Brister i tillgänglighet som grund för diskriminering
Interpellation 2011/12:97 av Lindholm, Jan (MP)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2011-11-08
- Inlämnad:
- 2011-11-08
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2011-11-22
- Sista svarsdatum:
- 2011-11-22
- Besvarad:
- 2011-12-01
Interpellationen
den 8 november
Interpellation
2011/12:97 Brister i tillgänglighet som grund för diskriminering
av Jan Lindholm (MP)
till statsrådet Erik Ullenhag (FP)
Kravet att klassa brister i tillgänglighet som grund för diskriminering har drivits av flera organisationer sedan många år. Miljöpartiet tillhör en av de organisationer som gjort detta. Vi kan nu konstatera att ett stort antal riksdagsledamöter från olika partier har motionerat om en sådan lagändring.
De fyra så kallade allianspartierna har sedan i somras remissbehandlat ett förslag till lag på detta område. Det är inte första gången alliansregeringen väcker förhoppningar om att man menar allvar. Tidigare förväntningar har dock grusats. Min fråga till statsrådet blir därför:
Hur avser statsrådet att prioritera arbetet med frågan om att klassa brister i tillgänglighet som grund för diskriminering?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:97
Webb-tv: Brister i tillgänglighet som grund för diskriminering
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 12 Statsrådet Erik Ullenhag (FP)
Fru talman! Jan Lindholm har frågat mig hur jag avser att prioritera arbetet med frågan om att klassa brister i tillgänglighet som grund för diskriminering.
I dag finns skydd mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet på arbetslivets område och på högskoleområdet där skyddet är begränsat till lokalernas tillgänglighet och användbarhet. Diskrimineringskommittén föreslog i sitt betänkande att diskrimineringsförbudet skulle utvidgas till att omfatta övriga områden som omfattas av diskrimineringslagen. Det gäller till exempel hela utbildningsområdet, hälso- och sjukvård och tillgång till varor och tjänster. Regeringen ansåg dock att utredningens förslag var för ofullständigt och aviserade i propositionen
Ett starkare skydd
mot diskriminering
, prop. 2007/08:95, att man avsåg att skyndsamt komplettera kommitténs överväganden med ytterligare underlag och därefter återkomma till riksdagen.
Frågan har därefter utretts inom Regeringskansliet vilket resulterade i departementspromemorian
Bortom fagert tal - om
bristande tillgänglighet som diskriminering
, Ds 2010:20. Promemorian remitterades i juni 2010 samtidigt som Statskontoret fick i uppdrag att göra en kompletterande konsekvensanalys av promemorians förslag. Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Anf. 13 Jan Lindholm (MP)
Fru talman! Först vill jag tacka för svaret, även om det var ett ovanligt kort svar på en interpellation. Det kan ju vara bra.
Inför senaste valet 2010 och inte minst under Almedalsveckan och perioden fram till valet var det många företrädare för de politiska partierna, och även för allianspartierna, som hade olika möten med dem som företräder personer med nedsatt funktionsförmåga. De uttalade väldigt tydligt ett stöd för tanken på en lagstiftning där brist på tillgänglighet ensamt ska räcka som grund för att hävda diskriminering.
Förhoppningarna var därför väldigt stora inför vårt senaste val. Frågan fick en väldigt framträdande position i den politiska debatten. Tillgänglighetsproblematiken verkade vara på topp på den politiska agendan. I Sverige är det ofta så att vi bara tycks hantera en fråga åt gången. Nu är det äldreomsorgen, och nyss hörde vi här en debatt om brister i djuromsorgen. Den här frågan har hamnat lite i bakvatten.
Fru talman! Jag ställde inte den här frågan till ministern i tron att jag skulle få så väldigt mycket svar på det sakliga innehållet. Jag ställde den för att jag vill påminna om de förväntningar som finns ute i samhället. Förmodligen var det just den promemoria som ministern nämnde i sitt svar som remitterades i juni 2010 och diskussionen inför att den presenterades och remitterades som bidrog till de stora förväntningarna.
Nu har det gått nästan ett och ett halvt år. Jag upplever i mina kontaktytor ute i samhället att man börjar bli ganska irriterad över att det inte händer något. Förväntningarna finns där. Man kan undra om vi i debatten kan få någon liten signal om när vi kan förvänta oss att beredningen i Regeringskansliet resulterar i något förslag och gärna någon signal om ambitionsnivån i det arbetet.
Anf. 14 Statsrådet Erik Ullenhag (FP)
Fru talman! Jan Lindholm har alldeles rätt i att den svenska debatten ofta rymmer två eller tre politiska frågor på en gång. Sedan kan andra frågor tränga sig på. Det gäller i och för sig att vara tydlig med att Regeringskansliet ägnar sig åt frågor även om det inte är huvudrubriker i debatten.
Just nu pågår ett beredningsarbete om bristande tillgänglighet som grund för diskriminering. Där är vi i en situation där rätt många verksamheter och departement är inblandade vilket i sig gör att en beredning tar en viss tid.
Vi hade redan tidigare sagt att vi samtidigt som vi remitterade promemorian
Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering
skulle be Statskontoret att titta på vilka kostnader som det skulle kunna innebära. Det har också kommit in under tiden. Arbetet har i den meningen drivits framåt.
Jag och interpellanten delar en bild av en verklighet där vi behöver vara betydligt mer aktiva vad gäller handikappolitik och situationen för personer med funktionsnedsättningar i det svenska samhället. Om vi ska vara helt uppriktiga gäller det även i lägen där arbetsmarknaden har gått bra. Innan förra finanskrisen då sysselsättningen steg och arbetslösheten sjönk hade vi särskilda utmaningar vad gäller personer med funktionsnedsättningar.
När vi har kraftigt höjt lönebidragen och antalet lönebidragsanställningar för att ha ett steg in på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättningar har de pengarna inte alltid utnyttjats fullt ut av potentiella arbetsgivare. Vi vet att vi har en verklighet där personer med funktionsnedsättningar möter en omvärld av fördomar. En funktionsnedsättning kan göra att jag som bär den funktionsnedsättningen bedöms som mindre vetande av en omvärld och i vissa fall drabbas av ren diskriminering.
Där bör man se handkappolitiken i dess helhet. Regeringen har nu lagt fram en ny strategi för politiken för funktionshindrade under de kommande fem åren. Det handlar om att fortsätta arbetet för att fördjupa politiken för funktionshindrade. Vi har också lagt ut ett uppdrag på Arbetsförmedlingen för att se kompetensen som finns hos personer med funktionsnedsättningar. Vi försöker lyfta upp frågan om vikten av att öppna arbetsmarknaden även för denna grupp.
Det gäller precis samma sak för den människa som har en funktionsnedsättning som vilken annan som helst. En viktig frihetsfråga är att ha arbetet att gå till där man känner man kan bidra och förhoppningsvis också har en egen lön att leva på för varje månad. Det ökar makten över tillvaron.
Det är ingen hemlighet att partierna i regeringen har lite olika ingång i denna fråga. En del av en samlad politik för funktionshindrade vore att vi fick en skärpt lagstiftning när det gäller bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar. Vi har det på ett par områden som jag nämnde i svaret. Vi har det på arbetslivets område och på högskolans område. Här skulle det handla om att bredda det.
Det är ofta frustrerande när man möter handikapprörelsen och personer som har funktionsnedsättningar. De påpekar för mig, och jag tror att det är samma för Jan Lindholm, att det finns lagstiftning som inte följs. Själva lagstiftningen på ett antal områden är rätt skarp vad gäller tillgänglighet och möjlighet att fullt ut delta i samhället. Men jag har som enskild egentligen ingen möjlighet att driva en fråga.
Det kan ytterst bli vite för en kommun eller för någon annan utförare om det är så att man inte uppfyller det krav som finns. Men jag som enskild som drabbas av en bristande tillgänglighet kan inte själv driva frågan. Det är lite kärnan i varför man skulle nå fram i frågan om brist i tillgänglighet som grund för diskriminering. Jag skulle som enskild ha en möjlighet att driva processen framåt när samhället inte uppfyller vad det ska ha gjort.
Detta har flera fördelar. Det första är att jag kan få rätt som person. Det andra är att det också har en ganska viktig attitydförändrande funktion. Om man får rätt och att ett enskilt fall ska ses som diskriminering förändrar det också attityden på ett positivt sätt i samhället.
Anf. 15 Jan Lindholm (MP)
Fru talman! Jag tror att vi i grunden har rätt så lika ambitioner. Vi kan ägna interpellationsdebatten till att tala om situationen för dem med nedsatt funktionsförmåga. Men nu var det så att jag ställde en fråga som jag tänkte att jag skulle få svar på. Jag tyckte inte riktigt att ministern kom dit. Det kanske kommer i nästa inlägg.
Man kan tolka vad ministern här sade om att det är väl känt att det i regeringen finns olika åsikter, och man förhandlar och kommer överens. Det fanns en formulering om att ministern tror att en del skulle kunna vara en skärpt lagstiftning om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund.
Jag skulle vilja komplettera de frågorna med: När kan vi förvänta oss någonting? Vad kan vi förvänta oss för ambitionsnivå? Jag vill gå längre bak till promemorian
Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering.
Jag tror att den promemorian väckte stora förhoppningar. Om jag ska tolka vad ministern säger om vad som har hänt tror jag att många undrar om den var för optimistisk. Har regeringen för stora problem? Det framgår i analysen att regeringen lovade mycket. Ministern sade att många departement är involverade. Det är naturligtvis en komplex fråga. Det skulle vara intressant att få höra en kommentar i den frågan. Siktade man för högt? Utställde man för stora löften i promemorian
Bortom fagert tal
?
Anf. 16 Statsrådet Erik Ullenhag (FP)
Fru talman! Jag ska försöka vara lite tydligare. Jag vill ge en allmän bakgrund till situationen för personer med funktionsnedsättningar, och jag vill också ge en allmän bakgrund till regeringens ganska breda arbete vad gäller politiken på området.
Min ambition är att vi ska komma framåt när de gäller bristande tillgänglighet som grund för diskriminering. Att något håller på att beredas är det vanliga byråkratiska svaret på vad som sker i Regeringskansliet. Det innebär dels att saker kostnadsberäknas, vi fick in de frågorna från Statskontoret, dels att effekterna av ett förslag ses över, dels att frågan går ut på remiss. Det är ett bra sätt att bygga ett lagstiftningsarbete i Sverige.
Vi fick in rätt många remissvar på promemorian
Bortom fagert tal
. Den kraftiga majoriteten av remissvaren var positiva. Samtidigt fanns remissvar med invändningar på olika punkter mot det förslag som har lagts fram och det förslag som har kommit fram i departementspromemorian. En del i ett seriöst lagstiftningsarbete är att lyssna och se vilka invändningar som finns som vi behöver fundera över i förhållande till en ny lagstiftning.
Jag kommer att vara tydlig i en mening, och det innebär att jag inte kommer att vara så mycket tydligare än så här, nämligen att min ambition är att vi ska komma framåt i detta. Nu har det gått ett och ett halvt år, kanske en viss överdrift, och det har varit val däremellan, men vi behöver under nästa år landa i beredningen av hur vi gör med frågan. Ingen blir gladare av att vi drar ut på något som inte behöver dras ut. Min starka ambition är att vi ska komma i mål med ett stärkt skydd mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. Det är min utgångspunkt i mitt ansvar för frågorna. Mitt andra svar är att jag tror och hoppas att vi ska komma i mål under nästa år - i hur vi nu landar.
I det arbetet måste vi beakta de remissynpunkter och remissvar som har kommit in. Vi måste fundera över om det lagstiftningsförslag som finns i departementspromemorian kan förändras i någon riktning så att det kan möta den remisskritik som har kommit fram.
Anf. 17 Jan Lindholm (MP)
Fru talman! Jag är faktiskt nöjd med svaret. Jag har fått den information jag behöver.
Anf. 18 Statsrådet Erik Ullenhag (FP)
Fru talman! Det är alltid både positivt och negativt när oppositionen säger att man är nöjd. Det är bra att du är nöjd med svaret, Jan Lindholm. Det är ungefär vad jag kan säga i dag.
Jag vill tacka interpellanten för frågan. Jag tror att vi behöver vara fler röster som lyfter fram personer med funktionsnedsättningar i samhället. Vi behöver vara fler som lyfter upp frågorna, och vi behöver vara fler som lyfter upp utmaningarna. Det handlar om att skapa ett samhälle där människor bedöms efter vilka de är och inte efter att de har en funktionsnedsättning. Vi ska ha ett samhälle där folk inte handikappas på grund av hur omgivningen ser ut.
Jag är nöjd med interpellationen.
