De svenska barnen i nordöstra Syrien
Interpellation 2020/21:596 av Håkan Svenneling (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-03-24
- Överlämnad
- 2021-03-24
- Anmäld
- 2021-03-25
- Svarsdatum
- 2021-04-09
- Besvarad
- 2021-04-09
- Sista svarsdatum
- 2021-04-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Det har gått ungefär två år sedan Daish delvis besegrades och trycktes bort från nordöstra Syrien. En viktig seger för det kurdiskledda självstyret och den globala koalitionen mot Daish. Efter detta lämnades kurderna alltför ensamma att ansvara för dem som tillfångatagits under och efter striderna, utan möjlighet att genomföra rättssäkra juridiska processer mot dessa.
Det har lett till att människor, däribland svenska medborgare och barn, under lång tid varit instängda i läger som al-Hol. Rapportering från lägren har visat på fasansfulla förhållanden. Exempelvis beskrev FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter vid terrorbekämpning i februari i år att situationen kan likställas med tortyr. Läget är fortsatt akut.
Regeringens och utrikesministerns tidigare svar på frågor från Vänsterpartiet om att Sverige inte tagit hem svenskar i nordöstra Syrien har varit att det är svårt med identifiering av barn och en ovilja att ta hem mammor till barnen. Det leder till fortsatt lidande och uteblivna rättsprocesser som det kurdiska självstyret inte klarar av. Kurderna vädjar om att få hjälp med repatriering av andra länders medborgare. Även FN har riktat det kravet i ett brev till den svenska regeringen. De svenska barnen måste föras hem till Sverige. Om regeringen gör en annan juridisk bedömning än FN:s främsta MR-experter är det anmärkningsvärt; regeringen borde i sådana fall i detalj förklara hur denna bedömning gjorts.
Finlands regering har valt att utse ett särskilt sändebud för att arbeta med repatrieringen av finska medborgare. En stor anledning till det är att det ska gå att utreda och skapa en tydligare bild kring de barn och kvinnor som ska tas hem. Det handlar dels om identifiering av barn och kvinnor, dels om den eventuella säkerhetsrisk barnens mammor utgör. Finlands särskilda sändebud säger i en intervju med Dagens Nyheter den 16 mars att en sådan eventuell säkerhetsrisk inte ”ens kommer i närheten av att trumfa barnets rättighet till skydd”.
Sverige har ett särskilt sändebud för Syrienkrisen men inte specifikt för repatrieringen av svenskar i lägren i det kurdiska självstyret. Det skulle kunna vara ett instrument för att lyckas ta ansvar och ta hem de svenska barnen med deras föräldrar.
De nuvarande lägren är ingen långsiktig lösning. Redan nu flyr människor vilket skapar ännu större problem. Vi har fortfarande chansen att under kontrollerade former ta hem de svenska barnen så att de kan få skola och hälsovård. I Danmark har säkerhetsbedömningen gjort att barnen inte utgör ett säkerhetshot i dag, men kan komma att göra det i framtiden om de inte tas hem. Det finns anledning att Sverige genomför liknande säkerhetsbedömningar och offentliggör sådana.
Det är viktigt att Sverige slår vakt om rättsstatens principer. Här i Sverige måste de allvarliga brott som begåtts i Syrien utredas. Om utredningarna visat att misstankar finns mot de svenskar som kommit hem ska de åtalas, och om de kan bindas till brotten ska de dömas. Sverige har i jämförelse med andra länder goda förutsättningar att göra detta.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
- Hur ska ministern intensifiera arbetet för att ta ansvar för svenska medborgare i lägren i nordöstra Syrien?
- Anser regeringen fortfarande att barnens rättigheter och säkerhet väger lättare än principen om att inte hjälpa deras föräldrar att återvända?
- Hur avser ministern att utöka stödet till det kurdiska självstyret?
- Kommer ministern och Utrikesdepartementet att utse ett särskilt sändebud, likt Finland, för att mer effektivt kunna arbeta med frågan?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:596
Webb-tv: De svenska barnen i nordöstra Syrien
Dokument från debatten
- Fredag den 9 april 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:105
- Protokoll 2020/21:105 Fredagen den 9 aprilProtokoll 2020/21:105 Svar på interpellation 2020/21:596 om de svenska barnen i nordöstra Syrien
Protokoll från debatten
Anf. 78 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Håkan Svenneling har frågat mig hur jag ska intensifiera arbetet för att ta ansvar för svenska medborgare i lägren i nordöstra Syrien och om regeringen fortfarande anser att barnens rättigheter och säkerhet väger lättare än principen om att inte hjälpa deras föräldrar att återvända. Han har även frågat hur jag avser att utöka stödet till det kurdiska självstyret och om jag och Utrikesdepartementet kommer att, likt Finland, utse ett särskilt sändebud för att mer effektivt kunna arbeta med frågan.
Låt mig först säga att det humanitära läget i nordöstra Syrien är djupt oroande. Frågan är av största vikt för regeringen, och vi fortsätter att prioritera arbetet med att försöka hjälpa barn med koppling till Sverige. Målet är att de barn som finns i lägren ska kunna föras till Sverige om och när det är möjligt.
Det komplicerade konsulära arbetet bedrivs intensivt. Vi har en löpande dialog med det lokala självstyret, Aanes, som ansvarar för lägren i alHol och Roj där svenska barn vistas. Personal från Utrikesdepartementet besökte lägren i oktober 2020 med särskilt fokus på barnens situation. Vi hoppas kunna genomföra ett uppföljande besök framöver.
Jag har själv vid flera tillfällen tagit upp barnens situation i möten med självstyrets högsta ledning, senast den 29 mars. En central omständighet i denna komplicerade situation är att Aanes har ambitionen att utreda och om möjligt lagföra kvinnorna i lokala domstolar för brott, inklusive samröre med Daish.
Aanes motsätter sig repatriering av endast barn mot bakgrund av principen om familjesammanhållning i FN:s barnkonvention. Undantag kan göras om mamman ger sitt samtycke. De svenska mammor som UD talat med har därför fått frågan om de skulle vilja komma i kontakt med socialtjänsten i sin hemkommun för att tala om förutsättningar att skicka hem barnen själva till Sverige. Hittills har ingen av de svenska kvinnorna uttryckt önskemål till UD om en sådan dialog med socialtjänsten. En förutsättning är också att självstyret ger sitt tillstånd till en direkt dialog mellan mamman och socialtjänsten i Sverige.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
UD har, efter målmedvetet arbete, möjliggjort för hemresa till Sverige för sju föräldralösa barn. Därutöver har elva barn kommit hem tillsammans med sina mammor efter att man har lämnat lägren på egen hand och därefter utvisats till Sverige. Enligt UD:s uppgifter har alltså 18 barn som befunnit sig i lägren kommit till Sverige.
Sverige har en nära, bred och produktiv relation med Aanes. Vårt engagemang i området sträcker sig från samarbetet inom ramen för den globala koalitionen för att bekämpa Daish till vårt utvecklingsstöd och vårt humanitära stöd. Sedan jag tillträdde som utrikesminister har jag genomfört ett antal möten med både ledarskapet i Aanes och representanter för civilsamhället i området.
Sverige är en av de största givarna till Syrienkrisen och har sedan konfliktens början 2011 bidragit med över 3,3 miljarder kronor i humanitära medel. Enbart förra året uppgick siffran till 529 miljoner kronor. En betydande del av detta stöd har gått till nordöstra Syrien. Utöver vårt behovsbaserade humanitära stöd agerar vi även för att stärka det humanitära tillträdet till nordöstra Syrien.
Sedan 2016 har Sverige också bidragit med mer än 1,8 miljarder kronor inom ramen för den svenska strategin för Syrienkrisen. Här ingår de 100 miljoner kronor som regeringen 2019 beslutade att öronmärka för insatser specifikt riktade till nordöstra Syrien. Strax före jul beslutade regeringen att ändra och förlänga denna strategi i ytterligare tre år. Beslutet innebär ett tillskott på 1,41 miljarder kronor, en ökning med mer än 30 procent per år jämfört med tidigare strategiperiod.
Ansvarsutkrävande för och lagföring av de brott mot internationell rätt som begåtts i Syrien är av yttersta vikt. Sverige har stöttat och kommer att fortsätta att stödja ansträngningar för att samla in bevis för framtida rättsliga åtgärder.
Sverige har nära kontakt med andra länder som har medborgare i lägren. De möter liknande problem och hinder. Det finns inga enkla svar i denna komplexa situation. Även andra länder hanterar varje fall utifrån sina individuella förutsättningar.
De svenskar som trots den striktaste formen av reseavrådan rest till Syrien kan inte räkna med hjälp från svenska myndigheter om de senare vill återvända till Sverige. Undantaget är barn till IS-anslutna svenskar, som även fortsatt ska få den hjälp som är möjlig.
Jag vill upprepa att det inte ska råda något tvivel om att regeringen gör vad den kan för de svenska barnen i nordöstra Syrien, som om och när det är möjligt ska föras till Sverige. Barn ska inte behöva vistas i sådana här läger.
Anf. 79 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Efter två år, ett flertal skriftliga frågor, medialt tryck och debatt sitter svenska barn fortfarande fast i läger i nordöstra Syrien under fruktansvärda förhållanden.
Trots Vänsterpartiets krav tillsammans med otaliga civilsamhällesorganisationers engagemang har regeringen inte rört sig ur fläcken för att ta sitt ansvar i denna viktiga fråga. Därför har jag kallat utrikesministern till debatt i dag.
Jag vill börja med att tacka för svaret. Utrikesministern uttrycker att "det inte ska råda något tvivel om att regeringen gör vad den kan för de svenska barnen".
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Tyvärr är ju sanningen att det råder tvivel, stora tvivel, inte minst med tanke på det brev som FN skickade till regeringen och regeringens reaktion på det brevet.
I brevet från FN kallas de aktuella lägren "Europas Guantánamo". Det är så klart en stark beskrivning men också en målande beskrivning med tanke på de usla förhållanden som råder i lägren och att europeiska länder jämfört med andra stater har misslyckats med att ta hem sina medborgare.
Fru talman! Trots stora likheter finns det en tydlig och distinkt skillnad mellan svenska socialdemokrater och finska socialdemokrater. Det gäller vilket ansvar man tar och vilket ansvar man anser sig ha för de barn som sitter fast i lägren i nordöstra Syrien.
Detta är barn som befinner sig i ett konfliktområde där nöden är stor och förhållandena svåra. Detta är barn som med stor sannolikhet sett fruktansvärda saker och upplevt terrorsekten IS grymhet. Detta är barn som inte själva valt att resa eller växa upp i detta område. Detta är barn som om de inte får återvända till Sverige riskerar att få en mörk framtid där risken för radikalisering är stor.
Vad gör då den finska socialdemokratiskt ledda regeringen som inte den svenska regeringen gör? Jo, Finland erkänner sitt ansvar. Finland lyssnar på FN. Finland har tillsatt en ambassadör, ett särskilt sändebud, med ansvar för att få hem barnen. Finland är på plats och för en aktiv dialog med de kurdiska motparterna för att överkomma de hinder som finns för att barnen ska återvända. Därigenom stöder Finland det kurdiska självstyret i att bygga demokrati och välfärd i området.
Det är skillnaden jämfört med den svenska regeringen, som blir arg på FN, inte tar sitt ansvar och inte agerar i samma utsträckning.
Där den socialdemokratiska skon verkar klämma är i fråga om mammorna till dessa barn. Det är personer som i en hel del fall medvetet har rest ned och engagerat sig i terrorsekten IS. Man vill helt enkelt inte hjälpa dem, oavsett om barnen får betala priset eller inte. Detta trots att en mamma som återvände hem på egen hand nyligen dömdes för egenmäktigt förfarande för att ha rest till Syrien med sina barn.
Läget är akut, och utrikesministern måste agera. Jag undrar om utrikesministern kan lova att det när vi firar jul senare i år, år 2021, inte finns några barn kvar i lägren i nordöstra Syrien.
Anf. 80 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Jag kan börja med att säga att den finska utrikesministern från partiet De gröna och jag har väldigt nära kontakter i den här frågan.
Men som sagt: Regeringen prioriterar fortsatt arbetet för att försöka hämta hem de barn i nordöstra Syrien som har koppling till Sverige. Det är viktigt att vi vänder på alla stenar för barnens bästa.
Vid UD:s konsulära besök i oktober tillfrågades kvinnorna om de ville ha kontakt med socialtjänsten för att diskutera en eventuell repatriering av deras barn. Det kan finnas en sådan möjlighet till frivillig vård enligt socialtjänstlagen. Ingen av kvinnorna har hittills uttryckt önskemål till UD om kontakt med socialtjänsten.
En förutsättning är också att självstyret ger sitt tillstånd till en direkt dialog mellan mamman och socialtjänsten. Det är mycket som måste falla på plats.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Som jag sa tidigare har jag många kontakter på högsta nivå med självstyrets ledning - jag skulle till och med säga troligen mer än Finland på utrikesministernivå. Svenneling försöker få det att verka som om jag inte agerar, vilket Svenneling vet är fullständigt fel.
Att besluta om tvångsomhändertagande är en fråga för sociala myndigheter, och det kan aldrig UD göra. Att praktiskt genomföra tvångsomhändertagande utomlands är dessutom förenat med stora svårigheter, såväl juridiska som praktiska och säkerhetsmässiga.
Jag önskar att det var möjligt att finna en enkel lösning, men det finns inga enkla svar i detta komplexa läge. Barnen befinner sig i olika situationer. Några få kan vara föräldralösa; andra har en förälder eller båda frihetsberövade. De allra flesta av barnen befinner sig hos sina mödrar. Varje fall måste hanteras individuellt. Det är viktigt att detta hanteras rättssäkert, i enlighet med folkrätten och svenska lagar och med barnens bästa i fokus.
Vi arbetar metodiskt för de svenska barn som inte själva på något sätt kunnat eller kan påverka den svåra situation de nu befinner sig i. Vårt mål är att de svenska barnen ska kunna föras till Sverige för att få en trygg uppväxt. Vi delar tron på att det är den långsiktigt bästa lösningen, inte bara för barnen utan även för det svenska samhället.
Anf. 81 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! I den svenska debatten låter det ibland som om det finns en motsättning mellan att Sverige tar sitt ansvar för att ta hem barnen och lagföra eventuella brott i Sverige och att Sverige stödjer det kurdiska självstyret i dess rättskipning.
Jag menar att det inte finns någon sådan motsättning och att försök att skapa en sådan motsättning måste upphöra. Sverige kan ta sitt ansvar både i den globala koalitionen mot IS och för de svenska medborgare som stridit för terrorsekten, för mammor och deras eventuella brott och för barnen. Samtidigt måste vi stödja det kurdiska självstyret i att bygga demokrati, fungerande välfärd och fungerande system för rättskipning.
Genom att skjuta över ansvaret på det kurdiska självstyret försöker den svenska regeringen undvika ansvar och peka åt ett annat håll. Jag menar att det inte håller.
Som utrikesministern konstaterar i sitt svar har flera barn kommit hem till Sverige genom att deras anhöriga betalat mutor så att de kunnat rymma från lägren för att sedan utvisas till Sverige. Det är inte en hållbar väg.
Sverige måste ta sitt internationella ansvar och agera för att stödja det kurdiska självstyret. Utrikesministern uttrycker att hon har en god dialog, och det är i grunden bra. Jag vet att utrikesministern haft ett flertal möten. Jag har också träffat det kurdiska självstyret. Problemet är att man hela tiden lägger ansvaret hos det kurdiska självstyret, när det egentligen handlar om att de europeiska länderna inte vill.
Låt oss vara ärliga. Enligt de senaste rapporterna är de så kallade domstolsbyggnaderna i det här området än så länge tomma betongskal. Kurderna lever fortfarande under ett ständigt hot att attackeras av Turkiet - missilbeskjutningar skedde så sent som förra månaden. Rättegångar mot IS-terrorister i Irak, alltså på andra sidan gränsen, är över på i genomsnitt fyra minuter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det finns starka skäl att ifrågasätta regeringens ensidiga fokus på att kurderna och Irak ska lösa de juridiska utmaningarna. Sverige har i jämförelse med andra länder goda förutsättningar att utreda de svenskar som kommit hem och åtala dem, och om de kan bindas till IS fruktansvärda brott ska de såklart dömas.
Det blir så konstigt när regeringen fokuserar på mammorna och att de har fått en fråga. Man har inte barnperspektivet utan lägger låsningen i att mammorna inte säger att de vill skicka hem sina barn.
Problemet är ju att mammorna också vill hem. Det är därför de svarar nej på UD:s förfrågan om de vill släppa sina barn. Vilken mamma vill lämna ifrån sig sitt eget barn, även om hon vet att barnet får en bättre framtid? Det är ett otroligt svårt beslut att fatta.
Därför måste man i stället fokusera på att möta de krav som det kurdiska självstyret rimligen har satt upp utifrån FN-reglementet. Då kan repatriering ske av personer till Sverige. Här kan sedan socialtjänsten ta ansvar, och eventuella brott kan utredas och åtal väckas så att de i så fall kan ställas inför rätta.
Varför får regeringen kritik? När man lyssnar på Ann Linde kan man tro att regeringen har denna fråga högst upp på agendan varje dag, trots att vi har sett att det inte har hänt något på två år. Jo, det beror på att civilsamhällesorganisationer som Rädda Barnen, Röda Korset med flera kritiserar regeringar i Europa, och det beror på att FN:s särskilda rapportör inte upplever att de europeiska staterna tar tillräckligt mycket ansvar och stöder FN i att lösa situationen på marken.
Regeringen gör en hel del bra insatser. Ann Linde är inne på pengar som har skickats till området, bistånd och humanitärt tillträde. Men det är inte tillräckligt, för de svenska barnen sitter fortfarande kvar i läger i nordöstra Syrien, trots att det har gått över två år sedan kriget tog slut.
Anf. 82 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Håkan Svenneling tar upp att man inte ska fråga mammorna om de vill ge sina barn möjligheten att åka hem. Men jag måste ändå lägga en stor del av ansvaret på föräldrarna när de själva har valt att ta barnen till detta område. Med anledning av säkerhetsläget i Syrien avråder Utrikesdepartementet sedan 10 år från alla resor till Syrien och uppmanar alla svenskar att lämna landet. Det är den allra högsta graden av avrådan, och den gäller alla delar av Syrien. Detta ska ses som en tydlig signal om det ytterst allvarliga säkerhetsläget och om att UD inte tycker att man ska åka dit. I linje med denna strikta avrådan finns inte utrikesförvaltningen representerad på plats. Vi har ändå varit där.
Håkan Svenneling verkade ifrågasätta att detta är högsta prioritet och antyda att vi inte jobbar med det varje dag. Men jag kan försäkra Håkan Svenneling om att vi jobbar med detta i stort sett varje dag. Nästan varje vecka får jag en uppdatering om exakt hur det ser ut. Så kom inte här och försök säga att vi inte gör något och inte prioriterar, för det är inte sant! Det är att ta billiga politiska poänger.
Vi driver, precis som många andra EU-länder, det konsulära arbetet på huvudstadsnivå. Det är en tät dialog med det lokala självstyret, och det handlar inte om att skjuta över ansvaret på dem. Det handlar om att vi har en gemensam dialog om hur vi ska klara ut de här situationerna. Tolkningen av vad de säger eller inte säger tror jag får stå för dem själva. Jag tror inte att Håkan Svenneling kan göra en bättre tolkning än de själva.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi bevakar frågan om brottsutredningar och eventuell lagföring väldigt noga. Vi försöker att följa upp frågorna. Vi har ett stöd till organisationer i Europa som hjälper till för att se hur en sådan här lagföring på plats ska gå till.
Vi har också nära kontakt med andra nordiska länder och EU-länder, och vi kan konstatera att de möter liknande hinder som dem vi möter i Sverige. Alla länder som har medborgare i lägren i nordöstra Syrien organiserar självklart arbetet med dessa frågor efter sina utgångspunkter och sin nationella lagstiftning. Jag kan försäkra att den svenska utrikesförvaltningens konsulära arbete utförs av professionella och erfarna medarbetare, som om det krävs kan företräda Sverige på allra högsta nivå.
Anf. 83 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Utrikesministern har absolut rätt i att mammorna har ett stort ansvar. Men barnen ska inte straffas för vare sig sina föräldrars beslut då eller deras beslut nu. Det är här jag menar att den svenska regeringen måste agera i barnens intresse och för deras bästa.
Det är jättebra att utrikesministern och Utrikesdepartementet jobbar med denna fråga varje dag eller varje vecka. Men skälet till att vi har kritik är att det har gått över två år. Det är något anmärkningsvärt att utrikesministern då inte ens beklagar att det har tagit så lång tid att få hem barnen och att de varje dag får en uppväxt som är mörk, svår och väldigt tuff. Detta måste man som utrikesminister se, och man måste därför agera mer kraftfullt än vi ser Sveriges regering göra i dag.
Vi ser och lyfter hela tiden exempel på att Finland agerar bättre. I Danmark har man varit tydlig med att det är större risk om barnen stannar där nere än om de kommer hem.
Fru talman! Jag ställde i dag tre frågor om huruvida ministern avser att intensifiera arbetet för de svenska medborgarna i lägren i nordöstra Syrien. Jag tycker att det verkar finnas ett visst ökat engagemang från Sveriges regering. Det tycker jag är bra; det välkomnar jag.
Jag frågade om barnens rättigheter och säkerhet väger lättare än principen att deras föräldrar inte ska få återvända. Där verkar regeringen stå fast - man verkar inte vilja hjälpa till när det kommer till kritan och mammorna säger nej.
Jag har också frågat ministern om Utrikesdepartementet avser att likt Finland utse ett sändebud för att mer effektivt kunna arbeta med frågan. Det verkar inte särskilt tydligt att man tänker jobba på något annat sätt.
Än så länge, under två års tid, har vi inte sett några resultat. För mig får resultaten gärna komma nästa vecka, men jag kräver att alla barn åtminstone ska vara hemma till jul.
Anf. 84 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Det är, som jag nämnt tidigare, inte aktuellt att repatriera kvinnor som frivilligt vill lämna lägren i nordöstra Syrien. De ska utredas av det lokala självstyret för brott, inklusive det samröre de eventuellt har haft med Daish. Vi avvaktar nu det lokala självstyrets brottsutredningar och eventuella lagföringar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När den processen är klar kommer självstyret sannolikt att utvisa kvarvarande kvinnor, och de kan då ta sig hem till Sverige. Om och när svenska medborgare som har vistats i lägren kommer till Sverige är våra myndigheter väl förberedda. De har god beredskap för att säkerställa ett kontrollerat mottagande av såväl kvinnor som barn. Eventuella brott måste utredas, om de inte redan har lagförts lokalt, och barnen måste få vård.
Regeringen prioriterar arbetet med att försöka hjälpa barn i nordöstra Syrien med koppling till Sverige. Målet är att dessa barn ska kunna föras till Sverige om och när detta är möjligt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.