Det framtida reseavdraget
Interpellation 2020/21:160 av Eric Palmqvist (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-11-19
- Överlämnad
- 2020-11-20
- Anmäld
- 2020-11-24
- Svarsdatum
- 2020-12-04
- Besvarad
- 2020-12-04
- Sista svarsdatum
- 2020-12-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
I juni 2019 presenterade regeringens utredare sitt förslag till utformning av ett nytt färdmedelsneutralt reseavdrag. Då beloppsnivåerna i det nuvarande systemet länge har varit oförändrade fanns en stark förhoppning om en kompensation för de ökade omkostnader som regeringens politik orsakat de som saknar alternativ till personbilen.
Utredarnas förslag visade dessvärre tydligt att utgångspunkten inte har varit att mildra bördan av regeringens skatte- och avgiftshöjningar som riktats mot landets bilister.
Förslaget hade, om det realiserats, omvandlat hundratusentals svenska arbetstagare till än större förlorare trots de mycket knappa inkomstnivåer som råder. Förslaget möttes, inte helt oväntat, av omfattande kritik. Regeringen meddelade i november 2019 att ”denna fråga kommer att noga analyseras i den kommande beredningen. Regeringen kommer göra en fördjupad analys av konsekvenserna av kommitténs förslag för personer som bor och arbetar i glesbygd. Detta kan till exempel ske genom ett uppdrag till Trafikanalys”.
Det har nu gått ett år sedan dess, och oron bland de som behöver bilen för att få sitt vardagspussel att gå ihop har inte minskat. Orosmolnen finns kvar då den ursprungliga utredningens förslag innebar en tung börda för i synnerhet landsbygdsbor. Det är därför av synnerlig vikt att den fördjupade analysen som behöver omfattas av hänsyn till den del av befolkningen som saknar alternativ till egen bil inte drar ut på tiden längre än möjligt.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
- Hur fortlöper arbetet med att ta fram ett slutgiltigt förslag till nytt reseavdrag?
- Vilken syn har regeringen på effekterna av kraftigt ökade pendlingskostnader för Sveriges löntagare?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:160
Webb-tv: Det framtida reseavdraget
Dokument från debatten
- Fredag den 4 december 2020Kammarens föredragningslistor 2020/21:47
- Protokoll 2020/21:47 Fredagen den 4 decemberProtokoll 2020/21:47 Svar på interpellation 2020/21:160 om det framtida reseavdraget
Protokoll från debatten
Anf. 75 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fru talman! Eric Palmqvist har frågat mig hur arbetet med att ta fram ett slutgiltigt förslag till nytt reseavdrag fortlöper. Eric Palmqvist har också frågat mig vilken syn regeringen har på effekterna av kraftigt ökade pendlingskostnader för Sveriges löntagare.
Som jag framhöll i mitt svar på en tidigare fråga om reseavdraget från Eric Palmqvist är regeringens uppfattning att det ska vara möjligt att leva och bo i hela landet, även där kollektivtrafik saknas eller är bristfällig. Reseavdragskommitténs betänkande har remitterats, och många värdefulla synpunkter har kommit in från remissinstanserna. För att få mer information om hur personer som bor i glesbygd utan tillgång till kollektivtrafik påverkas av förslaget gav regeringen Trafikanalys i uppdrag att göra en fördjupad analys av konsekvenserna av kommitténs förslag.
Trafikanalys har överlämnat sin rapport som nu, tillsammans med kommitténs förslag, analyseras inom Regeringskansliet. För att kunna ta ställning till hur regelverket ska se ut i framtiden finns det många aspekter som måste beaktas. Förslaget kommer därefter att presenteras.
Anf. 76 Eric Palmqvist (SD)
Fru talman! Jag vill inleda med att tacka finansministern för svaret.
Frågan om reseavdragets vara eller icke vara i sin nuvarande form är en fråga som berör. Det är kanske inte så konstigt. Med den politik som statsrådets regering och, det ska understrykas, även tidigare regeringar har fört har en tung ekonomisk börda lagts på landets fordonsägare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fordonsägare som bland annat, och inte enbart, behöver sina fordon för att ta sig till och från sina arbeten runt om i landet har fått se kostnaderna för bilägandet öka. Givet denna utveckling var det kanske inte heller en överraskning, varje fall inte för mig, att det förslag till nytt reseavdrag som utredarna presenterade 2019 skulle vara ännu ett ekonomiskt slag mot luttrade arbetspendlare som saknar alternativ till bilen när de ska ta sig till och från sina arbetsplatser.
Förslaget möttes av massiv kritik. Om det var kritiken eller landsbygdsminister Jennie Nilssons utsagor i våras om att förslaget inte motsvarade det som var politikens beställning som gjorde att regeringen inte gick vidare med förslaget låter jag vara osagt. Men jag konstaterar i varje fall att så var fallet, och många känner nog en viss lättnad över regeringens beslut.
Jag noterar också att regeringen inte gått fram med något förslag om ett försämrat reseavdrag i sin budget för 2021. Det är gott så. Det är min förhoppning att förslaget hamnade i papperskorgen eller snarare i dokumentförstöraren och att den tid som förlupit sedan dess har använts till att ta fram ett förslag som inte gör hundratusentals familjer till förlorare.
Fru talman! Med det förslag som presenterades då, och som många känner en stor oro för att det ska presenteras igen med ytterst marginella förändringar, skulle enligt beräkningar 200 000-300 000 arbetspendlare förlora rätten att göra reseavdrag. Andra beräkningar visar att en inte alls ovanlig landsbygdsfamilj med två vuxna som har tio mil till sina jobb och som saknar kollektivtrafik skulle förlora uppemot 25 000 kronor om året om förslaget hade blivit verklighet.
Jag vill därför rikta ett visst mått av tacksamhet både till alla dem som de facto åstadkom en förändring genom att framföra sin kritik och till statsrådet för att man från regeringens sida inte gick vidare med förslaget. Med det sagt, fru talman, känner jag att jag här i dag företräder många som känner stor oro för vad regeringens förslag, som ännu inte har presenterats, kommer att innehålla.
Jag ämnar därför ge statsrådet möjligheten att här och nu kort redogöra för vilka direktiv regeringen gav inför den fortsatta utredningen inte minst till Trafikanalys och hur statsrådet själv ser på avdragets betydelse för landets arbetstagare som saknar alternativ till arbetspendling med bil.
Anf. 77 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fru talman! Sverige är ett stort, avlångt och till delar mycket glesbefolkat land. Det gör att bilen är en nödvändighet för många människor i glesbygd för att kunna ta sig till arbetet. Att ha ett fungerande reseavdrag är viktigt för att upprätthålla möjligheten att ha en hög sysselsättning i Sverige, vilket är en förutsättning för att vi ska kunna finansiera välfärden.
Det är precis därför som regeringen när vi fick utredningsförslaget på vårt bord gav uppdraget till Trafikanalys att göra en djupare analys av just hur detta påverkar människor som bor i glesbygd. Nu har vi fått in det underlaget, och vi analyserar det noggrant. Självklart kommer möjligheten till arbetspendling i de delar av Sverige där det finns ingen eller dålig kollektivtrafik att vara en viktig faktor som vi beaktar i det fortsatta beredningsarbetet.
Anf. 78 Eric Palmqvist (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag har tidigare här i denna kammare påpekat att jag tillhör dem som tror på signalpolitik, och jag väljer att göra så även i dag. Jag tror, eller är snarare förvissad om, att de signaler man sänder ut genom sina politiska ställningstaganden ibland är viktigare än de faktiska effekterna.
Därför, fru talman, tror jag att en politik som gång efter annan syftar till att slå emot landets alla bilägare i ett land där stora delar av befolkningen behöver bilen - inte bara för att ta sig till eller från sin arbetsplats utan för att handla, skjutsa barn till fritidsaktiviteter, hälsa på släkt och vänner eller till och med föda barn i när närmaste förlossningsavdelning lagts ned och man får färdas 10-20 mil bort - är en politik som är skadlig för landet och föser folket framför sig i en fortsatt urbanisering trots alla fagra ord om att hela landet ska leva.
Detta gäller oavsett om det handlar om bonus-malus, sänkta hastigheter på vägar på landsbygden, höjda bränsleskatter eller miljöregler som gör att mindre landsortsmackars existens hotas.
Det vi debatterar här i dag är alltså risken för ett försämrat reseavdrag. Nu har vi visserligen inte sett det färdiga förslaget till nytt reseavdrag ännu, så den debatten ska vi inte föregripa. Jag vill trots allt tro på statsrådet när hon i sitt tidigare inlägg säger att det inte ska utformas på ett sådant sätt att det slår lika hårt mot svenska landsbygdsfamiljers ekonomi som utredningens ursprungsförslag hade gjort om det hade realiserats.
Men inte desto mindre utgör bara blotta hotet om ett kommande försämrat reseavdrag bara en i raden av signaler från regeringen om att ni som väljer att bo utanför storstäderna, ni får helt enkelt skylla er själva.
Att finansministern och jag inte har samma uppfattning om saker och ting är ingen överraskning. I den saken tror jag i alla fall att statsrådet kan hålla med mig fullt ut. Jag tror emellertid inte att det hade behövt stanna där, för vissa saker handlar bara om en smula sunt förnuft. Och ärligt talat är det så i den politiska vardagen att vi ser många betänkanden klubbas igenom utan att det finns några reservationer eftersom det inte finns några konfliktlinjer.
Frågan är dock varför det gör det i denna fråga. Jag tänker - och nu tänker jag fritt och spekulativt, fru talman - att i min egen valkrets Norrbotten, som är en av socialdemokratins sista tunga bastioner, är väl inte sänkta hastigheter, höjda drivmedelsskatter och försämrade reseavdrag något man får sina lokala partivänner att jubla över. Sannolikt är det inte heller så i Västerbotten. Jämtland Härjedalen, Västernorrland, Dalarna och Värmland - så kan vi fortsätta.
Frågan är därför: Sitter man i regeringen så djupt fast med handen i den miljöpartistiska kakburken att man är beredd att vända folket ute i Sveriges landsbygd ryggen för att få ta del av den där torra och onyttiga fyraochenhalvprocentskakan vars innehåll är en riktigt besk historia för folk med fungerande smaklökar?
Anf. 79 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fru talman! Det här förslaget är som sagt något som har kommit på regeringens bord. Vi har en fördjupad analys, och vi kommer att fortsätta att analysera detta. Sedan är det inte självklart att ett avståndsbaserat reseavdrag per definition behöver vara någonting som är dåligt för glesbygden eftersom det ofta är stora avstånd där.
Anf. 80 Eric Palmqvist (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag ska försöka knyta ihop den här säcken och samtidigt peka på några saker.
Sverige är ett land med en relativt liten befolkning, i alla fall sett till landets yta. Landet präglas av några storstadsområden och desto fler mindre städer med en mindre centralort och mycket kringland - det vi kallar landsbygd. Mycket av det gemensamma välstånd vi ser i dag har tillskapats, och gör ännu så, av folk och företag som inte bor och finns i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Man kan med fog säga att Sveriges ekonomi och ställning som exportnation i hög grad beror på alla de vardagshjältar som kliver upp om morgonen för att köra skördare i skogen, sköta masugnen i stålverket, vara processoperatör på ett pappersbruk eller arbeta i stuven i en exporthamn. Likaledes står vi och faller med alla dem som tar hand om våra barn och äldre och alla dem som upprätthåller välfärden och tillser att Sverige kan vara den moderna exportnation som vi strävar efter.
Jag tycker att alla de människor som arbetar tidiga morgnar, sena kvällar och helger året runt i ur och skur förtjänar ett anständigt reseavdrag - ett reseavdrag som inte gör hundratusentals människor som har valt att bo någon annanstans i vårt vackra land än i storstadsregionerna till ekonomiska förlorare.
Det är min förhoppning att statsrådet delar den synen och känner samma ödmjukhet som jag känner inför de stordåd dessa människor faktiskt utför tillsammans för vårt land.
Fru talman! Eftersom det lackar mot jul är det också min förhoppning att statsrådet här i dag i denna församling tar tillfället i akt och lovar alla dem som med oro väntar på vad regeringen ska presentera för förslag att detta inte kommer innebära ännu en ekonomisk börda för vanligt arbetande folk. En sådan utfästelse, om något, vore en julklapp till det svenska folket värdig ett statsråd.
Anf. 81 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fru talman! Eric Palmqvist sa tidigare att han tror på signalpolitik. Jag är lite mer för politik som är på riktigt. Låt mig bara säga några saker som regeringen har genomdrivit för att underlätta för människor som bor i glesbygd.
Vi har bland annat infört ett särskilt glesbygdsavdrag, där man får en särskild skattereduktion om man bor i glesbygd. Därutöver har vi utökat den statliga servicen via servicekontor. Vi har genomdrivit arbete för att omlokalisera myndigheters verksamhet för att mer ska ligga i glesbygd. Vi inför en reduktionsplikt som kan skapa många jobb i glesbygden.
Om man ser på de jobb som nu skapas i norra delen av Sverige märker man att många av dem går att hänföra till den gröna omställningen, som ju Sverigedemokraterna i snart sagt varje riksdagsbeslut och varje möjlig knapptryckning är emot. De är emot att vi ställer om till ett klimatsmartare samhälle. Ta bara nya investeringar med 400 miljarder och 3 000 gröna jobb i Norrbotten eller i Västerbotten, där Northvolts batterifabrik nu innebär en mycket stor utveckling!
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Framtiden är grön, och vi måste se till att hela landet kan vara med i den omställningen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.