den nya lärarutbildningens kvalitet

Interpellation 2001/02:118 av Nilsson, Ulf (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-12-03
Anmäld: 2001-12-11
Besvarad: 2002-01-29

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 3 december
Interpellation 2001/02:118
av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om den nya lärarutbildningens kvalitet

Den nya lärarutbildningen som nu genomförs leder till en enda lärarexamen, som kan innehålla inriktningar mot olika skolformer. Begreppen förskollärare, grundskolelärare och gymnasielärare är borta. I utbildningen ingår ett gemensamt block på tre terminer med ett s.k. allmänt utbildningsområde. Folkpartiet röstade emot den nya lärarutbildningen i riksdagen, bl.a. med motiveringen att ämneskunskaperna skulle försvagas. Vi menade att det allmänna ämnesområdet riskerade att bli meningslöst, om så många olika kategorier av studerande måste läsa samma typ av kurser. Eftersom studenter kan antas till den nya lärarutbildningen utan att ha bestämt inriktning, finns en uppenbar risk att det allmänna utbildningsområdet läggs först i utbildningen. Då blir det ännu svårare att undvika ett konturlöst innehåll. Blivande gymnasielärare och blivande förskollärare har så skilda inriktningar att tre gemensamma terminer inte kan bli meningsfulla. Till försvar för den nya utbildningen anfördes dock att även det allmänna utbildningsområdet skulle kunna anpassas efter olika lärarstudenters studieinriktning och därmed även förstärka ämnesstudierna.

Nu har det kommit konkreta exempel på att blivande lärare måste ägna sin studietid åt verksamhet, som inte har något att göra med deras framtida yrke. På Malmö lärarhögskola har flera studenter fått praktik på förskola, trots att deras inriktning är att bli grundskole- eller gymnasielärare. Framtiden får utvisa om sådana exempel är undantag eller om alltfler blivande lärare kommer att få ägna dyrbar tid till sådant som inte är relevant för deras utbildning. Enligt min mening är det beklagligt nog att en sådan uppläggning av studierna över huvud taget kan genomföras och därför borde lärarutbildningen förändras i grunden.

Enligt uppgift (Riksdagens utredningstjänst) inleder lärarstudenter i Stockholm med en gemensam första termin, där kurserna är desamma oavsett inriktning. Det är också möjligt att där läsa det allmänna utbildningsområdet tre terminer i följd. Med gemensamma tre terminer i inledningen av utbildningen blir det omöjligt att tillfredsställa kravet på ämnesspecialisering för gymnasielärare eller specialisering på t.ex. små barns läsutveckling.

Det borde vara av största intresse för regeringen, som genomdrivit utbildningen, att följa hur den utvecklas. Särskilt viktigt borde det vara att följa upp hur det hårt kritiserade allmänna utbildningsområdet läggs upp på olika håll i landet. Om det ligger allvar bakom argumentet att det allmänna utbildningsområdet inte ska innehålla samma kurser för alla lärarstudenter borde kanske också styrdokument reglera detta, så att inte utvecklingen blir som befarats.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till utbildningsministern:

Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att följa upp den nya lärarutbildningen?

Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att garantera att det allmänna utbildningsområdet får ett lämpligt innehåll för olika inriktningar av lärarutbildningen?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:118

Webb-tv: den nya lärarutbildningens kvalitet

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 38 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Ulf Nilsson har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att dels följa upp den nya lärar- utbildningen, dels garantera att det allmänna utbild- ningsområdet får ett lämpligt innehåll för olika in- riktningar av lärarutbildningen. Lärarutbildningen reformeras nu med brett stöd av bl.a. lärarnas fackliga organisationer, och dess första termin är just avslutad. Reformen av lärarutbildning- en vilar på tre viktiga grundstenar: djupa ämneskun- skaper, kraftigt förstärkt forskning kring lärande och en gedigen utbildningsvetenskaplig grund formad av tät samverkan med skola, förskola och övriga verk- samheter. Djupa ämneskunskaper är basen för lärarutbild- ningen. För t.ex. en gymnasielärare i svenska och samhällskunskap krävs studier under 5 ½ år, vilket gör denna utbildning till en av de längre grundläg- gande högskoleutbildningarna i vårt land. I reformeringen av lärarutbildningen ligger en kraftig förstärkning av forskningen inom utbildnings- vetenskap såväl organisatoriskt som resursmässigt. Denna förstärkning avses bidra till att råda bot på dagens situation med för få disputerade lärare i såväl lärarutbildningen som i skolan. En bärande tanke i den förnyade lärarutbildningen är att alla som arbetar som lärare, från förskolan till vuxenutbildningen, behöver kunskaper om barns och vuxnas behov, utveckling och inlärning. Det innebär att alla som utbildar sig till lärare bör få kunskaper om detta. Det allmänna utbildningsområdet är avsett att ge alla lärare en relevant referensram för sitt framtida arbete, med betoning på kunskaper och fär- digheter som är relevanta för det framtida yrket. I det allmänna utbildningsområdet ska också ingå kunska- per kopplade till de olika inriktningarna inom lärarut- bildningen. Det allmänna utbildningsområdet förut- sätts därför organiseras så att det fördelas över en längre period av utbildningen. Även om vi, som Ulf Nilsson påpekar, har en lä- rarexamen med inriktningar mot olika åldersgrupper av elever eller mot olika ämnen, förutsätter jag att den verksamhetsförlagda delen av utbildningen som lig- ger i det allmänna utbildningsområdet är relevant för den inriktning av lärarutbildningen som studenten har valt. Det åligger högskolan att tillsammans med den skola där den verksamhetsförlagda delen av utbild- ningen förläggs skapa ett verklighetsförankrat sam- band mellan studier och framtida yrkesroll. Den svenska högskolan kännetecknas i dag av ett förhållandevis decentraliserat beslutsfattande. Det innebär bl.a. att det är det enskilda lärosätet som ansvarar för utbildningens uppläggning och för ge- nomförandet av utbildningen, inklusive de verksam- hetsförlagda delarna av utbildningen samt för exami- nationen. Bestämmelser i högskoleförordningen an- ger vilka krav som ska vara uppfyllda för att studen- ten ska få examen, medan Högskoleverket beslutar vid vilka lärosäten som examen får avläggas. Högskoleverket har i uppdrag att systematiskt ut- värdera all högskoleutbildning. Denna återkommande utvärdering av alla program, kurser och ämnen, som är ett viktigt led i regeringens politik för att höja kva- liteten i den högre utbildningen, genomförs tillsam- mans med företrädare för den akademiska världen, avnämare, studenter och yrkesverksamma. Vid brister i utbildningarnas kvalitet får Högskoleverket besluta om att dra in examensrätten. I Högskoleverkets uppdrag att kontinuerligt följa upp alla högskoleutbildningar ingår också beträffande t.ex. lärarutbildningen att bedöma effekterna av det allmänna utbildningsområdets struktur och innehåll för att nå lärarexamens mål. Jag förutsätter att verket härvid följer vad som sades om det allmänna utbild- ningsområdet i propositionen En förnyad lärarutbild- ning (prop. 1999/2000:135). Skulle verket finna att den oro Ulf Nilsson uttrycker är berättigad, förutsätter jag att verket vidtar lämpliga åtgärder. Regeringen har tidigare förklarat att det är syn- nerligen viktigt att följa upp beslutet om och genom- förandet av lärarutbildningsreformen. Redan i propo- sitionen En förnyad lärarutbildning angav därför regeringen att den avser att utvärdera genomförandet av reformen och att detta ska ske efter tre år. Denna tidpunkt är satt med hänsyn till den tid som det tar att genomföra en omgång av lärarutbildningen. I denna utvärdering kommer bl.a. högskolans måluppfyllelse att bedömas liksom också det allmänna utbildnings- områdets roll för att nå lärarutbildningens mål.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 39 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka den nye skolministern för svaret. Samtidigt vill jag hälsa Thomas Östros välkom- men till debatten om svenska skolan, gymnasiesko- lan, grundskolan och förskolan. Det finns mycket att diskutera. Min interpellation föranleddes av negativa rap- porter om hur den nya lärarutbildningen utformas. Skolministern svarar mig att han förutsätter att tanke- gångarna i regeringens proposition förverkligas och att han förutsätter att Högskoleverket kommer att följa utvecklingen. Min fråga till ministern gällde om det inte redan i dag finns en mycket stor anledning till bekymmer. Redan den 18 oktober kunde vi läsa i Sydsvenska Dagbladet att mattelärare fick ägna höstens praktik åt förskolan. Det var blivande mattelärare på Malmö lärarhögskola. Flera studenter uttalade sig och ut- tryckte sin stora besvikelse över den nya utbildning- en. Det är naturligtvis viktigt för alla yrkesgrupper att veta vad som händer och hur det går till på en för- skola, men det kan inte vara meningsfullt att ägna flera veckor åt praktik där om man ska bli gymnasie- lärare. Det är trots allt en mycket stor skillnad mellan att arbeta med små barns språkutveckling och att undervisa i matte på gymnasiet. Folkpartiet röstade i riksdagen emot den nya lä- rarutbildningen med motiveringen att ämneskunska- perna skulle försvagas, men också bl.a. därför att grundskolelärare inte skulle få tillräcklig undervis- ning i barns språkinlärning. Jag vet att Thomas Östros som ny skolminister har talat mycket om att kunskapsmålet i skola och utbildning ska lyftas fram, och därför tycker jag att just lärarnas kunskaper är ett lämpligt ämne för de- batt. Vad vi hittills sett av den nya lärarutbildningen tyder inte på att kunskapsmålet sätts högt. Jag skulle vilja höra lite mer i följande inlägg av Thomas Östros om hur han vill översätta kunskapsmålet på lärarut- bildningen. I den nya lärarutbildningen ska alla blivande lära- re läsa ett s.k. allmänt utbildningsblock på tre termi- ner. Eftersom studenterna kan börja den nya lärarut- bildningen utan att ha bestämt sig för en inriktning finns det en uppenbar risk att det allmänna utbild- ningsområdet läggs först i utbildningen. Då är natur- ligtvis risken stor att de första terminerna blir utsud- dade och konturlösa. Jag har via riksdagens utredningstjänst tagit reda på om man läser just på det här sättet och fått reda på att man gör det i Malmö och i Stockholm och att fler lärarhögskolor planerar att göra på samma sätt. I åtminstone Stockholm är det dessutom möjligt att läsa alla tre terminerna i början av utbildningen. Det är lätt att föreställa sig hur dålig en sådan ut- bildning blir. Gymnasielärare och lärare för grund- skolans första år har väldigt olika uppgifter, var för sig lika viktiga. Att ägna tre terminer åt studier utan att få börja specialisera sig kan inte vara något annat än ett enormt slöseri med tid. Dessutom har jag från olika håll fått rapporter om jätteproblem att ordna praktikplatser för den nya lärarutbildningen. Fru talman! Folkpartiet vill riva upp den nya lä- rarutbildningen - det säger vi ärligt - om vi får vara med och bestämma efter valet. Men även om skolmi- nistern fortfarande tror på sin lärarutbildning borde de här första rapporterna vara så negativa att han över- vägde åtgärder. Är det meningsfullt att blivande gymnasielärare ägnar studietid åt att byta blöjor? Är det bra att fler lärarhögskolor lägger tre terminer utan ämnesspecialisering i början av utbildningen?

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 40 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Visserligen tycker jag att det kan vara bra för alla att lära sig byta blöjor, småbarnsförälder som jag är. Men jag tror att jag och Ulf Nilsson delar uppfattningen att det är självklart att praktiken, den verksamhetsförlagda delen av utbildningen, ska vara relevant för den utbildningsinriktning man har valt. Därför bad jag mina tjänstemän höra sig för om just det exempel som Ulf Nilsson framförde, och det besked jag har fått är att ingen student med intressein- riktning mot gymnasieskolan har placerats i förskola för den verksamhetsförlagda delen av utbildningen. Skulle det vara så menar jag att det vore alldeles bort i tok. Detta är det besked jag har fått. Så här skulle vi kunna göra, Ulf Nilsson. Vi skulle kunna gå in i olika utbildningar och resonera t.ex. om det är vettigt att en lärare på civilingenjörsutbildning- en använder sig av ett visst grepp eller om läkarut- bildningen i en delkurs på tre poäng ska använda sig av en viss typ av pedagogik. Jag tycker att vi gott kan göra det. Men glöm inte att ansvaret för vetenskapligt grundad utbildning också måste finnas där det bör ligga, dvs. på högskolan. I tidigare debatter har Ulf Nilsson haft synpunkter på vilka studenter som fått dispens och fått en sär- skild antagningsordning vid en särskild högskola och en särskild inriktning, och nu kommer detta. Jag tror inte att det är vettigt. Det är Högskoleverket som har uppgiften från riksdagen att se till att utvärdera, tufft och genomgå- ende, kvaliteten i våra högskoleutbildningar. Det ska de göra genom att samla den bästa av expertis, av lärare, forskare och studenter, och granska utbild- ningarna hårt. Vi kan naturligtvis diskutera olika enskildheter, men vi kan inte tro att vi i riksdagen är bättre på att utvärdera kvaliteten än vetenskapsmän- nen är. Ha respekt också för högskolan! Tillräckligt oroad blev jag för att känna mig tvungen att ta reda på om det var på detta sätt, och det besked jag fick var att det inte var någon gymnasielä- rarstudent på förskolan. Folkpartiet har använt en hel del tid åt att ifråga- sätta den nya lärarutbildningen. Det är bra, för det behöver vi verkligen en diskussion om. Jag ser den som väldigt viktig. Det är ett trendbrott när det gäller att få en vetenskaplig grund för lärarutbildningen, genom stora forskningsinsatser, genom att se till att lärarutbildningen blir som en utbildning bland andra i högskolan, förbereder för forskning, öppnar möjlig- heter för forskarutbildning när man har gått igenom en lärarutbildning och bryter det gamla arvet som har gjort att man aldrig har blivit en integrerad del av högskolan. I stället ska man se att det blir en vanlig högskoleutbildning. Det är ett väldigt viktigt steg. Sedan är det naturligtvis viktigt att det i lärarut- bildningar, liksom det är i sjuksköterskeutbildningar och andra utbildningar som ha väldigt konkret kopp- ling till en vardaglig verksamhet, finns en bra arbets- platsförlagd del, där man finns och lär också i arbetet. Det är centralt om vi ska få goda lärare i framtiden. Man får de teoretiska kunskaperna - en gedigen vetenskaplig grund och djupa ämneskunskaper - men också en kontakt med vardagen som lärare. Man ska kunna ta med sig den kontakten tillbaks in i högsko- lan när man fortsätter sin utbildning, för att diskutera teori och praktik. Jag tror också att det är väldigt väsentligt att alla lärare får en gedigen grund när det gäller att förstå barns och ungdomars utveckling och specialpedago- gikens landvinningar. Det är väldigt viktigt för alla lärare i dag att ha goda kunskaper om detta, så att de på bästa sätt ska kunna hjälpa eleverna. Därför känner jag mig väldigt glad och stolt över den lärarutbildning som vi har genomfört. Jag förut- sätter att Högskoleverket följer detta mycket nog- grant, utvärderar och kommer med tydlig kritik om det inte fungerar, precis som när det gäller civilin- genjörsutbildningen, läkarutbildningen och alla andra viktiga utbildningar vi har i högskolan.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 41 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Som jag sade är det naturligtvis väl- digt bra för alla människor, oavsett ålder och kön, att lära sig byta blöjor och handskas med små barn, men det är inte det den dyra studietiden ska användas till. Vad gäller detta exempel står uppgift mot uppgift. Flera studenter på Malmö lärarhögskola uttalade sig i en tidningsartikel från den 18 oktober. Jag har även fått uppgiften muntligt från andra. Men det är inte bara detta extremfall som visar på svårigheterna. Problemen är att man som lärarstude- rande kan påbörja dessa tre terminer, som nu går under namnet Allmänt utbildningsområde, utan att ha bestämt sig för inriktning och utan att ha avgjort om man vill jobba med mindre barn eller på gymnasiet eller grundskolans senare del. Det leder med nödvän- dighet till att dessa tre terminer riskerar att bli väldigt utslätade och innehållslösa. Det är det jag tycker är grundfelet med den nya lä- rarutbildningen. Man tar för oseriöst på behovet av specialkunskaper. Man tar inte tillräckligt allvarligt på det behov av kunskaper om barns läsutveckling som lärare i förskolan och på f.d. lågstadiet har. Man ser inte tillräckligt seriöst på behovet av rejäla äm- neskunskaper för ämneslärarna. Oavsett om man lyckas ordna praktikplats eller inte är själva grundtanken att tre gemensamma termi- ner, som är möjliga att lägga i början av utbildningen, är slöseri med tid. Thomas Östros talar om behovet av djupa äm- neskunskaper. Sanningen är - jag tycker att det blir mer och mer uppenbart - att den nya lärarutbildning- en ger sämre ämneskunskaper för ämneslärare. Man kan räkna. Det är färre akademiska poäng i ämnena. Dessutom kommer alltfler uppgifter om att den aka- demiska ämnesutbildningen för blivande lärare börjar separeras från vanliga ämneskurser som studenterna går på våra högskolor. Det är naturligtvis också djupt olyckligt om lärare ska ha sämre möjligheter att gå vidare med forskning och ämnesfördjupning än andra studenter i samma ämne. Sverige lider, som alla vet, av en stor lärarbrist. Det är alldeles för få som söker sig till lärarutbild- ningarna. Som förälder kan man inte längre räkna med att ens barn ska undervisas av en utbildad lärare, och därför är det viktigare än någonsin att lärarutbild- ningen verkligen är attraktiv för våra bästa och mest engagerade studenter. När det gäller den nya lärarutbildningen konstate- rar jag att skolministern i dag inte tänker föreslå någ- ra åtgärder. Han förutsätter i stället att Högskolever- ket vidtar lämpliga åtgärder om det visar sig att min oro för utbildningen är befogad. Jag anser att lärarutbildningens uppläggning är sådan att risken redan nu är minst sagt stor att utbild- ningen blir dålig. Därför hade jag naturligtvis blivit gladare om Thomas Östros hade sagt att han omedel- bart ska skaffa sig kunskap om hur utbildningen ut- formas de första terminerna. När vi nu har fått en skolminister som har börjat använda ord som "kunskapsmål" och "gedigna äm- neskunskaper" hade det varit intressant att se vad den nya socialdemokratiska terminologin i skolpolitiken innebär i verkligheten. Men än så länge har vi inte fått något konkret förslag till förändring av politiken.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 42 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag anmäler mig som frivillig när det gäller att lära Ulf Nilsson att byta blöjor. Det behövs ingen som helst högskoleutbildning för detta. Har han tid ställer jag gärna upp. Den beskrivning av lärarutbildningen som Ulf Nilsson ger delas av väldigt få. Ta t.ex. de två stora lärarorganisationerna. Lärarnas Riksförbund - SA- CO-förbundet som traditionellt organiserar lärare som har gymnasiet som sitt huvudsakliga arbetsfält - säger så här: Styrkan i det förslag till ny lärarutbild- ning som lämnades ligger i att det på ett avgörande sätt bidrar till att göra läraryrket till en stark profes- sion, byggd på en klart definierad vetenskaplig bas. Så säger Lärarnas Riksförbund. Lärarförbundet - det stora TCO-förbundet - säger så här: Tvärtemot vad som sägs av en del kritiker skärs tiden för ämnesstu- dier inte ned. Förslaget innebär i stället en betydligt större valfrihet för de studerande, där ämnesstudierna blir djupare än i dag och där specialiseringsmöjlig- heterna utökas. Jag tycker att det är väldigt viktigt. Det har varit väldigt viktigt för oss att se till att när det gäller den nya lärarutbildningen också föra en dialog med lärar- na, för att se till att vi får en lärarutbildning som har gediget stöd i lärarprofessionen. Jag tror att en av de viktigaste framtidsfrågorna är att åter göra läraryrket till en mycket stark profession. Det ska vara en stark utbildningsgrund, och lärarna ska åtnjuta respekt. Lärare ska vara auktoriteter i vårt samhälle. Folkpartiet har kommit till en annan ståndpunkt, men det betyder nog inte att de så noga har gått in i just denna reform. Däremot är man väldigt noga med att gå in i högskolans verksamhet vad gäller just den- na utbildning. Den akademiska friheten och respekten för professionen inom högskolorna finns inte riktigt när det gäller just denna utbildning. Det talar man annars vitt och brett om vid högtidliga sammanhang. Jag menar att det är väldigt viktigt att vi har den ordningen. Högskolorna skapar utbildning med den kunskap som finns, grundad på forskning. Vi ser till att vi har en organisation för kvalitetsgranskning, där likar bedömer likar - forskare bedömer forskare, lärare bedömer lärare - och studenterna involveras. Vi sätter ribban mycket högt när det gäller kvaliteten. Klarar man inte att hålla hög kvalitet blir man av med sitt examenstillstånd. Det är den reform vi gjorde bara för något år se- dan som gör att Sverige har ett av Europas allra mest ambitiösa kvalitetsutvärderingssystem. Det styrs inte politiskt, utan det styrs av professionen och forskarna själva. Det är en väldigt viktig del i respekten för akade- min, och det är en väldigt viktig del i att göra lärarut- bildningen till en vanlig högskoleutbildning. Syftet är att integrera utbildningen i högskolan, så att forsk- ningen blir basen och så att det blir naturligt för stu- denter att gå vidare till forskarutbildning. Vi bygger upp forskarskolor, som gör att vi får fler forskarstuderande bland dem som går lärarutbild- ningarna. Det är väldigt viktigt av flera skäl. Ett är att framtidens lärare finns på högskolorna - inom lärar- utbildningarna. Det är viktigt att det finns en forsk- ningsbakgrund och att andelen disputerade lärare ökar på lärarhögskolorna. Vi behöver också fler med den bakgrunden ute i skolorna. Vi behöver fler disputerade lärare som kanske också på deltid, om arbetsgivaren är klok, kan fortsätta sin koppling till forskning samtidigt som de bedriver verksamhet ute i skolan. På så vis utvecklar man skolarbetet och får in mer forskning också i det vardagliga skolarbetet. Det tycker jag att denna lärar- utbildningsreform lägger en väldigt god grund för. Jag har stora förhoppningar när det gäller den nya lärarutbildningen. Vi har också antagit väldigt många fler studenter till lärarutbildningen. Det är en ökning med ungefär 15 %. Det finns ett stort intresse, trots att ungdomskullarna är små. De små ungdomskullarna har inte gjort att intresset för lärarutbildningen har minskat mer än intresset för någon annan utbildning. Lärarutbildningen har snarare stärkt sin relativa posi- tion. Vi utbildar framtidens lärare, som kommer att bli väldigt viktiga också när det gäller att höja kvaliteten i skolan.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 43 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Jag får tacka för erbjudandet om en kurs i att byta blöjor. Just den kunskapen har jag faktiskt. Jag har gammal erfarenhet av det. Det var faktiskt heller inte mer än några veckor sedan jag bytte blöjor på ett litet barnbarn, så jag är inte helt okunnig på området. När det gäller lärarutbildningen räknar Thomas Östros upp lärarförbunden, som har kommit med en del positiva uttalanden. Det är lite kluvet. Vi vet att det är väldigt många i Lärarnas Riksförbund, och även många aktiva där, som är kritiska. Den positiva bilden av den nya lärarutbildningen var inte entydig. Universitet som Lunds universitet och Uppsala universitet varnade kraftigt för nedbant- ningen av de rent akademiska ämneskunskaperna och för det vi ser nu, nämligen att man börjar separera utbildningslinjerna, så att blivande mattelärare inte läser samma kurser som mattestudenter som ska ta en fil.kand. Det är en negativ utveckling, därför att det gör att läraryrket blir smalare rent akademiskt. Det är inte lika lätt att gå vidare i forskning och annat. Jag konstaterar att Thomas Östros inte vill vidta några åtgärder än när det gäller de orostecken som har kommit. I stället säger han att jag vill gå in och styra högskolans verksamhet, men det gör jag ju inte. Det gör inte vi i Folkpartiet, men vi går in och påvisar konsekvenserna av de nya riktlinjerna för lärarutbild- ningen, som har kommit i och med riksdagens beslut, som vi var emot. Och de konsekvenserna är negativa. Hittills har vi nämligen sett att de allra flesta lärar- högskolor arbetar precis på det sätt som regeringens företrädare här i riksdagen stod och sade att de inte skulle göra. I debatten sade man att det här allmänna området naturligtvis skulle göras relevant och läggas ut över terminerna, men så har det inte blivit, utan det ligger i början.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 44 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Vi har genomfört en reform av lärar- utbildningen. Äntligen, efter 25 år, får lärarutbild- ningen en vetenskaplig grund i form av en livskraftig forskning som integrerar lärarutbildningen i högsko- lan. Jag är alldeles övertygad om att det också kom- mer att stärka kvaliteten i våra lärarutbildningar. Lärarutbildningen är en viktig del av ett starkt univer- sitet och en högskola. Detta har vi gjort med starkt stöd från lärarna själ- va, som menar att de får en förstärkning av det pro- fessionella innehållet i lärarutbildningen och en för- stärkning av det vetenskapliga innehållet. På sikt kommer vi också att se konsekvensen av detta, efter- som vi också kommer att få fler lärare som har ge- nomgått en forskarutbildning. Det tror jag i sig kom- mer att vara en välbehövlig stimulans när det gäller utvecklingen i skolan. Vi behöver lärare med gedigna ämneskunskaper. Det är också en viktig del av denna lärarutbildning. Vi behöver lärare som har goda kunskaper i pedago- gik, inte minst i specialpedagogiken, som har gjort intressanta landvinningar under de senaste tio åren. Vi behöver lärare som förstår barns och ungdomars utveckling. Det behöver vi i hela fältet, inte minst i gymnasieskolan, som är en gymnasieskola för alla. Gymnasielärarna måste ha sin stabila grund när det gäller djupet i ämnet, insikt om barns och ungdomars utveckling och pedagogiska kunskaper. Det är så vi gör för att också gymnasieskolan ska kunna utvecklas och möta nya elevgrupper. Jag är alldeles övertygad om att vi har en lärarutbildning som i grunden kan bidra till att höja lärarnas status och till att vi får mer av forskningsresultat och mer av forskningskoppling. Jag är också övertygad om att vi kommer att kunna fortsätta att anta fler till lärarut- bildningen, för det behövs i framtiden. Vi har ett stort generationsskifte framför oss inom läraryrket, och vi behöver få många unga begåvade att välja läraryrket i framtiden.

Intressenter

Frågeställare

Nilsson, Ulf (fp)

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna