Budget byggd på felaktiga prognoser
Interpellation 2008/09:113 av Östros, Thomas (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-11-12
- Inlämnad
- 2008-11-12
- Besvarad
- 2008-11-24
- Sista svarsdatum
- 2008-11-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 12 november
Interpellation
2008/09:113 Budget byggd på felaktiga prognoser
av Thomas Östros (s)
till finansminister Anders Borg (m)
Tecknen på en ekonomisk avmattning har varit tydliga sedan årsskiftet. Nu är jobbkrisen här. Bara under oktober har närmare 20 000 löntagare varslats. Det betyder att detta blev den värsta varselmånaden sedan nittiotalskrisen.
Regeringen baserar sin budgetproposition på orimligt optimistiska prognoser. Dessa prognoser avvek redan vid prognostillfället från hur de flesta oberoende bedömare såg på svensk ekonomi. Sedan dess har konjunkturen försämrats sedan budgeten presenterades. Jobbkrisen har blivit allt djupare. Nu måste skarpa insatser till.
Regeringens önsketänkande är uppenbart när dess prognoser jämförs med andra bedömares. Regeringen tror på oförändrad sysselsättning. I motsats till detta väntar sig exempelvis Riksbanken och Konjunkturinstitutet 100 000 färre jobb under de kommande två åren.
Konjunkturinstitutet bedömer att arbetslösheten under år 2010 kommer att överstiga 8 procent, vilket betyder omkring 70 000 fler arbetslösa jämfört med den prognos regeringen har byggt sin budget på.
Arbetslösheten ökar vecka för vecka. Trots detta står regeringen passiv. Förhoppningen verkar stå till att sänkt skatt och raserad a-kassa ska tvinga fram nya jobb.
Finansminister Anders Borgs reaktion på de allt dystrare bedömningarna om den ekonomiska utvecklingen är emellertid att slå fast att regeringens budget är en ”stabil grund för framtiden”. Denna stelbenthet inför den ekonomiska verkligheten är bekymmersam.
Min fråga till finansministern är:
Vad avser finansministern att vidta för åtgärder med anledning av Konjunkturinstitutets prognos att sysselsättningen minskar med 100 000 och arbetslösheten ökar till över 8 procent fram till 2010?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:113
Webb-tv: Budget byggd på felaktiga prognoser
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:34 Måndagen den 24 novemberProtokoll 2008/09:34 9 § Svar på interpellation 2008/09:113 om budget byggd på felaktiga prognoser
Protokoll från debatten
Anf. 31 Anders Borg (M)
Herr talman! Thomas Östros har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta med anledning av Konjunkturinstitutets prognos att sysselsättningen minskar med 100 000 personer och arbetslösheten ökar till över 8 procent fram till 2010.
Utvecklingen av svensk ekonomi är för närvarande svårbedömd. I det uppdaterade konvergensprogrammet som regeringen har överlämnat till finansutskottet redovisas två scenarier för den ekonomiska utvecklingen. Dessa scenarier innebär att arbetslösheten kan komma att stiga till mellan 7,7 och 9,2 procent under 2010, vilket är i linje med såväl Konjunkturinstitutets, Riksbankens och Europeiska kommissionens bedömningar.
Budgetpropositionen innehåller förslag på åtgärder som är både konjunkturellt och strukturellt motiverade. 32 miljarder kronor satsas på skattesänkningar för individer och företag, välfärdssatsningar på pensionärer och sjuka samt framtidsinvesteringar på infrastruktur, utbildning och forskning.
Utöver de insatser som föreslås i budgetpropositionen har flera åtgärder vidtagits med anledning av den finansiella krisen. Regeringen har lagt fram ett finansmarknadspaket med en stabilitetsplan för att återupprätta förtroendet på de finansiella marknaderna. Det starka utgångsläget i de offentliga finanserna gör också att vi kan låta de automatiska stabilisatorerna verka fullt ut. Riksbanken och Riksgälden har vidtagit åtgärder för att förbättra likviditeten på de finansiella marknaderna, och Riksbanken har dessutom sänkt räntan med 1 procentenhet sedan budgetpropositionen lades fram.
Det är viktigt att först bedöma effekterna av åtgärderna riktade till de finansiella marknaderna och den penningpolitiska responsen innan ytterligare stabiliseringspolitiska åtgärder kan komma i fråga. Regeringen följer utvecklingen noggrant och har beredskap att återkomma med ytterligare åtgärder som stabiliserar arbetsmarknaden. Samtidigt är det viktigt att understryka att politiken inte får äventyra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.
Anf. 32 Thomas Östros (S)
Herr talman! Sverige är på väg in i ett mycket allvarligt ekonomiskt läge. Alla bedömare är överens om att arbetslösheten kommer att öka kraftigt och att sysselsättningen kommer att falla. Det är egentligen bara regeringen som ser relativt förnöjd ut över situationen.
Ett exempel i torsdagens frågestund i riksdagens kammare var när statsministern försäkrade att varslen visserligen ökar, men inte arbetslösheten.
För någon timme sedan kom Arbetsförmedlingens senaste rapport om utvecklingen på arbetsmarknaden. Där presenterar man att arbetslösheten nu ökar. Det är 16 500 fler som är arbetslösa denna vecka jämfört med samma vecka för ett år sedan.
Särskilt hårt drabbade blir naturligtvis ungdomar. De som har minst fotfäste på arbetsmarknaden kastas ut i öppen arbetslöshet. De passiva programmen ökar samtidigt. Allt fler finns i jobb- och utvecklingsgarantin med bara passiva åtgärder och inga aktiva insatser. Allt fler ungdomar hamnar i passivitet i det som har kallats för ungdomsgarantin, där väldigt få får aktiva insatser eller utbildning.
I november har nu snart 15 000 människor varslats. 20 000 varslades i oktober. Regeringen sitter passiv. När regeringen förra veckan tvingades berätta att det kan vara så att arbetslösheten ökar med 150 000 personer vill man samtidigt inte göra någonting för att förhindra detta.
I USA, Storbritannien, Tyskland, Kina, ja, över hela världen lanseras breda stimulanspaket, men den svenska regeringen sitter still.
Ekonomerna förespråkar stimulans. Vi har lagt ett första stimulanspaket med en serie av åtgärder som vi kommer att vidta för att pressa ned arbetslösheten. Det är ett stimulanspaket på sammanlagt 17 miljarder där pensionärer och barnfamiljer får en köpkraftsförstärkning och där inte minst kommuner och landsting som riskerar att gå in i en situation med besparingar och uppsägningar får en rejäl förstärkning jämfört med vad regeringen gör.
Det blir en stimulans av småföretagen med sänkta arbetsgivaravgifter - tvärtemot regeringens förslag om höjda arbetsgivaravgifter för småföretagen. Men det handlar också om infrastruktur och riskkapital för att få i gång företagsamheten och investeringarna.
Byggsektorn riskerar att helt stanna av, säger flera insiktsfulla bedömare. Ett rotavdrag skulle få i gång renoveringar och ombyggnader på ett sådant sätt att vi slipper en mycket kraftig ökning av arbetslösheten bland byggnadsarbetarna.
Dessutom handlar det om ett brett utbildningspaket. När industrin nu tvingas varsla skulle staten kunna räcka ut handen och säga: Vi är beredda att göra ett avtal. Vi erbjuder utbildning till de anställda - spetskompetensutbildning - om ni undviker att säga upp, och vi kan dela på kostnaderna och sedan komma framåt med att stärka oss inför en kommande konjunkturuppgång.
Fordonsindustrin är inne i ett desperat läge. Det enda som regeringen har att hänvisa till är gamla socialdemokratiska forskningsprogram.
Nu säger Konjunkturinstitutet att det finns behov av ytterligare stimulanser. Man pekar på att det finns ett utrymme på 20 miljarder kronor ytterligare i stimulanser. Min bedömning är att den insatsen kommer att öka framöver i takt med att arbetslösheten stiger.
Vad är finansministerns besked till ett samhälle och en omvärld som kräver och begär att vi bekämpar arbetslösheten när det i dina egna prognoser talas om 150 000? Är det enda som du har att erbjuda dem halva inkomsten i a-kassa och dessutom ökad skatt när de blir arbetslösa? Jobbskatteavdraget gäller bara dem som arbetar. Är det så att det stimulanspaket som du kommer att tvingas lägga fram till slut bara blir mer av samma politik? Är det ett nytt jobbskatteavdrag och den politik som har havererat när arbetslösheten är högre i år än vad den var förra året samma vecka, när sysselsättningsprognoserna visar på sjunkande sysselsättning och när arbetslöshetsprognoserna visar på kraftigt ökad arbetslöshet? Blir det bara mer av samma gamla misslyckade politik?
Anf. 33 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Detta är inte en vanlig konjunkturnedgång. Den drivs på av en finanskris. Det är finanskrisen som är den viktigaste orsaken till den ström av varsel som nu kommer. För att man ska hindra att varslen ska utlösas är det helt centrala att häva finanskrisens effekter. Vi ska inte hoppa över finanskrisen och omedelbart börja diskutera finanspolitisk konjunkturpolitik av gammalt traditionellt slag. Då fokuserar vi på fel problem. Det som driver på varslen i det korta perspektivet är finanskrisen.
Detta illustrerar det som jag vill säga. I detta läge ska vi ha ett stort hjärta, men vi ska ha ett kallt huvud när det gäller att diskutera vilka åtgärder som ska vidtas, annars gör vi fel. Om vi gör fel är det de som blir arbetslösa som kommer att få lida av detta, och det är de som är svagast i sammanhanget. Därför måste vi ha en god teori för att driva den bästa praktiken.
Det är tre saker som är intressanta i finansministerns svar.
Det första är att finansministern säger att automatiska stabilisatorer ska få verka fullt ut, det vill säga att även underskott kan accepteras. Jag är inte förvånad. Överskottsmålet är ett mål över konjunkturcykeln. Då leder en konjunkturnedgång också till underskott om den blir tillräckligt djup.
Det andra är att finansministern och regeringen har höjd beredskap.
Det tredje, vilket är inte minst intressant, är att arbetsmarknaden står i fokus för de eventuella ytterligare åtgärder som ska vidtas.
Jag skulle vilja lägga till ytterligare en sak, och det faller tillbaka lite grann på det som jag tidigare sade om finanskrisen, nämligen att internationellt samarbete är helt avgörande. För svensk export är det inte åtgärderna i Sverige som är det primära. Kunderna finns på annat håll, och deras efterfrågan är det som skapar sysselsättning och produktion i Sverige. Därför är andra länders åtgärder otroligt viktiga för Sverige.
Jag hoppas också att andra länder vidtar åtgärder som innebär finanspolitisk stabilisering till en skala av 1 procent av bnp. Det är det som den svenska regeringen, lite tursamt kan man kanske tillstå, gjorde redan i september. Men det är en stimulans som så att säga redan är igångsatt här i landet.
Det som jag skulle vilja ta upp mer specifikt, som riktar sig både till finansministern och till Thomas Östros, är fordonsindustrin och de propåer som kommer från Göteborg om att staten skulle ta över ägandet av fordonsindustrin.
Göran Johansson, Socialdemokraternas starke man i Göteborg, tyckte att AP-fonderna skulle gå in och ta över ägandet om det gick riktigt illa för Volvo.
I dag är det en artikel i Dagens Industri där rektorn för Handelshögskolan i Göteborg tycker att staten ska ta över ägandet av Volvo och kanske också Saab om det går riktigt illa. Jag tycker att det är väldigt dåliga förslag. De är ogenomtänkta och ett exempel på att man inte håller huvudet kallt.
Jag skulle snarare vilja hålla med Dan Andersson som i tidningen i dag säger att det inte är branscher eller företag som blir arbetslösa utan att det är människor. Och det är människorna och deras situation på arbetsmarknaden som vi ska fokusera på i våra insatser för att motverka krisen.
Det handlar alltså om att man ska ha ett stort hjärta och ett kallt huvud. Sedan är det tre regler som ska gälla när finanspolitiken ska antas. De ska vara temporära, de ska vara träffsäkra och de ska vara rätt tajmade.
Anf. 34 Anders Borg (M)
Herr talman! Låt oss börja med att titta på vad regeringen har gjort. Vi har sänkt skatten, vilket gör att människor har mer pengar kvar i plånboken. Vi har lagt fram ett brett investeringsprogram som är så omfattande att bara forskningssatsningarna under det första och det andra året uppgår till oerhört mycket högre belopp än vad vi har sett under de socialdemokratiska åren. Det är ett brett investeringsprogram för att bygga kunskap och infrastruktur för framtiden. Det är väldigt lämpligt att göra det nu därför att det mildrar nedgången.
Vi har också satsat på välfärden, och inte minst har vi sänkt skatten för pensionärerna.
Vi har efter budgeten lagt fram tre kompletteringspropositioner om att säkra insättarskyddet som handlar om att förstärka den statliga kapitaltillförseln och som innehåller en bred stabilitetsplan. Allt detta gör vi för att vår insikt bygger på att vår första uppgift är att säkra kreditgivningen i ekonomin så att vi kan få ordning på den.
När vi blickar framåt är det naturligtvis så att finanspolitiken aktivt ska bidra till att motverka nedgången. Detta är en självklarhet. För 2010 föreligger det redan åtgärder på 35 miljarder kronor som har beslutats. Till det kommer naturligtvis nästa års reformer. Vi ska arbeta vidare i god ordning med att se över vad som kan behöva göras inom sjukvård, inom äldreomsorg, inom skola och inom andra viktiga områden, som rättsväsendet, för att säkra en god utveckling. Med god ordning ska vi därmed öka reformutrymmet under 2010. Till det har vi automatiska stabilisatorer.
Detta betyder för var och en att man enkelt kan se att Sverige kommer att vara ett av de länder som har den mest expansiva finanspolitiken 2010. Det har vi redan 2009. Vi har redan gjort det som många andra länder har talat om, och vi har resurser att gå vidare. Vi kan göra mer på alla de nödvändiga områdena för att i god ordning säkra en stabilisering av den svenska ekonomin.
Här har vi naturligtvis en skiljelinje mot Socialdemokraterna. Vår utgångspunkt är att denna stabilisering ska ske med god ordning i de offentliga finanserna. Vi ruckar inte på utgiftstak, vi undergräver inte målen för det finansiella sparandet, vi håller fast vid treåriga utgiftstak, vi håller fast vid goda budgeteringsmarginaler, vi håller fast vid att inte lånefinansiera på utgifter och vi håller fast vid att inte ha skatteutgifter. Allt detta är saker som Socialdemokraterna aktivt bidrog till att försvaga budgeteringsramverket med under de föregående mandatperioderna. Här har vi en skiljelinje. Vi står för ansvar. Socialdemokraterna står för nedmontering och lössläppthet.
Det allra värsta är naturligtvis att Socialdemokraternas alternativ i grunden handlar om att de vill nedmontera arbetslinjen, att de på åtgärd efter åtgärd i praktiken lägger fram skatteförslag och utgiftsförslag som gör det mindre lönsamt att arbeta.
Sedan har det tillkommit något som jag kanske tycker är den märkligaste aspekten, nämligen att Socialdemokraterna nu sitter och förhandlar och åker på resor med Miljöpartiet när de så alldeles uppenbart förbereder ett ekonomiskt program som saknar förankring i den svenska verkligheten och som saknar förankring i de svenska Socialdemokraternas väljarled. Det handlar om en mycket kraftig höjning av bensinskatten, en mycket kraftig höjning av dieselskatten och ett införande av kilometerskatt, som handlar om 300 000 kronor för en åkare med en lastbil i fjärrdrift.
Till det kommer naturligtvis det märkligaste av alltsammans, nämligen en snabbavveckling av kärnkraften, som ju skulle ha förödande effekter för svensk basindustri.
Det är inte så att Socialdemokraterna och vänstersidan representerar åtgärder för att mildra krisen. Man representerar naturligtvis åtgärder för att förvärra den, för att underminera arbetslinjen och slå undan benen för svensk basindustri med ett verklighetsfrämmande skattechockspaket tillsammans med Miljöpartiet.
Red ut det! Det vore naturligtvis bra för industrin att få veta om socialdemokratin kommer att acceptera den här industrifientliga politiken eller om man kommer att göra motstånd mot Miljöpartiets försök att avveckla svensk basindustri.
Anf. 35 Thomas Östros (S)
Herr talman! Det är något märkligt med Moderaternas och regeringens syn på industrin, med att man inte förstår hur viktig industrin är för Sverige. Jag tror att man under tiden i opposition fastnade i något slags idé om att industrins tid var förbi, att det var andra delar av ekonomin som skulle ta över.
Nu ser man vilken oerhörd vikt industrin har för vår ekonomi. En stor del av vår export, en stor del av vår sysselsättning och en mycket stor del av vår tjänstesektor levererar direkt till industrin.
När vi har skött regeringspolitiken har vi gjort det i mycket nära samarbete med industrin. När vi har lanserat insatser tillsammans med svensk fordonsindustri eller med svensk pappersindustri eller läkemedelsindustri i form av forskningsinsatser, infrastrukturinsatser och utbildningsinsatser kallar Moderaterna det för antikverad politik; marknaden ska sköta allt utan att regeringen blandar sig i.
Det är väl det som är skälet till den formidabla passiviteten nu när Sverige har en industri som nu befinner sig i gungning och som behöver insatser och stöd i form av långsiktiga forskningsprogram. Behåll inte bara våra! I stället behöver vi satsa mer på forskning ihop med fordonsindustrin - detta tillsammans med breda utbildningspaket!
När jag besöker Volvo i Eskilstuna säger företagsledning och fack: Vi skulle i stället för att säga upp vilja satsa brett på utbildning så att vår personal kan ta emot en högkonjunktur om några år och så att vi fortsätter att stärka vår position. Just nu är läget förtvivlat. Men Arbetsförmedlingen har inga resurser. Regeringen bidrar inte med någonting, utan det är antikverad politik.
Starka offentliga finanser är socialdemokratins adelsmärke. Tillsammans med svenska folket har vi släpat ihop i ladorna så att det har funnits gott om resurser i ladorna. De resurserna har du nu använt till att sprätta i väg stora skattesänkningar för dem som tjänar allra mest. Det är ju så att Moderaterna hela tiden när vi sanerade statsfinanserna talade om överbeskattning. Det var överbeskattning att samla i ladorna.
Men att samla i ladorna innebär att när vi går in i en lågkonjunktur och jobbkrisen är här och när arbetslösheten sprider sig runt om i landet ska just de resurser användas som vi har samlat i ladorna till att stimulera ekonomin och ge arbetslösa människor rätten till ett arbete och till att satsa på industri och näringsliv så att vi kommer i gång igen.
Den passivitet som regeringen visar nu kostar varje månad tusentals jobb i Sverige. Passiviteten ser vi också när det gäller bankkrisen i världen. Vi tog tre dagar på oss för att fatta beslut i Sveriges riksdag om ett bankgarantiprogram på 1 500 miljarder. Nu har en månad gått. Regeringen pratar. Regeringen vrider sig. Regeringen skäller. Men ingenting händer när det gäller bankgarantierna. Räntorna är skyhöga, Anders Borg! Hushållen pressas av höga bolåneräntor. Varför har du ett bankgarantiprogram som bankerna inte går med i?
Mats Odell sade i torsdags till finansutskottet att Odells och Borgs bankgarantiprogram är så utformat att bankerna får högre ränta om de går med i bankgarantiprogrammet än om de står utanför. Det måste ändras!
Nu säger Konjunkturinstitutet att det finns resurser för en stimulans. Då bör man ge en sådan snabbt och resolut för att förhindra att arbetslösheten sprider sig.
Ni lade fram en budget byggd på en oförändrad sysselsättning. Nu säger Konjunkturinstitutet att sysselsättningen minskar med 100 000.
Ni lade fram en budget byggd på en nästan oförändrad arbetslöshet. Nu tvingas ni själva erkänna att arbetslösheten kan stiga med 150 000.
Vad är det för arbetslinje när den som nu blir varslad och arbetslös i Göteborg, i Eskilstuna eller i Norrbotten får en halverad inkomst att leva på och en mycket kraftig skatteökning? Vad är det för ansvarsfull politik? Lägg om den ekonomiska politiken! Den har inte lyckats. Jobben kommer inte. Nu krävs det nya tag. Se på våra förslag! Där finns så att säga en idé framåt när det gäller att skapa jobb och arbetstillfällen i Sverige.
Anf. 36 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Här används ordet "antikverat". Jag tycker att det som är mest antikverat i den här debatten är att det på något sätt är som att omvärlden inte finns med. Den här krisen har inte kommit från Sverige utan från andra länder och sveper in över oss som en tsunami som vi i praktiken har väldigt begränsade möjligheter att stå emot. Det är inte så imponerande att låtsas att det är som att den svenska regeringen styr världen. Det är inte på det sättet!
Det andra som jag möjligen skulle vilja säga är att jag tycker att finansministern är lite för snäll och som jag i den här diskussionen om oppositionens splittring vill påminna om är att Vänsterpartiet inte har accepterat EU:s tillväxt- och stabilitetspakt med de regler som finns där. Vi vet fortfarande inte hur Thomas Östros och hans parti ska samarbeta med Vänsterpartiet om EU:s tillväxt- och stabilitetspakt.
Det tredje som jag vill säga är, vilket upprepas: Ni ska inte, mina herrar, komma undan den fråga som uppenbarligen är på mångas läppar och i mångas huvud i Västsverige, eller möjligen och förhoppningsvis bara i Göteborg, nämligen den om stödet till Volvo och Saab. Tanken att staten skulle gå in och ta över i stället för att satsa på Västsverige eller på de människor som är aktuella har förts fram av Socialdemokraternas starke man i Göteborg - att AP-fonderna skulle ta över. I Dagens Industri i dag finns det också som ett förslag från rektorn på Handelshögskolan i Göteborg, Rolf Wolff.
Jag vill gärna höra er inställning, principiellt och för den delen också praktiskt, till de här propåerna.
Anf. 37 Anders Borg (M)
Herr talman! Thomas Östros var tydlig här om att i Eskilstuna, Göteborg och Norrbotten är jobben hotade. Vad har vi för jobb som är hotade i Eskilstuna, Göteborg och Norrbotten? Ja, det är jobb kopplade till fordonsindustrin och basindustrin.
Då Thomas Östros träffar arbetarna på Volvo och hos andra arbetsgivare vore det bra, tycker jag, att i sina förhandlingar ta med sig lite input till Miljöpartiet.
Hur blir det med 2 kronor i höjd bensinskatt? Är det något som man på Volvo tror kommer att underlätta försäljningen av bilar från Volvo och Saab?
Kommer den nya drivmedelsfaktorn på 120 procent avseende bilförmånerna - en konfiskatorisk beskattning - att göra det lättare för Volvo och Saab att sälja sina bilar till svenskarna så att vi också framgent kan ha en stark och konkurrenskraftig fordonsindustri?
I Norrbotten skulle jag tycka att en liten diskussion om kärnkraften kunde vara på sin plats. Det handlar ju inte bara om de 300 000 kronorna i ökade kostnader för åkerinäringen när kilometerskatten kommer dundrandes in från Miljöpartiets sida. Det handlar naturligtvis också om avvecklingen av kärnkraften.
Hur är det när ni pratar med varandra? Är det O 1:an som ska stängas? Gäller det två reaktorer under nästa mandatperiod? Hur mycket av svensk kärnkraftsel vill ni tillsammans med Miljöpartiet slå ut?
Jag förstår hur förhandlingarna går till. Socialdemokraterna kräver kraftiga skattehöjningar för låg- och medelinkomsttagare och kraftiga höjningar av a-kassan och sjukförsäkringen - allt för att nedmontera arbetslinjen. Det är ju Socialdemokraternas kärnidé.
Då säger Miljöpartiet: Ja, vi kan väl gå med på det här. Men då måste vi få en skattechock på koldioxiden och på basindustrin. Då blir det väl en kompromiss. Kanske backar man lite från Socialdemokraternas iver att höja skatter på arbete och produktion i Sverige. Å andra sidan får man acceptera Miljöpartiets hållning att basindustrin och jobben i Sverige ska straffbeskattas.
Det är här som det finns en oro. De som ska investera i Sverige undrar hur det blir. Finns det några långsiktiga förutsättningar? Kommer Socialdemokraterna att hänge sig åt samma typ av miljöpopulism som Miljöpartiet kräver och driver - en
förödande
politik för jobben?
Sätt dig ned med ett anteckningsblock och hör vad verkstadsarbetarna i Eskilstuna, i Göteborg och i Norrbotten tycker inför era förhandlingar! Ska vi höja bensinskatten, dieselskatten och kilometerskatten? Vad kan de gå med på? Tycker de att det är okej med 25 öre i höjd kilometerskatt? Kan de leva med 1 krona eller med 1:50 i höjning? Hur många tusen jobb slår vi ut på de olika nivåerna?
Det är väl bra om Thomas Östros tar ett samtal med dem som jobbar i svensk basindustri om den politik som han och Miljöpartiet sitter och förhandlar om och även får lite förankring hos de breda LO-facken när det gäller de olika åtgärderna - att se till att energikostnaderna ska upp och att det inte ska gå att transportera varor i Sverige med mindre än att det kostar väldigt mycket.
Här har vi det socialdemokratiska alternativet: att förhandla med Miljöpartiet om att lägga ned svensk basindustri. Mot detta står vår aktiva politik som handlar om arbetslinjen, om att investera i framtiden och satsa på välfärden. Här har vi de två alternativen. Det ena bygger för framtiden, och det andra raserar i samarbete med Miljöpartiet.
Jag förstår inte riktigt Thomas Östros hållning när det gäller offentliga finanser. Låt oss titta på vad som hände under de två senaste mandatperioderna. Till att börja med slutade man att sätta utgiftstak på tre års perspektiv. Man övergick till att sätta utgiftstaket för nästa år. Beräkningsnormer orkade man med. Man struntade i att använda budgeteringsmarginalerna på ett korrekt sätt. Man levererade ett par miljarder i slutet av året i kvarstående budgeteringsmarginal. Man vräkte in skatteutgifter för att komma undan utgiftstaket, och man stoppade in investeringar som man lånade till. Man underminerade alltså kärnan i budgetordningen.
Nu säger Thomas Östros att jag ska vara förvånad över att han vill höja utgiftstaken ihop med Vänsterpartiet. Det är bara en naturlig fortsättning på den politik Socialdemokraterna stod för under förra mandatperioden. Att nedmontera ansvarstagandet och lössläpptheten i den ekonomiska politiken har blivit socialdemokratins nya signum.
Anf. 38 Thomas Östros (S)
Herr talman! Det är beklämmande. Finansministern använder fyra minuter och säger inte ett enda ord om hur regeringen ska möta en galopperande arbetslöshet. Vi har denna förmiddag fått siffror som visar att 16 500 fler är arbetslösa nu än för ett år sedan. Inte ett ord sägs om hur regeringen ska möta denna utveckling.
Regeringen har gjort prognoser som tyder på att det kan bli 150 000 som blir arbetslösa, kastas ut i passivitet, i en a-kassa som ger hälften av ens inkomst. Ingen jobbpolitik finns för att de ska komma tillbaka till sysselsättning. I stället har vi här den person som tillsammans med sitt parti och Kristdemokraterna vilseledde väljarna rakt upp i ansiktet och påstod att de skulle sänka bensinskatten. Det första de gjorde var att höja bensinskatten. Vad har du för trovärdighet i bensinskattefrågan? Vi föreslår oförändrad bensinskatt. Här har vi den person som driver att ni inte ska ha blocköverskridande överenskommelser i energipolitiken. Det vill jag ha. Sverige skulle må mycket bra av en gemensam syn många decennier framåt i de energipolitiska frågorna. Det kräver industrin.
Det är passivitet i regeringen och antagligen inre motsättningar om vad som nu ska göras. Varför ingen jobbpolitik nu när jobben minskar i Sverige? Varför inte kamp mot arbetslöshet nu när arbetslösheten ökar? Det krävs breda insatser nu. Stimulera småföretagsamheten. Höj inte deras arbetsgivaravgifter. Ge resurser till kommuner och landsting. De varnar för att de tvingas att säga upp om de inte får besked om långsiktiga resurser. Ge resurser till infrastruktur, till rotinvesteringar. Stimulera byggandet av hyresrätter. Vi kommer att få en byggarbetslöshet som blir stor om regeringen fortsätter sin passivitet. Se till att människor får lite framtidshopp, utbildningsmöjligheter och möjligheter att komma till arbetsmarknaden. Kom inte dragandes med dina gamla jobbskatteavdrag igen, för de ger ingen sysselsättning. De resulterar i mycket stor arbetslöshet innan mandatperioden är slut.
Anf. 39 Anders Borg (M)
Fru talman! Det är beklämmande. Det är det ord Thomas Östros vill använda - beklämmande. Och det är beklämmande att Thomas Östros sätter sig ned för att förhandla om dråpslag mot jobben i Eskilstuna, i Göteborg och i Norrbotten. Det är vad Thomas Östros ägnar sina kvällar åt när han sitter med Miljöpartiet och Vänsterpartiet och förhandlar. Ja, nu är förhandlingarna avbrutna, för de var tydligen så fundamentalt oeniga att man inte ens kunde fortsätta samtalen. Två år före val har man till och med börjat tåga ut från förhandlingsbordet.
Det framgår ändå mycket tydligt att socialdemokratins strategi är att göra upp med Miljöpartiet. Här har vi de två punkterna: Bekämpa arbetslinjen - det är Socialdemokraternas kärnidé - och lägg ned svensk basindustri - det är Miljöpartiets kärnidé. Då får vi se kompromisserna.
Jag tycker att det vore mer ärligt om Socialdemokraterna vågade säga till industriarbetarna i Eskilstuna, Göteborg och Norrbotten vad det är man sitter och planerar eller åtminstone säga att man vägrade att förhandla med Miljöpartiet om energipolitiken. Om Thomas Östros säger att de inte förhandlar med Miljöpartiet om kärnkraften, att de är beredda att sträcka ut en hand till den borgerliga alliansen och få en långsiktig uppgörelse om energipolitiken där vi accepterar att kärnkraften också framöver måste vara en viktig del av energiförsörjning skulle det naturligtvis vara glädjande. Men alla vet att det aldrig kommer att inträffa. Thomas Östros kommer att hålla miljöpartisterna i handen och resa till O 1:an och andra reaktorer för att stänga dem. Det är det pris makten kräver.
Mot det här står naturligtvis regeringens aktiva politik. Vi har lagt 1 procent i åtgärder - sänkta skatter som stärker arbetslinjen och bidrar till full sysselsättning, ett stort infrastrukturpaket, en ordentlig forskningssatsning, en bred satsning på välfärden. Det är naturligtvis så vi ska jobba vidare och i nästa budget lägga in åtgärder som förstärker den ekonomiska politiken och som bidrar till att stabilisera den ekonomiska utvecklingen. Mot det står den ansvarslöshet som Miljöpartiet och Socialdemokraterna representerar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.