Byggande av hyresrätter
Interpellation 2010/11:55 av Kakabaveh, Amineh (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-11-15
- Anmäld
- 2010-11-16
- Besvarad
- 2010-11-26
- Sista svarsdatum
- 2010-11-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 november
Interpellation
2010/11:55 Byggande av hyresrätter
av Amineh Kakabaveh (V)
till statsrådet Stefan Attefall (KD)
I lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar står det att ”varje kommun skall planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs.”
Detta lagkrav kan delas upp i olika delar. För att ”alla i kommunen” ska kunna leva i goda bostäder behöver kommunerna veta vad kommunens invånare efterfrågar. Ansvaret för bostadspolitiken är delat mellan staten och kommunerna. Regeringen har ett ansvar att följa upp lagstiftningen och se om lagens syfte uppfylls. Trots att det på olika orter finns efterfrågan på hyresrätter, i bästa fall bevisat genom bostadsköer, tas billiga hyresrätter bort från hyresmarknaden. I årets budgetproposition fortsätter regeringen på denna väg genom att öppna för ombildandet av ägarlägenheter i befintliga hyreshus. Frågan är då om de som står i bostadsköerna och efterfrågar hyresrätter önskar att hyresrätter ska ombildas eller om det är en ointressant frågeställning.
I Boverkets indikatorer från oktober 2010 sägs att ”den assymetriska beskattningen av upplåtelseformerna styr mot ägande av bostäder”.
En frågeställning är om regeringen anser att efterfrågan på hyresrätter ska tas i beaktande i bostadspolitiken och betalningsförmågan och om kommunerna ska undersöka den.
I Boverkets indikatorer från oktober 2010 framgår att byggandet av hyresrätter fortsatt är på låg nivå. Byggandet av hyresrätter föll redan innan finanskrisen slog igenom. Av Boverkets prognos framgår att byggandet av hyresrätter fortsatt med regeringens politik kommer att vara på låg nivå. Fokus i regeringens politik ligger på ägande med krav på kapitalinsatser samt en ökad andel av den sekundära bostadsmarknaden, främst då andrahandsuthyrning. Hyresrätten är en viktig del i en dynamisk arbets- och utbildningsmarknad. Människor behöver snabbt flytta till orter där jobb och utbildningsmöjligheter finns. Alla har heller inte flera årslöner på banken och kan köpa boende. God tillgång till hyresrätter med rimliga hyror borde vara en central del i en aktiv arbets- och utbildningslinje. Att bygga dyra och exklusiva hyresrätter löser inte detta problem. Vänsterpartiet har flera förslag för att öka byggandet av hyresrätter med rimliga hyror. Frågan är om den nuvarande regeringen vill och orkar komma med ett motsvarande program för fler hyresrätter. Ett argument mot till exempel investeringsstöd för byggande av hyresrätter är att det skulle vara kostnadsdrivande. Men det beror på utformningen av stödet. Den moderatledda regeringen avskaffade förra mandatperioden investeringsstödet till hyresrätter och nyproduktionen minskade kraftigt, detta redan innan finanskrisen. Kostnadsutvecklingen för byggande av hyresrätter har dock varit lägre än för bostadsrätter (promemoria från Hyresgästföreningen den 5 februari 2010). Det tyder på att fria marknadspriser snarare än investeringsstöd driver på byggkostnaderna.
Under de kommande åren kommer 640 000 15–19-åringar att vilja flytta hemifrån, 216 000 saknar och efterfrågar i dag egen bostad. Allt fler unga bor hemma, fler har blivit arbetslösa. Det behövs ett kraftigt ökat byggande av hyresrätter jämfört med dagens nivåer för att möta behoven. Boverkets indikatorer visar på brister på högskoleorter. Detta bekräftas av SFS, Sveriges förenade studentkårer, i deras bostadsrapport för 2010. De har bland annat undersökt vad begreppet bostadsgaranti innebär. Roten till problemen enligt SFS är en snedvriden bostadspolitik som i hög grad missgynnar byggande av studentbostäder och små billiga hyresrätter. SFS vill att studenter inte ska behöva hänvisas till okända personers hem. Ett förstahandskontrakt under hela studietiden, som fyller studentens behov, ska vara möjligt.
Vänsterpartiet delar SFS uppfattning. Det är rimligt att unga, däribland studenter, erhåller rimliga uppväxt- och studerandemiljöer. Möjligheten att genomgå en utbildning med god studiemiljö ska inte vara beroende av förmögna föräldrar. Möjligheten till ett eget boende för alla ungdomar till ett eget första kontrakt ska heller inte vara beroende av rika föräldrar.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
1. Är statsrådet beredd att ta initiativ så att lagens krav om att varje kommun ska planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder bättre uppfylls och så att kommunerna verkligen vet vilket boende invånarna efterfrågar och till vilka hyror och kostnader?
2. Är statsrådet beredd att lägga fram ett program för ökat byggande av hyresrätter till rimliga hyror?
3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka ungdomars och studenters möjlighet till ett förstahandskontrakt till rimliga hyror?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:55
Webb-tv: Byggande av hyresrätter
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:22 Fredagen den 26 novemberProtokoll 2010/11:22 9 § Svar på interpellation 2010/11:55 om byggande av hyresrätter
Protokoll från debatten
Anf. 12 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag dels är beredd att ta initiativ så att lagens krav om att varje kommun ska planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder bättre uppfylls så att kommunerna verkligen vet vilket boende invånarna efterfrågar och till vilka hyror och kostnader, dels om jag är beredd att lägga fram ett program för ökat byggande av hyresrätter till rimliga hyror, dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka ungdomars och studenters möjlighet till förstahandskontrakt till rimliga hyror.
Att ha tillgång till en egen bostad är ett grundläggande behov för alla människor. För att detta ska kunna bli verklighet för alla krävs väl fungerande bostads- och byggmarknader.
Alla boende- och upplåtelseformer har sin plats på en fungerande bostadsmarknad. Hyresrätten är den upplåtelseform som bäst svarar mot behoven hos de hushåll som inte vill eller inte kan betala en kapitalinsats. Detta innebär också att det är en utmärkt boendeform för den som vill kunna flytta med förhållandevis kort varsel. Hyresrätten har därför stor betydelse även för rörligheten på arbetsmarknaden och tillväxten.
Ett led i arbetet med att förbättra hyresbostadsmarknaderna är den nya lagstiftning kring allmännyttan och hyressättningen som riksdagen beslutade om i juni i år och som träder i kraft den 1 januari 2011. Det nya regelverket har brett stöd i riksdagen och skapar därför långsiktigt stabila spelregler på denna marknad, vilket också skapar bättre förutsättningar för nyproduktion. Regeringen avser också att förbättra möjligheterna till olika former av till- och frånval, vilket också kommer att göra hyresrätten mer flexibel och attraktiv.
När det så gäller Amineh Kakabavehs första fråga vill jag inledningsvis framhålla att det redan åligger varje kommun att planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder. Kommunerna ska också främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs.
Jag har inte för avsikt att verka för att skärpa denna lagstiftning, eftersom den redan är tydlig med vilket ansvar kommunerna har. Däremot lämnar lagen öppet för kommunerna hur de ska arbeta för att uppfylla sitt ansvar. Kommunerna ser alla olika ut med helt olika förutsättningar och behov. Det är dock rimligt att staten på olika sätt stöder kommunernas möjlighet att uppfylla lagens krav.
Av bostadsförsörjningslagen framgår även att länsstyrelsen ska lämna kommunerna i länet råd, information och underlag för deras planering av bostadsförsörjningen. Regeringen har också uppdragit åt Boverket att i sin tur stödja länsstyrelserna i detta arbete.
Jag menar därför att staten har tagit uppgiften att stödja kommunerna på allvar. Det kan dock finnas anledning att se över om detta arbete i sin tur kan förbättras. Jag vill dock betona att detta inte på något vis ändrar min uppfattning om att det är kommunen som själv, utifrån lokala förutsättningar, ska hantera det ansvar som kommunen har vad gäller bostadsförsörjningen.
Man ska också hålla i åtanke att god tillgång till ändamålsenliga bostäder och lokaler är en nödvändig förutsättning för tillväxt och välfärd. Hur den kommunala processen för planläggning och byggande bedrivs är en viktig faktor för effektiviteten i samhällsbyggandet, inte minst för bostadsförsörjningen. Enligt den nya plan- och bygglag som träder i kraft nästa år ska kommunens översiktsplan ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Av översiktsplanen ska det framgå inte bara hur den byggda miljön ska utvecklas och bevaras utan också hur den ska användas. Med detta nya regelverk blir det lättare för kommunerna att använda översiktsplanen som ett levande instrument, vilket underlättar för dem att uppfylla sitt ansvar enligt bostadsförsörjningslagen.
Vad gäller Amineh Kakabavehs andra fråga om ett program för ökat byggande av hyresrätter till rimliga hyror är det uppenbart att det är nya subventioner som efterfrågas, vilket återigen skulle fjättra bostadsbyggandet till statliga bidrag och villkor. Bostadsbyggandet är enligt alla prognoser på väg upp efter nedgången som orsakades av finanskrisen. Nyckeln till ett ökat byggande av bostäder som innebär boendeutgifter som hushållen upplever som rimliga ligger i förbättrad konkurrens inom byggsektorn och ökat utbud av mark som är tillgänglig för och planlagd för bostäder.
Under den förra mandatperioden påbörjade regeringen ett arbete tillsammans med aktörerna i byggsektorn för att pressa ned byggpriserna, och som jag tidigare nämnt träder en ny plan- och bygglag i kraft nästa år. Detta är uppgifter som det är angeläget att arbeta vidare med just för att skapa förutsättningar för byggandet av fler bostäder, också hyresrätter, som är överkomliga för vanliga hushåll.
Den tredje frågan handlar om ungdomars och studenters möjlighet till ett förstahandskontrakt till rimliga hyror. Det är självklart att även ungdomar och studenter har behov av en bostad till en kostnad som är rimlig i förhållande till deras disponibla inkomst. Det finns dock inga särregler för dessa grupper när det gäller förstahandskontrakt. Det som kan vara en nackdel för dem är deras ofta låga inkomster och det faktum att många ungdomar saknar fast anställning. Det instrument som riksdagen beslutat om under den förra mandatperioden, och som kan vara till hjälp för ungdomar, är möjligheten till kommunal hyresgaranti, något som det vore önskvärt att fler kommuner använde sig av.
För att skapa möjligheter att bygga fler och billigare bostäder för unga har regeringen också för avsikt att förenkla byggreglerna. Exempelvis skulle nuvarande detaljkrav om storlek och olika utrymmens avskiljbarhet kunna begränsas beroende på vilken målgrupp bostäderna riktar sig till.
Studenter är en mycket rörlig grupp, som flyttar till en universitets- eller högskoleort för att under en trots allt begränsad tid bedriva studier, varefter många flyttar vidare. Den lösning som traditionellt finns och som det funnits bred enighet kring är studentbostäder, vilket innebär att det finns en separat bostadsmarknad för studenter så att man kan flytta till studieorter utan att konkurrera på den reguljära bostadsmarknaden.
En kompletterande möjlighet, inte minst under perioder av brist på lämpliga bostäder, är att hyra i andra hand, ibland som inneboende. För att öka utbudet av sådana boendemöjligheter har vi redan tidigare höjt schablonavdraget från 4 000 kronor till 12 000 kronor för privatpersoner som helt eller delvis hyr ut den egna bostaden. I budgetpropositionen för 2011 föreslår regeringen ytterligare höjning av schablonavdraget vid sådan uthyrning till 18 000 kronor.
Anf. 13 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Jag vill först tacka statsrådet Attefall för svaret. Det är positivt att höra att regeringen har åtagit sig uppgiften att stödja kommunernas bostadsförsörjning och vill följa upp lagstiftningen och se över om arbetet kan förbättras. Men statsrådet hänvisar i sitt svar till en ny lagstiftning om hyresförhandlingar och allmännyttan samt ökade subventioner till uthyrare av bostäder. Det enda vi vet när det gäller ny lagstiftning är kraven på kraftfulla hyreshöjningar. De kommunala, allmännyttiga bostadsbolagen ska ha marknadsmässig avkastning, vilket naturligtvis leder till ökade hyror. Ökningen kommer att ligga mellan 5 och 8 procent enligt prognosen. Privata hyresvärdar är offensiva. Kraftigt höjda hyror leder inte till ökat utbud av hyresrätter för vanliga inkomsttagare. Det är svårt för dem att betala de höga hyrorna.
Tror verkligen den borgerliga regeringen att höjda hyror ska leda till fler hyresrätter med låga hyror? De offentliga subventionerna finns för att kommunala allmännyttiga ska ha lägre hyror och kostnader.
Fru talman! I gårdagens Metro refereras till en färsk rapport från analysföretaget Byggfakta. Där menar man att ungdomar behöver små och billiga hyresrätter, men problemet med nybyggda lägenheter är att de blir alldeles för dyra. Höga hyror leder till att äldre inte har råd att flytta till nybyggda lägenheter enligt analysföretaget Byggfakta. Det är tyvärr inte något nytt. För högerregeringen är brist på tillgång på billiga hyresrätter inget problem. Högerregeringens linje i bostadspolitiken vilar på en enda vision. Man hänvisar till att öka byggandet av bostadsrätter och småhus. Har man inte råd att äga sitt boende hänvisas man till andrahandsboende. Vi behöver i stället investeringsstöd för att bygga billiga hyresrätter, kommunala allmännyttiga, som är till nytta för allmänheten med tanke på de bostadssociala behoven.
Fru talman! Högerregeringen avskaffade förra mandatperioden investeringsstöd till hyresrätter. Detta ledde till att nyproduktionen minskade kraftigt redan före finanskrisen. Kostnaderna för byggande av hyresrätter har dock varit lägre än kostnaderna för bostadsrätter, detta enligt en promemoria från Hyresgästföreningen den 15 februari 2010.
Boverkets indikatorer från oktober 2010 visar att byggandet av hyresrätter minskade redan innan finanskrisen slog igenom. Av Boverkets prognos framgår att byggandet av hyresrätter fortsätter med högerregeringens politik att vara på låg nivå. Fokus i regeringens politik är fortfarande på byggande av bostäder med krav på kapitalinsatser samt på en ökad andel av sekundär bostadsmarknad, det vill säga främst andrahandsuthyrning.
Anf. 14 Anti Avsan (M)
Fru talman! Den politiska uppfattningen ska inte styra den bostadspolitiska inriktningen mot vissa boendeformer. Det är här alliansregeringen skiljer sig mycket från oppositionen, och då kanske framför allt Vänsterpartiet. Vänsterpartiet är det parti som utifrån politisk grund anser sig veta vilken boendeform som ska vara bäst för människor. Det är inte vår utgångspunkt, utan vår utgångspunkt är att människor ska bestämma själva.
Det spelar ingen roll vad jag eller någon annan har för uppfattning om vilket som är det bästa boendet. Det är inte säkert att det jag tycker är bäst är det bästa för andra. Därför gäller det att skapa förutsättningar för bostadskonsumenterna att göra de val som de önskar i olika skeden av livet.
Många har sagt att det har byggts för lite i Sverige under lång tid. Under de senaste 20 åren har det producerats ungefär hälften så många bostäder per capita i Sverige som i våra nordiska grannländer. Då kan man fråga sig vad det beror på.
Vi har haft en socialdemokratisk regering vid makten under tolv år, senaste mandatperioden den förrförra. Då fanns det här problemet hela tiden, men man gjorde inte någonting åt det.
Vad berodde problemet på? Jo, man hade inrättat bland annat ett omfattande system med snedvridande bostadssubventioner.
I Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets budgetmotion - i vilken mån de står bakom den i dag vet jag i och för sig inte; det är möjligt att de har olika uppfattning i dag såsom det framgått på annat håll - handlar det i huvudsak bara om fyra olika typer av investeringsstöd. Det intressanta i sammanhanget är att inget av de investeringsstöden inriktar sig mot bostäder för ungdomar.
Det behövs ett bostadsbyggande som är större i största allmänhet. Det behövs också fler hyresrätter. Men det är inte vi politiker som ska avgöra exakt vilka boendeformer som ska tillskapas, utan vi ska skapa förutsättningar för människor att välja de former för sitt boende som man önskar.
Vi har också andra problem. Vi vet efter tidigare jämförelser att byggkostnaderna i Sverige ligger väldigt högt, 55 procent högre än genomsnittet i EU. Det kan finnas olika förklaringar till det, men det är nog ändå orimligt att byggkostnaderna här är så pass mycket högre. Byggkostnadsutvecklingen under en kortare tidsperiod var, enligt Eurostat, 12 procent inom EU, medan den i Sverige låg på 21 procent. Det här är också kopplat till att bostadssektorn har varit reglerad genom en mängd olika subventioner.
Vad regeringen gjorde under förra mandatperioden var att lägga om bostadspolitikens inriktning för att få ett förbättrat funktionssätt på bostadsmarknaden, just därför att hushållens behov och önskemål skulle vara styrande för hur bostadsbeståndet skulle utvecklas. Ett led i detta är den nya lagstiftningen som både ministern och Amineh Kakabaveh var inne på. Den är också en viktig pusselbit för att få en fungerande bostadsmarknad.
Anf. 15 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag delar Amineh Kakabavehs oro för situationen på bostadsmarknaden. Vi ser att det finns bostadsbrist i oerhört många kommuner i Sverige och inte minst i storstadsområdena. Vi ser dessutom en risk för att ungdomars möjligheter att få tillgång till bostad kommer att försämras de närmaste åren när allt fler ungdomar kommer upp i den ålder då de söker en egen bostad. Det här är ett jätteproblem.
Då är frågan: Vad är lösningen på problemet? När man tittar tillbaka är det som Anti Avsan sade, att under 20 års tid har vi byggt kanske ungefär hälften så mycket som våra nordiska grannländer - under 20 års tid, sedan 90-talets början! Det finns något strukturellt och systematiskt fel i svensk bostadspolitik under gångna år.
Vi ser hur byggpriserna har stigit mycket snabbare än inflationen och priserna i allmänhet. Ett bekymmer som vi i Sverige måste fundera kring är vad det är som gör att vi inte får en långsiktigt högre nybyggnadstakt i Sverige? Då kan man kasta in bidrag för att försöka dopa marknaden några få år, styra lite grann och kanske få upp siffrorna något ett enskilt år. Men historien visar att det bara skapar större problem långsiktigt, därför att det gör att marknaden inte vad det är för spelregler som gäller. Man anpassar sig till regler, och man bygger inte långsiktigt.
Vi måste alltså jobba på bred front. Här måste kommuner, självklart den privata sektorn och också staten hjälpas åt att skapa förutsättningar för en betydligt högre nyproduktionstakt de närmaste åren. Men vi måste också se till att vi utnyttjar det bestånd vi har och att människor använder ytor effektivare. Ett sätt kan vara, om man vill bo kvar i sitt hus när barnen är utflugna, att med hjälp av exempelvis ROT-avdrag bygga om så att man kan hyra ut en övervåning eller liknande till exempelvis en student. Det är också ett viktigt inslag i detta. Det är inte det enda inslaget men ett viktigt inslag.
Då är frågan: Är Vänsterpartiets förslag till lösning att vi ska gå tillbaka till ett system med en allmännytta som troligtvis skulle innebära att vi skulle få begränsningar från EU på oss och få en situation som i Holland, att vi måste sätta ett inkomsttak för dem som ska bo i allmännyttan?
En del av de problem som vi brottas med nu när vi ska rusta upp de stora miljonprogramsområdena beror på att vi har haft ett hyressättningssystem som inte har fungerat. Det gör att bostadsbolagen inte haft ekonomiska muskler eller inte skrivit av fastigheterna i den takt som är önskvärd för att kunna ha råd att investera i nyrenoveringar. Vi har alltså haft långsiktiga systemfel i svensk bostadspolitik som vi i dag betalar priset för.
Den nya lagen är beslutad i bred enighet här i riksdagen. Jag vill påminna kammaren och Amineh Kakabaveh om att hennes rödgröna kompisar i Miljöpartiet och Socialdemokraterna har varit med på den här lagstiftningen. Då får vi också se nödvändigheten av att vi får en tydligare lagstiftning för våra kommunala bostadsbolag som bygger på att de ska jobba efter långsiktiga, affärsmässiga principer. Det innebär inte att de ska göra maximal vinst varenda ögonblick. De ska jobba på ett sunt affärsmässigt och långsiktigt sätt.
Hyresförhandlingssystemet är också ett nytt system som nu skapar en kultur av samarbete mellan fastighetsägarna, de kommunala bostadsbolagen och Hyresgästföreningen. Deras framförhandlade hyror blir styrande för hyressättningen och hur man ska tolka bruksvärdet, inte bara vad de kommunala bostadsbolagen säger i ett visst ögonblick. Jag tror att den modellen har goda förutsättningar att skapa en långsiktigt god utveckling på hyressidan. Men det är klart att det är ett förhandlingsspel som nu pågår mellan olika intressenter. Och vi ska nog, på samma sätt som vi är lite kyliga inför vad som händer på arbetsmarknaden när förhandlingar påbörjas, vara lite kyliga och se vad som händer när krutröken lagt sig och man har kommit fram till ett resultat.
Jag förutsätter att Hyresgästföreningen, fastighetsägarna och de kommunala bostadsbolagen tar sitt ansvar för att vårda den uppgörelse som nu finns och ser till att vi får hyressättningar som mer riktar in sig på bostadens bruksvärde, läge och standard. Jag hoppas att man vårdar den uppgörelse vi har så att vi får goda förutsättningar också för ett ökat hyresrättsbyggande.
Anf. 16 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Det är glädjande att statsrådet Stefan Attefall håller mig om att det finns ett problem, och det är inte bara vi i Vänsterpartiet som står i kammaren och påstår det. Det gör också studentkårerna runt om i landet. SFS har just kommit med en ny rapport för 2010.
Alla som jobbar med ungdomar och arbetslösa, inom utbildningsväsendet, Boverket och Hyresgästföreningen, har sagt till politikerna: Vi behöver billiga bostäder och små bostäder. Vi vet att det finns prognoser som visar att mer än 640 000 ungdomar mellan 15 och 19 år kommer att efterfråga ett eget boende. Mer än 260 000 kommer snart att efterfrågas. Och det finns ett stort behov redan. Det är ett faktum att i Stockholm, Malmö och Göteborg kan inte folk köpa sina lägenheter. Den moderata representanten säger att det handlar om människors vilja. Det är självklart att alla människor vill ha en bostad, men alla människor är inte välbeställda som vi politiker eller moderatledda politiker som kan köpa. Det är bara så.
Vi vet att de äldre inte har råd. Man har sänkt pensionerna, ungdomarnas löner sänks, studenternas studiemedel höjs inte. Ändå höjs hyrorna med 5-8 procent, och det är orimligt för många att betala.
Vänsterpartiet delar oron med SFS, Sveriges förenade studentkårer, Boverket och Hyresgästföreningen. Det finns olika pressmeddelanden från Boverket om att byggandet av bostadsrätter har tagit fart igen. År 2009 byggdes endast 5 900 hyresrätter, år 2010 endast 7 000, medan antalet bostadsrätter är mycket högre, och det kommer att bli ännu fler.
Vi i Vänsterpartiet har självklart satsat. Vi vill ha ett flera miljoner högre investeringsstöd till kommunerna för att stödja dem att bygga fler hyresrätter, men också ROT-avdrag för att renovera och bygga fler familjehus och kollektivhus för de äldre. Läs den rödgröna överenskommelsen och Vänsterpartiets budgetmotion, där vi föreslår de här sakerna som faktiskt inte finns med i regeringens budget! I så fall är siffrorna mycket lägre.
Ministern själv är orolig över situationen och uppmanar kommunerna att åta sig uppdraget att göra det som regeringen vill. Men frågan är om investeringsstödet är tillräckligt för att de ska bygga billiga och små bostadsrätter.
Anf. 17 Anti Avsan (M)
Fru talman! Vi är nog ganska överens om att det har byggts för lite i Sverige under lång tid, men vi är inte överens om vad det har berott på och framför allt inte om vad som ska göras åt det.
Att människor vill välja själva hur de vill bo innebär inte att alla vill bo i Amineh Kakabavehs bostad. Den bostad man vill bo i kanske ser annorlunda ut. Alla vill inte heller bo i Vänsterpartiets normalhyresrätt, utan man vill välja själv.
Vi har haft en finansiell kris och en internationell lågkonjunktur. Nu ser vi en uppgång i den ekonomiska utvecklingen, och byggandet tar fart. Att i ett sådant skede späda på med olika typer av snedvridande bostadssubventioner - något som har skapat de problem som vi har haft på bostadsmarknaden under lång tid - är närmast som att bota ett benbrott med ett slagträ; det är nog inte som tror på det riktigt.
Den långsiktiga affärsmässigheten hos de kommunala bostadsaktiebolagen är viktig av det skälet att även privata fastighetsägare har ambitionen att bygga hyreslägenheter. Det har varit i det närmaste omöjligt. Då är det svårförståeligt hur Amineh Kakabaveh och Vänsterpartiet har inställningen att man ska gynna kommunala bostadsföretag ännu mer än vad man har gjort.
Den nya lagstiftningen bygger på att vi vet att det sätt vi har hanterat de kommunala bostadsföretagen, åtminstone i vissa fall, har stridit mot grundläggande regler inom EU. Det har vi kommit till rätta med nu. Vi har gjort mycket för att normalisera bostadsmarknaden, och det kommer vi att fortsätta med.
Anf. 18 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Det är lätt att instämma i den problembeskrivning som Amineh Kakabaveh redovisar. Det krävs bara att man läser tidningarna och umgås med människor som brottas med bristen på bostäder och behöver en bostad. Men vad är lösningen på problemet? Den enda lösning som Vänsterpartiet presenterar är ökade subventioner, men den summa de anslår skulle räcka till 4 000 lägenheter. Det handlar alltså om en spottstyver i sammanhanget. Dessutom skulle det dopa marknaden och skapa andra problem.
Vi vet också av erfarenhet att när konjunkturen är god innebär denna typ av subventioner vinster som går rakt ned i byggherrarnas fickor. Jag trodde inte att Vänsterpartiet månade om att göda privata byggföretag, vilket blir effekten. När konjunkturen är god blir subventionerna ökade vinster.
Vi måste skapa goda förutsättningar för en långsiktigt högre nybyggnadstakt. Vi vet att nyproduktion är dyrare att hyra än äldre bostäder. Det handlar dock om att få i gång flyttkedjan. Får vi människor att flytta in i nya hus, oavsett om det är en villa, en bostadsrätt, en ägarlägenhet eller en hyresrätt, lämnar de en annan lägenhet efter sig som en ny person kan ta. När flyttkedjan går blir de mindre och billigare lägenheterna lediga för unga människor som behöver en första bostad.
Vi måste också få ned byggkostnaden. En fråga som Amineh Kakabaveh måste svara på är: Varför har byggkostnaden stigit mycket snabbare än inflationen under kanske en 15-årsperiod? Här tror jag att byggsubventionerna har spelat en negativ roll. Jag tror också att den bristande konkurrensen på byggmarknaden spelat roll liksom bristerna i planprocessen och kommunernas förmåga att ta fram mark att bygga på. Det finns många förklaringar.
De regelverk vi har från statens sida måste ses över för att få ned kostnaden. Det finns många märkligheter i våra regelverk, och man kan undra om de verkligen är rimliga för alla typer av bostäder. Om vi lättade på dem skulle vi kunna få billigare byggkostnader och fler bostäder byggda.
Det gäller att jobba på bred front och att jobba ihop med kommunerna och byggbranschen för att skapa utrymme för ett långsiktigt högre bostadsbyggande. Man ska inte lockas till kortsiktiga insatser som politiken under alltför lång tid har gjort.
Min uppgift som bostadsminister är att lägga grund för en långsiktigt högre nybyggnadstakt, inte för den kortsiktiga dopning av byggmarknaden som Vänsterpartiets förslag leder till.
Hade vi inte gjort lagstiftningen för de kommunala bostadsbolagen hade vi hamnat i samma situation som Nederländerna. Vänsterpartiet verkar vilja att vi ska få social housing i Sverige där det bara är människor upp till en viss inkomstgräns som får bo i kommunala bostäder. Den utvecklingen vill jag inte ha. Jag vill ha människor med olika inkomster som bor i kommunala bostäder. Jag vill inte ha den stigmatisering som Vänsterpartiets politik skulle leda till.
Vi står också inför ett gigantiskt upprustningsbehov inom miljonprogramsområdena. Vad visar på att Vänsterpartiets politik skulle lösa denna problematik? Vänsterpartiet ropar bara på mer subventioner utan att lösa de grundläggande frågorna. Effekten blir förödda statsfinanser och en illa fungerande bostads- och byggmarknad. Det blir lösningen med Vänsterpartiets politik.
Vänsterpartiet är jätteduktigt på att beskriva det problem som finns, och jag delar helt denna beskrivning, men lösningen skulle leda till ett ännu större problem på bostadsmarknaden. En sådan politik kommer denna regering inte att medverka till.
Anf. 19 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Jag vill tala om för statsrådet och Anti Avsan att tvärtemot vad de hävdar är Vänsterns politik både mycket bättre och mer genomtänkt. Den ser individen, människorna i förorterna, ungdomarna som inte har råd att flytta och de äldre som inte vågar flytta från sina stora hus för att det är så dyrt att flytta till en nyproducerad lägenhet.
Det är ni som har makten och har haft det i en dryg mandatperiod. Det är inte Vänsterpartiet. Vi försöker ge människor en möjlighet att få en egen bostad. Den handlar inte som i den moderatledda regeringens politik om att det är bra med ägarlägenheter och andrahandskontrakt. Med er politik blir ungdomarna inte bara bostadslösa utan även arbetslösa, och de blir utan utbildning eftersom de inte har möjlighet att flytta. Vad har regeringen för politik för att lösa detta problem?
Det är inte Vänsterpartiet som ska stå till svars utan regeringen. Jag har ställt frågor till regeringen, och jag vill ha svar på dem.
Vi säger ja till investeringsstöd, och miljonprogramsområdena måste upprustas. Det är våra förslag och vår politik.
Det är bra att ministern är överens med oss om att bostadsfrågan är viktig, men lösningen är inte en politik som bygger på bostadsrätter och ägarlägenheter. Det skapar bara en trögrörlig bostadsmarknad och medför en massa spekulationer hit och dit.
Anf. 20 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Nu ökar antalet påbörjade bostäder kraftigt efter finanskrisens problemtider. Nästa år räknar vi med en nyproduktion på uppemot 30 000 lägenheter. Det är en kraftig ökning av byggandet som påbörjas nu. Men det är ändå för lite.
Amineh Kakabaveh säger att Vänsterpartiets politik är så fantastisk. Låt oss titta på tiden 1998-2006 då Vänsterpartiet stödde den socialdemokratiska regeringen. Bostadsbyggandet steg visserligen, men det steg på samma sätt i det borgerligt styrda Danmark och i omvärlden. Problemet var bara att Sverige byggde hälften så mycket per person som våra nordiska grannländer. Konjunkturmässigt följde Sverige med, och det var en viss uppgång. Systemfelet gjorde ni dock inget åt. Tvärtom tror jag att ni bidrog till att befästa det systemfel vi har haft i Sverige, vilket har gjort att vi har en mycket lägre nyproduktionstakt i Sverige jämfört med omvärlden.
Era 500 miljoner i bostadssubventioner skulle, förutom att förrycka långsiktigheten på bostadsmarknaden, bara räcka till ett fåtal lägenheter.
Vi säger att vi nu tittar på hur vi kan stärka hyresrätten. Det har vi lovat i regeringsförklaringen. Då tittar vi på de olika idéer som kommer från fastighetsägarna, Hyresgästföreningen och de kommunala bostadsbolagen. Vi ska även titta på andra idéer. Det arbetet ska påbörjas i Regeringskansliet just för att analysera hur vi kan stärka hyresrätten. Vi ser nämligen att den i nyproduktionsstadiet har mycket sämre konkurrenskraft än andra boendeformer.
Vi tittar också på hur vi ska få fram fler ägarlägenheter och hur vi, totalt sett, ska främja ett ökat byggande genom en bättre planprocess och mer konkurrens samt genom att försöka ta bort och förenkla regelverk.
Allt detta gör vi för att skapa långsiktigt goda förutsättningar för en högre nyproduktionstakt men också för ett effektivare och bättre nyttjande av det bostadsbestånd vi har. På så sätt kan vi få i gång flyttkedjor, och människor får tillgång till en bostad. Problemet är stort eftersom det under mycket lång tid varit stora försummelser, och det bär även Vänsterpartiet ett stort ansvar för.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.