Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ekonomiskt stöd till asylsökande

Interpellation 2008/09:462 av Ceballos, Bodil (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2009-04-16
Inlämnad
2009-04-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2009-04-27
Sista svarsdatum
2009-04-30
Besvarad
2009-05-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 april

Interpellation

2008/09:462 Ekonomiskt stöd till asylsökande

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

I nyheterna har vi under påsken hört att kommissionen läxar upp Sverige på grund av den låga ersättningen till asylsökande som anges ligga på 71 kronor per dag, en ersättning som inte höjts på 13 år och som regeringen för någon månad sedan sagt sig vilja höja till 80 kronor per dag, en ersättning som dock kan halveras till 40 kronor per dag om den asylsökande inte bosätter sig i ett anvisat boende.

I Migrationsverkets yttrande angående kommissionens förslag till nytt direktiv om mottagandevillkor skriver generaldirektören den 3 februari att Migrationsverket anser att förslaget är bra, att utgångspunkten bör vara att de asylsökande erbjuds ekonomiskt stöd på samma nivåer som de i landet bosatta, ”om inte starka skäl talar emot det”. Han skriver vidare:

”I Sverige har nivåerna för det ekonomiska stödet till asylsökande inte justerats på 13 år, vilket föranleder många asylsökande att ge sig ut på den svarta arbetsmarknaden för att klara sin livssituation. Det bör dock tydligare framgå av lagtexten i förslaget vad som avses med ”socialt stöd för landets bosatta”, det vill säga om det är bistånd enligt socialtjänstlagen till bosatta eller om de nivåer som används i nödsituationer avses (i kommissionens konsekvensanalys över direktivet framgår att det är miniminivån för socialt stöd som avses, men inte heller det är tillräckligt klargörande). Förslaget innebär kostnadsökningar för Sverige i förhållande till dagens regelverk.”

Vad som dock förtigits i nyheterna är att ersättningen för ”sammanboende” är 61 kronor per dag och att ersättningen till barn är 37–50 kronor per dag, beroende på ålder får man förmoda. Dessa pengar ska täcka kostnaden för mat, kläder och skor, fritid, hälsa och hygien med mera. För den som fått utvisnings- eller avvisningsbesked uteblir ofta ersättningen helt fram till dess att avvisning verkställs, vilket kan ta olika lång tid.

Vad som i realiteten klassas som sammanboende är då en person väljer att bo med släkt eller vänner i stället för på en förläggning, där många upplever en stor psykisk påfrestning. Eget boende klassas som sammanboende, eftersom knappast någon asylsökande har pengar att bo i ”eget boende”. Det vet Migrationsverket och räknar med ”hopträngningseffekter” som svar på frågan om det logiska i att sänka ersättningen för den som inte vill eller orkar bo i anläggningsboende.

För den som flyttar från ett förläggningsboende ska alltså 61 kronor per dag (ca 1 800 kronor per månad) förutom till mat, kläder, skor, fritid, hälsa, hygien med mera också räcka till boende.

Det säger sig självt att det inte går ihop – knappast ens om man delar ett rum för 3 000 kronor per månad med två personer till. En del går till Frälsningsarmén för att få extra matpengar.

Förutom ovanstående ekonomiska svårigheter försämras den ekonomiska situationen för de asylsökande som väljer eget boende ytterligare genom att bidraget för eget boende först sänkts och därefter dragits in helt.

Vill vi ha det så här? Vad händer med segregation, svartjobb, kriminalitet? Vill vi tvinga in människor i anläggningsboende i månader eller år – ett boende som många helt enkelt inte orkar med och som därmed försvårar integrationen?

En annan fråga är synen på asylsökandes barn som i dag uttrycks ”från och med tredje barnet halveras bidraget” till skillnad mot i Sverige boende barn där flerbarnstillägg utgår från och med tredje barnet. Efter sjätte barnet har flerbarnstillägget vuxit till 3 414 kronor. Uppenbarligen behöver inte barn till asylsökande lika mycket blöjor, välling eller mat. Det är därför positivt att Migrationsverkets generaldirektör uttrycker att utgångspunkten bör vara att de asylsökande erbjuds ekonomiskt stöd på samma nivåer som de i landet bosatta, ”om inte starka skäl talar emot det”. Frågan är vad han menar med starka skäl.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Avser statsrådet att med grund i kommissionens kritik ta initiativ till en större förändring av dagersättningarna än de redan aviserade?

Avser statsrådet att ta initiativ till att asylsökande barn ska behandlas jämlikt med övriga barn i samhället?

Avser statsrådet att ta initiativ för att utöka tiden för dagersättning till att omfatta hela tiden fram till dess att avvisning kan verkställas?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:462, Ekonomiskt stöd till asylsökande

Interpellationsdebatt 2008/09:462

Webb-tv: Ekonomiskt stöd till asylsökande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tobias Billström (M)
Anf. 9 Tobias Billström (M)
Herr talman! Bodil Ceballos har frågat mig om jag mot bakgrund av påstådd kritik från Europeiska kommissionen avser att ta initiativ till en större förändring av dagersättningarna än de redan aviserade. Vidare har Bodil Ceballos frågat mig om jag tänker ta initiativ till att asylsökande barn ska behandlas jämlikt med övriga barn i samhället och om jag tänker ta initiativ för att utöka tiden för dagersättning till att omfatta hela tiden fram till att en avvisning kan verkställas. Låt mig först klargöra att kommissionen inte har riktat någon kritik mot Sverige beträffande det ekonomiska stödet till asylsökande. Sverige uppfyller väl de krav som bestämmelserna i det nu gällande direktivet av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande uppställer. Kommissionen har den 3 december 2008 presenterat ett förslag till omarbetning av mottagandedirektivet. Regeringen välkomnar att kommissionens förslag syftar till att de generella mottagandevillkoren inom den europeiska unionen förbättras och blir mer likvärdiga. I december 2007 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över mottagandet av asylsökande och vid behov föreslå författningsändringar. Uppdraget innefattade en översyn av det ekonomiska biståndet till individen inklusive det ekonomiska biståndet till barn. Utredningen antog namnet Asylmottagningsutredningen och lade fram sitt betänkande Aktiv väntan - asylsökande i Sverige i februari i år. I betänkandet föreslår utredaren bland annat att dagersättningen för vuxna asylsökande ska höjas och att principen om halverad dagersättning från och med det tredje barnet ska tas bort. Betänkandet har skickats ut på remissbehandling till och med den 1 juni. Regeringen kommer därefter att ta ställning till utredningens förslag, inklusive förslagen om ekonomiskt bistånd. Bodil Ceballos gör slutligen gällande att dagersättning inte omfattar hela tiden fram till att en avvisning verkställs. Här vill jag upplysa om att bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande lämnas fram till dess att utlänningen lämnar landet. Dagersättningen kan dock sättas ned i de fall en utlänning utan giltigt skäl vägrar att medverka till åtgärd som är nödvändig för att ett beslut om avvisning eller utvisning ska kunna verkställas. Mot denna bakgrund avser jag inte att vidta någon åtgärd i denna del.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 10 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Under påskhelgen uppmärksammades vi av medierna på att kommissionen anser att Sverige bör höja dagersättningen till asylsökande. Inslaget kan naturligtvis tolkas olika, men den bild jag har är att det klart och tydligt gick att uppfatta som en kritik från kommissionen gentemot Sverige. Det är inte så märkligt när man ser till de ersättningsnivåer vi har och som inte ändrats på 13 år. Den höjning från 71 till 80 kronor som föreslås är bra, men den kommer inte att göra så stor skillnad, i synnerhet inte som det finns mängder av möjligheter att minska även den summan genom att till exempel halvera den om man väljer ett eget boende. Jag tar upp några exempel i min interpellation. Den som i dag väljer att inte bo på förläggning får 61 kronor per dag i stället för 71, det vill säga ca 1 800 kronor per månad. Det ska räcka till mat, kläder, skor, fritid, hälsa, hygien samt boende. Ersättning till barn är 37-50 kronor, vilket i dagsläget halveras efter tredje barnet. Att den märkliga regeln nu eventuellt kommer att försvinna är positivt i sig, men det är märkligt att den över huvud taget funnits i ett land där vi, åtminstone i teorin, sätter barnen i första rummet. Man skulle kunna tro att barn till asylsökande inte har samma behov av blöjor, välling etcetera som andra barn boende i Sverige. En familj på två vuxna och tre barn kan därmed, om de hamnar på den lägsta nivån, i dag få leva på 6 350 kronor per månad. Det tror jag inte att någon annan här boende klarar av, inte ens om de har möjlighet att odla all sin mat själva. Sverige är inte så billigt. Om förslaget i den utredning ministern hänvisar till går igenom, där man föreslår att ersättningen ska halveras för den som väljer eget boende, kan det resultera i att en familj med tre barn får leva på lite drygt 3 000 kronor sammanlagt. Herr talman! På Försäkringskassans hemsida kan man läsa om flerbarnstillägget. Där står det: Flerbarnstillägg betalas ut automatiskt om du får barnbidrag för minst två barn. Flerbarnstillägget är också skattefritt. Det gäller alltså för barn i Sverige som inte är barn till asylsökande föräldrar. Här är det inte alls tal om att halvera ersättningen från och med det tredje barnet utan i stället om att redan från det andra barnet öka den med 100 kronor i flerbarnstillägg. Efter det sjätte barnet har flerbarnstillägget vuxit till 3 414 kronor. Med tanke på Migrationsverkets svar till kommissionen torde det innebära att även asylsökande familjer i framtiden kan komma att kvalificera sig för flerbarnstillägg. Tillägget finns ju eftersom man räknar med ökade kostnader, inte minskade, vid fler barn. Det kanske ministern kan utveckla vidare i nästa inlägg? När asylansökningarna i vissa fall drar ut flera år på tiden låter vi barn leva i fattigdom här i Sverige trots att vi är ett rikt land. Herr talman! En tredje fråga som jag tar upp är att den som fått utvisnings- eller avvisningsbesked ofta blir helt utan ersättning fram till dess att avvisning verkställs, och det kan ju ta olika lång tid. Enligt Migrationsverkets hemsida kan dagersättningen sänkas om den asylsökande till exempel håller sig undan eller försvårar asylutredningen till exempel genom att inte medverka till att fastställa sin identitet. Men det drabbar även dem som inte håller sig undan men där beslutet inte kan verkställas. Iranier är ett typiskt sådant exempel, och det är också den grupp som allra mest har protesterat mot den utsvältningspolitik som har rått de senaste åren. Vad har de för alternativ annat än att jobba svart när de inte får jobba vitt och inte heller får dagersättning samtidigt som det inte går att verkställa deras avslagsbeslut? Jag vet inte om ministern är medveten om att Iran ligger tvåa på listan över de länder i hela världen där flest dödsstraff verkställs och att det naturligtvis finns en klar koppling till att människor flyr därifrån eller protesterar mot att utvisas tillbaka dit. Jag skulle vilja veta vad ministern menar med detta: "Dagersättningen kan dock sättas ned i de fall en utlänning utan giltigt skäl vägrar att medverka till åtgärd som är nödvändig för att ett beslut om avvisning eller utvisning ska kunna verkställas." Vad innebär det för iranierna?
Tobias Billström (M)
Anf. 11 Tobias Billström (M)
Herr talman! Först och främst tycker jag att det kan finnas anledning att gå tillbaka till ursprungsfrågan som Bodil Ceballos ställer i sin interpellation till regeringen och till mig, det vill säga frågan om huruvida kommissionen har riktat kritik mot Sverige eller inte. Vad kommissionen har föreslagit är att vid beräkningen av hur mycket stöd som ska ges till asylsökande ska medlemsstaterna se till att det totala värdet på de mottagningsvillkor som ska ställas till förfogande för asylsökande motsvarar det sociala stöd som ges till landets egna medborgare som behöver sådant stöd. Alla skillnader i detta avseende ska vara vederbörligen motiverade. Dels har vi informerat om det här från Regeringskansliets sida till socialförsäkringsutskottet den 26 mars, dels har jag haft överläggningar med socialförsäkringsutskottet om asylpaketet den 2 april. Direktivet är för närvarande föremål för förhandlingar i en rådsarbetsgrupp. Jag tycker att det finns anledning att fundera över de här frågorna. När det gäller synpunkten om hur det ekonomiska stödet ska se ut i förhållande till nivåerna för dem som redan är bosatta i landet tycker vi inte att det är särskilt bra därför att det sociala stödet till landets egna medborgare inom den europeiska unionen inte är harmoniserat. Införandet av en sådan bestämmelse skulle i vissa medlemsstater innebära att stödet skulle vara för lågt medan det i andra medlemsstater skulle vara för generöst. Den här frågan måste alltså hanteras vidare. När det sedan gäller frågan om dagersättningarna är det så, som Bodil Ceballos helt riktigt konstaterat, att när vi tillsatte Asylmottagningsutredningen var det mer än 13 år sedan lagen om mottagande av asylsökande trädde i kraft 1994. Då kan man ställa sig frågan: Vad skedde under de 13 åren, inte minst mot bakgrund av att Miljöpartiet styrde landet och var del av regeringsunderlaget till Socialdemokraterna, som då satt i regeringsställning? Nu har vi en ny regering, och vi har tillsatt den här utredningen för att se över de brister som vi tycker finns. Mottagandet har dessutom i flera avseenden förändrats sedan 1994, och det var också ett bra skäl för att se över förutsättningarna. Jag tycker att det finns anledning att fortsätta att titta på de här frågorna, men jag vill också varna för att dra alltför långtgående slutsatser av den här diskussionen i kommissionen. Trots allt måste vi få ordning på vårt eget asylmottagande, och vi har tillsatt utredningen för att gå igenom de här frågorna. När det sedan gäller Iran vill jag gärna påpeka att den grundregel som vi har i Sverige är att människor ska ha en rättssäker asylprövning och få ett besked om de uppfyller asylskälen eller inte. Sedan ska man, om man inte uppfyller dem, lämna landet och bege sig hem. Bodil Ceballos blandar äpplen och päron här, för de människor vi pratar om har fått avslag på sina asylansökningar efter en rättssäker prövning och har fått besked om att de saknar asylskäl. Skälet till att de inte kan sändas tillbaka till sitt ursprungsland är att Iran i strid med folkrätten vägrar att ta tillbaka sina egna medborgare, vilket de är förpliktade att göra. Det är där problemet ligger, inte i vårt asylsystem eller den rättssäkra prövningen. Problemet är att Iran helt enkelt säger nej till att ta tillbaka medborgare, vilket många andra länder gör. Det tycker jag är grunden till problemet. När det gäller den fortsatta diskussionen kring dagersättningarna och vad Asylmottagningsutredningen har föreslagit vill jag avslutningsvis säga att utredningen efter att ha gått igenom de här frågorna bland annat i sitt betänkande konstaterar att dagersättningen för vuxna asylsökande ska höjas och att principen för halverad dagersättning från och med det tredje barnet ska tas bort. Vi har nu skickat ut det här betänkandet på remissbehandling, som jag sade, till och med den 6 juni, och vi ser mycket fram emot att höra vad remissinstanserna tycker. Regeringen kommer därefter att ta ställning till utredningens förslag inklusive förslag om ekonomiskt bistånd.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 12 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Om man går tillbaka till ursprungsfrågan om det var kritik eller ej kan det tolkas olika, som jag sade i mitt inlägg. Migrationsverket svarar relativt positivt på kommissionens förslag. Det händer ju att kommissionen kommer med bra förslag på det här området, men sedan fastnar det när det kommer till ministerrådet. Det är inte så att vår egen regering alltid tycker att kommissionens förslag är bra. Förslag som jag som flyktingvän tycker är bra tycker inte migrationsministern är bra. Migrationsministern ger nu uttryck för en uppfattning som går tvärtemot den som Migrationsverket har gett uttryck för i sitt remissvar. Att lite hänt under 13 år håller jag fullständigt med om. Det beror inte på att vi inte har drivit att frågan ska förändras. Vi har inte samregerat med Socialdemokraterna, utan vi har varit med i budgetprocessen. Låt oss återgå till det här med Iran till exempel. Migrationsministern säger att iranierna har fått en rättssäker asylprövning. Många av dem har faktiskt inte fått det, utan de prövades enligt den tidigare lagen, som vi alla var överens om inte var rättssäker. Anledningen till att de får avdrag på sina dagersättningar kan väl ändå inte vara att Iran vägrar att ta emot och inte uppfyller sina folkrättsliga förpliktelser! Ska de som har fått ett avslag enligt en icke rättssäker process få avdrag för att landet i fråga inte sköter sina folkrättsliga förpliktelser? Det kan jag inte alls acceptera. Jag förstår faktiskt inte alls vad migrationsministern menar. Det handlar inte om att de håller sig undan, för det gör de inte, och de försvårar inte asylutredningen, för den är avslutad. De har redan fastställt sin identitet på ett eller annat vis, för om man inte vet varifrån de kommer skulle man ju över huvud taget inte kunna skicka tillbaka dem. Det stämmer inte alls för mig, och det skulle jag vilja att migrationsministern utvecklar lite vidare. Jag tänkte ta upp några andra exempel också. Det finns ett antal länder som människor på alla sätt försöker slippa att åka tillbaka till. Jag har till exempel i dag fått ett brev från en man från Turkiet. Det är fjärde brevet jag får, och jag hoppas att migrationsministen får samma brev som jag får om denne man som har suttit i fängelse i Diyarbakir i Turkiet och som har en stor familj varav den ene sonen är svensk medborgare och kom för många år sedan. Vi vet alla att kurder faktiskt inte behandlas väl i Turkiet och att det finns en politisk förföljelse av oliktänkande. Turkiet är inte ett säkert land. Iran är inte ett säkert land. Dessutom vägrar Iran att ta emot sina medborgare. Det finns många länder som inte är säkra länder enligt dem som har fått de här avslagsbesluten i Sverige. Jag och migrationsministern har väldigt olika uppfattning om vilka personer som ska avvisas efter prövning och vilka som inte ska göra det. Om vi återgår till iranierna som inte kan utvisas undrar jag varför de har en lägre dagersättning när de enligt regelverket borde ha rätt till en hel dagersättning ända till avvisningen. Och varför får de inte uppehållstillstånd, till att börja med, efter alla dessa år som de har befunnit sig här i landet? Det är inhumant i allra högsta grad att låta människor leva på det sättet.
Tobias Billström (M)
Anf. 13 Tobias Billström (M)
Herr talman! Nej, kommissionens utlåtande på den här punkten kan inte tolkas olika. Kommissionen har olika instrument för att rikta kritik. Bodil Ceballos skriver i sin interpellation att man hävdar att det har framförts kritik, men så har alltså inte skett. Man kan välja att stämma länder som inte följer de direktiv som är framlagda och man kan rikta erinringar, men det är inte det som kommissionen har gjort i det här sammanhanget. Sedan kan man också diskutera frågan om bra eller dåligt. Vad Migrationsverket har sagt i sitt remissvar är helt riktigt att man anser att förslaget är bra. Men verket har också uppgett mycket tydligt i sitt svar, vilket Bodil Ceballos inte nämner här i kammaren, att det är oklart vilken typ av stöd som avses i kommissionens förslag. Detta är naturligtvis den avgörande punkten. Jag hoppas att Bodil Ceballos i sin replik kommer att utveckla vad hon menar med detta. Anledningen till att Sverige riktar kritik mot det här är ju att vi anser att förslaget inte är bra eftersom det sociala stödet till landets egna medborgare inom Europeiska unionen inte är harmoniserat. Som jag sade tidigare är det så att införandet av en sådan bestämmelse i vissa medlemsstater skulle få till effekt att stödet skulle vara för lågt medan det i andra länder skulle vara mer generöst. Detta skulle alltså vara fullständigt kontradiktoriskt gentemot den politik som regeringen för, där vi strävar efter att ha så små skillnader i mottagandevillkor för de asylsökande inom unionen som över huvud taget är möjligt. Detta är den punkt där jag tycker att Bodil Ceballos i någon mån undviker den springande punkten. Jag anser att man ska lära sig krypa innan man kan gå. Först måste vi se till att skapa enhetlighet i systemen mellan unionens medlemsstater. Därefter kan vi ta den här diskussionen. När det sedan gäller Iran är det helt riktigt att i stort sett alla länder i världen har problem med Iran, som vägrar ta tillbaka sina egna medborgare i strid med folkrätten. Det är dessutom mer komplicerat än så, eftersom Iran avkräver sina medborgare förpliktelser, till exempel att underteckna dokument. Men inget av detta handlar om den rättssäkra prövningen. Bodil Ceballos säger att de som har fått avslagsbeslut inte gillar detta. Nej, det kan man möjligen ha förståelse för, men det är faktiskt vi i det här landet som bestämmer på vilka premisser som människor ska få lov att stanna. Det är vi i det här sammanhanget, den kammare vi befinner oss i, som bestämmer hur utlänningslagen ska vara utformad. Och är det så att man inte når upp till dessa nivåer ska man få avslag på sin ansökan. Beträffande att det skulle vara inhumant att inte ge de här människorna uppehållstillstånd har den frågan redan prövats rättsligt. Man har redan fått besked huruvida man fick lov att stanna eller inte, och svaret blev nej. Därmed har vi avlägsnat oss från ämnet för interpellationen, som inte är en diskussion om asylpolitiken i stort, men jag tycker att det kunde vara värt att ta den här utvikningen för att förklara varför Bodil Ceballos resonemang inte riktigt hänger ihop. Vi har nu haft en asylmottagningsutredning, den första på 13 år. Den har tillkommit under den här regeringen. Den tillkom inte under den förra regeringen, där ju Bodil Ceballos parti var en del av regeringsunderlaget. Den här utredningen har kommit med ett antal intressanta förslag som vi nu kommer att gå igenom. Bland de förslagen finns det vi nu har stått och diskuterat, det vill säga förändringar när det gäller dagersättning och flerbarnstillägg. Vad remissinstanserna säger kommer naturligtvis att vara intressant och viktigt för regeringens slutgiltiga bedömning innan vi går till verket med att skapa lagrådsremisser och propositioner, men jag tycker nog att det kan vara på sin plats att avvakta vad remissinstanserna tycker och tänker innan vi kommer med något slutligt avgörande från regeringens sida. Det tycker jag hör till vanlig hyfs. Det finns så många frivilligorganisationer, kommuner och andra intressenter som tycker att den här frågan är angelägen och viktig, och jag tycker att vi bägge två, oavsett om vi tillhör majoritet eller opposition, bör visa den respekten för intressenterna så att vi inte föregriper diskussionen. Men när den är avslutad ska vi däremot ha en intressant och livfull politisk debatt om de här frågorna.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 14 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag tror snarare att migrationsministern inte är så förtjust i det här förslaget eftersom han är rädd att det ska leda till, eftersom vi kanske har lite bättre standard på våra socialbidrag än andra länder - standarden är inte särskilt hög; det kan man inte påstå i vilket fall som helst - att fler söker sig hit och att det här då kommer att kosta. Det är väl det som är migrationsministerns motstånd mot kommissionens förslag, skulle jag tro i alla fall. Det handlar ju om att det ska vara samma regler för asylsökande som för andra människor i landet. Det jag tycker är allra viktigast i den här frågan är barnen. Vi har barnkonventionen, och jag vet att vi inte behöver följa den i Sverige. Det har vi klart och tydligt fått veta många gånger. Så är det inte. Men vi har ändå förbundit oss att följa barnkonventionen gentemot de andra länderna runt om i världen, och vi borde också göra det. Alla barn ska behandlas lika, oavsett var de kommer ifrån, och det gör man inte med de förslag som bland annat finns i den utredning som ministern hänvisar till. De familjer som väljer eget boende ska kunna få halverad dagersättning dessutom. Det innebär alltså att de barnen också kommer att få en halverad ersättning, långt under det som annars skulle motsvara vanlig barnbidragsnorm, till exempel. För att återgå till iranierna vill jag konstatera att ministern indirekt erkänner att det inte beror på de iranier som inte utvisas. Det är ju inte de som har gjort något fel egentligen, utan det är deras land som inte tar emot dem, och därför drabbas dessa personer, som inte alltid fått en rättssäker prövning eftersom de prövades enligt den tidigare lagen. Moderaterna var också överens med oss andra här i riksdagen om att den tidigare lagen, den tidigare prövningen, inte var rättssäker. Dessa personer finns fortfarande kvar här i landet. Många har funnits här i väldigt många år. Att skicka tillbaka någon till Iran, dödsstraff, tortyr och mycket annat - det är inte humant.
Tobias Billström (M)
Anf. 15 Tobias Billström (M)
Herr talman! När det gäller ersättning har Asylmottagningsutredningen, som jag redan har nämnt, bland annat föreslagit att dagersättningen för vuxna asylsökande ska höjas och att principen om halverad dagersättning från och med det tredje barnet ska tas bort. Vad remissinstanserna säger i det här avseendet kommer att vara viktigt och angeläget för vår slutgiltiga bedömning. Men jag vill också göra ett påpekande här i kammaren i dag. Det går inte att fullt ut jämföra asylsökande vuxnas och asylsökande barns livssituation med den livssituation som gäller för vuxna och barn som är bosatta i Sverige. Detta sagt apropå barnkonventionen. Det beror på att det är oklart om asylsökande kommer att beviljas tillstånd att vistas i Sverige. Familjer och barn, bosatta i Sverige, har alltså andra, mer långsiktiga åtaganden i Sverige, vilket gör att deras livssituation ser annorlunda ut än livssituationen för motsvarande asylsökande familjer. Sedan kan man konstatera att det finns skillnader mellan länder, oavsett om mottagande och prövning är dåliga. Jag blir lite förvånad när jag hör Bodil Ceballos resonemang här i kammaren. På dig låter det som om du tycker att det vore bra om vi kunde jämna ut de här skillnaderna och skapa ökad harmonisering i de här frågorna. Samtidigt vet ju alla att Miljöpartiet tycker att det här är en dålig väg. Miljöpartiet försöker alltså sitta på två stolar samtidigt. Å ena sidan strävar ni efter att jämna ut de här skillnaderna och tycker uppenbarligen att kommissionen kommer med bra förslag i det här avseendet. Å andra sidan upprepar Bodil Ceballos och Miljöpartiet ständigt - era språkrör också - att ni inte vill ha någon harmonisering av asyl- och migrationspolitiken i Europeiska unionen. Jag har lite svårt att få de här sakerna att gå ihop. När det gäller den iranska gruppen, slutligen, tycker jag att det är viktigt att peka på det jag sade tidigare: Alla länder har det här problemet. Det gör inte att vi kan gå in och skapa särskilda regler för olika grupper, utan de måste naturligtvis se likadana ut oavsett vad man har för hemvist. Personerna i fråga har fått en rättssäker prövning och har därmed också ett krav på sig att göra sitt yttersta för att lämna Sverige efter avslaget. De två sakerna är också viktiga att framhålla.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.