Drottningholmsteatern och Sveriges Teatermuseum

Interpellation 2002/03:61 av Narti, Ana Maria (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2002-11-25
Inlämnad: 2002-11-25
Anmäld: 2002-11-26
Besvarad: 2002-12-06
Sista svarsdatum: 2002-12-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 november
Interpellation 2002/03:61
av Ana Maria Narti (fp) till kulturminister Marita Ulvskog om Drottningholmsteatern och Sveriges Teatermuseum

Vid riksdagsårets första frågestund ställde jag en fråga till kulturminister Marita Ulvskog angående den ekonomiska krisen på Sveriges Teatermuseum. Jag berättade att museet, tidigare kallat Drottningholms teatermuseum, nyligen fått den absolut nödvändiga lokalen men att det anslag som beviljades och som efter flyttningen ökade med 500 000 kr inte ens räckte till att täcka de grundläggande behoven. Museet kan i dag inte betala nödvändiga löner. Man har äntligen lämpliga lokaler men man kan ändå inte täcka sitt arbetsfält, eftersom man inte har råd med kostnaderna för livsviktiga arbetsuppgifter.

Svaret var: Sveriges Teatermuseum har begärt en anslagsökning på 500 000 kr vilket har beviljats. Detta svar bygger antagligen på ett missförstånd. I museets skrivelse skickad till Kulturdepartementet den 1 mars 2002 specificeras: "Totalt medför flyttningen till nya lokaler att stiftelsens kostnader ökar med 767 000 redan innevarande år och med 1 012 000 år 2003 . Stiftelsens samlade behov av medelstillkott under 2003 för att dels upprätthålla nuvarande ambitionsnivå och personalstyrka, samt finansiera hyreshöjningen uppgår till totalt 1 469 000. För att dessutom kunna kompensera ovan beskrivet tjänstebortfall erfordras ytterligare 527 000."

I dagarna är det mycket viktigt att återta dialogen med kulturministern. Stiftelsen som är ansvarig för museets verksamhet och utveckling bär också ansvar för Drottningholmsteaterns föreställningar och för dess kontakter med publiken. Teaterns ekonomi är lika svag som museets. Under 2003 kommer endast en operaföreställning att presenteras för publiken.

Som enda teaterinstitution i Sverige får Drottningholmsteatern ingen årlig uppräkning av statsanslaget. Under perioden 1980@1991 urholkades anslaget med drygt 40 % i relation till konsumentprisindex. 1992 höjdes anslagen men sedan dess har nivån på statens finansiering stått stilla. Sedan 1999 har ett engångsanslag på en miljon kronor. årligen beviljats, medan ett anslag som skulle kompensera de ständigt ökade lönekostnaderna borde ha uppgått till 3,8 miljoner kronor!

Redan under de senaste spelsäsongerna har antalet föreställningar begränsats @ därför att stiftelsen inte hade råd att betala löner för så många föreställningar som publiken efterfrågade. Den kommande sommaren presenterar man en enda opera på åtta föreställningar och operan spelar sin dansföreställning Dansvurmen några gånger. Resten av det som borde vara en av Europas mest fascinerande säsonger för scenkonst kommer att sjunka i tystnad. Sverige och Europa håller på att förlora den levande kontakten med ett av kontinentens attraktiva mål för kultur och turism.

Med anledning av detta vill jag fråga kulturministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att dessa helt unika skatter @ Drottningholmsteatern och Sveriges Teatermuseum @ ska få en ekonomi som tillåter en kontinuerlig och rik verksamhet och en hel rad givande möten med publiken?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:61

Webb-tv: Drottningholmsteatern och Sveriges Teatermuseum

Protokoll från debatten

Marita Ulvskog (S)

Anf. 23 Marita Ulvskog (S)

Herr talman! Ana Maria Narti har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att Drottning- holmsteatern och Sveriges Teatermuseum ska få en ekonomi som tillåter en kontinuerlig och rik verk- samhet och en rad givande möten med publiken. Jag håller med interpellanten om Drottning- holmsteaterns och Sveriges Teatermuseums stora värde som kulturinstitutioner. Stiftelsen Drottning- holms teatermuseum förvaltar en unik skatt, både ur ett nationellt och internationellt perspektiv. Själva teaterbyggnaden ingår dessutom i världsarvet Drott- ningholm. Sedan lång tid tillbaka får Stiftelsen Drottning- holms teatermuseum årliga statsbidrag till såväl före- ställnings- som musei- och arkivverksamheten. I budgetpropositionen för 2003 föreslår regeringen att Sveriges Teatermuseum får 6 686 000 kronor i statligt bidrag, vilket är en ökning av det fasta bidraget med 500 000 kr. För sin föreställningsverksamhet får slottsteatern i dag ett årligt statsbidrag på ca 6,6 miljoner kronor. Därutöver har teatern de senaste tre åren tilldelats ett extra stöd på 1 miljon kronor, för att bland annat möjliggöra särskilda satsningar på unga artister och samverkan med utländska institutioner. I praktiken har detta extra stöd fungerat som en uppräkning av verksamhetsbidraget. I budgetpropositionen för 2003 aviserade regeringen att ett engångsstöd kommer att ges även nästa år. Det sammanlagda statliga stödet är alltså drygt 14 miljoner kronor. Dessutom undantas stiftelsen från det generella besparingskravet på statlig konsumtion som avisera- des i budgetpropositionen. Jag har förstått att Drottningholmsteatern - i lik- het med flera andra kulturinstitutioner just nu - har drabbats av ett bortfall i sponsorintäkter som bidragit till att teatern nu begränsar sin verksamhet inför nästa år. Detta visar med all önskvärd tydlighet den bety- delse det statliga bidraget har för den långsiktiga stabiliteten i verksamheten. När det gäller statsbidraget till stiftelsen för nästa år har regeringen redan gjort sina överväganden i höstens budgetproposition. Kulturdepartementet föl- jer utvecklingen.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 24 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! Tack för svaret. Och så ska vi fort- sätta följetongen. Det är inte första gången vi diskute- rar Drottningholm, och det är inte första gången vi diskuterar kulturens fattigdom - kulturens kroniska fattigdom. Man måste påpeka att det gäller två helt skilda verksamheter. Det enda som förenar dem är det fak- tum att själva teaterbyggnaden är ett fantastiskt mu- seiföremål i sig, ett kulturarv i trä och sten men fram- för allt i trä. Det är därför som musiken låter så fan- tastiskt bra i Drottningholmsteatern. Hela byggnaden fungerar nämligen som en stor resonanslåda. Men med de här ekonomiska resurserna måste man på teatern betala för högkvalitativt arbete - so- lister, orkester, ensemble, tekniker, regi, scenografi och genomförande av till exempel dekor och kostym. Det är faktiskt en mycket krävande verksamhet. När det gäller museet behöver jag påminna om att det här museet aldrig har haft den ekonomi som den behöver. Man har legat under de absolut nödvändiga kostnaderna för att verkligen ta itu med grundläggan- de museiverksamhet. Det finns också väl kända bris- ter när det gäller lagerlokaler som i efterhand har visat sig inte hålla måttet. Det finns risk för att abso- lut unika föremål förfaller i de här lagerlokalerna. Då är det lite svårt att förstå vad det är som regeringen avvaktar. Vi förlorar för varje dag som går därför att kulturskatterna på Drottningholm inte tas till vara. Vad väntar vi fortsättningsvis?

Marita Ulvskog (S)

Anf. 25 Marita Ulvskog (S)

Herr talman! Ana Maria Narti argumenterar kraft- fullt för den ordning som vi har i Sverige när det gäller kulturpolitiken. Vi tycker att man ska betala rätt ordentliga skatter för att man sedan över stats- budgeten ska kunna finansiera och trygga verksam- heter som är viktiga för oss och naturligtvis också kulturarv. Samtidigt är det så - det ligger nog i sakens natur när det gäller konstnärlig verksamhet - att man vill mer. Självfallet är det så. Stater och politiker ska inte sätta några gränser för de konstnärliga ambitionerna och de konstnärliga höjderna, dit man hela tiden strä- var. Däremot är det viktigt att vi ger ett kraftfullt bas- stöd, och det anser jag att vi gör till dessa institutio- ner. Det är naturligtvis också viktigt att institutioner- na söker samarbete med andra för att kunna bedriva verksamhet, kanske under längre perioder på somma- ren som det handlar om i Drottningholmsteaterns fall, eller för att kunna ha öppet för en större allmänhet.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 26 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! Jag tackar för det, kulturministern. Kulturministern vet mycket väl efter den valkampanj som har ägt rum att mitt ideal för finansiering av kulturen inte enbart är subventioner. Det finns ett färdigt förslag om att ta pengar från AMS, som kostar enormt mycket och som alltid visar enorma brister i sitt sätt att hantera skattemedel i storleksordningen 60-70 miljarder om året. Det är ungefär nio gånger så mycket som vad hela kulturen, religionen, medierna och idrotten får. Det är astronomiska summor som går till ett svart hål. Det är min uppfattning efter många år av samar- bete med långtidsarbetslösa. Det är också min upp- fattning efter ordentliga studier av alla vetenskapliga rapporter och alla undersökningar från riksdagens revisorer, Statskontoret och SNS. De visar alla att AMS inte fungerar. Vi har arbetslösa kulturarbetare som skickas till arbetsförmedlingen för kultur och medier. De be- handlas mycket ofta mycket illa där. Varför inte ta pengar därifrån och skapa fristående stora fonder som i krissituationer kan komma in och förstärka ekono- min för kulturen? Detta skulle lösa väldigt många problem. Jag kan bara ta exemplet med Sveriges teatermu- seum. När jag blir pensionär kommer jag äntligen att doktorera i teatervetenskap. Jag känner därför mycket väl till vilken hög nivå den vetenskapen har i Sverige. Jag har träffat väldigt många duktiga kulturkunniga människor och historiker som jobbar med teaterve- tenskap under den tid de är doktorander. Sedan blir de arbetslösa. Alla våra museer saknar högkvalificerad arbets- kraft. Varför inte lösa de problemen på ett rationellt sätt en gång för alla? Jag har sagt många gångar i texter, motioner, rapporter och interpellationer att kulturen är Askungen i Sveriges budgetekonomi. Men stackars Drottningholmsteatern och stackars Sveriges teatermuseum är tiggarnas tiggare bland Askungarna som ständigt och jämt väntar på en för- bättring. Den kommer aldrig i den utsträckning som det behövs. Jag kommer att fortsätta diskussionen på ett eller annat sätt. Jag vill påminna om att vi i Folkpartiets kulturmotion har reserverat större belopp både för Drottningholmsteatern och för Sveriges teatermuse- um. Vi har i Folkpartiets kulturmotion förslaget att ta pengar från arbetsförmedlingen för kultur och medier för att förbättra kulturens ekonomi och då också Drottningholmsteaterns ekonomi.

Marita Ulvskog (S)

Anf. 27 Marita Ulvskog (S)

Herr talman! Jag tycker inte om att man sätter en offerstämpel på kultursektorn och säger att det är budgetens Askunge. Det är inte korrekt om man tittar på andra utgiftsområden. Däremot är det en viktig uppgift för alla oss som är kulturpolitiker att fortsätta att verka för att det blir mer pengar till kulturen i statens budget och inte i form av några fonder som ligger och binder medel och som man sedan ska leva på avkastningen från. Precis som när det gäller för- svarspolitik eller andra väsentliga frågor för ett land ska det ligga kraftfulla årliga stöd i statens budget till kulturen. När det gäller att föra pengar från arbetsmark- nadspolitiken - flexibla AMS-medel till permanenta kulturpengar - tycker vi från regeringens sida att det är en viktig väg att gå. Så har vi också gjort under de senaste åren. Det har förts över medel som har varit flexibla AMS-medel till att bli stadiga permanenta kulturmedel i kulturbudgeten. Det finns i årets budgetproposition två förslag som handlar om detta. Det är förslag i tilläggsbudge- ten där det förs över medel från AMS till filmpoliti- ken men också ett förslag i den ordinarie kulturbud- geten där det finns något som kallas för kulturarvs-IT som också finansieras permanent fortsättningsvis via en överföring från AMS. Vi kommer att fortsätta att jobba vidare på det sättet. Det är alldeles utmärkt om vi kan ha en bred uppslutning i riksdagen och i riksdagens kulturutskott för en sådan uppfattning. Jag ser fram emot den de- batt vi ska ha den 11 december om kulturpolitiken i stort.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 28 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! Det blir spännande att diskutera den 11 december. Jag sitter inte längre i kulturutskottet därför att jag inte vill sitta där. Jag kan inte skriva under de beslut som fattas eftersom jag känner myck- et väl till den mycket svåra vardag som Sveriges kulturfolk lever i. Jag tycker inte att vi här har rätt att befästa denna ständiga ekonomiska diskriminering. Jag vet med vilka absolut katastrofala pensioner de flesta av dessa människor går och möter ålderdo- men. Jag vet med vilka svårigheter de försöker utöka sina kunskaper och färdigheter under de perioder när de inte har betalt. Alla dessa fakta är kända av alla. Ändå korrigeras inte den grundläggande obalansen mellan en hel del professioner, yrkesgrupper, och resten av Sveriges löntagare. Därför kommer debatten att fortsätta på ett rätt så tillspetsat sätt. Jag beskriver inte kulturmänniskorna som offer. Jag tycker att vi måste se verkligheten så som den är.

Marita Ulvskog (S)

Anf. 29 Marita Ulvskog (S)

Herr talman! Vi har från Kulturdepartementets sida prioriterat konstnärernas villkor under de gångna åren. Vi fortsätter att jobba med den frågan. Vi har tillfört hundratals miljoner kronor för att just stötta konstnärerna. Finns det inga konstnärer blir det inte till kultur. Deras villkor måste förbättras. Vi har just nu en särskild utredare som arbetar med att komma med nya förslag på detta område. Vi är mycket väl medvetna om de villkor som alltför många kulturarbetare lever under. Det är just därför som det har varit viktigt för oss att också under kris- åren från 90-talets mitt och framåt öka kulturbudge- ten. I motsats till många andra utgiftsområden i statens budget har kulturbudgeten realt fått öka. Vi har till- fört nya pengar i stort sett varje år. Det kommer vi att fortsätta att kämpa för. Kulturen är så viktig och så grundläggande för en demokrati och framför allt för oss som människor. Jag tycker att det är tråkigt att inte Ana Maria Narti har noterat de kraftfulla tillskott som har gjorts under de senaste åren. Ta bara museisektorn som exempel. De senaste åtta åren har stödet till musei- sektorn från statens budget ökat från några hundra miljoner kronor till 1,2 miljarder kronor i dag. När det gäller pensionsfrågorna omfattas numera i dag konstnärerna av samma regler som andra. De ska själva kunna välja om de vill gå i pension vid 67 års ålder. Det kommer att få konsekvenser för institutio- nerna. Men det är en sak som vi löser i andra former.

Intressenter

Frågeställare

Ana Maria Narti

Besvarad av

Marita UlvskogSocialdemokraterna