Den syriska regimens angrepp på kurdiska områden

Interpellation 2025/26:323 av Håkan Svenneling (V)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

Den syriska regimens angrepp på de kurdiska styrkorna och det påföljande avtalet mellan centralmakten och det kurdiska självstyret innebär en förändrad dynamik som påverkar hela regionen.

Den 6 januari påbörjade den syriska regimen sina attacker mot kurdiska områden i staden Aleppo. Upprinnelsen var det dödläge som uppstått i förhandlingar mellan den syriska regeringen och de kurdiskledda Syriska demokratiska styrkorna (SDF) om en framtida maktdelning i de kurdiska självstyrande områdena.

Stridigheterna har sedan spridit sig till andra delar av Syrien, och den syriska regimen har tagit kontroll över områden i Rojava i de kurdiska självstyrande delarna av landet. Kurdiska styrkor har tvingats retirera från strategiskt viktiga platser.

Hundratals medlemmar ur SDF har gripits, men regeringsstyrkorna har också gått hårt åt civilbefolkningen. Flyganfall mot kurdiska områden, utegångsförbud, avstängd elektricitet och stängda skolor har drabbat människor hårt. Civila har dödats och skadats. Över 155 000 personer uppges ha tvingats fly sina hem bara i Aleppo. Den humanitära situationen är ohållbar. Människorättsorganisationer har vittnat om brutala krigsbrott. Det humanitära tillträdet är begränsat. Till exempel har Turkiet stoppat 25 lastbilar med humanitärt stöd till staden Kobane vid gränsen mellan Turkiet och Syrien.

Attackerna på kurderna är inte de första av den syriska regimen. Under 2025 attackerades såväl minoriteten alawiter som druser.

Fredagen den 30 januari slöts ett fredsavtal mellan regimen och SDF. Avtalet går kortfattat ut på att stegvis ena syriskt territorium och till fullo integrera de kurdiska områdena. Det innebär i praktiken att alla civila institutioner ska hamna under statlig kontroll och att de kurdiska styrkorna ska införlivas i Syriens militär. Det innebär kurdiska rättigheter i Syrien men inget eget kurdiskt självstyre.

De kurdiska styrkorna har förgäves försökt få omvärlden att engagera sig i framtiden för de tusentals fängslade Daish/IS-soldater man ansvarat för. Som ett resultat av att de kurdiska styrkorna trängts undan är nu hundratals, kanske ännu fler, av fångarna på fri fot. Riskerna för att Daish/IS på nytt ska organisera sig och utgöra ett hot mot regionen och globalt är uppenbara.

Sveket från USA och västvärlden är påtagligt. Efter att ha varit allierad med de kurdiska styrkorna i kampen mot Daish/IS ser man nu på när de syriska regeringsstyrkorna begår övergrepp mot den kurdiska civilbefolkningen. Vaga uppmaningar från USA om att Syrien ska upphöra med offensiven blir innehållslösa när man samtidigt samarbetar med den tidigare jihadistledaren och numera presidenten Ahmed al-Sharaa.

I skrivande stund pågår en vapenvila, men läget kan förändras mycket snabbt. För en fredlig utveckling krävs att det kurdiska självstyret garanteras rättvisa förhandlingar, att flyktingarna kan återvända hem och att de ansvariga för våldet ställs inför rätta. Omvärlden måste bidra till fred och stabilitet, utan egenintresse.

Mina frågor till utrikesminister Maria Malmer Stenergard är:

1. Avser ministern att ta några initiativ för en internationell kraftsamling för varaktig fred i Syrien?
2. Avser ministern att ta några initiativ för en internationell kraftsamling för ett stopp på den syriska regimens attacker på kurdiska områden och andra minoriteter i Syrien?
3. Vilka åtgärder avser ministern att ta för att det internationella samfundet ska engagera sig i framtiden för de fängslade fångarna från Daish/IS och för dem som nu befinner sig på fri fot?
4. Vad avser ministern att ta för initiativ inom det internationella samfundet för att säkerställa att framtida förhandlingar mellan den syriska regimen och SDF inte leder till våld och massaker på civila?
5. Avser ministern att ta några initiativ inom det internationella samfundet för att garantera humanitärt tillträde till de kurdiska områdena i Syrien?