En gymnasieskola som ökar klasskillnader och intolerans
Interpellation 2013/14:203 av Malmström, Louise (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2013-12-04
- Inlämnad
- 2013-12-04
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2013-12-18
- Sista svarsdatum
- 2013-12-18
- Besvarad
- 2014-01-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 4 december
Interpellation
2013/14:203 En gymnasieskola som ökar klasskillnader och intolerans
av Louise Malmström (S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Sedan den nuvarande gymnasieskolan Gy 2011 infördes har niondeklassare ställts inför valet mellan studieförberedande och yrkesförberedande program med olika innehåll såväl vad gäller karaktärsämnena som de gymnasiegemensamma ämnena. Det innebär att den som läser ett yrkesförberedande program inte, utan tillval, blir behörig till högre studier vilket brukar motiveras med att ”alla ändå inte ska bli akademiker”.
Men skillnaderna innebär alltså också att eleverna på yrkesförberedande och studieförberedande program erbjuds olika typer av kunskaper i de gymnasiegemensamma ämnen som alla läser. Yrkeseleverna får smalare, kontextbunden och mer ”nyttoninriktad” kunskap som inte lika lätt går att överföra från ett sammanhang till ett annat på samma vis som mer generell kunskap.
Detta riskerar i sig att reproducera klasskillnader. Om inte yrkeselever får relevant kunskap som rustar dem för kommande arbetsliv och liv som demokratiska och ansvarstagande samhällsmedborgare kommer det att skapa stora problem på sikt. Redan i dag kan vi se tydliga sådana mönster, till exempel är sympatierna för främlingsfientliga organisationer större bland yrkeselever.
Med anledning av ovanstående frågar jag utbildningsministern följande:
Är ministern beredd att förändra dagens gymnasieskola så att den mer likvärdigt rustar elever på samtliga program för framtidens arbetsliv och liv som demokratiska samhällsmedborgare?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:203
Webb-tv: En gymnasieskola som ökar klasskillnader och intolerans
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:59 Torsdagen den 23 januariProtokoll 2013/14:59 6 § Svar på interpellation 2013/14:203 om en gymnasieskola som ökar klasskillnader och intolerans
Protokoll från debatten
Anf. 9 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Louise Malmström har frågat mig om jag är beredd att förändra dagens gymnasieskola så att den mer likvärdigt rustar elever på samtliga program för framtidens arbetsliv och liv som demokratiska samhällsmedborgare.
Låt mig först påminna om att skolans uppdrag att förbereda alla elever för ett liv som demokratiska samhällsmedborgare i hög grad vilar på grundskolan, den skolform som omfattar alla genom skolplikten. Utbildningen inom skolväsendet ska bland annat förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värderingar, vilket framgår av skollagen.
I läroplanen för gymnasieskolan anges att skolan aktivt och medvetet ska påverka och stimulera eleverna att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk vardaglig handling. Att rusta elever till demokratiska samhällsmedborgare är alltså ett uppdrag för hela gymnasieskolan och inte något som enbart ska ske genom utbildning i de gymnasiegemensamma ämnena.
Det finns inte heller någon motsättning mellan att eleven ska bli bättre förberedd för arbetslivet och samtidigt kunna bli ytterligare rustad för att bli en demokratisk och ansvarstagande medborgare.
En av grundprinciperna i riksdagens beslut att reformera gymnasieskolan är att elever på yrkesprogram ska bli bättre förberedda för arbetslivet och att elever på högskoleförberedande program ska bli bättre förberedda för högre studier. Därför är omfattningen av de gymnasiegemensamma ämnena mindre på yrkesprogrammen än på de högskoleförberedande programmen.
Det yrkesspecifika kräver mer utrymme i yrkesprogrammen för att eleverna ska vara anställbara direkt efter gymnasieskolan och för att ge förutsättningar för eget företagande eller en grund för fortsatta studier inom till exempel yrkeshögskolan.
När det gäller grundläggande högskolebehörighet bör det också noteras att elever på yrkesprogram alltid har rätt att läsa de aktuella kurserna under sin tid i gymnasieskolan eller därefter. Flera av yrkesprogrammen kan dessutom ge särskild behörighet till vissa högskoleutbildningar.
Grundprinciperna för 2011 års gymnasiereform ligger därför fast.
Anf. 10 Louise Malmström (S)
Herr talman! Jag vill vara artig och tacka utbildningsministern för svaret på min interpellation. Jag finner det dock något märkligt. Om det vore så att det man lärde sig i grundskolan täckte behoven för att kunna leva ett gott liv som en öppen, fördomsfri och aktiv samhällsmedborgare skulle varken yrkeselever eller elever på studieförberedande program behöva mer av den varan.
Det jag fokuserar på i min interpellation är skillnaderna i innehåll på de olika programmen. Det gör jag för att jag tycker att kritiken mot den nya gymnasieskolan ganska ensidigt har handlat om att den skapar återvändsgränder för fortsatta studier. Det är en helt riktig kritik, men synen på vissa elever som mindre förmögna att förstå samhälleliga sammanhang och helheter är egentligen allvarligare.
Utbildningsministern säger att det inte finns någon motsättning mellan att bli förberedd för arbetslivet och att bli en demokratisk samhällsmedborgare. Det är just det som är min poäng. I verkligheten efterfrågar arbetsgivare tvärtom breda och generella kunskaper i dag på ett vis som gör att den konflikten aldrig har varit mindre.
Allt oftare möter man näringslivsrepresentanter och tänker att de borde stå där när yrkeseleverna tar studentexamen och suga upp dem dammsugare. Men de svarar: Nej, det spelar faktiskt inte så stor roll vilket gymnasieprogram man har gått, bara man har slutfört det. En del säger till och med att de föredrar att anställa yrkeselever som har gått studieförberedande program. De säger att dessa elever ofta har lättare att lära nytt och omsätta sina kunskaper i nya sammanhang och att det ändå är internutbildning som gäller när man väl får en anställning. Det är bara i Björklunds gymnasieskola som denna konflikt är större än någonsin.
Jag har funderat på vad det egentligen är - konkret - som yrkeseleverna inte behöver i Björklunds gymnasieskola. Om man lägger kursplanerna i till exempel samhällskunskap bredvid varandra kan man läsa att yrkeselever ska lära sig privatekonomi, hushållets inkomster och utgifter samt konsumenträtt, medan elever på studieförberedande program dessutom ska förstå ekonomiska strukturer och flöden, tillväxt och företagande.
Elever på yrkesprogram ska förstå demokrati och politiska system på olika nivåer, men elever på studieförberedande program ska dessutom få insikt i politiska ideologier och hur dessa är kopplade till olika välfärdsteorier.
Därtill talar man om att man ska arbeta med infärgning när det gäller yrkeselevernas gymnasieförberedande ämnen. Kort sagt blir yrkeselevernas kunskaper smalare, kopplade till ett yrkesområde och inte lika lätta att överföra från ett sammanhang till ett annat. Elever på studieförberedande program får däremot större möjlighet att delta i arbetslivet och förstå sin egen roll i samhället.
Samtidigt vet vi, herr talman, vilka som söker de yrkesinriktade utbildningarna. Dagens gymnasieskola reproducerar inte bara klassmönster utan fördjupar dem. Manar inte det till eftertanke, Jan Björklund?
Anf. 11 Roger Haddad (FP)
Herr talman! Jag förstår inte riktigt syftet med Louise Malmströms interpellation om gymnasieskolans yrkesprogram.
Jag blir lite provocerad när Malmström påstår att vi, genom vår gymnasiereform, anser att elever på yrkesprogram är mindre förmögna att lära sig praktiska eller teoretiska ämnen. Är det denna syn Louise Malmström har när man lägger om eller har synpunkter på den viktiga gymnasiepolitiken?
Herr talman! Det låter också som att Folkpartiet och alliansregeringen har sänkt kraven för att komma in på yrkesprogram. Låt mig då avslöja att det är precis tvärtom. När Louise Malmströms parti hade regeringsmakten räckte det att ha matematik, svenska och engelska för att vara formellt behörig till de nationella programmen i gymnasiet. I och med 2011 års gymnasiereform, som statsrådet nämnde, har vi infört sju ämnen som minimikrav för att komma in på yrkesprogrammen.
Att rusta demokratiska samhällsmedborgare är i huvudsak grundskolans uppdrag, och detta ska förstärkas genom gymnasieskolan.
I gymnasieskolan och de nya yrkesprogrammen är det viktigt att titta på varför vi gjorde om gymnasiereformen. Det var dålig genomströmning, dåliga förkunskaper och avhopp. Man gick i fyra eller fem år i stället för tre och fick ändå inte något slutbetyg, herr talman. Det är detta som skapar utanförskap. Eleverna går rakt ut i ungdomsarbetslöshet, och det skapar ett utanförskap som är mycket allvarligare jämfört med påståendet att bara för att man går på yrkesprogram blir man sämre rustad för att vara en demokratisk medborgare.
Louise Malmström och Socialdemokraterna har inga förslag för de ungdomar som kommer till gymnasiet utan behörighet. Det är det första. Det andra är att fyra av tio - 40 procent - av dem som gick i era yrkesprogram i ert koncept aldrig fick något slutbetyg. Det blundar ni totalt för fortfarande, trots att vi debatterar gymnasieskolan intensivt.
Om man går ned på kommun-, skol- och programnivå kan man hitta yrkesprogram där 50 eller 60 procent av eleverna inte får slutbetyg. Det är ett gigantiskt misslyckande för er gymnasiepolitik.
Vi har lagt om det så att eleverna får tydligare krav på sig, en mer anpassad gymnasieutbildning med koppling till arbetsliv och branscher samt en rejäl chans att inte bara komma in på ett yrkesprogram utan också lämna det med ett slutbetyg och en studentmössa som inte bara är en mössa utan som står för någonting.
Anf. 12 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! En tredjedel är en siffra jag tycker att man ska komma ihåg. En tredjedel av ungdomarna har slagits ut från gymnasieskolan varje år de senaste 20 åren - en tredjedel.
Louise Malmström säger att vi har en gymnasieskola som reproducerar klasskillnader. Jag håller med om det. Den största klasskillnaden är mellan dem som fullföljer gymnasieskolan och dem som inte gör det. Men ni talar aldrig om den tredjedel som hoppar av. Ni har nämligen ingen annan lösning än att säga att de också måste bli akademiker. Det är svaret på allting.
Louise Malmströms andemening är att yrkesprogrammen ska bli mer akademiska och teoretiska. Det är själva syftet med Louise Malmströms interpellation.
Tror Louise Malmström att dessa elevers fullföljande av gymnasiet kommer att öka? Tänk om det vore så enkelt att vi kunde lagstifta om att alla ska bli akademiker, att alla grejar detta per automatik och att det sedan fungerar så. Men tänk, det gör det inte. För att ta studentexamen krävs motivation, höga ambitioner och hårt arbete, i alla fall i den gymnasieskola jag vill se.
Vi måste inse att om vi ställer kravet att alla ska klara detta kommer många att slås ut. Det var precis detta som hände i den socialdemokratiska gymnasieskolan. Det är därför vi gör om den.
Louise Malmström säger att den borgerliga gymnasieskolan reproducerar klasskillnader. Ursäkta mig, men den första årskullen går ut Alliansens gymnasieskola i juni i år. Alla som gått ut hittills har gått i den socialdemokratiska gymnasieskolan. Den reproducerar klasskillnader. Jag håller med om det. Det har den gjort i 20 år.
Jag är rätt övertygad om att vår gymnasiereform inte kommer att räcka för att lösa problemen. Vi kommer att behöva göra fler insatser. Men att ha som övergripande målsättning att alla ska bli akademiker eller akademiskt behöriga är ett felskär. Inget annat land har den modellen. Det är intressant.
Jag hörde Magdalena Andersson och i partiledardebatten även Mikael Damberg. De talar nu lyriskt om den österrikiska modellen. Den modellen har låg ungdomsarbetslöshet. Då säger Magdalena Andersson att det beror på utbildningssystemet. Ja, intressant, bra sagt av Magdalena Andersson! Tänk, jag tror också det. De har omfattande lärlingsutbildningar ute på arbetsplatserna, och de har inte kommit på tanken att ställa kravet att alla ska bli akademiskt behöriga. Säger man de så skrattar de. Jag tycker inte att man behöver skratta åt det, men det är inte realistiskt - det är problemet.
Ni har slagit ut tiotusentals ungdomar i varje årskull med er gymnasiepolitik - det är vad det handlar om. En tredjedel har slagits ut. Det är det problemet vi måste attackera. Men vi löser inte det problemet genom att ytterligare höja kravet till att gälla alla, vilket Socialdemokraterna nu verkar föreslå. Gymnasiet ska bli obligatoriskt, har ni sagt, och dessutom ska alla utbildningar ha akademisk behörighet som slutmål.
Ni kommer att öka utslagningen av ungdomar katastrofalt, och det är det som reproducerar klasskillnader, Louise Malmström.
Anf. 13 Louise Malmström (S)
Herr talman! Utbildningsministern kan höja behörighetskraven till gymnasiet eller sänka kraven i gymnasieskolan till nästan ingenting så att vem som helst kan klara av den helt utan ansträngning. Men det är i så fall bara en bluff. De blir ju varken anställbara eller får möjlighet att leva ett gott liv, om man gör så.
Även om varken Roger Haddad eller Jan Björklund verkar vara orolig måste jag få säga att jag är det. Det är inte därför att vi har för få akademiker, för det är jag inte särskilt orolig för. Att det är för få som har möjlighet att läsa vidare kan man vara orolig för. Jag är faktiskt allvarligt orolig för att vi har för få som blir skickliga yrkesarbetare i framtiden.
Intresset för gymnasieskolans yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar har minskat drastiskt sedan Gy 2011 infördes. Skolan generellt blir alltmer en skola i segregation. Vilka dina föräldrar är spelar större och större roll för hur det ska gå för dig i skolan och senare i arbetslivet, detta trots att vi vet att begåvning inte är något statiskt och medfött, utan att det är stimulans, motivation och höga förväntningar som styr i stor utsträckning.
Vilka förväntningar tycker Jan Björklund att vi skickar till den krympande skara som i dag ändå väljer yrkesprogram, om inte att vi har lägre förväntningar på dem? De behöver klara sin privatekonomi, men de behöver inte förstå samhällsekonomi eller lönebildning. De behöver förstå politiska system, men de behöver inte förstå ideologier och kunna koppla dem till välfärden.
Till detta kan vi lägga vår kunskap om att främlingsfientlighet och intolerans växer mest bland elever på yrkesprogrammen. Även det är såklart kopplat till bristande kunskaper och brist på helhetssyn och sammanhang. Eller hur skulle du tolka det, Jan Björklund?
Anf. 14 Roger Haddad (FP)
Herr talman! Jag vill ge Louise Malmström rätt på en punkt, och det gäller sista meningen i anförandet om ökat uttryck för främlingsfientliga åsikter just inom yrkesprogrammen. Det har jag själv uppmärksammat ett antal gånger. Problemet är att det var så också i den gamla gymnasieskolan, Louise Malmström.
Det är fel att ge en bild av att vi sänker kraven, för vi har höjt kraven för att komma in på gymnasieskolans yrkesprogram. Det är fel att ge en bild av att vi inte tycker att det är viktigt att man kommer i tid och deltar i undervisningen. Det är precis det som är hela syftet med vår skolpolitik. Men ni säger att det är "kepspolitik" när vi säger att det är viktigt att komma i tid och att det är viktigt med ordning och arbetsro. Men det är precis det som branschen säger är extra viktigt, speciellt på de här utbildningarna. Det är också en anledning till - för vi har ännu inte vänt utvecklingen - att branschen startar egna yrkesskolor. Man är inte riktigt nöjd med vad gymnasieskolan levererar.
Herr talman! För en vecka sedan kom en rapport från Skolinspektionen, som hade studerat 63 skolor som bedriver lärlingsutbildning. Man var mycket kritisk till undervisningens kvalitet och utbildningen. Det gällde inte i första hand den praktiska delen, utan det var den teoretiska delen som man hade synpunkter på. Dels fick eleverna ingen bra utbildning innehållsmässigt, dels levererades inte alla undervisningstimmar som eleverna på yrkesprogrammen hade, och dessutom var det problem med sena ankomster och skolk.
Det är problemet. Det är det som borde vara utmaningen. Skulle vi få dit dem och motivera dem skulle de få en bra utbildning och inte bara bli demokratiska medborgare utan också få med sig ett slutbetyg.
Allt detta jobbar vi med, men så var det inte när Louise Malmströms regering hade ansvaret.
Anf. 15 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Den sista diskussionen om att Alliansens gymnasieskola producerar mer rasism eller vad det var Louise Malmström sade var så lågt att jag inte vet hur jag ska förhålla mig till det. Allvarligt talat: De första eleverna har inte ens gått ut den nya gymnasieskolan, utan de går ut i vår. Att det är vår gymnasiereform som gör att fler blir främlingsfientliga är en så absurd anklagelse att jag avstår från att diskutera den vidare.
Louise Malmström säger: Om man inte låter alla bli högskolebehöriga kommer anställbarheten att minska. Hur förklarar ni då Österrike, Louise Malmström? De ställer inte alls krav på att alla ska bli högskolebehöriga, utan tvärtom är det ett otroligt fokus på yrkeskunskaper och yrkesutbildningar, och det är lärlingsutbildningar ute på företagen. De har Europas lägsta ungdomsarbetslöshet. Magdalena Andersson åker dit och studerar hur de gör. De kräver inte högskolebehörighet. Och de blir anställda! Är det inte märkligt? Det borde inte funka så, eller hur? Det är konstigt, men det funkar. Det är här det inte funkar, när man har ställt krav på att alla ska bli högskolebehöriga. Det är då man skapar utslagning.
Det är riktigt att det nya teknikprogrammet har blivit en veritabel succé, ett fyraårigt tekniskt program som vi återinförde sedan Göran Persson avskaffade det. När vi nu har infört det nya teknikprogrammet har det blivit en succé, och då drar det elever från yrkestekniska program. Det innebär statistiskt att yrkesprogrammen minskar.
Det är inget problem för industrin - tvärtom. Går många av ungdomarna fyraårigt tekniskt program är det ännu bättre för industrin, så det är inget problem. Men skulle vi kräva att alla ska gå fyraårigt tekniskt program skulle avhoppen öka.
Det är det man måste förstå. Ungdomar är olika och låter sig inte strömlinjeformas i samma gjutjärn, utan de är olika. En del är mycket studieambitiösa och studiehungriga. Andra är mycket skoltrötta. En del har stor förmåga att lära sig snabbt, och andra har det inte.
Om man utformar gymnasiet så att alla ska gå mot högskolebehörighet kommer man att få stora avhopp, och det är det Sverige har fått. Österrike gör det inte, och de har Europas lägsta ungdomsarbetslöshet, Louise Malmström. Det är det vi bör lära oss av.
Louise Malmström läser upp några avsnitt ur kursplaner. Men jag förstår inte vad slutsatsen är. Ska slutsatsen vara att elever som går på yrkesprogram ska ha samma kursmål i de teoretiska ämnena som elever som går på högskoleförberedande teoretiska program? Hur ska det gå? Då måste hela schemat vara teoretiska ämnen också på yrkesprogram, och då blir det inga yrkeskunskaper alls. Hela idén med att ha yrkesprogram är att det ska finnas ett utrymme för att lära sig yrkeskunskaper för olika branscher.
Louise Malmström får väl redovisa hur det ska gå ihop, om Socialdemokraterna vinner valet. Ni måste dra ned kraftigt på yrkeskunskaperna om ni ska fylla yrkesprogrammen med teoretiska ämnen. Vad är det för yrkeskunskaper som är överflödiga och ska tas bort, och vilka branscher kräver att man ska minska yrkeskunskaperna? Jag har inte hört en enda som kräver det. De tycker att eleverna har för dåliga yrkeskunskaper när de kommer ut. Det är den reaktion som vi får.
Det är därför Magdalena Andersson har så rätt på denna punkt. Lär av Österrike! säger hon. Just det, gör det! De har lärlingssystem. De har Europas lägsta ungdomsarbetslöshet. De har inte en tanke på att kräva att alla på gymnasieskolan ska bli högskolebehöriga. De ser att ungdomar är olika och att arbetsmarknaden har olika krav för olika sektorer.
Anf. 16 Louise Malmström (S)
Herr talman! Jag började debatten med att säga att jag är lite trött på att det alltid handlar om högskolebehörigheten, för den här debatten handlar inte alls om det. Debatten handlar om skillnaden när det gäller vad man får med sig. Ska man kunna fatta beslut när man ska delta i allmänna val, till exempel, även om man har gått ett yrkesprogram? Ska man kunna arbeta fackligt? Jag tycker att det är viktigt.
Det är intressant att Roger Haddad nämner att branschen startar egna yrkesskolor. Jag har besökt flera sådana. Vet du vad som ofta är deras framgångsrecept? Det är att de ger yrkeseleverna mer teori och de teoretiska eleverna mer praktik.
Utbildningsministern gick till val på att uppvärdera yrkesutbildningarna. Det tycker jag var en god ambition. Det behövs. Man kan aldrig prata om dåtid och hur det var på 80- eller 90-talet, utan det är alltid bara framåt som gäller. Men alla steg som utbildningsministern har tagit hittills har ju gått i helt motsatt riktning. Enligt utbildningsministern är receptet för uppvärdering att ge yrkeseleverna lägre kunskaper och yrkeslärarna hälften så lång utbildning - och inte behöver de någon legitimation heller.
Det är en nedvärdering - ingen uppvärdering. Det är det dagens unga genomskådar, och det är därför man flyr yrkesutbildningarna.
Jag tror på en riktig uppvärdering av yrkesutbildningarna, så att de anpassas efter kraven på dagens och morgondagens arbetsmarknad och samhälle där man efterfrågar mer och aldrig mindre kunskap. På köpet får vi mer motiverade elever som kan göra klassresor, förstå sin roll i samhället och agera demokratiskt.
Herr talman! Innerst inne tror jag att det är något som Jan Björklund också inser. Jag tror att han snart kommer att backa även på denna punkt och se över den misslyckade gymnasieskolan, om inte annat så för att begrava frågan och kritiken till efter valet.
Anf. 17 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Jag tycker att Louise Malmström säger något som kräver en hel del reflexion också när det gäller hur ni ser på utbildning. Hon säger att vi har sänkt kunskapsnivåerna på yrkesprogrammen. Det intressanta är att det som Louise Malmström då värderar är bara teoretiska kunskaper. Vi har höjt kraven på yrkeskunskaper på yrkesprogrammen. Sedan kan man diskutera hur man jämför det. Då säger jag att det är samma kravnivå totalt sett på yrkesprogrammen i dag som förr. Men det är något lägre krav på teoretiska ämnen och högre krav på och mer tid för yrkesämnen. Detta ser inte Louise Malmström eftersom hon struntar i yrkesämnena. Att värdera yrkesprogram för Louise Malmström handlar om att akademisera dem så mycket som möjligt.
Hur kan Sveriges arbetarparti ha gått så fel när det gäller yrkesarbetarutbildning att alla ska bli akademiker? Hur kan man se det på det sättet? Det är det som är nedvärderingen.
Jag medger att det är otroligt tungt att vända detta. Det handlar nämligen inte bara om skolreformer, utan det handlar om attityder i samhället. Det är bara akademisk utbildning som är värd någonting, och många föräldrar tycker inte att deras barn ska gå på yrkesutbildningar. Det är många föräldrar som har den uppfattningen. Alla ska gå på universitet och få en akademisk utbildning. Gör man inte det är det ett misslyckande. Det är många som ser det så.
Men vi måste vända detta. Det måste vara fint att gå yrkesutbildningar. Ni har minsann inte bidragit till att vända detta eftersom ni hela tiden hackar på att yrkesutbildningarna är kass. Ni bidrar till detta med ert resonemang. Det är bara det akademiska som ska räknas. Vi måste ändra den attityden.
Vård- och omsorgsprogrammet är det program som har problem, tycker jag. Det beror inte på skolan, utan det beror på att vårdsektorn inte är tillräckligt attraktiv som arbetsgivare. Vård- och omsorgsprogrammet har haft problem i 20 år.
De övriga yrkesprogrammen är jag inte orolig för. Vi ser en överströmning från yrkestekniska program till fyraårig teknisk av de elever som är mycket studiemotiverade, och det är bra. Men det finns ingen anledning att ta några stora grepp för att förändra yrkesprogrammen mer än att vi behöver gå längre när det gäller lärlingssystem. Där borde vi lära av Österrike. Magdalena Andersson är på något viktigt. Jag väntar på att ni ska våga dra slutsatserna av det. Ni behöver inte vara rädda för yrkesutbildningar, kära gamla arbetarparti.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.