Effekter av regeringens skattesänkningar (Interpellation 2009/10:16 av Pärssinen, Raimo (s))

Anf. 55 Anders Borg (M)

Herr talman! Tack för svaret, finansministern! I regeringsförklaringen sade statsminister Reinfeldt följande: Vi vill inte se växande klyftor mellan dem som har jobb och dem som står utanför. Han sade vidare: "I arbetslöshetens skugga tvingas många till stora uppoffringar. Därför är det viktigt att krisens bördor fördelas rättvist. Att vi fortsatt anstränger oss för att hålla ihop Sverige." Jag ska vara så fräck här i riksdagens kammare att jag säger att detta är lögn och förbannad retorik. Regeringen har sänkt skatterna med i runda tal 85 miljarder kronor, och nu säger man i regeringsförklaringen att krisens bördor ska fördelas rättvist. Låt oss granska detta påstående. Faktum är att 80 procent av skattesänkningarna har gått till den rikaste hälften av Sveriges befolkning. Sveriges rikaste tiondel har fått nästan lika mycket som 60 procent av folket tillsammans. Samtidigt har arbetslösa och sjuka fått mindre att leva av. Jag kan ge exempel - låt mig ta några offentliga personer. Till exempel har det framkommit i Aftonbladet att riksdagens talman fått sin skatt sänkt med 100 000 kronor per månad. Samtidigt kan vi läsa i dagens Aftonbladet att Kent Öst i Gävle har fått sänkt sjukpenning från 11 000 kronor till 3 800 kronor i månaden. Han måste flytta in till sin mamma. Kent Öst är 61 år. Vi kan också ta andra exempel - statsministern och hans fru har fått en kraftig skattesänkning motsvarande nästan 100 000 kronor per år. Samtidigt har vi våra pensionärer runt om i landet. De är pensionärer i det enda land där pensionärer beskattas hårdare än de som arbetar. Nu ska regeringen fortsätta att sänka skatterna, och det gör man med lånade pengar. Alla prognoser säger - och regeringen säger det själv - att vi går mot en allt högre arbetslöshet, en massarbetslöshet. Ungdomsarbetslösheten rusar, och samtidigt lånar regeringen till skattesänkningar. Försörjningsstödet i kommunerna, det som allmänt kallas socialbidrag, rusar i väg och belastar kommunernas ekonomi kraftigt. I detta kan vi utläsa att folk får mindre pengar och blir fattiga. Då måste frågan bli: Varför satsar regeringen hela tiden på de redan välbeställda? Det är många som tvingas till stora uppoffringar, säger regeringen. Men varför undantar regeringen miljonärerna? Vi fortsätter att anstränga oss för att hålla ihop Sverige, säger Reinfeldt i regeringsförklaringen. Men hur kan ökade skillnader mellan fattig och rik hålla ihop Sverige? För mig som socialdemokrat är det ganska ofattbart. Hur kan ökade skillnader mellan dem som har ett arbete och dem som är utan bidra till att hålla ihop Sverige? Tror regeringen att ökade skillnader i samhället ger högre produktivitet? Varför, finansminister Borg?

Raimo Pärssinen (S)

Anf. 56 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Jag tror i och för sig att Anders Borg kan svara för sig, men jag tycker att det som Raimo Pärssinen sade var lite provokativt. Han talade om att det är de redan välbeställda som får skattesänkningarna. Sanningen är att jobbskatteavdraget - för det är väl det som avses - framför allt går till låg- och medelinkomsttagare. Det är de som får de stora fördelarna av detta, och det är också därför Socialdemokraterna i sanningens ögonblick har accepterat tre av fyra jobbskatteavdrag. Varför skulle ni annars ha gjort det? Skulle ni ha accepterat skattesänkningar som skapar ökade klyftor? Jag tror att Raimo Pärssinen och hans parti får välja linje. Tycker de att jobbskatteavdragen är dåliga och ökar klyftorna får de väl gå emot dem, men det gör de inte. De accepterar dem ett efter ett - tre av fyra. Man kan i den här situationen välja olika linjer i politiken. En av dem är att till varje pris se till att människor om möjligt aldrig hamnar i arbetslöshet, och har de hamnat i arbetslöshet ska de tillbaka till arbetslivet så snabbt som möjligt. Det är den effektivaste vägen mot en jämnare fördelning av inkomster och på sikt också förmögenheter. Därför blir det så konstigt när ni prioriterar en politik som innebär högre ersättning till dem som inte har arbete, att det med er politik är mer förmånligt att inte vara i arbete än att vara i arbete. Det är ett sätt att cementera de klyftor som uppstår på grund av en icke önskvärd arbetslöshet. Ni cementerar med er politik de klyftor som den utifrån kommande krisen åstadkommer. Arbetslinjen cementerar inte, utan den syftar till att driva människor tillbaka till arbetslivet. Varför är ni då emot en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring? Varför är ni emot det om ni är så bekymrade för de här klyftorna? Hade vi haft en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring på samma sätt som sjukförsäkringen blev allmän och obligatorisk på 1950-talet hade situationen under de 50 åren sedan dess varit betydligt bättre med en jämnare fördelning. Men under 50 år har Socialdemokraterna aldrig aktualiserat den frågan. Därmed har ni drivit en politik som tid efter annan vid varje lågkonjunktur har tenderat att cementera de klyftor som arbetslösheten vid konjunkturnedgångar har skapat.

Anders Borg (M)

Anf. 57 Anders Borg (M)

Herr talman! Jag blev lite förvånad över hur finansministern väljer att svara. Först blev jag förvånad över en sak han skriver, att tack vare en ansvarsfull finanspolitik med stora överskott har vi nu möjligheter att agera i Sverige. Det var ett oväntat erkännande till det rödgröna samarbetet under förra mandatperioden eftersom det var den förra regeringen som skapade överskotten. Finansministern väljer att inför kammaren redovisa detta och säga att det är det som ger möjligheter att agera. Det är spännande och bra, för det är ett erkännande till den rödgröna ekonomiska politiken under förra mandatperioden. Vad gör finansministern därefter? Jo, han sänker skatterna med 85 miljarder, och i dagsläget säger han att vi inte har råd att säkra jobben i kommuner och landsting. När vi säger att det behövs ett ökat bostadsbyggande i samhället säger han att det inte finns några pengar för att öka bostadsbyggandet. När vi säger att det behövs ökade investeringar i samhället finns det inga pengar för att klara de stora investeringar som behöver göras i samhället därför att man har sänkt skatterna med 85 miljarder och därmed inte har några pengar i dag. Det är en lite svår logik. Det stora berömmandet gick till den förra regeringen, och sedan står man där utan att kunna göra några stora insatser just nu på grund av att man har slarvat bort en del av det utrymme som fanns. Sedan blir det lite parodiskt. Argumenten för de stora skattesänkningarna är att det på sikt bör leda till 125 000 fler arbeten. Men vilka arbeten har det skapat? Det är inte så att det skapas väldigt mycket arbeten på den svenska arbetsmarknaden i dag. Snarare var det, för att tala om regeringens egen politik före valet, utanförskapet som skulle pressas tillbaka. Jag såg inte någon statistik i det här svaret över hur utanförskapet har utvecklats under regeringens tid, men det är allmänt känt att det med Moderaternas eget sätt att räkna på före valet är 70 000 fler i utanförskap i dag. På något sätt har det inte hakat i riktigt. Jag delar uppfattningen att kapitalinkomsterna spelar en stor roll för inkomstspridningen. Men regeringen är väl knappast stolt över hur börsen och bostadsmarknaden har utvecklats och det sätt varpå de bidragit till att utjämna inkomstspridningen i samhället. Är det bra att börsen har gått dåligt, för då har inkomstspridningen minskat? Är det detta som räddar regeringens fördelningspolitik eftersom skattepolitiken de facto har vidgat klyftorna, inte bara mellan pensionärer och dem som arbetar utan också mellan människor i största allmänhet? Jag vill avsluta med att fråga: Menar finansministern att den samlade skattepolitik som regeringen har bedrivit har bidragit till att minska klyftorna i samhället?

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 58 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Låt oss konstatera att vi har ett besvärligt ekonomiskt läge i Sverige och i många andra länder. Vi har en internationell kris av ett slag som vi inte har upplevt på väldigt många år. Då har arbetslösheten ökat i väldigt många länder. Den har ökat i euroområdet, och där är den nu ordentligt hög, väsentligt högre än i Sverige. Det finns länder, Finland och Tyskland, som ligger på ungefär samma nivå som vi och som också drabbats. Det finns många länder, som Frankrike och USA, och jag kan fortsätta med en lång lista, som har en väsentligt högre arbetslöshet än Sverige och som på det sättet har drabbats hårdare. Krisen har slagit hårt mot oss. Vi är en öppen exportberoende nation, så det är naturligt att den slår hårt mot oss. Men en väldigt stor skillnad mot länder som Spanien, Storbritannien och USA är att vi inte kommer att behöva sanera de offentliga finanserna under de kommande åren, utan vi är på väg tillbaka till balans och överskott. Riksbanken tror i sin bedömning, som redovisades i går, att vi är tillbaka på överskott redan 2012 med den finanspolitik som nu ligger. Vi kommer inte att behöva göra som man i Spanien, Storbritannien eller USA behöver göra och genomföra kraftiga åtstramningar som kommer att slå hårt mot hushållen via skatterna och mot viktiga välfärdsverksamheter, därför att man kommer att behöva göra nedskärningar för att kunna finansiera den krispolitik som man har bedrivit utifrån väldigt stora underskott. Sverige har tillsammans med Finland och Danmark de starkaste offentliga finanserna av alla industriländer, och det ska vi naturligtvis vara väldigt stolta och glada över. Det är tack vare att den här regeringen har tagit ett oerhört stort ansvar för att bedriva en ansvarsfull krispolitik och stå emot överbudspolitiken, som i andra länder lett till att man sedan tvingats fram till offentligfinansiella åtgärder. Det vi har gjort för att möta krisen är att stimulera efterfrågan i svensk ekonomi. Vi har gett extra pengar till kommunerna så att de kan fylla i den tillfälliga nedgång av inkomsterna som vi sett. Vi har storsatsat på infrastruktur. Vi har sänkt skatten för pensionärer och hushåll och hållit uppe köpkraften. Vi har mer än nästan alla andra länder satsat på aktiva åtgärder. Sverige och Norden lyfts fram som en modell när det gäller att göra aktiva insatser tidigt under den här krisen. Vi har satsat på kunskap i utbildningssystemet därför att det på lång sikt är viktigt för att människor ska kunna vara trygga i arbetslivet. Vi har förstärkt arbetslinjen, både genom att ha försäkringssystemen som omställningsförsäkringar och genom att göra det mer lönsamt att arbeta. Vi fortsätter att stärka företagsklimatet så att det blir fler anställningar. Det här är en bred, balanserad och väl avvägd krispolitik. Låt oss understryka att de som gör bedömningar av hur vår krispolitik fungerar understryker vikten av att vårda människors arbetskraftsdeltagande, att vårda arbetsutbudet också i kristider och att inte upprepa misstagen från 70- och 80-talen och skicka ut folk i permanent utanförskap. Det är den politik som vi har bedrivit, och det är den politik som jag är övertygad om kommer att leda till att den svenska modellen på nytt visar sig vara en modell som är bättre än i många andra länder för att hantera en kris i världsekonomin. Jag tycker att det är fel att vi för den här debatten som Raimo Pärssinen gör och går till brutala personangrepp mot enskilda politiker och försöker misstänkliggöra vår politik och säga att det skulle handla om att gynna enskilda personer. Jag kan upprepa här att Mona Sahlin fick 130 000 i skattesänkning på sin månadsinkomst på 138 000 under den socialdemokratiska regeringen via sänkt fastighetsskatt och kompensation för egenavgifter. Men det är inte vad det här handlar om. Det här handlar om ansvar, om trygghet, om välfärd och vad vi vill ha för samhälle. Ett samhälle som bygger på full sysselsättning och en krispolitik som för människor tillbaka i arbete - det är en politik som skapar ett rättvist samhälle. Det är den politiken vi står för. Det är den politiken som lägger grunden för full sysselsättning och ett bra och tryggt välfärdssamhälle.

Mikael Damberg (S)

Anf. 58 Mikael Damberg (S)

Herr talman! Låt oss konstatera att vi har ett besvärligt ekonomiskt läge i Sverige och i många andra länder. Vi har en internationell kris av ett slag som vi inte har upplevt på väldigt många år. Då har arbetslösheten ökat i väldigt många länder. Den har ökat i euroområdet, och där är den nu ordentligt hög, väsentligt högre än i Sverige. Det finns länder, Finland och Tyskland, som ligger på ungefär samma nivå som vi och som också drabbats. Det finns många länder, som Frankrike och USA, och jag kan fortsätta med en lång lista, som har en väsentligt högre arbetslöshet än Sverige och som på det sättet har drabbats hårdare. Krisen har slagit hårt mot oss. Vi är en öppen exportberoende nation, så det är naturligt att den slår hårt mot oss. Men en väldigt stor skillnad mot länder som Spanien, Storbritannien och USA är att vi inte kommer att behöva sanera de offentliga finanserna under de kommande åren, utan vi är på väg tillbaka till balans och överskott. Riksbanken tror i sin bedömning, som redovisades i går, att vi är tillbaka på överskott redan 2012 med den finanspolitik som nu ligger. Vi kommer inte att behöva göra som man i Spanien, Storbritannien eller USA behöver göra och genomföra kraftiga åtstramningar som kommer att slå hårt mot hushållen via skatterna och mot viktiga välfärdsverksamheter, därför att man kommer att behöva göra nedskärningar för att kunna finansiera den krispolitik som man har bedrivit utifrån väldigt stora underskott. Sverige har tillsammans med Finland och Danmark de starkaste offentliga finanserna av alla industriländer, och det ska vi naturligtvis vara väldigt stolta och glada över. Det är tack vare att den här regeringen har tagit ett oerhört stort ansvar för att bedriva en ansvarsfull krispolitik och stå emot överbudspolitiken, som i andra länder lett till att man sedan tvingats fram till offentligfinansiella åtgärder. Det vi har gjort för att möta krisen är att stimulera efterfrågan i svensk ekonomi. Vi har gett extra pengar till kommunerna så att de kan fylla i den tillfälliga nedgång av inkomsterna som vi sett. Vi har storsatsat på infrastruktur. Vi har sänkt skatten för pensionärer och hushåll och hållit uppe köpkraften. Vi har mer än nästan alla andra länder satsat på aktiva åtgärder. Sverige och Norden lyfts fram som en modell när det gäller att göra aktiva insatser tidigt under den här krisen. Vi har satsat på kunskap i utbildningssystemet därför att det på lång sikt är viktigt för att människor ska kunna vara trygga i arbetslivet. Vi har förstärkt arbetslinjen, både genom att ha försäkringssystemen som omställningsförsäkringar och genom att göra det mer lönsamt att arbeta. Vi fortsätter att stärka företagsklimatet så att det blir fler anställningar. Det här är en bred, balanserad och väl avvägd krispolitik. Låt oss understryka att de som gör bedömningar av hur vår krispolitik fungerar understryker vikten av att vårda människors arbetskraftsdeltagande, att vårda arbetsutbudet också i kristider och att inte upprepa misstagen från 70- och 80-talen och skicka ut folk i permanent utanförskap. Det är den politik som vi har bedrivit, och det är den politik som jag är övertygad om kommer att leda till att den svenska modellen på nytt visar sig vara en modell som är bättre än i många andra länder för att hantera en kris i världsekonomin. Jag tycker att det är fel att vi för den här debatten som Raimo Pärssinen gör och går till brutala personangrepp mot enskilda politiker och försöker misstänkliggöra vår politik och säga att det skulle handla om att gynna enskilda personer. Jag kan upprepa här att Mona Sahlin fick 130 000 i skattesänkning på sin månadsinkomst på 138 000 under den socialdemokratiska regeringen via sänkt fastighetsskatt och kompensation för egenavgifter. Men det är inte vad det här handlar om. Det här handlar om ansvar, om trygghet, om välfärd och vad vi vill ha för samhälle. Ett samhälle som bygger på full sysselsättning och en krispolitik som för människor tillbaka i arbete - det är en politik som skapar ett rättvist samhälle. Det är den politiken vi står för. Det är den politiken som lägger grunden för full sysselsättning och ett bra och tryggt välfärdssamhälle.

Anders Borg (M)

Anf. 59 Anders Borg (M)

Herr talman! Det kan synas brutalt att ta exempel, men exemplen finns. Varför inte använda det konkreta exemplet och peka på effekterna av regeringens skattepolitik? Vi i skatteutskottet fick besök av Kronofogdemyndigheten, som beskriver en mycket ansträngd situation framöver. Antalet hus som går på exekutiv auktion, det vill säga därför att man inte har råd att betala husen, stiger kraftigt. Därför är man tvungen att lämna hus och hem, trots låga räntor. En förklaring som vi fick från myndigheten är att denna regering har sänkt ersättningarna från a-kassan. Det är brutalt, Anders Borg. Det tycker vi är brutalt, inte att peka på levande exempel på hur skatten slår. Man får alltså sälja och lämna sina fastigheter. Man klarar inte av sitt uppehälle, arbetslösheten stiger och det är massflykt från a-kassan, och samtidigt har den här regeringen satsat kraftigt på dem som redan har mycket. Varför är det alltid så, Anders Borg, att den här regeringen ska stimulerar dem som redan är rika? Varför har ni den synen? När man säger att jobbskatteavdraget är till för låg- och medelinkomsttagarna gömmer man sig under täcket. Tittar man lite längre ned ser man att alla med stora förmögenheter har fått jättestora skattesänkningar. Det sker två parallella rörelser här. Det handlar om den politiska rörelsen, där fördelningspolitiken har riktat sin udd mot dem som har lägre inkomster men gynnar dem med stora inkomster. Det här visar riksdagens utredningstjänst också. Det är fakta. Sedan må regeringen tycka att det här är det enda sättet att skapa fler jobb, men precis som Mikael Damberg sade rusar arbetslösheten. Utanförskapet ökar, och samtidigt fortsätter regeringen att sänka skatter med lånade pengar. Det är inte ansvarsfullt för mig. Anders Borg vet - men det säger han och regeringen sällan eller aldrig - att arbetslösheten har stigit snabbare i Sverige än i jämförbara länder i Europa. Så är det. Det är också ett faktum som regeringen inte kan bortse ifrån. Jag återkommer till mina frågor. Hur kan det vara så att man i regeringsförklaringen säger att man ska hålla ihop landet och samtidigt via sin skattepolitik ser till att inkomstskillnaderna ökar? Hur kan det vara så att Öst i Gävle får gå ned från 11 000 till 3 800 därför att han är arbetslös och sjuk? Det sker samtidigt som stora skattesänkningar har getts till dem som redan har stora förmögenheter. För mig och för oss socialdemokrater är inte det att hålla ihop Sverige. Jag tycker att det vore lämpligt om vi kunde vara överens om det som riksdagens utredningstjänst säger, Anders Borg. Annars måste finansministern säga att det är fel. Det är faktiskt så att 80 procent av skattesänkningar har gått till den rikare hälften av Sveriges befolkning. Om inte detta är sant, stå då här i talarstolen och säg att utredningstjänsten ljuger! Jag tror inte att de ljuger. De talar sanning.

Raimo Pärssinen (S)

Anf. 60 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Man får ett intryck av att det är skattepolitiken som avgör fördelningen mellan rika och fattiga i Sverige. I själva verket handlar det om skillnaden mellan dem som har arbete och dem som inte har arbete eller hur många de är. Det är det som är avgörande för fördelningspolitiken. Det är därför som den här regeringen satsar så oerhört hårt på att vara konsekvent med arbetslinjen. Låt mig understryka en sak, nämligen att regeringen har hållit uppe sysselsättningen i kommuner och landsting och de arbetade timmarna i kommuner och landsting. Så sent som i går fick vi i finansutskottet en föredragning. Sveriges Kommuner och Landsting beräknar att antalet arbetade timmar i kommuner och landsting är oförändrat under hela krisen och kommer att vara oförändrat under de kommande åren. Regeringen driver en expansiv politik, som finansministern påpekade. Det är den effektivaste metoden för att hindra en stigande arbetslöshet. Där lånar vi. Vi lånar alltså till en expansiv politik. Oppositionen lånar också till en expansiv politik på utgiftssidan, men ni har ingen strategi för hur dessa åtaganden ska minska. Ni talar alltid som om pengarna kommer att gå till permanent ökade utgifter. Vad händer då? Ja, då uppstår strukturella underskott, och de underskotten måste tas tillbaka genom åtstramningar i politiken eller genom högre räntor framöver. Er politik hänger inte ihop. Ni lånar till ökade permanenta utgifter, men ni talar inte om hur de på sikt ska täckas upp. Sedan har vi diskussionen om att arbetslösheten i Sverige stiger snabbare än i andra länder. Det är möjligt att den gör det, men Sverige är inte precis likt de andra länderna. Vi är ett mindre land, vi har en mindre hemmamarknad och vi är mer exportorienterade. Det kommer kanske att studsa tillbaka så att vi får en snabbare återhämtning än andra länder. Behåll det argumentet i minnet!

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 60 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Man får ett intryck av att det är skattepolitiken som avgör fördelningen mellan rika och fattiga i Sverige. I själva verket handlar det om skillnaden mellan dem som har arbete och dem som inte har arbete eller hur många de är. Det är det som är avgörande för fördelningspolitiken. Det är därför som den här regeringen satsar så oerhört hårt på att vara konsekvent med arbetslinjen. Låt mig understryka en sak, nämligen att regeringen har hållit uppe sysselsättningen i kommuner och landsting och de arbetade timmarna i kommuner och landsting. Så sent som i går fick vi i finansutskottet en föredragning. Sveriges Kommuner och Landsting beräknar att antalet arbetade timmar i kommuner och landsting är oförändrat under hela krisen och kommer att vara oförändrat under de kommande åren. Regeringen driver en expansiv politik, som finansministern påpekade. Det är den effektivaste metoden för att hindra en stigande arbetslöshet. Där lånar vi. Vi lånar alltså till en expansiv politik. Oppositionen lånar också till en expansiv politik på utgiftssidan, men ni har ingen strategi för hur dessa åtaganden ska minska. Ni talar alltid som om pengarna kommer att gå till permanent ökade utgifter. Vad händer då? Ja, då uppstår strukturella underskott, och de underskotten måste tas tillbaka genom åtstramningar i politiken eller genom högre räntor framöver. Er politik hänger inte ihop. Ni lånar till ökade permanenta utgifter, men ni talar inte om hur de på sikt ska täckas upp. Sedan har vi diskussionen om att arbetslösheten i Sverige stiger snabbare än i andra länder. Det är möjligt att den gör det, men Sverige är inte precis likt de andra länderna. Vi är ett mindre land, vi har en mindre hemmamarknad och vi är mer exportorienterade. Det kommer kanske att studsa tillbaka så att vi får en snabbare återhämtning än andra länder. Behåll det argumentet i minnet!

Mikael Damberg (S)

Anf. 61 Mikael Damberg (S)

Herr talman! Jag har fortfarande lite svårt att få detta att gå ihop. Först säger finansministern att det är tack vare den här regeringen som ni hade ett stort överskott i statsbudgeten när ni tillträdde. Det är lite svårt att få det att gå ihop. Han säger att det är tack vare den här regeringen som vi har stått emot överbudspolitiken. Det är därför som vi fortfarande har en ansvarsfull ekonomisk politik. Sedan står det i svaret att samtidigt har Sverige kanske den mest expansiva finanspolitiken av alla länder. Du får välja vilket ben du vill stå på. Antingen har ni fört en ansvarsfull politik och hållit i pengarna, och det är därför vi hade ett överskott under den förra mandatperioden, eller också har ni fört den mest expansiva finanspolitiken i hela Europa och satt sprätt på pengarna. Du kan inte använda båda argumenten samtidigt. Du får välja ett av dem. Jag tror att det är rätt att investera. Jag hoppas att vi är överens om att den förra regeringen skapade ett överskott som gjorde det möjligt att investera i dåliga tider. Ni väljer att återkommande investera i en sak i varje sammanhang. Oavsett vilken regeringsperiod det handlar om är era investeringar, som det heter, skattesänkningar, och mest för dem som tjänar mest. Så är det den här regeringsperioden också. Nu går ni vidare och säger att det kan behövas ytterligare insatser för att få fart på jobben, för ni har en arbetslinje, som det heter. Då ska man låna till skattesänkningar igen. Hur mycket ska ni låna till skattesänkningar eftersom jobben försvinner fortare i Sverige än i andra länder? De försvinner fortare än i andra exportberoende länder runt omkring oss. Ungdomsarbetslösheten i Sverige stiger så att vi nu har den högsta ungdomsarbetslösheten i Europa tillsammans med Spanien. Det sker under tiden som ni lånar till skattesänkningar. Kan det vara så att det finns något som är fel i regeringens jobbpolitik som inte leder till de här jobben? Den leder bara till ökade klyftor och till att ni nu inte har pengar för att sätta stopp för de uppsägningar av 60 000 lärare och sjuksköterskor i skolan och vården de kommande åren som regeringen räknar med. Den leder till att man inte har råd att göra de insatser som behövs på bostadsmarknaden för investeringar som bygger Sverige starkare.

Anders Borg (M)

Anf. 62 Anders Borg (M)

Herr talman! Låt oss vara tydliga med att Sverige har de starkaste offentliga finanserna, tillsammans med Norge, Danmark och några ytterligare länder, och den mest expansiva politiken därför att vi har gått ifrån väldigt stora överskott till relativt betydande underskott, men mindre underskott i jämförelse med alla andra länder. Det bekräftas i alla undersökningar att Sverige är ett av de länder som har den mest expansiva finanspolitiken. Vi har en mycket expansiv penningpolitik och får därtill stöd från växelkursen. Den ekonomiska politiken i Sverige är mer expansiv än i praktiskt taget alla jämförbara länder. I princip får man väl vara medlem i den socialdemokratiska riksdagsgruppen för att lyckas förneka detta. Här driver man tesen att den socialdemokratiska politiken bygger på att återställa rättvisan, och man nämner pensionärerna. Men vi vet hur Socialdemokraterna tänker återställa rättvisan mellan pensionärer och löntagare. Det ska ske genom att man höjer skatten för löntagare. När vi räknar på Socialdemokraternas förslag ser vi att det blir 30 kronor om dagen i höjd skatt för en lärare på ett yrkesgymnasium. För en pensionär blir det en skattesänkning på 4-5 kronor om dagen. Det är alldeles uppenbart och enkelt att räkna på. Om ni lämnar in er politik till lämpliga experter kommer de att belägga detta. Ni sänker skatten för pensionärerna med 4 kronor om dagen och höjer den med 30 kronor om dagen för en gymnasielärare på ett yrkesgymnasium. Det är den politik Socialdemokraterna står för. Vi talar om vad vi gör mot krisen, och det är inte så att Socialdemokraterna satsar på investeringar, på kommuner eller på infrastruktur. Det är bidrag man satsar på. I den socialdemokratiska budgeten går 17 miljarder till arbetsmarknadspolitiska Amsåtgärder och bidragsförstärkningar. Det handlar om 14 miljarder kronor i förstärkningar av a-kassan om man också lägger till det som görs på inkomstsidan. Det är alltså sex gånger så mycket pengar som satsas på att permanent återställa bidragssystemen jämfört med vad man satsar på kommunerna. Det är sex gånger så mycket pengar till bidragssystemen jämfört med vad man satsar på att sänka skatten för pensionärer. Det är sjutton gånger så mycket pengar jämfört med vad man satsar på att investera i infrastruktur. Man satsar 1 miljard på infrastrukturen och 17 miljarder på bidragssystem och gamla Amsåtgärder. Det är inte en politik som någon ekonom jag någonsin har stött på har rekommenderat som krispolitik. Höj ersättningen i transfereringssystemen permanent så att människor lämnar arbetsmarknaden! Det är exakt motsatsen till den politik som rekommenderas av oss och av samtliga experter. Det är en ineffektiv krispolitik som har dramatiskt negativa effekter på svensk ekonomis produktionsförmåga långsiktigt. Det är en utomordentligt skadlig politik som vi verkligen får hoppas aldrig kommer att genomföras i Sverige. Ta nu detta med rättvisan och skatterna! Jag har roat mig med att räkna ordentligt på kompensationen för egenavgifterna och jobbskatteavdraget, för att ta ett litet enkelt exempel. De är relativt likartade i storleksordning. Jag tror att det handlar om 70 eller 80 miljarder i båda fallen, och de är alltså ungefär lika stora. Den enda skillnad vi kan se är att i decilgrupperna 7, 8 och 9 är förbättringarna större med kompensationen för egenavgifter. I övrigt är de rätt likartade. Den stora skattereform som Socialdemokraterna gjorde hade alltså en sämre rättviseprofil ur ett snävt socialdemokratiskt perspektiv. Lägg sedan till Socialdemokraternas vurm för att ta bort arvs- och gåvoskatten och förmögenhetsskatten som ni kämpade för så hårt under den socialdemokratiska regeringsperioden. Det har vi läst om i Erik Fichtelius intervjubok med Göran Persson där han beredvilligt berättade om hur viktigt det var att ta bort förmögenhetsskatten. Det är klart att det inte har annorlunda fördelningseffekter om en socialdemokratisk regering tar bort förmögenhetsskatten än om en borgerlig regering gör det. Det har ju samma effekt! Ni har tyvärr ingen krispolitik. Vi har en ansvarsfull politik som skapar trygghet, lägger grunden för välfärd, ger arbete, skapar sysselsättning och lägre arbetslöshet. Det är en bra krispolitik, och det är den som vår regering står för. (Applåder)

Raimo Pärssinen (S)

Anf. 63 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Det är alltid roligt att ha de här fördelningspolitiska debatterna med finansministern, för han blir upprörd. Det kanske är så att det känns lite kymigt? När vi pratar om dagens verklighet vill han gärna prata 90-tal. Han vill gå bakåt i tiden då, men det är ju faktiskt så att när Kent Öst, 61 år, är tvungen att flytta hem till mamma i Gävle för att han inte klarar av sin ekonomi har samtidigt människor med stora förmögenheter fått sänkta skatter. Det sker samtidigt, Anders Borg, och det är ingenting som håller ihop landet. När kommuner och landsting måste säga upp 60 000 människor och skicka ut dem i en urusel a-kassa så att många måste söka socialbidrag för att få täckning för sina kostnader sker det ytterligare skattesänkningar, och det sker med lånade pengar. Det är ansvarslöst, och det är upprörande. När vi ska prata om detta att utanförskapet växer i Sverige vill Anders Borg prata om andra länder eller andra tider. Riksdagens utredningstjänst konstaterar att denna regering fördelningspolitiskt vrider 80 procent av alla pengar till den rikaste hälften. Det vill inte Anders Borg prata om. Det vill inte Carl B Hamilton heller. Det ger jobb, säger ministern. Och i svaret skriver han också att det ger jobb. Hur då? Arbetslösheten bara stiger. Se på verkligheten! Vi kommer att fortsätta den här diskussionen. Ni lånar pengar till att sänka skatten. Ni sänker skatten orättvist. Ni driver ut arbetslösa och sjuka, till exempel Kent Öst i Gävle. Det är horribelt! Sedan vill jag, herr talman, lugna ned mig lite grann och säga att jag gratulerar finansministern till att han fällde två älgar under den kungliga jakten. Men när det gäller rättvis fördelningspolitik kan det närmast liknas vid ett skott i foten.

Anders Borg (M)

Anf. 64 Anders Borg (M)

Herr talman! Jag får tacka Raimo Pärssinen, och även Carl B Hamilton och Mikael Damberg, för en god debatt. Den har varit väldigt belysande. Den socialdemokratiska skattepolitiken, där kärnan handlade om att ta bort förmögenhetsskatten, ta bort arvs- och gåvoskatten och genomföra kompensation för egenavgifter, har en fördelningsprofil som är problematisk om man ska använda den socialdemokratiska normen. Jag tror att många av de här åtgärderna var bra. De lade grund för fler företag, bättre tillväxt och fler människor i arbete, precis som de åtgärder vi har vidtagit. Men fördelningsmässigt, låt oss komma ihåg att den rikaste fjärdedelen av kompensationen av egenavgift fick 45 procent av skattesänkningen. Det är ungefär 42 procent för jobbavdraget. När man jämför de två är det alldeles uppenbart att även med den enligt min uppfattning felaktiga normen är jobbskatteavdraget mer rättvist än kompensationen för egenavgifter. Vi har lagt en väldigt tydlig krispolitik. Det är en expansiv finanspolitik, en tydlig satsning på aktiva åtgärder, tydliga förstärkningar av arbetslinjen och jobbpolitik för fler i arbete. Det leder till mer trygghet och välfärd. Det är att ta ansvar att ha starka offentliga finanser. Det ger välfärd, det ger trygghet och det ger jobb och full sysselsättning. Det är vår politik. Mot det står Socialdemokraterna som bara satsar på bidrag och Ams. De lägger sjutton gånger mer pengar till bidrag och Ams än till infrastrukturinvesteringar. Det är sex gånger mer till bidrag än till pensionärer, och det är sex gånger mer till bidrag än till kommuner. Det är Socialdemokraternas politik. Det är en politik som skulle cementera utanförskapet och arbetslösheten och öka orättvisorna. Här har vi de två alternativen i svensk politik. En trygg och samlad allians satsar på kommuner och andra viktiga verksamheter, satsar på arbetslinjen, investerar i aktiva åtgärder och tar på sikt Sverige tillbaka till full sysselsättning. Det är ett tryggt alternativ, och det är naturligtvis det alternativet som vi ska stödja.

Effekter av regeringens skattesänkningar

Interpellationen är besvarad

Händelser

Interpellationer

Interpellationen

Debatt

Webb-tv: Effekter av regeringens skattesänkningar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 55 Anders Borg (M)

Anf. 56 Raimo Pärssinen (S)

Anf. 57 Anders Borg (M)

Anf. 58 Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 58 Mikael Damberg (S)

Anf. 59 Anders Borg (M)

Anf. 60 Raimo Pärssinen (S)

Anf. 60 Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 61 Mikael Damberg (S)

Anf. 62 Anders Borg (M)

Anf. 63 Raimo Pärssinen (S)

Anf. 64 Anders Borg (M)

Intressenter

Frågeställare

Besvarad av

Interpellationer