Effektivisering av åklagarnas arbete
Interpellation 2008/09:460 av Bodström, Thomas (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-04-15
- Inlämnad
- 2009-04-15
- Besvarad
- 2009-04-27
- Sista svarsdatum
- 2009-04-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 april
Interpellation
2008/09:460 Effektivisering av åklagarnas arbete
av Thomas Bodström (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Åklagarmyndigheten förväntas ha stora underskott de kommande åren. Åklagare behöver därför större möjligheter att effektivisera sitt arbete. Detta kan göras genom att se över reglerna i rättegångsbalken, inte minst vad gäller handläggandet av stora komplicerade utredningar om ekonomisk brottslighet.
Jag vill fråga justitieministern:
Vilka initiativ avser justitieministern att ta för att ge åklagare större utrymme att effektivisera sitt arbete?
Debatt
(6 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:460
Webb-tv: Effektivisering av åklagarnas arbete
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:107 Måndagen den 27 aprilProtokoll 2008/09:107 7 § Svar på interpellation 2008/09:460 om effektivisering av åklagarnas arbete
Protokoll från debatten
Anf. 34 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Thomas Bodström har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att ge åklagare större utrymme att effektivisera sitt arbete.
En central del av regeringens styrning av rättsväsendet de kommande åren handlar om ökad effektivisering och minskad belastning för myndigheterna. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande ett arbete där målsättningen är att identifiera och föreslå åtgärder som kan bidra till detta. Som ett led i effektiviseringsarbetet kommer regeringen inom de närmaste månaderna att presentera ytterligare åtgärder som tar sikte på ökad effektivitet och förbättrad samverkan mellan de brottsbekämpande myndigheterna.
Uppgifter från Åklagarmyndigheten visar att ärendeinflödet ökar varje år och att den ökningen kommer att fortsätta. Mer än hälften av de ärenden som inkommer till åklagarna är mängdbrottsärenden. Det är viktigt att myndighetens handläggning av dessa ärenden effektiviseras ytterligare så att det skapas större utrymme för åklagare att hantera de mer omfattande eller komplicerade ärendena.
Åklagarmyndigheten har själv ett ansvar för att utveckla arbetsformer och arbetsmetoder för att uppnå en högre effektivitet i verksamheten. I den rapport som Ekonomistyrningsverket (ESV) redovisade i februari, utifrån regeringsuppdraget att utreda om Åklagarmyndighetens interna styrning och kontroll säkerställer ett effektivt resursutnyttjande, framhåller ESV att den interna styrningen och kontrollen inom Åklagarmyndigheten kan förbättras för att säkerställa att resurserna används mer effektivt. Åklagarmyndigheten har precis redovisat vad myndigheten avser att vidta för åtgärder med anledning av rapporten. Justitiedepartementet kommer noga att följa Åklagarmyndighetens effektivitets- och utvecklingsarbete utifrån detta.
Sammanfattningsvis pågår inom Justitiedepartementet en rad insatser för att på olika sätt möjliggöra ytterligare effektiviseringar hos de brottsbekämpande myndigheterna. Dessa insatser kommer att presenteras inom de närmaste månaderna.
Anf. 35 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Förra hösten träffade jag en åklagare från Skåne. Han berättade att bara på hans kammare hade man under några veckors tid ställt in sju rättegångar. Bakom de här sju rättegångarna finns det människor som har fått vänta länge och som har sett fram emot att äntligen få komma till rättegång, men det ställs in därför att det inte finns resurser.
Detta var före finanskrisen, men det var en verklighet våren 2008. Den ekonomiska krisen som då var inom Åklagarmyndigheten består på många sätt. I dag kommer man inte till skott. Jag hade som advokat ett ungdomsmål där det tog nästan två år från att brottet begicks till rättegången. Det är en katastrof för en 16-åring, både när det gäller det 16-åriga brottsoffret och den 16-åriga kille som var misstänkt för det här brottet. Så får det inte gå till.
Problemet är just att man inte har tillräckliga resurser. Vi vet att det inte bara handlar om att ge mer pengar, utan man ska komma med konkreta förslag för att det här ska kunna förbättras. Det finns sådana. Jag gav ett förslag nu om prövningstillstånd som drastiskt skulle förbättra situationen inom Åklagarmyndigheten. Det är inte säkert att alla åklagare faktiskt skulle gilla det, men situationen skulle förbättras på det sättet att man skulle kunna få ut betydligt mer av de pengar som finns.
Jag ska komma med ytterligare några konkreta förslag, men jag vill bara först säga att det som står i interpellationssvaret inte räcker: "Som ett led i effektiviseringsarbetet kommer regeringen inom de närmaste månaderna att presentera ytterligare åtgärder som tar sikte på ökad effektivitet och förbättrad samverkan mellan de brottsbekämpande myndigheterna."
Den typen av interpellationssvar försökte man sig kanske på även på min tid och säkert innan dess, men det säger ingenting. Vi vill ha de konkreta förslagen. Det är de som ger effekt, och det är på så sätt man håller budgeten.
Jag kan nu ge ytterligare ett par förslag. Det handlar bland annat om att inte låta förundersökningar gå mellan polis och åklagare så många gånger. Låt polisen utreda betydligt fler enkla förundersökningar! Det är inte särskilt svårt att leda en förundersökning i ett erkänt, mindre brott.
Ett ytterligare förslag är: Se till att få till en effektivare möjlighet för åklagarna till åtalsunderlåtelse när det gäller ekobrott. I dag är det på det sättet att man kanske har fem olika brottsmisstankar och så tar det fem år att utreda dem. Det innebär att straffet blir samma som man kanske skulle ha haft efter ett eller två år med en eller två av de här olika misstankarna. Ju längre tid som går, och dessutom med den risk som det till och med är att det strider mot Europakonventionen, innebär de här rättegångarna bara mer arbete och större kostnader.
Här är två olika, konkreta förslag i stället för bara samverkan och effektiviseringar och allt sådant där. Här är två konkreta förslag som jag skulle vilja höra vad du, Beatrice Ask, tycker om. Låt polisen göra fler förundersökningar och se till att vi får större möjlighet för inte minst Ekobrottsmyndigheten, som vi diskuterade i den förra interpellationsdebatten, men också andra åklagarkammare att använda sig av åtalsunderlåtelse för att få en snabbare och effektivare brottsbekämpning.
Anf. 36 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Först vill jag hålla med Thomas Bodström om en sak, och det är att interpellationssvar ibland är fruktansvärt tråkiga. Men jag kan säga att det ibland beror på hur frågan ser ut, för interpellationer brukar vara väldigt rapsodiska och allmänt hållna. Då är det klart att man inte heller får den stuns i svaret som man begär. Mer genomarbetade interpellationer däremot, där man kanske skisserar på en fråga eller en tanke som man har, kan ju få en beredning som ger betydligt intressantare svar och en mer intellektuell diskussion än den vi har mellan varven. Det handlar alltså om givande och tagande, men jag håller med om att det naturligtvis alltid går att göra mycket bättre, och jag försöker också svara på frågor.
När det gäller de här konkreta förslagen som vi kommer att komma med inom en vecka eller så är det klart att jag inte kan presentera dem innan jag vet att det är ja på alla frågor från andra intressenter. Däremot kan jag säga att jag helt delar uppfattningen att polisen borde kunna leda en del förundersökningar som man inte leder i dag. Det är absolut nödvändigt.
Det finns en hel del annat att göra. Jag tycker att Thomas Bodström är på några av dem, och det är väldigt bra, för det visar också att erfarenheterna från fältet är viktiga att ha med i arbetet. Jag gör också den här typen av besök även om jag inte har något yrkesarbete i den delen som Thomas Bodström har.
Det är förskräckligt när det tar två år mellan att en ung person begår ett brott och att man kan få en dom. Det är lika förskräckligt, måste jag säga, när det tar ett och ett halvt till två år innan ungdomar får påföljder inom ungdomstjänsten. När man är ute och möter ungdomstjänsten ser man att det görs ett ambitiöst arbete för att kunna erbjuda en bra och viktig påföljd för ungdomar som har uppenbara problem eller har begått ett brott. Inom ungdomstjänsten möter man ungdomar som ett och ett halvt år senare har ändrat sitt liv totalt. De kanske har förlovat sig, är på väg att tentera på universitetet och är helt andra personer än de som begick brottet. Då är oftast insatserna rätt meningslösa, för ungdomarna har redan rätat ut problemen. Samtidigt möter man också väldigt många som har fortsatt en kriminell livsstil och kanske skaffat sig ännu fler och ännu större problem.
Det här är en utmaning som vi måste arbeta med, och jag har regeringens uppdrag att i ett projekt som rör unga lagöverträdares problematik komma med en rad förslag. Vi kommer med ett par paket i det arbetet, och det är alldeles nödvändigt.
För egen del vill jag säga att när det gäller tiden från brott till påföljd behövs det ett antal snabbspår, det är det ingen tvekan om. Jag är rätt imponerad av det arbete man bedriver exempelvis i Skärholmen där man inte sätter sig ned och väntar på hela rättsprocessen utan där man inom 24 timmar tar kontakt med den unge och dennes föräldrar och går igenom vad som har hänt, vad anklagelsen är och vilka saker som kommer att hända framöver. I många fall lyckas man räta upp de här ungdomarna i tid. Det handlar visserligen i många fall om ungdomar under 15 år, men inte bara.
Vi har ett gemensamt problem formulerat kring tiden när det gäller ungdomsbrott och givetvis också för andra, det håller jag helt med om. Det vore en nåd att stilla be om att kunna åstadkomma effektiviseringar, förenklingar och förändringar som gör att man mycket snabbare kan ta sig an de här ungdomarna.
Anf. 37 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Som det ser ut nu behöver man bara träffa en enda åklagare för att förstå att detta inte kan fortsätta. Det krävs konkreta förslag.
Nu tar du upp hur viktigt det är att komma in tidigt när det gäller ungdomar så att det inte ska ta två år. Det är bra. Där är vi helt överens, och vem skulle någonsin säga emot det!
Med anledning av det, eftersom du nu tar upp det vore det ändå intressant att höra, inte minst för åklagare och polis som arbetar med unga personer som begår brott, om det här ska lastas över på socialtjänsten. Det kom ett konkret förslag från Folkpartiet förra veckan. Du har tidigare sagt att det inte är aktuellt att döma personer under 15 år i domstol. Jag är av samma uppfattning. Det är uppenbarligen inte Folkpartiet.
Vi ska inte dra in Folkpartiet i sig i detta, men eftersom du själv tar upp det här med unga vill jag fråga: Är du beredd att gå med på att unga personer ska dömas till helgavskiljning i domstol som föreslås här? Är det en lösning, eller ska vi ha de lösningar som vi haft tidigare - och som jag tror att vi har haft en ganska stor enighet om - med de påföljder som har genomförts som innebär att man får arbeta av sitt straff, att det ska vara skarpare gränser för sociala myndigheter att gripa in och inte minst att medling också har ökat?
Jag fick svar på en fråga. Jag har en kvar och kommer med ytterligare en fråga. Första frågan handlar om åtalsunderlåtelse för framför allt ekonomiska brott: Är det aktuellt att gå vidare med det? Den andra är nu detta om ifall ungdomar, inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt, ska kunna dömas när de är under 15 år.
Anf. 38 Beatrice Ask (M)
Herr talman! När det gäller frågan om ungdomar under 15 år har jag inte ändrat uppfattning. Folkpartiet har lagt fram en rad förslag till Folkpartiets landsmöte, och många av dem är väldigt intressanta och bra. Men jag har den uppfattningen att det vore fel att använda rättsväsendets och domstolarnas resurser till ungdomar som är under 15 år. Jag har ingen avsikt att ändra straffmyndighetsåldern. Jag tycker att det är fel, och några sådana planer finns inte heller.
Åtalsunderlåtelse är naturligtvis ett verktyg för att så att säga fokusera resurser och insatser. Det kan vara alldeles nödvändigt att göra det. Jag säger inte att vi inte kommer att föreslå saker på det området.
Men det finns ändå anledning att säga att det inte är helt enkelt, därför att det blir alltid en diskussion om brott som man lägger åt sidan och jämförelser mellan olika typer av brott som är nog så engagerande för allmänheten. Man tycker att det är mycket märkligt.
Man måste se effektiviteten i hanteringen också i relation till människors upplevelser av att man tar brott på allvar. Vi har ju en diskussion, som Thomas Bodström säkert känner till, om den så kallade rabatten när det gäller dem som har begått flera brott. Det ligger något slags matematik i att man inte fullt ut kan dömas för varje brott. Det blir väldigt konstigt om så sker. Men i debatten blir det väldigt ofta så att man ifrågasätter det. Vi tar ju hänsyn till mängden brott, så att säga, men det ändå marginellt.
Åtalsunderlåtelse är alltså inte helt enkelt att hantera. Det låter som en enkel administrativ åtgärd, och det kanske kan vara det på ett myndighetskansli, men i verkligheten är det naturligtvis inte så eftersom alla ju i grunden tycker att alla brott ska beivras. Därmed inte sagt att det inte är helt nödvändigt att göra en del förändringar framöver.
Anf. 39 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Ja, åtalsunderlåtelse är inget önskeexempel. Men jag vill säga att i det här fallet handlar det om gigantiska förundersökningar i stora högar, och det är helt enkelt inte görbart att ha det så av det skälet. Men det skulle effektivisera väldigt mycket och vara bättre för den person som är misstänkt för brott.
Jag fick inget konkret svar på det, men jag hoppas och tror att det kommer förslag, för det behövs konkreta, ordentliga förslag. Det handlar inte bara om att ösa in pengar, särskilt inte i det här läget, utan det handlar om att ta tag i det.
Sedan ska jag göra någonting som jag inte brukar göra. Jag ska faktiskt ge beröm för att du, Beatrice Ask, står upp för gränsen 15 år. Det tycker jag att man kan göra även om man har hårda debatter. Jag förstår att det, inom
alla
partier, ska jag säga, finns populistiska krafter som gärna vill ha snabba, effektiva lösningar, men som vi vet med ett minimum av kunskap löser det knappast de problem som finns.
Jag vill alltså avsluta den här debatten med att ge beröm för att du klart och tydligt tar avstånd från de sakerna, som bara skulle förvärra situationen för våra barn. Tack för debatten!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.