Drogtest på barn
Interpellation 2005/06:165 av Althin, Peter (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-12-12
- Inlämnad
- 2005-12-12
- Besvarad
- 2006-01-24
- Sista svarsdatum
- 2006-01-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 12 december
Interpellation 2005/06:165 av Peter Althin (kd) till justitieminister Thomas Bodström (s)
Drogtest på barn
Jag fortsätter min följetong om drogtest på barn under 15 år. Justitieministern menar att sådana test inte är möjliga eftersom kroppsbesiktning på barn är särskilt känsligt. Han menar vidare att kroppsbesiktning är ett mycket integritetskränkande tvångsmedel.
Det förvånar mig att ministern anser att integriteten går före barnets liv och hälsa. När man misstänker en allvarlig sjukdom hos ett barn tar man allehanda test, både blodprover och urinprover, men när det är fråga om att ett barn har börjat missbruka livsfarliga substanser så väntar man tills barnets missbruk har blivit så allvarligt att det kan bli aktuellt med tvångsomhändertagande. Ett tvångsomhändertagande är också det en mycket integritetskränkande åtgärd, men det används i alla fall på barn under 15 år. Varför kan man då inte utföra ett enkelt urinprov för att i tid kunna rädda ett barn från ett tungt narkotikamissbruk? Det är märkligt att vi inte drogtestar barn på grund av deras låga ålder, när barn som missbrukar riskerar att aldrig bli av med sitt beroende.
Vid slumpvisa drogtest på vissa yrkesinriktade gymnasieutbildningar genomförs ett drogtest medelst urinprov. Om det är en manlig elev som ska testas är det en man som är med när provet genomförs och är det en kvinnlig elev som ska testas så är det en kvinna som genomför provet. Det borde inte vara några större svårigheter att reglera tvångsvisa drogtest på barn under 15 år på samma sätt.
Vid samtal med bland andra poliser, skolpersonal och engagerade i Föräldraföreningen mot narkotika anser alla att möjligheten till drogtest på barn skulle vara till stor hjälp i kampen mot narkotikan. Thomas Bodström hävdade vid vår senaste debatt i kammaren att expertisen anser att drogtest gör större skada än nytta vad gäller barn under 15 år. Han menade vidare att detta hade bedömts av psykologer, läkare och andra, som alla hade skyhögt bättre kunskaper än han själv och jag.
Jag har försökt hitta experter som menar att man inte bör införa drogtest på barn under 15 år. Givetvis har jag hittat de båda betänkanden som ministern hänvisar till, men de båda stöder sig egentligen bara på gamla ställningstaganden med otydlig grund. Jag har också ställt en fråga till riksdagens utredningstjänst och inte heller de kan hitta några experter som uttalat sig mot drogtest på barn under 15 år.
Mina frågor till ministern är därför:
Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att garantera att barns säkerhet går före integritetsaspekter?
Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att möjliggöra användandet av mindre ingripande insatser, som drogtest och liknande, innan det mer integritetskränkande tvångsomhändertagandet kan bli aktuellt?
Om flera experter skulle visa sig vara för en möjlighet till tvångsvisa drogtest på barn under 15 år, skulle ministern då omvärdera sin ståndpunkt?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:165
Webb-tv: Drogtest på barn
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:60 Tisdagen den 24 januariProtokoll 2005/06:60 5 § Svar på interpellation 2005/06:165 om drogtest på barn
Protokoll från debatten
Anf. 19 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Peter Althin har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder dels för att garantera att barns säkerhet går före integritetsaspekter, dels för att möjliggöra användandet av mindre ingripande insatser, som drogtest och liknande, innan ett tvångsomhändertagande blir aktuellt. Han har vidare frågat mig om jag skulle omvärdera min ståndpunkt om flera experter skulle visa sig vara för en möjlighet till tvångsvisa drogtest på barn under 15 år.
De frågor som Peter Althin tar upp rymmer, som jag tidigare har framhållit, svåra avvägningar. Det är naturligtvis angeläget att barns narkotikamissbruk upptäcks i ett så tidigt skede som möjligt för att adekvata vård- och stödinsatser snabbt ska kunna sättas in. Samtidigt måste barns personliga integritet beaktas och skyddas i största möjliga utsträckning. Att noga överväga konsekvenserna av en utökad möjlighet till tvångsmedelsanvändning mot barn är nödvändigt i arbetet med att tillvarata deras trygghet och säkerhet.
Som jag tidigare har sagt avser regeringen att under våren lämna en proposition till riksdagen om ingripanden mot unga lagöverträdare. Bland förslagen finns åtgärder för att förebygga och utreda brott som har begåtts av barn som inte är straffmyndiga. Jag tänker inte här föregripa de överväganden som regeringen avser att göra i den propositionen.
Anf. 20 Peter Althin (Kd)
Fru talman! Tack för svaret, Thomas Bodström! Det är inte med utgångspunkt från någon särskild glädje att debattera med just Thomas Bodström som jag tar upp den här debatten igen, även om jag inte har någonting alls emot debatten. Jag återkommer i den här frågan, som vi hade uppe i november i fjol, därför att jag brinner för saken.
Jag har sett alldeles för många unga människor fastna i ett livslångt eller i varje fall ett väldigt djupt och svårhanterat drogmissbruk. Det som återkommer gång efter gång är frågan från de här ungdomarna, fru talman: Varför gjordes det ingenting tidigare? Bara för att man är straffmyndig så börjar inte människor och ungdomar att begå brott just när de har fyllt 15 år. Många börjar dessvärre mycket tidigare. Det där vet Thomas Bodström också från sin tidigare verksamhet.
Då är frågan: Hur ska vi komma åt detta? Möjligheten att nå framgång är ju mycket större om vi ingriper tidigt. Jag tror och hoppas att vi har samma uppfattning där. Tidigt ingripande ger större och bättre resultat än när människor är inne i det här. Framför allt när det gäller opiater finns det många som har svårt att komma ur missbruket.
Det är alltså på grund av att jag brinner för frågan som jag återkommer. Det svar som Thomas Bodström nu mycket hastigt läste upp var mycket kortfattat. Jag undrar om det var någon som egentligen hörde eller kunde ta till sig det eftersom det gick så snabbt. För den som undrar vad Thomas Bodström egentligen sade kan jag tala om att det inte var särskilt mycket.
Det fanns egentligen inte något svar på de här frågorna, mer än två saker. Det ena är att det är svåra avvägningar. Det är självklart; hela tiden är integritetsfrågan ställd mot förebyggande åtgärder. Det andra är att man måste noga överväga konsekvenserna för den utökade möjlighet som jag föreslår, nämligen att gå in tidigare med ett drogtest.
Jag har läst om ett ganska märkligt resultat. Vi förde en diskussion i november om att Thomas Bodström ville att man skulle klä av dessa unga människor på bara kroppen för att göra ett drogtest, vilket ju kanske inte är nödvändigt i sig.
Men jag fick inte något riktigt svar på min fråga. Vad vill Thomas Bodström göra för att förhindra och stoppa upp att dessa unga människor hamnar i ett livslångt elände? Det kommer ett förslag; det sade Thomas Bodström även i höstas. Nu vill justitieministern hålla alla på spänningens galler här. Vad kommer för någonting? Vad är det för någonting som vi har att förvänta oss?
Jag ställde en annan fråga också, som gick Thomas Bodström helt förbi. Flertalet experter säger att det här är ett mindre ingripande. Man tar ett snabbt drogtest, ett urinprov och ett blodprov på någon som är under 15 år för att få möjlighet att stoppa ett kommande djupt narkotikaberoende. Om det läget föreligger bland experterna i dag, Thomas Bodström, finns det då möjlighet att ändra det här och komma fram till samma slutsats som jag? Det vill jag gärna ha ett svar på. Möjligen kan justitieministern också lätta lite på vad som kan komma, så att vi kan vara förberedda på det och ha möjlighet att se om det kanske är lite av mina idéer som nu har smittat av sig i den propp som kommer.
Anf. 21 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Peter Althin får väl lyssna bättre, så hör han vad jag säger.
Jag tror att vi ska vara försiktiga med att starta något slags tävlan om vem som brinner mest för de här ungdomarna. Jag tvivlar inte på Peter Althins engagemang, men jag tror inte heller att han behöver betvivla mitt engagemang eller engagemanget från någon annan som arbetar med frågan.
Jag tror att vi också med ett minimum av ömsesidig respekt kan säga att vi båda är övertygade om att de åtgärder som behövs är till för att göra det så bra som möjligt för barn och ungdomar och inte falla efter för några andra intressen än just barns och ungdomars.
Jag har tidigare berättat - och jag kan säga det också nu - att det kommer att komma en ny lag som handlar om hur man ska ingripa mot ungdomar som hamnar i brottslighet. Det handlar alltså om att just ingripa tidigt, att komma med tydliga åtgärder och att komma med de åtgärder som är bäst för den unge. Det finns inte något annat intresse.
När det gäller frågan om drogtest mot den minderårigas vilja är varken Peter Althin eller jag de verkliga experterna. Vi arbetar inte med de här sakerna. Det bör vi kanske vara medvetna om i en viss självinsikt. Däremot träffar vi många. Jag träffade väldigt många som arbetade med barn och ungdomar när jag var advokat och arbetade med just de här frågorna om omhändertagande av barn och ungdomar. Jag träffade psykologer och läkare, och jag träffade just ingen som tyckte att det var detta som behövdes. Det kan många gånger vara till skada att tvinga den unge i en sådan situation, och nackdelarna överväger fördelarna.
Sedan är det inte så enkelt att allt är svart eller vitt. Utan det krävs naturligtvis en avvägning i varje enskilt fall. Men de experter som jag träffade när jag arbetade som advokat var väldigt entydiga med att nackdelarna övervägde. Det tycker jag att man ska ha en viss respekt för även om vi i vår roll, jag som tidigare advokat och Peter Althin som advokat nu, träffar många personer som har hamnat i dessa situationer.
Anf. 22 Peter Althin (Kd)
Fru talman! Jag läste utskriften från debatten i höstas, och Thomas Bodström har en förkärlek för att kalla mig för advokat i den här rollen. Jag försökte redan då förklara att min roll nu är att jag är riksdagsledamot för Kristdemokraterna och brinner för den här frågan. Jag tvivlar inte, Thomas Bodström, på att du också brinner för detta och har ett engagemang. Hade jag tvivlat på det hade det varit fullständigt meningslöst att stå här och diskutera. Då hade jag ägnat den tiden åt någonting helt annat. Jag tror att du har ett engagemang. Men jag tror också att du kan göra så mycket mer. Det händer ju ingenting. Nu kommer ju så småningom en proposition, och vi får väl se vad som kommer ut av den.
Vi är inte experter, säger Thomas Bodström. Nej, man kan ju inte vara expert på allting. Apropå de experter som Thomas Bodström hela tiden hänvisade till, tittade jag också på den förra debatten. Jag ska läsa upp vad han sade och kommer sedan med frågan: Vad är det för experter han pratar om?
Fru talman! Förra gången sade Thomas Bodström så här: När det gäller drogtest på barn under 15 år handlar det om en svår avvägning.
Allting är ju svårt. Hade det varit enkelt kunde ju någon annan ha tagit hand om det. Då behövde inte du och jag ägna tid åt det.
Vidare sade Thomas Bodström så här: Det här har prövats tidigare. Det har bedömts av människor som har skyhögt bättre kunskap om detta än vad både Peter Althin och jag har, nämligen psykologer, läkare och andra.
Då undrar jag vad det är för psykologer, läkare och andra som är underlaget för att Thomas Bodström, i alla fall fram till nu, inte vill lyssna på förslaget att förhindra det här livslånga lidandet. Vad är det för experter? Jag försökte få fram detta och tog naturligtvis del av det här betänkandet. Under tiden som jag har varit här i riksdagen har jag lärt mig att man kan gå till någon som heter RUT, alltså riksdagens utredningstjänst, och titta på detta. Vad är det för experter som Thomas Bodström pratade om i den förra interpellationsdebatten - och han pratar om dem nu också - som han har träffat i sitt tidigare liv och som är sådana motståndare till detta lilla ingrepp, ett blodprov eller ett urinprov, i stället för det livslånga lidandet? Jag skulle gärna vilja veta det. Jag vill gärna veta vad det är för mängd experter, läkare, psykologer och andra, som skulle säga att det är ett mycket större ingrepp att ta ett litet urinprov än att lite senare tvångsomhänderta de här ungdomarna när de har ramlat ned i gyttjan. Jag skulle vilja veta detta.
Som en liten parentes i detta kan jag säga att efter den debatt som vi hade i höstas var sjuksköterskor, poliser och andra mer vanliga människor, om jag uttrycker mig så, i kontakt med mig och sade: Försök att få regeringen att förstå att ett tidigt ingripande är bättre än att göra det när det är för sent!
Så, Thomas Bodström, vad är det för mängd experter som säger att det är värre att ta ett litet urinprov eller ett litet blodprov nu än att vänta tills det är för sent?
Anf. 23 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Tack, Peter Althin. Som sagt, jag träffade många, men nu är det några år sedan. Då var man väldigt entydig.
Sedan är ju inte det här Peter Althins fråga på något sätt. Den här frågan har varit uppe på många bord tidigare. Narkotikakommissionen gjorde en bedömning av den och kom fram till att nackdelarna övervägde. Ungdomsbrottsutredningen kom fram till samma sak.
Men eftersom Peter Althin frågar efter de uppgifter som jag nu nämner, kan jag berätta att jag besökte Maria Ungdom så sent som i fredags, och de var entydiga. Fördelarna med tvångsåtgärder när det gäller barn under 15 år överväger inte. Man var tvärtom väldigt kritisk till det.
Man berättade på Maria Ungdom att skolor ringer och säger: Nu har den här personen skolkat. Vi vill gärna att ni tvingar honom att göra drogtest.
Man berättade på Maria Ungdom att obligatoriska drogtest kan stöta bort den unga personen i en sådan situation.
Man berättade på Maria Ungdom att 13-14-åringar kanske provar narkotika, men ska man sätta in tvångsåtgärder på det här sättet kan det många gånger leda till att de faktiskt visar upp negativa resultat. Detta leder till att det blir färre ingripanden därför att man har hängt upp sig så mycket på just dessa tvångsåtgärder.
Och Maria Ungdom kan väl ändå inte vara helt obekant för Peter Althin. Och sade de detta så sent som i fredags, tror jag att de står för samma uppgift i dag, tisdag.
Men vi ska ändå vara ödmjuka. Jag har tidigare sagt att vi måste hålla den här frågan levande. Jag håller fullständigt med om att skulle det visa sig på annat sätt att fördelarna överväger och att man, framför allt ur ungdomarnas synvinkel, tjänar på detta, är det naturligtvis av största intresse för mig och andra som litar på de personer som arbetar med och träffar ungdomar varje dag.
Vi får se när detta ska presenteras och det blir en lagrådsremiss om ett par veckor. Diskussionen är ju redan i full gång. Då kommer vi att se hur vi ska kunna gå vidare med den här och andra frågor för att hela tiden kunna förbättra situationen för de unga.
Anf. 24 Peter Althin (Kd)
Fru talman! Ödmjukhet är ju ett vackert mål som vi försöker leva upp till men som alla kanske inte alltid uppnår.
Jag vet naturligtvis vad Maria Ungdom är. Det vet ju Thomas Bodström också. Det var intressant att nu äntligen ha fått uppgift på i alla fall en av alla dessa experter som du hänvisade till tidigare.
Jag ska följa den här propositionen mycket noga när den kommer så småningom och se hur den ser ut. Thomas Bodström säger att det här inte är min fråga. Nej, det är säker flera som har varit inne på den, på samma sätt som det säkert har funderats på detta långt innan du blev justitieminister. Men vi måste gå på de frågor som vi tycker är viktiga och som vi själva brinner för, som jag sade tidigare.
Jag har fått en väldig massa reaktioner efter den förra debatten som gör att jag med ännu större kraft, fru talman, om det går, kommer att följa den här propositionen och se var vi landar. Jag har fortfarande svårt att förstå hur man kan låta bli att ta hand om dessa unga människor. Det finns säkert de som reagerar på det sätt som Thomas Bodström säger, men det finns säkert många, vågar jag påstå, som i förlängningen kommer att vara mycket tacksamma för att någon ville göra någonting åt det när man upptäckte det.
Jag kan hota Thomas Bodström med att jag kommer att fortsätta med den här följetongen tills jag känner att vi har fått detta i hamn på det sätt som ändå är poängen med det, nämligen att rädda så många unga människor som möjligt från ett drogberoende.
Anf. 25 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Den här frågan handlar om en enskild sak. Det är inte den som är avgörande. Jag tror inte att vare sig Peter Althin eller någon annan tror att det bara är den som betyder något. Det är alldeles fel att säga att det inte har gjorts någonting. Vi har satsat hundratals miljoner för att se till att allt färre barn och ungdomar använder narkotika.
Och det har lyckats. Vi har fått ned narkotikabruket. Vi har bland de lägsta, kanske de allra lägsta siffrorna av alla stater i EU. Vi har fått en minskning på 30 % av ungdomars narkotikaanvändande. Detta har gjorts därför att den socialdemokratiska regeringen tillsammans med samarbetspartierna har satsat alla de här pengarna på just den frågan, eftersom den är angelägen, nämligen att barn och ungdomar ska minska sitt narkotikaanvändande.
Som sagt: Vi kommer att fortsätta bedriva det här arbetet, och vi kommer alltid att göra det för det som är det verkliga ändamålet, nämligen att se till att allt färre barn och ungdomar använder narkotika.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.