är tydligt att oseriösa fastighetsägare finns på svensk bostadsmarknad och att det behövs kraftfulla verktyg för att komma till rätta med problemen. En kommunal förköpslag är ett sådant kraftfullt verktyg. Ska vi på riktigt bekämpa social dumpning och kunna bidra till att människor i landet får bättre bostäder behöver vi bättre verktyg. Med en kommunal förköpslag kan vi komma en bit på vägen mot att bekämpa den sociala dumpning som pågår i vårt land och ge människor bättre bostäder.
Anf. 19 Anna Wallentheim (S)
Herr talman! Jag väljer i dag att hoppa in i den här interpellationsdebatten därför att den bland annat rör Perstorps kommun. Det är en liten kommun i min valkrets, där konsekvenserna blir stora när något går fel. Perstorp är en av Sveriges minsta kommuner när det gäller invånarantalet, med lite drygt 7 000 invånare. Det är en plats med en stark industriell tradition, där många känner varandra och där man har nära till naturen. Men det är också en kommun där arbetsmarknaden är begränsad, där de socioekonomiska utmaningarna är stora och där möjligheten att välja bostad inte är självklar.
När ett enskilt bolag äger så mycket som 450 lägenheter i en så liten kommun som Perstorp handlar det inte längre bara om fastigheter. Det handlar om människors hem, om trygghet och om vardag. Jag har själv mött boende som vittnar om svartmögel, eftersatt underhåll och en känsla av att ingen riktigt tar ansvar. Jag har tillsammans med interpellanten Adrian Magnusson besökt några av de här lägenheterna och träffat dem som bor där. Det är inte värdigt. Det är inte rimligt, och det är inte en bostadsstandard vi ska acceptera i Sverige.
Hur illa skötta de här fastigheterna och lägenheterna är skulle kunna vara en debatt i sig. Men när nu fastighetsbolaget har gått i konkurs skapas en ny oro – inte för det som varit utan för vad som ska komma. Vem tar över? Blir det bättre, eller riskerar det att bli ännu sämre?
Herr talman! Ministern hänvisade i sitt svar till att det finns verktyg, till exempel hyreslagen, bostadsförvaltningslagen och tvångsförvaltning. Ja, det är verktyg som finns. Men det är ju inte vad den här interpellationen handlar om. Vi måste prata om det min kollega Adrian Magnusson lyfter fram i sin interpellation, nämligen synen på en ny kommunal förköpslag.
I en kommun som Perstorp får en konkurs helt andra konsekvenser än vad den skulle få i en storstad eller i en stor kommun. Här finns inte en bred marknad med alternativa hyresvärdar. Här finns inte möjligheten att välja bort en dålig värd. Här blir människor kvar. Det är därför frågan om en kommunal förköpslag är relevant – inte som en universallösning men som ett verktyg för små kommuner. Det blir ett verktyg för att agera, ett verktyg för att kunna säkra långsiktighet och ett verktyg för att sätta samhällsansvaret först.
Herr talman! Jag hade önskat ett svar på Adrian Magnussons fråga. Jag undrar om ministern är öppen för att åtminstone utreda frågan igen. Vi behöver samla fakta. Vi behöver se vad som faktiskt skulle kunna göra skillnad, för när människor känner oro för sina hem räcker det inte att säga att det finns andra verktyg. Det är det här verktyget som efterfrågas. Det skulle vara otroligt viktigt för Perstorps kommun.
Vi måste fråga oss vad som verkligen fungerar. Om de verktyg vi har inte räcker till, är det då inte statens uppgift att vara beredd att se över andra lösningar?
Anf. 20 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Jag kan som sagt inte uttala mig om förhållandena i det enskilda fallet, men när det gäller olika typer av fastigheter där det finns problem finns det alltså redan lagstöd för att ingripa, inte minst mot misskötta hyresfastigheter. Därför menar jag att det inte är relevant att ta upp de åtgärderna i en debatt som handlar om precis det Adrian Magnusson sa om att det ska finnas kraftfulla verktyg.
Nackdelen med det interpellanten lyfter fram är att en fastighet behöver komma ut på marknaden för att förköpslagstiftningen ska kunna tillämpas. Det som finns i jordabalken och i PBL, som jag redogjorde för, är ju verktyg som en kommun kan gå in med utan att en fastighet är till försäljning.
Det finns möjlighet till åtgärdsföreläggande i 12 kap. jordabalken. Det betyder i praktiken att hyresvärden kan åläggas att åtgärda brister i lägenheten. Det verktyget finns i lagstiftningen. Det finns också ett verktyg där hyresnämnden kan meddela upprustningsföreläggande enligt 18 § jordabalken. Det är alltså inte en fråga om mindre fel och brister utan ett mer grundläggande krav på att en lägenhet ska hålla en acceptabel standard vad gäller bland annat uppvärmning, tillgång till varmt och kallt vatten och möjlighet till matlagning.
När problem inte bara handlar om en enskild lägenhet utan om att en hel fastighet förvaltas dåligt finns särskilt lagstöd i bostadsförvaltningslagen. Det finns också möjlighet för hyresnämnden att gå in med ett förvaltningsföreläggande. Om ett sådant föreläggande inte bedöms räcka finns möjlighet att gå vidare till tvångsförvaltning.
Det finns dessutom möjlighet för kommunen att ytterst ta över en fastighet genom inlösen om läget är så allvarligt att inte ens tvångsförvaltning räcker. Som om det inte vore nog finns det också enligt expropriationslagen möjlighet att expropriera en fastighet. Det finns uttryckligt stöd för det när det handlar om grov vanvård.
Detta gäller alltså även om en fastighet inte finns ute på marknaden. Det ledamöterna lyfter fram är en lösning som innebär förköp. Alla de möjligheter jag räknade upp finns redan i dag. Det är därför relevant att ta upp dem, herr talman, i en sådan här debatt. Det finns också förelägganden enligt PBL.
Regeringen tittar på frågan om förköp. Vi har genom tilläggsdirektiv till den utredning som arbetar med detta riktat in detta mot den organiserade brottsligheten samt att ge möjligheter att stärka skyddet för det militära och civila försvarets intressen. Där finns förslag på en förköpslagstiftning för just de ändamålen, som bereds i Regeringskansliet.
Det finns ingen anledning att vänta med att använda de kraftfulla verktyg som finns i lagstiftningen och som alltså gäller även om en fastighet inte är till försäljning. Det är det ledamöterna missar i sitt resonemang. Med det sagt kan jag alltså inte uttala mig om förhållandet i det enskilda fallet. Det finns en generell verktygslåda som är kraftfull, precis som Adrian Magnusson efterlyste.
Anf. 21 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Det ministern däremot missar i sitt resonemang är att det här har hänt. Vi har en situation i Perstorp där en stor fastighetsägare som har gått i konkurs. En kommunal förköpslag skulle i det här fallet kunna innebära att kommunen skulle kunna köpa dessa 450 lägenheter, de fastigheter som Kupolen äger, och på så sätt börja komma till rätta med problemen som den dåliga marknadsidé som Kupolen har drivit har orsakat. Det är egentligen det som är problemet här.
Kupolen – och säkert många andra fastighetsbolag i det här landet som gjort liknande saker – har ju aktivt drivit en bostadspolitisk idé där syftet har varit att locka till sig människor med betalningsanmärkningar och andra svårigheter i livet som man måste ha full respekt för. Hela idén var att de människorna skulle flytta in i lägenheterna. Det har lett till stora skulder och till bristande underhåll.
Nu sitter man i en situation där 450 lägenheter – det är förstås många fler som bor i dem – ägs av en fastighetsägare som har gått i konkurs. Det är där man står. Hade vi haft en annan lagstiftning och hade vi inte haft en borgerlig regering 2010 som aktivt avskaffade den kommunala förköpslagen – till exempel Kristdemokraterna röstade för det i den här kammaren – hade det här kanske kunnat åtgärdas.
Sedan 2010 har problemen bara förvärrats. Problemen med social dumpning, som jag hoppas att statsrådet kan erkänna existerar till exempel i Perstorp, har förvärrats sedan 2010. Det är bara att konstatera. Jag tycker att vi måste kunna diskutera det som händer ute i landet. I det här fallet, som vi ändå diskuterar, hade en kommunal förköpsrätt kunnat innebära att kommunen som ser den problematik som finns i Perstorp hade kunnat gå in och köpa de här 450 lägenheterna.
Statsrådet hänvisar också både i sitt inledande svar och i sitt andra inlägg till en massa andra verktyg som han menar skulle vara mer kraftfulla. Det kanske de är. Statsrådet får gärna redovisa hur många gånger dessa verktyg har använts de senaste 15 åren och hur rättspraxis ser ut, för det har jag faktiskt inte koll på. Men om de här verktygen är så kraftfulla finns det förmodligen väldigt många exempel på när de har använts för att komma till rätta med den typ av problem som nu finns i Perstorp och många andra kommuner.
Det är ju så, herr talman, att social dumpning förekommer i det här landet. Vi har en situation där människor som av olika anledningar har fått svårigheter i livet eller befinner sig i en utsatt situation lockas till andra kommuner. Då skapar det såklart en svår situation för den politiska ledningen i dessa kommuner.
I Perstorp, till exempel, finns det berättelser som är bekräftade av både medier och andra som har granskat detta. Kommunen har sagt att den kan betala hyran den första månaden för den som flyttar till Perstorp, men därefter får man klara sig själv. Människor har aktivt uppmanats att bosätta sig i de här hälsofarliga lägenheterna, som har svartmögel och där trasiga fönster inte byts ut.
Det finns trots allt inget förbud mot att göra dåliga affärer i det här landet. Detta finns det många exempel på genom historien. Kupolen har uppenbarligen gjort en dålig affär, och den stora faran nu är att det kommer en liknande aktör, med en lika dålig marknadsidé, som vi inte kan stoppa – för vi kan inte stoppa dåliga marknadsidéer. Risken är att de människor som bor i de här lägenheterna, liksom Perstorps kommunledning, då kommer att befinna sig i samma situation – att ingenting blir bättre utan att det snarare blir värre.
Det här skulle kunna vara en chans för en kommun som Perstorp att kanske få en nystart: att se att man kan göra något åt detta fastighetsbestånd och ge de människor som bor i fastigheterna en bättre tillvaro i stället för att, som nu, riskera att det kommer en ny oseriös aktör som har en lika dålig eller, som Anna Wallentheim sa, ännu sämre bostadspolitisk idé än Kupolen.
En kommunal förköpslag hade, om den inte avskaffats av den borgerliga regeringen 2010, varit ett kraftfullt verktyg. Jag kan bara beklaga att den här regeringen inte verkar vara beredd att titta på den frågan.
Anf. 22 Anna Wallentheim (S)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret – även om det i det svar vi har fått uppenbarligen finns ett glapp mellan de verktyg som finns på papperet och den verklighet som människorna i Perstorp lever i.
Det är just detta som är kärnan. Vi vet att annan lagstiftning finns; ingripanden är möjliga. Men används de i den utsträckning som ministern hänvisar till? De befintliga systemen räcker tyvärr inte till i praktiken, särskilt inte i mindre kommuner med begränsade resurser och ett väldigt ensidigt fastighetsägande. Vi har ett problem i och med att ett bolag ägde så extremt många fastigheter i en liten kommun som Perstorp och svek de människor som bodde där.
Herr talman! Varken jag eller min kollega Adrian Magnusson försöker efterlysa några snabba, ogenomtänkta förslag eller reformer. Vi efterlyser en vilja att pröva nya vägar, i det här fallet att regeringen skulle kunna tänka sig att presentera en ny förköpslag för att hjälpa just mindre kommuner runt om i hela landet. Det handlar om att titta på hur vi kan stärka kommuners möjligheter att agera och att ta små kommuners verklighet på allvar.
Jag tror att det är detta det kokar ned till. Här finns inte alternativen, och kommuner måste kunna ta sitt ansvar och hjälpa sina medborgare. Perstorp förtjänar det, liksom alla de människor som har blivit drabbade, inte bara i Perstorp utan människor i samma situation runt om i hela vårt land. Där har politiken ett ansvar, och en förköpslag skulle kunna göra skillnad.
Anf. 23 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Jag har svarat på frågan om förköpslag: Vi bereder utredningsförslag med inriktningen att de ska leda till att motverka organiserad brottslighet och stärka skyddet för det militära och civila försvarets intressen.
Jag hoppas att den här debatten ska leda till att fler får upp ögonen för hur många omfattande verktyg som faktiskt finns i nu gällande lagstiftning, som kan komma in och användas betydligt tidigare. Det är egentligen två frågor som jag tycker hänger i luften, herr talman: Varför ska en kommun vänta tills ett bolag går i konkurs? Och varför inte använda de verktyg som redan finns?
Anf. 24 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Då hoppas jag att statsrådet när vi lämnar den här debatten kommer att gå ut och säga till landets kommuner: Ni behöver ta krafttag mot denna typ av fastighetsaktörer, som finns runt om i landet. Ni behöver se till att tvångsförvalta de här fastigheterna, om så behövs. Ni behöver se till att göra inskränkningar i den privata äganderätten, för det är viktigare att vi bekämpar social dumpning och att människor har rätt till en bostad än att ni värnar den privata äganderätten till vilket pris som helst.
Jag hoppas att statsrådet går ut härifrån i dag och meddelar att detta är den här regeringens linje: Vi ska göra ingrepp. Vi ska vara redo att agera mot den här typen av fastighetsaktörer. Vi förväntar oss att ni gör det – borgerliga, socialdemokratiska och sverigedemokratiska kommunalråd runt om i landet. Vi förväntar oss att ni agerar när ni ser att den här typen av social dumpning förekommer och att fastigheter står och förfaller och att ni inte låter dessa fastighetsaktörer komma undan.
Detta är vad jag hoppas att ministern kommer att göra efter den här debatten, och jag hoppas att det kommer att vara det tydliga budskapet från den här regeringen.
Jag hoppas också att den här regeringen i sin retorik efter den här debatten kommer att vara tydlig med att social dumpning är ett problem i Sverige. Det är ett problem att människor i någon mening placeras i vissa kommuner, att människor uppmanas att flytta till vissa kommuner och att vissa kommuner helt enkelt säger till människor att vi kan betala en del av hyran för den som flyttar till Perstorp, eller vad det nu kan vara för kommun.
Jag hoppas att regeringen är mycket tydligare i sin retorik efter den här debatten: Vi kan inte låta den privata äganderätten vara okränkbar. Vi måste se till att människor har bra bostäder och att social dumpning bekämpas med kraft och tydlighet. Social dumpning är ett problem i det här landet.
(Applåder)
Anf. 25 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Jag vill tacka för den här debatten. Den har synliggjort ett problem som behöver synliggöras. Den har också synliggjort att det finns verktyg som kan användas. Adrian Magnusson efterlyser retorik, men detta handlar snarare om juridik. Det finns en omfattande verktygslåda.
Jag vill, herr talman, ge ett mycket tydligt budskap till både Adrian Magnusson och dem som lyssnar på den här debatten: Min förväntan på alla Sveriges kommuner är att man ska ta krafttag och använda de verktyg som finns. Varför ska en kommun vänta tills ett bolag går i konkurs och på en förköpslag, som ledamöterna efterlyser, för att använda den som sista utväg när det finns en rad åtgärder man långt innan dess kan vidta för alla de boende i fastigheter och lägenheter som inte håller måttet? Använd lagstiftningen! Använd de verktygen! Ta krafttag! Detta vill jag understryka.
Jag vill tacka ledamöterna för den här debatten. Jag tror att vi egentligen är rätt så överens om att den verktygslåda som finns gör det möjligt att vidta åtgärder till gagn för alla de boende som i dag i flera fall lever under förhållanden som man kan förvänta sig inte ska råda i bostäder i Sverige.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
