Djurskyddskontrollen i Sverige
Interpellation 2025/26:224 av Sofia Skönnbrink (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-12-11
- Överlämnad
- 2025-12-12
- Anmäld
- 2025-12-15
- Sista svarsdatum
- 2026-01-20
- Svarsdatum
- 2026-01-22
- Besvarad
- 2026-01-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Den svenska djurskyddslagen är tydlig: Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Därför är det upprörande att ta del av uppgifterna från Kalla fakta som visar hur kor på en större mjölkgård på Öland utsätts för grov misshandel. I filmmaterialet syns hur djur sparkas, slås med redskap och hålls i miljöer som inte uppfyller grundläggande krav på skötsel och hygien – trots att brister tidigare konstaterats vid tillsyn.
Att djurskyddsreglerna efterlevs är avgörande, inte bara för djurens egen välfärd utan också för att upprätthålla allmänhetens förtroende för svensk djurhållning och livsmedelsproduktion.
Ett centralt verktyg för att upptäcka och åtgärda brister i djurhållningen är länsstyrelsernas djurskyddskontroller. Enligt den nationella djurskyddsrapporten för 2024 genomfördes dock kontroller på endast 5,4 procent av landets anläggningar med lantbruksdjur – långt under det nationella målet om 10 procent. Detta tyder på att dagens djurskyddstillsyn saknar den kapacitet och de förutsättningar som krävs för att fungera förebyggande och effektivt.
Länsstyrelserna har under flera år larmat om hög arbetsbelastning, svårigheter att rekrytera och behålla djurskyddsinspektörer samt en växande ärendemängd. Brister i resurser, kompetensförsörjning och möjligheten att genomföra uppföljande kontroller riskerar att skapa en situation där regelbrott inte upptäcks i tid. Detta undergräver djurvälfärden, snedvrider konkurrensen mellan näringsidkare och försvagar allmänhetens förtroende för svensk djurhållning och livsmedelsproduktion.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor till landsbygdsminister Peter Kullgren:
- Hur bedömer ministern att djurskyddstillsynen fungerar i dag, mot bakgrund av att kontrollmålen inte uppnås?
- Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att säkerställa att tillräckligt många djurskyddskontroller genomförs och att en effektiv uppföljning av konstaterade brister sker?
- Avser ministern att ta några initiativ för att stärka kvaliteten, likvärdigheten och effektiviteten i djurskyddskontrollen över landet, och i så fall vilka?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:224
Webb-tv: Djurskyddskontrollen i Sverige
Dokument från debatten
- Torsdag den 22 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:62
- Protokoll 2025/26:62 Torsdagen den 22 januariProtokoll 2025/26:62 Svar på interpellation 2025/26:224 om djurskyddskontrollen i Sverige
Protokoll från debatten
Anf. 129 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Herr talman! Sofia Skönnbrink har frågat mig hur jag bedömer att djurskyddstillsynen fungerar i dag, mot bakgrund av att kontrollmålen inte uppnås, vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att säkerställa att tillräckligt många djurskyddskontroller genomförs och att en effektiv uppföljning av konstaterade brister sker samt om jag avser att ta några initiativ för att stärka kvaliteten, likvärdigheten och effektiviteten i djurskyddskontrollen över landet och i så fall vilka.
Jag vill börja med att säga att det aldrig är acceptabelt att djur skadas eller orsakas onödigt lidande. Djur är levande och kännande individer som ska behandlas väl, med respekt och visad hänsyn.
Jag vill också betona betydelsen av en väl fungerande djurskyddskontroll. Planerade och riskbaserade djurskyddskontroller fyller en viktig funktion för att säkerställa att livsmedelsproducerande djur hålls i enlighet med gällande djurskyddslagstiftning men också för att upprätthålla konsumenternas förtroende för svensk djurhållning och svensk livsmedelsproduktion. Det leder i slutändan till en bättre djurhälsa och djurvälfärd, vilket minskar risken för utbrott av djursjukdomar och kan vara gynnsamt för den svenska livsmedelsexporten.
Att värna djurskyddet är en prioriterad fråga för regeringen, och vi följer därför kontinuerligt upp i vilken omfattning djurskyddskontrollen utförs och fungerar. Från regeringens håll utesluter vi inte att det kan behövas fler verktyg i verktygslådan framöver, och därför är det en av de delar vi beaktar när vi löpande följer myndigheternas arbete.
Anf. 130 Sofia Skönnbrink (S)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret!
Sverige är känt för sitt starka djurskydd och goda djurhälsoläge, och detta är något som jag och många med mig värderar väldigt högt. Det märks inte minst på svenska konsumenters vilja att välja svenskt både i butiken och på restaurangen.
Därför är det lika upprörande och djupt oroande varje gång vi får ta del av bilder och filmer som visar grova överträdelser av den svenska djurskyddslagstiftningen. Före jul gjorde Kalla fakta en granskning av en större mjölkgård på Öland, där djur utsattes för misshandel och hölls under förhållanden som inte levde upp till de mest grundläggande kraven på skötsel och omsorg.
Vi fick se hur djurskötare slog och hoppade på kor som inte hade en chans att fly situationen. De scenerna hänger fortfarande kvar på min näthinna, och många i min närhet har frågat mig hur något sådant kan få förekomma i ett land som Sverige, där vi har så starka djurskyddsregler.
Det, herr talman, har jag stor förståelse för då det i den nya, moderna djurskyddslag som antogs 2018 slås fast att djur har ett egenvärde och ska skyddas från onödigt lidande. Enligt lagen har de rätt att bete sig naturligt, och de ska hållas och skötas i en god miljö som främjar deras hälsa.
För att lagen inte ska reduceras till fina ord på ett papper krävs att den tillämpas och följs upp och att eventuella avvikelser rättas till innan det spårar ur på det sätt som vi såg. Här spelar djurskyddskontrollen en viktig roll, och det är anledningen till att jag valde att ha den här debatten med landsbygdsministern i dag.
Herr talman! Vi vet att majoriteten av Sveriges lantbrukare följer djurskyddslagstiftningen och gör sitt yttersta för att ta hand om sina djur på allra bästa sätt. Just därför är det avgörande att de som inte sköter sig upptäcks i tid – för djurens skull, för seriösa lantbrukares skull och för att förtroendet för den svenska livsmedelsproduktionen inte ska urholkas.
Jag vill vara väldigt tydlig med att jag inte uppmuntrar att obehöriga personer ska smyga in på gårdar, filma, fotografera och sprida material utan att först fråga verksamhetsutövaren. Detta motsätter jag mig starkt, och jag förstår att det här väcker stor oro bland våra svenska lantbrukare och skapar en enorm stress i det dagliga arbetet.
Herr talman! I stället för att ha smygfilmare ute på gårdarna behöver vi en djurskyddskontroll som fungerar ändamålsenligt så att vi på ett rättssäkert sätt kan upptäcka, förebygga och åtgärda brister i djurhållningen. Därför är det oroande att systemet brister. Enligt den nationella djurskyddsrapporten för 2024 genomfördes kontroller endast på 5,4 procent av landets anläggningar med livsmedelsproducerande djur. Målet är att minst 10 procent ska kontrolleras årligen.
Problemet handlar dock inte bara om att kontrollerna är för få utan också om att tillsynen inte är likvärdig i landet. Enligt samma underlag, herr talman, varierade andelen kontrollerade anläggningar mellan 1,9 och 11,9 procent beroende på län. År 2024 var det dessutom bara två länsstyrelser i hela landet som nådde 10-procentsmålet. Som jämförelse kan jag nämna att det under pandemiåren 2020 och 2021 var sju respektive fem länsstyrelser som nådde upp till målet.
Herr talman! Det här är inte en liten avvikelse, utan jag skulle säga att det är ett tydligt tecken på att kontrollsystemet saknar tillräcklig kapacitet för att fungera förebyggande. Därför undrar jag vad ministern tänker göra för att se till att djurskyddsinspektörerna ges rimliga förutsättningar att genomföra tillräckligt många rutinkontroller, som är ett av huvuduppdragen i länsstyrelsernas djurskyddsarbete.
Anf. 131 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Herr talman! Jag vill börja med att instämma i det som Sofia Skönnbrink sa om de metoder som många bönder drabbas av, där någon olagligen går in i deras verksamhet och sätter upp kameror eller vad det månde vara. Det är inte så vi ska ha det. Även detta behöver vi ha bättre koll på än vad vi har i dag.
Med detta sagt: De som har djur, oavsett om det är katter, hundar, kossor, får eller grisar i produktion, har ett jättestort eget ansvar. Det är djurägaren eller djurskötaren som borgar för en god djurvälfärd. Detta kommer aldrig att kunna ersättas av kontroller eller myndigheter – så är det bara.
Djurskyddsreglerna ska följas, och brister ska självklart rättas till. Kontrollmyndigheterna har verktyg som de kan använda för att bestämmelserna ska efterlevas. Hur kontroller ska prioriteras och genomföras tror jag att länsstyrelserna, som är ute på stallbacken och träffar djurhållare och kontrollerar djurskyddet, har bäst förmåga att avgöra. Det är också de som kan bedöma vilka åtgärder som ger bäst effekt i olika lägen.
Att göra djurskyddskontroller är inte ett vanligt jobb. Länsstyrelserna upplever en tydlig hotbild i samband med djurskyddsärenden, men det ska läggas till att det framför allt gäller ärenden som är kopplade till sällskapsdjur. Flera länsstyrelser har uppgett att de som följd av ett försämrat arbetsklimat oftare låter två handläggare åka på kontroller. Det ger effekten att antalet genomförda rutinkontroller minskar.
En annan utmaning för länsstyrelserna är att hantera den stora mängd klagomålsärenden som inkommer från bland annat allmänheten och som riskerar att ta resurser från den planerade rutinkontrollen, som är det vi pratar om här.
Under de senaste åren har länsstyrelserna ändå levt upp till sitt mål att utföra minst lika många rutinkontroller som klagomålskontroller sett till ett genomsnitt för hela landet. Länsstyrelserna har ändrat sin handläggningsrutin för klagomålsärenden för att frigöra mer tid och resurser för bland annat regelbundna och riskbaserade djurskyddskontroller. Det har gett resultat, och de senaste åren har andelen klagomålskontroller som är utan anmärkning minskat markant. I dag läggs alltså mindre arbetstid på att göra obefogade kontrollbesök. Med det sagt är det självklart viktigt att 10-procentsmålet för antalet rutinkontroller av lantbruksdjur uppnås och att myndigheterna arbetar mot det målet.
Vi vet att de flesta lantbrukare runt om i landet följer djurskyddslagstiftningen, precis som interpellanten sa, och gör sitt allra bästa för att djuren ska ha det så bra som möjligt. Djurhållarna vill producera livsmedel som lever upp till svenska folkets förväntningar. Det är helt avgörande för dem.
Sedan kan det finnas exempel på gårdar där djurskyddet av någon anledning brister. Självklart är det aldrig acceptabelt att djur lider. Men något som är viktigt att ha i minnet är att sådana brister ofta beror på att djurhållaren själv av någon orsak inte mår bra. Så har det varit i de allra flesta fall som jag tittat lite närmare på. Att vara djurskyddsinspektör innebär därför också att man behöver lyssna och hantera samtal om sådant som egentligen ligger utanför djurskyddsfrågorna.
Anf. 132 Sofia Skönnbrink (S)
Herr talman! Tack, Peter Kullgren, för svaret!
Ja, hot och hat är väldigt utbrett. Jag känner många som arbetar som djurskyddsinspektörer som har hört av sig till mig för att berätta om diverse hemskheter som de tvingas utstå, även ute på gårdar. Det gäller inte bara sällskapsdjur. Även om det är det mest vanligt förekommande, precis som ministern säger, händer det också att de blir bortjagade från mjölkgårdar och liknande. Det här är ett jätteproblem som man såklart måste jobba närmare med på myndigheten. Det tar mycket resurser. Hotbilden gör att de behöver åka ut i par för att kunna ta hjälp om det skulle behövas.
Jag hör det som ministern säger om att det såklart är kontrollmyndigheten, i det här fallet länsstyrelsen, som har huvudansvaret för att se till att resurser fördelas på ett sätt som gör att målen uppnås och att kontrollen blir effektiv och lever upp till sitt syfte. Men jag menar att även om vi inte ska gå in och detaljstyra är det politikens ansvar att se till att våra inspektörer och länsstyrelser har rimliga förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag.
Precis som ministern är inne på har länsstyrelserna väldigt länge varnat för att de har hög arbetsbelastning, personalbrist och väldigt stor personalomsättning. De har varit tydliga med att resurser i väldigt stor utsträckning går åt till akuta klagomålsärenden men också svåra uppföljningsärenden och en hel del administration. Det här är inte ett misslyckande hos enskilda inspektörer utan ett strukturellt problem. Ytterst, menar jag, är det då regeringens ansvar att se till att det här åtgärdas och förbättras.
Herr talman! Något som jag befarar skulle kunna skapa ännu större undanträngningseffekter är propositionen Hund under kontroll, som precis har lanserats. I den föreslås att inspektörernas ansvar ska utökas ytterligare, då de bland annat ska ges möjlighet att genomföra besök i privatbostäder och fatta beslut om omedelbart omhändertagande av till exempel hundar i allt högre utsträckning.
I grunden tycker jag att det är bra att man renodlar det här uppdraget. Jag tycker självklart att det är jätteviktigt att man förbättrar arbetssätten så att farliga hundar kan omhändertas i tid, innan de tillfogar skada på egendom, människor eller andra djur. Men vi måste också våga se konsekvenserna, för i ett läge där arbetssituationen för djurskyddsinspektörer redan är väldigt ansträngd och många väljer att sluta på grund av hot och hat är jag orolig för att det här ska förvärra situationen ytterligare – inte minst med tanke på att det nyligen har framkommit att en betydande andel av ägarna till de här farliga hundarna har kriminell bakgrund eller fortfarande är kriminella och är dömda för brott.
Vi ska inte debattera propositionen Hund under kontroll här i dag, men vi behöver vara medvetna om att den nog kommer att skapa ringar på vattnet. Risken är ju att det blir ännu mindre tid kvar till rutinkontroller ute på gårdarna och ännu mindre tid till den kontroll som jag vet att väldigt många inspektörer längtar efter och vill ut på. Det är ett möte med den enskilde verksamhetsutövaren som är väldigt viktigt, där det finns tid för dialog och vägledning för att hitta en gemensam väg framåt som är bra för alla inblandade. Det är den typen av kontroll som jag tror bygger förtroende och stärker djurskyddet.
Med tanke på det skulle jag vilja fråga landsbygdsministern om regeringen har tagit höjd för att den nya propositionen kan innebära ökad arbetsbelastning för länsstyrelserna och vilka verktyg man i så fall tänker ta till för att möta behoven.
Anf. 133 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Herr talman! Svensk djurhållning håller generellt sett mycket hög nivå, och tillsynen fungerar i huvudsak väl. Enskilda fall av vanvård förekommer och är alltid allvarligt, men det är just enskilda fall.
Länsstyrelserna har ett omfattande och ofta mycket krävande tillsynsuppdrag. De ska hantera både planerade kontroller och ett stort antal inkommande klagomål, dessutom ofta under tidspress och med svåra avvägningar.
En del län har, precis som nämnts, uppfyllt målet att kontrollera minst 10 procent av kontrollobjekten som har livsmedelsproducerande djur. Men det målet nås inte sett till ett genomsnitt för hela landet.
De skillnader som finns mellan olika kontrollmyndigheter kan inte förklaras enbart av resurser utan beror troligen på flera olika faktorer såsom organisation, ledningsstruktur, myndighetskultur, geografiska förutsättningar, kompetens och tillgång till personal, precis som nämnts.
Enligt länsstyrelserna beror minskningen av andelen rutinkontroller 2024 på att de hade hög arbetsbelastning, lägre bemanning och stor personalomsättning.
Herr talman! Jag är glad att Sofia Skönnbrink nämner propositionen Hund under kontroll. I förarbetet till den propositionen pekas det på att nya regler också kan förenkla administrationen. Det är ett sådant resonemang som har förts där. Dessutom har vi reviderat vissa andra uppdrag så att man ska ha möjlighet att göra det här.
Det stämmer att inga nya pengar har tillförts i det här läget. Men det görs ju inte i blindo, utan det görs utifrån att det finns ett underlag. Det finns bedömningar – kvalificerade bedömningar – att det här är något som man borde klara på grund av ökad effektivitet, vilket är centralt i det här systemet.
Den som tittar djupare i statistiken över djurskyddstillsynen kan också notera att antalet fysiska uppföljande kontroller sjunker. Det tycker jag är positivt eftersom det är en naturlig följd av att länsstyrelserna ibland utför uppföljningen på annat sätt, till exempel genom att begära fotodokumentation av vidtagna åtgärder.
Det är viktigt att inte förskjuta fokus från det mest grundläggande. Det är alltid djurhållaren som bär ansvaret för att djuren har det bra. Kontroll är viktigt, men det kommer aldrig att ersätta det ansvar som den som håller djuren har.
Anf. 134 Sofia Skönnbrink (S)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Vi delar uppfattningen att det såklart alltid är djurägaren som är ytterst ansvarig för att ta hand om de djur man har valt att ha.
Ministern pratar om att det handlar om enskilda fall av vanvård. Jag vill säga att det är en väldig tur att det är så sällan som vi får ta del av sådana här fruktansvärda dokumentationer av vanvårdade djur. Men det finns också grader i helvetet – om man får säga så i Sveriges riksdags kammare.
Om man inte vill hamna i det vi pratar om, alltså misshandel och skadade och akut sjuka djur, måste det också finnas ett system som upptäcker mindre brister tidigare. Ministern nämnde inledningsvis att det ofta ligger någonting bakom, exempelvis en personlig tragedi i en lantbrukares liv, som gör att man inte längre har förmåga att ta hand om sina djur på ett bra sätt.
Jag menar att man genom rutinmässiga kontroller i ett tidigare skede kan upptäcka detta och försöka stötta och hjälpa både djurägaren, djurskötarna och de andra som är inblandade i verksamheten. Målet med den rutinmässiga kontrollen är också att släcka bränderna innan de blir alldeles för stora.
Vi pratade lite grann om rena pengar och att det kanske inte har avsatts några sådana just när det gäller den nya propositionen Hund under kontroll, men ministern har också svarat att han inte är främmande för att undersöka om man skulle kunna ta till några andra verktyg, om det märks att det skulle behövas.
Min fråga, herr talman, är: Vilka andra verktyg har landsbygdsministern i sin verktygslåda?
Anf. 135 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Herr talman! Den svenska djurskyddslagstiftningen är stark och syftar inte bara till att säkerställa ett gott djurskydd utan också till att främja en god djurvälfärd och respekt för djur. Kontrollen bidrar till att upprätthålla förtroendet för livsmedelsproduktionen, och för många människor är god djurvälfärd en mycket viktig fråga. När allvarliga djurskyddsbrister uppmärksammas väcker det i de allra flesta vettiga människor en väldig olustkänsla.
Det finns en risk att förtroendet för andra djurhållare, som har god djurhållning och välmående djur, och för branschen som helhet påverkas negativt när den här typen av problem upptäcks. Samtidigt är det förstås bra för djuren att brister, problem och felaktigheter uppmärksammas, så att de faktiskt kan åtgärdas.
Att ett gott djurskydd upprätthålls är som sagt i första hand djurhållarens ansvar. Jag vill därför understryka att kontroller, oavsett hur många som sker, inte kan ersätta det ansvar djurhållaren har för djurens välmående. Den som finns på plats varje dag är den som kan se till att djuren har det bra och får den skötsel de behöver.
Jag ser också en risk i att vi ibland i debatten – särskilt när det blir en uppmärksammad medial bild – drar alla över en kam. Det är alldeles för enkelt att göra så. Duktiga, engagerade djurhållare känner då att de per definition är misstrodda. Jag vill skicka en signal och säga: Så är det inte. Det som kommer fram handlar om avarter som vi ska bekämpa, men de allra flesta runt om i vårt avlånga land som är bönder och har djur sköter dem på ett mycket bra sätt.
Jag vill avslutningsvis säga att regeringen är medveten om länsstyrelsernas utmaningar gällande djurskyddskontrollerna. Vi tittar på åtgärder kopplat till dessa utmaningar, men det är inget som jag kan redovisa i detalj här i dag.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.