Ekeskolan

Interpellation 2001/02:272 av Wälivaara, Erling (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-02-20
Anmäld: 2002-03-05
Besvarad: 2002-03-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 februari
Interpellation 2001/02:272
av Erling Wälivaara (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om Ekeskolan

Synskadade barn med ytterligare funktionshinder och i behov av sådant särskilt stöd, som deras hemkommuner inte bedömdes kunna tillgodose, skulle få "möjlighet" att under viss tid få utbildning, stöd och hjälp på Ekeskolans resurscenter.

Ekeskolans styrelse kritiserade förslaget att lägga ned specialskolan vid Ekeskolan, och uttryckte tvivel över upplägget med visstidsvistelse för barnen särskilt med hänsyn till obefintlig och/eller oklar information om finansieringen.

I ett TV-inslag (Tvärsnytt den 12 februari) bekräftas att dessa barns möjligheter att få kvalificerad hjälp på Ekeskolan är i realiteten obefintliga på grund av brist på pengar @ trots att omfördelningar borde vara möjliga inom den nya myndigheten Specialpedagogiska Institutet för att tillgodose här aktuella behov.

De barn, 5@10 stycken i en årskull, som har behov av sådant särskilt stöd som Ekeskolan hittills varit ensam i landet om att erbjuda är som regel gravt eller mycket gravt synskadade och har dessutom ett eller flera andra funktionshinder, som var för sig är tunga nog att leva med.

I en demokrati som vår är det orättvist och djupt kränkande om vi inte med statliga medel är beredda att finansiera här avsedda stödinsatser. Dessutom är det en diskriminering av en liten och utsatt grupp människor @ föräldrar och barn @ som saknar en egen stark intresseorganisation med egen ombudsman. De bor också utspridda över hela vårt land, något som försvårar kontakter dem emellan.

Det enda logiska vore att nu besluta återinföra specialskolefunktionen på Ekeskolan och att ge tillbaka till denna lilla elevgrupp en reell tillgång till Ekeskolans kvalificerade kompetens.

Vad avser ministern göra för att Ekeskolans specialskola återupprättas?

Debatt

(14 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:272

Webb-tv: Ekeskolan

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 60 Utbildningsminister Thom (S)

Herr talman! Sten Tolgfors har frågat mig dels vad jag avser att göra för att leva upp till löftena som regeringen gav om Ekeskolan, dels om jag är beredd att i ljuset av de nya uppgifterna upphäva beslutet om omställningen av verksamheten vid Ekeskolan. Erling Wälivaara har frågat mig vad jag avser gö- ra för att Ekeskolans specialskola återupprättas. Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang. Inledningsvis vill jag betona att det är utomor- dentligt viktigt att utveckla undervisningsformerna så att situationen för alla elever, och i synnerhet för elever med funktionshinder, kontinuerligt förbättras. Barn med funktionshinder bör så långt möjligt ges möjlighet att bo med sina föräldrar och gå i en skola i närheten av hemmet. Det är ett kommunalt ansvar att tillgodose alla elevers skolgång och behov av stödin- satser, men även staten har fortsättningsvis ett tydligt ansvar. Regeringen bedömer att det med tillgången till stöd från Specialpedagogiska institutet i kombina- tion med en utveckling av visstidsplaceringar finns goda möjligheter till fungerande lösningar för de enskilda barnen och deras familjer inom denna mål- grupp. Antagningen till specialskolan vid Ekeskolan, el- ler Resurscenter syn, inför höstterminen 2001 skilde sig inte från tidigare år. Precis som vid tidigare an- tagningar har elever som sökt sig dit utretts av de professionella vid resurscentret, och en bedömning har gjorts av om de tillhört målgruppen för skolan. Inför hösten 2001 både sökte och skrevs dock ovan- ligt många elever in vid Ekeskolan. Specialpedagogiska institutet har ansvar för att fördela medel inom sina verksamheter så att man på bästa möjliga sätt kan tillgodose varje enskild elevs behov och erbjuda verksamhet av hög kvalitet. Staten har tillfört Specialpedagogiska institutet extra medel på 12 miljoner kronor för 2001 respektive 15 miljoner kronor för 2002 för uppbyggnaden och utvecklingen av den nya myndigheten. Dessutom satsar staten medel för att genomföra en riktad kompetensutveck- ling av lärare som arbetar i det offentliga skolväsen- det med elever med synskada och ytterligare funk- tionshinder. Mot bakgrund av de uppgifter som nu har framkommit avser jag att begära in underlag från Specialpedagogiska institutet avseende ekonomiska och verksamhetsmässiga konsekvenser av det ökade elevantalet vid Ekeskolan samt att ge Ekeskolan möj- lighet att inkomma med synpunkter. Staten har även fortsättningsvis ett stort ansvar för såväl de synskadade eleverna vid Ekeskolan som för de synskadade eleverna i hemkommunerna. Staten ger genom Specialpedagogiska institutet stöd till elevernas hemkommuner att möta deras behov på ett professionellt sätt. Elever som i dag är inskrivna vid Ekeskolan har enligt övergångsbestämmelserna till skollagen rätt att fullgöra sin skolplikt vid Ekeskolan till dess de har avslutat den. Därtill kommer att barn från hela landet kan erbjudas visstidsplacering under kortare eller längre tid. Visstidsplaceringarna vid Ekeskolan är en viktig förutsättning för att elever i hemkommunens skola ska kunna få sina behov tillgodosedda på bästa sätt. Det är dock viktigt att betona att en placering på vis- stid vid resurscentret måste föregås och kontinuerligt följas upp genom ett samarbete mellan de professio- nella vid resurscentret, eleven, dennes vårdnadshava- re samt hemkommunen. För att eleverna ska kunna erbjudas bästa möjliga undervisning har jag redan tagit initiativ till att utreda hur visstidsplaceringarna vidare kan utvecklas, vilket jag tog upp i interpella- tionsdebatten den 5 februari 2002. Jag anser det vara viktigt att utredaren utgår från att en visstidsplacering kan innebära att elevens hela skolgång förläggs till resurscentret. Dessutom bör utredaren analysera hu- ruvida initiativ till en visstidsplacering kan tas av såväl vårdnadshavaren, kommunen som resurscentret samt se över möjligheterna att överklaga fattade be- slut. Med visstidsplaceringar samt stöd till hemkom- munerna kan många fler av Sveriges synskadade elever med ytterligare funktionshinder få ta del av Ekeskolans spetskompetens. För att hjälpa så många elever som möjligt på bästa sätt anser jag det vara viktigt att utveckla formerna för utbildningen på det sätt jag har redovisat.

Sten Tolgfors (M)

Anf. 61 Sten Tolgfors (M)

Herr talman! Thomas Östros tvingas alltmer backa från regeringens politik angående Ekeskolan. Det är ett underkännande av regeringens syn på sko- lan för barn med funktionshinder, men det är inte gott nog. Hans backande är en taktisk reträtt för att minska trycket på att upphäva stängningen av själva special- skolan Ekeskolan. Det Östros har sagt nu och det han sade om Ekeskolan i Örebro stämmer inte överens. I går sade Östros att Ekeskolan måste ha en fast skoldel, dvs. enligt vissa medier han talade med. Till vissa andra sade han annat. Socialdemokraterna beslutade för två år sedan att stänga just Ekeskolans fasta skoldel. Barn med funk- tionshinder måste ha rätt att få gå hela sin skoltid på Ekeskolan. Beslutet ska ligga hos barn, föräldrar och skolans experter och inte som nu kunna hindras av politiker. Stängningen av specialskolan Ekeskolan kvarstår nämligen i Östros förslag, trots det han har sagt i DN och Svenska Dagbladet i dag. Ekeskolans fasta skoldel, som Östros i går sade sig rädda, är den- samma som specialskolan Ekeskolan. Det var t.o.m. benämningen regeringen och riksdagen använde om specialskolan vid stängningsbeslutet. Jag vill uppma- na skolministern att läsa propositionen om FUNKIS och se att det han pratade om i går inte går ihop. Barn med multifunktionshinder är numera t.o.m. bortlyfta i lagen från specialskolornas målgrupp. Vad i hela världen menar Thomas Östros med att det ska finnas kvar en fast skoldel? Är det samma sak som han tidigare kallade för mindre skoldel för visstids- vistelse vid resurscentret? Är det något annat? Skolministern måste ge besked. Jag tror nämligen att skolministern bluffar. Jag tror att skolministern tvivlar. Han har sagt olika saker i olika medier. Där- för vill jag ställa ett antal frågor. 1. Kommer alla som vill att få gå på Ekeskolan? 2. Kommer alla som vill att få gå hela sin skoltid med klasskamrater läsårsvis på Ekeskolan? 3. Ska barn med funktionshinder ha rätt att välja skola enligt skolministern? 4. Kommer Östros att tillåta att kön till Ekeskolan öppnas igen? 5. Vill han nu klara ut vad han menar med en fast skoldel vid Ekeskolan? Resurscenterverksamheten, liksom ekonomin och vad visstidsvistelse vid resurscentret egentligen inne- bär ska Östros nu, två år efter nedläggningsbeslutet, låta utreda. Dock kvarstår de allvarligaste bristerna i regeringens syn på skolan för barn med multifunk- tionshinder. Skolministern susade förbi Ekeskolan i går och åt lunch och undvek att träffa sina främsta kritiker, nämligen föräldraföreningen. De var inte inbjudna. Det säger väl någonting om hur säker skolministern är på sin sak. Han medger numera att det finns svåra brister i kommunerna. Han sade i går: "Efterhand får vi jobba med att hemkommunerna blir bra på att ta om hand om sina barn." Efterhand? Hur kan Social- demokraterna då framhärda i att avveckla special- skolan innan det finns realistiska alternativ? Skolmi- nistern själv medger detta. Intagningsstoppet gäller ju nu, men kommunerna ska tydligen stärkas i framti- den. Specialskolan Ekeskolan stängs. Hälften av de barn som lovades plats där innan intagningsstoppet infördes sveks. Resurscentret har över huvud taget inte fått resurser att ta emot barn för visstidsvistelser. Köerna för utredningsbesök kommer att bli längre. Stödet till kommunerna kommer att minska eftersom det inte finns pengar för resor, biljetter och trakta- menten för att åka till kommunerna. Verksamheten gick i fjol på det som numera heter Resurscenter syn Örebro - Ekeskolan är borta, skolministern - med mer än 2 miljoner kronor i underskott. Man har tving- ats skära ned på personal. Det är två år för sent som Östros ser över effekterna av regeringens eget beslut av de ekonomiska konsekvenserna för skolan. Beslu- tet måste rivas upp.

Erling Wälivaara (Kd)

Anf. 62 Erling Wälivaara (Kd)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka skolmi- nistern för svaret. Jag vill tolka skolministerns svar positivt och hoppas att de funktionshindrades situa- tion snabbt förbättras och att hotet mot deras rätt till specialskola nu undanröjs. Det vore tacknämligt om vi fick det svaret här i kväll. För någon tid sedan fick jag ett brev från en funk- tionshindrad elev i en svensk skola. Brevet var ned- plitat med stor omsorg - ett brev som det säkert hade tagit väldigt lång tid att skriva. Anna, som hon heter, berättar i brevet att hon är funktionshindrad och bor tillsammans med sina för- äldrar. Anna går i en vanlig kommunal skola på hem- orten. Hon har sin egen skolbänk, visserligen i ett hörn av klassrummet, lite avskilt från de andra ele- verna. Anna, som är elva år, känner sig ofta övergi- ven och ensam. Ingen har riktigt tid med henne. Anna är dessutom ensam funktionshindrad på sin skola. Hon skriver i sitt brev att hon inte är mobbad på sko- lan, men hon skulle väldigt gärna vilja ha en bästis, en kamrat som är som hon och som har samma intres- sen som hon. Men Anna är ensam. Sådan är tyvärr situationen för många funktions- hindrade i dag. Strikt ansvarsmässigt delar jag skolministerns syn att det är varje kommuns uppgift att ansvara för att alla kommuninvånares primära behov tillgodoses, oavsett förutsättningar och ålder. Men, herr talman, frågan är mycket mer komplex än så. Många kommuner ute i landet har svårt att leva upp till kravet att integrera de funktionshindrade i skolan och ge dem en meningsfull tillvaro och en god utbildning. Fallet med Anna är inte unikt, utan flera rapporter pekar på att samma förhållande råder i många kommuner. Kommunerna har varken ekono- miska, tekniska eller pedagogiska resurser att ge multifunktionshindrade en god utbildning och den stimulans de behöver för att utvecklas utifrån sina möjligheter. De resurserna och den kunskapen finns på Ekeskolan. Det är de multifunktionshindrades behov som gjort att Kristdemokraterna envetet har arbetat för och avsatt ekonomiska medel i budget efter budget för att behålla den fasta skoldelen på Ekeskolan. För inneva- rande år har vi exempelvis avsatt 15 miljoner kronor i vår budget för att behålla den fasta skoldelen på Ekeskolan. Lika ofta har Socialdemokraterna avslagit våra yrkanden, ofta med motiveringen att det inte finns något behov och att ett resurscenter på Ekeskolan med visstidsplacering kommer att tillgodose de multi- funktionshindrades behov. Nu har äntligen ett hälsosamt uppvaknande skett hos skolministern och Socialdemokraterna. Nu har skolministern efter ett besök - kanske han rusade igenom Ekeskolan - i alla fall insett det allvarliga läget och flaggat för en ny utredning om Ekeskolans framtid. Kristdemokraterna välkomnar skolministerns uppvaknande. Vår förhoppning är att utredningen inte dras i långbänk utan att frågan får en skyndsam be- handling. Jag vill ställa en rak fråga till skolministern: Kommer Ekeskolan att ha en fast skoldel och inte bara vara ett resurscenter i framtiden? Är det skolmi- nisterns ambition? Jag hoppas få ett rakt svar.

Inger Lundberg (S)

Anf. 63 Inger Lundberg (S)

Herr talman! Jag är glad över att skolministern har aviserat en utredning om begreppet visstidsvistelse vid Eke- och Hällsboskolorna. Det beror inte på att riksdagen inte har sagt att det ska finnas en skolenhet där - det har riksdagen varit tydlig om. Den ska fin- nas där, även om den inte kallas fast skolenhet, med lärare, med lokaler och med kompetens att ta hand om de barn som behöver visstidsvistelse på Ekesko- lan. Lika klart var det att skolminister Ingegerd Wär- nersson sade att viss tid också kan handla om längre tider och i vissa fall också hela skoltiden för barnen. Jag tycker ändå att det är bra att utredningen kommer till stånd, dels därför att man behöver vara tydligare i hur föräldrarätten ska tillvaratas, dels där- för att man behöver göra mer av bedömningar av vilken långsiktig volym som behövs när det gäller skolan - och inte minst, Sten Tolgfors, därför att enskilda ledamöter har spridit så märkliga rykten om verksamheten vid Ekeskolan. Jag är också glad att skolministern besökte Ekeskolan. Vi hade ett väldigt fint besök på skolan, och det var roligt att höra hur riksdagsbeslutet påver- kat utvecklingen på ett positivt sätt, och hur skolverk- samhet och utåtriktad resursverksamhet griper in i varandra. Vi mötte en lärare som sade: Förut lämnade kommunerna ifrån sig barn till Ekeskolan. Nu måste kommunerna och Ekeskolan samarbeta om barnen på skolan. Finare kan det inte sägas. Det handlar inte bara om barnens vistelse på Ekeskolan och Hällsboskolan utan också om barnens liv i hemkommunerna. Det handlar om deras hela liv. Jag tycker att det är viktigt att vi kan ge barnen trygghet på Ekeskolan. Det är därför vi socialdemo- krater från länet så hårt har drivit kravet på att Ekeskolan ska finnas kvar i Örebro och kunna ut- vecklas. Lika viktigt är det, tycker jag, att vi tar ett ansvar också för de barn som inte är långsiktigt in- skrivna på Ekeskolan. Debatten kring Ekeskolan handlar om de 42 barn som i dag finns där. Den handlar också om 300-400 barn med väldigt tunga handikapp som finns utanför Ekeskolan. Ett, kanske två, av barnen med Spielmey- er-Vogts sjukdom går på Ekeskolan, och 30-40 barn med denna svåra sjukdom finns hos kommunerna. De behöver också stöd, Sten Tolgfors. Det är därför en ynkedom att samma moderater som vitt och brett talar om Ekeskolan tar bort hela anslaget från Specialpedagogiska institutet, 319 mil- joner, återför endast 200 miljoner till Skolverket, lägger 25 miljoner på Specialskolemyndigheten och 1 miljon till utveckling av läromedel för elever med handikapp. Eventuellt handlar det om att anslå 50 miljoner till ett kvalitetscentrum. Hur man än räknar, Sten Tolgfors, har ni över 40 miljoner, med all sannolikhet över 90 miljoner, mind- re än Socialdemokraterna till stöd för Ekeskolans och Hällsboskolans verksamhet. Det är svagt. Det är då- ligt. Det känns också lite trist att Kristdemokraterna tog 15 miljoner till Ekeskolan från de döva barn som lyder under Specialskolemyndigheten. Jag ser att Erling Wälivaara skakar på huvudet. Jag rekommen- derar att man läser Kristdemokraternas särskilda yttrande i utbildningsutskottets betänkande, UbU1, liksom s. 154. Där finns detta svart på vitt.

Sofia Jonsson (C)

Anf. 64 Sofia Jonsson (C)

Herr talman! Ekeskolan i Örebro har under många år byggt upp en kvalificerad kompetens för att stödja de elever som går där. På Ekeskolan har barn som tidigare varit socialt isolerade för första gången funnit vägar ut ur ensamheten. De har kunnat bygga upp kamratrelationer och också sitt självförtroende. Beslutet i riksdagen för ett par år sedan om att lägga ned Ekeskolan grundade Socialdemokraterna på att barn med multihandikapp skulle gå i vanlig kommunal skola antingen de ville eller inte. Det är en förmyndarpolitik. Denna förmyndarpolitik har rege- ringen valt att föra på flera områden, t.ex. vad gäller maxtaxan. Också där säger regeringen att den vet bäst och att vi i riksdagen ska bestämma vad som är bäst för alla elever, alla barn och alla familjer. Hur kan man tro att det i varje kommun kan byg- gas upp en sådan kompetens som den man under många år byggt upp på Ekeskolan? Det är helt orim- ligt för kommunerna att klara av. Det säger ju sunda förnuftet. Samarbetet mellan kommunerna och specialsko- lan är oerhört viktigt och ska också utvecklas. Det finns ingen motsättning, Inger Lundberg, mellan att ha en specialskoledel på Ekeskolan och ett bra arbete ute i kommunerna. Snarare är det så att de förebygger och hjälper varandra. Men Socialdemokraterna valde att sätta de barn som gick i Ekeskolan mot de barn med liknande han- dikapp som finns ute i landet. Inger Lundberg var inne på det i dag igen. Det är en ganska märklig mot- sättning. Det naturliga borde ju vara att det finns en valmöjlighet. Vill jag att mitt barn ska gå i en skola i den kommun där vi bor ska den möjligheten och resurserna för det finnas just där. Men om vi som familj väljer att låta barnet gå på en specialskoledel i Ekeskolan så ska det också vara en möjlighet. Men den valfriheten och dessa möjligheterna säger Social- demokraterna att de inte ska ge några familjer över huvud taget. Det resurscenter som Ekeskolan skulle omvandlas till med specialpedagoger som skulle arbeta utåtriktat och hjälpa kommunerna att möta barn med dessa grava funktionshinder var på sitt vis väldigt bra. Men problemet är ju att det inte finns resurser till det. Man har inte kunnat arbeta på det utåtriktade sättet. Man har inte ens kunnat arbeta och bygga upp den visstid som Socialdemokraterna sade skulle vara så viktig. Nu säger Thomas Östros att denna visstid ska ut- redas, vilket är väldigt bra. Vi har varit flera kritiker som har sagt att detta inte går, speciellt inte för de barn som behöver trygghet, lugn och ro och som behöver veta vad som händer flera år framöver, och inte minst för familjerna som kanske t.o.m. skulle välja att flytta den till ort där specialskolan finns. Skolministern uttalade sig om ett par saker i går som gör att det finns en hel del frågetecken om vad det han sade egentligen betyder. Betyder det som Thomas Östros sade om att det ska finnas en fast skoldel kopplad till resurscentret att vi ska riva upp beslutet om stängningen av Ekeskolans fasta skoldel? Betyder det att barn även fortsättningsvis kan gå hela sin skoltid på skolan? Betyder det att Ekeskolan ska få de resurser som krävs för att både klara av en fast skoldel och den utåtriktade verksamheten?

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 65 Utbildningsminister Thom (S)

Herr talman! Ja, jag besökte Ekeskolan i går och förde en mycket bra diskussion med olika delar av skolans ledning, och jag träffade också elevrådet för att diskutera Ekeskolan. Den diskussion som vi förde handlade just om relationen mellan att vara ett resur- scenter som har den kompetens som Sofia Jonsson lyfte fram och som kan bidra till att utveckla verk- samheterna i alla kommuner i Sverige och vad det betyder att också ha en fast skoldel där man också upprätthåller den kompetensen. Jag tror att det är en väldigt viktig kombination. Fokus ska vara barnens bästa. Det är mitt intresse. Sten Tolgfors antyder bluffar och annat. Jag tror inte att många i riksdagens kammare skulle sätta sådana frågetecken inför var- andra. Mitt fokus är barnens bästa. Jag vill ju att Ekeskolan ska kunna vara ett starkt resurscenter. Min bedömning är att man också bör ha en stark skoldel för att hela denna idé ska fungera på ett bra sätt. Och skoldelen i Ekeskolan kommer att ha elever som har olika typer av visstidsplaceringar. Då kan det handla om att vara där en kort tid, om att kanske vara där regelbundet för att stärka föräldrarna, personalen från hemkommunen och eleven när det gäller elevens möjligheter att utvecklas hemma. Men det kan också vara så att man har en visstidsplacering på Ekeskolan för hela skoltiden. Jag menar att vi inte ska fatta dessa beslut här i riksdagen för varje enskild elev, utan det ska föras ett resonemang mellan de professionella på Ekeskolan, kommunen, eleven och föräldrarna. Då bör vi också utreda hur vi ska skapa det system som gör att också föräldrarna känner en trygghet i att de har möjlighet att få en prövning av ett beslut. Inte heller i den gamla specialskolan fick alla plats. Också där gjordes det en prövning. Jag menar att vi nu ger förutsättningar för Ekeskolan att bli ett väldigt starkt resurcenter som också kan möta eleverna på deras villkor tillsammans med föräldrar och hemkommun. Det var också det som var vårt resonemang när vi satt och pratade på Ekeskolan, att just ge denna möjlighet. Skolans led- ning och de engagerade i personalen ansåg att detta var en möjlighet för Ekeskolan att utvecklas vidare, att just kunna erbjuda denna variation av insatser. Då kommer det naturligtvis att finnas - detta som svar på Erling Wälivaaras fråga - en fast skoldel. Hur ska man annars kunna ta emot elever på både kortare och längre tid? Sofia Jonsson säger att det är väldigt bra att vis- stidsbegreppet utreds, och jag är glad över det stödet. Jag tror att vi behöver gå igenom ett antal frågeställ- ningar här så att vi är säkra på att det blir en fin ut- veckling. Det som är viktigt här för att vi ska komma vidare är att vi måste visa att hemkommunerna har ett ansvar, så att vi inte får det läge som Inger Lundberg tog upp, att det känns som att man lämnar ifrån sig ett ansvar. De barn och ungdomar som nu går sin skoltid på Ekeskolan växer och blir vuxna och ska komma hem till sina kommuner eller väljer kanske att flytta till någon annan kommun. Då måste man också ha arbetat med frågeställningarna och ha förberett sig och skaffat den kompetens som behövs så att dessa barn och ungdomar i vuxen ålder får det stöd som de behöver. Vi kommer att tillsätta en utredning för att just göra detta, se hur vi kan utveckla Ekeskolan vidare med visstidsbegreppet som det viktiga, vilket kan innebära allt från kortare regelbundna träffar till långa placeringar som innebär hela skoltiden. Jag känner mig övertygad om att det är ett bra sätt att också utveckla resurscentret vid Ekeskolan så att det kan bidra till alla kommuners kunskaper och kompe- tens i dessa frågor.

Sten Tolgfors (M)

Anf. 66 Sten Tolgfors (M)

Herr talman! Jag ställde ett antal frågor till skol- ministern men fick inte svar på någon. Det är Tomas tvivlaren som träder fram. Han säger olika saker beroende på var han är, vem som frågar och vilken tidning det är fråga om. Ibland handlar det om skol- delen, ibland handlar det om resurscentret, ibland handlar det om en fast skoldel. Jag ska läsa ur rege- ringens proposition 1998/99:105 för skolministern, eftersom han uppenbarligen inte känner till detta. Där står det: De fasta skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsbo- skolan avvecklas. När Thomas Östros är ute och talar om en fast skoldel vid Ekeskolan krävs det alltså att han snarast återkommer till riksdagen med en proposition för att upphäva sitt eget och regeringens förslag till riksda- gen och det beslut som riksdagen då fattade. Jag tycker att det är tråkigt, men det är talande att oppo- sitionen måste påtala detta för skolministern. När det gäller kommunerna har Östros själv med- gett att vi efterhand får jobba med att hemkommuner- na blir bra på att ta hand om sina barn. Arbetet är alltså knappt ens påbörjat, men alternativet stängdes i somras. Kan skolministern möjligen se att det blir en lucka för många berörda barn däremellan? Samtliga de löften som regeringen lämnat till barnen på Ekeskolan har svikits. Regeringen lovade dyrt och heligt att alla barn som så behövde skulle få skrivas in innan intagningsstoppet infördes förra sommaren. Hälften sveks. Bara 10 av 20 sökande fick komma in. Och 120 barn, vilket jag har påtalat för Östros tidiga- re, står alltjämt i kö för utredning, och köerna till skolan kommer enligt rektorn att bli längre. För skolministern verkar detta löftesbrott inte vara något problem. Barnen verkar inte finnas som indivi- der, bara som statistik. Varför? Jo, därför att det handlade om 10 barn i somras, vilket ändå var fler än de 5 som skrevs in ett annat år. Så varför bråkar Mo- deraterna? Jo, därför att Socialdemokraterna bara i fjol krossade 10 barns livsdrömmar när barnen trots regeringens löfte nekades plats på skolan. Och det är totalt ointressant, skolministern, hur många barn som tidigare behövt gå där. I somras var det nämligen 20 och 10 kom in. Varje år framöver kommer det att finnas barn som behöver få gå i specialskolan Ekeskolan men som inte kommer att få den sista chans och den första möjlig- het i livet som skolan hade inneburit. Och om det hade varit någon ruter i Östros så skulle han erkänna att stängningsbeslutet var fel i grunden och riva upp det. Ring barnen och säg att de är välkomna, annars får skolministern ha dessa barns situation på sitt sam- vete. Så över till detta med visstidsbesök. Östros fram- härdar i att detta inte bara kommer att bli en möjlighet utan bli en fantastisk möjlighet för landets alla kom- muner och alla barn med behov. Men vad visstid innebär vet ingen. Regeringen har upprepade gånger utlovat att det skulle kunna vara flera år. Och smaka bara på det som Östros sade här tidigare: visstidsvis- telse hela skoltiden. Är det regeringens nya skolpoli- tik för alla barn, visstidsvistelse i den kommunala nioåriga grundskolan? Vad är det för respekt för barn med funktionshinder? De har precis samma rätt som alla vi andra att tillsammans med klasskamrater gå läsårsvis i en social gemenskap med möjlighet att planera sin utbildning och inte hänvisas till visstids- vistelser hela skoltiden. Det är t.o.m. så att Ekeskolan är avförd från det offentliga utbildningssystemet som grundskola. Var går du i skola? Jag vet inte om jag går i skola. Jag går på ett resurscentrum på visstidsvistelse. Bara detta borde, skolministern, säga att det är dags att se över hela det beslut som riksdagen tidigare har fattat. Dessutom är barnen inte ens garanterade att komma på visstidsvistelse därför att det avgör hem- kommunen - beroende på om den har råd med det eller inte! Kan skolministern ge garantin att alla barn, som så behöver, efter sina egna och föräldrarnas beslut kommer att få komma till Ekeskolans resurscenter på visstidsbesök?

Erling Wälivaara (Kd)

Anf. 67 Erling Wälivaara (Kd)

Herr talman! Jag vill i alla fall tacka för svaret. Det var ett klart besked om att det ska finnas en fast skoldel på Ekeskolan. Jag hoppas att också Inger Lundberg noterat det. Det verkar ju finnas en viss diskrepans mellan er. Inger Lundberg säger att det, även om det inte kallas för fast skoldel, ska finnas ett resurscenter. Nåväl, jag är glad över det svar som jag fått av skolministern. Kommunerna har det yttersta ansvaret för att kommuninvånarnas grundläggande behov tillgodoses, men även staten har - som också kan läsas om i det skriftliga svaret från skolministern - ett ansvar för att de allra svagaste, som de multifunktionshindrade är, ska få en bra skolgång samt bra livskvalitet och livsmiljö. Det finns dock, skolministern, en uppenbar risk att många kommuner inte anser sig ha råd att skicka sina barn till specialskola. Är skolministern beredd att se till att inga multifunktionshindrade, på grund av att den egna kommunen inte har råd att skicka dessa barn till Ekeskolan, ska behöva avstå från den kompetens som specialskolan kan erbjuda? Och kan skolminis- tern lova att multihandikappade elevers speciella behov ska tillgodoses också i framtiden genom att staten ställer ekonomiska resurser till förfogande?

Inger Lundberg (S)

Anf. 68 Inger Lundberg (S)

Herr talman! Jag delar till fullo Sofia Jonssons syn när det gäller den ovärderliga kompetens som finns på Ekeskolan. Det gäller både det pedagogiska arbetet och arbetet med fritidsverksamhet. Det gäller också den kamratskap som finns på skolorna. Det gäller såväl skolenheten som den betydelse som verk- samheten och kompetensen har för barnen ute i kommunerna. Detta är oerhört viktigt. Det är trams att det, som Erling Wälivaara påstår, finns skillnader mellan min och skolministerns syn på detta med fast skoldel. Jag är trött på att man från borgerlighetens sida bara använder det begreppet. Vad är då fast skoldel? Ja, åtminstone Sten Tolgfors, som bor i Örebro, borde veta att det är fast anställda lärare, fasta lokaler och fast kompetens som finns där - oavsett om man använder begreppet fast skoldel eller inte. Det är tydligt att Sten Tolgfors och Erling Wäli- vaara har ägnat mer tid åt advokatyr än åt att verkli- gen bry sig om verksamheten där ute. Om Sten Tolgfors med hjärtat brydde sig om innehållet i verk- samheten, varför då inte se den väldigt fina och spän- nande verksamhet som utvecklats där i samspel mel- lan kommunerna och Ekeskolan? Och varför då inte se till att Moderata samlingspartiet, precis som Soci- aldemokraterna gör, tillför tillräckliga resurser till de barn som har olika handikapp? 25 miljoner kronor i någon sorts extra politiskt demonstrativt tillskott till Specialskolemyndigheten - ja, det är inte ens rätt myndighet. Så litet intresse har Sten Tolgfors i sakfrågan - detta samtidigt som det netto handlar om minst 43, sannolikt 93, miljoner kronor mindre till dessa barn, dvs. till Ekeskolans barn, till Hällsboskolans barn och till de barn ute i verksamheten som har svåra sjukdomar. Det är led- samt, Sten Tolgfors! Dock är jag mycket glad över utbildningsministerns klara ställningstaganden.

Sofia Jonsson (C)

Anf. 69 Sofia Jonsson (C)

Herr talman! Jag tycker att det finns en del dubbla budskap i den här debatten. Det är lite svårt att veta vad som egentligen är på gång och hur regeringen framöver kommer att ställa sig vad gäller Ekeskolan. Å ena sidan säger Inger Lundberg att vi är överens om hur bra Ekeskolan är med de pedagoger och de möjligheter som där finns. Å andra sidan säger Inger Lundberg: Varför ska vi tjafsa om en fast skoldel? Det är ju bara ord. Ja, men det var ju de orden som vi i riksdagen fattade beslut om för ett par år sedan. Det var de or- den och de begreppen samt deras innebörd som sade att grundskolan och begreppet specialskolan Ekesko- lan inte skulle finnas kvar. För oss betyder det myck- et, och speciellt för de barn, elever och föräldrar som finns på skolan betyder just de ord så mycket som Inger Lundberg säger inte är så viktiga. Herr talman! Skolministern säger också att det är viktigt att det finns en bra koppling mellan resur- scentret och kommunerna. Ja, givetvis. Det finns ingen motsättning där, utan det tycker jag är väldigt bra. Sedan kommer begreppet fast skoldel in igen. Det kan betyda lite olika saker - en fast skoldel för en elev under en termin, några veckor eller kanske hela tiden. Jag tycker att det är ganska märkliga budskap. Vad ska skolministern säga till de föräldrar som gör ett val och säger att deras barn ska kunna få möj- lighet att gå i specialskola och få den här unika kom- petensen och den här unika möjligheten att få stärkt självförtroende och att få leva upp som människa och barn? Ja, kanske finns det möjlighet för ert barn att under några veckor eller några år få göra det, kan det heta. Men just den ovissheten måste vi komma bort från. Skolministern måste vara tydlig om vad som gäl- ler för Ekeskolans framtid. Kan det bli en grundskola igen? Ska vi riva upp beslutet och säga att Ekeskolans framtid är säker och att Ekeskolan ska vara en grund- skola för de här barnen?

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 70 Utbildningsminister Thom (S)

Herr talman! Jag vill se att Ekeskolan blir ett starkt resurscentrum som har den kunskap och de resurser som krävs för att också kunna bidra till sko- lutvecklingen i landets kommuner. Det behövs, och den kompetensen finns i dag på Ekeskolan. Dessutom ska man ha möjlighet att ta emot elever på de villkor som bestäms i mötet mellan eleverna, deras föräldrar, skolan och även hemkommunen, som har ett ansvar för alla medborgare. Det ska - jag vet att detta stöds livfullt också från skolans ledning - kunna resultera i att man just gör individuella lösningar. Här finns det möjlighet att stötta elever, föräldrar och personal från hemkommu- nen genom att ha kortare besök regelbundet för att både stärka kompetensen och stimulera utvecklingen. Här finns också möjligheten att finnas på skolan un- der hela skoltiden. Jag tror inte alls - och tolkar nog inte heller Sofia Jonsson så - att det bara ska vara en lösning som gäller. Lite grann är det nog så att ni blir så ivriga att ni nästan ramlar över till att vi inte ska ha något kommunalt ansvar över huvud taget. Ska alla barn då gå på Ekeskolan? Det finns ju väldigt många barn ute i kommunerna i dag. Vi måste se till att stärka också dessa barns ställning. Det finns en väldigt bra verk- samhet i många kommuner, medan det i andra kom- muner också finns behov av kvalitetsutveckling. Vad jag alltså vill se är ett resurscentrum, natur- ligtvis med en fast skoldel. Självklart går det inte att ta emot barn på vare sig kortare eller längre tid om man ska anställa folk varje gång som det är dags eller om man ska ha en organisation som inte har några planeringsförutsättningar alls. Här kommer det att finnas möjlighet för skolan att göra bedömningar som är sådana att man håller ihop grupper och ser till att barnen har en trygg och fin samvaro. Det menar jag att vi ska skapa förutsättningar för. Vi ska nu ta första steget genom att just utreda de visstidsplaceringar som riksdagen har fattat beslut om ska finnas vid skolan. Det stöd som jag upplevt från skolans ledning och från flera av de engagerade lärarna är, menar jag, ett gott tecken på att vi kan komma vidare den vägen. Jag noterar också att det finns ett stöd från Erling Wälivaara och Sofia Jonsson för att göra den här utredningen i syfte att se till att vi får klarlagt vilka förändringar som måste göras och hur vi ska vidare- utveckla skolans verksamhet. När det gäller själva budgetdiskussionen kan vi inte i denna interpellationsdebatt ge oss in i myndig- hetens interna diskussion så länge om hur pengarna ska fördelas. Men jag kommer att följa det väldigt noggrant och informera mig om resultatet. Vi får väl återkomma till en diskussion om detta. Jag har goda förhoppningar om att det går att få ett brett politiskt stöd för den här typen av inriktning för att utveckla skolans verksamhet. Jag har redan noterat att det från skolans ledning finns ett sådant stöd.

Sten Tolgfors (M)

Anf. 71 Sten Tolgfors (M)

Herr talman! Det fanns tre skäl som regeringen anförde för att stänga Ekeskolan. Det första var prin- cipen om integrationen av alla barn, med eller mot deras vilja. Nu har skolministern backat från en tidi- gare debatt med mig. Det andra var lösningen med visstidsbesök. Nu ska man, två år efter det att beslutet fattades, utreda vad man egentligen menade med det när man sade det. Vi har påtalat hela tiden att det var oklart. Inger Lundberg bl.a. har förnekat det. Det tredje var att stödet till kommunerna skulle öka. Skolministern medger nu själv att så inte har skett och att det blir nästa steg. Därmed uppstår rim- ligen ett glapp eftersom specialskolor redan har stängts. Varför det skulle vara nödvändigt att stänga specialskolan för att stärka resurscentret har Thomas Östros aldrig förklarat. Tvärtom förhåller det sig så att verksamheten på resurscentret förutsätter samver- kan med Ekeskolan och den kunskap som utvecklas i specialskolan. De behöver varandra. Det var och är fel och orättfärdigt att ställa barnen på Ekeskolan, specialskolan, mot barnen som går i sina hemkom- muner. En välfärdsstat borde klara, skolministern, både att ha specialskolor och att driva resurscenter. Det andra är bara en debatteknisk fint från ministerns sida. Vad säger då rektorn på Ekeskolan om resurscen- terverksamheten som skolministern slår sig för brös- tet om? Ja, hon säger: Att klara verksamheten inom Resurscenter syn Örebro inom den angivna anslags- ramen blir utifrån våra beräkningar en omöjlighet. Det är det här brevet jag citerat i den här debatten och gjort det i artiklar och rapporter och som Inger Lundberg bara rakt av avfärdar och som skolminis- tern hävdar att jag hittar på. Jag kopierar det gärna för att ge till dem som är intresserade. Det är två år för sent som regeringen nu bestäm- mer sig för att se över ekonomin. En ansvarskännan- de minister hade dessutom gjort det självmant för att följa upp konsekvenserna av sitt eget beslut, inte låtit oppositionen driva fram det. Det måste i Sverige finnas utrymme för både specialskolor för funktions- hindrade barn och ett betydligt ökat stöd till hem- kommunerna så att de barn som går där också kan få det bättre. Det är orimligt och orättfärdigt att som skolministern ställa barnen mot varandra. Det är lan- dets mest behövande och mest utvecklingsbara barn.

Erling Wälivaara (Kd)

Anf. 72 Erling Wälivaara (Kd)

Herr talman! Jag vill tacka skolministern för de- batten, för de svar och de besked som vi har fått. Jag vill tro skolministern, och jag tror att det här kommer att bli bra också om man bevarar den fasta skoldelen på Ekeskolan. Däremot blir jag väldigt beklämd när jag hör In- ger Lundberg här och nu tala sig varm för Ekeskolan när hon gång efter annan i debatter här i kammaren har avstyrkt och röstat emot ett bevarande av Ekeskolans fasta skoldel. Jag kan förstå att Inger Lundberg känner sig besvärad över att Kristdemo- kraterna för de kommande tre åren har avsatt 55 mil- joner, alltså 15 miljoner detta år, 20 miljoner nästa år och ytterligare 20 miljoner 2004, till Ekeskolan. För mig känns det som att Inger Lundberg här i kväll har talat med kluven tunga. Jag undrar vem det är som tramsar.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 73 Utbildningsminister Thom (S)

Herr talman! Jag menar att också den här diskus- sionen visar att det går att finna en bra lösning för Ekeskolans framtid som kan få ett brett stöd med utgångspunkt i riksdagsbesluten och med en utveck- ling av visstidsplaceringarna, just på så sätt att skolan får en möjlighet att vara ett starkt resurscenter. Det behövs verkligen, det behövs vidareutbildning och stöd ute i kommunerna av den kompetens som finns på Ekeskolan, tillsammans med att man kan möta barnen på deras villkor. Utredningen ska titta på hur vi ska se till att ha ett system där föräldrars och ele- vers röst är tydlig, där kommunerna som ytterst an- svariga för alla sina medborgare - det får vi inte glömma - är med och där naturligtvis Ekeskolan som den kunskapsorganisation den utgör är med. Det är en viktig utredning, för den kan också visa på det sätt man ska kunna arbeta på med visstidsplaceringarna. Jag har samtalat med skolans ledning om detta. De ser goda utvecklingsmöjligheter med den här idén. Jag noterar att både Sofia Jonsson och Erling Wä- livaara är resonabla på den här punkten. Jag tror att det bästa vore om vi kunde fortsätta att föra samtalet just i denna ton. Jag tackar för en viktig diskussion. Vi ska till- sammans arbeta för en fin utveckling av denna vikti- ga verksamhet.

Intressenter

Frågeställare

Wälivaara, Erling (kd) Kristdemokraterna

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna