doktoranders ekonomiska situation (Interpellation 2004/05:291 av Darvik, Axel (fp))

Anf. 18 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Axel Darvik har frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att ge forskarstuderande drägliga ekonomiska villkor genom att antingen tillskjuta resurser eller anpassa resurstilldelningen till antalet platser. Målet för forskningspolitiken är att Sverige ska vara en ledande forskningsnation, där forskning bedrivs med hög vetenskaplig kvalitet. Forskarutbildningen och villkoren för doktoranderna - liksom villkoren för forskare efter disputationen - är centrala i det sammanhanget. En satsning på framtidens forskare, det vill säga forskarutbildning och anställningar för nydisputerade, kommer därför att vara en viktig del i den forskningspolitiska proposition som kommer att presenteras inom kort. Axel Darvik påstår att det inte sker någon ökning av forskningsanslagen. Det är inte en korrekt bild. Under perioden 2000-2005 ökar de statliga forskningsmedlen med 1,7 miljarder kronor enligt redan fattade beslut. Därutöver tillkommer 2,3 miljarder kronor för forskning och forskarutbildning under åren 2005-2008. När det gäller den årliga uppräkningen av anslag med kompensation för pris- och löneökningar sker denna enligt en sedan länge tillämpad modell. Även när det gäller villkoren för doktorander har utvecklingen varit en helt annan än den som Axel Darvik beskriver. Andelen av doktoranderna som har utbildningsbidrag eller stipendium är densamma som för fem år sedan, en knapp femtedel. Andelen med anställning som doktorand har däremot ökat från 40 till 50 % under samma tid. Om man därtill lägger dem som har någon annan anställning vid högskolan eller som bedriver forskarutbildningen inom ramen för en anställning utanför högskolan, till exempel industridoktorander och läkare i forskarutbildning, är det sammanlagt åtminstone åtta av tio doktorander som har någon form av anställning. När det gäller utbildningsbidraget är det visserligen inte grundande för sjukpenning och föräldrapenning, men doktoranden har i stället rätt att behålla bidraget vid bland annat sjuk- och föräldraledighet. Den som har fått utbildningsbidrag har också rätt att anställas som doktorand senast när det återstår motsvarande två års utbildning till doktorsexamen. Det är alltså inte korrekt att påstå att doktorander med utbildningsbidrag helt saknar social trygghet. Stipendier däremot ger i sig inte tillgång till något socialt skyddsnät. Regeringen anger därför sedan 1998 i regleringsbreven till universitet och högskolor att lärosätena inte får använda medel från statsbudgeten till stipendier för doktoranders studiefinansiering. Jag vågar alltså påstå att de ekonomiska villkoren för de flesta doktorander i Sverige är drägliga, och bättre än så. Det bekräftas också av att åtta av tio doktorander i Högskoleverkets stora undersökning Doktorandspegeln svarade ja på frågan om de var nöjda med sin försörjningsform. Att många är nöjda är förstås en klen tröst för doktorander som har en svår ekonomisk situation eller råkar illa ut vid till exempel sjukdom, och det finns alltid utrymme för förbättringar. Resurser är viktiga i det sammanhanget, och som jag nämnde ovan avser regeringen att tillskjuta ytterligare resurser till forskning och forskarutbildning. När det gäller att anpassa antalet platser till tillgängliga resurser har regeringen redan tidigare tydliggjort fakultetsnämndernas ansvar att göra detta, genom den bestämmelse i högskoleförordningen som innebär att fakultetsnämnden vid antagning av doktorander måste göra bedömningen att det finns studiefinansiering för hela studietiden.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 19 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret från utbildnings- och forskningsministern. Jag får väl också ge ett erkännande. Forskningsministern har varit mycket flitig och läst igenom uppgifter och så vidare. Jag var inte riktigt lika precis i min interpellation. De 45 % av doktoranderna som lever i en otrygg situation är, tänker jag mig, framför allt nybörjarna, de som går in på doktorandutbildning efter att ha fått en annan akademisk examen. De är 45 %. Ju längre man går på doktorandutbildningen desto större är chansen att man får en fast anställning, så mot slutet är det betydligt fler som just har en riktig anställning. Naturligtvis ska rätt vara rätt. Jag hoppas att vi har rett ut detta nu. Jag fick höra om Sofia för ett tag sedan. Sofia är 25 år och utbildad civilingenjör. När hon hade tagit sin examen blev hon övertalad av professorerna på fakulteten att fortsätta med forskarutbildning. Hon blev då erbjuden utbildningsbidrag - det är 13 650 kr i månaden som sedan ska skattas - med löfte om att senare också få en anställning. Det ska väl sägas att civilingenjörer som går ut i arbetslivet efter examen oftast får en betydligt bättre lön än 13 650 kr. Till och med jag som sommararbetade en månad som fastighetsskötare hade ungefär 5 000 kr mer i månaden före skatt. Efter två år bestämmer sig Sofia för att hon i stället ska ta ut en licentiatexamen. Det får räcka så. Arbetsmarknaden är tuff, och hon lyckas inte få jobb med en gång. Då finns inte det skyddsnät som borde ha funnits, som hade funnits om man hade haft en anställning, om man hade kunnat söka och vara med i a-kassan till exempel. Sofia faller genom de maskor som då finns. Ska man kunna fortsätta att satsa på forskningen måste man också satsa på forskarna. Det är min och Folkpartiets klara uppfattning. Vi anslår i vår alternativbudget 600 miljoner per år mer än vad regeringen gör, och detta är pengar som går att använda, pengar som inte äts upp av ökade löner och priser. De pengar som Leif Pagrotsky tar upp är just sådana som egentligen precis kompenserar för de ökade lönerna och priserna inom universiteten. De här anslagen räcker egentligen bara till att behålla det antal forskare som man har i dag. Vill man trappa upp ambitionerna måste man nog anslå nya pengar och också om man vill att doktoranderna ska kunna ha drägliga villkor. Jag kan även tänka mig att man kanske hamnar i en situation då man till och med behöver minska antalet platser just för att kunna ge alla, också nybörjare och doktorander, drägliga villkor. Jag vill att alla ska kunna ha en grundtrygghet. Undersökningen från Högskoleverket visar att 78 % är nöjda. Det passar oerhört väl in i den här mallen. Om man tittar på hela doktorandkollektivet ser man ju att det är 23 % ungefär som har en otrygg finansiering. Detta är inte bara 23 %, utan det är också 3 694 individer. Det är dem som jag skulle vilja värna om här i dag. Jag anser att det är läge att också kunna anpassa munnen efter matsäcken.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 19 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret från utbildnings- och forskningsministern. Jag får väl också ge ett erkännande. Forskningsministern har varit mycket flitig och läst igenom uppgifter och så vidare. Jag var inte riktigt lika precis i min interpellation. De 45 % av doktoranderna som lever i en otrygg situation är, tänker jag mig, framför allt nybörjarna, de som går in på doktorandutbildning efter att ha fått en annan akademisk examen. De är 45 %. Ju längre man går på doktorandutbildningen desto större är chansen att man får en fast anställning, så mot slutet är det betydligt fler som just har en riktig anställning. Naturligtvis ska rätt vara rätt. Jag hoppas att vi har rett ut detta nu. Jag fick höra om Sofia för ett tag sedan. Sofia är 25 år och utbildad civilingenjör. När hon hade tagit sin examen blev hon övertalad av professorerna på fakulteten att fortsätta med forskarutbildning. Hon blev då erbjuden utbildningsbidrag - det är 13 650 kr i månaden som sedan ska skattas - med löfte om att senare också få en anställning. Det ska väl sägas att civilingenjörer som går ut i arbetslivet efter examen oftast får en betydligt bättre lön än 13 650 kr. Till och med jag som sommararbetade en månad som fastighetsskötare hade ungefär 5 000 kr mer i månaden före skatt. Efter två år bestämmer sig Sofia för att hon i stället ska ta ut en licentiatexamen. Det får räcka så. Arbetsmarknaden är tuff, och hon lyckas inte få jobb med en gång. Då finns inte det skyddsnät som borde ha funnits, som hade funnits om man hade haft en anställning, om man hade kunnat söka och vara med i a-kassan till exempel. Sofia faller genom de maskor som då finns. Ska man kunna fortsätta att satsa på forskningen måste man också satsa på forskarna. Det är min och Folkpartiets klara uppfattning. Vi anslår i vår alternativbudget 600 miljoner per år mer än vad regeringen gör, och detta är pengar som går att använda, pengar som inte äts upp av ökade löner och priser. De pengar som Leif Pagrotsky tar upp är just sådana som egentligen precis kompenserar för de ökade lönerna och priserna inom universiteten. De här anslagen räcker egentligen bara till att behålla det antal forskare som man har i dag. Vill man trappa upp ambitionerna måste man nog anslå nya pengar och också om man vill att doktoranderna ska kunna ha drägliga villkor. Jag kan även tänka mig att man kanske hamnar i en situation då man till och med behöver minska antalet platser just för att kunna ge alla, också nybörjare och doktorander, drägliga villkor. Jag vill att alla ska kunna ha en grundtrygghet. Undersökningen från Högskoleverket visar att 78 % är nöjda. Det passar oerhört väl in i den här mallen. Om man tittar på hela doktorandkollektivet ser man ju att det är 23 % ungefär som har en otrygg finansiering. Detta är inte bara 23 %, utan det är också 3 694 individer. Det är dem som jag skulle vilja värna om här i dag. Jag anser att det är läge att också kunna anpassa munnen efter matsäcken.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 20 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Axel Darvik och jag delar uppfattningen att det är bra om fler unga människor kan lockas till forskarutbildning, och det vore bra om de som väljer den vägen kan ges bra social trygghet, bra levnadsstandard och utsikter till jobb efter avslutade doktorandstudier. Jag vill också satsa på det som kallas postdoktorstiden. Vi har nu expanderat doktorandutbildningen, doktorsexaminationen, mycket kraftigt de senaste åren. Det gör att många doktorsutbildade, färdigt forskarutbildade och kompetenta forskare nu finns tillgängliga för att producera ny kunskap. Det tycker jag att vi ska svara upp mot. Detta förenar oss, men det finns en skillnad. Axel Darvik säger att Folkpartiet vill satsa 600 miljoner kronor och ger åskådarna på läktarna här intrycket att det är 600 miljoner kronor som Axel Darvik vill satsa på just det som vi diskuterar just nu. Men verkligheten är lite annorlunda än så. Folkpartiet vill satsa 600 miljoner mer på forskning, men det ska finansieras med en neddragning på flera miljarder på annan forskning. Det är en ökning med 600 miljoner på vissa speciella forskningsanslag, men det ska också kompenseras med att man drar ned på den forskning som finansieras av Vinnova med det exakta beloppet 316 miljoner, alltså mer än hälften. Vinnova använder bland annat de pengarna till doktorandtjänster, till exempel på Chalmers inom ramen för fordonsforskningsprogrammet. Jag är orolig för att Axel Darvik använder den vanliga folkpartimetoden, att man anslår en liten summa någonstans och sedan använder den i alla debatter som finns i alla tänkbara ämnen på alla tänkbara områden. Den senaste tiden har jag mött folkpartister som har föreslagit alla möjliga användningar för detta. De här 600 miljonerna, som är en sorts bruttosiffra som motsvaras av neddragningar på andra håll, blir inte mycket, men de ska likafullt vara som den där galten som hette Särimner, som kunde slaktas om och om och om igen och räcka till väldigt mycket. Jag vill helt lågmält vädja till Axel Darvik att han ska studera fakta bättre, för han har mycket fel i resonemangen. Men jag vill också vädja till honom att han ska tänka igenom något när han riktar sig till de doktorander som behöver stöd i det politiska arbetet för fler tjänster, bättre sociala förmåner, bättre ersättning. Övertyga det egna partiet att rikta satsningarna reellt till den här gruppen så att det blir trovärdigt när du går ut och ger intryck av att du månar om just doktoranderna! Sedan tillkommer att Folkpartiet - i alla fall enligt de analyser som Moderaterna har publicerat och som har gjorts, om jag minns det rätt, av riksdagens utredningstjänst - nu har släppt sambandet mellan inkomster och utgifter. Man har en budget där det skiljer 22 miljarder kronor mellan de kalkyler man redovisar och vad riksdagens utredningstjänst och Moderaterna påstår att det är. Men av dessa 22 miljarder går inte ett korvöre till doktoranderna. Trots att man badar i resurser och har släppt alla hämningar har man valt att avstå från att prioritera just det som Axel Darvik och jag är så angelägna om, nämligen att få ett ökat stöd för mer pengar till forskningen. De här pengarna, ökningen med 2 % av forskningsanslagen, ska ju räcka till väldigt mycket annat, och doktoranderna finns inte nämnda.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 20 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Axel Darvik och jag delar uppfattningen att det är bra om fler unga människor kan lockas till forskarutbildning, och det vore bra om de som väljer den vägen kan ges bra social trygghet, bra levnadsstandard och utsikter till jobb efter avslutade doktorandstudier. Jag vill också satsa på det som kallas postdoktorstiden. Vi har nu expanderat doktorandutbildningen, doktorsexaminationen, mycket kraftigt de senaste åren. Det gör att många doktorsutbildade, färdigt forskarutbildade och kompetenta forskare nu finns tillgängliga för att producera ny kunskap. Det tycker jag att vi ska svara upp mot. Detta förenar oss, men det finns en skillnad. Axel Darvik säger att Folkpartiet vill satsa 600 miljoner kronor och ger åskådarna på läktarna här intrycket att det är 600 miljoner kronor som Axel Darvik vill satsa på just det som vi diskuterar just nu. Men verkligheten är lite annorlunda än så. Folkpartiet vill satsa 600 miljoner mer på forskning, men det ska finansieras med en neddragning på flera miljarder på annan forskning. Det är en ökning med 600 miljoner på vissa speciella forskningsanslag, men det ska också kompenseras med att man drar ned på den forskning som finansieras av Vinnova med det exakta beloppet 316 miljoner, alltså mer än hälften. Vinnova använder bland annat de pengarna till doktorandtjänster, till exempel på Chalmers inom ramen för fordonsforskningsprogrammet. Jag är orolig för att Axel Darvik använder den vanliga folkpartimetoden, att man anslår en liten summa någonstans och sedan använder den i alla debatter som finns i alla tänkbara ämnen på alla tänkbara områden. Den senaste tiden har jag mött folkpartister som har föreslagit alla möjliga användningar för detta. De här 600 miljonerna, som är en sorts bruttosiffra som motsvaras av neddragningar på andra håll, blir inte mycket, men de ska likafullt vara som den där galten som hette Särimner, som kunde slaktas om och om och om igen och räcka till väldigt mycket. Jag vill helt lågmält vädja till Axel Darvik att han ska studera fakta bättre, för han har mycket fel i resonemangen. Men jag vill också vädja till honom att han ska tänka igenom något när han riktar sig till de doktorander som behöver stöd i det politiska arbetet för fler tjänster, bättre sociala förmåner, bättre ersättning. Övertyga det egna partiet att rikta satsningarna reellt till den här gruppen så att det blir trovärdigt när du går ut och ger intryck av att du månar om just doktoranderna! Sedan tillkommer att Folkpartiet - i alla fall enligt de analyser som Moderaterna har publicerat och som har gjorts, om jag minns det rätt, av riksdagens utredningstjänst - nu har släppt sambandet mellan inkomster och utgifter. Man har en budget där det skiljer 22 miljarder kronor mellan de kalkyler man redovisar och vad riksdagens utredningstjänst och Moderaterna påstår att det är. Men av dessa 22 miljarder går inte ett korvöre till doktoranderna. Trots att man badar i resurser och har släppt alla hämningar har man valt att avstå från att prioritera just det som Axel Darvik och jag är så angelägna om, nämligen att få ett ökat stöd för mer pengar till forskningen. De här pengarna, ökningen med 2 % av forskningsanslagen, ska ju räcka till väldigt mycket annat, och doktoranderna finns inte nämnda.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 21 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Leif Pagrotsky säger att han företräder ett arbetarparti som tar de anställdas intressen till sig. Man säger också att man är ett forskarvänligt parti som tänker på landets möjligheter som kunskapsnation. Om man verkligen ska kunna prata med trovärdighet behöver man nog tänka igenom ett och annat i den politik som man nu för. Som i det exempel jag tog upp är det tydligt att det finns stora revor i det välfärdsnät som borde finnas för varje forskarstuderande som går in på forskarutbildningen. Jag är ärlig. Jag säger att vi kan behöva ändra på dimensioneringen för att kunna ge alla doktorander en trygg utbildning. Hur man än räknar på de här siffrorna anslår Folkpartiet mer medel än regeringen till forskningen. Om det är någon som ägnar sig åt Särimnermetoder med festliga grisar som man kan slakta om och om igen är det Leif Pagrotsky när han nu pratar om 2,3 miljarder i nya anslag som kommer och 1,7 miljarder som tidigare har delats ut när detta egentligen är pengar som man har sparat in genom att inte kompensera för ökade priser och löner inom fakulteterna. Jag kom alldeles nyligen från ett seminarium med forskarsamhället och representanter från universitet, högskolor, högskoleverk och så vidare. De säger att man har satt universiteten och fakulteterna på en mycket rejäl avmagringskur när man inte har räknat upp anslagen. Detta kan inte fortsätta. Det är det mycket tydliga budskapet. För tio år sedan ungefär var det 10 studenter per lärare på universitetet. I dag är det 20 studenter. Man kan säga att det är effektivare. Men vad händer med kvaliteten? Det tycker jag att man måste ta in i tankarna. Vem det är som kalasar upp grisen om och om igen kan vi verkligen diskutera, och det är något som man kan lämna till väljarna att avgöra. Jag skulle ändå vilja uppehålla mig vid individerna. Det är 3 694 doktorander som har en mycket otrygg form av finansiering och som hittas i de här procentsiffrorna. Jag ser det inte som ett kollektiv. Jag ser gärna till individen, att varje person har en trygg situation. Min fråga till forskningsministern blir om han är beredd att erbjuda alla en trygg finansiering, även om det innebär att man kan behöva minska något på platserna. Jag skulle nog vilja förorda den varianten. Jag hoppas att jag kan få ett bra svar från forskningsministern.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 21 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Leif Pagrotsky säger att han företräder ett arbetarparti som tar de anställdas intressen till sig. Man säger också att man är ett forskarvänligt parti som tänker på landets möjligheter som kunskapsnation. Om man verkligen ska kunna prata med trovärdighet behöver man nog tänka igenom ett och annat i den politik som man nu för. Som i det exempel jag tog upp är det tydligt att det finns stora revor i det välfärdsnät som borde finnas för varje forskarstuderande som går in på forskarutbildningen. Jag är ärlig. Jag säger att vi kan behöva ändra på dimensioneringen för att kunna ge alla doktorander en trygg utbildning. Hur man än räknar på de här siffrorna anslår Folkpartiet mer medel än regeringen till forskningen. Om det är någon som ägnar sig åt Särimnermetoder med festliga grisar som man kan slakta om och om igen är det Leif Pagrotsky när han nu pratar om 2,3 miljarder i nya anslag som kommer och 1,7 miljarder som tidigare har delats ut när detta egentligen är pengar som man har sparat in genom att inte kompensera för ökade priser och löner inom fakulteterna. Jag kom alldeles nyligen från ett seminarium med forskarsamhället och representanter från universitet, högskolor, högskoleverk och så vidare. De säger att man har satt universiteten och fakulteterna på en mycket rejäl avmagringskur när man inte har räknat upp anslagen. Detta kan inte fortsätta. Det är det mycket tydliga budskapet. För tio år sedan ungefär var det 10 studenter per lärare på universitetet. I dag är det 20 studenter. Man kan säga att det är effektivare. Men vad händer med kvaliteten? Det tycker jag att man måste ta in i tankarna. Vem det är som kalasar upp grisen om och om igen kan vi verkligen diskutera, och det är något som man kan lämna till väljarna att avgöra. Jag skulle ändå vilja uppehålla mig vid individerna. Det är 3 694 doktorander som har en mycket otrygg form av finansiering och som hittas i de här procentsiffrorna. Jag ser det inte som ett kollektiv. Jag ser gärna till individen, att varje person har en trygg situation. Min fråga till forskningsministern blir om han är beredd att erbjuda alla en trygg finansiering, även om det innebär att man kan behöva minska något på platserna. Jag skulle nog vilja förorda den varianten. Jag hoppas att jag kan få ett bra svar från forskningsministern.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 22 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Jag vill erbjuda så många som möjligt trygg försörjning under sin forskarutbildning, och jag är glad att kunna stå här och berätta för Axel Darvik, som uppenbarligen inte har en aning om hur det ligger till, att i dag har fler doktorander än någonsin en trygg försörjning under sina doktorandstudier. Axel Darvik påstår att det var bättre förr. Statistiken säger det motsatta. Fler doktorander än någonsin i historien, större andel av doktoranderna och större antal doktorander, har i dag en trygg försörjning. Läs på, Axel Darvik! Använd ett vetenskapligt angreppssätt och kolla fakta innan utsagorna görs! Folkpartiet anslår 600 miljoner brutto, drar av 316 miljoner från samma forskningsfinansiering från Vinnova och har kvar 284 miljoner som ska räcka till allt mellan himmel och jord. Alla folkpartister jag träffar klagar på PLO. PLO är ett mantra som ska räcka till allt. Jag har aldrig fått höra hur mycket Folkpartiet vill räkna upp PLO. Det beror på att de som bestämmer i Folkpartiet i de här frågorna är folkpartisterna i finansutskottet. De har inte föreslagit ett korvöre till detta. Likafullt står alla folkpartister jag träffar upp och försöker locka väljare på ett populistiskt sätt genom att säga att de har ett annat PLO, som om detta löser alla problem. Jag ska berätta en sak till för Axel Darvik. PLO är kompensation för inflationen. Förra året låg inflationen på 0,4 eller 0,5 %. PLO var 2,88 %. Det var 2,88 % kompensation för 0,4-0,5 % inflation. Gå hem och läs på, Axel Darvik! Det är populism det ni håller på med. De 600 miljonerna som är 284 ska räcka till en generell ökning över hela fältet på universiteten för att ge ännu bättre kompensation för inflationen. Sedan ska det räcka till en forskarskola för fiske i Kalmar. Det ska räcka till en satsning på att göra Malmö till universitet. Först var Folkpartiet emot att Malmö högskola över huvud taget skulle inrättas. Sedan ville man väl lägga ned eftersom den ändå blev inrättad. Nu vill man gå vidare och göra Malmö högskola till universitet. Det är överbud igen och allt detta fortfarande inom ramen för de 284 miljonerna kronor. Dessutom nämner man inte att man vill skära ned på annan utbildning, vuxenutbildning och annan utbildning, med flera miljarder och att man vill skära ned på antalet doktorander. Man vill inte bara ge färre människor tillträde till universiteten och minska antalet platser på universitet och högskolor. Man vill också dra ned på antalet doktorander. Detta är en politik som inte bär på högskolor och universitet. I stället för att gå ut och bluffa folk - Folkpartiet lovar guld och gröna skogar utan pengar - säg som det är! Bilda opinion för att vi ska få mer prioritet för detta, ökad respekt för forskningen och forskarna och ökad tillit till att de använder pengarna på ett bra sätt som kommer hela Sverige till godo så att vi tillsammans kan öka den kaka som forskningen finansieras ur! Jag kommer att verka för mer pengar till doktoranderna, bättre trygghet, bättre levnadsstandard, fler doktorander och bättre jobb efter avslutade studier. Men jag kommer att göra det i den takt som jag får fram riktiga pengar, inte i den takt som jag kan hitta på nya luftsiffror på ett tomt papper.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 22 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Jag vill erbjuda så många som möjligt trygg försörjning under sin forskarutbildning, och jag är glad att kunna stå här och berätta för Axel Darvik, som uppenbarligen inte har en aning om hur det ligger till, att i dag har fler doktorander än någonsin en trygg försörjning under sina doktorandstudier. Axel Darvik påstår att det var bättre förr. Statistiken säger det motsatta. Fler doktorander än någonsin i historien, större andel av doktoranderna och större antal doktorander, har i dag en trygg försörjning. Läs på, Axel Darvik! Använd ett vetenskapligt angreppssätt och kolla fakta innan utsagorna görs! Folkpartiet anslår 600 miljoner brutto, drar av 316 miljoner från samma forskningsfinansiering från Vinnova och har kvar 284 miljoner som ska räcka till allt mellan himmel och jord. Alla folkpartister jag träffar klagar på PLO. PLO är ett mantra som ska räcka till allt. Jag har aldrig fått höra hur mycket Folkpartiet vill räkna upp PLO. Det beror på att de som bestämmer i Folkpartiet i de här frågorna är folkpartisterna i finansutskottet. De har inte föreslagit ett korvöre till detta. Likafullt står alla folkpartister jag träffar upp och försöker locka väljare på ett populistiskt sätt genom att säga att de har ett annat PLO, som om detta löser alla problem. Jag ska berätta en sak till för Axel Darvik. PLO är kompensation för inflationen. Förra året låg inflationen på 0,4 eller 0,5 %. PLO var 2,88 %. Det var 2,88 % kompensation för 0,4-0,5 % inflation. Gå hem och läs på, Axel Darvik! Det är populism det ni håller på med. De 600 miljonerna som är 284 ska räcka till en generell ökning över hela fältet på universiteten för att ge ännu bättre kompensation för inflationen. Sedan ska det räcka till en forskarskola för fiske i Kalmar. Det ska räcka till en satsning på att göra Malmö till universitet. Först var Folkpartiet emot att Malmö högskola över huvud taget skulle inrättas. Sedan ville man väl lägga ned eftersom den ändå blev inrättad. Nu vill man gå vidare och göra Malmö högskola till universitet. Det är överbud igen och allt detta fortfarande inom ramen för de 284 miljonerna kronor. Dessutom nämner man inte att man vill skära ned på annan utbildning, vuxenutbildning och annan utbildning, med flera miljarder och att man vill skära ned på antalet doktorander. Man vill inte bara ge färre människor tillträde till universiteten och minska antalet platser på universitet och högskolor. Man vill också dra ned på antalet doktorander. Detta är en politik som inte bär på högskolor och universitet. I stället för att gå ut och bluffa folk - Folkpartiet lovar guld och gröna skogar utan pengar - säg som det är! Bilda opinion för att vi ska få mer prioritet för detta, ökad respekt för forskningen och forskarna och ökad tillit till att de använder pengarna på ett bra sätt som kommer hela Sverige till godo så att vi tillsammans kan öka den kaka som forskningen finansieras ur! Jag kommer att verka för mer pengar till doktoranderna, bättre trygghet, bättre levnadsstandard, fler doktorander och bättre jobb efter avslutade studier. Men jag kommer att göra det i den takt som jag får fram riktiga pengar, inte i den takt som jag kan hitta på nya luftsiffror på ett tomt papper.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 23 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Det är uppenbart att jag får börja mitt anförande med att reda ut ett och annat. Man kan naturligtvis stå och citera en del enskilda motioner, men det finns många här i kammaren som använder sig av enskilda motioner. Om vi tittar på alla socialdemokratiska enskilda motioner som väcks skulle vi inte ha en enda högskola. Då skulle vi ha 39 universitet med utvecklingsbudgetar i stil med Chalmers, KTH och Karolinska eller något annat framstående forskningsuniversitet. Det skulle jag inte vilja att vi blandar oss in i. Vi ska hålla oss till det som är Folkpartiets partilinje. Precis som Leif Pagrotsky säger var uppräkningen av priser och löner ungefär 2,88 % förra året medan uppräkningen av forskningsanslagen landade runt 1 %. Där finns en diskrepans. Denna diskrepans suger man ut ur forskningsanslagen vilket gör att det blir svårare och svårare för forskarsamhället att klara sin situation. Jag vill uppehålla mig vid doktorandernas situation. Jag fick inte något svar från forskningsministern. Han hann tydligen inte med det i sitt anförande sist, men han får ytterligare en chans. Finns det en möjlighet att erbjuda alla doktorander en dräglig situation, någon form av anställning som gör det möjligt att ha det trygghetsnät som borde vara naturligt för någon som har avlagt en akademisk examen, som skulle kunna ge sig ut i arbetslivet men i stället väljer att engagera sig i forskningen? Jag vill att de här personerna ska kunna ha en trygg situation. Jag hoppas också att forskningsministern vill det.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 24 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Jag har läst i tidningen att Axel Darvik är antagen till Chalmers. Jag trodde inte att man kunde bli antagen där utan att kunna räkna. 2,88 % var PLO för förra året. 0,4 eller 0,5 - jag minns inte så noga - var inflationen förra året. Det var kompensationen för inflationen. Om man väljer att använda pengarna till det ena, det andra eller det tredje får man avgöra själv. Om man väljer att lägga det på reallönehöjning, på finare lokaler eller på mer forskning bestämmer varje högskola och varje institution själv. De siffror som Axel Darvik nämner hänger inte ihop. Gå hem och kontrollräkna. Så något om enskilda motioner. Folkpartiets budgetmotion har nu plötsligt blivit en enskild motion. Har Axel Darvik inte läst det egna partiets budgetmotion, som jag gissar att han själv redan har röstat för? Det är den jag läser. Det är där det står tomt om PLO:t, som alla folkpartister gnyr om när det gäller museer, när det gäller teatrar, när det gäller fria teatergrupper, när det gäller forskning. Överallt vill Folkpartiet ändra på detta PLO. Det är bara de folkpartister som bestämmer, de som sitter i finansutskottet, som tycker att PLO:t är bra som det är. Det hittades på av Folkpartiets mest välutbildade forskare i regeringen någonsin, Anne Wibble. Ingen folkpartist, av dem som talar för Folkpartiet, har föreslagit att det ska ändras. Enskilda folkpartister, som Axel Darvik, kan stå på högskolor och lova guld och gröna skogar och säga att det är PLO:s fel. Det här hänger inte ihop. Jag tycker att det är en dålig politisk stil att gå ut på det här viset och skapa förväntningar. I dag har fler doktorander än någonsin i historien trygg försörjning. Jag ska verka för att det blir ännu fler, både som antal och som andel av doktoranderna. För det behövs riktiga pengar och argument som försvarar användningen av statens resurser i konkurrens med andra - inte luftpastejer eller populism eller demagogi, utan riktiga pengar.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 23 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Det är uppenbart att jag får börja mitt anförande med att reda ut ett och annat. Man kan naturligtvis stå och citera en del enskilda motioner, men det finns många här i kammaren som använder sig av enskilda motioner. Om vi tittar på alla socialdemokratiska enskilda motioner som väcks skulle vi inte ha en enda högskola. Då skulle vi ha 39 universitet med utvecklingsbudgetar i stil med Chalmers, KTH och Karolinska eller något annat framstående forskningsuniversitet. Det skulle jag inte vilja att vi blandar oss in i. Vi ska hålla oss till det som är Folkpartiets partilinje. Precis som Leif Pagrotsky säger var uppräkningen av priser och löner ungefär 2,88 % förra året medan uppräkningen av forskningsanslagen landade runt 1 %. Där finns en diskrepans. Denna diskrepans suger man ut ur forskningsanslagen vilket gör att det blir svårare och svårare för forskarsamhället att klara sin situation. Jag vill uppehålla mig vid doktorandernas situation. Jag fick inte något svar från forskningsministern. Han hann tydligen inte med det i sitt anförande sist, men han får ytterligare en chans. Finns det en möjlighet att erbjuda alla doktorander en dräglig situation, någon form av anställning som gör det möjligt att ha det trygghetsnät som borde vara naturligt för någon som har avlagt en akademisk examen, som skulle kunna ge sig ut i arbetslivet men i stället väljer att engagera sig i forskningen? Jag vill att de här personerna ska kunna ha en trygg situation. Jag hoppas också att forskningsministern vill det.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 24 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Jag har läst i tidningen att Axel Darvik är antagen till Chalmers. Jag trodde inte att man kunde bli antagen där utan att kunna räkna. 2,88 % var PLO för förra året. 0,4 eller 0,5 - jag minns inte så noga - var inflationen förra året. Det var kompensationen för inflationen. Om man väljer att använda pengarna till det ena, det andra eller det tredje får man avgöra själv. Om man väljer att lägga det på reallönehöjning, på finare lokaler eller på mer forskning bestämmer varje högskola och varje institution själv. De siffror som Axel Darvik nämner hänger inte ihop. Gå hem och kontrollräkna. Så något om enskilda motioner. Folkpartiets budgetmotion har nu plötsligt blivit en enskild motion. Har Axel Darvik inte läst det egna partiets budgetmotion, som jag gissar att han själv redan har röstat för? Det är den jag läser. Det är där det står tomt om PLO:t, som alla folkpartister gnyr om när det gäller museer, när det gäller teatrar, när det gäller fria teatergrupper, när det gäller forskning. Överallt vill Folkpartiet ändra på detta PLO. Det är bara de folkpartister som bestämmer, de som sitter i finansutskottet, som tycker att PLO:t är bra som det är. Det hittades på av Folkpartiets mest välutbildade forskare i regeringen någonsin, Anne Wibble. Ingen folkpartist, av dem som talar för Folkpartiet, har föreslagit att det ska ändras. Enskilda folkpartister, som Axel Darvik, kan stå på högskolor och lova guld och gröna skogar och säga att det är PLO:s fel. Det här hänger inte ihop. Jag tycker att det är en dålig politisk stil att gå ut på det här viset och skapa förväntningar. I dag har fler doktorander än någonsin i historien trygg försörjning. Jag ska verka för att det blir ännu fler, både som antal och som andel av doktoranderna. För det behövs riktiga pengar och argument som försvarar användningen av statens resurser i konkurrens med andra - inte luftpastejer eller populism eller demagogi, utan riktiga pengar.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 25 Leif Pagrotsky (S)

Jag vill påminna om att vi ska vakta våra ord när det gäller personliga omdömen i debatten, som att man har blivit antagen utan att kunna räkna. Då kanske vi får en trevligare debatt.

doktoranders ekonomiska situation

Interpellationen är besvarad

Händelser

Interpellationer

Interpellationen

Debatt

Webb-tv: doktoranders ekonomiska situation

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 18 Leif Pagrotsky (S)

Anf. 19 Leif Pagrotsky (S)

Anf. 19 Axel Darvik (Fp)

Anf. 20 Axel Darvik (Fp)

Anf. 20 Leif Pagrotsky (S)

Anf. 21 Leif Pagrotsky (S)

Anf. 21 Axel Darvik (Fp)

Anf. 22 Axel Darvik (Fp)

Anf. 22 Leif Pagrotsky (S)

Anf. 23 Leif Pagrotsky (S)

Anf. 24 Axel Darvik (Fp)

Anf. 23 Axel Darvik (Fp)

Anf. 24 Leif Pagrotsky (S)

Anf. 25 Leif Pagrotsky (S)

Intressenter

Frågeställare

Besvarad av

Interpellationer