efterförtäring av alkohol
Interpellation 2003/04:200 av Rådhström, Jan-Evert (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-12-12
- Inlämnad
- 2003-12-12
- Besvarad
- 2004-01-20
- Sista svarsdatum
- 2004-01-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 12 december
Interpellation 2003/04:200
av Jan-Evert Rådhström (m) till justitieminister Thomas Bodström om efterförtäring av alkoholI våras interpellerade jag justitieministern i fråga om alkoholintag i samband med en trafikolycka, även kallat eftersupning. Jag frågade då ministern om han avsåg ta fram en svensk lagstiftning om eftersupning.
Enligt min mening krävs det åtgärder för att komma till rätta med det faktum att det i Sverige i dag är möjligt att begå trafikförseelser och undkomma rattfylleristraff genom att inta alkohol efter det att en olycka inträffat. I vårt grannland Norge finns i enlighet med vad som tidigare påpekats lagstiftning mot detta.
Justitieministern svarade i interpellationsdebatten den 4 april att han inte var beredd att överväga en kriminalisering av efterförtäring av alkohol och redogjorde också för sina skäl för ställningstagandet.
I ett TT-meddelande daterat den 23 oktober i år är tongången en annan. Enligt detta vill justitieministern se över reglerna kring eftersupningen. Justitieministern säger till journalisten att:
"Det finns människor som går fria genom att säga att de drack efter att de var inblandade i en olycka. Jag vill att det ska finnas regler som säger att du inte får dricka alkohol om det finns anledning att tro att du hamnar i en polisutredning inom en viss tid. I Norge finns det sådana regler. Jag tror att deras tidsgräns är sex timmar."
Jag förmodar med anledning av uttalandet att justitieministern glädjande nog ändrat uppfattning i denna fråga. Om ministern nu vill att det ska finnas regler som liknar den norska lagstiftningen krävs ett agerande i frågan.
Jag vill med anledning av detta ställa följande fråga:
Avser ministern att ta fram en svensk lagstiftning om eftersupning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:200
Webb-tv: efterförtäring av alkohol
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:54 Tisdagen den 20 januariProtokoll 2003/04:54 13 § Svar på interpellation 2003/04:200 om efterförtäring av alkohol
Protokoll från debatten
Anf. 40 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jan-Evert Rådhström har frågat mig om jag avser att ta fram en svensk lagstiftning om eftersupning.
Regeringen beslutade den 18 december förra året om direktiv till en särskild utredare som ska se över rattfyllerilagstiftningen. Bakgrunden till denna översyn är den negativa utveckling som skett under de senaste åren. Alkoholkonsumtionen har ökat i Sverige med 25 % sedan 1996. Statistiken talar för att rattfylleribrottsligheten har ökat kontinuerligt under de senaste åren.
Kampen mot rattfylleriet måste ske på bred front. Utredaren har därför fått i uppdrag att se över en mängd åtgärder som kan bli aktuella att vidta. De reformer som vidtagits gällande både rattfylleribrottet och påföljdssystemet under 1990-talet ska utvärderas. Brottsoffrens ställning ska stå i fokus för utredningen.
För att komma till rätta med rattfylleribrottsligheten är det också av betydelse att brotten i möjligaste mån upptäcks och lagförs. Det är viktigt att utredaren får ett så brett mandat som möjligt. Bland annat kan falska påståenden om eftersupning utgöra ett problem vid utredningar om misstänkta rattfylleribrott. Utredaren ska därför undersöka om sådana invändningar utgör ett reellt problem och i så fall hur omfattande det är. I uppdraget ingår också att studera hur jämförbara länder har behandlat motsvarande problem om reformer övervägs.
Uppdraget ska slutredovisas den 16 december nästa år. Utredaren har också möjlighet att behandla vissa frågor i ett delbetänkande i slutet av detta år.
Jag vill inte föregripa utredningens arbete och de förslag som kommer att lämnas.
Anf. 41 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Jag har tidigare debatterat frågan om eftersupning med justitieministern, närmare bestämt den 4 april 2003. I den debatten var justitieministern helt oförstående till att ens utreda frågan om att införa en lagstiftning om eftersupning. Det ställningstagande som justitieministern då gjorde var allt annat än att främja möjligheter till att få ett ytterligare instrument för att stävja rattfylleri på våra vägar. Ministern sade i den debatten: "Jag är därför inte beredd att nu överväga en kriminalisering av efterförtäring."
Att jag än en gång begärt en interpellationsdebatt i frågan beror på att jag tycker att jag skönjer en attitydförändring hos ministern. Det var en tidningsartikel i Östgöta-Correspondenten den 23 oktober där ministern citerades med att han vill se över reglerna kring den så kallade eftersupningen, vilket jag tyckte var glädjande. Den artikeln gav mig visst hopp om att någonting nu kanske kommer att ske. När jag dessutom fick se att det hade utsetts en särskild utredare om rattfylleri- och sjöfyllerifrågor kändes det faktiskt som en framgång.
De positiva tankar jag har haft, att nu kommer det att hända saker på det här området, har liksom höstmörker blivit allt svartare. Utredaren ska vara klar senast den 16 december 2005. Nästan två år får vi befara att det dröjer innan ens ett förslag läggs fram. Än värre är vad det kan bli för ett förslag.
I direktiven står det tydligt att frågan har utretts tidigare och inte föranlett några nya ställningstaganden.
Jag konstaterar redan nu att om ministern tydligt här i dag talar om sin vilja att få en lagstiftning om eftersupning så kommer inte denna utredning att ha några som helst förutsättningar att lägga fram någonting nytt. Det blir en utredning i raden som försenar och gömmer en viktig fråga, för att sedan inte resultera i någonting nytt konkret.
Mina frågor till justitieministern blir med anledning av detta: Vad föranleder att ministern vill att det ska utredas igen? Det framgår inte av direktiven. Borde inte direktiven ha öppnat för nya frågeställningar, i stället för att man kort konstaterar att det redan är utrett?
Jag vill även fråga justitieministern om han känner till att när det handlar om eftersupning, som är ett av de reella problemen i de här fallen, krävs det urinprov för att man ska kunna döma en person för eftersupning - helst två, för att kunna fälla. Men dessa urinprov kan inte tas om den misstänkte vägrar. Det är ett av de väldigt reella problemen i den här frågan.
Anf. 42 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Även om vi i Sverige är förskonade internationellt sett är det ingen tvekan om att rattfylleri är ett stort problem. 150 människor dör varje år på grund av rattfylleri. Regeringen har därför tagit ett stort initiativ för att försöka komma till rätta med detta ytterligare.
Det som det nu har beslutats att utredaren ska göra är att utvärdera de reformer som har gjorts i fråga om rattfylleribrottet och påföljdssystemen under 90-talet och analysera hur bestämmelser om påföljdsval och frågor om vårdbehov har tillämpats och behandlats, utvärdera reformernas effekt på trafiksäkerhetsområdet, utvärdera hur bestämmelserna om vållande till annans död och vållande till kroppsskada eller sjukdom har tillämpats när brotten har begåtts i samband med rattfylleri och överväga reformbehov, undersöka om det behövs ytterligare åtgärder för att stödja brottsoffer samt överväga på vilket sätt brottsoffrens erfarenheter kan tas till vara i arbetet mot rattfylleribrottslingar, överväga om möjligheterna för polisen att ta och ta del av blodprov för att utreda misstänkta rattfylleribrott ska utvidgas när föraren har kommit under sjukvård, överväga om det finns anledning att införa en sekretessbrytande regel som möjliggör för personal inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten att förhindra rattfylleribrott och fortsätta att utreda frågan om huruvida en promillegräns för sjöfylleri som inte är grovt bör införas.
Som alla kan förstå är detta ett mycket omfattande arbete. Nu ska man inte behöva vänta på alla dessa delar till den 16 december 2005, utan - som det också står - frågor om rattfylleri, blodprov, sekretessen inom sjukvården och socialtjänsten samt sjöfylleri är av sådan beskaffenhet att de kan, om utredaren bedömer det lämpligt, särredovisas i ett delbetänkande i år, den 17 december 2004.
Det är alltså flera olika saker som nu kommer att utredas och utvärderas för att vi ytterligare ska försöka ta ett viktigt och starkt grepp mot rattfylleri.
Anf. 43 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Justitieministern läste upp en mängd olika saker som finns i det här direktivet. Men det var väldigt få saker som handlade om frågan om eftersupning. Det är alltså den lagstiftningen som jag vill komma åt. Jag vill tydligt att vi ska ha en lagstiftning, som kanske är i likhet med den norska lagstiftningen om eftersupning.
Det som jag tycker är problemet med direktivet är att man där hänvisar till att det har gjorts tidigare utredningar och att de har behandlat frågan och inte funnit något skäl för att det ska införas en eftersupningslag i Sverige. Men direktivet öppnar inte för några nya tankar. Det är det som jag tycker är ett problem.
Justitieministern inledde sitt andra inlägg något underligt, och jag skulle vilja få ett förtydligande om det. Jag vet inte om jag var ouppmärksam eller inte, men justitieministern sade att vi i Sverige är "förskonade" internationellt sett. 40-50 % av våra dödsolyckor på väg är alkohol- och drogrelaterade. Justitieministern antyder i siffror att det skulle vara 150 stycken. Det är 150 för många. Det är bara att konstatera.
Men vi kommer inte åt problemet. Det hävdar jag, och jag kommer med en dåres envishet att fortsätta att försöka få justitieministern på andra tankar i den här frågan. Problemet med eftersupningen är att det är näst intill omöjligt att klara kontrollverksamheten, som jag sade, med urinprov och så vidare. Detta är underligt. Poliskåren, den medicinska expertisen i Linköping, våra åklagare och människor i stora delar av vårt land som kan denna fråga är mycket bekymrade och kan inte förstå varför vi inte kan ta ett steg ytterligare och få en sådan lagstiftning.
Vår justitieminister har förvisso varit många dagar i rättssalar, men det har varit på den andra sidan, där man försvarar olika typer av människor. På åklagarsidan är detta ett mycket stort problem, och jag hoppas att justitieministern kommer till insikt.
Anf. 44 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Som jag sade är vi förskonade internationellt sett. Även om vi inte har världens lägsta dödstal så har vi i varje fall bland de absolut lägsta dödstalen såväl allmänt som när det gäller alkoholproblematiken. Trots detta är det viktigt att vi verkligen gör allt vi kan för att ytterligare minska dödstalen. Med tanke på att det trots allt dricks alltmer i Sverige är det ett synnerligen angeläget område, och varje enskilt fall är tragiskt nog.
När det gäller eftersupning vore det märkligt om vi inte skrev i direktiven att det här har utretts flera gånger av riksdagen, men vi skriver också särskilt om eftersupning, att det finns anledning att utreda i vilken omfattning falska påståenden om eftersupning framförs och om dessa utan svårigheter kan motbevisas. Och i detta sammanhang bör det undersökas i vilken utsträckning nya metoder för utredning och bevissäkring kan bidra till att sådana invändningar om eftersupning kan motbevisas. Om det visar sig att falska påståenden om eftersupning utgör ett beaktansvärt hinder vid lagföring av misstänkta rattfyllerister kan detta tala för att en kriminalisering bör införas.
Just detta finns alltså med här. Det vore också märkligt om vi drog någon slutsats innan den här saken har utretts, särskilt med tanke på att riksdagen faktiskt har fattat beslut om det här flera gånger tidigare.
Anf. 45 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Vi får vänta till december 2005 på att denna utredare ska konstatera om det är ett problem med bevisföring och det som justitieministern sade.
Vi kommer att få ett svar på detta, och då kan man se bilden framför sig. När vi har fått detta om två år ska justitieministern ånyo börja fundera på om det kanske ska införas en lagstiftning. Åren går. Människor dör på våra vägar, och problemet blir allt större. Det borde gå att komma till handling när det gäller det här.
Jag hävdar fortfarande att direktiven inte ger utrymme för konkreta förslag om en lagstiftning om eftersupning, utan man ska se på de kringeffekter som dagens problem ger. Det är sorgligt, tycker jag.
Jag frågade i mitt inledningsanförande om justitieministern kunde ge någon indikation i fråga om intresset av att ha en sådan lagstiftning. Jag vet att justitieministern tog direkt avstånd från lagstiftning den 4 april 2003 när vi hade en debatt. Men nu ligger ändå direktiven, och direktiven är enligt min mening för svaga. Kan justitieministern då se en fördel med en lagstiftning i Sverige mot eftersupning eller inte?
Anf. 46 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Det kanske förtjänar att upprepas att det är ett stort antal åtgärder som kan föreslås i den här utredningen och att vi arbetar väldigt brett. Det här är alltså bara en del av det. Om det bara handlade om eftersupning skulle det kunna vara märkligt att det tar upp till två år, men det handlar alltså om en rad olika omständigheter, och vissa saker ska redovisas redan efter ett år.
Det jag sade i april var att det just då inte var tid för detta, bland annat med tanke på att riksdagen hade tagit ställning och avvisat detta vid flera tillfällen. Om jag nu skulle ha en färdig uppfattning innan det här har utvärderats borde jag med rätta anklagas för att vara ganska odemokratisk. Det är helt självklart att vi först måste utvärdera om det finns anledning att se på ett annat sätt än riksdagen har gjort och att man ska problematisera kring det som riksdagen tidigare har fastslagit. Allt annat tycker jag vore demokratiskt otänkbart.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.