den nationella insatsstyrkan inom polisen

Interpellation 2003/04:74 av Engström, Hillevi (m)

den 5 november

Interpellation 2003/04:74

av Hillevi Engström (m) till försvarsminister Leni Björklund om den nationella insatsstyrkan inom polisen

Den nationella insatsstyrkan (NI) inom polisen som numera, tack vare beslut i riksdagen, finns inom Rikskriminalpolisen har inneburit ett välbehövligt resurstillskott av mycket hög kvalitet. Tidigare fanns NI placerad inom Polismyndigheten i Stockholms län. NI är nu en gemensam resurs för hela landets polismyndigheter och besitter en mycket hög specialistkompetens inom olika specifika områden.

Huvuduppgiften är att bekämpa terrorangrepp mot Sverige i form av kapningssituationer, kidnappningar, gisslantagande, angrepp mot viktiga samhällsintressen och riskobjekt som kärnkraftverk. Utöver huvuduppgiften har styrkan särskilt förhandlingskompetens, kunskap i sprängning, inbrytning och fritagning samt kunskaper i bordning av fartyg, dykning och klättring. Styrkans särskilda kompetens finns inte inom den vanliga polisverksamheten.

Inte bara i brottsärenden som gisslandramat i Dalarna för en tid sedan, där styrkans förhandlingskompetens ledde till ett lyckosamt slut, utan ytterligare våldsanvändning, används personalen inom NI även för annan hjälp till olika myndigheter. Vid behov kan NI även användas i komplicerade räddningsuppdrag och vara en resurs för Räddningstjänsten.

Insatsstyrkan har ständig beredskap och är insatsberedd med åtta man inom en timmes tid räknat från Stockholm. Men, vid uppgifter i andra delar av landet är transportmöjligheterna mycket besvärliga. Biltransporter har tvingats ske så långt bort som till Umeå. Många timmar på väg i hög hastighet medför förutom risker även att personalen inte är i bästa form när insatsen ska genomföras. Tidsåtgången är också många gånger avgörande för resultatet.

Tyvärr har inte polisens helikoptrar den kapacitet som behövs. De har endast möjlighet att transportera två till tre poliser med full packning. Ett annat transportalternativ kan vara att köpa in helikoptertjänster på den civila marknaden till mycket höga kostnader.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor:

1.Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att möjliggöra för den nationella insatsstyrkan att använda Försvarsmaktens resurser i form av personal och helikoptrar och i vissa fall båtar för det civila samhället?

2.Avser ministern att i den mån det behövs initiera lagändringar för att denna möjlighet ska kunna öppnas?