Den ekonomiska krisen och bankernas ansvar
Interpellation 2008/09:67 av Österberg, Sven-Erik (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-10-28
- Inlämnad
- 2008-10-28
- Besvarad
- 2008-11-14
- Sista svarsdatum
- 2008-11-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 28 oktober
Interpellation
2008/09:67 Den ekonomiska krisen och bankernas ansvar
av Sven-Erik Österberg (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Många låntagare har okritiskt lockats av bankernas glädjekalkyler och dragit på sig för stora lån. Till följd av finanskrisen och prisnedgången på bostäder kan det innebära att bolånet nu är större än värdet på den relativt nyinköpta bostadsrätten.
Många hushåll som köpte dyrt under uppgången sitter nu fast med stora bolån. Enligt uppgifter från Finansinspektionen finansierade den genomsnittlige låntagaren drygt 70 procent av sin bostadsaffär med lån under tredje kvartalet i fjol, och i Stockholmsområdet var belåningsgraden säkert i många fall ännu högre.
Under senare tid har medierna rapporterat om att kunder som sedan lång tid tillbaka tecknat sig för köp av nya och dyra bostadsrätter, men som på grund av att de inte får sin nuvarande bostad såld, tvingas dra sig ur affären med stora kostnader som följd. Andra, vars familjeförhållanden ändrats, tvingas sälja lägenheter med förlust och får fortsätta att betala av på det ursprungliga lånet. Men bankerna säger själva att detta inte är ett problem. Dagens Industri skriver exempelvis: ”Bankerna rycker på axlarna åt överbelånade kunder.” Betalar man bara sina räntor och amorteringar struntar de i marknadsvärdet och värdet på bolånen.
Jag vill ställa följande fråga:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att komma till rätta med dessa problem?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:67
Webb-tv: Den ekonomiska krisen och bankernas ansvar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:28 Fredagen den 14 novemberProtokoll 2008/09:28 2 § Svar på interpellation 2008/09:67 om den ekonomiska krisen och bankernas ansvar
Protokoll från debatten
Anf. 1 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Sven-Erik Österberg har frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att komma till rätta med olika problem som drabbar en del bostadslåntagare i den nuvarande finanskrisen.
Frågeställaren pekar på låneproblem dels i samband med en generellt trögare bostadsmarknad där det tar längre tid att sälja sin bostad, dels i samband med ändrade familjeförhållanden.
Vad gäller den trögare bostadsmarknaden har Sverige, trots goda förutsättningar, inte kunnat undgå att påverkas av den internationella finanskrisen och dess följdverkningar. De svenska bankerna och kreditinstituten har, trots en tillfredsställande soliditet och intjäningsförmåga, fått svårigheter att säkra finansieringen för sin utlåning. Det finns i anslutning till detta exempel på att bankerna skärpt sin kreditgivning i samband med försäljning och köp av bostäder, vilket sannolikt haft en negativ inverkan på bostadsmarknaden.
Regeringen gör bedömningen att den kraftfulla stabilitetsplan med ett särskilt garantiprogram som riksdagen och regeringen beslutat om för att underlätta kreditinstitutens finansiering, tillsammans med Riksbankens och Riksgäldskontorets övriga åtgärder, efter hand kommer att leda till mer normala låneförhållanden för allmänheten inklusive bostadslåntagare. Huvudsyftet med åtgärderna är att så långt som möjligt se till att hushåll och företag får fortsatt tillgång till krediter på rimliga villkor.
För att se till att garantiåtgärderna får effekt har regeringen givit Finansinspektionen ett särskilt uppdrag att nära följa utvecklingen och återkommande rapportera till regeringen om hur företag och hushåll på olika sätt får del av de positiva effekterna av garantiprogrammet.
Vad gäller ändrade familjeförhållanden och åtföljande problem att hantera tagna bostadslån är detta naturligtvis alltid olyckligt. Även om finanskrisen kan ha bidragit till problemen understryker detta också vikten av att låneinstituten tar ansvar för sin långivning. På detta område är lagstiftningen tydlig till förmån för konsumenten. Varje långivare ska i sin kreditprövning försäkra sig om att låntagaren har tillräckliga marginaler för sitt åtagande samt att låntagaren har fått tillräcklig information om bankens olika lånevillkor. Detta är centralt för ett gott konsumentskydd. Det bör också ligga i låneinstitutens intresse att vara lyhörda och i möjligaste mån anpassa olika lånevillkor till kundernas situation. Finansinspektionen har också under senare år skärpt sin tillsyn på bostadslåneområdet, inte minst mot bakgrund av den kraftiga låneexpansion som följt uppgången på bostadsmarknaden.
Även om regeringens stabilitetsplan med tiden kommer att leda till mer normala förhållanden vad gäller kreditgivning understryker den senaste tidens händelser vikten av att det långsiktigt byggs upp en god kunskap om finansiella frågor hos hushållen. Här har regeringen och andra tagit betydande initiativ. Finansinspektionen har bland annat fått ökade resurser för att driva ett brett upplagt informations- och folkbildningsprojekt runt frågor om privatekonomi och finansiella tjänster.
Det är, herr talman, min övertygelse att det bästa konsumentskyddet bara kan uppnås om staten och andra aktörer arbetar för att öka konsumenternas kunskaper om och förståelse för hur olika finansiella tjänster fungerar. I den frågan är jag helt övertygad om att staten och bankerna har ett gemensamt intresse.
Anf. 2 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Tack för svaret, Mats Odell!
Det är inte utan anledning jag ställer den här interpellationen. Vi har sett den oro som har rått på finansmarknaden och som också i högsta grad har berört bankernas område. När oron slår till blir det alltid också ett slags eftertanke: Hur har kreditgivningssystemet fungerat?
Jag kan naturligtvis hålla med om det sista Mats Odell säger, att det finns ett gemensamt intresse mellan bankerna och staten på det här området. Vi har också varit tämligen överens om själva stabilitetsplanen och de insatser som gjorts i samband med den. Detta är nödvändigt för att säkra kreditsystemet.
Det är ansenliga resurser som svenska folket ställt till banksystemets förfogande för att ge stabilitet. Vi ser nu ute på arbetsmarknaden väldigt många varsel. Det ser dystert ut, för att uttrycka sig milt. Vi vet att många människor där ute som har köpt bostadsrätter eller hus har stora lån. Kreditgivningen har säkert varit alldeles riktig i varje given situation. För dem som riskerar att förlora jobbet och gå in en annan fas där nettointäkterna avsevärt sänks, med tanke på nuvarande a-kassesystem och så vidare - jag behöver inte förlänga den diskussionen - är det dock klart att det blir oroligt.
Staten ger nu bankerna ett ordentligt skydd för att de ska kunna klara sin verksamhet. Riksgälden sitter på en ordentlig hög med resurser att sätta in, om det skulle vara så, för att säkra banksystemet. Frågan är vad Mats Odell är beredd att göra gentemot bankerna för att de ska kunna säkra hushållens del när man kommer in i en fas där det kanske är svårt att betala amorteringar och räntor på sina lån. Kan Mats Odell tänka sig att diskutera ett uppskovssystem så att man i en sådan situation inte behöver sälja ett hus till underpris och sitta kvar med lån, till exempel på en ort där det finns få köpare?
När nu samhället och skattebetalarna ställer upp för bankernas problem tycker jag att det vore ganska rimligt att också staten ställde krav på bankerna att som en form av gentjänst, eller hur man nu vill uttrycka det, ställa upp för privatpersoner.
Detta ska naturligtvis regleras på sikt. Det är inte så att det ska efterskänkas resurser. Men i ett glapp mellan två jobb där inkomsterna är väldigt låga tycker jag att det skulle kunna vara rimligt att föra en sådan diskussion.
Jag rörde mig den förra, plenifria veckan ganska mycket runt om i landet. Överallt på arbetsplatserna stöter man på de här personerna som säger: Jag och min sambo, eller jag och min fru, har nyss köpt det här huset. Nu riskerar vi båda att förlora jobbet. Vad händer med oss och med de lån vi har? Alla som har köpt hus vet ju - det har kanske både Mats Odell och jag erfarenhet av - att det inledningsvis kan vara ganska knapert och svårt att få det att gå ihop.
Min fråga är alltså: Är Mats Odell beredd att fundera i den riktningen, hur man skulle kunna göra för att också säkra konsumentintresset? Bankerna har fått ett stort stöd. Är Mats Odell beredd att se till att också konsumenterna kan få del av detta i en överbryggningsperiod?
Anf. 3 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Sven-Erik Österberg ställer berättigade frågor. I den här typen av nedgång uppstår alltid situationer som kan vara besvärliga för den enskilde. Man kan tvingas byta bostad, men man kan också bo kvar och upptäcka att man plötsligt har en förändrad situation genom att man har blivit av med sitt arbete eller motsvarande.
Jag tror dock att bankerna har ett starkt intresse av att inte framtvinga onödiga tvångsförsäljningar, som skulle skapa förluster för både dem själva och de kunder de har och ytterligare försämra situationen på bostadsmarknaden. Det finns lagar som ger ett starkt konsumentskydd i den delen.
Det här är en fråga som jag tänker diskutera med bankerna när jag träffar dem i mitten av eller slutet av nästa vecka för att bland annat diskutera varför man inte har gått in i garantiprogrammet, som riksdagen har beslutat om och som vi har en bred politisk uppslutning bakom. Jag är beredd att diskutera saker som kan behöva justeras i detta, dock inte frågan om ersättningarna och begränsningar av bonusar och arvoden. Men det kan finnas andra delar. Där noterade jag att riksbankschefen Stefan Ingves vid utfrågningen i finansutskottet hade en del synpunkter.
Då ska man komma ihåg att detta är ett europeiskt system som Sverige har implementerat, och egentligen i grunden skulle man i så fall behöva diskutera det på europeisk nivå. Vi väntar fortfarande på besked från Europeiska centralbanken om priset på garantier till onoterade banker som inte heller har någon rating. Det har vi ännu inte fått trots upprepade påstötningar.
Sammanfattningsvis, herr talman, tror jag att det finns ett starkt intresse av att inte i onödan skapa bekymmer genom att tvinga fram tvångsförsäljningar på grund av krediter som fungerar, man betalar räntor och amorteringar.
Anf. 4 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Det verkar som att Mats Odell och jag åtminstone på ett mentalt plan är överens om att man skulle ha lite återhållsamhet i en sådan här situation. Det som är intressant för mig att veta är vad Mats Odell operativt är beredd att göra. Jag brukar säga det och kan säga det igen: Vi har bra banker i Sverige. Men det betyder inte att man kan lita på dem rakt över. De har ett starkt egenintresse. Det har vi sett väldigt många gånger.
Jag ska inte måla någon på väggen, men det är risk att den här situationen förvärras, såsom det ser ut. Det är svårt att se något riktigt ljus i tunneln. Vi har tagit oss igenom det första, finanskrisdelen, och uppnått en något bättre stabilitet. Men vi vet också att när bankerna reglerar vill de säkra sina krediter. Inte minst har detta skett i tidigare processer gentemot småföretag. Man begär helt plötsligt tillbaka krediter som man har gett i en situation när företagen inte orkar betala dem och inte har order inne. Jag är rädd att det här kan drabba både bostadsrätter och villor på orter där man bedömer att det finns en väldigt svag andrahandsmarknad och efterfrågan och där priserna sjunker väldigt drastiskt.
Det är bra att Mats Odell tar upp detta med bankerna. Jag skulle givetvis vilja se ordentligt starka muskler när det gäller bankerna. Man kan säga att de på sätt och vis är ganska stöddiga i fråga om stabilitetsprogrammet. Det är en fantastisk insats som samhället och skattebetalarna ställer upp med. Jag tycker att det skulle vara givet att man går in i det. Det här systemet kan fungera bara om alla går in och är beredda att betala vad det kostar och ingen ställer sig utanför. Ytterst vet man att samhället, nästan oavsett vilken regering det är, inte kan låta en bank gå i konkurs. Vet man detta utan att behöva betala, varför ska man då betala? Det behövs hårdare tvångsmedel där. Annars glider man på den här frågan också.
Jag har noterat att Mats Odell enligt medierna har varit besviken för att bankerna inte går in i det. Jag delar den uppfattningen starkt. Jag tycker att det är ganska ynkligt att man inte gör det. Dessutom har vissa banker till och med mage att säga att de inte ens vill diskutera sina ytterst generösa bonusprogram, vilket jag tycker är mycket uppseendeväckande, för att uttrycka sig milt. De är faktiskt på knäna och ber svenska skattebetalarna att rädda deras situation. Man borde kunna möta lite mer ödmjukhet från bankernas sida. Det vore ganska väluppfostrat, skulle jag vilja säga.
Till detta kommer konsumentintresset, metallarbetaren i Arvika som riskerar att förlora sitt jobb på traktorfabriken där. Han har inte en särskilt stor del i finanskrisen. Han har egentligen jobbat övertid fram till september för att kunna leverera det företaget vill ha. Det är han eller hon som är offret nu när finanskrisen slår till och systemen inte fungerar. Så säkrar samhället systemen och ser till att de som kanske har varit delaktiga i krisen blir säkrade av samhället. Men regeringen orkar inte säkra ordentligt för de personer som är där nere. Det är där Mats Odells ansvar ligger. Han ska se vad man kan göra för metallarbetaren i Arvika som inte orkar betala sina lån och som riskerar att förlora sitt jobb. Där tycker jag att det också finns ett ansvar. Har vi gett bankerna stöd måste vi se till att säkra den som är totalt oskyldig i finanskrisen.
Anf. 5 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag håller helt och hållet med Sven-Erik Österberg. Det jag har haft för ögonen är inte bankdirektörerna utan just metallarbetaren i Arvika, människor som finns ute i de svenska små, medelstora och stora företagen. Bakgrunden till att Volvo Lastvagnar bara sålde 115 fordon under tredje kvartalet globalt består huvudsakligen i att deras kunder inte får krediter. Det är därför som vi har piskat fram den här stabilitetsplanen och med riksdagens, inte minst Sven-Erik Österbergs egen, medverkan på rekordtid skapat förutsättningar för att börja lätta på de infarkter och proppar som har gått in i det blodomlopp som det finansiella systemet är i vår välfärdsproduktion. I den delen vill jag svara Sven-Erik Österberg på vad jag operativt är beredd att göra. Jo, det är just som jag sade att jag på Bankföreningens årsmöte inbjöd föreningens medlemmar, de banker som det handlar om, till ett möte på Finansdepartementet i slutet av nästa vecka för att diskutera de frågor som handlar om hur det nu ser ut när vi får en ökad åtstramning på bostadsmarknaden och hur man kan undvika tvångsförsäljningar som kan visa sig vara onödiga. Samtidigt försöker vi penetrera vad det beror på att bankerna inte vill gå in i systemet. När vi har gjort det har vi att ta ställning till om det behövs andra åtgärder.
Anf. 6 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Att bankerna inte vill gå in i det systemet har väl sin enkla förklaring i att de får stöd och hjälp ändå om de skulle hamna i kris, utan att betala. Det är väl där skon klämmer. Det är där man så att säga måste klämma åt bankerna och fundera på om man måste vidta starkare åtgärder mot dem. Det verkar som att frivillighetsvägen är någonting som de försöker slinka sig ur. Jag ska inte orda mer om detta, det får vi fortsätta med senare.
Så här långt är det bra att Mats Odell har metallarbetarna framför sig när han funderar på finanskrisen. Men så här långt kan man säga att det är bankdirektörerna som har gått helt skadeslösa ur krisen. Från vissa håll är man inte ens beredd att diskutera de ytterst generösa bonussystemen, för att inte tala om pensionssystemen - jag noterade att Nordeas före detta bankdirektör, efter att ha jobbat drygt ett år, har pension resten av livet från banken - och för att inte tala om vilka pensionsåtaganden som ligger i banker gentemot alla före detta chefer som ska ha pension framöver. De börjar likna de amerikanska bolagens pensionsåtaganden gentemot alla sina anställda. Det där kan man ha moraliska aspekter på, men det är i sak inte så himla lätt att göra någonting åt eftersom det är civilrättsliga avtal.
Det som är viktigt är att se den som får betala krisen, metallarbetaren. Han vet att han får ungefär 50-55 procent netto kvar om han förlorar jobbet. Hans räkningar för hus, amortering och ränta kommer att se precis likadana ut när de landar i brevlådan hos honom. Dem ska han försöka betala - hur han nu ska bete sig. Det är bra om Mats Odell i samtalen tar upp och diskuterar hur man kan underlätta för personer som hamnar i tillfälligt trångmål så att de slipper vidta drastiska åtgärder i sitt privatliv. Jag har tagit Mats Odells ord här som ett löfte att han kommer att agera.
Jag kommer mycket nogsamt att följa upp vad som kommer ut av samtalet, så att det kan få effekt i en praktisk handläggning som kan lugna personer som nu naturligtvis både dag och natt funderar: Hur ska jag kunna reda ut min egen situation om jag hamnar i det här läget?
Anf. 7 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag tror att jag kan vara ganska kort i mitt svar, för jag gör precis samma bedömning och samma problemanalys som Sven-Erik Österberg.
Det som nu förestår är ett möte med bankerna. Sedan får vi se vilka svar vi får och om vi behöver återkomma.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.