Den ekonomiska politikens fördelningseffekter

Interpellation 2025/26:375 av Niklas Karlsson (S)

till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Sverige befinner sig i ett allvarligt ekonomiskt läge. Skuldutvecklingen hos Kronofogden vittnar om en djupgående ekonomisk kris bland hushållen. Vid utgången av 2025 uppgick det totala skuldbeloppet hos Kronofogden till 253 miljarder kronor, varav privatpersoners skulder utgör 154 miljarder kronor, motsvarande 61 procent. Det är en ökning med cirka tolv procent jämfört med 2024. Jämfört med 2022 har den totala skuldsumman ökat med över 50 procent. På tio år har skuldberget hos Kronofogden nästan fördubblats, och rikskronofogden konstaterar att svenska hushåll har allt svårare att få sina pengar att räcka till. 

Vart elfte barn i Sverige växer upp i en familj där minst en förälder har skulder eller en pågående skuldsanering hos Kronofogden. Det motsvarar 189 000 barn, en ökning med över 9 procent på tre år. Situationen på arbetsmarknaden förstärker bilden. Under innevarande mandatperiod har arbetslösheten ökat med runt 100 000 personer. 

Enligt SCB lever över 700 000 svenskar i materiell och social fattigdom, en dubblering sedan 2021. Barnfattigdomen ökar parallellt. Enligt Rädda Barnens nya barnfattigdomsmått lever mer än 276 000 barn i Sverige i fattigdom. Under 2023 bröts en positiv trend och barnfattigdomen ökade. 

Skattepolitiken är ett av de viktigaste verktygen för ekonomisk omfördelning och för att säkerställa finansieringen av gemensamma samhällsfunktioner. Det väcker därför frågor om regeringens prioriteringar när skattesänkningar genomförs på ett sätt som riskerar att öka de ekonomiska klyftorna i samhället. Enligt 1 kap. 2 § regeringsformen ska den enskildes ekonomiska välfärd vara ett grundläggande mål för den offentliga verksamheten, och det allmänna ska särskilt trygga rätten till arbete samt verka för social omsorg och trygghet.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:

Bedömer ministern att regeringens ekonomiska politik är förenlig med regeringsformens formuleringar, och om inte, avser ministern att agera inom sitt ansvarsområde för att regeringen ska uppfylla dessa konstitutionella skyldigheter?