Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

en modern familjepolitik på familjens villkor

Interpellation 2002/03:408 av Brus, Sven (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-05-12
Inlämnad
2003-05-12
Besvarad
2003-05-26
Sista svarsdatum
2003-05-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 maj

Interpellation 2002/03:408

 av Sven Brus (kd) till socialminister Lars Engqvist om en modern familjepolitik på familjens villkor

Kristdemokraterna anser att det är av största vikt att barn och deras föräldrar får en väl fungerande vardagskontakt med varandra. Den mest väsentliga förutsättningen för att barn ska få en positiv utveckling är att de direkt efter födelsen har nära och stabila, det vill säga långvariga, känslomässiga bindningar till sina föräldrar. För de flesta barnfamiljer är dock tid tillsammans en stor bristvara. Detta påverkar såväl föräldrar som barn. I en undersökning gjord av Gallup säger hälften av de tillfrågade med barn upp till sju år att de upplever sitt liv vid sidan om jobbet som mycket eller ganska stressigt. För dem som inte har barn är motsvarande siffra 27 %. En TCO-rapport bekräftar att stressen och sömnbristen i vårt samhälle är störst bland småbarnsmammorna. Den ökade stressen i samhället påverkar även små barn. En undersökning gjord bland lärare, fritidspedagoger och förskolepersonal visar att 90 % av dem menar att det inte alls är ovanligt att förskolebarn lider av olika stressrelaterade sjukdomar. Majoriteten av de tillfrågade menar att samma stressökning kan ses hos föräldrarna som lämnar och hämtar barnen. Den förra barnombudsmannen Louise Sylwander har sagt att det i regel inte är barnets hemmiljö som är roten till problemet. Hon menar att orsakerna måste sökas på annat håll @ i skolan, förskolan och den alltmer organiserade och inrutade fritiden. Stora barngrupper såväl på dagis som i skolan bidrar till att skapa en miljö som ökar stressen. Om detta kombineras med långa vistelsetider borta från hemmet för barnen, och utan tillräcklig tid för vila, ökar riskerna för stress. "Arbetsdagarna" för många barn blir över åtta timmar.

Att de minsta barnen mår bäst av att få tillbringa merparten av dagarna med sina föräldrar har ett starkt stöd hos svenska folket. Opinionsundersökaren Torsten Österman, FSI, ställde i ett antal enkäter under åren 1985@1995 frågan: "Vilken form av vistelse under veckans vardagar skulle Du välja om tillgång och ekonomi inte var några hinder?" I genomsnitt var det endast 5 % som ansåg att barn under tre år mår bäst av att vara på förskola. Så många som 64 % ansåg att det bästa vore att de minsta barnen vistas hela dagen hos föräldrarna. I en Skopundersökning från september förra året redovisades det svenska folkets syn på finansieringen av barnomsorgen. Över tusen personer mellan 18 och 84 år svarade på frågan: "Bör man ge ekonomiskt stöd också till de föräldrar som vill ordna sin barnomsorg på annat sätt än genom offentligt finansierad barnomsorg?" Hela 75 % svarade ja på frågan och mest positiva till detta var åldersgruppen 18@34 år. I en Sifomätning i Aftonbladet Kvinna om svenska kvinnors attityd till längre föräldraledighet svarade 517 kvinnor mellan 18 och 40 år på frågan: "Vad tycker du om att med skattepengar ge föräldrar ekonomisk ersättning så att de kan vara hemma med sina barn tills de blir fyra år? Skulle det vara bra eller dåligt?" Mer än två tredjedelar, 79 %, av kvinnorna svarade att det skulle vara bra. Även om det i dag inte ges ekonomiska möjligheter att vara hemma med barnen efter att föräldraförsäkringen upphör väljer åtskilliga föräldrar, trots den stora ekonomiska uppoffringen, att stanna hemma med barnen när de är små. Hittills har Socialdemokraterna konsekvent bortsett från alla dessa föräldrars önskemål.

En majoritet i riksdagen (utom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet) stödde nyligen en reservation från utbildningsutskottet som innebär att föräldrar fritt ska kunna välja barnomsorgsform med olika inriktning på likvärdiga villkor, även att i större utsträckning vara hemma med sina barn. Det är nu upp till den socialdemokratiska regeringen att verkställa riksdagens beslut.

Kristdemokraterna har länge arbetat för att möjliggöra för föräldrar att ge barnen det de helst av allt vill ha @ mer tid tillsammans. För att göra det möjligt måste de olika regelsystemen för föräldraförsäkring, barnomsorg, flexibel arbetstid och rätt till tjänstledighet samverka på ett sådant sätt att det blir praktiskt möjligt. Socialdemokraternas familjepolitik omöjliggör valfrihet och flexibilitet. Kristdemokraterna står för en modern familjepolitik på familjens villkor. Barn är olika och har olika behov. Konsekvensen av detta blir att det som passar den ena familjen kanske inte fungerar i en annan. Kristdemokraterna har därför skapat en konstruktion av de olika systemen som gör att varje familj så långt möjligt kan hitta lösningar som passar de egna behoven.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att uppfylla riksdagsmajoritetens uttalade stöd för småbarnsföräldrars möjlighet att välja olika barnomsorgsformer och därmed även omsorg i hemmet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:408, en modern familjepolitik på familjens villkor

Interpellationsdebatt 2002/03:408

Webb-tv: en modern familjepolitik på familjens villkor

Protokoll från debatten

Lena Hallengren (S)
Anf. 219 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Sven Brus har frågat familjeminis- tern vilka åtgärder hon avser vidta för att uppfylla riksdagsmajoritetens uttalade stöd för småbarnsför- äldrars möjlighet att välja olika barnomsorgsformer och därmed även omsorg i hemmet. Frågan har över- lämnats till mig. Det är viktigt att förskoleverksamheten kan bedri- vas i olika former för att passa barns och föräldrars behov. I OECD:s studie av den svenska barnomsor- gen har särskilt framhållits den mångfald och varia- tion som finns i form av förskolor, familjedaghem, öppna förskolor, nattomsorg, föräldrakooperativ och annan enskild verksamhet. Förskolor bedrivs med olika inriktningar såsom Montessori-, Waldorf- eller Reggio Emilia-inspirerad pedagogik. Det finns profil- förskolor som satsar på miljö, data, bild, musik etce- tera. Jag har under mitt första år som förskoleminister besökt en stor mängd förskoleverksamheter och kun- nat förvissa mig om det stora utbud som finns för föräldrar att välja emellan. Att all förskoleverksamhet bedrivs utifrån likvär- diga villkor i såväl ekonomiska som kvalitativa avse- enden är en förutsättning för valfriheten. Regeringen vill inte medverka till att det ska vara föräldrars plån- böcker som styr valet av barnomsorg. Därför omfattar maxtaxan alla verksamhetsformer och lagstiftningen utgår från principen att bidrag och avgifter ska vara desamma i all verksamhet. Detta har bidragit till att vi i dag har en bra blandning av kommunal och enskild verksamhet i kommunerna. Det har också varit viktigt att konstatera att max- taxan inte lett till, vilket många befarade, att barn- grupperna blivit större och köerna växt. Inte heller har föräldrar utökat sina barns vistelsetider för att de fått sänkta barnomsorgsavgifter. Tvärtom får många barn nu del av förskolan med kortare vistelsetider. Arbetet med att förbättra kvaliteten i förskolan fort- sätter dock och är högt prioriterat. Regeringen avser att återkomma med ett förslag om ett riktat statsbi- drag till personalförstärkningar. Satsningen ska ske successivt under mandatperioden och i den takt som ekonomin tillåter. Det finns olika förslag om hur föräldrar ska få mer tid för barnen när de är små. För regeringen är det föräldraförsäkringen som vi anser bäst tillgodoser föräldrars behov och som gör det möjligt att tillbringa mer tid med barnen för både mammor och pappor. Vi har i Sverige den mest generösa föräldraförsäk- ringen man kan finna i ett internationellt perspektiv. Nyligen har den byggts ut med ännu en månad och garantinivåerna har höjts. Flexibiliteten i systemen har ytterligare förbättrats. Regeringen avser att bygga vidare på föräldraförsäkringen. Närmast på dagord- ningen står att höja taken i föräldraförsäkringen, vil- ket kommer att göras när samhällsekonomin så tillå- ter. Regeringen delar således helt uppfattningen att det är viktigt med mångfald och valfrihet inom barn- omsorgen, att barnomsorgen måste vara väl utbyggd med olika alternativ och att kommunerna måste kun- na erbjuda likvärdiga villkor för alla godkända för- skoleverksamheter. Vi delar också uppfattningen att föräldrar, både mammor och pappor, bör ges möjlig- heter att få mer tid för barnen.
Sven Brus (Kd)
Anf. 220 Sven Brus (Kd)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag har för bara en liten stund sedan haft ett meningsut- byte med statsrådet Hans Karlsson om orsakerna till de höga sjukskrivningstalen. I det sammanhanget har jag använt ordet livspussel. Jag, och inte bara jag, tror med bestämdhet att en grundläggande orsak till ohäl- sa och därmed ofta till sjukskrivning är just det för- hållandet att människor inte får sitt livspussel att gå ihop. Det gäller inte minst småbarnsföräldrarna. Det visar olika undersökningar. I min interpellation har jag försökt beskriva den verklighet som de flesta barnfamiljer lever i, en verklighet där tid är en brist- vara, där hälften av familjerna säger att de upplever sitt liv som mycket eller ganska stressigt. Det är en markant skillnad mot personer utan barn. Det är en verklighet där stress och sömnbrist är störst bland småbarnsmammorna och där 90 % av personalen i skola och förskola menar att det är van- ligt att barn drabbas av stressrelaterade sjukdomar. Det är den här verkligheten som min interpellation handlar om. Men statsrådet Lena Hallengren undviker nogsamt att över huvud taget ta upp det resonemang- et. Svaret handlar om att vi ska ha en hög kvalitet i förskoleverksamheten. Det handlar om maxtaxan och en bra föräldraförsäkring. Om det mesta av det här kan vi vara överens. Det är inte där vi kristdemokrater har våra invändningar utan mot de mer grundläggan- de tankarna kring omsorgen om våra barn. Lena Hallengren säger att regeringen delar upp- fattningen att det är viktigt med mångfald och valfri- het inom barnomsorgen, att omsorgen ska vara väl utbyggd med olika alternativ och att vi ska ha likvär- diga villkor för alla förskoleverksamheter. Det är bra. Det tycker jag också, och Kristdemokraterna. Men den sista meningen förbryllar mig. "Vi", säger stats- rådet det vill säga regeringen, "delar också uppfatt- ningen att föräldrar, både mammor och pappor, bör ges möjlighet att få mer tid för barnen". Frågan är bara hur. Frågan är också, framför allt, med vilka regeringen delar den uppfattningen. Det är knappast med merparten av småbarnsföräldrarna. Det är inte med majoriteten av svenska folket. Regeringen går inte ens i takt med sina egna väljare. I en SKOP-undersökning i september 2002 svara- de 66 % av socialdemokratiska väljare att den ensidi- ga statliga subventionen av förskolan är orättvis. 66 % av de socialdemokratiska väljarna tycker det - två tredjedelar. Totalt var det tre av fyra som ansåg att man borde få ekonomiskt stöd även till andra former än offentligt finansierad omsorg. Det är be- tecknande att det största stödet för den uppfattningen finns i gruppen 18-34 år, det vill säga personer som lever närmast den verklighet där livspusslet har svårt att gå ihop. Herr talman! Jag vill ställa frågan till statsrådet: Med vilka delar regeringen uppfattningen om mer tid för barnen? Med varandra i statsrådskretsen kanske, men med vilka andra?
Lena Hallengren (S)
Anf. 221 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Jag behöver inte upprepa alla bak- grundsfakta i Sven Brus interpellation. Jag tror att vi är överens om att barn är det viktigaste vi har i sam- hället, att de borde gå först och att vi borde satsa på deras vardag. Det är därför som jag tar upp förskolan i mitt anförande. Förskolan är en viktig del av bar- nens vardag. Jag tror att vi ska ägna mycket tid åt att tala om kvaliteten i förskolan. Många barn tillbringar en stor del av sin dag där - en mindre del när man är yngre, sedan lite mer. Maxtaxan är någonting som brukar diskuteras i den här kammaren. Det är faktiskt ett sätt att få livet att gå ihop lite mer - att man inte behöver betala 2 000-3 000 i månaden för sina barns förskolevistel- se. Tvärtom kan man, som en del föräldrar väljer att göra, använda en minskad avgift till att kanske hämta barnen tidigare och inte stressa på samma sätt. Jag tror också att det är en trygghet för föräldrar att veta och känna att barnen är trygga och har det bra när de är i förskolan på dagen. Jag vill ändå beskriva vår föräldraförsäkring som ibland glöms bort. Det är som att föräldraförsäkring- en, den har vi, men vad gör vi mer då? Vi ska vara medvetna om att vi har en unik föräldraförsäkring i internationella sammanhang. I 13 månader kan man vara hemma med 80 % av inkomsten. Sedan kan man vara hemma ytterligare 3 månader med 120 kr om dagen. Det är alltså 480 dagar. Det är oerhört flexibelt - man kan ta ut hela dagar, halva dagar, deltid och man kan dela mellan föräldrarna. Det är en möjlighet att vara hemma med sina barn när barnen är små. I många andra länder har man möjlighet till obe- tald ledighet. Baksidan med det som vi har är att några i samhället ska arbeta och betala skatt, se till att finansiera den gemensamma välfärd som vi har. De ska finansiera föräldraförsäkring eller andra alternativ som till exempel Kristdemokraterna förespråkar, som det för övrigt inte heller råder någon majoritet för i kammaren. Det gäller vårdnadsbidrag, som väl är det som Sven Brus förespråkar. Några måste också arbeta för att betala den ge- mensamma välfärden - en möjlighet att vara hemma 18 månader med sina barn när de är små. Det tycker jag är tid med barnen, möjlighet för föräldrar att sätta barnen i centrum. Kvaliteten i förskolan är en debatt som vi ska ha. Där tillbringar många barn en stor del av sin tid. Det kommer vi inte ifrån. Hur ser då dagarna ut för barn? Kristdemokraterna har tidigare sagt nej till läroplan i förskolan vilket är ett sätt att garantera kvalitet. Man har sagt nej till den allmänna förskolan för 4- och 5- åringar. Man har sagt nej till rätt för barn till arbetslö- sa och föräldralediga att få tillbringa tid i förskolan. Man har också sagt nej till maxtaxan som har sänkt avgifterna vilket har gjort att en familj i genomsnitt har fått 12 000 kr mer om året att röra sig med, kan- ske för att gå ned i arbetstid, kanske för att ägna mer tid åt sina barn. Jag tycker att vi ska tala lite mer om vad vi ser som alternativ, vem som ska finansiera dem och på vilken bekostnad.
Sven Brus (Kd)
Anf. 222 Sven Brus (Kd)
Herr talman! Frågan är vem Lena Hallengren ar- gumenterar mot. Vem vill inte ha kvalitet i förskolan? Vem vill inte ha en bra förskola? Vem vill inte ha rimliga avgifter för dem som väljer kommunal barn- omsorg? Det finns inte majoritet för den kristdemokratiska familjepolitiken, säger Lena Hallengren. Nej, inte i den här kammaren. Men bland småbarnsföräldrar finns det faktiskt en majoritet för den familjepoliti- ken. Min fråga till ministern var: Med vem delar regeringen sin uppfattning? Är det med statsrådskret- sen och, för all del, majoriteten i kammaren? Det är definitivt inte med föräldrarna. Låt mig få läsa innantill: " En liten elit med väns- terakademiker tycks ha drivit igenom socialdemo- kraternas familjepolitik. Men en majoritet av väljarna vill ha en annan barnomsorg än den som socialdemo- kraterna erbjuder och subventionerar med allmänna medel. Vi skräms av den kallsinniga syn partiled- ningen har på barnens uppväxt". Vem säger detta? Det är inte jag. Det är inte en kristdemokrat, även om det kunde ha varit det. Det är två socialdemokratiska debattörer som konstaterar: Våra väljare vill själva ta hand om sina barn. De har rätt. Tre av fyra tycker så. De flesta av oss minns säkert den småbarnsmam- ma som i valrörelsen frågade statsministern vad hon skulle göra när hon inte ville lämna bort sin ettåring tio timmar om dagen men inte hade råd med något annat. Statsministerns svar blev att kvaliteten i för- skolan skulle förbättras, alltså samma svar som stats- rådet Hallengren lämnar här. Kvaliteten i förskolan skulle alltså förbättras. Det var dock inte vad mamman frågade om. Men så talar översåten till undersåten: Glöm din önskan att slippa lämna bort din ettåring halva dygnet. Glöm din läng- tan efter att få ditt livspussel att gå ihop och få det att se ut som du vill ha det. Vi vet bäst. Vi har redan valt åt dig, visserligen utan att fråga dig, men sådant är systemet. Du får ju en bättre förskola. Det var svaret. Herr talman! Jag skulle önska att Lena Hallengren kort och enkelt definierade sin syn på begreppet val- frihet. Vad svarar hon ettåringens mamma? Svarar hon som hon gör nu i kammaren: Du får en bättre förskola. Det är ju inte vad mamman frågar efter. Det är klart att hon vill ha en bättre förskola när det blir aktuellt. Nu var det dock inte det hon frågade efter, utan varför hon måste lämna bort sin ettåring halva dygnet om hon vill välja ett annat alternativ. Varför lägger regeringen all sin subventionering på en omsorgsform och noll kronor på alternativen? Detta handlar den här debatten om - inte om kvalite- ten i förskolan. Den debatten tar vi gärna i andra sammanhang, men nu handlar debatten om att kunna välja och att själv kunna lägga bitarna i sitt livspussel. Vad är den valfriheten värd? Är det ungefär som när T-Forden kom och man sade: Du får gärna välja färg bara du väljer svart.
Lena Hallengren (S)
Anf. 223 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Vem vill inte ha kvalitet i förskolan? Vem vill inte ha en maxtaxa? Vem vill inte .? Så började Sven Brus sitt tidigare inlägg. Jag ställer mig ändå frågande. Det kan ju inte vara så att alla vill ha kvalitet i förskolan eller tak för avgifterna i förskolan eftersom Kristdemokraterna har röstat nej till samtli- ga förslag. Man ska vara ärlig och säga att man tycker att föräldrar ska ha möjlighet att vara hemma med sina barn med så kallat vårdnadsbidrag. Beskriv gärna det exemplet där man för 3 300 kr i månaden ska kunna vara hemma med sina barn. Hur många har den reella möjligheten? Jag ska gärna förklara vad mitt alternativ är. Vi har tretton månaders föräldraförsäkring med 80 % av inkomsten. Ambitionen är att i nästa steg utöka för- äldraförsäkringen med ytterligare en månad och där- med ge ännu större möjligheter och jag skulle vilja säga en reell valfrihet. Det handlar inte om 3 300 kr i månaden utan om 80 % av inkomsten. Det ger en reell möjlighet att vara hemma med barnen. Ungefär 43 % av barnen mellan ett och två år är i förskola. Det handlar alltså inte om alla barn. Genom- snittligt är de små barnen i förskolan minst av alla, nämligen 28 timmar i veckan. Vi måste justera bilden något när vi säger att mycket små barn tillbringar all sin vakna tid - som det ibland sägs - i förskolan. De små barnen tillbringar minst tid där eftersom föräld- rarna försöker att med föräldraförsäkring, deltid och på andra sätt pussla med sin arbetstid för att kunna vara med barnen. Man har möjlighet att vara hemma med sina barn i 480 dagar. Det skulle vara mycket intressant att nå- gon gång få höra Sven Brus och Kristdemokraterna förklara vem som kan leva på 3 300 kr i månaden. För vem är det en reell valfrihet? Ska vi i så fall för- ändra föräldraförsäkringen till förmån för ett vård- nadsbidrag eller ska vi ha vårdnadsbidrag, föräldra- försäkring, höja barnbidraget eller ha barnomsorgs- konto? Vilka olika modeller ska vi välja mellan? Och vilka är det i slutändan som ska arbeta och betala för den välfärd som vi har? Jag inbillar mig att de unga tjejer och killar som jag möter på gymnasieskolorna runtom i landet inte skaffar sig en lång och dyr utbildning för att de under många år vill vara hemma. De vill kunna kombinera arbete, familj och studier. Och det gäller inte bara mamman utan också pappan. Då ser jag föräldraför- säkringen som ett utmärkt sätt att ge valfrihet för den enskilde att kunna vara hemma på heltid, halvtid eller deltid. Jag bygger gärna ut föräldraförsäkringen. När ekonomin så tillåter är nästa steg ytterligare en må- nad. Vad är det för valfrihet med Kristdemokraternas förslag på 3 300 kr i månaden? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.
Sven Brus (Kd)
Anf. 224 Sven Brus (Kd)
Herr talman! Det handlar inte om att leva på 3 300 kr i många år som Lena Hallengren säger. Det handlar om att under en kort period i livet kunna välja andra alternativ. Frågan är vem som kan uttryckta det som föräldrar vill. Det Lena Hallengren säger här är regeringens po- litik. Det småbarnsföräldrar säger är någonting annat. Tre av fyra småbarnsföräldrar säger att de vill ha större valfrihet. De vill ha möjlighet att själva kunna bestämma och förfoga över den korta tid som det handlar om. Det handlar inte om många år, Lena Hallengren. Det handlar om att kunna göra ett eget val och själv kunna bestämma när barnen är små. Den fråga som vi nu debatterar rymmer många aspekter. Den handlar om valfrihet, jämställdhet, familjeekonomi samt rätten och möjligheten att för- ena föräldraskap och förvärvsarbete. Låt mig ändå till sist få anlägga ett barnperspek- tiv. All forskning är överens om att det lilla barnet har ett grundläggande behov av fasta och nära band till några få personer. I normalfallet är det naturligtvis till mamma och pappa. Detta är elementärt och djupt mänskligt. Tycker Lena Hallengren att ett samhälle som tvingar en mamma att mot sin vilja, och i strid med alla kunskap om barnets bästa, lämna bort sin ettåring halva dygnet är ett bra samhälle och ett samhälle som lever upp till Barnkonventionens krav på att i alla lägen se till barnets bästa? Slutligen, Lena Hallengren, undrar jag hur reger- ingen ser på det beslut som fattades i denna kammare den 7 maj. Där ville nämligen en riksdagsmajoritet vidga och förstärka föräldrars valfrihet. Tar regering- en någon hänsyn till riksdagens uttalade mening? Och vad får det i så fall för konsekvenser i den förda poli- tiken?
Lena Hallengren (S)
Anf. 225 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Kristdemokraterna säger att begrep- pet barnomsorg också ska innefatta föräldrarnas om- sorg i det egna hemmet. Ändå har de sagt nej till förskolans läroplan, nej till arbetslösas och föräldra- ledigas rätt till förskola för deras barn och nej till allmän förskola. Detta handlar inte om förskola eller huruvida man ska vara hemma eller inte. Detta handlar om att Kristdemokraterna inte erkänner att förskolan är det första steget i ett livslångt lärande, att vi inte enbart har en förskola för att föräldrarna inte kan eller vill ta hand om sina barn, utan att barn har rätt att delta i förskolans pedagogiska verksamhet. Tre av fyra föräldrar vill vara hemma och själva ta hand om sina barn, sade Sven Brus tidigare. Jag tror också att många vill det. Därför har vi en väl utbyggd föräldraförsäkring. Om man under en kortare tid kan leva på 3 300 kr i månaden, som Kristdemokraternas förslag om vårdnadsbidrag går ut på, kan man också ta ut föräldraförsäkringen under en mycket längre period. Jag tror nämligen inte att ett väldigt litet vård- nadsbidrag ger en reell valfrihet. På papperet och i teorin kanske det är så, men i verkligheten ger det inte en valfrihet. Det ger ingen möjlighet för den förälder som då förlorar ett antal tusen kronor i må- naden - vilket kanske är det som avgör om man kan klara sig. Jag vill rätta mig själv när det gäller det jag sade tidigare. En månads föräldraförsäkring handlar inte om att bygga ut, utan om att höja taket i föräldraför- säkringen. Alla har nämligen inte de reella förutsätt- ningarna för att kunna vara hemma eftersom de förlo- rar för mycket pengar. För låg föräldraförsäkring eller ett vårdnadsbidrag tror jag är ett hot både mot jäm- ställdheten och mot allas möjlighet att vara hemma. När det gäller att utöka möjligheterna att vara hemma med sina barn, som Sven Brus tidigare fråga- de om, råder det ingen enighet bland de borgerliga partierna heller om hur detta ska gå till. Jag och re- geringen menar att en utbyggnad av föräldraförsäk- ringen är den väg som vi ska gå.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.