Effekterna av den avskaffade merkostnadsersättningen till plusjobben
Interpellation 2006/07:427 av Holm, Ulf (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-03-21
- Inlämnad
- 2007-03-21
- Besvarad
- 2007-04-10
- Sista svarsdatum
- 2007-04-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 mars
Interpellation
2006/07:427 Effekterna av den avskaffade merkostnadsersättningen till plusjobben
av Ulf Holm (mp)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Regeringen har beslutat att avskaffa den merkostnadsersättning som finns för plusjobben. Merkostnadsersättningen som utgått för de arbetsgivare som har, och haft, plusjobbare avser just merkostnader för bland annat handledning, utbildning och den administration som plusjobben medför. Totalt handlar regeringens neddragning om 600 miljoner kronor som nu arbetsgivarna får stå för.
Att regeringen skulle ta bort plusjobben var ingen större nyhet i förra årets budgetförslag för 2007. Miljöpartiet var med och införde dem då vi såg att det behövdes stöd för dem som varit utanför arbetslivet lång tid och för att det fanns ett stort behov i framför allt offentlig sektor för fler händer kring uppgifter som inte hanns med. Nu gäller min interpellation dock inte frågan om plusjobb eller inte utan mer om regeringens hantering av denna fråga.
Eftersom plusjobben fanns förra året och många i offentlig sektor såg en möjlighet i den subventionering som staten då stod för tog man beslut i kommuner, regioner och landsting att teckna avtal med arbetsförmedlingen att ta emot plusjobbare.
Så skedde till exempel i Region Skåne som skrev under avtal. Nu bryter dock regeringen avtalet och lämnar Region Skåne i den olyckliga situationen att de inte har ekonomiska möjligheter att behålla alla eftersom merkostnadsersättningen tas bort. I Region Skåne rör det sig om ca 170 plusjobbare som nu riskerar uppsägning. I pengar rör det sig om drygt 10 miljoner på helårsbasis vilket kan tyckas vara en mindre summa för en regionbudget, men med den ansträngda ekonomi som finns måste alla kostnader vägas in. Dessutom är det ju så, och det gäller kanske inte bara Region Skåne, att ordinarie personal måste friställas och det är ju helt orimligt att säga upp fast anställda för att kunna behålla plusjobben. I Skåne kan det röra sig om så mycket som 1 000 personer som kan behöva friställas av den ordinarie personalen.
De som drabbas av regeringens dribblande är givetvis de som har plusjobb och som nu återigen slängs ut i arbetslöshet. Förhoppningsvis kan många få jobb men som arbetsmarknadsläget är, och utifrån att de varit långtidsarbetslösa tidigare, är det troligt att många ställs utanför arbetsmarknaden.
Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga statsrådet:
1. Kommer statsrådet att ta upp frågan om att ingångna avtal ska gälla perioden ut och att den merkostnadsersättning man då avtalat hålls perioden ut?
2. Om inte: Kommer statsrådet då att ta några initiativ för att kompensera berörda kommuner, regioner och landsting för borttagandet av merkostnadsersättningen?
3. Kommer statsrådet att ta några initiativ för att ge kommuner, regioner och landsting särskilda medel för att erbjuda långtidsarbetslösa möjlighet till arbete?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:427
Webb-tv: Effekterna av den avskaffade merkostnadsersättningen till plusjobben
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:87 Tisdagen den 10 aprilProtokoll 2006/07:87 16 § Svar på interpellation 2006/07:427 om effekterna av den avskaffade merkostnadsersättningen till plusjobben
Protokoll från debatten
Anf. 111 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Ulf Holm har ställt flera frågor till mig med anknytning till regeringens beslut att avskaffa merkostnadsersättningen för plusjobb.
Jag har under de senaste två månaderna fått närmare tjugo interpellationer och skriftliga frågor - två av interpellationerna har jag besvarat tidigare i dag - med frågeställningar liknande Ulf Holms. Stora delar av den aktuella problematiken är således, som jag redan framhållit, väl belysta här i kammaren.
Under några veckor i höstas ökade antalet plusjobb mycket kraftigt och på ett sätt som rimligen inte gick att förutse. Regeringen valde efter mycket noggrant övervägande att finansiera de kostnader som ökningen förde med sig genom att avskaffa merkostnadsersättningen för plusjobben.
Jag har stor respekt för att detta beslut kan leda till oro och vissa problem i kommunerna. Några kommuner har satt sig i en svår situation genom sitt sätt att använda merkostnadsersättningarna. Oron avspeglas här i kammaren.
Regeringen har emellertid i varje läge ett ansvar för den nationella politiken, på arbetsmarknadspolitikens område och i övrigt. Det innebär självklart också en frihet att agera i enlighet med det mandat väljarna givit den. En länsarbetsnämnd eller någon annan statlig myndighet kan inte "avtala bort" vad riksdag och regering i offentligrättslig ordning beslutat. Oförutsedda problem och utmaningar måste hanteras. Val måste göras. God kontroll på statens utgifter och därmed god ordning i statsfinanserna är ett överordnat intresse.
Jag avser, mot bakgrund av vad som ovan redovisats, inte att föreslå att återinföra merkostnadsersättningen eller vidta andra åtgärder som innebär ytterligare utgifter i sammanhanget.
Vad gäller de praktiska effekterna av regeringens beslut vill jag gärna påminna om att subventionen av plusjobbarens lön behålls oförändrad på 1 000 kronor per dag. Detta är den högsta subventionen som finns inom arbetsmarknadspolitiken, och den finns trots att personer med plusjobb normalt sett inte tillhör dem som står längst från osubventionerat arbete.
Jag vill också understryka att regeringen vidtar en rad generella åtgärder syftande till att öka möjligheterna för dem som står allra längst från arbetsmarknaden att komma i arbete. Regeringen har nyligen föreslagit riksdagen att det från och med den 2 juli i år införs en jobb- och utvecklingsgaranti för den som är långtidsarbetslös. Sedan tidigare finns nystartsjobben som innebär att tröskeln för att nyanställa personer som står långt från arbetsmarknaden sänks påtagligt. Jag vet också att arbetsförmedlingarna nu arbetar aktivt för att personer med plusjobb ska gå över till reguljära anställningar.
Anf. 112 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Du har, som du själv nämnde, många gånger fått svara på frågan om merkostnadsersättningen. Det som egentligen gör mig mest bekymrad är med vilken glädje du berättar att det är så jobbigt att du har fått stå och berätta detta två gånger tidigare i dag. Det är ingenting jämfört med hur jobbigt det är för de personer som har haft plusjobb och som nu måste sägas upp. De kastas ut i arbetslöshet igen efter ett löfte som de trodde skulle hållas men som nu bara försvinner. Det är det som är problematiskt!
Jag kan förstå att den nya regeringen vill ha sina nystartsjobb och fasa ut plusjobben. Jag har full förståelse för detta även om jag inte tycker om det. Det som är problematiskt är att ni väljer att ändra förutsättningarna utifrån det som var förra året. Till exempel tvingas nu min egen region, Region Skåne, där alliansen tillsammans med Miljöpartiet styr att säga upp personer för att man bryter ett avtal. Det är det som är problematiskt. Hade bara regeringen hållit fast vid att plusjobben ska fasas ut allteftersom för att övergå till nystartsjobb så hade det kanske inte blivit samma irritation som vi nu möter och som framför allt arbetslösa känner. De känner sig grundlurade av det här.
Det är naturligtvis så - det hoppas jag verkligen, herr talman - att många av dessa plusjobbare ska kunna övergå till kanske nystartsjobb eller en permanent anställning. Det är ju hela målet med det här, givetvis. Nya jobb är det absolut bästa. Ingen vill gå på bidrag. Ingen vill kanske egentligen gå på plusjobb heller. Men man har blivit tvingad till det. Då känns det fruktansvärt irriterande att få svaret: Nu bryter vi avtalet. Det som gällde förra månaden gäller inte nu längre.
Statsrådet vet mycket väl själv att det tar tid innan saker och ting kommer i gång. Vi har ju hört här tidigare att vi inte kunde förutsäga att det senare under hösten skulle bli så många plusjobbare. Men titta på nystartsjobben. 3 600 har anmält sig hittills på lite mer än tre månader, och ni har planerat för 10 000-tals fler. Det tar tid innan det kommer i gång. Det är därför det kan bli något av en ketchupeffekt i slutet av året. Det kommer det kanske att bli med nystartsjobben också i augusti, september eller oktober.
Men vad händer då om regeringen avgår i sommar och det blir nyval och en ny regering? Inte tusan kommer den nya majoriteten Miljöpartiet-sossarna då att ta bort nystartsjobben från dag ett och ändra förutsättningarna! Jag tror inte det. Vi måste ju i så fall fasa ut det och hitta på någonting bättre i det läget. Man behandlar inte människor på det sätt som regeringen nu gör. Det gör mig fruktansvärt irriterad och besviken.
Anf. 113 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag ska inte återupprepa hela den debatt som vi har haft två gånger tidigare här. Jag konstaterar bara att det man hör i Ulf Holms resonemang i någon mån måste bygga på ett felslut.
Vi avskaffar kommunbonusen. Vi går ned från 125 till 100 procent i ersättning för lönekostnaden. Kommunen får fortfarande 1 000 kronor per dag och anställd för dem som har avtal om plusjobb. Det är den högsta ersättningsnivån som finns i arbetsmarknadspolitiken. Om det är så att kommunerna inte tycker att det finns något som helst värde på det arbete som plusjobbarna utför, och man fortfarande får hela lönekostnaden betald, varför skulle man då säga upp någon? Det är naturligtvis helt orimligt. Det måste finnas något värde även för kommunen i det arbete som plusjobbarna utför. Det hoppas jag att kommunerna tycker.
Nu tar vi bort merkostnadsersättningen, de 25 procenten i kommunbonus, som har utgått utöver kostnaden för att kommunerna skulle börja anställa i plusjobben, vilket man inte gjorde från början. Det är inte orimligt.
Merkostnaden för de 4 400 som anställdes under de sista veckorna, efter det att budgeten antogs, motsvarar ungefär 2 miljarder kronor. Det är mitt ansvar, eftersom jag har ansvar för utgiftsområde 13, att se till att finansiera det inom budgetramarna. Om jag inte hade tagit initiativ till att ta ned merkostnadsersättningen till "bara" 100 procent av lönekostnaden så hade jag fått ta den kostnaden någon annanstans. Det kunde som sagt ha gällt anställningsstöd, lönebidrag eller någonting annat. Jag kan säga att den debatten hade jag inte velat ha, och jag kommer heller inte att ha den. Det här var det som var helt nödvändigt att göra.
Det finns ingen anledning att oroa plusjobbarna i onödan. Deras ersättning gäller, och det är klart att jag, med tanke på att nio av tio kommuner går med ordentliga plus just för tillfället, utgår från att kommunerna naturligtvis kommer att se att den arbetsinsats som plusjobbarna utför är viktig och att man kommer att fullfölja de avtal man har med plusjobbarna. Det hade naturligtvis varit bättre om plusjobbarna hade omfattats av LAS, till exempel. Det var en brist från den förra regeringen att så inte var fallet.
Anf. 114 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Statsrådet säger att regeringen har en ekonomi att hålla. Men det har ju kommuner och landsting också. De har också en ekonomi. De har skrivit avtal enligt de förutsättningar som de har fått besked om från Ams ska gälla. Det är enligt de beskeden som de har bestämt hur många plusjobbare de kunde ta in. Hur många de kunde ge chansen att komma in med en fot på arbetsmarknaden bestämdes utifrån det.
Det finns faktiskt regioner och kommuner som inte har det så väl ställt. En av dem är Region Skåne, där vi nu håller på att diskutera om vi måste säga upp anställda eller inte. Där är ekonomin som den är. Det är möjligt att statsrådet kommer att tänka sig att ge mer pengar till Region Skåne - ett särskilt stöd för att vi ska kunna behålla detta. Jag tror att ledningen för Region Skåne bara tackar och bockar om statsrådet kan komma med en sådan lösning. Du kan inte utgå från att ekonomin ser likadan ut i alla kommuner och landsting och bara tänka på ditt eget. Det är inte att ta ansvar för landet. Det är inte att ta ansvar för dem som är arbetslösa.
Jag tycker att det är ett svek mot de arbetslösa i stor utsträckning, därför att de har gått in och skrivit på avtal och trott att de ska kunna få ett jobb och komma in på arbetsmarknaden. Många av dessa är äldre och har fått en sista chans att komma in på arbetsmarknaden och känna sig nyttiga, och det är fruktansvärt viktigt.
Arbetsmarknadsministern skyller på att han hade fått ta det från någon annan post i sin budget. Ja, men det skulle möjligtvis kunna vara så att man kunde skjuta upp några av skattesänkningarna ett par månader. Då hade du fått ihop de här 2 miljarderna! Men uppenbarligen var det viktigare för regeringen att sänka skatten för oss som redan har hög inkomst än att tänka på de arbetslösa som har gått in i plusjobben. Den tanken föll aldrig arbetsmarknadsministern in.
Det beror också på att vi har en arbetsmarknadsminister som bara lyder under finansministern. Jag har sagt i en tidigare debatt, herr talman, att det är finansministern som är arbetsmarknadsminister, och det är uppenbarligen så här också.
Jag tycker att regeringen borde ha stannat upp med några av skattesänkningarna, tänkt på de arbetslösa och sett till att merkostnadsersättningen till plusjobben kunde ha gått ut enligt det avtal som skrevs förra året. Det är det absolut viktigaste.
Sedan skriver statsrådet i svaret: "Oförutsedda problem och utmaningar måste hanteras." Men snälla nån: Det är ni som är orsaken till de här problemen! Skyll inte dem på någon annan! Ta ansvar för problemen, och lös dem! Jag tycker inte att regeringen har löst det här på ett tillfredsställande sätt, och jag beklagar det för alla arbetslösa som har plusjobb och på deras vägnar.
Anf. 115 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Ja, det kanske irriterar Ulf Holm att finansministern och jag står för samma politik, att vi står för samma politik som hela regeringen - också i de här delarna - och att vi har en sammanhållen politik för att få fler i arbete som bygger på flera olika delar där de olika departementen måste samverka för att uppnå samma mål, till exempel att se till att göra det billigare och enklare att anställa, se till att göra det mer lönsamt att jobba och se till att matchningen fungerar i arbetsmarknadspolitiken. Ja, där har vi ju bra många departement inblandade för att sträva mot samma mål. Därmed är det svårt att försöka slå in kilar mellan mig och finansministern eller näringsministern i de delarna - det måste jag erkänna - därför att det är samma politik vi står för och samma politik vi driver.
Och så tar vi frågan om kommunernas ekonomi. Med all respekt har jag rätt svårt att gråta krokodiltårar för att kommunerna
bara
får 100 procent av lönekostnaderna i ersättning - det måste jag faktiskt erkänna. Problemet är att en del kommuner har använt merkostnadsersättningen för att anställa fler plusjobbare och inte på det sätt som det var tänkt. Så är det till exempel i Pajala. Då har man ju gjort sig skyldig till ett avtalsbrott i den änden, om jag ska tolka det hela rätt, för då har man ju inte använt medlen på det sätt som var tänkt. 100 procents ersättning måste ändå räcka.
Anf. 116 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Ja, vad ska man säga efter det här? Jag blir beklämd. Det finns noll respekt för att ingångna avtal ska hållas, och det viktigaste är framför allt att genomföra sänkt skatt för höginkomsttagare. Det är det som statsrådet säger, och jag beklagar att det finns så liten respekt för arbetslösa. Men det har ju bevisats på så många andra punkter.
En sak kan vi vara överens om: Det gäller att skapa nya jobb. Men vi har ju inte en regering som lägger pengar på att skapa nya jobb. Ni tog bort nedsättningen av arbetsgivaravgifterna som vi införde för småföretagare. Den tar ni bort, den som var den bästa bonus man kunde ge till småföretagen för att de skulle kunna anställa fler. Den tar ni bort, och sedan straffar ni bara dem som tyvärr har blivit arbetslösa, och i det här fallet slår ni undan benen på dem som har fått plusjobbet i och med att ni tar bort merkostnadsersättningen, vilket tvingar flera kommuner och landsting att nu säga upp plusjobbare och avbryta detta i förtid.
Det är precis vad detta innebär, och det är en dålig politik. Men statsrådet har säkert redan förstått att jag tycker det, och jag behöver därför inte upprepa det fler gånger.
Anf. 117 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Vad gäller nedsättning av arbetsgivaravgifter för småföretag hade vi en debatt alldeles nyss om generella sänkningar som var som hagelskott. Det är precis vad det varit, en generell sänkning som varken i praktiken eller i forskningen lett till ett enda nytt jobb. I stället har det just varit en åtgärd som gått till dem som driver de företagen. Det kan ju vara trevligt.
Vi har i stället försökt rikta våra sänkningar av arbetsgivaravgifter till områden där vi vet att det kommer fler jobb genom till exempel nystartsjobben. Vi har sänkt arbetsgivaravgifterna för unga från den 1 januari. Ett annat område där vi sänkt arbetsgivaravgifterna är tjänstesektorn. Om man räknar ihop hela det paketet handlar det om ungefär 14 miljarder. Det är en rätt betydande skattesänkning som naturligtvis kommer att leda till att fler vågar starta och driva företag och så småningom anställa.
Respekt för de arbetslösa och, ursäkta mig, 100 procents ersättning, snarare än 125, kan inte vara anledningen till att Ulf Holm drar den långtgående slutsatsen. Ulf Holm och hans parti har ju stött en regering som permanentat utanförskapet på skyhöga nivåer. 100 000 ungdomar befinner sig utanför arbetsmarknaden. Det är snudd på den högsta siffran i Västeuropa. Vi är trea från slutet i EU. Det är en usel jobbpolitik som Ulf Holm och hans parti stött under de senaste tolv åren - utan något som helst vettigt resultat.
Det enda man kan säga är vad min företrädare som partisekreterare i Moderaterna, Gunnar Hökmark, brukade säga: Om man gör som man har gjort så kommer det att gå som det har gått.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.