De fossila utsläppen
Interpellation 2008/09:294 av Ygeman, Anders (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-01-28
- Anmäld
- 2009-01-29
- Besvarad
- 2009-02-10
- Sista svarsdatum
- 2009-02-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 28 januari
Interpellation
2008/09:294 De fossila utsläppen
av Anders Ygeman (s)
till miljöminister Andreas Carlgren (c)
Sverige kan radikalt minska sina utsläpp av växthusgaser genom förbättrad energieffektivisering, ökad satsning på hybrid- och elbilar samt ett förändrat jord- och skogsbruk. Det visar en ny rapport från Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).
Rapportens slutsats är att Sverige på egen hand kan minska de fossila utsläppen med 60–70 procent fram till år 2030. Vi kan som industrination med stort transportbehov ändå föregå med gott exempel, menar IVA. Sverige behöver inte tillgodoräkna sig minskningar från projekt i tredje världen, något som alltmer uppenbart tycks vara regeringens huvudåtgärd.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Vilket nationellt mål avser miljöministern att verka för att regeringen ska föreslå?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:294
Webb-tv: De fossila utsläppen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:67 Tisdagen den 10 februariProtokoll 2008/09:67 13 § Svar på interpellation 2008/09:294 om de fossila utsläppen
Protokoll från debatten
Anf. 93 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Anders Ygeman har frågat mig vilket nationellt mål för att minska utsläppen jag avser att verka för att regeringen ska föreslå.
Regeringen visade tidigt avsikten att flytta fram positionerna och höja ambitionen inom miljöpolitiken, inte minst i klimatarbetet. Sverige ska visa ledarskap både när det gäller vad vi gör här hemma och internationellt.
För att klara klimatutmaningen krävs en bred samverkan mellan länderna globalt och med hela det svenska samhället. Därför lade regeringen upp en ambitiös process och vände sig till hela samhället för den förändring som nu förestår.
Sveriges främsta experter på klimatområdet utsågs att ingå i det vetenskapliga rådet, som utifrån vetenskapen gav förslag till nationellt mål för utsläppsminskningar. Med inbjudan till en bred politisk uppslutning tillsattes den parlamentariska klimatberedningen som gav förslag till mål och åtgärder. Regeringen initierade även Kommissionen för hållbar utveckling som leds av statsministern och är ett forum för fortsatt dialog. Våren 2008 höll regeringen överläggningar med intressenter i olika sektorer och branscher, såsom arbetsmarknadens organisationer, större företag och ideella organisationer.
Regeringen har nu föreslagit en snabb väg för att ta sig ur fossilsamhället. Satsningen på förnybar energi och effektivare energianvändning stärker svensk försörjningstrygghet och konkurrenskraft och ger svensk forskning och företagande en ledande roll i den globala omställningen till en kolsnål ekonomi.
Överenskommelsen ska ligga till grund för förslagen i kommande proposition för en sammanhållen energi- och klimatpolitik, som ska överlämnas till riksdagen i mitten av mars. Oppositionen har med överenskommelsen som grund bjudits till samtal om Sveriges framtida energi- och klimatpolitik.
Regeringen föreslår bland annat att hälften av Sveriges energi ska vara förnybar år 2020. Certifikatsystemet för förnybar elproduktion vidareutvecklas. Ett nytt mål i nivå med 25 terawattimmar bör sättas för år 2020. Även en ny planeringsram för vindkraft på 30 terawattimmar fastställs till år 2020. Samtidigt förenklas planprocessen för vindkraft. Användningen av fossila bränslen för uppvärmning kommer att avvecklas till år 2020.
Energianvändning görs 20 procent effektivare till år 2020. Bland annat genomförs ett femårigt program för effektivare energianvändning. Programmet tillförs 300 miljoner kronor årligen, utöver dagens politik.
Klimatutsläppen minskar med 40 procent till år 2020. Målet avser den icke handlande sektorn och innebär en minskning av klimatutsläppen med 20 miljoner ton i förhållande till 1990 års nivå. Två tredjedelar av målet ska uppnås i Sverige och en tredjedel i form av investeringar i andra EU-länder eller gröna investeringar i utvecklingsländer. Utsläppsminskningar i svenska företag som omfattas av EU:s utsläppshandel räknas inte in i målet. Klimatberedningen uppskattade den utsläppsminskningen till ytterligare 8 miljoner ton. Det nationella klimatmål till år 2020 som regeringen nu föreslår överensstämmer med den nivå som oppositionen föreslog i Klimatberedningen.
Förslag och strategier för att nå klimatmålet presenteras i kommande klimat- och energiproposition. Regeringen kommer då att presentera förslag om nationellt utvecklade ekonomiska styrmedel, bland annat höjd koldioxidskatt samt minskade eller slopade undantag. Även drivmedelsskatter och övriga energiskatter kan komma att höjas. Sammantaget ska dessa utvecklade ekonomiska styrmedel ge ett bidrag på två miljoner ton i minskade utsläpp.
Ett huvudområde för insatser är transportsektorn. Fokus läggs vid att stegvis öka energieffektiviteten i transportsystemet, bryta fossilberoendet och minska klimatpåverkan. Svensk industri ska vara världsledande i omställningen, bland annat genom utveckling av hybridfordon, elbilar och biodrivmedel. År 2030 bör Sverige ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen.
År 2050 har Sverige en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser.
Sverige var drivande för att EU skulle besluta om det högsta målet som någon ländergrupp i världen har satt upp. Regeringen bekräftar nu ambitionen nationellt och tar ledningen med ett unikt ambitiöst klimatmål. Tyskland har föreslagit ett mål på 40 procent men har åtgärder för ca 36 procent. Storbritannien, Nederländerna och Norge har alla satt upp mål kring 30 procent. Samliga länder räknar med användandet av flexibla mekanismer i sina mål. Överenskommelsen ger en bra grund för Sverige att leda EU i slutförhandlingarna om en ny global klimatöverenskommelse i Köpenhamn i december.
Den stora utmaningen för vår generation av politiker är att i bred samverkan åstadkomma lösningarna för klimatet. Jag ser fram emot de fortsatta samtalen med oppositionen och hoppas på en bred uppslutning i riksdagen för klimatmål och de insatser som krävs för att klara klimatutmaningen.
Anf. 94 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Jag börjar med att tacka miljöministern för svaret.
Sverige har under tidigare regeringar fört en framsynt och framgångsrik klimatpolitik. Trots att Kyotoavtalets bördefördelning gav Sverige möjlighet att öka sina utsläpp med 4 procent beslutade regering och riksdag att vi skulle minska utsläppen med 4 procent. Då, precis som nu, torgförde skeptikerna sina åsikter. Det skulle hota jobben, och det skulle hota tillväxten. Men då hade vi en riksdag och en regering som ville och orkade ta på sig ledartröjan. Vi blev inte ledda av internationella förpliktelser. Vi tog själva ledningen.
Nu har vi facit. De svenska utsläppen har minskat med 10 procent, mer än dubbelt så mycket som den nationella målsättningen och nästan tre gånger så mycket som den internationella förpliktelsen.
Den ekonomiska tillväxten har varit rekordhög och ökat med nästan 40 procent. Sverige är det land i världen som har kommit längst med att minska utsläppen samtidigt som vi har ökat vårt välstånd.
Men den tuffa målsättningen har också lett till teknikutveckling, till nya jobb och till nytt företagande. Miljöbranschen är trots jobbkrisen en av våra växande framtidsbranscher. Sveriges offensiva målsättningar har gjort att inte bara Sverige utan svenska företag stolt lett utvecklingen. Sedan 2003 har exporten ökat med 75 procent och sysselsättningen med 13 procent. Det är en utveckling som hade varit omöjlig utan tuffa målsättningar och en framsynt politik.
Men sådana målsättningar är regeringen Carlgren inte beredd att ställa upp. Regeringen påstår sig vilja uppnå en bred enighet om de nationella klimatmålen. Men sanningen är att det inte finns en enda miljöorganisation som föreslår ett nationellt mål som är lägre än 40 procent och att det inte finns ett enda riksdagsparti utanför regeringen som har fört fram ett lägre mål än 40 procent. Före förra veckans presskonferens om kärnkraftens fortlevande i Sverige har inget av regeringspartierna föreslagit ett så lågt mål som regeringen nu föreslår.
För ett år sedan var alla de fyra allianspartierna överens om att minska de svenska utsläppen med 30 procent. Men nu när de har bestämt sig för att bygga ut kärnkraften minskar man klimatambitionerna. Då räcker det med 26,6 procents minskning av de svenska utsläppen. Det är en slappare målsättning än för ett år sedan som innebär att utsläppen minskar med en och en halv miljon ton mindre. Skillnaden kanske inte låter så stor. Men sanningen är att de ökade utsläpp och minskade ambitioner som miljöministern nu företräder motsvarar mer än dubbelt så mycket CO2-utsläpp som hela inrikesflyget. Det är en kraftig sänkning av de borgerliga ambitionerna och en kraftig sänkning av Sveriges ambitioner.
Jag måste ställa en fråga till Andreas Carlgren. Vilka av alla de organisationer, myndigheter och miljöorganisationer som du säger dig vilja samla brett bakom regeringens politik har i remissvar med anledning av Klimatberedningen sagt att beredningens borgerliga majoritets förslag om 30 procents minskningar var för hög? Finns det någon remissinstans som har drivit linjen att alliansen tidigare hade en för hög målsättning och nu när man har bestämt sig för att behålla kärnkraften kan sänka den?
Andreas Carlgren, varför behöver Sverige ett lägre nationellt mål än det som Klimatberedningens borgerliga majoritet var överens om?
Anf. 95 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Det är med någon förvåning som jag lyssnar på Anders Ygeman. Han är genom sitt parti inbjuden att verkligen delta i samtalen. Innan samtalen ens har börjat är recensionen redan klar.
Jag tror att det råder några rätt grova missförstånd. Eftersom Anders Ygeman så snabbt och innan några samtal har förts viftar bort hela den höga ambitionen ska jag ändå ställa frågan om han kan peka på något EU-land som har en högre ambition. Finns det något EU-land som kommer att nå en lägre utsläppsnivå än Sverige? Det är det som är grunden för att vi säger att vi tar ledarskapet nationellt, i EU och internationellt.
Jag värdesätter mycket att den förra regeringen någon gång på 90-talet sade sig vara beredd att minska utsläppen med 4 procent till följd av Kyotoprotokollet. Men jag har lite svårt att förstå varför det så fullständig överglänser att vi nu ska minska utsläppen som ett nationellt mål med 40 procent. Jag ska också konstatera att det innebär att vi ska minska utsläppen som ligger utanför EU:s utsläppstak med 20 miljoner ton mellan 1990 och 2020.
Jag kan bara konstatera att när ni lämnade regeringsansvaret hade ni nått en fjärdedel av det på 15 år. Under den återstående 15-årsperioden ska vi nu klara tre fjärdedelar. Vi laddar nu för och lägger upp en politik för att genomföra utsläppsminskningen tre gånger så snabbt som skedde under den förra regeringsperioden.
Jag har likväl dragit mig för att särskilt kritisera att det gick så långsamt och att så lite skedde därför att jag hela tiden har hoppats att Socialdemokraterna, Anders Ygeman och andra här i kammaren ska vara beredda att delta i det långsiktiga arbete som behövs brett här i riksdagen och i hela samhället för att motsvara hela den stora utmaning som ligger framför oss. Det är därför som jag blir så förvånad och lite undrande inför att detta bara viftas bort.
Jag måste ändå säga att det också innebär att man missuppfattar vad som gäller internationellt. De flexibla mekanismer som Anders Ygeman på något underligt sätt inte ens vill räkna in i de nationella målen är sannerligen internationellt unikt. De tillkom på u-landsinitiativ. Det är i själva verket så att u-länderna gång på gång har svikits inte bara i biståndsarbetet, vilket är fullständigt förkastligt internationellt, utan också i det internationella klimatarbetet. Det har till och med ett egenvärde att det ligger som en del både av nationellt mål och av de bindande åtaganden som länderna gör. Först då kan man från u-ländernas sida vara säker på att i-länderna kommer att leverera det som de har lovat men inte hållit. Det ligger ett egenvärde i att det är internationellt förpliktande. Dessutom är det ett sätt att bekräfta hur bråttom det är att lösa klimatfrågorna nu - nationellt, i EU och internationellt. Då ska vi samla alla de insatser som görs för att minska utsläppen och ta till de åtgärder som ger de allra effektivaste insatserna.
Det är så vi lägger upp politiken, och vi kommer också att redogöra för rader av åtgärder med anledning av det i klimatpropositionen. Jag hoppas fortfarande att Socialdemokraterna och övriga partier i riksdagen är beredda att samarbeta och inte bara vifta bort, att vara konstruktiva och inte bara argumentera ned det samarbete som kan lösa klimatproblemen och att de inte bara bedriver angrepp och konfrontation.
Anf. 96 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Det är kanske ofint att ifrågasätta miljöministerns samarbetsvilja. Men inte lät det som om det var samarbetsmannen som stod i talarstolen. Jag fick inte svar på någon av mina två frågor. Men han kastade ur sig en väldig massa frågor till mig.
Det gick så långsamt. Så lite skedde. Så karakteriserade miljöministern den socialdemokratiska regeringsperioden. Fredrik Reinfeldt har åkt världen runt och berömt den och tagit åt sig äran av den. Även Carlgren har då och då internationellt tagit åt sig äran av hur snabbt och bra det har gått i Sverige. Nu säger han att det var så lite som skedde.
Men när Andreas Carlgren och Fredrik Reinfeldt har åkt jorden runt och tagit åt sig äran av den socialdemokratiska politiken har de inte någon gång sagt att de borgerliga partierna, grunden för alliansen och regeringen, röstade mot de förslag som har lett till denna minskning.
Om vi i stället hade haft en borgerlig regering hade vi haft större utsläpp inte mindre. Ni var en bromsande faktor. När regeringspartierna gick till val för två år sedan sade Fredrik Reinfeldt att det första som han skulle göra om han vann valet var att riva upp den gröna skatteväxlingen. Kristdemokraterna gick till val på att sänka bensinskatten. Gång på gång i kammaren när det skulle fattas skarpa beslut röstade borgarna emot. Undra på vad långsamt det hade gått om vi hade haft en borgerlig regering eller röstat på de borgerliga reservationerna i kammaren.
Jag pratar gärna med miljöministern om internationella åtgärder och om CDM och en massa andra viktiga inslag i klimatpolitiken. Men i dag här i kammaren gäller vår interpellationsdebatt de nationella målen som dessa framställs i Klimatberedningen, som remissinstanserna har svarat på och som vi ska sätta upp.
Nationella mål bör rimligtvis gälla nationella utsläpp. Jag tycker inte att vi ska sätta upp svenska mål för utsläppen i Namibia, utan jag tycker att Namibia ska sätta upp mål för utsläppen i Namibia.
Jag tror att det finns en poäng med att vi sätter upp mål och driver fram åtgärder och en utveckling när det gäller nya jobb här i Sverige och då med miljöteknik. Jag är stolt över tillväxten i miljöbranschen.
Jag och Socialdemokraterna deltar gärna i samtal med regeringen. Men sanningen är att varje gång Andreas Carlgren gått upp i talarstolen här och pratat om samarbete, samtidigt som han gått till hårt angrepp mot Socialdemokraterna, har regeringens klimatambitioner minskat. Om jag ett par gånger till bjuder in till samarbete är vi snart nere på 25 procent eller 23 eller 20 procent som nationellt mål. Det verkar vara lite farligt att föra sådana samtal eftersom ambitionerna hela tiden minskar.
Ärligt talat trodde jag aldrig att regeringen skulle komma lägre när det gäller det nationella klimatmålet än vad de borgerliga partierna var överens om i Klimatberedningen och som jag trodde var ett slags golv.
Därför upprepar jag min fråga till miljöministern: Hur många av alla de organisationer, partier och miljörörelser som man säger sig vilja samla kring klimatpolitiken har föreslagit ett lägre mål för den nationella klimatpolitiken än 30 procent och hur många har sagt 26 procent, som ju regeringen nu tänker gå fram med? Det är de optimala målen för att nå framgång i Sverige och i Köpenhamnsförhandlingarna!
Anf. 97 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Det är verkligen så att få frågor är så stora som klimatfrågan. Få frågor engagerar mig lika mycket som just klimatfrågan. Det är också få frågor som kommer att kräva lika mycket engagemang runt om i hela det svenska samhället men också i hela Europa och internationellt. Därför blir det så underligt att här lyssna på Anders Ygeman som höll ett tal som egentligen var samma tal som det som hölls för några månader sedan, för ett halvår sedan, för ett år sedan, för två år sedan - egentligen det angrepp som Anders Ygeman gång på gång brukar upprepa.
Jag tror att vi är många som utan att överdriva betydelsen stilla undrar om det någon gång blir möjligt att samlas till att faktiskt på allvar prata om frågan och inte bara söka partipolitiska poänger, inte hela tiden upprepa vad som sägs i partikansliets cirkulär och inte bara låta som om de gamla partitakterna liksom är hela uppgiften i klimatfrågan.
Då blir det också lite underligt att på egen hand uppfinna en definition av vad ett nationellt mål är. Det är sannerligen inte den definition som fanns i Klimatberedningen. Där utgick man självklart från de samlade insatser som görs. Det var precis så den socialdemokratiska regeringen förra mandatperioden formulerade det - med den skillnaden att ambitionen då var lägre. Man föreslog 25 procent för Sverige som nationellt mål. Vi talar nu om 40 procent som nationellt mål för Sverige.
Beträffande Anders Ygemans fråga, som jag väl tycker var lite smått förarglig för Anders Ygemans räkning och som jag avstod från att bemöta, var det många organisationer och inte minst Socialdemokraterna själva som föreslog just ett 40-procentigt klimatmål. Jag blir återigen förvånad. Regeringen går uppenbart det målet till mötes. Men innan några samtal har förts är Anders Ygeman beredd att fullständigt avfärda det. Anders Ygeman vet tydligen på förhand att det är fel. På vilken grund, med vilket underlag och med vilken utgångspunkt? Var finns seriositeten och allvaret i det?
Visst, självklart ska vi också prata om de internationella frågorna. De hänger ju samman med det nationella målet och gör så i land efter land. Det finns icke ett land som inte också i sitt nationella mål innefattar även de internationella åtagandena. Problemet har varit att alldeles för många svikit dessa därför att man inte träffat bindande avtal.
Därför anser Sverige att de åtgärder vi vidtar, till exempel gröna investeringar i u-länder, också ska ingå som en del i våra bindande internationella åtaganden - därmed som både nationella mål och som internationella åtaganden.
Efter harangen om att så mycket motarbetats under den förra regeringens tid konstaterar jag att vi nog är många som har blivit lite trötta på den ramsan. Hela tiden säger Anders Ygeman: Jag är så stolt. Vi visade internationellt ledarskap.
Egentligen lägger jag inte energi på att säga emot det, utan jag konstaterar bara att det när vi lägger upp en politik som innebär att vi har en tre gånger snabbare takt än den som Anders Ygeman är så stolt över - vilket är helt okej att vara - blir konstigt att bara säga: Det är så fel och så lite. Det är så lite värt.
Vi lägger upp en politik som har ett mycket högre nationellt mål än vad den förra socialdemokratiska regeringen hade. Vi ökar kraftigt takten i insatserna och lägger till en rad åtgärder som också ska presenteras i propositionen. Men innan Anders Ygeman ens har sett det och innan han ens fört samtal avfärdar han det. På vilken grund?
Anf. 98 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Ja, regeringen kan hålla presskonferens och berätta hur det ska vara. Men de tål inte att det kritiseras innan man träffat dem och pratat med dem. Det tror inte jag är någon bra grund för samarbete.
Andreas Carlgren säger att jag i dag har samma kritik som den jag hade i går, för en månad sedan och för ett år sedan. Det är helt riktigt. Vi socialdemokrater har tagit IPCC-rapporten och den svenska miljörörelsen på allvar och har därmed samma nationella mål som den samlade svenska miljörörelsen, som alla miljöorganisationer: en minskning av de nationella utsläppen med 40 procent.
Den ambitionen har regeringen uppenbarligen inte. Jag grundar det påståendet på Klimatberedningen där borgerligheten uttryckte 30+8, 30 procent nationellt och 8 procent internationellt. Jag har tagit mig friheten att bläddra igenom remissvaren. Kanske borde också Andreas Carlgren göra det.
Naturvårdsverket stöder glatt Andreas Carlgren och de fyra borgerliga partierna och tillstyrker det nationella målet om 30 procent i Klimatberedningen. Regeringens expertmyndighet har kanske inte förstått Klimatberedningen på samma fina sätt som Andreas Carlgren. Men jag misstänker att det finns en poäng med att uppfatta Klimatberedningen på det sätt som de allra flesta remissinstanserna gjort: att det finns ett nationellt mål och att det finns ett internationellt mål. Jag tror också att det vore klargörande för att veta vilka åtgärder man borde ta till.
Återigen: Alla svenska miljöorganisationer - dem som Andreas Carlgren säger sig vilja samla - har exakt samma uppfattning som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet: att vi bör sätta upp målet att våra utsläpp nationellt ska minska med 40 procent. Därutöver har vi hittills alltid velat göra lika mycket eller mer internationellt än de fyra regeringspartierna velat göra.
Det stämmer att den socialdemokratiska regeringen talade om bara 25 procent, men det var före Sternrapporten och före IPCC. Det kan faktiskt med fog sägas att de kräver mer av oss än vad kunskapsläget och opinionsläget förut gjorde.
Anf. 99 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jag konstaterar att när regeringen sträcker ut handen är Anders Ygeman genast där och slår på den samt att innan samtal har förts och innan propositionen har lagts fram vet Anders Ygeman att alltihop är fel. Trots att det uppenbart är tre gånger så hög takt än tidigare är det för lite. Och trots att det är uppenbart att det inte finns ett enda land i hela Europa, vilket Anders Ygeman inte har bestridit, som har ett högre mål och att det inte finns ett enda land i Europa som når lägre utsläppsnivåer än Sverige - inte heller detta har Anders Ygeman bestridit - är det bara fel.
Det enda Anders Ygeman vill tala om är det nationella. Jag häpnar! Det finns också lite sorg i det. Jag tror nämligen att det är viktigt att skapa ett brett nationellt samarbete.
Det är bara att hoppas att det inte bara är den här tonen ensam som är avgörande inom socialdemokratin utan att det finns också de som ärligt vill samarbeta och som inser att detta är en så övergripande och överväldigande stor uppgift att det kommer att kräva det breda samarbete som det svenska samhället skulle behöva och som regeringen under alla förhållanden kommer att bedriva med det svenska samhälle som finns runt omkring.
Vi konstaterar att vi för Sveriges räkning minskar utsläppen med 40 procent enligt regeringens förslag. Det betyder ett nationellt mål som, precis så som det internationellt fastställts och precis så som det beskrivits i Klimatberedningen, är ojämförligt högre än vad som tidigare gällt i Sverige, som också är i samklang med det Socialdemokraterna själva har drivit och som är i enlighet med vad många organisationer i Sverige har drivit. Det innebär en högre ambition än vad Klimatberedningen föreslog. Jag hoppas att det till sist också vinner ett mycket brett stöd i det svenska samhället. Det vore mycket bra för det internationella klimatarbetet och för att kunna rädda klimatet tillsammans med alla dem som vill vara med och arbeta för det.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.