Demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet
Interpellation 2025/26:566 av Carina Ödebrink (S)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2026-06-16
- Överlämnad:
- 2026-06-17
- Anmäld:
- 2026-06-18
- Svarsdatum:
- 2026-08-11
- Besvarad:
- 2026-08-11
- Sista svarsdatum:
- 2026-08-11
Interpellationen
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Utvecklingen i Turkiet är djupt oroande. Under de senaste månaderna har situationen för oppositionen, fria medier, civilsamhället och rättsstatens principer försämrats ytterligare.
Gripandet av Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu, rättsprocesser mot oppositionella företrädare samt ökade ingripanden mot det största oppositionspartiet CHP har utlöst omfattande protester och väckt stark internationell kritik. Samtidigt fortsätter journalister, människorättsförsvarare, advokater och fackliga företrädare att utsättas för rättsliga trakasserier, frihetsberövanden och hot.
Turkiet fortsätter dessutom att ignorera Europadomstolens avgöranden i uppmärksammade fall som Selahattin Demirtaş och Osman Kavala. Det innebär allvarliga brott mot grundläggande demokratiska principer och mot de åtaganden som följer av Europakonventionen och medlemskapet i Europarådet.
Det civila samhällets handlingsutrymme krymper samtidigt som människor fortsätter att demonstrera och försvara demokratiska fri- och rättigheter trots risken för repressalier.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
- Vilka initiativ avser ministern och regeringen att ta inom EU och Europarådet för att öka trycket på Turkiet att respektera rättsstatens principer och Europadomstolens avgöranden?
- Hur arbetar regeringen för att stötta det demokratiska civilsamhället, fria medier och människorättsförsvarare i Turkiet?
- Avser regeringen att inom EU verka för ett tydligare och mer samordnat agerande mot de återkommande inskränkningarna av oppositionens och civilsamhällets demokratiska rättigheter i Turkiet?
- Hur ser ministern på utvecklingen där rättsväsendet i ökande utsträckning används mot oppositionella politiker och regimkritiker i Turkiet?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:566
Webb-tv: Demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 166 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Carina Ödebrink har frågat mig vilka initiativ jag och regeringen avser att ta inom EU och Europarådet för att öka trycket på Turkiet att respektera rättsstatens principer och Europadomstolens avgöranden.
Vidare har Carina Ödebrink frågat mig hur regeringen arbetar för att stötta det demokratiska civilsamhället, fria medier och människorättsförsvarare i Turkiet och om regeringen avser att inom EU verka för ett tydligare och mer samordnat agerande mot de återkommande inskränkningarna av oppositionens och civilsamhällets demokratiska rättigheter i Turkiet.
Slutligen har Carina Ödebrink frågat mig hur jag ser på utvecklingen där rättsväsendet i ökande utsträckning används mot oppositionella politiker och regimkritiker i Turkiet.
Den svenska regeringen ser med oro på det krympande demokratiska utrymmet, de många gripanden som sker och de rättsliga processer som pågår mot företrädare för oppositionen, civilsamhället och journalister i Turkiet, inklusive Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu. Regeringen anser att dessa gripanden är oförenliga med demokratiska principer.
Domstolsbeslutet i slutet på maj att avsätta partiledningen för Turkiets största oppositionsparti CHP, liksom polisingripandet mot dess partihögkvarter, väcker också allvarliga frågor om respekten för de mänskliga rättigheterna och om den demokratiska utvecklingen. Med hjälp av vår ambassad i Ankara och vårt generalkonsulat i Istanbul följer vi noga de processer som pågår.
Ett starkt civilsamhälle, yttrande- och föreningsfrihet samt fria medier är förutsättningar för en fungerande demokrati. Därför har Sverige sedan många år ett bistånd till civilsamhället, fria och oberoende medier och människorättsförsvarare i Turkiet genom både ambassaden i Ankara och generalkonsulatet i Istanbul. Det här är ett tydligt ställningstagande av den svenska regeringen. Från svensk sida tog vi senast i juli upp den inrikespolitiska utvecklingen med turkiska företrädare inför Natotoppmötet i Ankara.
Sverige har välkomnat och tagit tydlig ställning för Turkiets långsiktiga mål att bli medlemmar i EU och vill aktivt verka för en fördjupad relation mellan Turkiet och EU. Men den processen är bara möjlig om Turkiet respekterar grundläggande fri- och rättigheter och upprätthåller rättsstatens principer.
Sverige är en tydlig röst inom EU och Europarådet för respekt för rättsstatens principer, civilsamhället och oppositionens demokratiska rättigheter i Turkiet. Så sent som i juni uttryckte vi oro vid ett ministerkommittémöte i Europarådet om verkställigheten av Europadomstolens domar över att människorättsförsvararna Osman Kavala och Selahattin Demirtaş fortfarande är frihetsberövade och underströk Turkiets skyldighet att verkställa Europadomstolens dom om frigivning. Den 17 juni uttalade vi oss i Europarådet om den demokratiska tillbakagången i landet och beslutet att avsätta CHP:s partiledning ledd av Özgür Özel.
Vi kommer att fortsätta att påpeka när Turkiet eller andra allierade inte lever upp till sina internationella åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Vi tummar inte på våra principer, oavsett vilket land det gäller. Vi kommer att fortsätta detta arbete inom EU, Europarådet, OSSE och FN.
Anf. 167 Carina Ödebrink (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret på denna viktiga interpellation.
Ministern uttrycker oro över utvecklingen och beskriver det som sker som oförenligt med demokratiska principer. Regeringen följer processerna och lyfter frågorna i olika internationella sammanhang. Det är bra, men problemet är att utvecklingen i Turkiet fortsätter i fel riktning och dessutom i snabb takt.
Det har gått knappt två månader sedan jag lämnade in min interpellation. Sedan dess har situationen ytterligare försämrats. Förtrycket av oppositionen har fortsatt och breddats. Det handlar inte längre bara om Ekrem İmamoğlu, även om behandlingen av honom är oerhört allvarlig. Han sitter fortfarande frihetsberövad.
Nu har en turkisk domstol dessutom beordrat plattformen X att blockera det konto som används för hans presidentkandidatur. Det handlar inte bara om en ensam oppositionspolitiker. Över 20 borgmästare har frihetsberövats, och fler än 80 kommuner har sedan lokalvalen 2024 på olika sätt drabbats av åtgärder som förändrat väljarnas utslag.
Efter en rättslig process mot CHP:s partikongress har Özgür Özel bildat ett nytt parti. En stor majoritet av CHP:s parlamentariker har följt honom. Vi ser alltså rättsliga processer som får konsekvenser för själva strukturen för den demokratiska oppositionen i Turkiet. Samtidigt försämras pressfriheten. Turkiet ligger på plats 163 av 180 länder i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Omkring 90 procent av de nationella medierna bedöms stå under regeringskontroll.
Herr talman! Det är mot denna bakgrund som jag reagerar på språket i statsrådets svar. Statsrådet sa att regeringen ser med oro på utvecklingen, att regeringen följer processerna noga och att Sverige lyfter frågorna. Jag betvivlar inte att regeringen gör detta. Men för drygt ett år sedan stod statsrådet i denna kammare och sa ungefär samma sak. Sedan dess har utvecklingen fortsatt åt fel håll. Då måste vi kunna fråga: När räcker inte längre oron?
Europarådets parlamentariska församling, som Sverige är en del av, har fördömt Turkiets hantering av protesterna efter İmamoğlus arrestering. Europaparlamentet har slagit fast att Turkiets EU-process förblir blockerad därför att nödvändiga demokratiska reformer saknas. Jag kan dock inte hitta något tillfälle då den svenska regeringen offentligt och tydligt har fördömt de turkiska myndigheternas agerande mot den demokratiska oppositionen och mot försämringen av de mänskliga rättigheterna.
Därför vill jag fråga utrikesministern: Har Sveriges regering offentligt fördömt de turkiska myndigheternas agerande mot oppositionen? Om svaret är nej: Varför inte? Vad krävs ytterligare för att regeringen ska tala om ett systematiskt angrepp på den demokratiska oppositionen?
(Applåder)
Anf. 168 Kadir Kasirga (S)
Herr talman! Jag vill tacka min kollega Carina Ödebrink för att hon har tagit initiativ till den här viktiga debatten.
Jag vill lyfta en annan dimension av utvecklingen i Turkiet. Turkiet står nämligen inför ett historiskt vägval. Republiken Turkiets drygt hundraåriga historia har kantats av militärkupper, politiska konflikter och perioder av omfattande repression. Under stora delar av denna historia har också kurdernas identitet, språk och politiska rättigheter förnekats. Under mer än fyrtio år har den väpnade konflikten mellan den turkiska staten och PKK kostat tiotusentals människor livet.
Just nu ser vi dock något som vi inte har sett på länge: ett verkligt hopp om att den väpnade konflikten kan få ett slut. Den process som nu pågår mellan den turkiska staten och PKK kan bli historisk. Det ska vi välkomna, och det ska Sverige stödja.
Herr talman! Fred handlar dock inte bara om att vapnen tystnar. Den stora frågan är vad som kommer därefter. Kommer ett sekel av förnekande av kurdernas identitet, språk och politiska rättigheter att gå mot sitt slut? Kommer fredsprocessen att öppna dörren för demokratiska reformer? Kommer människor att kunna tala sitt hemspråk, uttrycka sin identitet och organisera sig politiskt utan rädsla? Det är det verkliga testet på om Turkiet går mot en ny demokratisk framtid. Här finns en motsägelse som oroar mig.
Samtidigt som det finns ett historiskt hopp om fred ser vi den demokratiska tillbakagång som Carina Ödebrink så tydligt har beskrivit. Oppositionella politiker frihetsberövas, journalister och människorättsförsvarare fängslas, pride förbjuds i Istanbul och rättsväsendet används på ett sätt som väcker mycket allvarliga frågor om demokratins framtid.
Herr talman! Utrikesministern konstaterar också själv i sitt svar att det demokratiska utrymmet krymper och att Turkiet fortfarande inte har verkställt Europadomstolens avgöranden när det gäller bland andra Selahattin Demirtaş. Därför vore det ett mycket tydligt tecken på att Turkiet verkligen vill öppna ett nytt kapitel att frige Selahattin Demirtaş, Figen Yüksekdağ och Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu och samtidigt respektera Europadomstolens beslut.
Herr talman! Turkiet har en historisk möjlighet – från konflikt till fred, från förnekande till erkännande, från repression till demokrati. Men de tre sakerna måste höra ihop. Därför vill jag passa på att fråga utrikesministern: Ser regeringen fredsprocessen som en möjlighet också till en bredare demokratisering av Turkiet? Och är regeringen beredd att tydligt framföra till Turkiets regering att en varaktig fred också måste innebära respekt för kurdernas språkliga, kulturella och politiska rättigheter och ett större demokratiskt utrymme för hela Turkiets befolkning?
(Applåder)
Anf. 169 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Till att börja med vill jag tacka Carina Ödebrink för en viktig interpellation. Jag tror att vi i grunden är överens om mycket. Det tycker jag också är en styrka från svensk sida. Sedan kan man naturligtvis stå här och debattera exakt vilka ordval som ska göras.
Jag konstaterar att jag tidigare har nämnt att regeringen ser med stort allvar på den senaste inrikespolitiska utvecklingen i Turkiet, där oppositionella har frihetsberövats. Respekten för den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna inklusive yttrandefrihet, demokrati och rättsstatens principer är helt avgörande och naturligtvis också en förutsättning för ett EU-medlemskap. Medborgare måste kunna lita på att domstolar fattar oberoende och opartiska beslut utifrån gällande lagar och evidensbaserad bevisning, inte utifrån politiska intressen eller påtryckningar.
Låt mig därför vara väldigt tydlig: Ett starkt, oberoende rättsväsen är inte bara en grundpelare i en fungerande rättsstat och en demokrati utan också ett centralt krav för ett EU-medlemskap. Därför är det viktigt att Sverige och EU fortsatt tydligt framhåller våra förväntningar på Turkiet just som kandidatland till EU och landets skyldigheter som medlem i Europarådet och fördragsslutande part till Europakonventionen. Turkiet måste säkerställa ett oberoende rättsväsen som står fritt från politisk påverkan och som inte används som ett verktyg för att begränsa oppositionella eller regimkritiska röster.
När det sedan gäller processen med PKK är det naturligtvis väldigt positivt att man nu har deklarerat att de upplöses och att dialog förs med partiet, men denna process måste ske fredligt och med demokratiska medel. Även denna del följer vi naturligtvis mycket nära. Naturligtvis påverkar vi också i alla delar vi bara kan för att det ska gå i en positiv riktning.
Anf. 170 Carina Ödebrink (S)
Herr talman! Jag vill ta fasta på en formulering i utrikesministerns svar som jag verkligen instämmer i. Ministern sa att ett starkt civilsamhälle är en förutsättning för en fungerande demokrati. Precis så är det. Kanske är det särskilt viktigt i ett land där de demokratiska institutionerna försvagas.
Det gäller också grupper som är särskilt utsatta. I förra årets interpellationsdebatt om Turkiet lyftes situationen för hbtqi-personer. Sedan dess har utvecklingen dramatiskt försämrats. Flera europeiska människorättsorganisationer varnade så sent som i april för en eskalerande repression mot hbtqi-aktivister och hbtqi-organisationer i Turkiet. En organisation för unga har beordrats att upplösas, dess företrädare har ställts inför rätta och det finns fortsatt oro för ytterligare repressiv lagstiftning.
Det här är viktigt, för den demokratiska tillbakagången märks i människors vardag – i möjligheten att organisera sig, att uttrycka vem man är och kräva sina mänskliga rättigheter.
Detta gör regeringens politik svår att förstå. Samtidigt som utrikesministern betonar civilsamhällets betydelse minskar nämligen den samlade svenska Sidaramen för Turkiet med en tredjedel. Då vill jag vara noggrann och säga att detta inte betyder att stödet specifikt till civilsamhället minskar lika mycket. Det kan jag inte utläsa av vad jag har försökt få fram.
Regeringens egen nya strategi säger att civilsamhälle, demokratirörelser, oberoende medier och människorättsförsvarare ska stärkas när det demokratiska utrymmet krymper. Den säger till och med att samarbete med statliga aktörer ska undvikas och oberoende demokratiska aktörer prioriteras i länder med allvarlig demokratisk tillbakagång. Det är en bra princip, men då måste den också få konsekvenser. Vad är det nämligen vi ser i Turkiet i dag om inte en demokratisk tillbakagång?
Herr talman! Sverige kan naturligtvis inte ensamt förändra utvecklingen i Turkiet. Men Sverige är inte maktlöst. Vi har biståndet. Vi är medlemmar i EU, Europarådet och OSSE. Vi har diplomatiska relationer med Ankara. Europarådet har också visat att det går att tala tydligare.
Därför undrar jag varför Sverige inte är mer proaktivt. Varför nöjer sig regeringen med att följa utvecklingen när man också kan försöka påverka den?
Jag vill fråga statsrådet: Om ett starkt civilsamhälle är en förutsättning för demokrati, varför minskar då regeringen den samlade svenska biståndsramen för Turkiet just när det demokratiska utrymmet krymper? Och vilka konkreta initiativ har regeringen själv tagit, inte bara deltagit i eller ställt sig bakom, inom EU och Europarådet för att öka trycket på Turkiet? För mig är det detta som är skillnaden mellan att följa en utveckling och att faktiskt försöka förändra den.
(Applåder)
Anf. 171 Kadir Kasirga (S)
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för det försiktiga svaret.
Jag vill ändå komma tillbaka till själva kärnan i min fråga. Naturligtvis ska Sverige välkomna att en mer än 40 år lång väpnad konflikt kan gå mot sitt slut. Om människor slipper dö, om familjer slipper begrava sina barn och om politiken kan ersätta vapnen är det ett historiskt framsteg. Jag skulle gärna vilja höra ett tydligt välkomnande av den här fredsprocessen och att man stöder den.
Men det finns också andra frågor, som jag nämnde i mitt första inlägg. Vad kommer efter att vapnen har tystnat? Den kurdiska frågan i Turkiet uppstod nämligen inte med PKK, och den försvinner inte automatiskt om PKK lägger ned sina vapen. Frågan handlar också om rätten till hemspråk. Den handlar om identitet. Den handlar om politisk representation. Ytterst handlar den om demokrati och lika rättigheter.
Därför menar jag att Sverige och EU inte bara kan vara åskådare till processen. Vi bör stödja en fredlig utveckling men också vara tydliga med vad som krävs för en varaktig fred.
Här blir Selahattin Demirtaş ett tydligt exempel. Utrikesministern säger själv i sitt interpellationssvar att Sverige i Europarådet har understrukit Turkiets skyldighet att verkställa Europadomstolens dom om hans frigivning.
Herr talman! Turkiet har nu en möjlighet som kanske inte återkommer på många år. Freden måste också märkas i människors vardag – i deras språk, deras rättigheter, deras politiska frihet och deras möjlighet att delta i den demokratiska kampen. Därför upprepar jag min fråga: Är regeringen beredd att driva just detta perspektiv gentemot Turkiet – att fredsprocessen måste följas av konkreta demokratiska reformer och respekt för kurdernas politiska rättigheter?
(Applåder)
Anf. 172 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Jag upplevde att Kadir Kasirga inte lyssnade tillräckligt, men jag har varit tydlig med att det är självklart att vi välkomnar fredsprocessen. Däremot höjer jag ett varningens finger om att det naturligtvis är viktigt att processen sker på ett fredligt sätt, men vi stöttar naturligtvis fredsprocessen.
Jag undrar också om Carina Ödebrink faktiskt lyssnade. Det handlar inte bara om att vi följer situationen. Jag beskrev i ett långt interpellationssvar allt vi gör för att sätta ytterligare press. Vi påverkar absolut – inte bara följer.
Jag vill lyfta fram tre sätt regeringen arbetar på för att stötta mänskliga rättigheter i Turkiet.
För det första tar jag och mina kollegor regelbundet upp MR-frågor bilateralt med turkiska företrädare. Här handlar det inte bara om att ställa sig bakom uttalanden i olika sammanhang utan också om att föra en tuff dialog med sin motpart och ställa krav.
För det andra arbetar vi tillsammans med andra länder inom multilaterala forum som Europarådet, FN och OSSE, vilket också har lyfts upp i debatten tidigare, för att sätta gemensam press.
För det tredje – och det här är otroligt viktigt – ger vi stöd till civilsamhällesorganisationer och andra internationella aktörer som arbetar för jämställdhet, yttrandefrihet, hbtqi-personers rättigheter och migranters mänskliga rättigheter.
Låt mig ge ytterligare några konkreta exempel. Inför Natos toppmöte i Ankara tog vi bilateralt upp frågor om just journalisters ackreditering och behovet av fria medier. Vi framförde tydligt att yttrandefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet i en demokrati och att oberoende journalister måste kunna granska politiska möten och beslutsfattare. Inom EU arbetar vi för en gemensam europeisk röst. Ofta får vi större genomslag om vi sjunger i kör jämfört med om vi sjunger solo. Jag har redan nämnt arbetet i Europarådet.
Därtill gjorde vi i EU tidigare i somras ett gemensamt uttalande i FN:s MR-råd där vi uttryckte stark oro över den demokratiska tillbakagången i Turkiet. Genom vårt bistånd stöder vi bland annat kvinnojourer, oberoende medier och journalister, projekt som stärker ungas politiska deltagande samt advokatnätverk som arbetar för yttrandefrihet och rättsstatens principer.
Mänskliga rättigheter är inte förhandlingsbara. Därför kommer Sverige att fortsätta att agera tydligt, konsekvent och aktivt i arbetet för att försvara och främja dem i vår relation till Turkiet. Här är jag glad att det finns så stort stöd i riksdagens kammare.
Om man följer Carina Ödebrinks resonemang i tangentens riktning, tycker hon att vi ska avbryta det samarbete vi har med Turkiet när det gäller brottsbekämpning? Vi vet att många som ligger bakom den grova organiserade brottsligheten har flyttat från solkusten i Spanien till Turkiet, och vi har varit framgångsrika med att komma åt många av nyckelpersonerna genom det samarbetet. Jag tycker att det är viktigt för att främja svenska intressen, men Carina Ödebrink får gärna svara på hur hon ser på frågan.
Anf. 173 Carina Ödebrink (S)
Herr talman! Nu är det jag som har skrivit interpellationen, och det är jag som ställer frågorna. Nu fick jag en fråga tillbaka från statsrådet när det gäller samarbetet med Turkiet avseende att bekämpa kriminaliteten, och det är egentligen en annan fråga som berör ett annat ämne. Självklart tycker jag att det är ett viktigt samarbete – så har jag det sagt.
Jag tackar för debatten i detta viktiga ämne, men min fråga kvarstår: Var är och var finns handlingskraften?
Under lång tid har vi hört att regeringen ser med oro på utvecklingen, följer processerna, för dialog och lyfter upp frågorna. Samtidigt ser vi en situation som blir värre för varje dag.
Turkiet är en viktig partner till Sverige. Det är en Natoallierad, medlem av Europarådet och ett kandidatland till EU – även om det är satt på paus. Men om ett land är av strategisk betydelse kan det inte vara överordnat att ställa krav på och framhålla bristen på mänskliga rättigheter.
Statsrådet sa att mänskliga rättigheter inte är förhandlingsbara. Nej, det är de inte. Men då tycker jag att regeringen kunde vara tydligare. Statsrådet har inte svarat på om man offentligt har fördömt Turkiets agerande. Det har jag inte fått något svar på. Det skulle vara en viktig signal för Sveriges del.
Var går gränsen? Vad tycker statsrådet ytterligare ska hända innan man offentligt och tydligt fördömer angreppen på den demokratiska oppositionen och på mänskliga rättigheter?
(Applåder)
Anf. 174 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Turkiet är en allierad inom Nato och en viktig säkerhetspolitisk aktör. Det förhindrar inte att Sverige fortsätter att reagera när Turkiet inte lever upp till sina internationella åtaganden eller underlåter att implementera Europadomstolens beslut. Jag har också mycket tydligt redogjort för alla åtgärder som Sverige har vidtagit.
Vårt partnerskap som allierad ger oss också ökade möjligheter att kommunicera våra ståndpunkter direkt till Turkiets representanter parallellt med vårt viktiga biståndssamarbete, som jag också har redogjort för tidigare. Vi stöttar inte minst det viktiga civilsamhällets aktörer.
Sverige är i dag en av få bilaterala givare som fortsätter att ge stöd till turkiska civilsamhällesorganisationer som arbetar för att stärka respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Vi är även aktiva på jämställdhetsområdet, där vi har hög kompetens och ett gott anseende.
Sverige kommer att fortsätta att verka för att mänskliga rättigheter ska respekteras i Turkiet bilateralt och genom EU, Europarådet, OSSE och FN.
Sedan måste jag avslutningsvis säga att det är en total nyhet för mig att man i en debatt inte får ställa motfrågor som statsråd. Det är en spännande tolkning av just begreppet debatt. Jag hoppas att vi ska fortsätta att debattera frågan.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
