Centralisering av statlig verksamhet och regional utveckling
Interpellation 2007/08:422 av Nordén, Marie (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-02-21
- Inlämnad
- 2008-02-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-03-05
- Sista svarsdatum
- 2008-03-13
- Besvarad
- 2008-03-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 februari
Interpellation
2007/08:422 Centralisering av statlig verksamhet och regional utveckling
av Marie Nordén (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Förutsättningarna att bo och arbeta i Sverige varierar kraftigt mellan landets olika delar. De tre storstadsregionerna och regionala centrum utgör navet för ekonomin och näringslivet i landet. Därför krävs också i fortsättningen långsiktiga åtgärder för att stödja utvecklingen och tillväxten i landets glest bebyggda delar.
Hittills har regeringen inte kommit med några konkreta förslag till hur denna utveckling kan stärkas utan enbart hänvisat till sin övriga politik. Den är främst anpassad till förhållandena i storstadsregioner, varför besluten har haft motsatt effekt för glesbygden. Det handlar om avskaffande av arbetsmarknadsutbildning, förändringar i den kommunala skatteutjämningen, avskaffande av det allmänna avdraget för småföretag, beskattning av trafikförsäkringen och liknande förslag.
Det sammanfattande intrycket hittills är att regeringen har valt att styra de gemensamma resurserna till grupper som bor i de tre storstadsregionerna och till den tiondel av befolkningen som tjänar mest. För Norrlands del innebär det att avsevärda samhällsresurser har försvunnit från regionen, vilket försvårar fortsatt utveckling inte minst i Norrlands glest bebyggda delar.
Ett stort problem är att den statliga servicen koncentreras till ett fåtal större orter. Det handlar exempelvis om Arbetsmarknadsverket, Försäkringskassan och Skatteverket. Även om den statliga verksamheten måste bedrivas effektivt har också glesbygdsborna rätt till likvärdig service som övriga skattebetalare i landet. Inlandsföretagare behöver stöd och hjälp av statliga myndigheter i sin verksamhet. Dessutom innebär den så kallade effektiviseringen och privatiseringen av verksamheter förlust av kunskap och kompetens.
Ett annat exempel är Östersund, där 30 arbetstillfällen försvann genom nedläggning av Arbetslivsinstitutet. Sammanslagning av verksamheterna i Glesbygdsverket, Nutek och ITPS planeras, vilket innebär att ett 90-tal kvalificerade statliga arbeten i Östersund är i fara och med dem förlust av unik kunskap om regionalpolitik.
Jag vill fråga näringsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att statliga myndigheter tar sitt regionalpolitiska ansvar också genom närvaro i hela landet.
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:422
Webb-tv: Centralisering av statlig verksamhet och regional utveckling
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:82 Tisdagen den 25 marsProtokoll 2007/08:82 9 § Svar på interpellation 2007/08:422 om centralisering av statlig verksamhet och regional utveckling
Protokoll från debatten
Anf. 50 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Marie Nordén har frågat näringsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att statliga myndigheter tar sitt regionalpolitiska ansvar också genom närvaro i hela landet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Att den statliga verksamheten koncentreras till större orter är av bland annat effektivitetsskäl ganska naturligt. Samtidigt får inte avstånden från medborgare och företag till offentlig service bli så långa som de i många fall har blivit.
Den omvandling som sker i den offentliga förvaltningen ställer krav på nytänkande när det gäller hur vi tillhandahåller service. Det är oerhört viktigt att trygga den lokala myndighetsnärvaro som fortfarande behövs. Därför behöver vi utveckla nya organisations- och arbetsformer som i hög grad bygger på olika former av samverkan.
Det har, vilket jag tror att Marie Nordén är medveten om, funnits brister i samordningen mellan de statliga myndigheterna. Regeringen tillkallade därför i maj förra året en särskild utredare med uppdrag att bland annat stödja statliga myndigheters samverkan och arbete med att inrätta lokala servicekontor (dir. 2007:68).
Syftet med uppdraget till den särskilde utredaren är att få till stånd en bred samverkan inom hela den statliga förvaltningen för att förbättra servicen och effektivisera verksamheten.
I uppdraget ingår att utreda behov av förändringar i lagen (2004:543) om samtjänst vid medborgarkontor. Lagen ger statliga myndigheter, en kommun eller ett landsting möjligheter att avtala om att samverka. Emellertid har myndigheterna i mycket liten omfattning utnyttjat de möjligheter lagen ger.
Ambitionen är att utforma en lag som ger breda möjligheter till tjänstesamverkan mellan olika parter i ett lokalt servicekontor.
Parterna i dagens samtjänstavtal är bland annat Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket, polismyndigheten och kommunen. Vilka som ingår varierar mellan olika platser, och framtidens servicelösningar bör anpassas efter de lokala behoven. Andra lösningar som inte regleras i lagen om samtjänst vid medborgarkontor bör vi också vara öppna för. Det kan till exempel vara samverkan mellan offentliga, kommersiella och frivilliga aktörer. Det finns många engagerade krafter som kan involveras, till exempel lanthandlar.
Regeringen har också beslutat att inrätta nystartskontor, som ska etableras i kommuner och stadsdelar präglade av stort utanförskap i form av låg förvärvsfrekvens, stor andel invånare beroende av försörjningsstöd samt högt ohälsotal.
IT-utvecklingen ger nya möjligheter som måste utnyttjas. Regeringen har nyligen beslutat om en handlingsplan för elektronisk förvaltning med ett tydligt mål: så enkelt som möjligt för så många som möjligt.
E-förvaltning och e-tjänster skapar utrymme för mer personlig service när så känns angeläget. IT-utvecklingen skapar nya möjligheter för att förbättra servicen, även för dem som inte har tillgång till dator eller Internet, genom att lokala servicekontor kan ha gemensamt IT-stöd och genom gemensamma teletjänstcentraler.
Ju effektivare den statliga förvaltningen fungerar desto större blir möjligheterna för ekonomisk utveckling. En modern och enkel förvaltning är i dag en förutsättning för att hävda sig i den globala konkurrensen. En väl fungerande statsförvaltning är en förutsättning för tillväxt och sysselsättning.
Anf. 51 Marie Nordén (S)
Fru talman! Jag får tacka för svaret, även om jag inte känner mig helt nöjd. Jag tycker inte att ministern riktigt svarade på frågan.
Jag är medveten om den utredning som nu arbetar för att få fram ett förslag om hur man ska kunna öka samverkan mellan myndigheterna och hur man också ska utveckla de lokala servicekontoren, som då ska ersätta olika myndigheter när de lämnar vissa delar av landet.
En större samverkan mellan myndigheter, landsting, kommuner och även andra organisationer vill vi alla se. Alla vinner på att stuprörseffekten försvinner och att vi sätter den enskilde medborgarens behov i centrum.
Precis som ministern sade pågår det arbetet ute i landet, framför allt mellan kommuner och landsting. Men även Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är med. Det är bra om det skapas bättre förutsättningar just för det samarbetet. Vi har allt att vinna på att de hinder som finns i dag rivs.
Min fråga handlade främst om de organisationsförändringar som många myndigheter nu går igenom och som innebär att man lämnar stora delar av Norrlands inland och glesbygden. Viktiga arbetstillfällen försvinner från orten, och servicen försämras för invånarna.
Som ett exempel kan vi ta Jämtland, där skattekontoren i Sveg och Strömsund försvinner. Försäkringskassan förväntas lämna flera orter. Det är samma utveckling i många andra delar av landet. Och det här sker i en situation där man kan utföra det arbete som de här myndigheterna gör i princip var som helst. Det är inte ett ortsbundet arbete.
Vi vet att det är billiga lokaler på mindre orter. Det är lägre personalkostnad och lägre personalomsättning. Jämfört med större städer, till exempel Stockholm, är det också billigare att driva den här verksamheten, men ändå väljer man att centralisera sin verksamhet.
Man är också påhejad av regeringen. I maj, i samband med att utredningen tillsattes, sade Mats Odell i sitt pressmeddelande att centraliseringen är en positiv och nödvändig utveckling. Det här var i samma veva som också skattekontor i flera delar av landet fick besked om att de skulle stängas.
Då undrar jag, tillsammans med många andra: Vad är det för positivt i denna utveckling? Vad är det för positivt med att jobben försvinner på de här orterna?
Jag anser också att den statliga förvaltningen ska vara effektiv i sitt arbete, men centraliseringen av statliga myndigheter är inte detsamma som att effektivisera arbetet. Det är inte heller, som jag sade, alltid det mest ekonomiska.
Lokala servicekontor är inte ett acceptabelt alternativ, som jag ser det, till den verksamhet som försvinner från de orter där myndigheterna väljer att organisera bort sig. Det är definitivt inte en förbättring av servicen, som ministern vill påskina.
Lokala servicekontor innebär att en generalist ska ersätta specialistkompetens. Pärmar ska ersätta det personliga mötet. Samtidigt försvinner viktiga arbetstillfällen från orten. Jag kan inte se att denna utveckling kan betraktas som positiv.
Varför är det inte en prioriterad fråga från regeringens sida - det är en fråga jag måste ställa mig - att få myndigheter att ta ett regionalpolitiskt ansvar och bedriva verksamheten på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt och samtidigt bevara jobben på orter som redan är utsatta? Eller är det så, när vi pratar om det regionalpolitiska ansvaret, att det landar i servicekontor och att det ska betraktas som en närvaro från myndigheterna och att det är det vi får nöja oss med?
Anf. 52 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag tycker att det är glädjande med det engagemang som Marie Nordén visar i sin interpellation och de konkreta exempel hon tar upp.
Hon nämner Östersund. Jag tittade på det här inför vår debatt. Jag kan konstatera, när det gäller just Östersund, att Arbetsförmedlingen just där har en kundtjänst som betjänar hela landet. Det är ett exempel på att det faktiskt går att producera kvalitativa tjänster i praktiken var som helst med den nya teknikens hjälpmedel.
Vi talar egentligen om två saker, tycker jag. Det ena är produktion av myndighetstjänster, alltså själva tillverkningsledet. Jag håller med Marie Nordén om att det här i dag är möjligt att göra i stort sett var som helst där människor bor. Man kan till och med vara hemma och arbeta effektivt med den nya teknikens hjälp. Vår handlingsplan för e-förvaltning, som antagits av regeringen, ger ytterligare nya möjligheter för detta.
Jag vill inte alls ge upp möjligheten att vi kan få mer av produktion av tjänster runt om i vårt land. Det behöver inte alls vara i Stockholm eller i någon residensstad eller så. Det kan ske på väldigt många olika sätt och med hög effektivitet, på samma sätt som produktion av varor i dag också med den nya teknikens hjälp kan ske nästan var som helst på jordklotet. Man kan använda sig av väldigt effektiva metoder för att också göra komplicerade produkter runt om i världen. Där har vi tekniken på vår sida.
Det andra är: Hur ska medborgarna komma i kontakt med våra myndigheter? Hur ska medborgarna få den myndighetsservice som de har rätt att förvänta sig? Ja, vi kommer aldrig att kunna ha stora myndigheter överallt ute i landet, utan där handlar det om nya möjligheter att använda den här tekniska utvecklingen och nya legala möjligheter att bryta ned de stuprör som hittills har gjort det omöjligt för myndigheter att samverka lokalt.
Lagen om samtjänst vid medborgarkontor är bra. Den är rätt tänkt. Men den bygger på att det är ett undantag när två eller tre eller fyra myndigheter samverkar. Det är därför som regeringen har gett utredaren tilläggsdirektiv. Vi har också fått förslag om hur de här stuprören ska kunna brytas ned och hur vi ska kunna få en bättre samverkan.
Det nya, fru talman, är att jag också har inbjudit Hela Sverige ska leva och Sveriges Kommuner och Landsting till överläggningar på Finansdepartementet om hur vi ska kunna få ett ännu mer finmaskigt nät av service ute i ren glesbygd.
Då har jag sagt att det väl närmast handlar om det som jag kallar för servicecoacher. Du ska alltså kunna få hjälp, kanske i ditt byalag. Där ska det finnas möjligheter att ha datorer, också för människor som själva inte har dator. Det ska finnas någon som hjälper dig fram till var du kan hitta svar på dina frågor utan att du behöver åka till den stora myndigheten, som kanske finns väldigt långt bort.
Det här kan jag inte se som en negativ utveckling. Det finns ett väldigt stort engagemang i de över 4 000 organisationer i Hela Sverige ska leva som väldigt gärna vill delta i den här verksamheten.
Jag är nog inte beredd att, som Marie Nordén, redan på förhand säga att det här inte kommer att leda till bättre service. Tvärtom tror jag att det finns förutsättningar för att produktionsledet ska kunna decentraliseras ytterligare genom den nya teknikens försorg och att vi genom en samverkan mellan stat, kommun och frivilligorganisationer ska kunna förbättra detta också lokalt.
Anf. 53 Marie Nordén (S)
Fru talman! Det är viktigt att man diskuterar nya former av service och att man hela tiden söker sätt att samarbeta. Det är vi vana vid i glesbygd. Vi har haft lanthandlare som har agerat banker och apotek. Den formen av arbete och den formen av nedskuren service är vi vana vid. Men när det handlar om att myndigheterna faktiskt lämnar orten, när man lämnar ifrån sig en väl fungerande verksamhet, till exempel skattekontoret eller Försäkringskassan, och sedan går vidare till ett servicekontor som ska ersätta de specialisterna blir det en försämrad service.
Jag säger inte att vi ska ha samma typ av kontor i alla småbyar. Utvecklingen och situationen ser väldigt olika ut i olika delar av landet. Men tittar man på regeringens politik ser man att den har gynnat storstadsregionerna och i och mångt och mycket haft en negativ effekt på glesbygden.
Det handlar om avskaffande av arbetsmarknadsutbildningar och förändringar i framför allt den kommunala skatteutjämningen som har slagit väldigt hårt mot Norrlands inland. Det handlar om avdragen för småföretagen och beskattning av trafikförsäkringen. Det är en ganska lång lista som visar på att regeringen inte har ett glesbygdsperspektiv.
Vi ser hur man har styrt resurserna till grupper i storstadsregionerna och framför allt till den tiondel av befolkningen som har den högsta inkomsten. Vi i Norrland har fått allt färre samhällsresurser. När man ser att man samtidigt inte försöker styra myndigheterna att ta det regionalpolitiska ansvaret är det oroväckande och väldigt upprörande för många.
Vi kan prata lite mer om Östersund. Nu finns ett förslag om att man ska slå samman Glesbygdsverket, Nutek och ITPS. Jag tror att det precis ligger på regeringens bord. Det är ungefär 90-talet kvalificerade statliga jobb som vi inte vet vad som kommer att hända med. Det innebär en otrolig förlust av en unik kompetens och just om regionalpolitik. Jag tycker att det är en kompetens och kunskap som regeringen verkligen behöver. Jag känner också en oro över om det är en kompetens som man precis som när det gäller Arbetslivsinstitutet egentligen inte vill ha.
Regeringen pratar ofta om sin jobbpolitik. Jag tycker att man borde se de statliga jobben som en motor ute i landet. Östersund och Jämtland är ett tydligt exempel på hur statliga satsningar kan ge positiva effekter och också generera privata jobb.
När försvaret försvann från Östersund och länet blev det en otroligt stor oro för framtiden. Det var naturligt. Men när vi valde från den socialdemokratiska regeringen att där lokalisera ett antal statliga myndigheter kunde vi se otroligt stora positiva effekter, inte bara genom de skatteintäkter som vi fick genom de statliga arbetstillfällena utan framför allt på det privata företagandet.
När man ser att den här regeringen väljer en motsatt inriktning när det gäller de statliga jobben kommer de negativa effekterna precis på samma sätt som de positiva kom när vi valde att satsa. Jag tycker inte att jag har fått svar på frågan. Vi ska inte bara landa i servicen till invånarna. Det handlar om så mycket mer. Det handlar om att sprida de statliga arbetstillfällena som en motor i tillväxten ute i landet.
Anf. 54 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Jag tackar interpellanten för en intressant frågeställning. Jag tackar även statsrådet för svaret. Jag tycker det var väldigt glädjande och klargörande när det gäller regeringens sätt att arbeta konstruktivt med att se över Myndighets-Sverige i stort, införlivat i en ny typ av samhälle med IT och de möjligheter som finns. Det handlar ytterst om att bedöma vilka myndigheter vi ska ha och via regleringsbrev så småningom ge direktiv som är vettiga. Samtidigt handlar det ytterst om, som jag tycker mig framskymta väldigt tydligt i kommun- och finansmarknadsministerns svar, att hushålla med skattebetalarnas pengar på ett rationellt och effektivt sätt för uppgiften.
Låt mig ställa några frågor till interpellanten som gjorde att jag ställde mig upp här i debatten när jag läste själva interpellationen. Just när det gäller effekten på skattemedlen gör interpellanten gällande i sin interpellation att den politik som regeringen nu bedriver innebär, fast man har en utredare som tittar noga på detta, att effektivisering och privatisering av verksamheter kan få till följd att man får en förlust av kunskap och kompetens.
På vilka uppgifter stöder sig interpellanten när det gäller att det skulle förhålla sig på det sättet? Det är väl inte nödvändigtvis så att kompetensen går förlorad för att den får en bättre skrud av ekonomisk användbarhet för samhället, oavsett om den är offentlig eller privat.
När det gäller Östersund och ALI, Arbetslivsinstitutet, och den fråga som togs upp här hade jag möjligheten att titta på det ur mitt huvudintresses synpunkt, nämligen forskningsfrågor relaterade till Arbetslivsinstitutet. Det är helt uppenbart att Arbetslivsinstitutet hade ett problem att bekräfta sin verksamhet just när det gäller att beforska arbetslivsvillkor. Den tidigare generaldirektören vägrade kategoriskt att anställa doktorander inom ramen för ALI:s ganska generösa direkta statliga bidrag, som dessutom var utan konkurrens sett ur allmän forskningssynpunkt från andra lärosäten. Att man inte aktivt vill ha de grupper som ska bedriva arbetet gör naturligtvis att Arbetslivsinstitutet inte var rationellt för att bedriva sin verksamhet.
Att man då det läggs ned ställer det mot 30 arbetstillfällen i Östersund blir lite förvånande. Vad är viktigast här? De 30 arbetstillfällena? Eller den verksamhet man inte levde upp till som alla förväntade att man skulle göra, nämligen beforska arbetslivets villkor?
Jag har till slut en fråga både till interpellanten och till statsrådet. Hur tänker sig interpellanten att regeringen skulle agera här? Det finns en annan sida av myntet. Vi har självständiga myndigheter, gudskelov, i det här landet med ett stort mått av bestämmande över bland annat sin organisation. Om regeringen och dess statsråd ingriper i den processen blir det omedelbart fråga om huruvida det föreligger ministerstyre eller inte. Det leder i sin tur till att frågan kommer upp i konstitutionsutskottet.
Jag vet inte riktigt hur interpellanten hade tänkt sig att tvinga ministern in på en sådan farlig väg för att sedan behöva svara på nästa fråga i konstitutionsutskottet. Det vill vi helst inte se, gärna undvika om vi kan det.
Med anledning av detta vill jag rikta den sista frågan till statsrådet. Vi har faktiskt en ansvarskommitté som just nu har arbetat fram ett förslag som är under ytterligare planering och beredning. Kan det rentav vara lite olyckligt om en del myndigheter gör alltför stora omstruktureringar innan storregionerna som kanske blir resultatet av den verksamheten kommer på plats? Man kanske inte alltid från myndigheten har tålamod att avvakta vilka storregioner som bildas och som sedan är tänkta att harmoniseras med myndigheternas geografiska utbredningsområde.
Min enkla fråga är alltså: Har statsrådet någon synpunkt på detta utan att nu riskera att tala så att det skulle bli fråga om ministerstyre?
Anf. 55 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag kan säga att till skillnad från Finn Bengtsson har jag ingen skräck för konstitutionsutskottet. Det är trevligt att uppträda där. Det är ledamöternas och kammarens rättighet att be utskottet att granska vad regeringen gör. Det är ingen fara.
Det är fullt möjligt att styra myndigheterna genom regeringsbeslut. Den faran ser jag inte som något problem i sammanhanget, inte heller Ansvarskommittén.
Det är ett antal utredningar som pågår. Det är den så kallade Förvaltningsutredningen som leds av generaldirektören för Ekonomistyrningsverket, Yvonne Gustafsson, som ser över hela myndighetsstrukturen. Det är en viktig utredning. Vi har Koncentrationsutredningen, vi har Kommunala kompetensutredningen, ett flertal utredningar som tittar på hur myndighetsstrukturen i olika avseenden ska vara.
Sedan återstår, precis som Finn Bengtsson säger, hur det geografiskt ska indelas. Det är en annan fråga som vi kan diskutera. Jag anser inte att just den har någon bäring i det här sammanhanget.
Marie Nordén är inne på frågor om Glesbygdsverket, ITPS och Nutek. Jag kan också på den punkten ge henne ett lugnande besked här i dag. Det är nämligen så att i den proposition som lades fram förra veckan som heter
En effektivare förvaltningsstruktur inom politikområden med strategisk betydelse för nationell och regional konkurrenskraft
- ett långt namn - gör regeringen den bedömningen att när det gäller verksamheten både inom Glesbygdsverket, Nutek och ITPS bör lokaliseringarna i huvudsak vara desamma som de är i dag - om detta nu kan ha någon lugnande effekt på Marie Nordén. Men jag tror att det är ett positivt besked.
Fru talman! Marie Nordén tycker inte att service för medborgarna är det viktigaste, utan det handlar mer om hur vi kan sprida de statliga myndigheternas verksamhet över landet. Det är, som jag sade tidigare, två helt skilda problem vi diskuterar här. Hur ska vi få sysselsättningen att växa i Sverige? Det är naturligtvis väldigt viktigt att det finns tillgång till myndighetsservice, att vi också kan stötta lanthandeln, att vi kan bygga på den typ av verksamheter som också lantbrevbärarna som varje dag servar ungefär 650 000 hushåll utgör och att vi kan hitta samverkansformer mellan stat, kommun, kommersiella aktörer och även frivilligorganisationer.
Jag och Marie Nordén är helt överens om att det i dag finns tekniska möjligheter att också decentralisera produktionen av statliga myndighetstjänster. Det finns exempel på detta, och jag har just gett ett positivt besked när det gäller Glesbygdsverket, Nutek och ITPS i detta avseende.
Anf. 56 Marie Nordén (S)
Fru talman! Det var ju bra att ministern klargjorde för en av debattdeltagarna hur man kan styra myndigheterna från regeringens sida.
Det finns moderna och kostnadseffektiva lösningar för att driva myndigheter, och man kan organisera dem på ett sätt som förenar arbetstillfällen ute i landet med att ge service till invånarna. Jag tycker att det är konstigt att ministern uppfattade mina inlägg som att jag inte skulle tycka att service var viktigt. Jag tycker det är viktigt, och jag vet att det är en förutsättning just för att företag ska finnas på orten och för att invånare ska kunna bo kvar på olika orter.
Men jag menar att det ska vara en service värd namnet. Att på relativt stora, små orter - om man kan kalla dem så - med en fungerande service från skattekontor, polis, försäkringskassa och arbetsförmedling, gå från att ha specialisttillgång till en situation där man ska möta en generalist med ett gäng pärmar och få hjälp att leta på nätet och bläddra i pärmar när man kanske har avancerade frågor, tycker inte jag är en bra utveckling.
Många i glesbygden och i inlandet känner att regeringen håller på att lämna dem i sticket och att de och deras skattepengar inte är lika mycket värda. Vi vet att vi kan utlokalisera eller omlokalisera jobben till hela landet och inte ha dem utlokaliserade i Stockholm. De statliga jobben skapar en större effekt i Östersund, Kiruna, Luleå och Arvidsjaur än vad de gör i Stockholm när det gäller utvecklingen av den övriga regionen. Därför tycker jag att man ska titta på ett modernt sätt att organisera och i mycket större utsträckning använda sig av regleringsbrevet.
Anf. 57 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Jag får konstatera att interpellanten inte svarade på varifrån hon hade tagit uppgifterna om att en effektivisering av Myndighets-Sverige, som skulle innebära att man till viss del får en mångfald av dem som kan bedriva de här uppgifterna, skulle skapa förlust av kunskap och kompetens. Jag tror helt enkelt att det handlar mycket om tyckande och att det inte finns belägg för någonting.
När det gäller interpellationens exempel om Arbetslivsinstitutet i Östersund värnar man uppenbarligen mer om 30 arbetstillfällen än om att den viktiga uppgiften att beforska arbetslivets villkor blir utförd. Jag tycker också att det är en kraftig eftergift för vad skattebetalarna samfällt förväntar sig av den här verksamheten.
Vid sidan av de konkreta beskrivningarna av hur regeringen arbetar är jag väldigt glad över att statsrådet i sitt svar lägger fokus på det som jag upplever kanske är ett av de största problemen i Myndighets-Sverige, nämligen samordningen mellan olika myndigheters verksamhet så att aldrig enskilda individer som just berörts av olika myndighetsbeslut hamnar mellan två stolar. Här lyfter ministern också klokt nog in att det också handlar om en samordning av annan offentlig verksamhet mellan myndigheterna. Det handlar om kommunal verksamhet, landstingsverksamhet och så vidare, men också om de kommersiella och de frivilliga aktörerna. Där vill jag påstå att den tidigare regeringen har haft ett väldigt litet intresse av att lyfta fram just denna interaktion med våra myndigheter.
Kort sagt, fru talman, tror jag att en av de viktigaste reformerna som just nu görs av kommun- och finansmarknadsministern och regeringen är en bred översyn över Myndighets-Sverige, att komma med konkreta förslag till en reformering och att vi inte på förhand bestämmer oss för att arbetsmarknadspolitiska skäl i glesbygd, eller centralort för den delen, ska driva denna frågeställning.
Här handlar det om att våra myndigheter ska betjäna våra medborgare var helst de bor i landet. Det måste de göra på ett rationellt sätt och effektivt sätt för skattebetalarnas utgifter och samtidigt på ett interaktivt sätt med alla samhällsaktörer.
Anf. 58 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag blir lite nedstämd när Marie Nordén försöker nedvärdera all den lokala kraft och kreativitet som finns i bygderörelsen, i Hela Sverige ska leva, till att det handlar om att bläddra i pärmar.
Om man förstärker lanthandeln med att utöver att vara ombud för Svenska Spel, för Posten, för Apoteket, för Systembolaget och allt vad det nu kan vara också kan hjälpa till med att hitta rätt när någon behöver en tjänst av en myndighet tycker inte jag att vi ska nedvärdera det. Det går inte att flytta ut myndigheter i varenda lokal ort. Däremot går det att förbättra servicen.
Låt oss sedan än en gång konstatera att det finns möjligheter att decentralisera produktionen av myndighetstjänster, och detta har vi ju också ett arbete på gång med att försöka ta till vara.
Vad vi nu talar om är lokala servicekontor och en myndighetssamverkan mellan myndigheter, med välutbildade, duktiga statstjänstemän som hittills inte har fått samverka och hjälpa varandra. Är man anställd i Skatteverket får man inte hjälpa till med ärenden som har att göra med Arbetsförmedlingen till exempel. Det som nu är på gång är en nedbrytning av dessa stuprör så att vi kan utnyttja denna kompetens på fler ställen än i dag och skapa fler duktiga människor som kan hjälpa medborgarna med deras behov av samhällstjänster.
Jag ser väldigt positivt på detta, och jag kan konstatera att Landsbygdsriksdagen som jag besökte också såg väldigt positivt på dessa möjligheter. Jag hoppas att också Marie Nordén så småningom får upp ögonen för att det här kan ge många fler människor bättre förutsättningar att fortsätta att bo i glesbygd i vårt land.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.