Det svenska biståndet till Afghanistan
Interpellation 2025/26:268 av Alexandra Völker (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-12-19
- Överlämnad
- 2025-12-23
- Anmäld
- 2026-01-13
- Svarsdatum
- 2026-01-20
- Besvarad
- 2026-01-20
- Sista svarsdatum
- 2026-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Tidöregeringens neddragningar av biståndet slår hårt mot världens mest utsatta länder. I somras kom plötsligt beskedet att regeringen redan under innevarande år avvecklar biståndet till Afghanistan. Ett av världens mest utsatta länder. Utöver att biståndet ska fasas ut meddelar regeringen även att ramen sänks från 200 miljoner till 70 miljoner för 2025.
Sedan talibanernas återtagande av makten 2021 har situationen för civilbefolkningen förvärrats avsevärt. Kvinnor och flickor är särskilt utsatta då deras rättigheter kraftigt begränsats. Trots det bedriver ett flertal organisationer, däribland Rädda Barnen, viktigt arbete på plats i Afghanistan. Arbete för att ta barn från barnarbete till lek och skola. De arbetar med att stötta familjer och bedriver ett viktigt värdegrundsarbete som gynnar kvinnor. De arbetar även med att stötta såväl kvinnor som män i småföretagande för att de ska kunna få en långsiktig egen försörjning.
Det arbetet tvingas nu Rädda Barnen lägga ned med anledning av regeringens beslut. De tvingas dessutom lägga ned i förtid, då Sida utifrån regeringens beslut valt att i förtid avsluta ett ingånget avtal och kräva tillbaka de pengar som redan betalats ut till Rädda Barnen för 2026. Rädda Barnen tvingas på grund av detta att svika barn och föräldrar som räknat med dem. Förtroenden som byggts upp under flera år raseras nu.
Trots att regeringen uttryckt att stödet till kvinnor och flickor ska värnas väljer regeringen nu att dra undan stödet till människor i ett av världens mest utsatta länder.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:
- Mot vilken bakgrund har ministern och regeringen tagit beslutet att avveckla det bilaterala utvecklingsbiståndet till Afghanistan?
- Hur ser ministern på konsekvenserna av de avtal som nu avslutas i förtid, och hur avser ministern att agera utifrån sin syn på frågan?
- Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att säkerställa att förtroendet för myndigheten Sida inte försämras när ingångna avtal avslutas i förtid och utbetalade pengar begärs tillbaka?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:268
Webb-tv: Det svenska biståndet till Afghanistan
Dokument från debatten
- Tisdag den 20 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:60
- Protokoll 2025/26:60 Tisdagen den 20 januariProtokoll 2025/26:60 Svar på interpellation 2025/26:268 om det svenska biståndet till Afghanistan
Protokoll från debatten
Anf. 36 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Alexandra Völker har frågat mig mot vilken bakgrund beslutet om att avveckla det bilaterala utvecklingsbiståndet till Afghanistan togs, hur jag ser på konsekvenserna av att avtalet med Rädda Barnen avslutats i förtid och hur jag avser att agera i frågan samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att förtroendet för Sida inte försämras när avtal avslutas i förtid och utbetalade pengar begärs tillbaka.
Inledningsvis kan jag konstatera att situationen i Afghanistan fortfarande är mycket svår. Talibanernas maktövertagande har medfört att förutsättningarna för en positiv samhällsutveckling har förändrats i grunden.
Stödet till Ukraina är avgörande för Europas och Sveriges säkerhet. För att kunna ge Ukraina det stöd som krävs måste vi prioritera om och minska annat bistånd. Sveriges engagemang för humanitära insatser och globala hälsoprogram står fast, och Sverige fortsätter att vara en av världens största givare av humanitärt bistånd. Vi kommer att fortsätta att göra verklig skillnad för världens mest utsatta.
Regeringen har ansvar för att säkerställa att svenskt utvecklingssamarbete bedrivs där förutsättningarna finns och där pengarna gör mest nytta. Möjligheterna till resultat måste alltid vägas mot de resurser som satsas. Förutsättningarna för ett långsiktigt och effektivt utvecklingssamarbete i Afghanistan har drastiskt försämrats till följd av talibanernas bristande respekt för mänskliga rättigheter och ett gott samhällsstyre. Detta är en annan viktig del av bakgrunden till beslutet att fasa ut det bilaterala utvecklingssamarbetet.
När det gäller frågan om Rädda Barnen är det inte min roll som statsråd att kommentera enskilda biståndsprojekt. Den operativa hanteringen ligger inom ramen för Sidas myndighetsansvar.
Sida har fått i uppdrag att genomföra utfasningen på ett ordnat sätt och i dialog med berörda organisationer. I vissa fall har aktivitetsperioder behövt justeras, men målsättningen har varit att minimera negativa konsekvenser för samarbetspartner och för utsatta människor i Afghanistan. Sida har även fört dialog med andra givare om möjligheten att ta över delar av portföljen samt arbetat för att säkerställa att resultat, erfarenheter och nätverk tas till vara.
När det gäller förtroendet för Sida är tydlig och transparent kommunikation avgörande. Sida har haft i uppdrag att löpande informera partnerorganisationer om förutsättningarna för utfasningen och att genomföra processen på ett sätt som upprätthåller Sveriges anseende som en pålitlig samarbetspartner. Jag har fullt förtroende för Sidas arbete.
Utfasningen av Afghanistanstrategin innebär inte att Sverige upphör att stödja Afghanistans befolkning. Sverige fortsätter att ge ett omfattande humanitärt stöd enligt de humanitära principerna: där behoven är som störst. Under 2025 uppgick det svenska humanitära stödet till Afghanistan till över 240 miljoner kronor.
Utöver detta möjliggör de tematiska strategierna fortsatt finansiering av långsiktigt utvecklingssamarbete i Afghanistan, vilken 2025 uppgick till cirka 64 miljoner kronor.
Sverige bidrar också genom EU, genom kärnstöd till FN-organ och via internationella finansieringsinstitutioner som Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken. Genom det breda multilaterala engagemanget fortsätter Sverige att stödja det afghanska folket och driva frågan om kvinnors och flickors rättigheter i Afghanistan i alla relevanta sammanhang.
Anf. 37 Alexandra Völker (S)
Fru talman! Tack, biståndsministern, för svaret!
Utvecklingen i Afghanistan är inte vad någon av oss hade önskat. Att talibanerna genom sitt våldskapital lyckades återta makten, att kvinnor och flickor än en gång får sina rättigheter inskränkta och att de utsätts för vad som bäst kan beskrivas som könsapartheid är en fruktansvärd utveckling. Det är en helt annan utveckling än den som vi och många andra arbetade för.
Att talibanerna återtog makten genom våld är dock inte en ursäkt för Sverige att svika de goda krafter som finns, att svika Afghanistans civilbefolkning, Afghanistans kvinnor och flickor. Men det är vad den här regeringen har valt.
Sedan talibanerna kom tillbaka till makten har ett stort antal organisationer fortsatt att arbeta och verka i Afghanistan. Det är organisationer som än i dag är och vill fortsätta vara på plats. Svenska Rädda Barnen är en av de organisationerna. Men de har nu tvingats avsluta sitt arbete på grund av beslut tagna av biståndsministern och den regering som han företräder. Det är ett beslut som innebär att ingångna avtal bryts, som är ett svek mot människorna i Afghanistan och som urholkar förtroendet för myndigheterna.
Faktum är att så sent som förra våren slöts ett avtal mellan Sida och Rädda Barnen om projekt riktade mot barn och deras familjer i sex provinser i Afghanistan. Avtalsperioden var den 1 april 2025 till den 30 juni 2026. I maj förra året betalades hela summan ut till Röda Barnen. Medlen har använts till att ta barn från barnarbete på gatan till strukturerad verksamhet där de får möjlighet att ta igen de kunskaper som de har missat och till att stötta dem som inte är registrerade i skolan att kunna återgå till full skolgång.
För att få bort barnen från gatan har också föräldrarna fått ett kontantstöd, för att de ska få ekonomin att gå ihop. För en långsiktig lösning har föräldrarna dessutom fått ekonomiskt stöd, träning och coachning för att kunna starta upp egna företag. Det är ett arbete för att förbättra hushållsekonomin på lång sikt och se till att barnen kan få vara i skolan.
När regeringen i juli 2025 gav Sida i uppdrag att fasa ut biståndet till Afghanistan senast den 31 december fick Rädda Barnen plötsligt beskedet att det ingångna avtalet skulle avslutas i förtid, redan vid årsskiftet, och att de behöver betala tillbaka delar av de pengar som redan betalats ut till dem. Därför blev de under hösten tvungna att informera barn och familjer om att de inte längre kommer att kunna ge det stöd som de har utlovat och som skulle ta barnen från en vardag med barnarbete på gatan till en vardag med lek, kunskap och kompisar.
För att kunna bedriva det här arbetet har Rädda Barnen under lång tid arbetat för att bygga upp ett förtroende för sig och sitt arbete. Det förtroendet har nu slagits sönder, när löften har brutits. När Rädda Barnens avtal avbryts i förtid tvingas de nämligen i sin tur att bryta de löften som de har gett till barnen och föräldrarna i Afghanistan.
Regeringen försöker återkommande att få det till att det inte går att verka i Afghanistan. Men det är på grund av regeringens beslut som organisationerna tvingas avbryta sin verksamhet. Det vittnar om raka motsatsen. Biståndsministern må inte vilja kommentera enskilda biståndsprojekt, men det här är konsekvenser av regeringens beslut.
Anf. 38 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Sverige har under två decennier varit en av de absolut största bilaterala givarna till just Afghanistan. Mellan 2001 och 2021 uppgick det svenska biståndet till 14,7 miljarder svenska kronor. Svenska insatser prioriterade konsekvent att stärka kvinnors och flickors rättigheter.
Jämställdhet är ett av de områden där störst framsteg gjordes fram till talibanernas maktövertagande 2021. Men därefter har tillbakagången varit brutal. I dagens Afghanistan åtnjuter halva befolkningen återigen färre rättigheter än någon annanstans i världen. Det är tydligt att ansvaret för det ligger hos just talibanerna.
Trots talibanernas maktövertagande har Sverige fortsatt att bidra till Afghanistans folk med ytterligare 3,1 miljarder svenska kronor. Genomförandepartner, som Rädda Barnen, har levererat resultat i en extremt svår kontext.
Samtidigt vill jag påminna om att talibanerna 2023 utfärdade ett förbudsdekret mot all svensk verksamhet. Sverige är inte välkommet, sade man. Det ledde bland annat till att Svenska Afghanistankommittén, efter fyra decennier i landet, tvingades lämna det 2024. Det illustrerar problemet. Dagens Afghanistan är en kontext där det mesta är oförutsägbart och där samma aktör som skapat och förvärrat krisen, talibanregimen, när som helst kan sudda ut de framsteg som partnerorganisationer uppnår.
Det måste finnas en grundläggande bärkraft och kontinuitet. Den grunden har talibanerna mycket medvetet monterat ned. Det är därför talibanernas maktövertagande har gjort det mycket svårt att bedriva ett långsiktigt utvecklingssamarbete som är säkert, effektivt och hållbart och som faktiskt gör skillnad på lång sikt.
Anf. 39 Alexandra Völker (S)
Fru talman! Vi är helt överens om problembeskrivningen av situationen i Afghanistan. Utvecklingen är fruktansvärd. Men det är också därför det är otroligt viktigt att länder som Sverige finns kvar och fortsätter stötta de organisationer som kan och vill verka där. Det gör de nämligen. Även Svenska Afghanistankommittén har varit otroligt tydliga; de må inte kunna verka i Afghanistan, men det är fortfarande fullt möjligt att göra det. Och en lång rad organisationer har verkat enligt just den Afghanistanstrategi som regeringen nu har dragit undan.
Det är som sagt inte talibanregimen som är skälet till att Rädda Barnen har behövt svika familjerna. Det är regeringens beslut, ett aktivt beslut som den här regeringen har tagit.
Regeringens hantering av biståndet till Afghanistan och utfasningen har två oerhörda brister. Den första är att Sverige sviker ytterligare ett land där behoven är som störst. Och den andra är att man gör det på ett fullkomligt ansvarslöst sätt.
Jag har gång på gång hört biståndsministern stå på presskonferenser och tala om regeringens ansvarsfulla hantering av biståndet. Men mitt under ett budgetår ändrar man helt förutsättningarna och tar beslut som tvingar myndigheter att bryta ingångna avtal och organisationer att svika de människor de jobbar med och de löften som de har gett, baserat på de besked de har fått av Sveriges myndigheter. Det är helt ansvarslöst. Det riskerar också att urholka förtroendet för svenska myndigheter. Det sänder ett budskap i biståndsvärlden om att Sverige inte går att lita på, för ingångna avtal betyder inget. Hur ska man kunna lita på Sverige om avtal plötsligt kan brytas och utbetalade pengar till och med krävs tillbaka?
Jag noterade också att biståndsministern i sitt inledande svar uppgav att Sverige fortsätter stödja Afghanistan genom bland annat kärnstöd till FN. Även detta tyckte jag var ganska uppseendeväckande med tanke på att UNDP, en av de organisationer som verkligen har en stor verksamhet i Afghanistan och är ett otroligt viktigt FN-organ, får sitt kärnstöd minskat med 90 procent i det senaste regleringsbrevet. Det får i sin tur också stora konsekvenser för deras verksamhet i Afghanistan. Det är alltså både när det gäller Afghanistanstrategin och när det gäller kärnstöden som regeringen sviker människorna på plats i Afghanistan.
När regeringen först inledde sin reformering av biståndet hänvisades det till att det skulle bli mer förutsägbart och underlätta långsiktig planering. Men med facit i hand kan vi verkligen konstatera att det har blivit raka motsatsen.
Anf. 40 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Herr talman! Bara för att regeringen fattar beslut om att fasa ut en bilateral strategi, som vi gjort i fallet med Afghanistan men också, senare under förra året, när det gäller en rad andra länder, betyder det inte att Sverige lämnar de länderna. I den tidigare interpellationsdebatten framgick tydligt att det finns flera tematiska strategier som kan kanalisera stöd till Afghanistan och andra länder där vi har fasat ut stödet, till exempel CSO-strategin. Vi är också mycket stora givare i den humanitära sektorn. Det rör sig om insatser som livräddande vård för kvinnor och barn, insatser som säkrar platser och skydd för våldsutsatta kvinnor, insatser för barns, inklusive flickors, tillgång till grundläggande utbildning, näringsprogram som specifikt riktas till mödrar och små barn samt skyddsinsatser och övervakning av mänskliga rättigheter genom olika FN-organ.
Allt detta kommer Sverige att fortsätta stötta, men det är självklart att våra biståndsinsatser måste anpassas efter hur världen ser ut. Återigen: Världens behov är näst intill oändliga, men det är inte den svenska statsbudgeten. När man vill göra mer i vissa länder måste man göra mindre i andra, särskilt givet att vi också minskar den totala biståndsvolymen från 56 till 53 miljarder kronor.
Givet att talibanregimen löpande förändrar förutsättningarna, slår ned på organisationer och vill hålla Sverige ute är det svårt att bygga upp något långsiktigt som stärker människors, civilbefolkningens, möjligheter i Afghanistan. Det är just i denna typ av kontexter det är viktigt att vi fortsätter med humanitära livräddande insatser, som också innefattar till exempel utbildning för barn, inklusive flickor. Vi lämnar alltså inte Afghanistan i sticket, men de pengar som landstrategin innebar gör att vi kan göra andra saker för barn, flickor och kvinnor i andra regionala och landsspecifika kontexter.
Sedan vill jag säga att regeringen har gjort detta på ett mycket ansvarsfullt sätt. Från det att regeringen fattade beslut gav vi Sida flera månader för att anpassa verksamheten och fasa ut de här stöden. Det är ingen hemlighet att regeringen sedan vi vann valet är mitt inne i en omläggning av svenskt bistånd.
Anf. 41 Alexandra Völker (S)
Herr talman! Det är nästan fascinerande att höra biståndsministern prata om vad som är ansvarsfullt. Det kallas för ansvarsfullt att halvvägs in i ett budgetår ge helt nya direktiv och dra undan mattan för ett gäng organisationer. Myndigheten fick alltså ungefär ett halvår på sig att se till att de här organisationerna hade avslutat sin verksamhet den 31 december. Det handlade inte om att det skulle ha tagits beslut eller fastställts en strategi den 31 december, utan det skulle vara avslutat. Det är inte vad jag kallar för ansvarsfullt. Att organisationer tvingas dra tillbaka utlovad verksamhet för att en svensk myndighet på grundval av direktiv från regeringen helt plötsligt har ändrat förutsättningarna och avslutat ingångna avtal är inte ansvarsfullt.
Är det verkligen i det säkerhetsläge som vi i dag befinner oss i, när konflikterna ökar och klimatförändringarna dessutom riskerar att öka konfliktmiljön ytterligare och redan gör det, som vi ska dra oss tillbaka, när vi också vet att Ryssland och Kina avancerar?
Den här regeringen har en tendens att hela tiden hänvisa till svenska intressen. Men är det inte ett svenskt intresse att bidra till stabilitet i världen, verka för att familjer har tillgång till mat, se till att de har råd att ha sina barn i skolan, stötta civilsamhälle och demokratiska krafter eller, som i det här fallet, ta barn från barnarbete till utbildning?
Vi socialdemokrater är väldigt tydliga med att vi tycker att detta är viktigt. Sverige ska vara en stark röst i utrikespolitiken, och vi ska tillbaka till enprocentsmålet. Man behöver inte skära ned på biståndet på det sätt som den här regeringen gör. Det är ett aktivt val. Ingen kan göra allt, men alla kan faktiskt göra något. Den här regeringen skulle kunna göra väldigt mycket mer.
Anf. 42 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Herr talman! Det nämns här att Sverige och regeringen skulle dra sig tillbaka. Det gör vi definitivt inte. Även efter den mindre justeringen av svenskt bistånd på 3 miljarder kommer vi att förbli ett av de länder på hela jordklotet som ger absolut mest i bistånd. Bara ett fåtal länder ger mer än Sverige.
Sedan har vi i många decennier – där bär båda våra partier skuld – byggt upp en vattenspridare, där vi inte har koll på organisationer. Vi har inte koll för att det är så många olika stöd som hela tiden betalas ut och otroligt många olika strategier. Denna vattenspridare ska nu bli tydligare vattenstrålar, och vi ska säkerställa att våra skattepengar, våra biståndsmedel, gör maximal nytta.
Det är därför vi fasar ut inte bara Afghanistanstrategin utan flera andra landstrategier. Vi konsoliderar, får bättre koll och vattnar där det växer. Just när det gäller utvecklingsbiståndet är det extra viktigt att vattna där det växer och förstärka en positiv utveckling med bistånd.
Vi lämnar inte Afghanistan ensamt, utan vi fortsätter att stötta civilbefolkningen med utbildning och med demokratiinsatser. Strategin för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer omfattar närmare 1 miljard svenska kronor. Det finns alltså många tematiska strategier som kan kanalisera stöd till Afghanistan, men vi behöver färre strategier. Och vi måste vara där vi kan göra absolut störst nytta.
När vi pratar om att dra oss tillbaka och att Ryssland kan göra framsteg är det klart att vi har ett särskilt ansvar för vårt närområde: Ukraina, Moldavien och Armenien. Där ägnar sig Ryssland dagligen åt antingen direkta militära insatser som raketbeskjutning på ukrainskt territorium, där man har soldater, eller åt cyberattacker och valfusk, som vi har sett i Moldavien. Där kan och ska svenskt bistånd göra nytta.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.