Det jämställdhetspolitiska delmålet om mäns våld mot kvinnor
Interpellation 2024/25:710 av Sofia Amloh (S)
Interpellationen är inlämnad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-06-03
- Överlämnad
- 2025-06-04
- Anmäld
- 2025-06-05
- Sista svarsdatum
- 2025-06-23
- Svarsdatum
- 2025-09-19
- Besvarad
- 2025-09-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Nina Larsson (L)
I polisens årsrapport för år 2023 konstaterade polisen att de har misslyckats med sitt arbete mot mäns våld mot kvinnor. Då krävde vi socialdemokrater att regeringen skulle tillsätta en kriskommission för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Vid tidpunkten för den pressträff där vårt krav framfördes hade tre kvinnor mördats på mycket kort tid. Nu konstaterar polisen själv att flera kvinnors liv hade kunnat räddas om anmälningar om våld hade upprättats.
Det här är larmrapporter som kräver agerande om vi ska nå bättre resultat för det mycket prioriterade jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
Vi får under inga omständigheter acceptera att polisen eller någon annan myndighet år efter år konstaterar att man har misslyckats i kampen mot mäns våld mot kvinnor.
Mot den bakgrunden vill jag fråga statsrådet Nina Larsson:
Hur avser statsrådet att agera utifrån sitt ansvarsområde för det jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:710
Webb-tv: Det jämställdhetspolitiska delmålet om mäns våld mot kvinnor
Dokument från debatten
- Fredag den 19 september 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:9
Protokoll från debatten
Anf. 10 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Herr talman! Sofia Amloh har frågat mig hur jag avser att agera utifrån mitt ansvarsområde för det jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
Jag vill börja med att tacka för Sofia Amlohs intresse för en fråga som är högt prioriterad av såväl mig som regeringen. Mellan 2017 och 2024 dödades i genomsnitt 13 kvinnor per år av en nuvarande eller tidigare partner, och vi behöver göra allt vi kan för att våldet, inklusive det dödliga våldet, ska upphöra.
Som interpellanten tar upp i sin fråga pågår ett utvecklingsarbete inom Polismyndigheten för att stärka det förebyggande arbetet mot mäns grova och dödliga våld mot kvinnor. Som en del i det arbetet har polisen analyserat tidigare fall av dödligt våld för att med hjälp av lärdomarna kunna förbättra arbetet framåt. Det är ett initiativ som regeringen ser mycket positivt på. Flera myndigheter har ett omfattande arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel, men mer måste göras.
Den här regeringen satsar därför mer resurser inom jämställdhetspolitiken på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck än tidigare regeringar har gjort.
Regeringen har för 2025 öronmärkt 527 miljoner kronor inom jämställdhetsområdet för åtgärder för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. De medlen går till att genomföra de åtgärder som aviserades i det åtgärdsprogram som regeringen beslutade om i juni 2024 och som innehåller 132 åtgärder.
Exempel på åtgärder som har finansierats under 2025 är uppdraget till Kriminalvården, Polismyndigheten, Socialstyrelsen och Åklagarmyndigheten att stärka den operativa samverkan för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt ett omfattande uppdrag till Socialstyrelsen, inklusive uppdraget att ta fram förslag på ett samordnat stödsystem för våldsutsatta. Jämställdhetsmyndigheten har i samarbete med Nationellt centrum för kvinnofrid haft i uppdrag att ta fram stödmaterial som innefattar information om våldets orsaker, omfattning och konsekvenser med särskilt fokus på rättsväsendet.
Eftersom den nuvarande tioåriga nationella strategin som beslutades 2016 löper ut 2026 beslutade regeringen 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att bland annat ta fram förslag till en eller två långsiktiga strategier för att utveckla och stärka arbetet med att förebygga och motverka fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt och materiellt våld samt hot om våld.
Den 7 mars 2025 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande Frihet från våld, förtryck och utnyttjande (SOU 2025:28) med förslag på en långsiktig samlad strategi. Utredningen lämnade förslag som innebär en stor omställning av det jämställdhetspolitiska arbetet mot våld: från tidsbegränsade, tillfälliga uppdrag till ett hållbart, långsiktigt arbete genom stärkta grunduppdrag och ett tydligt utpekat ansvar för ett antal centrala myndigheter. Förslagen omfattar även en förstärkt och samlad samordning av arbetet och stärkt uppföljning. Slutbetänkandet har remitterats, och förslagen bereds i Regeringskansliet.
Anf. 11 Sofia Amloh (S)
Herr talman! Den här interpellationen och den föregående skickades in i våras, men jämställdhetsministern har haft lite svårt att följa regelverket för när man behöver infinna sig för att svara på frågor. Nu står vi här i september. Jag vill tillägga det med tanke på att de här frågorna behövde diskuteras – ansåg i alla fall jag – långt tidigare, i våras, när vi fick uppgifter rörande det här ämnet.
Jag vill ta ansats i att det var över ett och ett halvt år sedan det uppstod en situation då flera kvinnor blev mördade under samma vecka. Det kallades till möten med flera, om inte alla, partiledare. Man tog en typ av krafttag i att diskutera den otroligt allvarliga utvecklingen.
Vi vet hur den här situationen uppstår. Det är extra riskfyllt vid storhelger, vid jul eller i semestertider. Då vet vi att våldet ökar i hemmet.
Då tog vi socialdemokrater initiativ till att lyfta upp de här frågorna och göra något ordentligt i form av en kriskommission som skulle bestå av experter och företrädare för myndigheter, kvinnojourer och så vidare.
Regeringen har sagt nej till detta och sagt att den här kriskommissionen inte behövs. Nu, ett år senare, får vi återigen återkommande rapporter.
Vi påtalade här under våren att polisen själv säger att man brister i det här arbetet. Man brister så pass allvarligt att om de här bristerna inte hade funnits hade det gått att rädda liv. Kvinnor hade inte blivit ihjälslagna i sina hem.
Det är jättebra att de här bristerna kommer upp, men det är också återkommande. Vi såg att man påtalade de här bristerna redan i 2023 års redovisning av Polismyndighetens verksamhet.
Herr talman! Det svar vi har fått av statsrådet, om de här insatserna, är också någonting jag hörde i den här kammaren för ungefär ett år sedan. Men jag kan inte anse att det här är tillräckligt.
Vi ser inte en märkbar minskning av antalet kvinnor som blir mördade per år. Vi ser inte den typen av utveckling. Vi ser att antalet är mer eller mindre konstant över tid. Det måste göras mer. Det här räcker inte.
Min fråga till statsrådet är om statsrådet tycker att det här räcker eller om hon också ser ett behov av att göra mer. Det är en ofattbar tragedi vi får rapporter om. Vem ska man lita på om man inte kan lita på polisen när man är i den här ytterst allvarliga situationen som kvinna i sitt eget hem? Det är en otroligt allvarlig fråga.
Jag vill faktiskt se vilka åtgärder regeringen vidtar som är kraftfulla nog för den situationen och som indikerar att man absolut inte accepterar det här. Också den här månaden kan vi läsa att det är en kvinna som har blivit ihjälslagen. Vad gör vi? Varför behövs det inte en kriskommission, anser statsrådet?
Anf. 12 Sara Gille (SD)
Herr talman! Det är väldigt intressant att sitta och lyssna på ledamoten. De här frågorna behövde nämligen tas upp redan under den tid då Socialdemokraterna satt vid makten. Det är dock bra att kritisera andra – självklart. Det är lätt för vissa att göra det.
Socialdemokraterna framställer det nämligen som att det under den tid de satt vid makten inte hände någonting. Det fanns inga fel alls, och det fanns inga problem alls. Faktum är att det var då utvecklingen gick i helt fel riktning.
Låt mig till exempel påminna om våren år 2021. På bara tre veckor mördades fem kvinnor av män de hade levt med. Detta väckte en enorm ilska och fick stor uppmärksamhet i hela landet – under Socialdemokraternas tid.
Trots dessa brutala mord och trots att kvinnojourer, forskare och polisen själva slog larm om systemfel hände nästan ingenting. Socialdemokraterna valde återigen att möta krisen med ord i stället för handling.
Polisen slog gång på gång larm om oförmågan att utreda, hjälpa och förebygga. Det var helt enkelt för svagt. Antalet poliser sett till invånarantal sjönk till bland EU:s lägsta – återigen under Socialdemokraternas tid.
Kvinnojourerna slog larm om underfinansiering, brist på platser och att personal gick på knäna. Socialstyrelsen visade att många av de kvinnor som senare mördades hade haft kontakt med myndigheterna, men de hade ändå inte något skydd.
År 2016 lanserade Socialdemokraterna en nationell strategi. Den presenterades med stora och fina ord, men den saknade uppföljning och verklig effekt. Kritiken från forskare, kvinnojourer och rättsväsendet var massiv. Ändå valde Socialdemokraterna att låta allt fortsätta som förut.
Herr talman! I dag ser vi en annan riktning. Den här regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, sätter faktiskt handling före ord. Vi har redan sett ökade satsningar på polisen och en tydlig styrning när det gäller specialkompetens inom relationsvåld. Vi bygger ut skyddade boenden. Vi säkrar deras långsiktiga finansiering, och vi stärker samverkan mellan polis, socialtjänst och vård.
Vi har skärpt straffen för grov kvinnofridskränkning och grovt barnfridsbrott. Detta borde ha skett för länge sedan. Vi driver på för att riskbedömningar ska göras redan vid första kontakten och att kontaktförbud ska kunna följas upp med elektronisk övervakning när risken är hög.
Herr talman! Vi ser också till att barn som bevittnar våld får ett starkare skydd och eget stöd – något som tidigare regering totalt ignorerade. Brottsoffrens trygghet ska alltid väga tyngre än förövarnas anspråk.
Jag skulle vilja fråga ministern vilka ytterligare steg hon ser som mest angelägna för att vi på allvar ska nå målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
Anf. 13 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Herr talman! Stort tack till ledamoten Sofia Amloh och ledamoten Sara Gille för anföranden som båda tar upp otroligt angelägna områden.
Den här regeringen är tydlig. Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel är mycket allvarliga samhällsproblem. Frågorna är mycket högt prioriterade och ska bekämpas med samma kraft som den organiserade brottsligheten ska bekämpas.
Den här regeringen satsar också mer resurser inom jämställdhetspolitiken på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel än tidigare regeringar.
I budgetpropositionen för år 2026 avsätter vi 166 miljoner kronor i en ny satsning inom jämställdhetspolitiken. I och med förslagen i budgeten når anslagen på jämställdhetsområdet tillsammans nära 1 miljard kronor, vilket är en högre nivå än någonsin tidigare.
Regeringens arbete inom jämställdhetspolitiken är brett, men det har definitivt fokus på krafttag mot mäns våld mot kvinnor och mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det innehåller också viktiga steg för att öka den ekonomiska jämställdheten.
Jag besöker ofta kvinnojourer. Jag har en nära dialog med civilsamhällesorganisationer som är aktiva inom det här området och som sitter på en otrolig kunskap och kompetens om den här problematiken.
Regeringens omlagda riktning inom rättspolitiken innebär att vi har brottsoffrets perspektiv som utgångspunkt. Det sker just nu ett skifte. Det är ett helt nödvändigt skifte inom området och när det gäller synen på mäns våld mot kvinnor.
Jag tror att det har varit helt avgörande att se till brottsoffrets möjlighet till upprättelse och till viktiga steg i det förebyggande arbetet i stället för att ursäkta gärningsmän.
Ledamoten Sofia Amloh nämner brister och hänvisar till en rapport. Ett otroligt viktigt utvärderingsarbete pågår inom myndigheten hos polisen. Det finns också mycket goda exempel inom myndigheten där man jobbar väldigt aktivt, proaktivt och operativt i de här frågorna. Att man gör en transparent utvärdering av sin egen verksamhet och identifierar brister som man kan åtgärda är helt centralt. Det borde ha skett för länge sedan. Jag delar ledamotens syn även i den aspekten.
Att vi nu har kunnat tillföra resurser och sätta ökat tryck och fokus på brottsofferperspektivet kommer att ha en helt central effekt också inom det här området när det gäller att se till att mäns våld mot kvinnor upphör.
Jag fick frågan om det här räcker eller om vi behöver göra mer. Detta angränsar också till ledamoten Sara Gilles fråga om vilka ytterligare steg vi behöver ta för att motverka detta område. När det gäller det får det bli en cliffhanger, för det har jag inte tid att svara på nu. Jag tar det nästa gång.
Anf. 14 Sofia Amloh (S)
Herr talman! Eftersom jag är oerhört nyfiket lagd väntar jag med spänning på detta, men jag vill ändå fortsätta debatten utifrån det statsrådet hittills sagt. Framför allt behöver jag kanske bemöta ledamoten Gilles skarvningar i talarstolen tidigare gällande sanningen.
Att så svepande påstå att Socialdemokraterna aldrig har gjort någonting inom det här området blir inte trovärdigt. Man kan kritisera oss – absolut, gör det gärna – men jag tror att de flesta faktiskt inte kan ta till sig det som sades om att vi aldrig har gjort någonting inom det här området.
Vi har själva redogjort för flera utredningar som har tillsatts och som ligger till grund för regeringens agerande – som vi också säger är bra. Vi har tagit initiativ till de långsiktiga strategier som regeringen själv vill fortsätta med. Det är bra.
Att ikläda sig rollen och ta äran för införandet av brottet barnfridsbrott och säga att det har gjorts av den här regeringen är faktiskt intressant. Man kan faktiskt läsa sig till att det infördes i juni år 2021. Det var inte den här regeringen som satt i Rosenbad då.
Socialdemokraterna har alltså gjort saker på området. Jag kommer dock inte att stå här, slå mig för bröstet och säga att vi är supernöjda och att allting är jättebra eller att vi skulle vara det. Det finns saker jag är stolt över, men arbetet måste fortsätta. När vi ser den samhällsutveckling som också jämställdhetsministern beskriver här behöver vi ta vårt ansvar och vidta åtgärder som är i paritet med den oerhört allvarliga utvecklingen. Jag tycker att statsrådet har ett ansvar att bemöta det här, för när det inte stämmer behöver man också ta ansvar för det.
Det är inte så att vi ser att det blir fler kvinnojourer i det här landet, utan det blir färre. Kvinnojourer läggs ned. Är det så att ledamoten Gille eller statsrådet har en annan uppfattning får de gärna redovisa den för mig. Skulle det vara mycket lättare för kvinnojourer att bedriva sin verksamhet i dag, och skulle det vara så att det inte läggs ned några kvinnojourer? De läggs inte heller ned på grund av att det inte finns kvinnor som behöver skydd utan på grund av att förutsättningarna har blivit sämre.
Frågan kvarstår gällande den utredning som det hänvisades till i statsrådets första svar, om myndighetssamverkan och att vi behöver få till det. Varför en kriskommission? Ja, vi kan gärna förhandla om ett annat namn på det, men det handlar om att vi ska sätta oss ned med experter och kvinnojourer – alla de som vet vad som behövs i det här – och myndigheter. Det är nämligen många fler myndigheter; Polismyndigheten har varit en, och vi kan ta Åklagarmyndigheten. Det finns fler myndigheter som också skulle behöva involveras i att skärpa fokuset. Utifrån den utredning som statsrådet hänvisar till finns det också ett behov av bättre styrning.
Här borde vi ändå kunna göra en kraftsamlande insats för att sätta det fokus som skulle krävas. Därför kvarstår min fråga: Varför kan vi inte göra den kraftsamling som vi någonstans ändå, vad jag hör, anser att det finns ett behov av?
Sedan vill jag bara kort säga någonting om att det viktiga är steg för att förbättra den ekonomiska politiken och den ekonomiska jämställdheten. Jag undrar var någonstans i den här budgeten hittills som man stärker kvinnors och barns situation. Drivkrafter som regeringen lyfter är att göra människor mer fattiga för arbete. Men det skapar ju också incitamentet att kvinnor som blir fattigare inte kommer att lämna en destruktiv relation.
Anf. 15 Sara Gille (SD)
Herr talman! Jag ska börja med att bemöta det som ledamoten Sofia Amloh sa.
Det Socialdemokraterna gjorde var helt enkelt inte tillräckligt. Det är vad det handlar om. Ni gjorde inte tillräckligt då ni regerade, Sofia Amloh. Det är viktigt att säga det tydligt: Socialdemokraternas politik kostade liv. Det handlar om kvinnor som aldrig fick det skydd de hade rätt till, barn som förlorade sina mödrar och familjer som krossades.
Den här regeringen har, med Sverigedemokraternas stöd, en helt annan riktning. Vi gör det som Socialdemokraterna aldrig förmådde göra fullt ut. Vi bygger ut skyddsplatskapaciteten och ger kvinnojourerna långsiktig finansiering. Vi tillför polisen resurser, och vi stärker deras kompetens. Vi skärper straffen så att återfall inte längre möts av symboliska påföljder. Vi kräver att riskbedömningar görs tidigt och att varningssignaler inte ska kunna ignoreras. Vi gör det Socialdemokraterna skulle ha gjort för länge, länge sedan.
Kvinnors trygghet kan inte vänta. Därför skulle jag vilja veta vilka former av uppföljning som ministern anser är mest ändamålsenliga för att säkerställa att kvinnor faktiskt får det skydd som de behöver i tid.
Anf. 16 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Herr talman! I tidigare inlägg här fick jag frågor kopplat till kvinnojourer. Det är ju en oerhört angelägen verksamhet som gör mycket, mycket stor nytta för många drabbade brottsoffer och individer, kvinnor och barn. Kvinnojourerna utför också en mycket viktig uppgift i form av att lyfta och informera om de här brotten och utmaningarna, vilket är en del i deras verksamhet som är väldigt betydelsefull för att skapa medvetenhet kring att det finns män runt omkring oss som också slår.
Kraven på kvinnojourerna har ökat i och med socialtjänstreformen. Tidigare hade vi ett läge där de skyddade boenden som många kvinnojourer drev inte höll tillräcklig kvalitet, vilket drabbade kvinnorna. Det drabbade brottsoffren. Reformen kopplat till skyddat boende har varit oerhört central och en jätteviktig del i att uppvärdera verksamheten kring skyddat boende – att uppvärdera den insatsformen. Under genomförandet av reformen tillfördes extra medel för kvinnojourer att söka för att de ska kunna uppfylla de krav som ställs. De ska kunna uppfylla de krav om kvalitet, säkerhet och så vidare som reformen innebar.
Jag har också mycket samtal med kvinnojourer runt om i landet, och de pekar på att det har skapats effekter som har påverkat kvinnojourerna negativt. Regeringen har gett Statskontoret ett särskilt uppdrag att följa upp reformen för att vi ska kunna identifiera detta och skruva i kraven. Vi har också gett Upphandlingsmyndigheten ett uppdrag om att kommuner som upphandlar skyddat boende ska ha bättre förutsättningar och metoder för att upphandla idéburen verksamhet, vilket kvinnojourerna är.
Det är helt centralt att vi fortsätter att följa upp det här, och apropå ledamoten Sara Gilles frågeställning är det en viktig uppföljning att se om åtgärderna, förändringarna och skärpningarna gällande kraven på kvinnojourer, eller insatsformen skyddat boende, får den effekt som det var tänkt. Jag är övertygad om att vi kommer att få bra inspel från både Upphandlingsmyndigheten och Statskontoret om det här, och jag är beredd att lyssna på det för att se till att reformen verkligen får den effekt som det var tänkt.
Det är precis på samma sätt med åtgärdsprogrammet – med alla de olika åtgärderna och insatserna samt de uppdrag som regeringen har gett till många olika aktörer och myndigheter. Vi ska verkligen se till att vi får en bra uppföljning av att den här typen av förändringar får effekt. Sedan får vi dra lärdom av det och skruva vidare för att vidta ytterligare insatser.
Regeringen ger inte upp om folk. Det är väl den stora skillnaden. Ledamoten Sofia Amloh hävdar att vi fokuserar på fattigdom, men det är tvärtom: Vi ger inte upp om folk.
Anf. 17 Sofia Amloh (S)
Herr talman! Regeringen ger inte upp om folk, avslutade statsrådet sitt inlägg med. Men man tar bort det extra bostadstillägget. Man sänker försörjningsstödet.
Det här handlar om kvinnor och barn som har levt under otroligt tuffa förhållanden, många gånger under väldigt lång tid. De har försökt lämna. De har utsatts för alla möjliga typer av våldsformer – psykiskt våld, ekonomiskt våld och så vidare. När det gäller det skick som de här kvinnorna många gånger är i när de – om de – lämnar och ska börja om någon annanstans skulle jag nog säga att de bara undantagsvis är i en stark ekonomisk ställning.
Genom att behandla kvinnor på det här viset och gå på som man gör straffar man ut kvinnor. Med den här ekonomiska politiken från regeringen straffar man ut kvinnor.
Nu vill regeringen sänka detta och ta bort de stöd som man har så stort behov av. Man kanske inte är i just en sådan situation men lever i en destruktiv relation och skulle behöva lämna. Det har i flera år larmats om hur svårt det är av ekonomiska skäl för kvinnor att skilja sig. Det ser vi. Även om man skulle vilja skilja sig från en helt sund relation kan man inte göra det i samma utsträckning som tidigare. Det finns en stark negativ trend; allt fler kvinnor känner att de av ekonomiska skäl inte kan skilja sig.
Utifrån den ansatsen fortsätter regeringen. På vilket sätt anser man då att man inte ger upp om folk? Man ger upp om kvinnor och om kvinnors ekonomiska situation. Det kan jag inte annat än att bli oerhört upprörd över.
Anf. 18 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Herr talman! Den här regeringen har vidtagit en rad olika åtgärder för att se till att mäns våld mot kvinnor upphör. Det innefattar mäns våld mot kvinnor i alla bemärkelser.
En pågående utredning kikar på just bodelningsfrågorna och kommer inom kort med sitt betänkande. Kvinnor som lever i en destruktiv relation ska nämligen kunna skilja sig utan att det får ödesdigra ekonomiska konsekvenser.
Vi har också gett ett flertal bidragsutbetalande myndigheter i uppdrag att arbeta med särskilda arbetsmetoder och utifrån särskild kunskap för att kunna identifiera och motverka ekonomiskt våld som pågår mitt ibland oss.
Vi är också i färd med att kriminalisera psykiskt våld, vilket är ännu en form av våld som män utsätter kvinnor för. Det är en fruktansvärd situation att leva i.
Den här regeringen fokuserar på att se till att människor, kvinnor och män, har ett arbete att gå till. Det ska aldrig löna sig att fastna i ett bidragsberoende. Det är en oerhörd kostnad för de familjer och kvinnor som lever i ett mycket starkt bidragsberoende. Vi måste göra allt för att se till att man också inom den här mycket utsatta gruppen kommer ut i arbete.
Vi tillför nu ännu mer resurser till kvinnojourer. Vi har sett till att höja kraven, för att de kvinnojourer och skyddade boenden som finns runt om i landet och som möter de här kvinnorna ska hålla en kvalitet. Vi behöver även se till att också den idéburna verksamheten har de allra bästa förutsättningarna. Den idéburna verksamheten inom detta område når nämligen individer, kvinnor och barn, på ett sätt som myndighetsutövande instanser många gånger inte gör.
Den här regeringen har fullt fokus på att motarbeta mäns våld mot kvinnor och se till att det upphör.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.