Deltidsarbetslösa kvinnors situation på arbetsmarknaden
Interpellation 2007/08:97 av Ahlberg, Ann-Christin (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-11-01
- Inlämnad
- 2007-11-01
- Besvarad
- 2007-11-16
- Sista svarsdatum
- 2007-11-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 1 november
Interpellation
2007/08:97 Deltidsarbetslösa kvinnors situation på arbetsmarknaden
av Ann-Christin Ahlberg (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Flera gånger har den borgerliga regeringen genomfört genomgripande förändringar av arbetslöshetsförsäkringens regelverk. Varje gång har detta inneburit kraftiga försämringar för kvinnor.
Ofrivillig deltidsarbetslöshet drabbar främst kvinnor. Det innebär att kvinnor har sämre möjligheter än män att försörja sig på eget arbete. Regeringen nöjer sig inte med de försämringar som den hittills gjort i a-kassan. Nu vill man gå vidare och begränsa rätten till a-kassa vid ofrivillig deltidsarbetslöshet.
Vi socialdemokrater anser att detta är att behandla saken i fel ordning. Först ska man givetvis ge kvinnor möjligheter till heltidsarbete.
Ofrivillig deltid ska begränsas. Till skillnad från regeringen vill vi socialdemokrater lagstifta om rätt till heltid – deltid ska vara en möjlighet.
Jag vill därför fråga statsrådet följande:
Ämnar arbetsmarknadsministern ta några initiativ för att möjliggöra för dem som arbetar ofrivillig deltid att få heltidsarbete eller ökad sysselsättningsgrad?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:97
Webb-tv: Deltidsarbetslösa kvinnors situation på arbetsmarknaden
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:26 Fredagen den 16 novemberProtokoll 2007/08:26 17 § Svar på interpellation 2007/08:97 om deltidsarbetslösa kvinnors situation på arbetsmarknaden
Protokoll från debatten
Anf. 112 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Ann-Christin Ahlberg har frågat mig om jag ämnar ta några initiativ för att möjliggöra för dem som arbetar ofrivilligt deltid att få heltidsarbete eller ökad sysselsättningsgrad. Ann-Christin Ahlberg framhåller att Socialdemokraterna vill införa lagstiftning om rätt till heltid.
Min och regeringens uppfattning är att minskad deltidsarbetslöshet eller minskad arbetslöshet över huvud taget inte kan lagstiftas fram. Vad som i grunden krävs är en hög efterfrågan på arbetskraft. Det är därmed genom en politik som är inriktad på att främja ökad sysselsättning och ökat företagande som fler kan komma i arbete och förutsättningar skapas för deltidsarbetslösa att gå upp i arbetstid.
Regeringens främsta prioritering är att alla människor som vill och kan arbeta ska ges möjlighet att göra det. Regeringen har vid det här laget vidtagit ett helt batteri med åtgärder för att främja sysselsättning och företagande samt för att det stora utanförskapet, tillkommet under socialdemokratiska regeringar, ska brytas. Vi ser nu resultatet av denna politik. Sysselsättningen ökar och arbetslösheten är på sin lägsta nivå på flera år. Även antalet deltidsarbetslösa har minskat.
Att med lagstiftning kommendera fram heltidstjänster riskerar att bli direkt kontraproduktivt. Det kan leda till att arbetsgivare avhåller sig från att anställa när det endast finns ekonomiskt utrymme att anställa på deltid. En lagstadgad rätt till heltid skulle därmed riskera att i praktiken bli en rätt till nolltid för vissa arbetstagare. Vi ska inte införa lagstiftning som försvårar för arbetslösa att få arbete.
Jag vill betona arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Det är därför möjligheten att få arbetslöshetsersättning på deltid begränsas.
Nu inför vi en möjlighet för deltidsarbetslösa att få nystartsjobb. Ett av syftena med den åtgärden är att göra det mer lönsamt för arbetsgivare att erbjuda sina befintliga anställda heltid.
Nystartsjobb för deltidsarbetslösa, tillsammans med att möjligheten att få arbetslöshetsersättning på deltid begränsas till 75 ersättningsdagar, gör att arbetsgivaren utsätts för press att erbjuda heltid samtidigt som kostnaden för detta blir lägre. Arbetsgivaren kan således inte längre lämpa över ansvaret på arbetslöshetsförsäkringen att tillhandahålla en inkomst som det går att leva på.
Jag vill också framhålla följande. Regeringen anser att den svenska modellen fungerar väl. En viktig del i den svenska modellen är att staten inte ger sig in och lagstiftar om sådant som bättre löses i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Min uppfattning är att frågor om hel- och deltid, hur önskemål om arbetstidens längd och förläggning ska kunna tillgodoses i högsta grad är frågor som bör hanteras av parterna.
Anf. 113 Ann-Christin Ahlberg (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Sven Otto Littorin för svaret på min interpellation. Det är ett svar som faktiskt låter bra. Det talas om ett helt batteri av åtgärder. Men vad är det för styrka på det batteriet, och vilka är åtgärderna? Hur hjälper det kvinnor och män som ofrivilligt arbetar deltid, och hur hjälper det de deltidsarbetslösa?
För att alla ska förstå tycker jag att det är på sin plats att Sven Otto Littorin förklarar för alla dessa kvinnor och män hur det kan bli och ge några konkreta exempel. Av svaret kan man förstå att arbetsgivaren ska få en lägre kostnad för att erbjuda heltid åt den som är deltidsarbetslös. Men hur blir det med dem som har ofrivillig deltid men som inte är registrerade som deltidsarbetslösa? De har kanske aldrig lyckats kvalificera sig för arbetslöshetsförsäkring, och det har inte blivit bättre med de nya a-kassereglerna som den borgerliga regeringen nu har infört.
Hur blir det med dem som har allmänt ökad sysselsättningsgrad på arbetsplatsen men som inte är registrerade som deltidsarbetslösa? Hamnar de sist i kön? Kommer arbetsgivaren att gå förbi turordningen eftersom de får ersättning för bara en del av deltidarna? Och vad händer efter de tolv månaderna när nystartsjobben för deltidsarbetslösa försvinner? Det är viktigt att vi får svar av arbetsmarknadsministern i dag, för detta träder i kraft om en och en halv månad.
Enligt SCB:s statistik för september i år är de deltidsarbetslösa fler än de som är helt arbetslösa. 132 200 personer är inskrivna som deltidsarbetslösa eller tillfälligt timanställda. Över en kvarts miljon är undersysselsatta. Det vill säga att de inte får jobba så mycket som de skulle vilja. Majoriteten är kvinnor.
I Kommunalarbetaren uttalar Littorin att regeringen ska ge arbetsgivarna morötter, så att de förhoppningsvis ger fler heltidsanställning. För oss socialdemokrater blir det en orättvis politik. Den arbetsgivare som missköter sig och under många år inte har gjort det som har väntats ska få en belöning, medan den som under många år har fått finna sig i att vara utnyttjad av arbetsgivaren ska ekonomiskt straffas.
Vi socialdemokrater tycker att det är dags att lagstifta om rätt till heltid och möjlighet till deltid.
I artikeln kan man läsa att Littorin uppmanar kommunalråden i kommunerna med orden: "För sjutton gubbar, gör någonting!" Men det är faktiskt Sven Otto Littorin som kan göra någonting. Min uppmaning till Littorin blir därför: Gör någonting, så att det blir en rättighet att ha en heltid och möjlighet att få en deltid!
Herr talman! Det ska bli spännande att höra vilken styrka det batteri har som arbetsmarknadsministern beskrev i interpellationssvaret.
Jag fick ett telefonsamtal från en orolig kvinna häromdagen. Hon jobbar på en förskola och har en deltidstjänst, och hon vill inget hellre än att få en heltidstjänst. Men hon får det inte, trots att hon vid flera tillfällen har sagt till sin arbetsgivare att hon vill ha en heltid. På den ort där hon jobbar finns bara en förskola och ingen kollektivtrafik som går dit. Att kunna kombinera med att jobba på en förskola till blir lite svårt.
Hon undrar hur regeringen har tänkt när det gäller fyllnadsstämplingen. För henne är de pengar som hon får från sin a-kassa oerhört viktiga. Hon undrar också om det är regeringens avsikt att hon ska ha två eller flera jobb. Är det regeringens mening att dessa kvinnor ska gå till ett välbärgat hem och utföra hushållsnära tjänster innan och efter att hon har sitt ordinarie jobb på torsdag och fredag? De hushållsnära tjänsterna har blivit de nyaste deltidstjänsterna, som utförs just i slutet av veckan.
Jag säger till Sven Otto Littorin: Kan du ge några konkreta exempel och ett svar till den här kvinnan?
Anf. 114 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Möjligen skulle Ann-Christin Ahlberg kunna prata med Pär Nuder. Socialdemokraterna har ju själva infört deltidsstämpling två gånger, under 80-talet och under 90-talet. Vad jag förstår har man vid två tillfällen under förra mandatperioden förespråkat det i förhandlingarna med sitt eget regeringsunderlag. Jag är övertygad om att Pär Nuder har precis de exempel som Ann-Christin Ahlberg efterlyser.
Jag konstaterar också att vi nu för första gången under den här mandatperioden hittar ett exempel på en fråga där LO och partiet går i otakt. Det gäller frågan om lagstadgad rätt till heltid. LO har övergivit det kravet sedan interpellationen lämnades in. Man kommer i stället att ta upp det i diskussionen om nytt huvudavtal. Det tycker jag är helt rätt väg att gå. Detta har man väl gjort av olika skäl, antar jag. Men jag konstaterar att när utredningen kom under förra mandatperioden var 18 av 24 remissinstanser emot. Vid det tillfället var både TCO, Saco och Ams emot. Nu är också LO emot. Man såg att detta inte skulle leda till det som Ann-Christin Ahlberg vill uppnå, nämligen att fler av dem som i dag ofrivilligt arbetar deltid ska få en heltidstjänst.
Det finns tre bra sätt att uppnå detta. Det första är att ha en ekonomi som växer och en arbetsmarknad som växer. Då kommer det att finnas mycket större behov av att anställa upp och anställa fler.
Det andra sättet att uppnå det är att gå avtalsvägen. Då förhandlar man sig fram till detta.
Det tredje sättet, som var det jag försökte säga i Kommunalarbetaren, var att det faktiskt - trots att vi kan konstatera att de största problemen med detta finns i offentlig sektor, inte minst i kommunerna - finns kommuner som är bra arbetsgivare. Låt mig ta två exempel. Nynäshamn är en socialdemokratiskt styrd kommun där man erbjuder rätt till heltid för dem som vill. Linköping är en borgerligt styrd kommun som gör på samma sätt. Det finns alltså goda exempel.
Det jag försökte säga i Kommunalarbetaren var att jag kan förstå att om man är en liten företagare med ett par anställda och kanske oregelbundna tider kan det vara besvärligt att erbjuda heltid. Jag kan förstå att det är på det sättet. Men en kommun är oftast den största arbetsgivaren i kommunen. Att en kommun inte ska kunna organisera sitt arbete på ett sådant sätt att man kan erbjuda dem som vill arbeta heltid en heltidstjänst är för mig en gåta.
Jag har drivit företag med åtta anställda. Det går att lösa den typen av problem. Man får väl ändra lite grann på hur man definierar sina skiftgångar och hur man organiserar sitt arbete. Den kompetensen finns i de kommuner som jag nyss nämnde. Den kan säkert finnas på SKL. Och det finns definitivt konsultfirmor som kan göra flödesscheman och räkna ut detta, om man så vill. Eller varför inte gå till facket? De har ju gjort detta med olika skiftsystem på andra håll tidigare.
Min grundinställning till detta är att det är ett problem. Det är ett problem som går att lösa. Det problemet ska lösas genom att vi har bra arbetsgivare och genom att man förhandlar sig fram till den typen av avtal som man bör göra. Lagstiftningsvägen är helt fel väg att gå.
Anf. 115 Ann-Christin Ahlberg (S)
Herr talman! Jag tror inte att jag fick några svar på de frågor som jag ställde. Hur blir det till exempel med dem som inte är registrerade deltidsarbetslösa hos en arbetsgivare? Kommer de att få del av det här? Och kommer man att kunna ha en turordning som blir rättvis för arbetsgivaren? Kommer man till exempel att kunna förhandla om vem som står näst i tur att få en heltidstjänst på ett jobb? Kommer fack och arbetsgivare att ha överläggningar eller förhandlingar om detta?
Det är faktiskt alldeles för många som har en ofrivillig deltid. En kvarts miljon människor är otroligt många människor. Det är inte bara några enstaka personer. Alla de här vill säkert ha heltid på grund av att de faktiskt vill ha en lön som de kan leva på.
Skulle man sedan bli arbetslös vet man ju hur det går. Då är det inte så himla enkelt.
Jag tycker att arbetsgivarna har haft alldeles för lång tid på sig att fixa heltid. Att heltid ska vara norm tycker jag är självklart år 2007. Kvinnor ska ha samma rätt att kunna försörja sig och kunna ha bra och trygga arbetsvillkor. Men så ser det inte ut. Arbetsmarknadens parter har faktiskt fått möjligheter att fixa det här men har inte lyckats.
Arbetsmarknadsutskottet var inbjudet till Svenskt Näringsliv för några dagar sedan eller till och med några veckor sedan. Förhandlingschefen där, Jan-Peter Duker, sade att heltids- och deltidsproblematiken inte var någon stor fråga för dem och att det inte var någonting som de ville lagstifta om. Från deras sida jobbade man inte för att hitta några lösningar.
Man kan både blunda och sluta att lyssna om man inte vill se att detta finns även på den privata sidan. Det handlar ju inte bara om den offentliga sektorn, även om vi som politiker ytterst har ett ansvar att göra vad vi kan i den offentliga sektorn.
Herr talman! Sven Otto Littorin har själv sagt i en artikel i Kommunalarbetaren, som jag tidigare citerade, att han har känt sig som gubben i lådan på Gröna Lund. Jag kan förstå det, även om jag tycker att det är självförvållat. Men kan Littorin förstå dessa kvinnor som i alla år tvingats till ofrivillig deltid och en lön som det inte går att leva på? Ni har själva sagt att man kan deltidsstämpla upp till 18 år. Kan ni förstå de här kvinnorna som får känna sig som
gumman
i lådan, som ständigt är nedklubbad och aldrig får komma upp? Jag undrar faktiskt om man kan sätta sig in i den situationen med de inkomster som vi har.
Det som jag nu har fått veta är att man är otroligt orolig för det som står i tidningarna och det man hör. Vi har ju fått många exempel på hur det faktiskt drabbar människor. I Kommunalarbetaren har vi sett det. Det gäller både killar och tjejer, och det handlar om jättemycket pengar för dem. Men det som de är mest oroliga för är hur det blir när man inte längre får deltidsstämpla. Ska man tvingas att flytta 140 mil, som Rebecka? Eller ska man tvingas att gå på socialbidrag? Jag kan förstå den oro som de har, Littorin. Kan du göra det?
Anf. 116 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Problemet är lätt att se. Man vill jobba men får inte göra det eller har ingen möjlighet till det. Det är naturligtvis hemskt för den enskilde och ett slöseri för samhällsekonomin.
Vi måste försöka se till att varje person som vill jobba heltid men inte har möjlighet till det ska få göra det. Men till skillnad från Ann-Christin Ahlberg håller jag med Wanja Lundby-Wedin om att lagstiftning är fel väg att gå. Det här måste man kunna lösa genom bra kollektivavtal. Jag tror att lagstiftningsvägen är helt fel väg att gå.
När det gäller nystartsjobben i övrigt är det en rättighetslagstiftning. Uppfyller man villkoren har man rätt att, så att säga, ansöka om att få nedsättning av arbetsgivaravgiften. Där följer man i övrigt alla de regler som finns på arbetsmarknaden när det gäller kollektivavtal, LAS, turordningsregler och allt vad det nu kan vara, precis som vilket annat jobb som helst. Det kommer att vara så också när det gäller dem som kommer från deltidsarbetslöshet och får ett nystartsjobb.
I grunden handlar det om hur man också kan få arbetsgivarna att tänka till när det gäller hur de organiserar sitt arbete. En del av problemet, som jag har sett det, med en arbetslöshetsförsäkring som har gjort det möjligt att deltidsstämpla i 18 år är att arbetsgivarna har kunnat fly från sitt ansvar genom att säga till den enskilda: För dig spelar det inte så stor roll. Arbetslöshetsförsäkringen täcker ju upp. Jag kan strunta i att organisera mitt arbete på ett bättre sätt, för du kan ju alltid deltidsstämpla.
Det är klart att det inte är acceptabelt att det är på det sättet. Jag ställer nu stor förhoppning till att kommunerna tittar på vad de har gjort i Nynäshamn och tittar på vad de har gjort i Linköping och funderar på hur man organiserar sitt arbete och blir en bättre arbetsgivare, helt enkelt. Det är, tycker jag, alldeles nödvändigt.
Anf. 117 Ann-Christin Ahlberg (S)
Herr talman! Det går lätt att säga att kollektivavtal och olika lagar och sådant ska följas. Men det blir ändå inte svar på min fråga, för de här två regelverken kommer att krocka med varandra. Och det är jätteviktigt för alla dem som har ofrivillig deltid att veta hur reglerna är.
Sedan har vi sett hur arbetsmarknadens parter har skött det. Vi har också fått signaler från Svenskt Näringsliv om vad de tycker, hur de vill lösa det och så vidare. Det finns ingen större entusiasm när det gäller att lösa detta.
Jag säger detta åter. Jag tror att de här kvinnorna som har hört av sig till mig - det är faktiskt kvinnor - fortfarande, efter denna interpellation, undrar: Vad är det som gäller?
Jag är övertygad om att de här arbetsgivarna, som har haft alldeles för lång tid på sig att fixa det här, har varit väldigt bekväma i sin roll. De har vetat att den här deltidsproblematiken har passat dem. När de här kvinnorna har haft deltid har man helt enkelt haft en reservarbetskraft när man inte har kunnat få vikarier. Då har kvinnorna fått mer tid att jobba. Hela tiden har samma personal fått finna sig i att stå till förfogande när arbetsgivaren vill. Därför blir det helt fel signaler när man ger arbetsgivaren morötter, som du uttrycker det i Kommunalarbetaren. Det är de enskilda personerna som riskerar att inte få de här kronorna, som är så oerhört viktiga för dem. Det handlar om att stämpla upp, som de kallar det för.
Anf. 118 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Frågan är: Löser man problemet med lagstiftning eller med kollektivavtal? Jag håller med Wanja Lundby-Wedin. Kollektivavtal är bästa vägen att lösa problemet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.