De rättsvårdande myndigheternas hantering av terroristhot
Interpellation 2010/11:60 av Ferm, Maria (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2010-11-16
- Inlämnad
- 2010-11-16
- Besvarad
- 2010-11-30
- Sista svarsdatum
- 2010-11-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 16 november
Interpellation
2010/11:60 De rättsvårdande myndigheternas hantering av terroristhot
av Maria Ferm (MP)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
De senaste veckornas händelser i Göteborg har skapat en rad frågetecken kring hur vi egentligen hanterar övervakning, rättssäkerhet och polisens befogenheter i Sverige. På väldigt oklara grunder gick polisen ut med information om att det fanns ett terrorhot mot centrala Göteborg för att sedan gripa fem personer som nästan direkt släpptes. De misstankar som fanns visade sig vara felaktiga.
Insatsen i sig upplevdes av de drabbade som tämligen brutal. Polisens insatsstyrka genomförde aktionen utrustade med vapen och maskering och inför skräckslagna familjemedlemmar. I ett fall togs en tioårig son till en av de misstänkta in på förhör. Dessutom frihetsberövades samtidigt helt vanliga moskébesökare i åtta timmar i Gårdsten, oklart varför.
En 39-årig man, som också släpptes samma dag han greps, skulle endast ha tagits in som vittne. Polisens felaktiga gripande av mannen beskrivs så här i Expressen den 31 oktober 2010:
”Vid sextiden på morgonen vaknade egenföretagaren och hans familj av kraftiga dunsar mot ytterdörren till radhuset. Han sprang upp och fick se att hela trappan och hallen var full med mörkklädda män med vapen och lampor. De skrek att de var poliser. Han tvingades lägga sig ner på golvet, fick ett knä i ryggen och armarna bakåtböjda samtidigt som hans huvud trycktes ner. Hans fru och fyra små barn var vettskrämda.”
Göteborgs-Posten rapporterar om det brutala ingripandet mot en 33-åring, som senare samma dag kunde gå från arresten:
”Hans fru och sönerna, tio och sex år, föstes in i vardagsrummets ena hörn med de militärt rustade polisernas vapen pekande på sig. Kort därefter vaknade den treåriga dottern och började gråta. Mamman frågade om hon fick hämta dottern från sovrummet men fick nej. I stället gick en av poliserna, med hjälm, mask för ansiktet och skyddsglasögon, in i sovrummet och hämtade flickan.”
Det kan knappast vara en överdrift att säga att dessa gripanden inte genomfördes på ett bra sätt.
Detta kan vara resultatet av en brett upplagd signalspaning som med vissa sökbegrepp kan ge väldigt konstiga resultat eller felaktiga tips eller rykten. Oavsett vilket väcks frågor kring hur polisen ska genomföra gripanden när det gäller den här typen av misstankar. Det är ju av hög vikt att säkerställa att rättssäkerheten och grundläggande medborgerliga rättigheter inte åsidosätts vid polisingripanden.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitieministern:
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att säkerställa att rättssäkerheten inte åsidosätts vad gäller ingripande mot terroranklagade?
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att motverka felaktiga anklagelser om terrorism på oklara grunder?
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för göra terrorismdefinitionen tydligare?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:60
Webb-tv: De rättsvårdande myndigheternas hantering av terroristhot
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:24 Tisdagen den 30 novemberProtokoll 2010/11:24 3 § Svar på interpellation 2010/11:60 om de rättsvårdande myndigheternas hantering av terroristhot
Protokoll från debatten
Anf. 1 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Maria Ferm har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att rättssäkerheten inte åsidosätts vid ingripanden mot terroristanklagade. Vidare har hon frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka felaktiga anklagelser om terrorism på oklara grunder, och slutligen vilka åtgärder jag avser att vidta för att göra terrorismdefinitionen tydligare.
Jag har för ett par veckor sedan besvarat en liknande interpellation från Vänsterpartiets Lena Olsson. Mitt svar blir i stora drag detsamma.
Maria Ferms frågor är ställda mot bakgrund av att polisen för någon månad sedan gjorde ett ingripande i Göteborg mot ett antal personer som misstänktes för förberedelse till terroristbrott. Polisens agerande utreds nu av åklagare, och jag vill därför inte uttala mig om det specifika fallet.
Rent allmänt är det självklart att alla polisingripanden ska genomföras på ett rättssäkert sätt och med hänsyn till de inblandade oavsett vilket brott det rör sig om. Den kanske viktigaste regeln som finns handlar om proportionalitet, det vill säga att polisen inte får använda mer våld än nödvändigt för att genomföra sitt uppdrag. Våld ska inte heller användas alls om det finns andra sätt att lösa uppgiften.
Om polisen misstänker att det finns barn närvarande vid ett ingripande vet jag att man ibland avvaktar, antingen tills barnet har lämnat bostaden eller tills den som ska gripas själv gör det. Men jag inser samtidigt att det inte alltid är möjligt. Då är det viktigt att rätt metoder används så att inte barnet riskerar att skadas fysiskt eller psykiskt. Jag utgår ifrån att polisen har ett bra förhållningssätt när svåra situationer uppstår. Ett korrekt och genomtänkt bemötande måste alltid eftersträvas.
Men ibland kan det ändå bli fel. Då ska polisens agerande utredas. Vi kommer från årsskiftet att få ett ännu bättre system för detta i och med att en särskild fristående del av Rikspolisstyrelsen får ansvaret för polisens internutredningar.
Maria Ferms sista fråga rör definitionen av terrorism. Den svenska lagstiftningen om terroristbrott har utformats efter och lever upp till de krav som ställts upp i EU:s rambeslut om bekämpande av terrorism. I terroristbrottslagen finns tydliga regler om vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att någon ska kunna hållas ansvarig för terroristbrott.
Anf. 2 Maria Ferm (Mp)
Fru talman! För några veckor sedan ställde jag en interpellation - min första interpellation - till justitieminister Beatrice Ask mot bakgrund av de felaktiga terroranklagelserna i Göteborg. Ask valde att först svara på en liknande interpellation från Lena Olsson från Vänsterpartiet och därefter att svara på denna. Jag uppskattar att justitieministern på detta sätt väljer att diskutera frågorna grundligt i riksdagen.
Jag tackar för justitieministerns svar, men det kvarstår ändå frågetecken som regering är ansvarig för att reda ut.
I mina frågor till ministern slår jag vakt om en av de viktigaste rättssäkerhetsprinciperna: Hur ser vi till att våra medborgare inte utsätts för en godtycklig behandling av rättsväsendet? Ingenstans ser jag en ansats till självkritik från justitieminister Ask.
Det Sverige behöver är ett vaket och effektivt rättsväsen som i alla led slår vakt om rättstryggheten lika mycket som rättssäkerheten. Skydd mot övergrepp från staten är lika viktigt som skydd mot allmänfarlig brottslighet.
Gång på gång har det visat sig att rättsväsendet brister i rättssäkerhetsaspekten. Flera fall av polisövergrepp har gått ostraffade. Det handlar om övervåld vid polisingripande som har lett till dödsfall, och inte minst polisens ingripande mot demonstranter i Göteborg 2001.
I det fall jag nu tagit upp i en interpellation till justitieministern är omständigheterna vid gripandet av den terrormisstänkte mannen sådana att detta nu har JO-anmälts.
Det finns åtgärder som riksdag och regering skulle kunna föreslå och genomföra för att förbättra rättssäkerheten i vårt land. Det kan till exempel göras genom att införa den särskilda fristående utredningsmyndighet som skulle utreda polisanmälningar mot poliser och åklagare. Men det kan även göras genom att reformera polisutbildningen och göra den högskolebaserad och på det sättet öppna upp rekryteringen och öka mångfalden av poliser.
Fru talman! Min fråga är därför: Tänker ministern arbeta för att stärka rättssäkerheten i vårt land genom att genomföra dessa förslag?
Anf. 3 Beatrice Ask (M)
Fru talman! När det gäller ordningen på besvarande av interpellationer är jag övertygad om att det har gått i rätt ordning. Det viktiga är väl ändå att frågan diskuteras.
Rättsfrågorna är oerhört centrala. Regeringen har på olika sätt redan arbetat aktivt för det. Vi har inrättat Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden med mycket viktiga uppgifter att granska hur polisens insatser genomförs och hur man hanterar olika frågor där det annars inte finns så mycket allmän insyn.
Vi har en ny ordning för internutredningarna. Det har utretts två gånger och analyserats på längden och tvären. Vi gör nu en väldigt självständig organisation med all den kraft som jag tror är nödvändig. Det gör vi utan att för den skull kalla den en särskild myndighet, vilket oppositionen delvis har krävt. Integriteten i den utredningsverksamhet som nu kommer att ske tror jag ingen kan ifrågasätta och inte heller kvaliteten i det de gör.
Vi håller också på med ett arbete för att se över vad man kan göra för att få bättre möjligheter att få resning i till exempel brottmål. Även i det perfekta systemet dyker det upp situationer där den enskilde kan känna att frågan måste prövas ytterligare. Vi arbetar absolut med dessa frågor och kommer att fortsätta att göra det.
Vi går tillbaka till det som ändå är interpellationens frågeställning, eftersom jag tycker att den är viktig. Här har vi haft en händelse där det väckts frågor utifrån de rapporter vi har fått via medierna och annat. Åklagare har nu det ärendet. Det gör att jag inte kan gå in på det i detalj. Jag tycker att det är rätt ordning.
Ingripanden från polis på grundval av de anmälningar och den information man har kan innebära situationer som är väldigt besvärliga. Det är oerhört viktig att i laga ordning reda ut och utvärdera för att polisen hela tiden ska utveckla sin metodik.
Det går inte att undvika att enskilda människor ibland är med om att polisen gör ingripanden fastän de inte är skyldiga. Faktum är att ingen är skyldig förrän dom har fallit. Oavsett om det är en person som skulle befinnas vara skyldig i slutänden kommer det i omgivningen att finnas människor som störs eller påverkas av ett ingripande.
Det är just därför jag är oerhört angelägen om att denna typ av arbetsinsatser från polisen utvärderas. Vi måste hela tiden utveckla en metodik som löser uppgiften men som också i sin professionalitet, sitt bemödande och sin uppföljning innebär att människor känner att insatsen var relevant och förstår varför den gjordes.
Det som inte framgår av vare sig medierna eller annan rapportering är vilket underlag polisen hade för sitt ingripande. Till dess att en utredning är klar måste vi förutsätta att polisen har arbetat proportionellt utifrån de underlag som de hade. Det är när man har alla dessa faktorer med som man kan bedöma om det var rätt och riktigt.
Jag är noga med att vi ska ha ordning och reda när det gäller vilka insatser som krävs och att polisen ska följa de regler som gäller om att arbeta med så lite våld som nöden kräver men också på ett sådant sätt att inte oskyldiga människor i onödan påverkas eller får problem därför att insatser har gjorts.
Nu får detta utredas och prövas i det rättsväsen som vi har för att lösa uppgifterna. Jag tycker att det är oerhört viktigt att det blir gjort.
Anf. 4 Maria Ferm (Mp)
Fru talman! Jag vill först påpeka att jag tycker att det är positivt att det kommer att finnas en ny ordning för internutredningar. Men jag skulle också mycket hellre se att man gick ännu längre och skapade en helt fristående myndighet som kan utreda polisens egna brott.
Jag tog i min interpellation till justitieministern också upp hur de brutala ingripandena även påverkade barnen till misstänkta och, i åtminstone ett fall, till vittnen.
Barnen väcktes av att dörrar slogs in och rutor krossades. Plötsligt befann sig ett antal maskerade personer i deras hem - personer med vapen vars lasersikten sökte av barnen och deras rum och riktades mot föräldrar och syskon. De fick se sina föräldrar beläggas med handfängsel. Några av barnen fördes bort i polisbilar tillsammans med sina föräldrar och togs in till polisen. En lördagsmorgon som kunde ha varit som vilken som helst förvandlades till något som var mycket skrämmande och otäckt. Konsekvenserna av detta kan vi bara gissa.
Enligt barnkonventionen, artikel 3:1, ska barnets bästa sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om åtgärderna vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Sverige har skrivit under barnkonventionen, men vi har inte införlivat den i svensk lagstiftning vilket innebär att det inte blir så mycket mer än fina ord på ett papper.
Att barns rättigheter kränks i samband med polisingripanden riskerar att medföra att dessa barn börjar uppfatta polisen som ett hot och inte som en viktig och trygg samhällsinstans.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka barns rättigheter och förhindra att barn utsätts för kränkningar av detta slag?
Anf. 5 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Tiden räcker nog inte till i ett inlägg för allt om barns rättigheter. Först och främst: Beskrivningen av barns upplevelser i den händelse som är bakgrund till interpellationen är såvitt jag vet medieuppgifter. Jag har inte alla fakta. Det behövs en ordentlig utredning för att ta reda på vad som faktiskt har hänt; det är oerhört centralt. Sedan får man pröva om det hela var proportionerligt och så vidare.
Den beskrivning Maria Ferm gör och som har funnits i medierna är naturligtvis alldeles förfärlig och traumatisk för ett barn om man klipper loss den ur sin situation. Samtidigt måste vi tänka tanken att om det nu är så att vi har en misstanke om ett terroristbrott eller något annat allvarligt brott som riskerar livet på många människor kanske en polispatrull kanske inte kan sätta sig utanför och vänta exempelvis till dess att den man misstänker kommer ut. Vi har den avvägning som alltid är polisens uppgift och oerhört svår att göra. Det är inte heller så att det aldrig inträffar att barn används av kriminella i olika syften. Detta är en svår avvägning.
Inom svensk polis arbetar man mycket medvetet med barnperspektivet och med att försöka utveckla metodik och kunskap och även medvetande om barns situation för att så långt som möjligt göra detta rätt. Det är också skälet till att vi exempelvis har särskilda centrum för unga brottsoffer. Barn eller unga som har blivit utsatta för brott eller varit med om en traumatisk händelse behöver få stöd och hjälp att hantera detta för att de, precis som Maria Ferm påpekar, inte själva ska få en negativ inställning till rättsväsendet eller - vad värre är - försöker ta lagen i egna händer, vilket inte är helt ovanligt. Detta är någonting som polisen arbetar med hela tiden, och jag tycker att det är oerhört viktigt.
Om vi håller oss till det interpellationen handlar om kan jag inte annat än se att det är en mycket svår bedömning som har varit nödvändig att göra huruvida polisen gjorde rätt eller fel och huruvida man höll sig till den proportionalitet som åläggs polisen att ta hänsyn till när den gör ingripanden. Detta utreds nu, och det görs på ett bra sätt.
Det är lätt att säga att det vore mycket bättre om det fanns en fristående myndighet. Men två utredare har konstaterat att det förmodligen inte är på det sättet. Man har inte haft invändningar mot de utredningar som har gjorts. Man har inte heller föreslagit något bestämt annat, utan man har pekat på att det hela sker med stor kvalitet.
Vad regeringen har valt att göra är att ytterligare frigöra verksamheten och sätta den under en annan ledning med tillsyn av Rikspolisstyrelsens styrelse för att också utanpåverket - om jag uttrycker det så - ska tydliggöra att detta är en egen verksamhet. Även om vi skulle ha en egen myndighet för detta kommer vi att behöva använda poliser för utredningsverksamheten. Det är de som har den kunskap som krävs för att göra polisutredningar, och sådana behöver rättsväsendet för att sköta sitt arbete. Jag tycker inte att det är så enkelt att man bara kan säga att en annan organisation skulle lösa det hela.
Jag tycker också att det finns anledning att säga att vi har goda erfarenheter av att polisen har utvecklat sitt arbete. Om vi kommer ihåg allt det som hände under toppmötet i Göteborg 2001 och tänker på hur lugnt och fridfullt vårt ordförandeskap i EU nu, med många stora möten, ändå kunde genomföras visar det nog ändå att polisen har utvecklat sin förmåga att arbeta på ett mer modernt och professionellt sätt. Detta arbete ska fortsätta.
Anf. 6 Maria Ferm (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för att hon har svarat på mina frågor. Jag tycker att det är viktigt att diskutera detta för att inte åsidosätta rättssäkerhet, barns rättigheter eller medborgerliga rättigheter i terroristjaktens namn.
Sverige behöver hålla fanan högt och inte acceptera inskränkningar i medborgerliga rättigheter genom vare sig massiv övervakning eller godtyckliga gripanden.
Avslutningsvis vill jag påpeka att det är av största vikt att det finns ett stort förtroende för rättsväsendet. Det förutsätter att rättsväsendet agerar proportionerligt och respektfullt gentemot misstänkta individer.
Anf. 7 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag kan instämma i Maria Ferms inlägg. Proportionaliteten är en grundläggande princip liksom att man utreder det som eventuellt har gått snett.
Jag tar också tillfället i akt att jag utgår från att Maria Ferm ser mycket allvarligt på genuina anklagelser eller misstankar om terroristbrott. Jag tolkar hennes inlägg så. Det är viktigt att vi också kan agera kraftfullt mot grov allvarlig brottslighet.
Det är dessa avvägningar som är besvärliga, och jag utgår från att vi tillsammans ska kunna arbeta för att se till att successivt stärka rättssäkerheten och prövningen av denna typ av frågor.
Sedan har vi säkert anledning att återkomma till olika aspekter på barns rättigheter och de särskilda behov som barn har i alla typer av rättsprocesser men också när de kanske bara bevittnar olika typer av möten med rättsprocessen. Det påverkar barn, och det ger effekter långt fram i livet. Jag är angelägen om att detta sker på ett genomtänkt och kvalitativt sätt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.