den ekonomiska utvecklingen

Interpellation 2001/02:26 av Hökmark, Gunnar (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-10-11
Anmäld: 2001-10-16
Besvarad: 2001-10-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 oktober
Interpellation 2001/02:26
av Gunnar Hökmark (m) till finansminister Bosse Ringholm om den ekonomiska utvecklingen

Regeringen har i sin budgetproposition bedömt tillväxten för 2001 till 1,7 % samt för 2002 till 2 %. Det är dessa tillväxtantaganden som regeringen tillsammans med sina stödpartier lagt till grund för den ekonomiska politiken och den budget som riksdagen ska behandla under hösten.

Som motiv för bedömningen av 2001 och den snabba uppgången till 2002 har regeringen hänvisat till en förväntad uppgång i den amerikanska ekonomin under hösten som skulle dra med sig både den europeiska och den svenska ekonomin. Utvecklingen i den amerikanska ekonomin, vare sig det gäller arbetslöshet, bostadsbyggande eller börsutveckling före den 11 september, var knappast av den arten att den förespeglade en snabb uppgång. Efter terrordåden den 11 september är det uppenbart att uppgången kommer att dröja. Frågan är i stället hur mycket djupare konjunkturutvecklingen kommer att gå och hur långvarig nedgången kommer att vara.

För den svenska ekonomin spelar avståndet mellan regeringens förväntningar och den faktiska utvecklingen en stor roll. Regeringen har mot bakgrund av sina tillväxtantaganden ansett sig kunna föreslå nya utgifter samtidigt som den inte räknar med växande utgifter för arbetslöshet utan snarare minskande.

Det växande inflationstrycket och den svaga kronan leder till högre utgifter och växande räntekostnader som dels riskerar att slå mot utgiftstaken och dels påverkar det statliga budgetsaldot i en omfattning som regeringen inte räknat med i sin budget.

Riksgäldskontoret har presenterat sin prognos över det statliga upplåningsbehovet som visar hur känsliga de offentliga finanserna är. Utan att man ens har tagit hänsyn till nedgången i konjunkturen räknar man med att växande räntekostnader på grund av kronkursen, minskade fyllnadsbetalningar och mindre utförsäljningsinkomster leder till att överskottet i statens betalningar minskar med 30 miljarder kronor 2001.

För 2002 räknar Riksgäldskontoret med att ett förväntat överskott på nästan 50 miljarder vänds till ett underskott i statens betalningar på 8 miljarder, utan att man tagit full hänsyn till konjunkturens effekter.

Mot denna bakgrund vill jag fråga finansministern om han och regeringen är beredd att redovisa en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen än vad regeringen gjorde i sin budgetproposition och om han anser att en sådan utveckling ger konsekvenser vad gäller budgetpolitikens innehåll.

Debatt

(9 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:26

Webb-tv: den ekonomiska utvecklingen

Protokoll från debatten

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 72 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Gunnar Hökmark har ställt frågan hu- ruvida regeringen är beredd att redovisa en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen än den som redovisas i budgetpropositionen. Hökmark frågar också om en eventuell justering av prognosen får konsekvenser för budgetpolitiken. Den bedömning som gjordes i budgetpropositio- nen bygger på en tydlig försvagning av den interna- tionella konjunkturen, vilket i hög grad påverkar Sverige. Den svenska exporten har varit svag hittills i år och det är mycket som tyder på att exporten kom- mer att minska något i år. Dessutom har den globala börsnedgången inneburit lägre aktievärden i Sverige, vilket i sin tur har bidragit till att tillväxten i hushål- lens konsumtion har dämpats. Läget på arbetsmarknaden har fortsatt att utveck- las väl, och faktiskt mer positivt än vad som förutsågs i budgetpropositionen. Ökad sysselsättning och lägre arbetslöshet är naturligtvis ett huvudmål för den eko- nomiska politiken, men den är också av stor betydelse för hushållens konsumtionsbenägenhet och de offent- liga finanserna. Det bör understrykas att den ekonomiska utveck- lingen i Sverige och i vår omvärld är mycket svårbe- dömd i dagsläget. Terrordåden i Förenta staterna och händelserna i Afghanistan har ytterligare ökat den politiska och ekonomiska osäkerheten. Det är dock viktigt att komma ihåg att flera om- ständigheter bidrar till att det finns förutsättningar för att tillväxten trots allt kan hållas uppe såväl interna- tionellt som i Sverige. Försvagningen av den globala konjunkturen har inneburit ett lägre pristryck, vilket bl.a. har tagit sig uttryck i fallande oljepriser. Därmed har betydande räntesänkningar kunnat genomföras runtom i världen. I bl.a. Förenta staterna och Sverige sker dessutom betydande finanspolitiska lättnader. I Sverige väntas sänkta inkomstskatter, införandet av maxtaxan i barnomsorgen och andra reformer bidra till att ökningen i hushållens köpkraft nästa år blir den kraftigaste sedan mitten av 1960-talet, ca 5,5 %. Därmed finns det utrymme för både en god konsum- tionsökning och ett ökat sparande. Den svaga kronan innebär visserligen en inflationsrisk men medför samtidigt en kraftig stimulans till svensk industri. Vad gäller inflationen delar vi Riksbankens uppfatt- ning att uppgången i år till stor del är tillfällig och att inflationen kommer att sjunka till omkring 2 % under nästa år. I budgetpropositionen beräknades bruttonational- produkten öka med 2,4 % nästa år. Andra konjunk- turbedömningar som har presenterats efter det att budgetpropositionen lämnades till riksdagen ligger i genomsnitt på en BNP-tillväxt på drygt 2 % för nästa år. T.ex. förutser Riksbanken i den inflationsrapport som publicerades förra veckan en BNP-tillväxt på 2,2 % för nästa år, vilket alltså bara är marginellt lägre än den bedömning som gjordes i budgetpropo- sitionen. I budgetpropositionen presenterades två alternati- va scenarier. I ett högtillväxtalternativ antas arbets- marknaden fungera bättre och regeringens sysselsätt- ningsmål nås år 2004. I ett lågtillväxtalternativ antas den internationella konjunkturavmattningen bli be- tydligt mer utdragen än i det basalternativ som bud- getpropositionen baseras på. I lågtillväxtscenariot blir BNP-tillväxten endast 0,6 % nästa år. Trots den svaga BNP-utvecklingen i lågtillväxtscenariot beräknas den offentliga sektorns finansiella sparande vara positivt och utgiftstaket upprätthållas med smärre utgiftsbe- gränsningar. I de senaste prognoserna från andra konjunkturbedömare förutses alltså en betydligt högre tillväxt än i det lågtillväxtscenario som ingick i bud- getpropositionen. Sammanfattningsvis är osäkerheten om den fram- tida ekonomiska utvecklingen stor. Det är dock för tidigt att säga vilka de samlade effekterna blir av den senaste tidens händelser och av vidtagna ekonomisk- politiska åtgärder. Bedömningen av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i budgetpropositionen lig- ger därför fast. Det finns heller inte någon anledning att ändra budgetpolitiken.

Gunnar Hökmark (M)

Anf. 73 Gunnar Hökmark (M)

Fru talman! Jag ska be att få tacka finansministern för svaret på min interpellation. Jag vill gärna hålla med honom om en sak, och det är att osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen är mycket stor. Det är möjligtvis därför som jag också är lite grann förvånad över svaret. I en tid av växande osäkerhet om vart ekonomin ska gå verkar det inte finnas någon vilja eller bered- skap från regeringens och finansministerns sida att öka säkerheten. I går fick vi nyheten om nedlägg- ningar i Katrineholm. Under våren och hösten har vi hört om nedläggningar på ort efter ort och i företag efter företag. I dag har vi de mest omfattande varslen sedan 1993. Vi har också sett andra förändringar slå igenom på ett omskakande sätt. Under våren såg vi hur mycket av den amerikanska ekonomin utvecklades i fel rikt- ning. Efter den 11 september har vi sett hur osäker- heten ytterligare har förvärrat och försvårat den eko- nomiska utvecklingen. Det är i det här sammanhanget som jag har ställt min interpellation. De förutsättningar som regeringen grundade sin budgetproposition på kan sägas vara lite väl optimistiska med tanke på hur vårens internatio- nella ekonomiska utveckling såg ut, men det må vara en sak. Men det vi vet i efterhand, både om vårens utveckling och om det som därefter har hänt, gör ju klart att man måste vara beredd att ha en annan syn på de bedömningar som gjordes av det material som fanns, oavsett hur man i dag bedömer det materialet. Regeringen räknar med att vi redan nästa år ska ha en rätt hög tillväxt. Det innebär att Sverige i praktiken inte kommer att ha drabbats av något dopp i den eko- nomiska utvecklingen annat än ett marginellt sådant i år. Man räknar också med att vi kommer att ha en minskande arbetslöshet. Efter att en stor finansiell och ekonomisk bubbla har spruckit, efter att en om- fattande politisk osäkerhet har börjat sprida ut sig över världen och efter en lång rad olika nedjustering- ar av ekonomiska prognoser räknar regeringen up- penbarligen fortfarande med att ingenting egentligen har förändrats. De senaste dagarna har OECD upp- daterat sina prognoser över världsekonomins utveck- ling. I sitt arbetsmaterial räknar man med en halve- ring av den internationella ekonomins utveckling. I dag på morgonen fick vi Konjunkturinstitutets rapporter om utvecklingen inom tillverkningsindust- rin och tjänsteindustrin. Det är prognoser som ger mycket mörka bilder av vad som nu händer. Nästan vartenda prognosinstitut som har gjort en bedömning av ekonomin, och som har kunnat ta hänsyn till vå- rens utveckling i den amerikanska ekonomin och det som nu präglar ekonomins utveckling efter den 11 september, gör nedrevideringar. En del gör mer om- fattande nedrevideringar och andra gör mindre om- fattande nedrevideringar, men genomgående är att en mörkare syn på den ekonomiska utvecklingen nu slår rot. Det är mot den här bakgrunden som jag måste ställa en fråga till finansministern om en mening som förbryllar mycket. I slutet av svaret står det: "Bedömningen av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i budgetpropositionen ligger därför fast. Det finns heller inte någon anledning att ändra budgetpo- litiken." Jag skulle vilja fråga finansministern: Är det verkligen så att regeringen har samma bedömning av den ekonomiska utvecklingen som när ni förhandlade med Miljöpartiet och Vänsterpartiet när ni lade fram er budgetproposition? Har ni inte någon annan be- dömning? I så fall är det oerhört allvarligt. Då har ni inte heller någon beredskap att möta den utveckling som alltfler spår är på väg.

Mats Odell (Kd)

Anf. 74 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Jag skulle vilja förskjuta fokus lite grann från de mer kortsiktiga konjunkturbedömning- arna. Jag instämmer helt i Gunnar Hökmarks analys. Men det som nu händer i t.ex. Katrineholm och det som har hänt i Hällefors och runtomkring i vårt land med varsel och uppsägningar är ju inte ett resultat av händelserna den 11 september. Det är snarare ett resultat av en långsiktig problematik som har att göra med framför allt arbetsmarknadens funktionssätt och lönebildningen i vårt land. Därför blir man inte sär- skilt förvånad när man läser finansministerns svar på Gunnar Hökmarks interpellation. Det mesta ligger fast, eller det är för tidigt att säga någonting, enligt Bosse Ringholm. Jag tror att finanspolitiken kommer att fungera ganska väl trots allt. Ni har ju valåret framför er, som vi alla. Ni har kryddat ordentligt när det gäller att öka utgifter och sänka skatter. Nu blir det ett ordentligt dopp i konjunkturen. Där kan man säga att ni har haft större tur än ni förtjänar. I den delen tror jag att det kan fungera hyfsat. Penningpolitiken sköter ju Riks- banken. Fru talman! Det stora problem som regeringen inte tar tag i är strukturpolitiken. Det är precis som finansministern påpekar i sitt svar, nämligen att det finns tre alternativ. Det finns ett basalternativ, ett lågtillväxtalternativ och ett högtillväxtalternativ. Finansministern understryker t.o.m. i sitt svar att högtillväxtalternativet skiljer sig just på en punkt, nämligen att där fungerar arbetsmarknaden bättre. Mot denna bakgrund är min fråga: Varför är inte regeringen åtminstone beredd att vidta sådana åtgär- der som EU-kommissionen, Ekofin, där Bosse Ring- holm själv var ordförande för ett halvår sedan, OECD, Internationella valutafonden och de flesta oberoende ekonomer föreslår för att förbättra arbets- marknadens funktionssätt och lönebildningen? Detta med dålig lönebildning och en stel arbetsmarknad har ju varit svensk ekonomis akilleshäl i det förgångna, och vi ser det nu också. Senaste numret av tidningen Kommunaktuellt ba- sunerar ut att åtta av tio av landets kommuner inte klarar av sina budgetar för att ta hand om våra gamla och långvarigt sjuka trots den höga skattenivån och den relativt sett goda konjunktur som vi har haft. Här finns alltså strukturella problem som måste åtgärdas oavsett om konjunkturen går upp eller ned. Jag skulle vilja säga att det är ännu mer angeläget när konjunk- turen går upp. När konjunkturen vänder når vi annars ganska snart de flaskhalsar som gör att Riksbanken måste slå till och höja räntan för att undvika inflation- simpulser. Min fråga till finansministern är: Även om ni inte är beredda att göra några förändringar i finanspoliti- ken, Bosse Ringholm, kan det ändå inte vara läge nu, i den avmattning av konjunkturen som sker, att försö- ka rätta till några av de mest seglivade strukturella problem som har gjort att vårt land har halkat nedåt från 4:e plats i OECD-ländernas välfärdsliga 1970 till 17:e plats 2002? Det finns länder som har gått åt andra hållet. Irland har t.ex. klättrat från 13:e plats 1998, till 8:e plats 1999 och nu till 5:e plats 2000. Irland har antagit globaliseringens utmaningar och blivit en vinnare. Det skulle Sverige också kunna bli om regeringen hade modet att ta sig an pedagogiken och politiken att försöka komma åt de svåra struktu- rella problem som ligger bakom vår rutschkana i OECD-ländernas välfärdsliga.

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 75 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Jag delar Mats Odells uppfattning att finanspolitiken har alla förutsättningar att kunna fun- gera väl. Ett av skälen till att finanspolitiken kommer att kunna fungera väl i det här läget är att vi har möj- ligheter till en stark finanspolitisk stimulans av vår ekonomi. Den är kanske större än i något annat land i Europa. Bakgrunden till det är att vi har bedrivit ett mycket framgångsrikt ekonomiskt arbete under 90- talet för att sopa upp efter den borgerliga regeringen som lämnade ifrån sig katastrofalt stora skulder och obalanser i ekonomin. Den framgång som vi har haft i den ekonomiska politiken de senaste åren har också manifesterats av att vi har större offentliga marginaler i finanserna än vad de flesta andra länder har. Jag träffade mina kol- leger i EU häromdagen. Då såg jag att det tyvärr är så att EU-länderna t.o.m. har ett visst underskott i de offentliga finanserna i år. Det beräknas vara så även nästa år. Vi har ett överskott på 4 % i år, och räknar med att få ett överskott även under nästa år. Även i det s.k. lågtillväxtalternativet finns det förutsättningar för ett offentligt överskott. Det talar naturligtvis för att det är rätt som Odell säger att finanspolitiken kommer att kunna fungera väl. Jag tycker att det som jag hör från Gunnar Hök- mark och Mats Odell är lite märkligt utifrån två ut- gångspunkter. Det ena är att Gunnar Hökmark inte tycks ha uppfattat - och det är naturligtvis medvetet - att det från början fanns med ett alternativt synsätt i finansplanen om vi kommer att få en mindre stark utveckling framöver än vad vi tror. I vårt grundalter- nativ ligger det någon förbättring av den ekonomiska utvecklingen nästa år. Skulle det bli så att den tid- punkten förskjuts, framför allt i den amerikanska konjunkturen, så att USA:s efterfrågan inte kommer att vara så snabb och stark som vi har trott, finns det ett alternativ som det har resonerats om i finansplanen men som Gunnar Hökmark ständigt förbiser. Vi har där noterat att vi har en beredskap, en ytterligare marginal, i de offentliga finanserna för att hantera en sådan situation. Det som Hökmark ännu inte har rekommenderat men säkerligen kommer att rekommendera i sitt nästa anförande är samma gamla moderatpolitik som fördes i början på 90-talet och som ledde till katastrofen i vår ekonomi. Det är samma ofinansierade skattesänk- ningar, samma privata utförsäljningar av de statliga företagen och samma orättvisa skattepolitik, där höginkomsttagarna får tio gånger mer i skattesänk- ning än låginkomsttagarna. Den politiken var felaktig då, den var felaktig i högkonjunkturen och den är lika felaktig i dagens konjunkturläge. Jag blev inte på det klara med vad Mats Odell egentligen vill. Vi har under senare tid vidtagit en rad strukturåtgärder som har bidragit till att vi under en period har haft en mycket bra tillväxt i svensk eko- nomi. Det handlar inte minst om att vi numera har en starkt kunskapsbaserad ekonomi. Vi placeras i under- sökning efter undersökning bland de länder som har både de allra bästa förutsättningarna för tillväxt och den bästa potentialen när det gäller en kunskapsbase- rad tjänsteekonomi. Jag såg exempelvis senast att vi t.o.m. av ett stort internationellt institut har placerats som det land som har lyckats bäst med att förena ekonomisk tillväxt och ekologisk balans, dvs. en kombination av ekonomi och miljö. Men trots de framgångar som har gjorts i svensk ekonomi under senare tid tycks Odell efterfrå- ga en annan form av strukturförändringar. Då är frå- gan vilka strukturförändringar som han efterfrågar. Det vore intressant om han kunde precisera sig på den punkten.

Gunnar Hökmark (M)

Anf. 76 Gunnar Hökmark (M)

Fru talman! Jag vill börja med att ge finansminis- tern en eloge. I en tid av osäkerhet och oro är det ett fundament för stabilitet att vad man än ställer frågan om i den ekonomiska debatten säger han alltid att det gick utför under Bildts tid. Det är ett styrketecken i den svenska politiska debatten att man kan lita på att finansministern alltid säger samma sak. Dock vill jag bara rekommendera honom att läsa det senaste numret av Skattebetalarnas tidning Sunt Förnuft. Där finns en intervju med hans företrädare Erik Åsbrink och Kjell-Olof Feldt. Jag tycker att deras beskrivning, mycket milt uttryckt, är rätt olik finansministerns. De pekar på att krisen under 90- talet kom genom att man försökte devalvera sig ut ur problemen, genom att man inte gjorde några struktu- rella förändringar och genom att man inte tog fasta på de problem som tornade upp sig utan körde på som om ingenting hade hänt. Det blev därför så att den borgerliga regeringen fick ärva en ekonomi i nedgång medan ni fick ärva en ekonomi i uppgång. Det pekar lite grann på vem som gjorde det goda jobbet och på vem som gjorde det dåliga jobbet, Bosse Ringholm. Medan vi ändå blickar på framtiden och det som nu sker vill jag säga att skälet till att vi för den här debatten i dag är att om man inte gör någonting i en tid av växande osäkerhet och då det är uppenbart att en ekonomisk utveckling får en annan inriktning än vad man har trott, kommer det att hända ovälkomna saker som drabbar bl.a. de offentliga finanserna, in- klusive de statliga. Jag skulle vilja vända på den fråga som jag ställde tidigare, för att ge finansministern en chans att reso- nera om vad som nu kan göras. Om regeringen i au- gusti-september hade haft den bild av den ekonomis- ka utvecklingen som bl.a. angavs i OECD:s redovis- ning av världskonjunkturen, med en halverad tillväxt, och den bild som prognoser från SEB, SBAB och en lång rad andra ger vid handen, hade man då fört samma utgiftspolitik som man sedan kom att föreslå, dvs. hade den förändrade ekonomiska miljön inte påverkat utgiftspolitiken? I så fall, fru talman, är vi i grunden rätt illa ute. Om regeringen har som inriktning att inte föränd- ra politiken oavsett hur verkligheten förhåller sig, därför att man läser sin egen karta, rusar vi in i väx- ande problem i de statliga utgifterna. Då är det risk för att snabbt sprängda utgiftstak kommer att urholka trovärdigheten i de offentliga finanserna och för att en underskattning av hur arbetslösheten kan komma att växa ska leda till en onödigt högt växande arbetslös- het i lågkonjunkturen. Mot denna bakgrund måste följande fråga ställas: Hade ni, om ni haft den bild som nu växer fram i prognoser efter den 11 september, likväl redovisat samma syn på utgiftspolitiken och samma tro på en minskad arbetslöshet som ni nu har lagt fast? Denna fråga är rätt viktig, för när vi i höst ska be- handla budgetpolitiken måste det så mycket som möjligt bygga på att vi gör en riktig granskning av vad som nu kommer att ske. Annars finns det två alternativ. Antingen rusar vi framåt och märker efter- åt att utgiftstaken håller på att sprängas, så att vi måste göra snabba besparingar. Eller så genomför man, som nu i höst, de justeringar i den ekonomiska politiken och i budgetpolitiken som verkligheten ställer krav på. Då kan man handla genomtänkt och övergripande. Då kan man ha en strategi. Jag skulle också vilja fråga finansministern vilket av de här två alternativen som han föredrar: att i ef- terhand göra brandkårsutryckningar eller att nu i god tid förbereda en budget som är mer förankrad i verk- ligheten.

Mats Odell (Kd)

Anf. 77 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Jag försöker föra en dialog med fi- nansministern om vad vi skulle kunna göra för att förbättra tillväxttakten i Sverige, så att vi når upp till det högtillväxtalternativ som finns i budgetproposi- tionen. Då ställer finansministern till mig frågan vilka åtgärder jag tycker att man ska vidta. Jag känner mig naturligtvis hedrad över detta. Jag har hänvisat till OECD:s senaste Sverigerapport. Jag har kanske haft misstanken att den mer eller mindre direkt ställts in i bokhyllan. Den brukar betecknas som gammal skåpmat när vi diskuterar den. Läs de förslag som där finns! Det handlar om en rad mycket distinkta refor- mer, som också är desamma som de som EU föreslår. I t.ex. sysselsättningspaketet för svenska förhål- landen finns det ett antal konkreta förslag. Jag vet att regeringen gör en del på det området, och det är posi- tivt, men jag blir lite oroad när finansministern kän- ner sig väldigt nöjd över det beröm som vi får för kunskapsnivån och kunskapsinnehållet i svensk eko- nomi. Det allvarliga i den högre utbildningen, där vi fortfarande ligger ganska bra till, är att detta gäller den äldre generationen. Vad angår den yngre genera- tionen vill jag minnas att andelen personer upp till 35 år i Sverige som har en längre akademisk utbildning har sjunkit till ungefär 10 %. I de äldre åldersklasser- na är motsvarande andel uppemot 30 %. Detta är naturligtvis långsiktigt väldigt allvarligt för en nation som Sverige, som är så baserad på fö- retag som ligger i framkant inom forskning och kun- skapsintensiva verksamheter. Jag tror ändå att det som regeringen skulle göra är att försöka vidta ytterligare åtgärder för att åstad- komma att vi når upp till högtillväxtalternativet. Då får vi både möjlighet att nå regeringens sysselsätt- ningsmål och att finansiera den gemensamma välfär- den.

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 78 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Det är naturligtvis så att vi mycket noga studerar de rekommendationer som EU, OECD och andra vid olika tillfällen lämnar till den svenska regeringen. Jag tycker också att vi mycket väl levt upp till många av de rekommendationer som vi fått. Vi har under senare år exempelvis gjort en hel del förändringar i vårt skattesystem för att eliminera de marginaleffekter som tidigare har gjort att arbets- marknaden inte kunnat fungera tillräckligt bra. Vi har t.ex. också bidragit till att sänka arbetslösheten gans- ka ordentligt, inte minst genom att se till att också den äldre arbetskraften får tillgång till de jobb som finns. Det har gjorts genom en rad olika utbild- ningsinsatser. Det är viktigt att diskutera dessa olika strukturförslag. Jag blir något förvånad när Mats Odell plötsligt är bekymrad för att ungdomar inte skulle få tillgång till bättre utbildning. Jag har läst Mats Odells och Krist- demokraternas motion om den högre utbildningen, och det visar sig att de faktiskt vill bygga ut denna i mindre utsträckning än vad regeringen vill göra. Nu talar Mats Odell helt enkelt emot sin egen motion på området. Det är väl dags att gå hem och dra tillbaka motionen om nu Mats Odell har kommit på bättre tankar. När det gäller tillväxten tror jag att det är viktigt - och jag ska knyta an till det som Gunnar Hökmark tog upp när det gäller tillväxten för nästkommande år - att vi utnyttjar den potential vi har i vår ekonomi. Vi har en osedvanligt hög volym, över 5 %, i kapaci- tet för hushållen att användas för konsumtion under nästa år. Det är ganska märkligt om Gunnar Hökmark drar slutsatsen att om vi nu får in sämre statistik från andra länder och om den amerikanska efterfrågan skulle bli sämre så skulle vi straffa de svenska pensionärerna och de svenska barnfamiljerna. De skulle straffas genom att de inte skulle få den skattesänkning vi har lovat dem, genom att de svenska barnfamiljerna inte skulle få den maxtaxa vi har lovat dem. Det är mode- raternas besked. Om den amerikanska efterfrågan gör att svensk industri får svårigheter ska vi ta ifrån svenska löntagare, svenska pensionärer och svenska barnfamiljer en del av de reformpengar och de skatte- sänkningar som regeringen har utlovat. Jag tycker att det är en häpnadsväckande tanke som moderaterna för fram på det området. Det är tvärtom för att vi har skött vår ekonomi under senare tid, för att vi har ordning på de offentli- ga finanserna, som vi har möjlighet att ge de svenska hushållen den styrka de har via konsumtionsefterfrå- gan under nästkommande år. Jag är orolig på två områden. Det ena som oroar mig är de företag som under senare tid har varslat ett antal anställda, nu senast i går. Jag är orolig inte minst därför att företagen många gånger handlar kortsiktigt. Det är samma företag som för ett år sedan, som för två år sedan ropade efter arbetskraft och klagade på att de inte hade tillgång till utbildad ar- betskraft. Jag tror att företag som bedriver kortsiktig kvartalsverksamhet förr eller senare kommer att få svårt att rekrytera arbetskraft i andra tider. Därför tycker jag att företagen borde ta ett större ansvar för en långsiktig arbetskraftsförsörjning än vad många gör i dagsläget. Jag tycker att företagen har skäl att rannsaka sitt eget anseende och framför allt sitt soci- ala ansvar mot den arbetskraft som har jobbat tio, tjugo, trettio år med företaget. Det bekymrar mig att företagen är så kortsynta och tänker så kortsiktigt. Så till det andra som bekymrar mig. Efter det att vi via ett gigantiskt saneringsarbete under en stor del av 90-talet har återfått balansen i svensk ekonomi skräms jag av tanken på att få tillbaka samma mode- rata politik som Gunnar Hökmark nu än en gång rekommenderar.

Gunnar Hökmark (M)

Anf. 79 Gunnar Hökmark (M)

Fru talman! Det som finansministern påstod att jag eller för den delen Mats Odell sade, är inte riktigt vad vi sade. Det är ingen som säger att man ska straf- fa svenska väljare på grund av den ekonomiska ut- vecklingen i USA. Det är inte ett särskilt seriöst sätt att diskutera den ekonomiska utvecklingen. Vad det handlar om är att vi ska se till att Sverige inte drabbas av en ekonomisk utveckling som leder oss in i nya problem och in i en ny kris. I den delen vill jag gärna notera, fru talman, att fi- nansministern inte nämnde någonting om Kjell-Olof Feldts och Erik Åsbrinks syn på vad som sker med den ekonomiska utvecklingen när man bara fortsätter som om ingenting hade hänt. Det kunde vara bra om finansministern i sitt avslutande inlägg svarade på frågan om han håller med Erik Åsbrink och Kjell- Olof Feldt om deras bild av 80-talets ekonomiska politik, inte därför att vi behöver gräva i historien utan därför att det kanske ger en lärdom inför det som nu sker. Regeringen har ett lågbasalternativ i sin budget. Det är bara det att utgiftspolitiken bygger på det som är basalternativet. Ni för nu en politik som enligt min mening riskerar att tappa kontrollen över de statliga finanserna därför att ni låtsas som ingenting. Då kommer den allt svårare situationen att hålla utgift- staken under kontroll. När det blir en växande ar- betslöshet i stället för en minskad arbetslöshet påver- kas de statliga finanserna starkt. Men samtidigt för ni ingen politik för att möta den växande arbetslösheten. Jag tycker att det är bra att finansministern känner oro inför den växande arbetslösheten. Men jag tycker att det är illa att han inte vill erkänna att detta är ett problem man måste möta. Vad det handlar om, fru talman, är om vi offensivt ska möta de problem vi ser framför oss och göra någonting nu under hösten - strukturreformer och annat - eller om vi defensivt ska göra det i efterhand. Då kommer det att drabba enskilda hushåll, enskilda människor och den svenska ekonomiska utveckling- en. Vad tycker finansministern är bäst, att göra nå- gonting nu eller att vänta?

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 80 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Jag noterar att Gunnar Hökmark re- kommenderar att vi ska skära i utgifterna. När jag säger att Hökmark föreslår att vi egentligen ska dra in de pengar vi vill förse barnfamiljer, pensionärer och löntagare med är det naturligtvis en konsekvens av att Hökmark hela tiden har arbetat för att försöka be- gränsa det offentliga åtagandet i exempelvis arbets- marknadspolitik och annan form av fördelningspolitik för att skapa ett mer rättvist samhälle. Det låter lite tomt när Hökmark säger att han vill att vi ska göra någon form av insatser mot arbetslöshet och för att skapa ökad tillväxt. Det är ju precis de insatser vi gör som han attackerar, som han inte vill ha och som han vill att vi nu ska ompröva i ett läge när han ser en sämre utveckling en tid framöver. Jag har stor respekt för mina företrädare som har tvingats ägna en stor del av sitt arbete åt att reda upp en raserad ekonomi som borgerliga regeringar både på 70-, 80- och 90-talet har lämnat efter sig. En lär- dom som vi socialdemokrater tyvärr hela tiden har tvingats dra är att den borgerliga politiken aldrig har hängt ihop. När man väl har kommit i regeringsställ- ning har man fullständigt tappat kontroll över varje form av utgifter. Jag vill påminna om att när herrarna Hökmark och Odell och deras partivänner satt i regeringen i början av 90-talet var inte mindre än 70 % av bruttonatio- nalprodukten offentliga utgifter. Det var det som genererade de enorma underskotten. Får jag till sist också notera att Hökmark inte med ett ord talar om företagens ansvar i sammanhanget. Jag tycker att det finns skäl att sätta upp företagens ansvar för arbetskraftsförsörjningen på dagordningen. De ska tillsammans med samhället och fackliga orga- nisationer ta ett större ansvar.

Intressenter

Frågeställare

Hökmark, Gunnar (m) Moderaterna

Besvarad av

finansminister Bosse Ringholm Socialdemokraterna