Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Den principiella synen gällande utvisningar till Kongo-Kinshasa

Interpellation 2008/09:164 av Pärssinen, Raimo (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2008-11-28
Inlämnad
2008-11-28
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-12-11
Sista svarsdatum
2008-12-12
Besvarad
2009-01-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 november

Interpellation

2008/09:164 Den principiella synen gällande utvisningar till Kongo-Kinshasa

av Raimo Pärssinen (s)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Hela Söderhamn berörs just nu av en avvisning av en ung mamma och hennes treåriga dotter. De har nyligen blivit avvisade till Kongo-Kinshasa.

Jag är illa berörd av det som nu hänt Lys och Jessica Nsem. Att utvisa Lys och Jessica tillbaka till ett Kongo-Kinshasa som befinner sig i ett läge där rapporter om våld fullkomligen haglar är som jag ser det ett felaktigt beslut. Godtyckliga avrättningar, massmord, tortyr och våldtäkter är några av de delar som är verkligheten i Kongo-Kinshasa. FN meddelar nu att man av säkerhetsskäl tvingas flytta 30 000 människor från landets östra delar, och till detta land väljer nu Migrationsverkat att utvisa Lys och Jessica Nsem.

Sedan oktober 2006 har Utrikesdepartementet haft avrådan från icke nödvändiga resor till Kongo-Kinshasa. Så sent som den 28 oktober skärpte man avrådan till att gälla alla resor till Kongo-Kinshasa, men tydligen gäller detta inte alla. För oss är det uppenbart att det rådande läget i Kongo-Kinshasa berättigar till uppehållstillstånd och att Lys och Jessica Nsem ska få möjlighet att återvända till Sverige.

Mot denna bakgrund önskar jag nu ställa följande frågor till statsrådet Tobias Billström:

1. Vad är statsrådets principiella syn på utvisningar till Kongo-Kinshasa med det rådande läget med stora flyktingströmmar och eskalerande våldshandlingar?

2. Det är den borgerliga regeringen som beslutar över Migrationsverkets riktlinjer för hanteringen av asylärenden från Kongo-Kinshasa. Jag undrar nu vad statsrådet avser att göra för att få till stånd en ändring av dessa riktlinjer gällande Kongo-Kinshasa.

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:164, Den principiella synen gällande utvisningar till Kongo-Kinshasa

Interpellationsdebatt 2008/09:164

Webb-tv: Den principiella synen gällande utvisningar till Kongo-Kinshasa

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tobias Billström (M)
Anf. 17 Tobias Billström (M)
Herr talman! Raimo Pärssinen har frågat mig dels om min principiella syn på utvisningar till Kongo-Kinshasa, dels vad jag avser att göra för att få till stånd en ändring av Migrationsverkets riktlinjer gällande Kongo-Kinshasa. Låt mig först klargöra att regeringen inte utfärdar några riktlinjer för Migrationsverket i fråga om avvisningar eller utvisningar till Demokratiska republiken Kongo eller till något annat land. Migrationsverket och, sedan den 31 mars 2006, migrationsdomstolarna har att självständigt pröva asylansökningar och överklaganden. Migrationsöverdomstolen har som högsta instans ansvaret för prejudikatbildningen. Det innebär att regeringen inte längre är vägledande instans och således inte kan ge någon ledning om tillämpningen av bestämmelserna i utlänningslagen. Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen ska följa utlänningslagens regler. Den individuella prövningen av förutsättningarna i varje enskilt fall är en hörnsten i utlänningslagen. Statsråd får inte ingripa i eller uttala sig om hur myndigheter eller domstolar ska tillämpa lagen i enskilda ärenden. Vad gäller Utrikesdepartementets reserekommendationer råder det inget motsatsförhållande i att avråda från besök i Demokratiska republiken Kongo och att se till att avvisade eller utvisade kongolesiska medborgare, som konstaterats sakna skyddsbehov, återvänder till hemlandet. En avvisning eller utvisning av en asylsökande förutsätter enligt utlänningslagen att personen i fråga inte är i behov av skydd och inte heller av andra skäl ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Återvändande till hemlandet ska föregås av en prövning av det eventuella skyddsbehovet. Det råder fri bevisprövning hos migrationsdomstolarna och det finns därför inga begränsningar av vilket underlag som någon av parterna får åberopa. Utlänningslagens grunder för att bevilja uppehållstillstånd för asylsökande sträcker sig längre än vad våra internationella åtaganden kräver. Det är ändå inte några enkla bedömningar som myndigheter och domstolar har att göra när det gäller länder som Demokratiska republiken Kongo. Jag har ingen anledning att tvivla på att svenska myndigheter och domstolar gör ovan nämnda prövningar i överensstämmelse med de grunder som finns i den svenska utlänningslagen. Jag vill också hänvisa till mitt svar den 27 november 2008 på fråga 2008/09:281 av Sven Bergström, Centerpartiet om att Sverige utvisar personer till Kongo-Kinshasa, där jag bland annat redogör för Migrationsverkets vägledande beslut den 28 november 2008 där verket beviljade uppehållstillstånd för en kongolesisk kvinna på grund av skyddsbehov till följd av att det råder en inre väpnad konflikt i delar av Demokratiska republiken Kongo och att något inre flyktalternativ inte finns i det enskilda fallet.
Raimo Pärssinen (S)
Anf. 18 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Då har vi återigen en interpellationsdebatt här i kammaren som berör väldigt många människor och återigen att svar som visar tecken på att man gömmer sig bakom något. Den här interpellationen handlar om Lys, 19 år, och hennes dotter Jessica, tre år, som har blivit utvisade till Kongo-Kinshasa. Det är ett land där det beskrivs förekomma godtyckliga avrättningar, massmord, tortyr och våldtäkter. Till det landet har Lys och Jessica blivit avvisade. Statsrådet säger att regeringen inte kan lägga sig i detta. Naturligtvis kan regeringen inte lägga sig i ett enskilt fall. Men interpellationen är ställd ur en principiell vinkel. Billström skriver att det innebär att regeringen inte längre är vägledande instans och inte kan ge någon ledning om tillämpningen av bestämmelserna i utlänningslagen. Billström konstaterar också i svaret att det saknas skyddsbehov. Vi som har varit engagerade i frågan ställer frågan: Saknar Lys och Jessica också skyddsbehov? Vidare slår statsrådet sig för bröstet och skriver i svaret att utlänningslagens grunder sträcker sig längre än våra internationella åtaganden kräver. Är det så? Man kan säga att det kan vara så i teorin. I skrift ser det väldigt bra ut. Men hur ser det ut i praktiken? Sverige har blivit starkt kritiserat av bland annat UNHCR för hur vi tillämpar lagstiftningen, inte för vad vi skriver men hur vi tillämpar detta, och andra länder tar till och med efter oss på ett negativt sätt. Vidare har Billström ingen anledning att tvivla på att de svenska myndigheterna och domstolarna gör nämnda prövningar som stämmer helt överens med den svenska utlänningslagen. Men så bra då, då har vi alltså en regering och ett statsråd som säger att vi har en lag och att man tillämpar lagen. Vad kan vi då göra? Med det säger han att alla de tillämpningar som sker görs på ett rätt och rättvist sätt utan att han försöker sätta sig in i eller fundera kring hur domstolarna har dömt, bara för att vi har en lag. Jag kan bara konstatera att i detta fall med Lys och Jessica säger Billström till oss att han är nöjd med lagstiftningen och med tillämpningen. Samtidigt hänvisar han i ett skriftligt svar till en annan riksdagsledamot till att man har beviljat uppehållstillstånd för en annan kvinna i Kongo. Vad är det som är rätt, och vad är det som är fel då, statsrådet? För att sätta lite spets på det hela ska jag säga följande. För statsrådet, moderaten Billström, existerar enbart en perfekt fungerande ordning med en väl anpassad lagstiftning och domstolar som alltid tolkar lagen rätt och rättvist. Men vi är faktiskt lagstiftare. Vi ska utvärdera hur det fungerar. Om det fungerar dåligt kan vi faktiskt ändra lagstiftningen. I detta fall är det många människor som kommer i kläm. Och de som kommer ordentligt i kläm nu är faktiskt Lys och Jessica i Kongo.
Åsa Lindestam (S)
Anf. 19 Åsa Lindestam (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, som jag inte känner mig så jättenöjd med. När jag frågar om ögonblicksbilder från Kongo beskriver man ett myller av människor, och det vimlar av folk överallt. Allt man vill ha kan köpas för pengar, om man nu har pengar. Men om man inte har några pengar förutsätter det att man har släktingar som ser till att man får sina behov tillgodosedda. Annars är detta ett laglöst land. Avrättningar sker systematiskt. Massmord och tortyr sker systematiskt. Dessutom använder man våldtäkter systematiskt. Det är allt från små barn till mycket äldre kvinnor som utsätts för våldtäkt. Jag har fått reda på att kvinnor som är 75 år har blivit våldtagna. Detta görs av polisen, av militären och av milisen. Det är inte nog med att man gör detta systematiskt, utan ofta avslutas våldtäkterna med att man skadar kvinnorna med de mest fruktansvärda vapen i underlivet. Det förstör dem för framtiden, och det förstör för familjen. Detta görs framför ögonen på familjen - barnen och mannen. Jag som försvarspolitiker häpnar över detta, och jag inser att systematiska våldtäkter är ett väldigt billigt vapen. Det är kanske det mest fruktansvärda som man kan göra i ett land där man slår sönder allt som står för trygghet. Det sägs att detta är ett sätt att förstöra en människas själ. Men det är också att förstöra ett land och en framtid. Vi i Söderhamn har varit oerhört upprörda över det som har hänt med Lys och hennes dotter Jessica. Man skickar ut en kvinna som är så ung - 19 år gammal - och hennes treåriga dotter till ett land där hon inte känner någon och där hon inte har någon släkting. Det är oerhört frustrerande för oss som vill ha henne kvar. Det är en tjej som har varit på framåtmarsch hos oss, som läser och som skulle kunna bli en god samhällsmedborgare. Egentligen skickar man ut två barn eftersom man inte är så stor när man är 19 år, tycker jag som har barn i den åldern. Vi har protesterat, och vi har samlat ihop rätt så mycket pengar. Lys blev från början, efter att ha blivit dumpad på flygplatsen, skickad till en by där hon inte kunde tala om var någonstans hon var. När vi vid telefonsamtal försökte förstå var hon var visste hon inte det. Vi har samlat in mycket pengar. Det sista jag hörde var 60 000 kronor. Men jag tror att det finns mer pengar i dag för att hjälpa Lys och hennes dotter. Vi har sett till att hon har hamnat hos en missionär som tar hand om henne och dottern. På det första stället hon bodde, i den lilla hyddan, var hon inte säker, och det fanns inte vatten där. Det är så det är i Kongo. Man har inte mat och vatten för dagen, man måste gå långa vägar, och risken för våldtäkt är stor. Jag skulle vilja veta hur ministern tar reda på fakta om länder, om vad som händer just i dag och hur man kan använda det för att förhindra sådana här saker. Någonstans måste vi ändå ta ansvar för en så ung kvinna som har vistats i vårt land och i vår stad under så lång tid. Hon måste få denna hjälp så att hon kan överleva i det land som hon befinner sig i. Där gjorde vi inte allt vi kunde.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 20 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att läsa upp ett brev som jag vet att även migrationsministern har fått. Alla riksdagsledamöter har fått det. Det är skickat den 18 november från en man i Söderhamn som är mycket upprörd över det som har hänt. Han skriver: Hej, hoppas det är bra med dig och hoppas du kommer att få en skön jul. Men jag undrar vad du egentligen gör för mina skattepengar. Jag vaknar numera mitt i nätterna och spyr, får migrän på dagarna och blir så förbannad att jag säkert ligger i risk för en snar hjärtinfarkt. Jag är en vuxen människa på 53 år som gråter när jag ser hur vi behandlar flyktingar i vårt land. Jag skäms så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hur kan Migrationsverket bete sig så vidrigt att de utvisar en ensamstående tonårsmor med en dotter på tre år till Kongo? De har små möjligheter att få behålla livet. En vuxen svensk i samma situation skulle knappast klara sig. Nu är alla gränser överskridna. Det här är droppen! Spyfärdig har jag varit över Migrationsverket så länge det funnits, men nu är det katastrof. Jag vill ha en förklaring av dig vad du tänker göra för mamman Lys som hämtades från sitt praktikjobb och dottern Jessica som hämtades från dagis, och de sattes på ett plan till Kongo. Migrationsverket bör du städa upp omedelbart, eller så vill jag ha en förklaring varför du inte vill göra något. Jag gråter och skäms över mina valda politiker. Detta brev skickade Bertil Andersson från Söderhamn till oss alla här i riksdagen. Jag ringde till Bertil och pratade med honom. Han berättade då för mig att han också har skickat det till migrationsministern. Jag har vid flera tillfällen talat om för migrationsministern att Gävleborg är ett väldigt solidariskt län. Människor blir upprörda när våra kommunmedborgare skickas i väg till sina hemländer i strid med vad vi tycker är humanitetens krav egentligen. Det går inte att skicka människor till krig. Vi hörde Åsa berätta om hur mycket alla människor i Söderhamn engagerat sig i frågan. På ledarsidan i Ljusnan, en liberal tidning, skriver man bland annat: "Vad har vi för myndigheter som utvisar ambitiösa unga människor som varit i landet i flera år och vill skapa sig en framtid här? Vad har vi för myndigheter som tränger in med fem poliser på en praktikplats - och än värre - tränger sig in bland barnen i en förskola, för att gripa värnlösa människor? Vad har vi för myndigheter som utvisar en ensamstående mor med ett litet barn till ett land i krig med över en miljon människor på flykt, där kvinnor våldtas av polis, militär och olika beväpnade milisgrupper?" Lite längre ned står det: "Och vad har vi för politiker som tillåter att detta sker? Gång på gång." Oskuldsfulla och välmenande ord räcker inte. Det krävs nya, tydliga direktiv för en generös och human flyktingpolitik. Den här frågan har jag och migrationsministern diskuterat ett antal gånger, bland annat nu senast på debattsidan i Göteborgs-Posten. Vi måste få en förändring innan den migrationspolitik vi har i det här landet ännu mer strider mot det allmänna rättsmedvetandet. Det går inte att utpeka de människor som brottslingar som på grund av rädsla är tvungna att gömma sig här i landet eller inte vill acceptera ett avslagsbeslut.
Tobias Billström (M)
Anf. 21 Tobias Billström (M)
Herr talman! Låt mig få börja med interpellanten Raimo Pärssinen. Han redogör i sin interpellation för ett enskilt ärende och bygger hela sin interpellation på det enskilda ärendet. Det är självfallet inte möjligt för mig att principiellt uttala mig om utvisningar till Demokratiska republiken Kongo utan att sådana uttalanden kopplas samman med det enskilda ärendet. Det måste jag också säga till övriga deltagare i den här debatten. Överklagandeordningen i utlänningsärenden innefattar självständiga domstolar och grundlagen, regeringsformen. 11 kap. 2 § regeringsformen säger: "Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt ska tillämpa rättsregel i särskilt fall." Jag tycker att det kan finnas anledning att påminna om detta här i kammaren eftersom debatten har en tendens att accelerera i riktning bort från vad som sägs i regeringsformen. Jag förstår naturligtvis, och respekterar samtidigt, det engagemang som människor i exempelvis i Söderhamn känner när en ung kvinna med ett litet barn i deras närhet tvingas återvända till hemlandet särskilt som situationen i delar av det landet är mycket allvarlig. Vi kan föra ingående resonemang - det tycker jag också att vi ska göra - om vikten av att ha en rättssäker och väl fungerande process, inte minst i frågan om landinformation. Därför har vi från regeringens sida sett till att starta en utvärderingsutredning som nu ser över hur den nya instans- och processordningen för utlännings- och medborgarskapsärenden fungerar. Jag vänder mig också särskilt till Åsa Lindestam som berörde vikten av att ha en bra och väl fungerande process i de här frågorna. Utvärderingsutredningen ska bland annat undersöka om reformen har bidragit till att förbättra tillgången till den landinformation som ligger till grund för besluten i asylärenden, till exempel situationen i ett enskilt land. Dessutom har regeringen i regleringsbrevet till Migrationsverket uppdragit åt verket att redogöra bland annat för hur kvaliteten i handläggningen av asylärenden tillförsäkrats och utvecklats. Av redovisningen ska särskilt framgå hur verket utvecklar och upprätthåller en egen landkunskap. Med detta sagt, för att återkomma till interpellanten, finns alltså den ordning som jag tidigare redogjort för fastlagd av Sveriges riksdag. Det är Sveriges riksdag som har fattat beslut om att inrätta migrationsdomstolarna. Det är Sveriges riksdag som har skapat den ordning som innebär att det inte längre är regeringen som är högsta praxissättande instans. Efter en blick i riksdagens röstningsprotokoll kan jag konstatera att du, Raimo Pärssinen, den 14 september 2005 själv var med i denna kammare och röstade för reformen med en ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden - alltså den reform som du själv i dag här i kammaren kritiserar därför att du inte gillar konsekvenserna av den. Med den här ordningen fick vi en ny ordning för överklaganden där en förvaltningsmyndighet inte längre är sista instans och där Migrationsöverdomstolens avgörande är prejudikatsbildande i fråga om utlänningslagens bestämmelser. Jag tycker att det kan vara viktigt att ännu en gång understryka att regeringen inte fattar några vägledande beslut om hur utlänningslagen ska tillämpas.
Raimo Pärssinen (S)
Anf. 22 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Så fick vi återigen ett svar där ministern hänvisar till att riksdagen fattat beslut om en ny ordning. Han pekar också på oss som här i kammaren röstat för den. Ja, det stämmer; det är helt riktigt. Men återigen: Billström gömmer sig bakom den här lagstiftningen. När vi i denna kammare fattar beslut om lagstiftningen sker ju en tillämpning efter den. Om riksdagen tycker att tillämpningen är precis som riksdagen avsåg att den skulle vara är det bra. Men om tillämpningen inte blir sådan har vi i denna kammare faktiskt en skyldighet att försöka rätta till det. Vidare är detta ett enskilt ärende. Ja, naturligtvis är det så. Men alla de här interpellationerna bygger på verkliga händelser. De verkliga händelserna innehåller så att säga människor av kött och blod. Det är alltså enskilda ärenden. Då finns för oss möjligheten att använda de enskilda ärendena som exempel för att sedan försöka föra en principiell diskussion om dem. Frågan är vem som kan bedöma hur läget är i de olika länderna. Kan regeringen göra en bedömning av tillståndet till exempel i Kongo-Kinshasa, eller är det enbart domstolarna som ska göra den bedömningen? Om domstolarna gör bedömningar av läget i enskilda länder som inte stämmer överens med säg rättsmedvetandet eller det allmänna medvetandet hos en regering eller en riksdag finns det väl möjligheter för riksdagen att då göra förändringar. Som jag tidigare här sagt kan vi konstatera att för Billström existerar bara en väl fungerande ordning. Han säger att vi har fattat beslut och har en lagstiftning. Nu gäller det för regeringen att luta sig bakåt och att vara passiv just därför att vi har en lagstiftning. Men det är inte så arbetet här i kammaren fungerar. Vi måste ha möjlighet att göra justeringar. När det visar sig att en domstol i det ena fallet går in och hämtar en 19-årig ambitiös mamma och hennes treåriga dotter och skickar i väg dem till Kongo och man i det andra fallet gör bedömningen att en kvinna får stanna - det är bara några dagar eller någon vecka däremellan - tycker Billström att det är alldeles riktigt. Samtidigt känner vi till det fasansfulla läget i Kongo-Kinshasa. Men man tvår sina händer och säger: Det där är väl riktigt. Det där får väl de sköta självständigt och fullt ut. Vi kan inte diskutera enskilda ärenden eller exempel här i riksdagen. Det är ganska lätt att luta sig tillbaka och att vara passiv. Det har vi märkt att den här regeringen gör inte bara på det här politiska sakområdet utan även i andra fall. Man hänvisar ju till exempel till att det finns en styrelse för Försäkringskassan och säger: Vänd er till dem! Det är precis så som Bodil Ceballos citerade ur ledaren. Ytterst, minister Billström, finns det alltid ett politiskt ansvar för den flyktingpolitik som myndigheterna tillämpar. (FÖRSTE VICE TALMANNEN: Med tanke på den debatt som varit om vad som kan debatteras eller inte debatteras vill jag erinra om att under riksdagens överläggning får inte frågor tas upp som faller utanför riksdagens kompetens. Med hänsyn härtill kan riksdagen inte överlägga eller besluta om domstolars domar eller förvaltningsmyndigheters beslut. Däremot kan man naturligtvis debattera det som står i interpellationen, det vill säga de principiella ställningstagandena.)
Åsa Lindestam (S)
Anf. 23 Åsa Lindestam (S)
Herr talman! Tack för stödet! Jag känner mycket väl till att vi inte kan debattera vissa saker. Men för att det ska bli tydligt måste vi lyfta upp de fall som vi känner till när vi vet att det går väldigt snett. Lys var i Kongo fram till sju års ålder. Sedan dess har hon inte varit där. Hon växte upp i Förenade Arabemiraten med sin pappa och var där till 15 års ålder då hon blev gravid. Det kan man inte vara i det landet. Av den orsaken hamnade hon i Sverige vid 15 års ålder. Hon hade fått intagningsbesked till gymnasiet. Det är en begåvad tjej. Hon skötte sig. Hon anmälde sig - lyssna till mig, ministern - till polisen två gånger i veckan precis som hon skulle. Dottern Jessica gick på förskola i Söderhamn. Jag har nyligen varit i andra länder som ligger långt bort från Sverige. Innan jag fick komma in där måste jag ha sprutor och gula papper i passet. Mina ben är trots det fulla av bett från flugor. Trots detta skickade vi iväg dottern Jessica utan vaccination och utan någonting till detta land. Där fick hon leva i en hydda. Jag förstår hur hon kliade sig nätterna igenom och grät och längtade till Sverige. Ministern säger att vi har haft en rättssäker och väl fungerande process. Det tycker inte jag. I det här fallet och kanske i många fler har vi inte haft det. Därför ska vi utvärdera tillämpningen, men inte lagen. Där håller jag helt med föregående talare, Raimo Pärssinen. Det är tillämpningen som vi måste fundera över och se till att den också blir rättssäker och inte på det sätt som den varit i det här fallet.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 24 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att påminna migrationsministern om Moderaternas valmanifest. Jag läste bland annat den del som handlar om asylpolitik men också om annat. Ni moderater säger att ni ska se till människor och inte till system. Jag upplever att ni när det gäller asylpolitiken ser just till system i stället för till människor. Jag skulle vilja att Moderaterna mer följer sitt valmanifest. När det gäller landinformation och domstolarnas möjligheter att bestämma om det är ett krig i ett annat land eller ej är det inte särskilt uppenbart att det är en uppgift för nationella domstolar att bedöma om det är krig i ett annat land. Tanken var att domstolarna skulle använda sig av UNHCR:s rekommendationer. Det gör man inte, eftersom de inte är svensk lag. UNHCR uppmanar inte länderna att skicka människor tillbaka till krig. Det borde vara en regeringsfråga och inte en domstolsfråga. Jag vet att också företrädare för domstolarna menar att de inte är de som ska bedöma om det är krig i ett annat land. Den utredning av utlänningslagstiftningen som också var bestämd skulle göras när den nya instans- och processordningen kom till dröjer nu. Frågan är hur länge den kommer att dröja. Vi sjösatte den nya ordningen för att vi skulle få en rättssäker process. Det skulle också göras en utredning, men den dröjer. Det är ett väldigt problem, tycker vi. Ministern kan ta initiativ till att förändra. Det är vad vi vill att ministern ska göra.
Tobias Billström (M)
Anf. 25 Tobias Billström (M)
Herr talman! Jag tror bestämt att jag träffade en öm punkt när jag redovisade röstningsprotokollet och hur Raimo Pärssinen hade röstat. Det är klart att det är en öm punkt. För att göra det lite lättare kan jag säga att jag själv röstade för denna lagstiftning. Jag var också närvarande här i kammaren och tryckte på knappen, och för övrigt också för samma förslag som Raimo Pärssinen röstade för. Jag är av uppfattningen att lagstiftningen fungerar bra. Men det innebär inte att det inte finns saker och ting som kan bli bättre. Det är också därför som jag i min roll som statsråd har sett till att sätta rättssäkerheten i högsätet genom att avstå från att göra politiska uttalanden i enskilda ärenden. Jag har också sett till att vi ska utvärdera den nya instans- och processordning som jag var med och röstade för här i kammaren. Raimo Pärssinen säger att regeringen lutar sig tillbaka. Om vi hade gjort det så hade vi inte tillsatt Utvärderingsutredningen. Då hade vi inte försökt att se om de materiella bestämmelserna är utformade på ett sådant sätt att de är tillämpliga i utlänningsärenden. Då hade vi inte försökt att ta reda på fakta, utan då hade vi, som Raimo Pärssinen påstår, lutat oss tillbaka. Det har vi inte gjort. Nu pågår utredningen för fullt. Den kommer att avleverera sitt betänkande till regeringen precis enligt plan den 30 juni 2009, alltså i år. Raimo Pärssinen säger till mig i sitt inlägg att han vill ha besked. Kan regeringen göra bedömningar av läget i Kongo-Kinshasa i utlänningsärenden? Svaret på den frågan är naturligtvis nej. Det ska vi inte göra. Det är just det vi har bestämt här i kammaren att regeringen inte ska göra. Om regeringen börjar göra den typen av bedömningar är det detsamma som att vi går tillbaka till den ordning som fanns före det att vi ändrade utlänningslagen, införde processordningen och såg till att politikerna lyftes ur processen. Det är där den stora kritiken låg mot att det blir på det här viset, nämligen att det är den som samlar störst antal artiklar i medierna som vinner slaget. Det är den som får tillräckligt mycket strålkastarljus på sig som får lov att stanna medan den person som blir bortglömd och som inte lyckas lika väl med att uppvakta medier eller enskilda riksdagsledamöter inte får en rättssäker prövning. Jag är mycket nöjd med den utveckling som varit efter år 2006 när det gäller de här frågorna och att vi har en ordning med individuell prövning. Men det innebär inte att saker och ting inte kan bli bättre. Det har också nämnts här framme hur viktigt det är att man ser till att ge möjlighet för personen som prövas att lägga fram sin sak på rätt sätt. Det håller jag helt med om. Bodil Ceballos nämnde till exempel på nytt frågan om landinformation. Det är viktigt att man utbildar Migrationsverkets tjänstemän. Det är också viktigt att man tillåter precis det som lagen säger, nämligen individuell bevisprövning. Man ska få lov att själv lägga fram de bevis som man anser vara tillräckliga. Jag tycker att vi från regeringens sida med detta har svarat på de frågor som Raimo Pärssinen har ställt. Jag tycker i varje fall att vi rör oss åt rätt håll.
Raimo Pärssinen (S)
Anf. 26 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Jag kan konstatera att Billström ser nöjd ut. Han talar om ömma punkter. Själv kan jag göra den bedömningen att Billström själv inte har några ömma punkter. Han uttrycker tvärtom någon form av likgiltighet. Nog är det så att vi fanns här i kammaren och röstade igenom den nya lagstiftningen. Nog är det också så att den utredning som Billström slår sig för bröstet för ingick i det beslutet. Man skulle göra en utvärdering. Billström menar att regeringen med det har varit aktiv. Men beslutet var redan fattat. Visst är det väl lätt, herr statsråd, att gömma sig bakom lagstiftningen och säga: Vi kan ingenting göra. Man hade inte fel i ledaren i Ljusnan när man skrev att flyktingpolitiken ytterst styrs av regeringen och att det finns ett politiskt ansvar för flyktingpolitiken. Det är just det ansvar som Billström också har i regeringen. Frågan gäller om regeringen kan göra bedömningar. Utrikesdepartementet gör också bedömningar. Det var tänkt att domstolarna skulle följa de rekommendationer som UNHCR lägger fram. Det är väl oomtvistligt. Då blir frågan, som Bodil Ceballos också ställde: Varför gör man då inte det? Det vore bra om det kunde komma in en anstrykning eller en attityd som visar att man är bekymrad över att det blir personliga tragedier. Passivitet prioriteras. Regeringen prioriterar återvändandet oavsett om det innebär mänskliga tragedier.
Tobias Billström (M)
Anf. 27 Tobias Billström (M)
Herr talman! Jag sade inledningsvis att jag förstår och respekterar det engagemang som människor i till exempel Söderhamn kan känna inför det fall som lyfts fram i Raimo Pärssinens interpellation. Jag kan förstå att man tycker att det är någonting som man vill engagera sig i. Men samtidigt handlar det om att kunna skilja mellan vilken uppgift man har som riksdagsledamot och vilken uppgift man har som till exempel aktiv i en frivilligorganisation eller motsvarande. Jag gömmer mig inte bakom någon lagstiftning. Vad Raimo Pärssinen gör här uppe är att ifrågasätta regeringsformen. Han ifrågasätter gång på gång, trots att både jag och talmannen kommer med påpekanden, den paragraf i regeringsformen som säger att ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma hur domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt ska tillämpa rättsregel i särskilt fall. Detta är inte att gömma sig. Detta är att följa den lagstiftning som Sveriges riksdag har beslutat och som i varje fall jag för min del fullt står bakom. Jag nämnde frågan om bevisprövningen i mitt tidigare inlägg, men jag kan gärna repetera det för Raimo Pärssinen: Ja, det är helt riktigt att UNHCR gör bedömningar i olika länder. Det gäller inte bara Kongo-Kinshasa. Det är också fullt möjligt för ombudet som företräder en asylsökande att lyfta fram UNHCR:s rekommendationer som en del av den fria bevisprövning som jag nämnde. Men man måste komma ihåg att vi sedan gör en individuell prövning. Det innebär att vi alltid prövar det enskilda fallet. Det här är en del av de synpunkter som läggs fram, men det är alltid det enskilda och individuella fallet som prövas. Det innebär att det egentligen inte finns någon motsättning mellan de här två, förutom det faktum att UNHCR uttalar sig på ett vidare plan medan vår prövning alltid garanterar att människor får rätt att lägga fram sin sak och få den prövad. Jag tycker att det här har varit en intressant interpellationsdebatt. Jag hoppas att jag har kunnat besvara frågorna. Jag förstår att interpellanten inte är nöjd, men jag tycker att det är viktigt och angeläget att vi för de här diskussionerna när vi får tillfälle till det.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.