Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

centralisering av tingsrätterna i Gävleborg

Interpellation 2003/04:21 av Bergström, Sven (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-10-09
Anmäld
2003-10-14
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2003-10-27
Svar fördröjt anmält
2003-10-28
Besvarad
2003-11-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 oktober

Interpellation 2003/04:21

 av Sven Bergström (c) till justitieminister Thomas Bodström om centralisering av tingsrätterna i Gävleborg

I den offentliga debatten, i regeringsdeklarationer och andra högtidliga sammanhang har den socialdemokratiska regeringen tidigare hävdat att hela Sverige ska leva och få utvecklas på rimliga villkor. Den offentliga servicen i form av sjukvård, skolor, rättsvårdande myndigheter som polis och domstolsväsende med mera är oerhört viktig för att utvecklingsförutsättningar ska finnas i en bygd.

Därför är det mycket olyckligt och totalt fel signal när det nu aviseras en fortsatt stark centralisering av tingsrätterna i Gävleborgs län. Hur ska framtidstro och vilja att investera kunna mobiliseras i det privata näringslivet när det offentliga signalerar neddragning, centralisering och avveckling?

Hanteringen av tingsrätterna i Gävleborg förefaller bli ännu ett exempel på hur regeringen och dess företrädare säger en sak men i praktiken gör något helt annat.

I en interpellationsdebatt med undertecknad den 13 mars 2001 deklarerade justitieministern att:

"Regeringen har genom beslutet att lägga samman Hudiksvalls och Ljusdals tingsrätter gjort det med föresatsen att denna organisatoriska lösning skall vara långsiktigt hållbar. Därför kommer regeringen inte vara beredd att göra några organisatoriska förändringar avseende tingsrätten i Hudiksvall."

Men ministerns löfte var av allt att döma inte ens värt papperet det var tryckt på eftersom planeringen för en nedläggning av samtliga tingsrätter i Hälsingland uppenbarligen fortgått i regeringskansli och domstolsverk.

Nu reser Domstolsverkets generaldirektör runt som ställföreträdande lieman och förbereder berörd personal på vad som komma skall.

Oron bland befolkning och berörd personal är befogad då man under en lång följd av år drabbats av den centraliseringsvåg som svept fram över stora delar av den offentliga verksamheten. Polis, åklagare, skatte- och kronofogdemyndighet, lantmäteriet och sjukvården är olika exempel på viktig grundservice i samhället som varit föremål för en stark centralisering och motsvarande neddragning av verksamhet ute i regionerna.

Hälsingland är ett landskap som liksom många andra drabbats hårt av denna centraliseringsiver. Servicen blir sämre för människor, befolkningsminskningen fortgår och påskyndas av neddragningarna. En ond spiral uppstår som innebär arbetslöshet, tomma lägenheter, urholkat skatteunderlag, urholkad lokal marknad för företagen etcetera. Det är en självklarhet att människor undrar om det rentav finns en politisk strävan att utarma och ödelägga landsorten.

I berörda delar av landet finns diskussioner och oro över hur det ska gå om ytterligare ett antal av de mindre tingsrätterna försvinner. Denna oro finns nu i hela Hälsingland. Ändå tycks det inte finnas några konsekvensanalyser som styrker tesen att stora centraliserade tingsrätter skulle fungera bättre och effektivare. Inte heller förefaller det finnas dokumenterat att större tingsrätter skulle vara någon samhällsekonomisk vinst.

Ett konstruktivt alternativ till nedläggning av tingsrätter är att i stället inrikta förändringsarbetet på att öka samverkan mellan befintliga tingsrätter, eller att göra domkretsarna större. Då kan verksamhet bedrivas i flera domstolar med en gemensam domkrets. En sådan konstruktion gör det möjligt att samla specialmål till vissa av enheterna, förstärka vid sjukdom och semestrar men också utjämna arbetsbördan vid toppar samtidigt som det stora flertalet mål av mer normalt slag även fortsättningsvis handläggs vid den domstol som ligger närmast för parterna i målet. Genom den moderna IT-tekniken och de snabba förbindelser som den medger underlättas också en sådan modell.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan vill jag fråga justitieministern:

Vilka konkreta åtgärder är justitieministern beredd att vidta för att inte svika tidigare löften om tingsrätterna i Gävleborg?

Debatt

(16 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:21, centralisering av tingsrätterna i Gävleborg

Interpellationsdebatt 2003/04:21

Webb-tv: centralisering av tingsrätterna i Gävleborg

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 79 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Sven Bergström har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag är beredd att vidta mot bakgrund av uttalanden i en tidigare interpellationsdebatt angående tingsrättsorganisationen i Gävleborgs län. Som bekant pågår sedan flera år en omfattande reformering av domstolsväsendet. Det övergripande syftet med reformarbetet är att säkerställa att mål och ärenden ska avgöras med högt ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet. Förutsättningarna för allmänheten att få mål och ärenden prövade ska, med utgångspunkt i rättssäkerhet och effektivitet, vara lika över hela landet. Domstolarna ska ha en funktionell geografisk spridning i förhållande till allmänheten, myndigheterna och näringslivet. Målsättningen för arbetet med att förändra den yttre tingsrättsorganisationen är att med bibehållen tillgänglighet skapa möjligheter för en stärkt beredningsorganisation, säkerställa möjligheterna att rekrytera personal, skapa förutsättningar för återkommande kompetensutveckling, öka möjligheterna till specialisering samt att förbättra den geografiska samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter. För att förena dessa mål krävs olika lösningar för olika delar av landet. Riksrevisionsverket fick i december 2001 i uppdrag av regeringen att granska genomförda förändringar av tingsrättsorganisationen. En särskild utredare fick därefter i uppdrag att mot bakgrund av Riksrevisionsverkets granskning utvärdera hur de genomförda förändringarna av tingsrättsorganisationen förhöll sig till de av regeringen uppställda målen för förändringsarbetet. Utredningen överlämnade sitt betänkande den 31 januari 2003. Regeringen redovisade utvärderingen för riksdagen i en skrivelse den 22 maj i år. Regeringens slutsats var att målen med reformeringen av tingsrättsorganisationen i allt väsentligt uppnås genom sammanläggningarna och att reformeringsarbetet därför borde gå vidare. Även om organisationsförändringarna således leder mot de uppställda målen ger utvärderingen vid handen att möjligheterna till bland annat specialisering påtagligt skulle förbättras om domstolarnas storlek ökade ytterligare. Mot denna bakgrund måste förutsättningarna anses ha förändrats i förhållande till vad som gällde vid interpellationsdebatten för två och ett halvt år sedan. Detta är också anledningen till att regeringen inte tog slutlig ställning i frågan om tingsrättsorganisationen i Gävleborgs län i samband med den skrivelse som regeringen lämnade till riksdagen i våras. Det finns enligt min uppfattning anledning att noga överväga om den lämpligaste domstolsorganisationen i Gävleborgs län verkligen är en tingsrätt i varje landskap. Som framgår av budgetpropositionen skulle ett tänkbart alternativ kunna vara en länsdomstol med kansliort i Gävle och tingsställe på en eller flera andra orter i länet. Domstolsverket arbetar för närvarande med att komplettera verkets tidigare utredning om tingsrättsorganisationen i Gävleborgs län. Arbetet beräknas vara avslutat före årsskiftet. Resultatet av Domstolsverkets arbete bör, som tidigare framhållits, avvaktas innan slutlig ställning tas till den framtida tingsrättsorganisationens utformning i Gävleborgs län.
Sven Bergström (C)
Anf. 80 Sven Bergström (C)
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Bakgrunden till min fråga är att vi har haft drabbningar i den här frågan tidigare. Den 13 mars 2001, för drygt två och ett halvt år sedan, svarade justitieministern: Regeringen har genom beslutet att lägga samman Hudiksvalls och Ljusdals tingsrätter gjort det med föresatsen att denna organisatoriska lösning ska vara långsiktigt hållbar. Därför kommer regeringen inte att vara beredd att göra några organisatoriska förändringar avseende tingsrätten i Hudiksvall. Med det svar som jag nu har fått av justitieministern förstår jag att devalveringstiden på löften från regeringen är tolkningsbar. Det har gått två och ett halvt år. Svaret som jag nu får är någonting helt annat. Man kan fundera över om det har kommit fram några starka argument, ekonomiska, effektivitetsmässiga och sakliga, för att göra detta. I svaret säger justitieministern tydligt att "syftet med reformarbetet är att säkerställa att mål och ärenden ska avgöras med högt ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet. Förutsättningarna för allmänheten att få mål och ärenden prövade ska, med utgångspunkt i rättssäkerhet och effektivitet, vara lika över hela landet. Domstolarna ska ha en funktionell geografisk spridning i förhållande till allmänheten, myndigheterna och näringslivet." Om man tar det som utgångspunkt för att se på Gävleborgs län, två landskap med ungefär 140 000 människor i vardera landskapet, har vi i dag en tingsrätt i Gävle, en under avveckling i Sandviken, en i Bollnäs och en i Hudiksvall. Vid ett besök i Hudiksvall den 3 oktober framgick det väldigt tydligt att man nu är på gång att avveckla tingsrätten och över huvud taget i landskapet Hälsingland. Då informerade generaldirektören för Domstolsverket Stefan Strömberg om den kompletterande utredning som justitieministern också talar om. Han sade att den skulle vara klar under hösten och att Domstolsverket avser att lägga fram förslag till regeringen innan årsskiftet. Sedan ska regeringen ta ställning. Det råder ingen tvekan om att det här innebär att en domstol i Gävle är målet. Enligt uppgift är planeringen för nya lokaler i Gävle redan i full gång. Där ska personal från både Hudiksvalls och Bollnäs tingsrätt inrymmas. Det är långt gångna planer. Från ett medborgarperspektiv och även från ett rättssäkerhetsperspektiv borde det finnas en tingsrätt i Hälsingland, inte minst med hänsyn till de väldigt långa avstånd som befolkningen i Hälsingland kommer att få till en domstol i Gävle. Även från ett samhällsekonomiskt perspektiv framstår en centralisering av all verksamhet till Gävle som mindre väl övervägd, om man uttrycker det försiktigt. Både Bollnäs och Hudiksvalls tingsrätter håller mycket hög kvalitet. Hudiksvalls tingsrätt var i fjol en av två domstolar i landet som uppfyllde samtliga de verksamhetsmål som regeringen uppställt. Enligt den senaste statistiken hade tingsrätten den näst billigaste styckkostnaden per mål för samtliga domstolar i landet. Även Bollnäs tingsrätt ligger väl framme när det gäller uppfyllda verksamhetsmål och styckkostnader för målen. Utifrån det här är det svårt att se vilka vägande skäl det finns - effektivitets- eller kostnadsskäl - att centralisera verksamheten till Gävle på det sätt som regeringen nu förefaller vara inne på liksom Domstolsverket. Det skulle vara välgörande om justitieministern i sitt nästa inlägg kunde utveckla skälen till att göra den här starka centraliseringen. Varför går man ifrån det långsiktiga löftet för bara två och ett halvt år sedan att det skulle vara en permanent lösning med en tingsrätt i Hudiksvall?
Kenth Högström (S)
Anf. 81 Kenth Högström (S)
Fru talman! Sven Bergström har interpellerat i denna mycket viktiga fråga om den framtida tingsrättsorganisationen i vårt län. Jag och mina fyra socialdemokratiska riksdagskamrater på Gävleborgsbänken har motionerat i samma fråga. Det är en motion, fru talman, som kommer att avhandlas i denna kammare i morgon i ett särskilt betänkande från justitieutskottet. Jag har även anmält mig till den debatten. Jag kommer inte att släppa debatten. Justitieministern ska förstå det. Om en tingsrätt klarar samtliga tolv av regeringen ställda verksamhetsmål två år i rad som Hudiksvall har gjort - Bollnäs gör nästan likadant - ska det då inte premieras? Om man har högt ställda krav på rättssäkerhet och det inte kan bevisas någonstans i Domstolsverkets översyn och utredningar att man har brustit i frågan om rättssäkerhet ska inte det premieras? Låt mig, fru talman, jämföra Hälsingland med två andra landskap inpå våra knutar, Medelpad och Ångermanland. Hälsingland har 10 000 fler människor än både Medelpad och Ångermanland, är betydligt mer ytkrävande, tre gånger så stort som Medelpad och lika stort som Ångermanland. Jag har gjort en jämförelse, och jag kan bara konstatera att samtliga de inkomna mål av ordinär typ som finns i Hälsinglands tingsrätter är fler än vad som finns i Ångermanland och Medelpad. Det som skiljer är att Ångermanlands och Medelpads har särskilda uppgifter också. Jag kan inte tänka mig att justitieministern skulle kunna föreslå en centralisering till Sundsvall i Västernorrland. Jag skulle inte kunna tänka mig att Östersunds tingsrätt som baseras på ett mindre befolkningsunderlag än Hälsingland skulle läggas ned. Jag kan inte tänka mig att Lycksele skulle läggas ned. Jag kan inte tänka mig att Norra Lapplands tingsrätt skulle läggas ned. Men det är ungefär det man känner att Domstolsverket med något sorts stöd av regeringen nu bereder. Att ett landskap som har haft egen landskapslag längre än något annat landskap norr om Västergötland, sedan 1100-talet, ska bli av med sin tingsrätt är orimligt. Däremot kan jag förstå och säga ja till att man ser över en sammanslagning av de båda tingsrätterna i Hälsingland. Men låt inte hälsingar, medborgare, nämndemannaorganisation och poliser, få så långt att åka som till Gävle så man stannar hemma! Produktivitetsförlusten på vägen kan bli så stor att någon annan får betala den eventuella rationaliseringsvinst som Domstolsverket ser.
Hans Backman (Fp)
Anf. 82 Hans Backman (Fp)
Fru talman! Vi folkpartister är oroliga för att statsmakternas centralistiska syn på rättsfrågorna kan ge följder som är allvarliga och långtgående. Förslaget från Domstolsverket om att antalet tingsrätter ska halveras till år 2010 ser vi som olyckligt. Förslaget innebär ju, som vi har talat om här, att tingsrätterna försvinner i hela Gävleborg förutom i just Gävle kommun. Bollnäs och Hudiksvall försvinner. Även Sandviken är på gång. Fördelarna med att lägga samman tingsrätterna är tveksamma. Det verkar vara något slags inställning om att större alltid är bättre och effektivare, men så är inte fallet. En statlig utredning har utvärderat de under 1999-2002 gjorda sammanslagningarna av ett antal tingsrätter. Utredningen visar egentligen inte att de större enheterna medför kvalitetshöjningar eller andra fördelar. Det finns ett antal nackdelar också. Närheten till tingsrätten försämras, lokalkännedomen försvinner, de ideellt och lokalt arbetande vittnesstöden och kvinno- och brottsofferjourerna får det mycket svårare. Nämndemännen får längre resor. Det finns ett flertal problem som kan uppkomma. Jag tycker därför att planerna på sammanläggning av de här tingsrätterna ska stoppas. Domstolsverket har ju aviserat ett flertal nya sammanläggningar. Jag ser en stor fara i att regeringen nu kommer att fullfölja det och lägga samman tingsrätterna även i Gävleborg helt och fullt med Gävles tingsrätt. Jag vill ha tydligare skäl till varför den här sammanläggningen skulle vara så bra, särskilt som domare och övrig personal har framfört att de inte tror på större tingsrätter. Min åsikt är att det finns stora möjligheter att se över tingsrätternas inre organisation. När det gäller Bollnäs och Hudiksvalls tingsrätt måste man förutom de sakskäl som talar emot sammanläggningen också räkna med de kostnader som uppstår när de som arbetar och är kallade till rätten ska resa längre sträckor. Dessutom måste man räkna in de kostnader som uppstår på längre sikt när Bollnäs och Hudiksvall riskerar att förlora kompetent folk som flyttar från orterna för att få närmare till sitt arbete. Om båda tingsrätterna i Hälsingland försvinner kan vi också räkna med att ett antal advokatbyråer flyttar sin verksamhet från landskapet. Jag är övertygad om att det går att skapa flexibla lösningar när det gäller domarkarriär samt kompetensutveckling av såväl domare som annan personal utan att skapa stora och kanske otympliga enheter. Jag anser också att tingsrätternas lokala förankring är väldigt betydelsefull för upprätthållandet av rättskipningen och medborgarnas rättssäkerhet. Därför anser jag att innan några som helst större ingrepp får ske i domstolsorganisationen måste en total genomgång av hela domstolsväsendets organisation och framtid göras. Om inte en sådan genomgång görs finns en risk att nuvarande förslag kan leda till godtyckliga nedläggningar och sammanslagningar som saknar både helhetssyn och verklighetsförankring. Detta vore väldigt allvarligt eftersom det är viktigt att medborgarna i hela landet garanteras tillgång till domstolar inom rimligt avstånd. Det är en av de stora trygghets- och välfärdsfrågorna att vi har rätt till ett rättssäkert samhälle var vi än bor i landet. Jag vill alltså fråga justitieministern om han kan tänka sig att ta initiativ till en total genomgång av domstolsväsendets organisation och framtid med tanke på den stora vikt detta har för medborgarna i vårt land, inte minst i vårt län Gävleborg.
Ragnwi Marcelind (Kd)
Anf. 83 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Justitieministern och jag har debatterat den här frågan ett antal gånger. Jag kommer osökt att tänka på en liten visa när jag tänker på regeringens så kallade reformarbete, nämligen mormors lilla kråka som skulle ut och åka och inte hade någon som körde. Än slank hon hit och än slank hon dit, och rätt som det var slank hon ned i diket. Det är precis så jag upplever att regeringens politik har varit i den här frågan. Än har det varit kvalitetsmässiga skäl, än har det varit ekonomiska skäl, och nu upplever jag att regeringen är på väg rätt ned i diket med nedlagda tingsrätter, besviken personal och utflyttat rättsväsende. Jag skulle vilja fråga justitieministern: Har regeringen över huvud taget något helhetsperspektiv när man gör de här nedläggningarna? Har regeringen någon konsekvensbeskrivning? Hur blir konsekvenserna över landet ekonomiskt? Hur blir konsekvenserna rättssäkerhetsmässigt och regionalpolitiskt? Hur påverkas det lokala rättslivet? Jag har ställt de här frågorna förut. Jag har aldrig fått några svar. Justitieministern är väl ändå medveten om att han själv har gett väldigt olika signaler om de här nedläggningarna. Framför allt tycker jag att det är viktigt att ministern här i kväll är väldigt tydlig när det gäller Gävleborgs läns tingsrätter. Vi är samlade här nästan hela bänken, och vi vet att det är många som följer den här debatten. Nu behöver de här domstolarna få ett tydligt besked. De har levt under en väldig osäkerhet väldigt länge. Jag tycker att det vore tragiskt om det skulle vara en så kortsiktig planering att man nu ska centralisera verksamheten till enbart Gävle. Då skulle jag gärna inbjuda Thomas Bodström att komma dit, så ska jag köra runt med honom i vårt län på alla våra vägar så att han får se hur sträckorna ser ut. När vi har debatterat den här frågan har jag fått väldigt många olika svar. Jag satte mig ned och tittade lite grann i olika protokoll och skulle vilja fråga Thomas Bodström om situationen har förändrats i några frågor. En gång sade Thomas Bodström till mig att nedläggningarna inte handlar om besparingar. Har den bilden förändrats, Thomas Bodström? En annan gång sade Thomas Bodström: Det är inte bra med för stora domstolar heller. Har ministern samma uppfattning i dag? En annan gång sade han: Man måste se det här större än att det handlar om rättsväsendet. Det är också regionalpolitiskt. Har ministern fortfarande den uppfattningen? Den senaste debatten vi höll, i maj, hade en helt annan inriktning än den artikel som ministern skrev på Brännpunkt i oktober. Inte ens regeringens skrivelse kommer i närheten av det ministern sade på Brännpunkt. Jag skulle vilja fråga ministern om han verkligen vidhåller att den utvärdering som en enmansutredare gjorde i julas, mellan den 24 november och den 31 januari, så säkert pekar på resultatet att fortsatta nedläggningar inte kommer att få några konsekvenser. Justitieministern skrev på Brännpunkt att detta var en garant för att det fortsatta nedläggningsarbetet kommer att ge lika goda resultat. Hur i hela friden kan det vara det? Det är väl en väldig skillnad på att ha tre tingsrätter i ett län och att ha en tingsrätt! Man kan ju inte efter att ha tagit bort en säga: Att ha tre i stället för fyra har inte visat sig göra någon skillnad, så därför blir det säkert ingen skillnad om man bara har en kvar heller. Justitieministern har gett väldigt dåliga besked under många omgångar i debatterna. Regeringen har inte någon som helst helhetssyn. Man plockar bort lite här och lite där, och så tror man att människor inte ska protestera. Men det kommer att bli en proteststorm, justitieministern, om vi inte får ett väldigt tydligt svar här i kväll, och jag kommer att leda den proteststormen! Jag känner mig upprörd över denna kortsiktiga politik utan hänsynstagande till hur det ser ut i glesbygdsområdena, både när det gäller hur rättssäkerheten ska kunna stärkas och också när det gäller hur vi ska kunna arbeta vidare på ett trovärdigt sätt.
Owe Hellberg (V)
Anf. 84 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Nu när tingsrättsorganisationen ligger under Domstolsverkets och regeringens beslutsmakt är det viktigt att vi i riksdagen granskar och utvärderar de förändringar som sker. Vänsterpartiet har hittills ställt sig bakom de förändringar som är gjorda. Kunskap och kompetens hos de tjänstgörande i tingsrätterna är naturligtvis det allra viktigaste, liksom att besluten är så rättssäkra som möjligt. Finns inte tilltron till domstolarna och till att de domar som avkunnas är trovärdiga blir rättssäkerheten ifrågasatt och därmed hela domstolsförfarandet. Vi vet dock också att rättsväsendet har begränsade resurser, vilket ställer krav på rationalisering och effektivisering. Därför har Vänsterpartiet ställt upp på den förändring som gällde tingsrätten i Ljusdal, och andra förändringar också. Men att ta bort hela tingsrättsorganisationen i Hälsingland känns mycket tveksamt. Jag tvivlar också på att det ens är ekonomiskt lönsamt. Vi vet att andra verksamheter inom rättsväsendet får ökade arbetsuppgifter, inte minst polisen. Det kan handla om långväga transporter av häktade och längre resväg för alla inblandade. Och vad kostar det med inställda rättegångar, och hur många fler blir dessa om all tingsrättsverksamhet förläggs till Gävle? Nu är inte den här frågan avgjord. Det är dock inte riksdagen som äger frågan, och därför blir det mycket viktigt att tydliggöra kriterierna för hur tingsrättsorganisationen ska se ut. En helhetssyn kräver att hela kostnadsbilden finns med när rättssäkerheten och effektiviteten bedöms. Inställda rättegångar och merarbete för polisen så att den inte kan utföra andra nödvändiga uppgifter drabbar ju också rättssäkerheten, fast på ett annat sätt. Det skulle vara intressant att höra av ministern vilka kriterier som väger tyngst när man ser över den här organisationen och gör rationaliseringar och effektiviseringar. Jag antar att Domstolsverket har att ta hänsyn till sin organisation i första hand och inte ser till helheten. Jag kan inte tänka mig en enda tingsrätt i Gävleborgs län. Jag tror att det kan vara bra för ministern att höra att det nog inte finns en politisk majoritet för ett sådant beslut om det skulle fattas av riksdagen - något som kan vara bra att tänka på inför det fortsatta utredningsarbetet. Frågan om centralisering kontra decentralisering är ständigt aktuell. Det skulle vara intressant att höra hur ministern ser på detta inom sina verksamhetsområden. Jag tog upp den här frågan för två veckor sedan i frågestunden, och då sade Ulrica Messing att alla ministrar är ansvariga för regionalpolitiken. Då gäller det att också leva upp till det när man ska fatta beslut.
Thomas Bodström (S)
Anf. 85 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag har full förståelse för det engagemang som finns i frågan. Jag skulle gärna diskutera ett färdigt förslag för Gävleborg om jag hade ett sådant besked att ge, men jag vill inte föregripa Domstolsverkets arbete. Som jag sade kommer verket att lämna sitt förslag före jul. Om jag skulle fatta ett beslut och ha en ståndpunkt blir jag gärna kritiserad för det när jag har lämnat den ståndpunkten, men jag kan alltså inte göra det nu. Samtidigt vill jag bara erinra om, precis som sades här, att varje förändring som har gjorts har gjorts med stöd av riksdagen - varje förändring. Det är inte så att jag, Justitiedepartementet, Domstolsverket eller någon annan beslutar. Visst har vi gjort detta, men vi har gjort det med stöd av riksdagen, och så kommer det att vara också i framtiden. Något exakt förslag eller någon diskussion om hur det kommer att bli i Gävleborgs län blir det alltså inte från min sida i dag. Självklart kommer dock frågan att fortsätta att diskuteras när vi får det här förslaget. Men vi kan naturligtvis ta detta tillfälle att diskutera hela den här frågan. Det tycker jag väl är lämpligt. Jag har också full förståelse för att man vill ha den diskussionen. När det gäller reformeringen av den yttre tingsrättsorganisationen har det alltså ställts upp ett antal mål. Det är att bibehålla tillgängligheten, att skapa förutsättningar för en stärkt beredningsorganisation, att säkerställa möjligheter att rekrytera personal, att skapa förutsättningar för återkommande kompetensutveckling, att öka möjligheterna till specialisering samt att förbättra den geografiska samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter. Det här är alltså målsättningen. Vissa av de här sakerna gör naturligtvis att det blir väldigt svårt att fatta en del beslut. Så är det ju. Det finns naturligtvis en önskan att det inte ska vara för stora avstånd. Det är viktigt med geografisk samordning samtidigt som det är viktigt att kunna ge möjlighet till specialisering och återkommande kompetensutveckling. Det här är mycket svåra avvägningar därför att man också måste ta hänsyn till det som nämnts här. Det går inte att, och det kan inte jag som justitieminister heller göra, bara se på rättsväsendet. Jag vet att det betyder väldigt mycket för olika orter att få behålla sin domstol. Jag har full förståelse för det. Det har många gånger ett mycket starkt värde jämfört med andra delar av samhället som i och för sig läggs samman med hänsyn till samhällsutvecklingen. Jag tycker att det är väldigt svåra frågor. Nu är det inte riktigt så svart eller vitt att det är fråga om domstol eller inte domstol. Vi har ändå möjligheterna med kansli och tingsställen. Men det är inte riktigt samma sak. Jag är fullt medveten om det. Det här är det sätt vi arbetar på. Vi har gjort en utvärdering. Nu fortsätter arbetet efter de här målsättningarna. Men när det gäller specifikt Gävleborg ber jag att få återkomma när vi har fått Domstolsverkets förslag och jag själv kan bilda mig en säkrare uppfattning i frågan.
Sven Bergström (C)
Anf. 86 Sven Bergström (C)
Fru talman! Jag tycker att justitieministern talar i lite runda och svepande ordalag. Man får naturligtvis ha respekt för att han inte föregriper de beslut som komma skall. Men justitieministern har, genom att man från Domstolsverket har varit ute och pratat i Hälsingland, gett ett bestämt intryck av vilken utveckling som är på väg. Justitieministern har också i en debattartikel i Svenska Dagbladet för en månad sedan signalerat väldigt tydligt att det är saker på gång av den här innebörden. Det är mycket det vi reagerar mot. Det finns en offentlig retorik. I den offentliga debatten, i regeringsdeklarationen och andra högtidliga sammanhang, har den socialdemokratiska regeringen hävdat att hela Sverige ska leva och utvecklas. Det ska vara rimliga villkor och geografisk närhet. Den offentliga servicen i form av sjukvård, skolor, rättsvårdande myndigheter, polis, domstolsväsende med mera är oerhört viktiga utvecklingsförutsättningar om en bygd ska överleva. Det är därför som det är så oerhört olyckligt och alldeles fel signal när man nu i krumbukter aviserar en fortsatt stark centralisering av tingsrätterna i Sverige i allmänhet och i Gävleborgs län i synnerhet, från fem tingsrätter till kanske bara en på några få år. Hur ska en framtidstro och vilja att investera kunna mobiliseras i det privata näringslivet när det offentliga signalerar neddragning, centralisering, avveckling? Är det så underligt att det privata näringslivet också drar slutsatser av signalerna, att det är svårt att upprätthålla en befolkningsbalans i de här regionerna? Hanteringen av tingsrätterna i Gävleborgs län förefaller bli ännu ett exempel på hur regeringen och dess företrädare säger en sak i det offentliga, i retoriken, men i praktiken gör någonting helt annat. Då är det inte konstigt att oron bland befolkningen, bland berörd personal, bland kommunala företrädare - jag vet att kommunalrådet i Hudiksvall har skrivit till justitieministern i frågan - är väldigt stor. Den är befogad. Man har under en följd av år drabbats av en centraliseringsvåg som svept fram över stora delar av den offentliga verksamheten. Polis, åklagare, skatte- och kronofogdemyndigheter, lantmäteri och sjukvård är bara några exempel på viktig grundservice som varit föremål för en mycket stark centralisering. Och nu tycks det fortsätta. Hälsingland är ett av de landskap som är allra hårdast drabbat av den här verksamheten. Servicen blir sämre för människor. Befolkningsminskningen fortsätter, och den påskyndas av neddragningarna. Det uppstår en ond spiral som innebär arbetslöshet, tomma lägenheter, urholkat skatteunderlag, urholkad lokal marknad för företagen etcetera. Det är en självklarhet att människor undrar om det finns en politisk strävan att utarma och ödelägga landskapet. Det räcker inte med tillväxtavtal och tillväxtprogram, där man försöker ge en annan bild av läget, när man i praktiken agerar på det här sättet. Justitieministern sade att den här frågan kommer tillbaka till riksdagen. Det lät ju lovande. Så står det också i det betänkande som riksdagen ska debattera i morgon. Där skriver man att i den mån de aktuella tingsrätterna kommer att beröras av nedläggning eller sammanläggning kommer riksdagen att få tillfälle att ta ställning därtill när regeringen anmäler sådana organisationsförändringar. Det är lite kryptiskt det där. Men riksdagen ska få tillfälle att ta ställning, står det. Bodström var i helgen ute och pratade i Lindesberg och sade att det är riksdagen som kommer att fatta beslutet. Kan jag få ställa frågan om det är så? Kan justitieministern här och nu lova att riksdagen kommer att reellt få ta ställning till detta när det kommer ett förslag? Sedan vill jag gärna upprepa min första fråga, precis det som Kenth Högström var inne på. Vilka är de sakliga skälen? Hudiksvalls tingsrätt är en av de få i landet som uppfyller samtliga tolv verksamhetsmål. Jag tror att Enköping var den andra i landet. Vad finns det då för sakliga skäl för att gå så bröstgänges till väga och avisera den här neddragningen och centraliseringen?
Kenth Högström (S)
Anf. 87 Kenth Högström (S)
Fru talman! Till skillnad mot Ragnwi Marcelind anser jag att justitieministern normalt sett ger klara och rediga besked. Dessutom menar jag att jag har haft ett utomordentligt samarbete med både justitieministern och hans kompetenta arbetslag i yttrande- och tryckfrihetsfrågor. I den meningen delar jag absolut inte vissa av de angrepp som justitieministern fick. Men i en annan mening måste jag få repetera att jag känner ett svaj här. Jag känner ett svaj över att Hälsingland som första stora landskap i Sverige skulle bli utan tingsrätt. Därför vill jag ge justitieministern några ord på vägen. Land skall med lag byggas. Lag ska efterföljas. Det är ett portalvillkor för hur det här landet har skapats. Sveriges äldsta nedtecknade lag finns i centralbygden Forsa. Den hänger i en ring på Forsa kyrka från 1100-talet, kanske tidigare - runskrift, kyrkoböter. Ur denna lag stiftades Hälsingelagen, Sveriges näst äldsta landskapslag som gällde fram till slutet av 1300-talet då Hälsingland införlivades i Uppsala lagsaga, som det då hette. Från den dagen har vi också tillhört Uppsala kyrkoorganisation, numera protestantisk, numera ärkestift. Att justitieministern skulle bli den förste politiker i detta land som skulle beröva Hälsingland den sista tingsrätten är inte ett brott men ett oerhört tungt historiskt ok att bära. Därför skulle jag vilja rekommendera justitieministern att läsa på historien. Den är oerhört viktig för oss hälsingar.
Hans Backman (Fp)
Anf. 88 Hans Backman (Fp)
Fru talman! Tack för denna vackra beskrivning av Hälsinglands historia. Den är sann och viktig. En sak som jag tycker är intressant är att just argumenten för sammanläggningen av tingsrätterna i en skrivelse till regeringen har underkänts av en lagman i regionen. Lagmannen hävdar själv att avståndet blir för långt för befolkningen om rättegången ska hållas i Gävle. Det blir sämre service till invånarna i Hälsingland och påverkar tingsrätternas effektivitet. Dessutom hävdar lagmannen att nackdelarna är större än fördelarna om Gävledomstolen åker ut till så kallade tingsställen i Hudiksvall, Ljusdal och Söderhamn. Lagmannen hävdar också att besparingen inte blir stor. Till detta kan läggas det jag har varit inne på tidigare, att Hudiksvalls domstol faktiskt är landets näst, näst effektiva domstol. Bollnäs tingsrätt ligger också bra till vad gäller kostnad per mål. Faktum är att Hudiksvalls tingsrätt tillsammans med Enköpings tingsrätt är den enda av landets mer än 70 tingsrätter som förra året uppfyllde samtliga tolv verksamhetsmål. Det tyder på att även mindre tingsrätter kan vara väldigt bra och effektiva till sin karaktär. Därför stöder jag förstås planerna på att stoppa sammanslagningen av tingsrätterna. Jag vill inte ha den här sammanslagningen. Den känns inte riktigt bra. Jag står också fast vid min åsikt att innan något som helst större ingrepp får ske i domstolsorganisationen måste en genomgång av domstolsväsendet göras. Det känns inte som om det här är riktigt rationellt skött. Det blir för mycket hattande och för mycket osäkerhet. Det är svårt att få riktiga svar på om det är bra eller inte. Hur ser justitieministern på att så många domare och anställda i personalen är kritiska till sammanläggningen av tingsrätterna i Gävleborg? Kommer han att lyssna på och träffa många av dem som är insatta i de lokala förutsättningarna i Gävleborg?
Ragnwi Marcelind (Kd)
Anf. 89 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Problemet är att Domstolsverket regleras i förordning och inte i lag. Vi har från vårt håll velat att Domstolsverket ska läggas under riksdagen så att sådant inte ska kunna ske att regeringen meddelar riksdagen i en skrivelse om det Domstolsverket, med regeringens goda minne, har beslutat. Det är det som sker nu. Vi har inte den stora makten i riksdagen. Domstolsverket skickade en promemoria till Justitiedepartementet i samband med budgetarbetet där det tydligt framgår att slakten fortsätter. Det kommer att bli 34 tingsrätter kvar om Domstolsverket får sin vilja igenom och Thomas Bodström inte kan hejda denna framfart. Det är märkligt: Thomas Bodström säger att regeringens mål har varit en mängd fina saker som måste beaktas vid besluten om sammanslagningar och nedläggningar. Men ett av de första målen regeringen har är att se till att alla samhällsmedborgare har ett rimligt avstånd till domstolen - till tingsrätten. Det blir inte ett rimligt avstånd för någon i Hälsingland om detta sker. Precis som flera har tagit upp är det ingen enda utredning som har visat att de mindre domstolarnas verksamhet håller en sämre kvalitet än de större. Det finns inte en enda utredning om detta. Det finns inte heller en enda utredning som har pekat på vilka fördelar regeringens nedläggningshysteri kommer att innebära. Det finns inte ens en utvärdering om vilka ekonomiska konsekvenser i negativ mening det här kommer att få i framtiden. När det gäller ärendebalansen finns det jättefin statistik från domstolarna i Hälsingland där det framgår hur bra de ligger till. Alla argumenten och skälen som justitieministern har tagit upp håller inte för Hälsingland. Det skulle vara kraftfullt av justitieministern att visa att det faktiskt är han som bestämmer också i den frågan, att Domstolsverket får rätta sig efter vad justitieministern säger och lova att vi får behålla åtminstone en tingsrätt i Hälsingland.
Owe Hellberg (V)
Anf. 90 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Som ministern sade är frågan inte avgjord. Han sade det på ett ödmjukt sätt, och han sade att han ska ta del av de rapporter som ska läggas fram så småningom och fatta beslut. Tanken att detta ska ske i samförstånd med riksdagen låter bra. Jag vet att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har haft ett bra samarbete, och har ett bra samarbete, i frågorna. Det är viktigt att vi även i fortsättningen ska ha det. Det är inte så lätt att i kärva ekonomiska tider alltid fatta de allra förnuftigaste besluten. Det kan faktiskt vara så att en nedläggning av tingsrätterna i Hälsingland får andra merkostnader för polisen och andra verksamheter. Om färre domar avkunnas skapas mänskligt lidande. Det går inte att så tydligt få fram vad som är målet med reformprocessen, att man har åstadkommit det man ville när det gäller möjligheten till specialisering, rekrytering och kompetensutbildning. Revisionsrapporten pekar inte så tydligt ut detta. Där får man avvakta lite mer för att se hur det går. Jag vädjar till ministern att tänka på samarbetet i riksdagen. De tidigare besluten har varit förankrade i riksdagen, och de ska vara det i fortsättningen också.
Patrik Norinder (M)
Anf. 91 Patrik Norinder (M)
Fru talman! Jag hörde interpellationssvaret med stort intresse. Där framgick att domstolarna ska ha en funktionell geografisk spridning i förhållande till allmänheten, myndigheterna och näringslivet. Där ska också vara en bibehållen tillgänglighet. Jag tänkte att här är en minister som förstår vad det rör sig om. Han har begripit detta. Vid slutet av svaret märkte jag att han inte har begripit ett dugg. Vilket stolpskott! "Det finns enligt min uppfattning anledning att noga överväga om den lämpligaste domstolsorganisationen i Gävleborgs län verkligen är en tingsrätt i varje landskap." Det är lite svårt att förstå den slutsatsen med den början ministern hade. Jag hoppas att den debatt vi har haft i dag har klargjort hur viktigt vi riksdagsledamöter från samtliga partier - Lotta N Hedström från Miljöpartiet skulle också ha varit med, och hon har samma uppfattning som vi andra - från vänster till moderater, anser det vara att få ha en tingsrätt även i Hälsingland. Ragnwi Marcelind tog upp den fråga jag tycker att ministern bör besvara, nämligen om ministern tänker lägga in några regionalpolitiska synpunkter på tingsrättsorganisationen. Det står utom allt tvivel att vi nu har en effektiv tingsrättsorganisation. Den är kostnadseffektiv och rättssäker. Men med den slutsats ministern har kommit fram till blir man orolig för att ministern inte har förstått hur viktigt det är att ha en tingsrätt även i Hälsingland. Kenth Högström tog upp frågan om att det inte har någon betydelse var tingsrätten ligger någonstans utan att vi får en tingsrätt i Hälsingland. Vi kan tänka oss en sammanslagning av de två tingsrätterna. Det har jag förståelse för. Jag tycker visserligen att det fungerar utomordentligt bra just nu, men jag kan gott tänka mig en sammanslagning. Jag kan också tänka mig en sammanslagning kanske på någon annan ort än de nuvarande orterna. Jag har i en motion föreslagit att man ska titta på alternativet Söderhamn, som ligger geografiskt väl till och ger bra tillgänglighet. Det viktigaste är att vi får ha kvar en tingsrätt i Hälsingland. Sedan får vi diskutera var den ska vara belägen. Den fråga som ministern inte har svarat på är varför förändringen görs. Varför görs en förändring när det finns så pass effektiva tingsrätter? Det är lite svårt att förklara. När folk frågar oss varför denna omorganisation görs får vi säga att vi inte förstår det heller. Jag har tidigare tagit upp Hudiksvall. Där finns den näst billigaste organisationen i hela landet. Vi har sett exempel på sammanslagningar av stora tingsrätter - Stockholm är bland de 15 dyraste - och vi förstår inte orsaken till detta. Men ministern har nu möjlighet att tala om för oss bakgrunden till att man vill centralisera till Gävle.
Thomas Bodström (S)
Anf. 92 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Det är svårt att förklara en förändring när man inte har lämnat något förslag om en förändring. Det tror jag var och en förstår. Alla som har följt frågan kan konstatera att Domstolsverket utreder och lämnar förslag, och sedan är det mycket diskussioner och vi lyssnar på många människor. Sedan har det visat sig - det är bara att konstatera - att det många gånger inte alls blir som i det ursprungliga förslaget, just för att vi har försökt att vara så lyhörda som möjligt. Tanken är att vi i framtiden ska göra anmälningar, men vi ska ha riksdagens stöd, det vill säga en majoritet i riksdagen. Det är viktigt. I motionerna kan vi konstatera om det finns stöd eller inte. Så här långt har det varit 100-procentigt stöd för de förändringar som har gjorts. Det har varit ett bra samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är inte lätta frågor. Det här går inte bara över partigränserna utan det är också en geografisk fråga. Det kan vi konstatera i dag. Det är bra att diskussionerna finns, och det finns en vilja från vår sida att lyssna över partigränserna och verkligen ta hänsyn. Men, det är klart att den viljan inte ökar om man börjar kalla varandra för stolpskott! Men nu är jag en storsint person, så jag får väl se det som ett retoriskt självmål. Jag ska inte ta så illa upp för det. Jag ser det mer från den humoristiska sidan. Vi har inget färdigt förslag. Det pågår en utredning. Jag kan inte föregå den här och nu.
Sven Bergström (C)
Anf. 93 Sven Bergström (C)
Fru talman! Justitieministern får ursäkta, men när vi läser i svaret från justitieministern - det första svaret kom den 21 oktober - att han ifrågasätter "om den lämpligaste domstolsorganisationen i Gävleborgs län verkligen är en tingsrätt i varje landskap" och lyfter fram alternativet med en tingsrätt bara i Gävle, måste vi uppfatta det som en väldigt tydlig politisk signal. Han får ursäkta om vi då blir lite upprörda och tar till brösttoner. Men det är verkligen sakligt motiverat, särskilt när man tittar på siffror som visar att till exempel Hudiksvalls tingsrätt är den näst mest kostnadseffektiva i hela landet. Det vore ju kontraproduktivt att avveckla en av de bästa, som dessutom uppfyller alla tolv verksamhetsmål. Kenth Högström har gjort jämförelser med andra landskap, om det orimliga att avveckla alla tingsrätter i vårt landskap jämfört med andra ur befolkningsmässig synpunkt. Det finns en rad olika argument som väger väldigt tungt. Jag litar på att justitieministern står för detta att komma tillbaka till riksdagen med förslaget. Vore det så att man lägger ned alla tingsrätter i Hälsingland, vore det ett av de mest flagranta exemplen på att en saklig debatt om de här frågorna inte har någon som helst betydelse. När man lyssnar på vad som har förevarit i det här ärendet förefaller det vara en närmast religiös tro på att stora, centrala enheter med något slags automatik, som en naturlag, skulle ge bättre lösningar som styr regeringens och Domstolsverkets handlande. Jag kan försäkra Thomas Bodström, som var inne på stolpskott i idrottens värld, att jag precis som Ragnwi - jag lovar det här och nu - kommer att medverka till en politiskt väldigt tung och effektiv punktmarkering av justitieministern i alla de här debatterna framöver. Och då kommer punktmarkeringen under de matcher vi har haft på Kaknäsplanen att framstå som ganska hovsamma. Det är orimligt att lägga förslag, som inte har något stöd ekonomiskt eller sakligt, om att lägga ned tingsrätterna i Hälsingland. Om det skulle komma ett förslag återkommer vi med samma kraft en gång till. Det lovar vi.
Patrik Norinder (M)
Anf. 94 Patrik Norinder (M)
Fru talman! Vi ska kanske inte diskutera stolpskott alltför mycket. Men nog tycker jag fortfarande att det var ett stolpskott när man har ett öppet mål och talar om att vi ska ha de kriterierna och sedan kommer till en helt annan slutsats - och slutligen skjuter man över målet. Men låt oss inte gräla om det. Det jag tog fasta på är att justitieministern i alla fall har en viss lyhördhet för det här, att han har lyssnat på oss och förstår vad det rör sig om, hur viktigt det är för oss i Gävleborgs län och i Hälsingland att ha kvar en tingsrätt, hur viktigt det är för regional utveckling, för bygden, för hela landskapet och även för länet. Jag är också nöjd med ministerns svar att man vill ha stödet i riksdagen. När jag lyssnar på Owe Hellberg här, en av regeringens samarbetspartner, har jag en viss förhoppning om att ni kanske också kan resonera ihop er och lyssna till oss andra. Ministern kanske också lyssnar på Kenth Högström, som sitter på länsbänken, så att vi kan få en bra lösning. Det är, som sagt, inte orten som är det viktigaste utan att vi får en tingsrätt i vårt landskap. Jag vill tacka ministern för beskeden. Jag tror att vi ska ta fasta på dem i den vidare debatten. Vi kommer alla, som ministern förstår, att inte bara hårdbevaka utan också ligga mycket tätt inpå för att se till att det inte blir några nya krumbukter, att man har ett mål och träffar målet den här gången. Och målet ska vara att vi ska ha en tingsrätt kvar i Hälsingland.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.