De medicinska behoven i Gaza
Interpellation 2024/25:614 av Alexandra Völker (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-04-15
- Överlämnad
- 2025-04-16
- Anmäld
- 2025-04-22
- Sista svarsdatum
- 2025-05-06
- Svarsdatum
- 2025-06-09
- Besvarad
- 2025-06-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Minst 5 230 barn i Gaza fick under 2024 livslånga funktionsnedsättningar på grund av explosiva vapen. Sannolikt är den egentliga siffran mycket högre. Det är barn som har förlorat armar, ben, syn eller hörsel. Barn som är i behov av vård och rehabilitering för att minimera hindren som dessa skador kommer att innebära under resten av deras liv, något det inte finns möjlighet till i dag.
Sverige har möjlighet att bidra både här och nu i form av medicinsk evakuering, och långsiktigt genom att stötta i återuppbyggnaden av hälsovården i Gaza och dela med oss av den expertis vi har på området.
Mina frågor till statsrådet Acko Ankarberg Johansson är därför:
- Kommer statsrådet, inom sitt ansvarsområde, att verka för att Sverige ska ta emot patienter i akut behov av vård från Gaza?
- Hur ser statsrådet, inom sitt ansvarsområde, att Sverige långsiktigt kan bidra för att möta de enorma medicinska behov som användningen av explosiva vapen orsakat befolkningen i Gaza?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:614
Webb-tv: De medicinska behoven i Gaza
Dokument från debatten
- Måndag den 9 juni 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:128
- Protokoll 2024/25:128 Måndagen den 9 juniProtokoll 2024/25:128 Svar på interpellation 2024/25:614 om de medicinska behoven i Gaza
Protokoll från debatten
Anf. 8 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Fru talman! Alexandra Völker har frågat mig om jag, inom mitt ansvarsområde, kommer att verka för att Sverige tar emot patienter i akut behov av vård från Gaza samt för att Sverige långsiktigt kan bidra för att möta de enorma medicinska behov som användningen av explosiva vapen har orsakat befolkningen i Gaza.
Fru talman! Den humanitära situationen i Gaza är katastrofal. Det är oacceptabelt att Israel under mer än två månader inte släppte in något humanitärt stöd till civilbefolkningen och att den hjälp som nu når fram är fullständigt otillräcklig. Det behövs vapenvila och omedelbart, säkert och varaktigt humanitärt tillträde för att lindra det enorma mänskliga lidandet. Civila måste skyddas. All kvarvarande gisslan måste släppas – omedelbart och ovillkorligen.
Tillsammans med EU påtalar regeringen vikten av att obehindrat tillträde för storskaligt humanitärt stöd in i och inom Gaza säkerställs i enlighet med internationell humanitär rätt. Regeringen fördömer kraftfullt attacker mot hjälppersonal och fortsätter att upprepa att humanitär personal och sjukvårdspersonal ska skyddas och respekteras.
Regeringen har sedan krigets början stöttat den humanitära responsen i Gaza med över 1 miljard kronor. I december förra året beslutade regeringen att kraftigt stärka sin beredskap för att stötta responsen genom att för 2025 avsätta upp till 800 miljoner kronor till den humanitära krisen i Gaza och regionen. I början av mars beslutade regeringen om en första utbetalning om 300 miljoner kronor av dessa medel. Till detta kommer regeringens befintliga omfattande kärnstöd till flera stora humanitära aktörer på marken. För att hjälpen ska nå fram fortsätter regeringen även att driva den helt centrala frågan om humanitärt tillträde.
För att bistå den utmanande sjukvårdssituationen har Sverige bland annat gett extra stöd till Unicef, som bistår barn och familjer med hälso- och sjukvård och socialt stöd, till ICRC, som levererar livräddande medicinsk utrustning och sjukvårdsstöd, samt till UNFPA som arbetar med livräddande förlossningsvård, mödrahälsovård och vård av nyfödda.
Därtill har regeringen gett relevanta myndigheter i uppdrag att genom EU:s civilskyddsmekanism donera medicinsk utrustning, vilket resulterat i att Sverige donerat efterfrågat sjukvårdsmateriel till Egypten, som tar emot patienter från Gaza. Regeringen utesluter inte att ta emot patienter för vård i Sverige.
Det svenska humanitära stödet till Gaza sker både genom riktade insatser och genom flexibla kärnstöd, som humanitära aktörer kan använda där det behövs som allra mest. Samtidigt fortsätter Sverige genom utvecklingssamarbetet att ge långsiktigt stöd till regionen, exempelvis inom hälso och sjukvårdssektorn. Viljan och kraften att hjälpa till – den har Sverige.
Anf. 9 Alexandra Völker (S)
Fru talman! ”Gaza har förvandlats till en massgrav för palestinier och personer som arbetar där … Humanitära organisationer kämpar med brist på säkerhet och brist på utrustning. Detta gör att människor har få, om ens några, alternativ när det gäller tillgång till vård.”
Så beskrev Läkare Utan Gränsers koordinator i Gaza situationen på plats tidigare i vår. Sedan dess har situationen förvärrats ytterligare.
Det som sker i Gaza har många dimensioner av lidande. Med den här interpellationen vill jag fokusera på de enorma medicinska behoven, de akuta men också de långvariga, på de långvariga konsekvenserna för de hittills minst 21 000 skadade barnen och på hur Sverige kan bidra.
Enligt Rädda Barnen fick minst 5 230 barn i Gaza under 2024 livslånga funktionsnedsättningar på grund av explosiva vapen. Sannolikt är den egentliga siffran mycket högre. Detta är barn som har förlorat armar, ben, syn eller hörsel – över 5 000 barn bara förra året! De här barnen har förlorat sina hem. Många har förlorat nära familjemedlemmar. Många är nu föräldralösa. Flera har förlorat hela sin familj.
Samtidigt har de själva stora skador som kommer att påverka dem för resten av livet. Vi talar om omfattande skador som amputationer, och det på en plats där sjukvården är helt sönderslagen. Vi talar om amputerade barn utan en bostad att återhämta sig i, utan mat och mediciner och utan möjlighet till nödvändig sjukvård.
De barn som utsätts för en amputation är i stort behov av sjukvård, inte bara för det mest akuta utan för lång tid framöver. Den vård du får har oerhört stor betydelse för funktionen framöver och för hur omfattande funktionsnedsättningen blir.
Jag vet själv detta mycket väl. Jag fick som barn stora delar av min vänstra hand amputerade på grund av en olycka, så jag vet vilken betydelse det har att få en specialiserad läkare som med rätt verktyg kan rädda så mycket som möjligt av funktionen. Jag vet hur viktig uppföljningen är efteråt – att säkerställa att såret läker som det ska, att kroppen inte stöter bort något och att det inte utvecklas till en farlig infektion. Jag vet hur viktig uppföljningen fortsätter att vara med ett växande barns kropp. Jag vet också hur viktig tillgången till habilitering är för att lära sig använda sin nya kropp.
En sak jag verkligen vet är vilken fantastisk förmåga vi i Sverige har, vilka fantastiska ortopeder, arbetsterapeuter och ortopedtekniker vi har och hur mycket vi har att bidra med.
Mina frågor till sjukvårdsministern är: Om vi i Sverige har viljan och kraften, som sjukvårdsministern uttryckte det i sitt anförande, varför tar vi inte emot skadade barn från Gaza? Och hur ser sjukvårdsministern att vi långsiktigt kan bidra för att möta de enorma medicinska behov som Gazas barn kommer att leva med för resten av livet?
De här barnen har redan blivit fråntagna nästan allt. Vi kan åtminstone se till att de får den sjukvård de behöver.
Anf. 10 Håkan Svenneling (V)
Fru talman och statsrådet! Det är en medveten svält, skapad av israeliska politiker, som vi ser i Gaza. Det är ingen naturkatastrof eller olycka som har hänt, utan det är helt och hållet politiska beslut som har skapat den fruktansvärda humanitära situation vi ser. Kombinerat med militära attacker skapar detta en fruktansvärd situation framför allt för de barn som befinner sig i Gaza.
Att få till ett eldupphör och få ett slut på folkmordet är det absolut viktigaste vi i världssamfundet nu kan göra. Det skulle göra att vi kunde få in humanitärt stöd till dem som lider. Vi vet i dag att det är Israel som systematiskt stoppar det humanitära stödet.
Fru talman! Sverige har ett tydligt ansvar för att evakuera och vårda patienter från Gaza i denna katastrofala humanitära kris där sjukvården har kollapsat och tusentals människor behöver akut medicinsk hjälp. Vi gör det redan i dag för att stödja det ukrainska folket, och vi skulle kunna göra mycket för att rädda liv också i Gaza.
EU-kommissionen har varit tydlig i sin uppmaning att vi borde ta emot svårt sjuka och krigsskadade, framför allt barn, från Gaza. Jag tycker att vi som land har en medmänsklig skyldighet att ställa upp.
Det finns inga rimliga skäl för Sverige att avstå från att ta emot patienter. Svensk sjukvård har kapacitet. Region efter region har tydliggjort att man är redo att ta emot Gazapatienter.
Det råder dock inte vapenvila i Gaza just nu, och det försvårar absolut evakueringar. Men det är inte omöjligt. Flera patienter finns redan i dag i Egypten. Genom att ta dem därifrån skulle vi både se till att de fick bättre vård och underlätta för vården i Egypten.
Dessutom måste vi vara redo den dag vapenvilan kommer, och den kommer att komma förr eller senare. Därför måste våra myndigheter redan nu ges i uppdrag att förbereda mottagandet av Gazapatienter.
I helgen, fru talman, tittade jag på det sista avsnittet av SVT:s serie Sverige och kriget. I den efterföljande diskussionen pratade man om likheterna mellan andra världskriget och läget i dag. Precis som i andra världskriget är Sverige inte i krig i dag, men vi påverkar och kan påverka där det råder konflikt, där det råder krig och där det pågår folkmord. Precis som då kan vi ta emot flyktingar, hjälpa människor och göra rätt saker.
Vi gjorde också fel saker under andra världskriget, som baltutlämningen eller när Röda Korset, som serien visade, prioriterade svenskar framför exempelvis fransmän. Vi kan om vi gör fel införa dubbla måttstockar och agera olika i olika typer av konflikter. Eller så kan vi agera konsekvent för att rädda mänskligt liv och stå upp för alla liv, oavsett var eller med vilka motiv de är i fara.
Från Vänsterpartiet ser vi att Sverige har ett ansvar att agera humanitärt och ta emot patienter, särskilt barn, från Gaza, i synnerhet som EU-kommissionen och Världshälsoorganisationen efterfrågar det och många andra EU-länder redan tar sitt ansvar.
Det pågår ett folkmord. Vi har ett ansvar att rädda så många liv som möjligt. Jag hoppas att sjukvårdsministern och regeringen tar det ansvaret. Jag bryr mig inte om vilken minister i regeringen som är ansvarig för den här portföljen. Jag bryr mig om att den svenska regeringen agerar mer kraftfullt än vad man gör just nu.
Anf. 11 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Fru talman! Jag tackar de ledamöter som lyfter den här frågan.
Vi är helt överens om att kräva omedelbar vapenvila och omedelbart humanitärt tillträde – och inte ett litet tillträde. Enstaka lastbilar har fått komma in, men nu måste man öppna alla portar så att alla som väntar – det är betydande resurser som finns utanför Gazas gränser – kan ge humanitärt stöd. Det får inte finnas någonting som stoppar det humanitära tillträdet när situationen är så här katastrofal. Det räcker alltså inte med det stöd som man just nu försöker få fram. Det krävs ett helt öppet humanitärt tillträde.
Samtidigt måste man skydda all humanitär personal och sjukvårdspersonal. Det ingår i den humanitära rätten att man ska respektera dem. Det finns ändå vissa lagar som måste följas i krig. En av dem är man ska skydda sjukvårdspersonal och civil personal som är där för att skydda befolkningen. Man måste återgå till det som är normala former även i en så svår situation som det förstås är på plats.
Sveriges uppfattning är att vi måste fortsätta kräva omedelbart eldupphör och humanitärt tillträde. Vi ger därför rejält med stöd. Precis som ledamoten Svenneling sa är det nödvändigt att vi förstärker våra insatser. Vi har gjort det. Vi har fördubblat det ekonomiska stödet till FN-organ som verkar på plats. De måste ju i dag kunna komma in med sina hjälpsändningar. De står och väntar på att kunna leverera det stöd som vi har betalat för.
Fru talman! Sverige är ingen liten finansiär. Vi är en av de största i världen på att ge stöd till Gaza, och vi kommer att behålla den inriktningen därför att det är precis som ledamöterna lyfter fram här. Av etiska och humanitära skäl måste vi ge stöd till människor som är utsatta, befinner sig i stor nöd och har levt i en obeskrivlig situation under lång tid.
Just situationen för barn, som ledamöterna lyfter fram här, är väsentlig. Barn som lever i krigszoner växer upp med att det är så världen ser ut. De lär sig att känna igen vad olika ljud betyder, exempelvis om de ska ta skydd och gå till en skyddad plats eller inte. Sådana kunskaper ska inte barn behöva ha med sig. Barn ska leka fritt, umgås med kompisar och vara som andra barn. Det är långtifrån situationen i Gaza. Därför är de krav som regeringen ställer helt nödvändiga. Vi har också dubblerat det humanitära stödet så att det ska bli möjligt för människorna att få sjukvård.
Det har också ställts en fråga om vilka länder som har mottagit patienter. Det är ett fåtal patienter som har kommit inom ramen för EU:s civilskyddsmekanism. Sedan uppmaningen kom för drygt ett år sedan har 180 patienter tagits emot. Ganska få, med andra ord. Och det beror helt enkelt på svårigheterna. Det är riktigt svårt.
Detta att lägga mycket tid och resurser på att hjälpa patienter hit skulle riskera att vi inte gör det vi borde på plats. Nu är det enbart hjälp i närområdet, att öppna gränserna så att all humanitär hjälp kommer in, som gäller. Ingenting annat. Man måste få ett humanitärt tillträde och skydd för all sjukvårdspersonal. Det är vad som är riktigt akut.
Regeringen utesluter inte något framöver, men det är inte många länder som har tagit emot patienter just med tanke på de svårigheter som finns rent praktiskt och juridiskt. Regeringen kommer att återkomma i frågan, och framför allt utrikesministern och bistånds- och utrikeshandelsministern är väl uppdaterade och har nära kontakter med berörda för att veta att vårt stöd når fram.
Anf. 12 Alexandra Völker (S)
Fru talman! Det är mycket bra att vi är överens om behovet av permanent vapenvila och omedelbart humanitärt tillträde. Där är vi helt överens.
Sedan är det ingen hemlighet att vi socialdemokrater önskar och kräver att regeringen agerar mer kraftfullt, men det är för eftermiddagens debatt med utrikesministern.
De medicinska behoven fortsätter att växa i Gaza, samtidigt som den humanitära hjälpen har stoppats från att släppas in och samtidigt som bomberna fortsätter att falla. Gazas sjukvårdssystem har kollapsat, samtidigt som vårdbehoven ökar dramatiskt. Inget av Gazas sjukhus är fullt fungerande. Blockaden under våren har gjort det omöjligt att få in livsviktiga förnödenheter, till exempel antibiotika, smärtstillande och narkosmedel.
Samtidigt som de medicinska behoven ökar slås alltså det medicinska systemet, sjukvården i Gaza, sönder fullkomligt. Sjukvårdspersonal tvingas arbeta med risk för sitt eget liv. Bara under de senaste månaderna har vi gång på gång sett hur sjukvård och sjukhus fortsätter att attackeras, och det är helt oacceptabelt.
Israel har släppt uppskattningsvis mer än 75 000 ton explosiv ammunition över Gaza. Enligt FN kommer det att ta upp till 14 år att röja alla vapen som har använts men ännu inte exploderat. Det här är ingenting som bara handlar om här och nu, utan det handlar om både den akuta krisen och vilket stöd vi kan ge långvarigt. Det här kommer Gazas barn att leva med under lång tid.
Sjukvårdsministern nämnde det humanitära stöd som regeringen ger. Självklart tycker vi att det är bra att det humanitära stödet har ökat till 800 miljoner. Men med det sagt är det ett oerhört stort problem att man har tagit bort pengarna från UNRWA, som har stått för den första vårdlinjen. Sverige är det enda EU-landet som helt har stoppat finansieringen. EU har exempelvis beslutat att öka, och det har även flera EU-länder gjort.
Även om det nu finns en lagstiftning som absolut försvårar UNRWA:s arbete är det just UNRWA som varje dag med sitt medicinska team ger primärvård till mer än 16 000 personer. Ska vi prata om vård är UNRWA helt ovärderligt, och för den organisationen har regeringen tagit bort finansieringen. Det är inte bara vi som säger detta, utan Diakonia, Läkare Utan Gränser i Sverige, Oxfam Sverige, Plan International Sverige och Rädda Barnen har just nu ett gemensamt uttalande där de betonar hur avgörande UNRWA är just för att nödhjälpen ska nå fram. Läkare Utan Gränsers generalsekreterare säger att UNRWA är absolut nödvändigt för att organisationen ska kunna bedriva humanitärt stöd i Gaza på ett effektivt sätt.
Jag måste få ställa en fråga. Det är bra att Sverige har donerat efterfrågad utrustning till Egypten. Vi ska stötta så mycket vi kan. Men menar sjukvårdsministern att det är Egypten som ska ta hela det medicinska ansvaret? FN:s bedömning var i början av året att 12 000 människor var i behov av medicinsk evakuering. Det är en siffra som tveklöst har ökat efter de senaste månaderna.
Vi förstår att situationen är oerhört svår. Men för varje person som kan få hjälp, varje barn som kan evakueras, görs en otroligt viktig insats.
Jag har inte heller fått något svar på min fråga om vad Sverige kommer att göra långsiktigt.
Anf. 13 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Sjukvården har kollapsat i Gaza, och vi ska absolut fortsätta att stödja och utöka stödet till Gaza och den sjukvård som bedrivs där. Det är bra att vi kan hjälpa på plats. Det är i många fall föräldralösa barn som behöver vård och rehabilitering. Men vi ska inte skapa en motsättning mellan vård i Gaza, i Egypten eller i Sverige. Alla delarna kommer att behövas för att hjälpa och rädda mänskligt liv – rädda palestinskt liv.
Det är tragiskt att vi står här nu. Den här interpellationen lämnades in för länge sedan, och regeringens svar är fortfarande att man återkommer i frågan. Ett mycket bättre besked hade varit att Sverige är berett att ta emot patienter så mycket det går. Vi kan inte göra allt, men vi kan göra så gott vi kan. Norge har tagit emot, och Belgien, Tyskland, Italien, Spanien och Slovakien har försökt att ta sitt ansvar. Men Sverige finns inte med på listan än, och det är därför vi behöver den här interpellationsdebatten.
Det uppfattas som att Sverige har dubbla måttstockar. När regeringen är så vag i sin kritik av Israel och Israels krigföring uppfattas det som ett indirekt stöd. När vi stöder andra länder med medicinska evakueringar men inte Gaza uppfattas det som dubbla måttstockar. När regeringen har smutskastat och dragit in stödet för den viktigaste humanitära organisationen i Gaza i form av UNRWA uppfattas det så.
Sverige behöver göra mer. Vi behöver öka vår kritik mot Israel, vi behöver öka hjälpen till Gaza och vi behöver ta emot Gazapatienter, framför allt barn. Det är så vi gör skillnad för att stå upp för folkrätten och stå upp för att rädda mänskligt liv.
Anf. 14 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Fru talman! Jag tackar ledamöterna för kompletterande inlägg.
Situationen för människor i Gaza är katastrofal. När man inte ens kan lita på att sjukvården skyddas är man extremt utsatt.
Låt mig referera till en sjukvårdsövning i Sverige. När jag kom dit hade den stora flaggan med ett rött kors satts upp – den som alltid sätts upp för att symbolisera att det här inte ska röras eftersom här pågår sjukvård. Den ordningen har vi länge haft i krig, nämligen att sjukvårdsinrättningen och sjukvårdspersonalen ska skyddas.
Nu har vi sett på plats efter plats i världen, också i Gaza, att man inte följer den humanitära rätten och inte respekterar den ordningen. Det är inte bara fråga om att man bryter mot en ordning som man kan bestraffas för utan varenda människa som behöver sjukvård drabbas, de som arbetar, patienterna, alla berörda. Det faktum att man har gått igenom barriären på så många ställen, att man inte respekterar den ordningen utan attackerar sjukvårdsinrättningar och sjukvårdspersonal, är katastrofalt för hela världen.
Därför har det varit nödvändigt att Sverige förstärker sitt stöd, men det har varit omöjligt att komma in i Gazaområdet under flera månader. Därför är vårt främsta krav nu eldupphör men också helt öppet humanitärt tillträde, inte ett fåtal transporter utan helt öppet tillträde. Alla de organisationer som finns, bland annat med hjälp av våra pengar eftersom vi är en av de allra största bidragsgivarna i världen, behöver kunna komma in och ge sitt stöd till befolkningen. Nu har man stått utan hjälp i flera månader. Det har fått konsekvenser som kanske inte går att reparera i efterhand.
Ledamoten Svenneling lyfter upp vilka länder som har tagit emot genom EU:s civilskyddsmekanism. Jag måste säga att Slovakien inte finns med, men det är möjligt att de har gjort det ändå.
Första gången EU gick ut med sitt brev aktiverade man inte civilskyddsmekanismen. Jag har många frågor kring varför man inte gjorde det. Man har inte heller aktiverat något massflyktingdirektiv eller gjort de saker som har underlättat och gjort det möjligt för oss att ta emot medicinska evakueringar från Ukraina. Det är ändå en fråga man behöver fundera på framöver.
Det måste också finnas juridiska och praktiska möjligheter att genomföra det, för att de patienter som behöver hjälp också inom rimlig tid kan komma till den hjälpen, så att det inte får långtgående konsekvenser.
I nuläget är det regeringens uppfattning. Jag står helt bakom de beslut som berörda ministrar och UD har fattat om vilka organisationer man tänker använda för att stötta verksamheten, på grund av att de bedöms vara mest effektiva och kan komma in på plats.
Men nu – jag vill upprepa det, fru talman – krävs omedelbart eldupphör och humanitärt tillträde på bredden, inte bara enstaka lastbilar.
Anf. 15 Alexandra Völker (S)
Fru talman! I Expressen har vi kunnat läsa om akrobattvillingarna Ahmed och Mohammed – akrobaterna med stora drömmar. Nu finns inte längre Mohammed, och Ahmed har förlorat båda sina ben och stora delar av sin vänstra hand och har flera andra stora skador.
Ahmed är i akut behov av vård, men den vården finns inte i Gaza. När han får frågan om vad han skulle önska sig om han fick tre önskningar svarar han: att kriget stoppas och att de häver blockaden, att de som är i hans situation får vård utomlands och att han ska kunna utöva sin hobby igen. Ahmed och de andra skadade barnen i Gaza behöver vård i dag, och de behöver vård och hjälp framöver.
Vi behöver lyssna till Världshälsoorganisationen och till EU:s uppmaningar. Vi behöver lyssna till Vårdförbundet och regionerna här i Sverige, som står redo att hjälpa till. Sverige har oerhört mycket att bidra med. Vi har en fantastisk förmåga att hjälpa de här barnen. Vi behöver göra det här och nu och särskilt när det, förhoppningsvis snart, blir en permanent vapenvila.
Men vi behöver också stötta långsiktigt. De här barnen kommer att ha de här utmaningarna för resten av sina liv. Behoven kommer att finnas under resten av deras liv. Och sjukvården i Gaza, som är sönderslagen, kommer inte att återuppstå av sig själv. Den kommer att behöva byggas upp. Sverige och andra länder, som har den förmågan, kommer att behöva vara en aktiv del i det och verkligen visa och ta ansvar.
Jag tackar sjukvårdsministern för debatten. Jag hoppas att jag i det sista anförandet kanske ändå kan få svar på hur Sverige kan bidra långsiktigt.
(Applåder)
Anf. 16 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Fru talman! Jag vill tacka ledamoten, som har lyft den här frågan och ställt interpellationen.
Jag beklagar att jag inte svarade på frågan om Egypten. Vi har agerat helt inom ramen för EU:s civilskyddsmekanism. När det kommer en förfrågan bedömer vi om vi kan svara på den. Det är därför vi har svarat på den till Egypten. De behövde medicinsk utrustning för att kunna bistå dem som vid de tillfällena kunnat komma ut ur Gaza att få hjälp på plats där.
När vi säger att vi ger hjälp på plats handlar det om det som Egypten bidrar med; där har vi kunnat stötta på lite olika sätt, också med personal för att öka kompetensen. Men det handlar också om den hjälp vi ger, förstås genom framför allt de FN-organ som finns på plats inne i Gaza.
Det mest akuta nu handlar dock om att just komma in. Det står så mycket hjälp utanför. Det fåtal transporter som man har utsläppt in är dessutom hjälptransporter som inte alls verkade vara ändamålsenliga för uppdraget utan som tillkommit av andra skäl. Det är inte det vi vill se ske för de pengar som vi har gett.
Vi har valt att gå in med extra stöd och inte bara kärnstöd, där vi är stora från början och är en av de allra största aktörerna, därför att vi behöver kunna hjälpa genom FN-organ som är på plats. De är vana vid att göra detta och vet hur man kan komma med hjälp när det gäller såväl mat som sjukvård och socialt stöd. När vi har fördelat pengar har det varit viktigt för oss att också organisationer som jobbar med socialt stöd på många sätt finns med.
Precis som ledamoten lyfter upp tror jag att den långsiktiga effekten kommer att vara det största. Det som barnen i Gaza behöver är ett hopp, om att det kommer att bli någonting bättre framöver. Då måste man snarast få ett eldupphör. De kan nämligen inte känna hopp om de ständigt bombas. Man måste få till det humanitära tillträdet, så att de åtminstone ser att det finns en förhoppning om att återgå till någonting som kanske är normalt.
Vi behöver hjälpas åt att se till att det blir stopp för vapen och stopp för våld. Och vi behöver se till att vi faktiskt får ett humanitärt tillträde. Det skulle kunna ge barnen i Gaza en början till hopp.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.