Elområdesindelningen och Sydvästlänken

Interpellation 2016/17:13 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2016-09-22
Överlämnad
2016-09-23
Anmäld
2016-09-27
Sista svarsdatum
2016-10-14
Svarsdatum
2016-10-25
Besvarad
2016-10-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Ibrahim Baylan (S)

 

Sedan den 1 november 2011 är Sverige indelat i fyra elområden, vilket betyder att elpriset kan variera mellan olika delar av landet. Indelningen innebär att elen i genomsnitt är dyrare i södra Sverige, vilket drabbar sydsvenska konsumenter och påverkar konkurrenskraften negativt för sydsvenska företag.

Elpriset i ett elområde beror på hur utbud och efterfrågan ser ut i respektive område, på överföringskapaciteten mellan områdena och på hur mycket el som flödar in i eller ut ur det nordiska systemet. Sammantaget är det alltså flera samverkande mekanismer som avgör priset, men i ett område där produktionen är låg, efterfrågan stor och överföringskapaciteten från andra områden begränsad – som i elområde fyra – är risken för högre elpris större.

Bakgrunden till problemet med effektbrist i Sydsverige är stängningen av Barsebäcks två reaktorer 1999 och 2005. Med en samlad effekt på 1 200 MW motsvarade reaktorerna ungefär hälften av Skånes elbehov. Avvecklingen skapade stor effektbrist i hela södra Sverige, vilket inte borde ha kommit som en överraskning eftersom problemen har diskuterats ända sedan avvecklingen på allvar började debatteras på 1980-talet. Trots att riskerna var välkända gjordes inte tillräckligt för att lösa problemet.

På lång sikt löses problemet med effektbrist genom en utbyggnad av elproduktion i södra Sverige, främst i elområde fyra, samt genom att kraftöverföringskapaciteten norrifrån byggs ut. Sydvästlänken är det viktigaste exemplet på en pågående utbyggnad av kraftöverföringskapaciteten. När den är färdig ökar överföringskapaciteten till elområde fyra med 1 200 MW, det vill säga ungefär motsvarande Barsebäcks effekt.

Dessvärre har förbindelsen försenats och drifttagningen flyttats fram åtskilliga gånger. Det gör att risken för prisskillnader kvarstår, en risk som helt och hållet bärs av hushåll och företag i Sydsverige.

Problemen riskerar dessutom att kraftigt förvärras när fler kärnkraftsreaktorer avvecklas; för södra Sverige skulle det kunna bli mycket allvarligt, med kraftigt skenande elpriser. Vi har redan sett att prisskillnaderna har ökat, både i antal timmar och i prisnivåer, under de senaste åren och att kapacitetsavgifterna till Svenska kraftnät har ökat kraftigt.

Det är helt orimligt att hushåll och företag i södra Sverige ska bära dessa merkostnader till följd av en oönskad förtida kärnkraftsavveckling och historiska brister i nätutbyggnaden. Det finns andra sätt att minska problemen.

Utöver förstärkt överföringskapacitet och utbyggd elproduktion – som bidrar till att lösa problemen på längre sikt – har ett par andra förslag presenterats för att minska problemen med potentiella prisskillnader. Ett alternativ är att göra om indelningen till två elområden, vilket var det ursprungliga förslaget, i stället för fyra. Ett annat är att uppdra åt Svenska kraftnät att garantera minimikapaciteten mellan elområdena, enligt ett utredningsförslag som presenterades av en snabbutredning som alliansregeringen tillsatte. Båda förslagen skulle minska problemen.

Statsrådet har, när vi tidigare har debatterat frågan, sagt sig vara beredd att överväga åtgärder, men först efter att Sydvästlänken är klar. Det är en märklig position, eftersom de potentiella problemen då minskar och det således vore mer angeläget att agera nu. Risker kommer dock att kvarstå även när Sydvästlänken är klar, inte minst när den nya utlandsförbindelsen Nordbalt nu har tagits i drift.

När situationen både på kort och på längre sikt blir alltmer alarmerande är det angeläget att regeringen agerar skyndsamt. Statsrådets hittillsvarande besked att han inte avser att göra något alls åt situationen är ohållbart.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Ibrahim Baylan (S):

 

– Är statsrådet beredd att nu ändra elområdesindelningen för att minska risken för prisskillnader mellan elområdena?

– Är statsrådet beredd att – enligt det utredningsförslag som tidigare presenterats – nu uppdra åt Svenska kraftnät att garantera minimikapaciteten mellan elområdena, för att minska risken för prisskillnader mellan dem?

– På vilket sätt avser statsrådet och regeringen att agera för att säkerställa att den kraftigt försenade Sydvästlänken nu färdigställs och tas i drift utan ytterligare förseningar?

– Vilka andra åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att dels minska risken för skenande elpriser generellt, dels minska risken för prisskillnader mellan elområdena?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2016/17:13, Elområdesindelningen och Sydvästlänken

Interpellationsdebatt 2016/17:13

Webb-tv: Elområdesindelningen och Sydvästlänken

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Statsrådet Ibrahim Baylan (S)

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat mig

om jag är beredd att nu ändra elområdesindelningen för att minska risken för prisskillnader mellan elområdena

om jag är beredd att - enligt det utredningsförslag som tidigare presenterats - nu uppdra åt Svenska kraftnät att garantera minimikapaciteten mellan elområdena, för att minska risken för prisskillnader mellan dem

på vilket sätt jag och regeringen avser att agera för att säkerställa att den kraftigt försenade Sydvästlänken nu färdigställs och tas i drift utan ytterligare förseningar

vilka andra åtgärder som jag är beredd att vidta för att dels minska risken för skenande elpriser, dels minska risken för prisskillnader mellan elområdena.

Svar på interpellationer

Jag vill börja med att konstatera att såväl jag som Affärsverket svenska kraftnät och Jonas Jacobsson Gjörtler alla är frustrerade över de förseningar som drabbat Sydvästlänken. Som vi alla vet beror förseningen på att leverantören inte har lyckats färdigställa projektet i tid.

Jonas Jacobsson Gjörtler och jag har tidigare debatterat denna fråga i kammaren vid två tillfällen, och mina svar kvarstår. Precis som den tidigare energiministern och den tidigare regeringen anser jag att Sydvästlänken först bör sättas i drift, även om den är försenad, och effekterna av denna analyseras innan eventuella marknadsingrepp kan vara aktuella. Det vore att göra saker i fel ordning att först göra ett ingrepp på marknaden och sedan invänta idrifttagandet av Sydvästlänken.

I mina tidigare svar har jag också tagit upp att de långsiktigt bästa åtgärderna för att eliminera eventuella prisskillnader mellan elområden är att förstärka överföringskapaciteten samt att ge bättre förutsättningar för investeringar i ny elproduktionskapacitet.

Det jag därför vill lägga till mina tidigare svar är att vi nu har en historisk blocköverskridande energiöverenskommelse att luta oss emot som ger förutsättningar för både investeringar i transmission och produktion. I överenskommelsen är vi överens om att fortsätta utveckla den gemensamma nordiska elmarknaden och att överföringskapaciteten ska öka, såväl inom Sverige som mellan Sverige och dess grannländer. Överenskommelsen ger också förutsättningar för investeringar i ny elproduktion via elcertifikatssystemet, men också en bättre förutsägbarhet för investering i andra kraftslag.


Anf. 2 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Tack, statsrådet Baylan, för svaret! Det stämmer att vi har samtalat om den här frågan vid ett par tillfällen tidigare.

Bakgrunden är den indelning i elområden som Sverige lever med sedan hösten 2011. Det innebär i praktiken att det finns fyra olika områden där elpriset stundtals kan vara olika. Vi behöver inte gå in på hela den komplicerade grunden för hur det hela ser ut. Men kortfattat är det så att i områden där man ont om elproduktion och begränsad överföringskapacitet från andra angränsande områden är risken större för ett högre elpris, och det omvända gäller också.

I praktiken betyder det att det i elområde 4, som är det sydligaste området, är större risk för högt elpris än vad det är i resten av landet, och det gäller i viss mån även elområde 3. En del av bakgrunden till detta är att man har avvecklat produktionskapacitet i söder. Stängningen av Barsebäck är det mest tydliga exemplet då en omfattande andel av den elproduktion som fanns i söder upphörde, vilket i grunden är väldigt olyckligt eftersom man då inte gjorde det som man borde ha gjort, det vill säga att bygga ut överföringskapaciteten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta var inte ett direkt akut problem kostnadsmässigt för dem som bor i södra Sverige förrän elområdesindelningen kom till. Den uppkom som en effekt av att vi var tvungna att hantera klagomål från danskarna. När det var effektbrist i söder valde Svenska kraftnät att stänga gränsen mot Danmark, att inte skicka mer el i den riktningen. Det får man inte göra, enligt EU:s konkurrensregler. Alla måste behandlas likadant oberoende av land, så därför var man tvungen att hitta en annan lösning. Då var elområdesindelning den modell som Svenska kraftnät till slut valde att gå vidare med.

Elområdesindelningen skapar en rad problem, och det har den gjort hela tiden, men problemen varierar beroende på andra förhållanden, till exempel hur mycket vatten det finns i magasinen uppe i Norrland och hur mycket kraft som kan produceras. Hur ser väder och vind ut i övrigt? Hur mycket el kommer in från andra energislag såsom förnybart? Hur går de kvarvarande kärnkraftsreaktorerna för tillfället? Hur ser det ut i angränsande områden även utanför Sverige? Det är en lång rad faktorer som spelar roll här.

Indelningen är inte den enda lösning som hade varit möjlig. Det hade gått att göra på andra sätt, som inte hade drabbat konsumenterna i elområde 4. Elområdesindelningen leder till att både privatkonsumenter och företag stundtals får högre elpriser. Statistiken visar att det inte är ett konstant problem, men det händer emellanåt. För privatkonsumenterna handlar det om några hundralappar. Det är inte enorma kostnader, men principiellt mycket tvivelaktiga.

Det är ett större problem för den elintensiva industrin. Där har man små marginaler, och man köper in el på lång sikt och till fasta priser. Även om prisskillnaderna stundtals är lägre än vad man har trott får man ändå betala mellanskillnaden därför att man tar höjd för en eventuell prisskillnad. Det innebär att konkurrenskraften försämras tydligt för de företag som finns i framför allt elområde 4. Detta sker helt till följd av politiska beslut om att avveckla elproduktion och av brist på följdbeslut att bygga ut kraftkapaciteten.

Energiministern och jag är helt överens om att det viktigaste sättet att lösa detta på sikt är att bygga ut mer elproduktion i söder och att förstärka överföringskapaciteten. Ett problem är dock att detta ideligen försenas.

Min fråga är varför energiministern inte vill göra någonting åt problemet här och nu.


Anf. 3 Statsrådet Ibrahim Baylan (S)

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig diskussion!

Precis som ledamoten säger är Sydvästlänken försenad. Anledningarna till det är många. Leverantören har inte kunnat hålla det som utlovats. En annan orsak kan också vara att man har valt en annan teknik, som har visat sig mer komplicerad. Jag tror att Jonas Jacobsson Gjörtler kan hålla med om att Svenska kraftnät nog gör vad man kan för få det hela på plats. Min förhoppning är naturligtvis att Svenska kraftnät ska kunna få detta på plats och påbörja överföringen den här månaden, men det beror helt på teknik och på hur det hela utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så är det alltid när man väljer en annan typ av teknik än den beprövade, och det är inget argument för att man inte ska göra det. Det ska man vara medveten om, och det tror jag också att den förra regeringen var när man gemensamt med Svenska kraftnät tog beslutet att välja modellen med nedgrävd kabel. Det kanske innebär större utmaningar än den beprövade tekniken med att transportera el i luften, vilket huvudsakligen har använts under de senaste hundra åren när det gäller överföring inom landet.

Precis som Jonas Jacobsson Gjörtler säger är det klart att det kan uppstå skillnader. Det är inte bara när vi har debatterat och diskuterat den här frågan som ledamoten har engagerat sig. Det talar ju till ledamotens fördel att han under lång tid har varit engagerad. Jag vill citera ledamoten från en debatt under 2011 när elområdesindelningen beslutades av Svenska kraftnät efter - precis som Jonas Jacobsson Gjörtler säger - påtryckningar från EU. "Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man försöker skrämma upp invånarna i södra Sverige genom att överdriva effekterna." Så sa Jonas Jacobsson Gjörtler 2011 när landet hade en M-ledd regering som tog beslut om elområdesindelningen. Det ledamoten sa var sant då. Jag tror också att det är sant i dag.

Det är viktigt att komma ihåg detta när vi diskuterar vad vi ska göra åt problemet. Vi delar uppfattningen att i grund och botten bör elpriserna vara likvärdiga i hela landet. Men med de regler och med de brister i överföringskapacitet som finns ansåg den förra regeringen liksom Svenska kraftnät att detta var nödvändigt och gjorde därför på detta sätt.

Nu jobbar vi steg för steg för att se till att överföringskapaciteten byggs ut så att skillnader mellan elpriser i olika delar av landet inte ska finnas. I den blocköverskridande energiöverenskommelsen, som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern står bakom, pekar vi tydligt ut just utbyggnaden och kapaciteten såväl inom landet som i förhållande till angränsande länder för att göra systemet mycket mer effektivt. Vi ska se till att hushållen och industrierna får den el de behöver till konkurrenskraftiga priser. Detta kommer långsiktigt att ha stor påverkan.

Steg för steg har regeringen försökt att se till att säkra el till konkurrenskraftiga priser i hela landet. Det kommer vi att fortsätta med. Vi kommer att lägga fram förslag till riksdagen i enlighet med denna uppgörelse. Det kommer naturligtvis också att handla om förstärkning av överföringskapaciteten.

Precis som Jonas Jacobsson Gjörtler säger kan vi när vi har Sydvästlänken på plats självklart titta på om det går att göra ytterligare insatser för att minimera de eventuella effekter som detta skulle kunna få. Jag vill dock återkomma till det som Jonas Jacobsson Gjörtler själv sa 2011 när detta infördes, nämligen att man inte ska överdriva effekterna. De finns, men de är inte så stora. Och då är det dumt att skrämma upp hushåll och industrier i onödan.


Anf. 4 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, statsrådet! Det sista kan vi vara helt överens om. Det är ingen som är ute efter att skrämma upp någon. Det stämmer att jag uttryckte mig på det sättet 2011, och jag gör det gärna igen, för syftet var inte att skrämmas.

Jag tycker att jag försökte redogöra ganska sakligt för hur det ligger till. De räkneexempel som jag använde när jag beskrev vad det kostar för hushåll eller olika delar av näringslivet är korrekta. De är inte påhittade och inte heller några skrämselargument, utan detta är faktiska siffror som visar vad det här kan innebära.

Man ska inte skrämma upp folk, men man ska heller inte nonchalera problemet och låtsas som att det inte finns eller att det inte innebär några kostnader. Framför allt för elintensiv industri handlar det om omfattande kostnader. Det skapar såklart problem för konkurrenskraften, som redan är ett problem i många av dessa sektorer. Marginalerna är små, och det är tufft.

Om man befinner sig i södra Sverige och vill flytta produktionen är sannolikheten inte särskilt stor att man flyttar den till Norrland för att det är något billigare där. Man flyttar i stället till ett helt annat land. Då tappar vi industrin, och vi tappar arbetskraft. Jag önskar att energiministern vill se detta problem och denna utmaning.

Jag delar också bedömningen vad gäller energiöverenskommelsen. Den ger möjligheter att förbättra situationen. Bland annat öppnas möjligheten att återinvestera i kärnkraft. Vi behöver basproduktion som klarar att leverera enligt basindustrins behov. Jag tror att det är en viktig komponent. I den delen är vi överens.

Det vi inte är överens om gäller hur man ska hantera elområdesreformen här och nu, liksom det faktum att elområdena skapar de prisskillnader som utgör ett problem för konkurrenskraften. Statsrådet säger i sitt svar "att Sydvästlänken först bör sättas i drift, även om den är försenad, och effekterna av denna analyseras innan eventuella marknadsingrepp kan vara aktuella". Jag vill uppehålla mig lite vid detta.

Statsrådet beskriver förändringar i elområdesindelningen som vore det en form av marknadsingrepp. Men elområdesindelningen i sig är ett marknadsingrepp - hela elmarknaden är full av marknadsingrepp. Det här är en väldigt reglerad marknad med åtskilliga begränsningar för vad man får och inte får göra. Det blir märkligt om statsrådet försöker få det att låta som om nuvarande ordning med en indelning i fyra områden är ett slags naturlag och om man ändrar på detta är det ett marknadsingrepp. Det stämmer inte med hur det ser ut.

Att välja en annan lösning hade varit fullt möjligt. Man kan fortfarande göra det. Innan man bestämde sig för att göra den här indelningen sas det att det inte var aktuellt med fyra områden. Bland andra Svensk Energi och Svenska kraftnät tog fram en rapport, den så kallade Pomperapporten, i vilken man uteslöt en indelning i fyra områden. Man talade i stället om att dela in landet i två områden. Det hade varit bättre.

Alliansregeringen tog frågan på stort allvar. Man såg problemet, även om man också tyckte att det var viktigt att få Sydvästlänken på plats. För att se på andra tänkbara alternativ gjordes en utredning. I den rapport som togs fram 2013 presenterades ett förslag om mothandel som tänkbar lösning. Detta förordade dessutom utredaren. Jag har inte fått något bra svar från statsrådet varför den dörren nu ska vara stängd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vänta på Sydvästlänken kan man i och för sig göra, men problemet är egentligen större innan den är på plats. Det är angeläget att göra detta redan nu. Problemet kan dock vara stort även efter att Sydvästlänken kommit på plats, eftersom vi har andra nya förbindelser, till exempel Nordbalt till Baltikum, som kan påverka elflödena i den andra riktningen.


Anf. 5 Statsrådet Ibrahim Baylan (S)

Herr talman! Låt mig för tydlighetens skull framföra fakta: Sverige har i dag bland de mest konkurrenskraftiga elpriserna i hela EU - ja, i hela Europa. Om ledamoten inte delar denna uppfattning får han gärna säga vilket land som har mer konkurrenskraftiga priser. Sverige har i dag den största andelen förnybar elproduktion, och därmed klimatanpassad elproduktion, i hela Europeiska unionen. Den består huvudsakligen av vattenkraft men alltmer av vindkraft. Därutöver har vi kärnkraftsel, och även den är koldioxidsnål. Leveranssäkerheten är bland den högsta i Europeiska unionen.

Allt detta bör framhållas när man talar om att industrier skulle flytta ut på grund av elpriser eller brist på el. Så är det inte. Sverige är i dag en av Europas största exportörer av elektricitet. Förra året såldes över 22 terawattimmar till i huvudsak vårt östra grannland Finland.

Detta är viktigt att framhålla så att inte tvivel uppstår helt i onödan. Enligt den uppgörelse som vi har gjort, där bland andra socialdemokrater och moderater ingår, har vi också kommit överens om att Sverige fortsatt bör sikta på att vara nettoexportör av elektricitet. Förutom ekologisk hållbarhet och leveranssäkerhet är ett av de viktigaste målen konkurrenskraftiga priser. Med vår uppgörelse har vi säkrat detta.

Jonas Jacobsson Gjörtler bör nog lyssna på sina egna ord från 2011: Överdriv inte effekterna i ett läge som är väldigt gott!

Precis som ledamoten säger finns det naturligtvis variationer. Förutom de faktorer ledamoten själv pekar på brukar efterfrågan på el även påverkas av väder och vind och hur det ser ut där ute. Under vintern är påverkan förstås större än under sommaren.

Det är som tidigare sagts ingenting vi hade önskat i Sverige. När vi hade en moderatledd regering i landet var det dock andra ljud i skällan. Låt mig än en gång få citera ledamoten från den interpellationsdebatt som hölls 2011: "Områdesindelningen är en följd av krav från EU-kommissionen efter klagomål från Danmark. Det här är ingenting som jag tror att någon i Sverige egentligen ville ha. Det var ingenting som regeringen ville ha och det är ingenting som regeringen eller vi här i riksdagen har fattat beslut om." Precis så här är det. Det var sant 2011, och det är sant i dag.

Det tar tid att bygga ut kapaciteten, och det tror jag att vi alla är medvetna om. Nu gör vi vad vi kan. Förhoppningsvis får vi Sydvästlänken på plats under denna månad. Efter det gör vi en analys av vad vi ytterligare behöver göra för att gå vidare. Om man skulle börja i den andra änden och göra förändringar i ett läge när man har problem med överföringskapaciteten måste man ha väldigt torrt på fötterna, eftersom det skulle innebära ett marknadsingrepp. Annars riskerar man att hamna i samma läge som gjorde att elområdesindelningen infördes 2011, nämligen i bryderier med Europeiska unionens regler. Det tror jag att varken Jonas Jacobsson Gjörtler eller den nuvarande regeringen - eller för den delen den förra regeringen - vill hamna i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När detta skedde år 2011 ville ingen av oss hamna i det här läget, som ledamoten själv sa. Men nu är det som det är, och vi försöker lösa det steg för steg. Vi gör det genom utbyggnad av infrastrukturen. Vi gör det också genom att i denna riksdag ingå en historisk överenskommelse som garanterar svenska hushåll och svenska industrier el till konkurrenskraftiga priser för lång tid framöver.


Anf. 6 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Det som statsrådet säger är korrekt - det är inte något riksdags- eller regeringsbeslut som ligger bakom detta, utan det var den lösning som Svenska kraftnät valde. Det innebär inte att man inte kan välja att göra någonting åt det här från regeringens sida om man upplever att det är ett problem. Det är klart att det går att göra det om man så önskar.

Jag delar dock bedömningen att Svenska kraftnät säkert gör vad de kan för att få Sydvästlänken på plats. Det finns ingen anledning att tro någonting annat. Men under tiden har vi stundtals problem med elpriserna i södra Sverige.

Jag var tydlig i mitt förra anförande, och jag vill vara tydlig igen: Det är inte så att jag vill skrämma upp någon. Det stämmer att vi på många sätt har en väldigt konkurrenskraftig elmarknad. Men när vi pratar konkurrenskraft generellt för industrin handlar det inte bara om elpriser, utan om en mix av alla faktorer som innebär kostnader för företagen. Även om elpriset skulle vara lågt kan en höjning av elpriset utgöra den lilla pinne på lasset som gör att kostnaderna totalt sett blir för höga för ett företag. Då har elpriset i grunden kanske inte varit problemet från början, men det kan bli det när man får betala en merkostnad beroende på elområdesindelningen. Det är ett problem, och det önskar jag att energiministern också kunde se.

Om vi sedan pratar om vad som sas förra perioden måste jag ändå påminna statsrådet Baylan om vad Socialdemokraterna sa i oppositionsställning före valet. Då lät det nämligen helt annorlunda från Socialdemokraterna. Carin Jämtin, som var partisekreterare, var väldigt tydlig med att elområdesindelningen skulle avskaffas. Er dåvarande talesperson i de här frågorna, Jennie Nilsson, som nu är ordförande i näringsutskottet och fortfarande ansvarar för de här frågorna i riksdagen för er del, skrev i en debattartikel att elområde 4 skulle avskaffas. Socialdemokraterna gav före valet ett löfte om att ändra elområdesindelningen. Hur blir det med det löftet, statsrådet Baylan?


Anf. 7 Statsrådet Ibrahim Baylan (S)

Herr talman! Jag börjar med ledamotens fråga. Ja, det är vår ambition att steg för steg bygga ut kapaciteten. Det började jag också med att säga. Vi delar ändå uppfattningen att det i grund och botten ska vara samma elpriser i hela landet. Nu sitter vi där vi sitter. Utifrån de grunder som framkommit och efter dialog med EU infördes det här under 2011. Då hade vi en moderatledd regering i landet.

Herr talman! Något som har hänt sedan 2011 och som jag tycker att det är viktigt att framhålla i det här läget, så att det inte blir en felaktig bild, är att elpriserna gått ned markant. I snitt har de gått ned med mer än 50 procent över ett årssnitt från 2011 till 2015. Det är också viktigt att framhålla att Sverige har stora överskott av el som vi exporterar till andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är även sant att Sverige har bland de lägsta priserna på elektricitet i hela Europeiska unionen. Låt mig bara jämföra med ett nära konkurrentland, Tyskland. Svenska konsumenter betalar mindre än hälften av vad tyska elkonsumenter betalar för sin el. Även det är viktigt att framhålla.

Med den energiuppgörelse som vi träffade i somras med fem partier har vi säkrat att det här också kommer att vara sant i framtiden. Vi kommer fortsatt att ha stora överskott. Det innebär inte att vi inte har utmaningar kvar. Det är klart att vi har det. Jag tror att det är viktigt att vi fortsätter på precis samma sätt som i samarbetet om energiuppgörelsen. Det är också viktigt att vi i den partigrupp som ska bildas efter att Energikommissionen är klar fortsätter att jobba med den här typen av frågor, som Jonas Jacobsson Gjörtler lyfter. I grund och botten tycker vi självklart att det ska vara samma elpriser över hela landet, och då behöver vi också jobba med åtgärder som gör att vi kommer dithän. Det bästa är om vi gör det tillsammans.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.