Till innehåll på sidan

En förnyad utredning om Estonias militärtransporter

Interpellation 2020/21:850 av Mikael Oscarsson (KD)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2021-07-09
Överlämnad
2021-07-12
Anmäld
2021-08-17
Svarsdatum
2021-09-09
Sista svarsdatum
2021-09-09
Besvarad
2021-09-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Mikael Damberg (S)

 

I Ekot i Sveriges Radio den 11 november intervjuades Estoniaöverlevaren Anders Eriksson, som var en av ett tjugotal anhöriga och överlevande som i ett möte med statsrådet Damberg samfällt uttryckte en önskan till Damberg att militärtransporterna nu måste utredas.

Ekot: ”Överlevande Anders Eriksson var också var med på dagens möte, även han ville ha klarhet i hur det låg till med de militära transporterna. ‘Alla pratade bara om de militära transporterna och ställde frågor kring det, säger Anders Eriksson‘”.

Den 6 november arrangerade försvarsutskottet på initiativ av Kristdemokraterna en utfrågning med anledning av frågor om Estonias förlisning och uppgifter i den nya dokumentärfilmen om militär last ombord.

Efter mötet lovade försvarsminister Peter Hultqvist enligt Ekot att Haverikommissionen ska få tillgång till alla hemligstämplade uppgifter som kan finnas om transporter av militär utrustning på den förlista passagerarfärjan Estonia.

”Om Haverikommissionen vill titta på det som finns inom ramen för Försvarsmakten och våra myndigheter så är de helt välkomna, och de kommer att ha full access till myndigheterna”, sa Peter Hultqvist.

Ekot frågade varför detta hemlighölls och varför regeringen inte avslöjade det här, på vilket Hultqvist svarade: ”Det är ingenting som hemlighålls. Regeringen har inget intresse av att hemlighålla någonting, eller att på något vis dölja något i det här. Men däremot ska det ju ha sin riktiga gång och det är Haverikommissionen som den centrala rollen i detta.”

Uppgifter i den nya dokumentären om Estonia talar om militär utrustning, och den överlevande Sara Hedrenius vittnar om att militära bilar kördes ombord som sista fordon i Tallinns hamn.

Den 25 november skrev 89 barn till omkomna och överlevande ett öppet brev i DN till Haverikommissionen och politiker, och en av punkterna som barnen kräver att få svar på från Haverikommissionen rör just militärtransporterna. De uttrycker följande fråga med krav på utredning:

”Varför har man inte utrett vilka länder som skulle kunna ha varit inblandade i att använda M/S Estonia för att frakta militärt material? Det finns vittnesmål som kan bekräfta att militära fordon setts köra ombord på fartyget precis före avgång den 27 september 1994. Utredningen som gjorts av Johan Hirschfeldt kring detta har endast bekräftat att Sverige känt till transporter vid två andra tillfällen, något som en före detta tulltjänsteman redan offentliggjort. Övrigt material i utredningen förstördes av Hirschfeldt. Varför? Är det tillåtet att förstöra viktigt utredningsmaterial? Finns det hemligstämplade dokument arkiverade kring militära transporter på M/S Estonia?”

Förra biskopen Caroline Krook, som var medlem i Etiska rådet, ställde den 25 januari frågor på sin egen Facebooksida om Estonias militärtransporter: ”Varför fick ingen veta något om de militära transporter som skett före förlisningen och förmodligen också under förlisningsnatten? Undanhölls vi i Etiska rådet väsentlig information?”

Att inte bara anhöriga och överlevande utan även medlemmar i Etiska rådet nu ställer krav på mer information om Estonias militärtransporter är talande.

Nu kommer dock uppgifter om att Haverikommissionen inte kommer att utreda frågetecknen kring militärtransporterna. Skälet sägs vara att man uppfattar att man bara fått uppgift av regeringen att utreda hur Estonia sjönk och att militära transporter inte direkt har med det att göra.

Många, inte minst överlevande och anhöriga, upprörs över detta besked.

Mot bakgrund av nya vittnesuppgifter som bevittnat militär last under förlisningsnatten, i kombination med frågor från anhöriga, överlevande och medlemmar i Etiska rådet, samt den kritik Johan Hirschfeldts utredning fått, finns det anledning ifrågasätta – och på nytt utreda – påståendet att det inte ska ha transporterats militär utrustning på M/S Estonia under förlisningsnatten. 

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:

 

  1. Avser regeringen att specifikt låta utreda de uppgifter som pekar på att det ska ha transporterats militär utrustning på M/S Estonia under själva förlisningsnatten, och avser regeringen att ge ett specifikt uppdrag åt Statens haverikommission eller någon annan myndighet att göra en ny utredning?
  2. Avser regeringen att vidta åtgärder för att bringa klarhet i om KSI ansvarade för eller kände till några militära frakter på Estonia?
  3. Avser regeringen att vidta åtgärder för att bringa klarhet i om det finns hemligstämplade dokument eller utredningar arkiverade om M/S Estonias militära transporter hos polisen, Försvarsmakten, UD eller andra myndigheter och när sekretessen för dessa handlingar i så fall löper ut?
  4. Varför har regeringen inte vidtagit åtgärder för att utreda vilka länder som skulle kunnat ha varit inblandade i att använda M/S Estonia för att frakta militärt materiel och vilket slags materiel det i så fall varit fråga om samt vilket land eller vilka länder som var slutliga mottagare av materielen?
  5. Stämmer uppgiften att utredningsmaterial förstörts, och avser statsrådet i så fall att vidta åtgärder för att klarlägga varför detta skett och vilka uppgifter materialet innehöll?
  6. Har statsrådet kunskap om huruvida militär utrustning ”som inte var explosiv” fraktades på M/S Estonia på svenskt uppdrag veckorna före förlisningen och vad det i så fall var för utrustning samt om materielen skulle till Sverige eller till andra länder och i så fall vilka, och avser statsrådet annars att vidta åtgärder för att klarlägga detta?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2020/21:850, En förnyad utredning om Estonias militärtransporter

Interpellationsdebatt 2020/21:850

Webb-tv: En förnyad utredning om Estonias militärtransporter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 80 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Mikael Oscarsson har ställt ett antal frågor till mig relaterat till de uppgifter som förekommit om militära transporter med M/S Estonia och den utredning som tidigare gjorts av detta. Vidare har han frågat om regeringen avser att ge ett specifikt uppdrag åt Statens haverikommission eller annan myndighet att göra en ny utredning om militära transporter på M/S Estonia.

Den 30 november 2004 visades i tv-programmet Uppdrag granskning en dokumentär om påstådda militära transporter ombord på M/S Estonia under september månad 1994. Tullverket uppgav i ett pressmeddelande den 2 december 2004 att de inte haft anledning att misstänka någon onormal last ur tullhänseende på M/S Estonia vid olyckstillfället.

Regeringen uppdrog den 3 december 2004 åt dåvarande hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt att klarlägga om Försvarsmakten eller Försvarets materielverk transporterat försvarsmateriel ombord på M/S Estonia under september månad 1994. Samtidigt fick Försvarsmakten i uppdrag att i samråd med FMV inkomma med en redovisning om hur man använder sig av civila färdmedel vid transport av försvarsmateriel.

Hirschfeldt redovisade sitt uppdrag den 21 januari 2005. Han fann det klarlagt att det vid två tidigare tillfällen under den aktuella månaden hade transporterats försvarsmateriel med M/S Estonia men att det inte förelåg någon grund för att anta att Försvarsmakten eller FMV transporterat försvarsmateriel ombord på M/S Estonia då fartyget förliste.

Tillsammans med försvarsminister Peter Hultqvist svarade jag den 5 november 2020 på frågor om M/S Estonias förlisning i sammansatta utrikes- och försvarsutskottet.

Haveriutredningsmyndigheterna i Sverige, Finland och Estland bedriver nu en oberoende utredning av de tidigare okända hål som under förra året upptäcktes på fartygets vrak och om dessa ger anledning att revidera den tidigare haverirapporten från den för Estland, Finland och Sverige gemensamma haverikommissionen från 1997. I det arbetet har de berörda myndigheterna att själva avgöra vilka konkreta utredningsåtgärder som behövs för att utreda förlisningen.


Anf. 81 Mikael Oscarsson (KD)

Fru talman! Om ett par veckor, den 28 september, är det 27 år sedan Estonia gick under. Med ombord fanns 989 personer varav 852 drunknade. Av dem var ungefär 500 svenskar. Totalt överlevde bara 137 personer. Jag ser att några av dem sitter på läktaren. Jag ser Anders Eriksson däruppe. Jag ser Rolf Sörman. Jag ser att också Åsa Myrberg, som förlorade sin pappa, är där. Det är säkert fler, som jag inte känner igen.

I min interpellation hänvisade jag till många av de anhöriga som hela tiden har kommit tillbaka till hur det går med militärtransporterna och att det måste utredas. Jag hänvisar också till DN Debatt där 89 barn till omkomna och överlevande krävde ett svar. Det var just militärtransporterna som de lyfte fram.

Jag tar i interpellationen också upp biskop Caroline Krook som var medlem i Etiska rådet. Hon säger att hon inte har fått reda på någonting om militärtransporterna och att de förmodligen hade skett under förlisningsnatten. "Undanhålls vi i Etiska rådet väsentlig information?" Detta är en fråga som hon fört fram.

Det jag kommer fram till är att det behövs en ny utredning om Estonias militära transporter.

För det första: Redan från början riktades allvarlig kritik mot den utredning som gjordes 2004 gällande Estonias militärtransporter. Informationen i utredningen var uppseendeväckande knapphändig. Det framkom inte vem som hade hörts i utredningen. Utredaren påstod sig ha förstört sitt eget utredningsmaterial. Låt mig summera: Vi vet ingenting om Estonias militärtransporter i dag och kan heller inte, fru talman, kontrollera något.

För det andra: Det har framkommit nya uppgifter som pekar på att en militärtransport ägde rum under själva förlisningsnatten. Erfarna journalister säger sig ha fått information om en sådan transport, vilket uppmärksammas i Estoniadokumentären. Sara Hedrenius, som överlevde förlisningen, säger att hon såg militära fordon rulla ombord på Estonia strax före avgång. Det har hon sagt till medier, och jag har själv pratat med henne. Det säger sig självt att uppgifterna om militär last under förlisningsnatten måste utredas.

För det tredje: Vi är skyldiga att hörsamma de anhörigas och överlevandes önskemål om att utreda militärtransporterna. Gång på gång uttrycker de en önskan om att förstå varför Estonia, som var en passagerarfärja, användes för att transportera känslig militär materiel.

Dessutom står det i Hirschfeldts utredning på sju sidor att avtalet mellan Tullverket och Försvarsmakten fortfarande är giltigt. Vi behöver veta om Försvarsmakten fortfarande transporterar materiel som inte tål tullens granskning med passagerartrafik. För mig kommer allt ned till att vi måste lyssna på de anhöriga och utreda militärtransporterna.

I dag uppmärksammades det på TV4 dessutom att nya fynd gjorts. Man har hittat kvarlevorna av tre kroppar utanför Estonia. Överlevande vill nu att dessa kroppar tas om hand och att man identifierar dem för att se vilka det är. Sannolikt kan man göra det med hjälp av tandkort. Jag vill därför infoga en fråga: Tänker statsrådet lyssna på de överlevandes krav om att ta vara på dessa kroppar och ta hem dem för att sedan kanske kunna identifiera dem? Man skulle åtminstone kunna identifiera dessa tre personer och på så sätt bringa lite mer klarhet.


Anf. 82 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Estoniakatastrofen är en av vår tids absolut största händelser, och den har påverkat väldigt många människor inte bara i vårt land utan även i flera av våra grannländer. Det finns fortfarande djupa sår hos dem som har förlorat anhöriga, vänner och kära. Det är av respekt för dem som regeringen och därefter riksdagen har beslutat att göra en ändring i gravfridslagen för att möjliggöra en ny undersökning av vad som orsakade förlisningen. Vi hade ju fått nya uppgifter om nya hål.

När man undersöker en förlisning ska det enligt internationellt regelverk göras av oberoende kommissioner. Det får inte finnas någon risk att politiska krafter, regeringar eller andra påverkar sådana utredningsundersökningar. De ska stå oberoende. Just nu är det inte Sveriges haverikommission som leder arbetet, utan det är Estlands haverikommission som gör det. Men det sker i samarbete med både Finland och Sverige. Våra tre länder har varit överens om att ge stöd och uppbackning till haverikommissionen men de ska få göra sitt arbete oberoende.

Hela utgångspunkten är att få klarhet i om de nya uppgifterna på något sätt förändrar den tidigare rapportens slutsatser om varför Estonia sjönk. Min enda utgångspunkt i detta är att haverikommissionen ska göra ett ordentligt jobb, ta reda på varför Estonia sjönk och så långt som möjligt klarlägga hur förlisningen skedde. Det är det uppdrag som ligger på en oberoende haverikommission. Om de behöver uppgifter från det svenska Regeringskansliet eller våra myndigheter är våra böcker öppna. Det finns inga hemligheter här. Utan allt de behöver i sitt utredningsarbete står dem fritt att använda. Men det är de själva som ska ansvara för utredningen enligt internationella konventioner. Framför allt ska de se till att det inte ifrågasätts hur och på vilket sätt de gör sitt arbete.

Jag fick också en fråga om gravfridslagen och om den fortfarande ska gälla eller inte. Under hela resans gång har det funnits en del olika uppfattningar, också bland anhöriga. Redan i samband med att gravfridslagen inrättades 1995 fattade en enig riksdag då beslut om att vi skulle betrakta området kring M/S Estonia som en sista viloplats och därmed skydda den med gravfrid både med ett internationellt avtal och genom svensk lag. Jag har inga förslag om att förändra denna lagstiftning i grunden.

När jag lämnade ett förslag till riksdagen och till riksdagens partier om att justera gravfridslagen för att möjliggöra undersökningarna så att vi kan få mer klarhet i förloppet uppfattade jag att det fanns en tydlig riksdagsmajoritet om att vi inte skulle avskaffa gravfridslagen eller förändra den i grunden. Mitt besked i dag är därför att jag inte har några nya besked att ge i denna fråga.


Anf. 83 Mikael Oscarsson (KD)

Fru talman! Först vad gäller de tre kropparna skulle regeringen kunna ändra gravfridslagen och göra ett undantag för att möjliggöra undersökningar. Det var under dykningarna som man upptäckte att tre kroppar ligger utanför. En av de som såg detta är en person som nu sitter uppe på läktaren. Min uppfattning är att när det nu finns kvarlevor av tre kroppar som ligger öppet kan vi såklart inte lämna dem där. Jag vill gärna höra statsrådets respons på det.

I svaret hänvisas till ett möte med sammansatta utrikes- och försvarsutskottet den 5 november. Det var Kristdemokraterna som tog initiativ till mötet. Då utlovade försvarsminister Peter Hultqvist ökad transparens om Estonias militära transporter. Han sa för ett år sedan att ingenting hemlighålls och att regeringen inte har något intresse av att hemlighålla någonting.

Vad har vi sett av den utlovade transparensen? Ingenting. Trots löften om öppenhet är vår samlade kunskap om Estonias militära transporter lika knapp som tidigare.

Varför informerades inte regeringen om militärtransporterna efter förlisningen? Vi vet inte. Varför informerades inte Etiska rådet om militärtransporterna? Vi har ingen aning. Vad vi vet, fru talman, är att det finns mer information. I Riksarkivet finns en handling med Hirschfeldts tidigare utredning av Estonias militärtransporter. Denna handling är belagd med sekretess. Nere i källaren på polishuset Kronoberg finns 15 000 sidor av dokument med information om Estonias last under förlisningsnatten. Dessa dokument är belagda med sekretess och finns innanför galler.

Statsrådet hänvisar här till en utredning i vilken Försvarsmakten och FMV tidigare har fått i uppdrag att redovisa hur man använder sig av färdmedel vid transport av försvarsmateriel. Uppdraget gavs samtidigt med uppdraget till Hirschfeldt. Här får statsrådet hjälpa mig. Har denna utredning presenterats? Jag bad Riksdagsbiblioteket att ta fram den, men de gick bet. De kunde inte hitta den någonstans. Jag är säker på att statsrådet känner till det här, och då kanske vi kan räta ut frågetecknet om huruvida den finns så att vi kan läsa den eller om den på något vis inte finns att tillgå och vad det i så fall beror på.

Det som jag hela tiden kommer tillbaka till är att vi behöver den transparens och öppenhet som utlovades. Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att säkerställa ökad transparens kring de hemligstämplade dokument och utredningar som finns om Estonias militära transporter?

Jag återgår till det som vi pratade om allra först: de tre kropparna som ligger utanför Estonia. Jag tänker på respekten för dem, deras anhöriga och överlevande. Det är kanske kamrater som ligger där. Är detta verkligen rimligt när de ligger lättillgängligt och går att plocka upp? Är det då ens tänkbart att de ska få ligga kvar?

Sedan är det de andra frågorna som jag hade kring transparensen och, specifikt, uppdraget från FMV och Försvarsmakten.


Anf. 84 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att utredningsarbetet görs av den oberoende haverikommissionen - det har jag sagt tidigare. De tre länderna är också överens om att det är viktigt att den här haverikommissionen har möjlighet att göra sitt jobb helt oberoende och fritt. De ska alltså ta reda på varför och hur M/S Estonia sjönk.

Vi har varit otroligt tydliga från den svenska regeringens sida när det gäller alla de undersökningar de behöver göra för att få reda på information och ta del av uppgifter. De har tillgång till allting. Det finns inga hemligheter som de behöver oroa sig för kopplat till detta.

När det gäller frågan om gravfridslagen är jag lite förvånad. Det kan ju inte vara en helt osannolik händelse att man påträffar avlidna när man gör undersökningar av M/S Estonia. Men hela poängen med gravfridslagen var att det skulle vara en sista viloplats. Det är det riksdagen har tagit ställning till. Det är det regeringen har att agera utifrån. Det är den lagstiftning Sverige har. Det är den lagstiftning vi just har justerat i kammaren för att möjliggöra utredningarna, som jag uppfattar var väldigt viktiga för en stor del av kammaren.

Fanns det idéer om att helt upphäva gravfridslagen och att inte betrakta detta som en sista viloplats fanns det alla förutsättningar att driva den frågan. Jag uppfattar inte att det finns en riksdagsmajoritet för det.

Jag förstår att det kan finnas starka känslor kring den frågan hos anhöriga. Men det kan också finnas starka känslor hos andra anhöriga som inte vill riva upp den frågan. Det är en väldigt svår fråga. Det är en delikat fråga. Den frågan prövades ytterst 1995 när en enig riksdag fattade beslut om att vi skulle införa en gravfridslag, som sedan inte bara har bekräftats i svensk lagstiftning utan också i ett internationellt avtal, tillsammans med andra stater.

Avslutningsvis ska jag ta upp den sista frågan. Jag får ju ringa och kontrollera uppgifter, eftersom jag får frågor om andra departements ansvarsområden, framför allt försvarsministerns ansvarsområden. Men nu har jag fått en fråga om Försvarsmakten och FMV:s rapport. De uppgifter jag har samlat in sedan jag hörde de här uppgifterna är: Den är ej hemlig. Den finns på vårt centralarkiv. Det är väl bara att begära ut den och läsa slutsatserna i den rapporten. Det är ingen rapport som jag själv har läst, men jag har inte heller fått några signaler från mina tjänstemän om att den på något sätt rubbar vår bedömning. Den är inte hemlig. Den finns på centralarkivet att begära ut.


Anf. 85 Mikael Oscarsson (KD)

Fru talman! Det är bra om så är fallet, för Riksdagsbiblioteket kunde inte hitta den över huvud taget. Det fördes runt på olika sätt. Det är jättebra om vi kan få den.

Men det finns som sagt andra delar här, exempelvis de anteckningar som sannolikt är Hirschfeldts. Det är 70 års sekretess efter att det var färdigt. Det tycker inte jag är rimligt, fru talman. Det har nu gått 27 år. Det finns all anledning att se till att dokument som finns verkligen får full transparens. Det här måste utredas förutsättningslöst.

Det är just detta som blir följden. Om man inte gör detta från statens sida kommer det att bli likt det som hände häromdagen, när det blev en presskonferens på privat initiativ. Då kommer konspirationsteorierna att leva vidare. Det är just därför som det är viktigt med transparens och öppenhet.

Jag tänker på Sara Hedrenius. Hon fick inte möjlighet att berätta detta under JAIC-utredningen. Men nu har hon berättat om vad hon såg, om militärtransporterna som kom ombord sist. Hon fick beskedet att haverikommissionen inte kommer att utreda detta. Det är en orimlighet att vi har det på det sättet. Det är därför vi behöver tillsätta en ny utredning om Estonias militärtransporter och minimera sekretessen och lyssna på de överlevande och anhöriga.

Sedan gäller det detta med att inget ska hemlighållas. Då kan det ju inte vara så att jag hittar dokument som med försvarssekretess ska vara hemliga i 70 år. Frågan är också: Är det rimligt att det kanske även fortsättningsvis fraktas hemlig försvarsmateriel med passagerartrafik? Är det så i dag?


Anf. 86 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Jag tar denna fråga på väldigt stort allvar. Det är också därför regeringen har gått till riksdagen och har talat med två andra länder om att vi gör en justering av gravfridslagen för att ge våra haverikommissioner en möjlighet att verkligen utreda varför M/S Estonia sjönk. De nya uppgifterna tas alltså på allvar. De bedriver just nu ett oberoende utredningsarbete under Estlands ledning.

Jag tycker att detta är otroligt viktigt. Det visar också att vi inte minst tar de anhörigas synpunkter på väldigt stort allvar. Jag tänker inte politisera eller styra haverikommissionen på något sätt i deras arbete. Deras uppdrag är att ta reda på varför och hur M/S Estonia sjönk. Det är deras uppgift att göra detta.

När det gäller konspirationsteorier måste man också som riksdagsledamot fundera på sin egen roll, på sitt eget ansvar, på vilka frågor man reser och på vilket faktaunderlag man har när man insinuerar eller påstår olika saker.

Hirschfeldt är ju liksom inte vilken person som helst. Han var hovrättspresident vid tillfället. Jag har inte uppfattat att någon har ifrågasatt hans trovärdighet eller hans intresse av att gå till botten med den utredning han gjorde.

Jag satt inte i den regering som ledde Sverige när M/S Estonia sjönk. Men det gjorde Alf Svensson och Carl Bildt. Menar vi på fullt allvar att dessa personer har dolt någonting, att de har ett intresse av att inte berätta vad deras myndigheter gjorde vid tillfället?

Jag tycker att man har ett ansvar att vara saklig i den här diskussionen, ta detta seriöst och ge haverikommissionen fullt mandat. Jag tycker att det är bra att haverikommissionen har lyssnat på de anhöriga den här gången, men det måste vara haverikommissionen som avgör vilken information och kunskap de behöver för att gå till botten med detta och reda ut allting vi vet om M/S Estonias förlisning. Det uppdraget tar jag på största allvar. Jag hoppas att Mikael Oscarsson också gör det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.