Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

bristande kunskaper om könsmaktsordningen

Interpellation 2003/04:499 av Schyman , Gudrun (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-05-17
Anmäld
2004-05-18
Besvarad
2004-06-14
Sista svarsdatum
2004-06-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 maj

Interpellation 2003/04:499

 av Gudrun Schyman (v) till utbildningsminister Thomas Östros om bristande kunskaper om könsmaktsordningen

Tidigare under året har jag ställt ett antal skriftliga frågor till utbildningsministern, om avsaknaden av kunskaper om könsmaktsordningen, både i skolans undervisning och i lärarutbildningen. Jag har fått utförliga svar med rikliga hänvisningar till skollagar, läroplaner och styrdokument.

Genomgående talas där om att verksamheterna, det vill säga själva arbetet, ska utformas så att könsmönster förändras och bryts. Skolan ska vara en plats där grunden läggs för ett samhälle med mer jämställda och jämlika strukturer än dagens. I skollagen (1 kap. 2 §) står att verksamheten ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att alla som verkar i skolan ska främja jämställdhet mellan könen och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

I läroplanerna formuleras verksamheternas värdegrund och uppdrag. I Lpo 94 står att skolan aktivt och medvetet ska främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Undervisningen ska både förmedla demokratiska värderingar och bedrivas i demokratiska arbetsformer.

Under året som gått har jag haft möjlighet att besöka många skolor, i olika årskurser, främst högstadiet och gymnasiet, men också högskolor. Ofta har jag varit inbjuden av elever eller grupper av elever. Till exempel kan en del elever ha tagit initiativ till en jämställdhetsdag på skolan och i samband med det bjudit in till en föreläsning om feminism i aulan. Andra har använt elevkåren eller studentföreningen som arrangör. Intresset från eleverna, manifesterat i välfyllda aulor, har varit stort. Någon enstaka gång har en enskild lärare varit initiativtagare, då till sin egen klass. I samtal, efter föreläsningens slut, har eleverna framfört krav på kunskaper. Om löneskillnaderna mellan män och kvinnor, handeln med kvinnors kroppar för sexuella ändamål, och mäns våld mot kvinnor, könsstereotypa livsval, vad som påverkar och styr skapandet av könsidentiteter, reklamens roll och så vidare. Listan kan göras lång och sammanfattas bäst i termerna könsmaktsordning och patriarkal maktordning.

Den struktur som, enligt regeringens skrivelse (skr. 2002/03:140) "Jämt och ständigt" möter oss överallt i vardagen och som "följer oss från det vi föds och första gången möter världen, till dagis, till skolan, till arbetslivet och till livets slut". Det system som "begränsar såväl kvinnors som mäns möjligheter att utvecklas till individer, begränsar demokratin och utgör ett hinder för tillväxt, eftersom kvinnors och mäns fulla kompetens och resurser inte tas till vara".

Vid flera tillfällen har jag, förutom att bli mottagen av de som bjudit in, också välkomnats av rektor på skolan. Oftast en varmt välkomnande rektor som med synbar stolthet berättar om att man på den här skolan minsann stöder elevernas egna initiativ. När jag då frågat varför det inte varit självklart för rektorn själv att ta motsvarande initiativ, har svaren varierat. Från urskuldande och ursäktande, till ett resonerande om att det inte har funnits något större intresse i lärarkollegiet.

Den här erfarenheten är större än att jag ska tro att det handlar om slump eller enskildheter. Den är så omfattande att jag tycker mig se ett mönster. Nämligen att kunskapen om könsmaktsordningen inte finns närvarande i skolans undervisning. I skolans värld verkar kunskapen om den i särklass mest mäktiga maktordning vi känner, ha reducerats till en fråga om attityder och förhållningssätt.

Risken för att skolan i själva verket förstärker den förhärskande (makt)ordningen blir då uppenbar. Fler och fler vittnar också om hur könsfixering och sexuella trakasserier krupit allt längre ned i åldrarna, och att skolkulturen i sig blivit en källa till makt och förtryck på grundval av kön. Naturligtvis i starkt samspel med andra aktörer, som finns i konsumtions- och medieindustri och i samhället i stort.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utbildningsminister Thomas Östros:

1. Vilka initiativ är utbildningsministern beredd att vidta för att unga människor ska få en tillräcklig kunskapsgrund för att kunna förstå det omgivande samhällets maktstruktur, som grund för deras eget identitetsskapande?

2. Vilken roll kommer utbildningsministern att verka för att skolan ska ha i upplysningen om demokratins nuvarande brister i vårt samhälle?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:499, bristande kunskaper om könsmaktsordningen

Interpellationsdebatt 2003/04:499

Webb-tv: bristande kunskaper om könsmaktsordningen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)
Anf. 9 Thomas Östros (S)
Fru talman! Gudrun Schyman har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att vidta för att unga människor ska få tillräckliga kunskaper för att kunna förstå det omgivande samhällets maktstrukturer som grund för deras eget identitetsskapande. Gudrun Schyman har också frågat vilken roll jag kommer att verka för att skolan ska ha i upplysningen om demokratins nuvarande brister i vårt samhälle. Först vill jag knyta an till mitt svar i januari 2004 på Gudrun Schymans fråga om åtgärder för kunskap om könsmaktsordningen i skolan. Det är viktigt att lyfta fram och tydligt framhålla vad lagar och förordningar ställer för krav på skolan. Det är utifrån dessa som skolans kvalitet bedöms. De gäller och måste respekteras. Jag redovisade också många exempel på de åtgärder som regeringen vidtar för att ge arbetet i skolan en mer feministisk inriktning och öka personalens kunskap om och kompetens i jämställdhets- och genusfrågor. Regeringen anser att skolans jämställdhetsarbete både till innehåll och verksamhet kan synliggöras bättre och mer kraftfullt behöver inriktas mot att förändra könsmönster och bryta rådande maktordning. I skrivelsen till riksdagen (skr. 2002/03:140 ) Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden framhåller regeringen att det är bland annat inom utbildningspolitiken som jämställdheten skapar resultat och att jämställdhetsarbetet måste intensifieras och effektiviseras på alla nivåer i utbildningssystemet. Den stora utmaningen ligger i att såväl synliggöra könsmaktsordningen som att angripa de strukturer som upprätthåller den. En viktig grund i detta arbete är Skolansvarsutredningens lagförslag om förbud mot kränkningar av elever på grund av kön (SOU 2004:50). Regeringen har sedan 2002 satsat 2 miljoner kronor årligen på utbildning av så kallade genuspedagoger, och ambitionen är minst en genuspedagog i varje kommun 2004/05. Hittills har 117 kommuner deltagit och 236 genuspedagoger utbildats. Utbildningen har effekt. Flera genuspedagoger har satt i gång ett jämställdhetsarbete på sina skolor. Regeringen avsatte vidare 5 miljoner kronor 2002 för att stärka flickors självförtroende. En delrapport från Göteborgs universitet 2003 visar att projekt med utbildade genuspedagoger lyckas bättre i arbetet med såväl flickors som pojkars självbilder. I maj 2004 gav regeringen Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att utveckla ett material med information om vad jämställdhet är och innebär för skolans uppdrag och åtagande. I flera av skolans ämnen ska könsmaktsordningen behandlas. I ämnet bild ska medievärldens sätt att framställa klass, etnicitet och kön granskas. Eleverna ska kunna analysera och kritiskt granska bilder för reklam och propaganda när de lämnar årskurs 9. I ämnet hem- och konsumentkunskap ska flickors och pojkars identiteter utvecklas genom erfarenheter av och kunskaper om sambanden mellan jämställdhet och arbetet i ett hushåll. De samhällsorienterande ämnena i grundskolan ska göra eleverna vana att i handling ta hänsyn till allas lika värde och rättigheter samt lyfta fram makt- och konfliktperspektiv i nutid. Internationella överenskommelser som FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, antagen 1948, konventionen mot kvinnodiskriminering, antagen 1979, och barnkonventionen, antagen 1989, ska ligga till grund för eftertanke och reflexion. I ämnet samhällskunskap ska flickors och pojkars samt kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter aktivt och medvetet tydliggöras. Ämnet ska vidare främja elevernas vilja att delta och påverka i frågor om demokrati, mänskliga rättigheter och om makt och förtryck i olika former. Jämställdhetsarbetet måste börja tidigt. Regeringen beslutade därför i augusti 2003 om en jämställdhetsdelegation för förskolan. Delegationen (U 2003:12) tilldelade 18 projekt sammanlagt 2,5 miljoner kronor i maj 2004 för jämställdhetsarbete i förskolan. Projekten är spridda över landet. En del berör en enstaka förskola och andra ett helt län. Även 2005 kommer delegationen att inbjuda förskolor att söka medel för arbetet med att förändra könsroller och utveckla förskolans kvalitet. Till sist: Skolans uppdrag att förändra och bryta könsmönster är omfattande och av stor betydelse för ett mer jämställt Sverige. Uppdraget kräver kunskap, uthållighet och medvetenhet om vad skolans mål innebär och kräver. Min uppfattning är att maktstrukturerna på sikt verkligen går att förändra genom ett målmedvetet och uthålligt arbete.
Gudrun Schyman (V)
Anf. 10 Gudrun Schyman (V)
Fru talman! Det sista ska jag naturligtvis instämma i. Det är självklart min uppfattning att det går att förändra. Politiken är ett verktyg för att göra detta. Jag ska naturligtvis tacka för svaret, men jag måste erkänna att jag är otillfredsställd både med det här svaret och med alla andra svar som jag under årets lopp har fått. Jag har ställt ganska många frågor till utbildningsministern om situationen på skolorna. Jag har tagit upp att många saknar kunskaper om könsmaktsordningen och inte har verktygen för att kunna analysera sin egen situation och vad som händer. Många unga människor känner en stor otillfredsställelse i detta och vill verkligen ha den kunskapen. Min erfarenhet av detta är stor eftersom jag har varit ute på många skolor på olika nivåer. Min erfarenhet är också att jag ser att frågan om jämställdhet i hög grad uppfattas som en fråga om förhållningssätt på skolan och inom utbildningsanstalterna. Det är många som säger: "Här har vi inga problem, här är vi jämställda." Det senaste beviset på det är frågan om genuspedagoger, som utbildningsministern tar upp. Det står så här i lärarnas tidning, det senaste numret: "Få kommuner satsar på genuspedagoger. Mindre än hälften av landets kommuner har skickat deltagare till utbildningen." Ett ganska vanligt svar på skolorna när de som vill att man ska anmäla sig har ställt frågan är i dag: Vi tycker att vi inte har några problem med jämställdheten här. Då ser man på sin egen skola som sin egen arbetsplats och konstaterar att där har de inga problem med det. Det är alltså inte en fråga som finns som en kunskap, som att det är någonting som man saknar kunskaper om, utan man relaterar det till det som någon form av förhållningssätt. Det är också det som väldigt mycket av det som händer i skolorna går ut på: Jo, men vi ska vara jämställda, och flickor och pojkar ska ha lika mycket att säga till om. Man tror att det är någon form av attityd till varandra, i stället för att man ser att detta är en kunskap om en maktordning som styr en relation. Där menar jag att skolan har ett otroligt stort ansvar, att undervisa om denna kunskap. Barnombudsmannen har också tagit upp det här i sin årsrapport och kritiserat hur man hanterar frågorna, när det gäller att man på många håll kopplar det så starkt till sex och samlevnad och tror att det handlar om sexualteknik, när det i själva verket handlar om en maktrelation. Kunskapen om detta lärs inte ut. Hur ska unga människor då kunna orientera sig i det enorma flöde som finns från de kommersiella krafterna, som alltmer tvingar in unga människor i stereotypa könsroller, som går allt längre ned i åldrarna, genom fixeringen vid kroppar och vid mode, som gör att så många mår så dåligt. Mot detta sätter regeringen kampanjer som att flickor ska lära sig att stärka självförtroendet. Det har med rätta blivit starkt kritiserat. Varför? Jo, då riktar man in sig på flickors reaktioner i stället för att rikta in sig på de krafter som försätter unga flickor i en situation där de utvecklar självhat. Så kan det gå om man inte är medveten om komplexiteten i könsmaktsordningens krafter. Och då kan det gå så fel att man i själva verket förstärker i stället för att man frigör. För att man inte ska hamna i den situationen i skolan att man förstärker könsroller måste man ha en samlad kunskap om könsmaktsordningen, komplexiteten i detta. Det är en kunskap som i dag saknas.
Thomas Östros (S)
Anf. 11 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag är glad att Gudrun Schyman är engagerad i skolfrågorna när det gäller jämställdhetsperspektivet och genusperspektivet. Jag tror att det är precis vad som behövs, att det finns väldigt många engagerade människor som bidrar till att förändra vardagen i skolan. Det gör också regeringen, genom rader av initiativ. Som Gudrun Schyman väl känner till har vi också bidragit till det som Gudrun Schyman pekar på, att många unga människor vill ha och törstar efter kunskap, kunskap om genusperspektiv och genusordning och kunskap som kan leda till att man kan förändra sin verklighet. Det gör vi bland annat genom att se till att stötta lokal verksamhet, stötta lokala initiativ. Genuspedagogerna, som nu finns i drygt hälften av landets kommuner och som jag räknar med kommer att vara mycket intressanta under det sista årets arbete för resterande kommuner, är ett sätt att bidra med professionell kunskap in i jämställdhetsarbetet lokalt i skolan. Våra erfarenheter hittills är att genuspedagogerna fungerar precis på detta sätt. Samtidigt stimulerar vi till att producera kunskapsmaterial som kan användas ute i skolorna av lärare och av andra professionella i skolan, för att bidra till förändring och användas inte minst av eleverna själva. Gudrun Schyman säger att det handlar om kunskap och inte om attityder. Jag menar att det absolut handlar om både-och. Det är klart att det också handlar om attityder. Skolan får inte abdikera från att påverka unga människors attityder. Det är viktigt när vi ser att attityder får fäste i skolan som vi inte kan acceptera, som handlar om ojämställdhet men också om avståndstagande från människor med annan etnisk bakgrund och annan sexuell läggning eller andra typer av diskriminerande attityder. Vi har i dag en kunskap om genusordningen, inte minst på grund av den genusforskning som har vuxit sig stark och som naturligtvis också bör prägla skolans undervisning. Det bör det göra genom att integreras in i ämnena. Precis som jag beskriver i mitt svar: När man diskuterar och lär sig om samhällskunskap, om historia och om andra centrala ämnen ska det naturligtvis finnas med ett genusperspektiv. Ett viktigt initiativ som vi har framför oss är att mycket starkt tydliggöra vad samhället anser om diskriminering och ojämställdhet på skolans område, genom det lagförslag som vi nu bereder om förbud mot diskriminering i skolan. Precis på samma sätt har vi gjort inom högskolan för ett par år sedan, där det har bidragit till att stärka arbetet mot diskriminerande behandling i högskolan. En sådan lagstiftning kräver inte bara att man ska ha någonstans att vända sig om man blir diskriminerad. Den kräver också ett aktivt förebyggande arbete ute på varje skola. Det tror jag blir ännu ett viktigt steg i arbetet för en jämställd skola. Där hoppas jag att vi får Gudrun Schyman med oss, inte bara som en advokat för att ingenting har hänt utan som någon som pekar på de goda exemplen och är med och bidrar till att förändra skolans arbete.
Gudrun Schyman (V)
Anf. 12 Gudrun Schyman (V)
Fru talman! Det är väl det som jag sysslar med. Jag ser det som en mycket stor och viktig folkbildningsuppgift. Jag skulle önska att också regeringen gjorde det och såg det som en särskild folkbildningsuppgift och lade energi och pengar på att genomdriva ett stort kunskapslyft i de här frågorna i samhället i stort. Men skolan har ett särskilt ansvar, eftersom skolan har ett ansvar inte bara att lära människor att räkna och skriva utan också att fostra demokratiska medborgare. Enligt min uppfattning har vi en grundläggande demokratibrist i vårt samhälle, och det handlar just om könsmaktsordningens konsekvenser, det faktum att könsmaktsordningen är där, att halva befolkningen underordnas och diskrimineras. På vilket sätt och vilka konsekvenser det får vet vi ju. Vi har väldigt mycket kunskap om detta. Men vi måste våga ta konsekvenserna av den kunskap som i dag finns. Det tycker jag inte att man gör. Vi måste våga se att detta är en kunskap i sig, inte bara någonting som ska genomsyra allting annat. Det är en kunskap i sig. Tänk om man behandlade miljöfrågorna på det här viset. Det gjorde man ganska länge. Man sade: Jo, vi tänker alla på miljön, och i alla sammanhang ska vi göra det. Det ska genomsyra allt vårt tänkande och handlande. Så gjorde det inte det förrän det blev ett eget kunskapsområde, en egen profession, en egen kunskap med en egen ansvarig minister och ett eget departement och egna myndigheter. Då blev det någonting annat, som också fick till följd att det kom att genomsyra politikens andra områden. Men det är någonting i sig. Jag tror att kunskapen om att vi lever i ett samhälle som har en sådan enorm demokratibrist, som könsmaktsordningen representerar, måste förmedlas för att man i de andra olika ämnena ska kunna förstå vad som händer. Jag tror inte alls att det är regeringens initiativ som gör att så många unga människor i dag efterfrågar kunskapen om könsmaktsordningen och patriarkatet. Det är deras egen upplevda verklighet av att bli så pressade av den verklighet som finns och som för dem innebär att de trängs in i alltmer stereotypa könsroller och som för många unga kvinnor innebär en utsatthet och en begränsning av handlingsmöjligheterna och livsvalen. Detta är mycket påtagligt för många unga kvinnor. Det är väldigt tydligt inte minst i skolan och i skolans korridorer. Det är en verklighet. Det finns många lärare som vittnar om detta och som till och med säger att lärarutbildningen utbildar lärare som blundar för konflikter. Det handlar ju om en konflikt. Det handlar om en relation som bygger på makt och maktlöshet. Har man inte kunskapen om detta kan man inte placera in enskilda förhållanden inom enskilda ämnen. Jag har mött många elever som ända upp på universitetsnivå visst redovisar en kunskap om till exempel löneskillnader, som vi diskuterade här innan. Så frågar jag dem: Vet ni om det? Ja. Vet ni hur mycket det är? Ja. Vet ni vad det beror på? Nej. Vad säger de unga studenter som är kvinnor? Jo, jag vet att man inte får mopsa sig. Man ska mopsa sig, men man får inte göra för mycket för då får man inte jobbet. Precis på samma sätt är det med regeringens initiativ att försöka stärka unga tjejers självförtroende - ändra på dig. Det är vad man säger och inte förklarar maktrelationen. Det är en brist här. Det är en brist på medvetenhet i regeringens politik som går igen inom många områden, anser jag. Det är bedrövande när man ser att den också visar sig inom skolans område.
Thomas Östros (S)
Anf. 13 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag tror att vi har väldigt likartad utgångspunkt, jag och Gudrun Schyman, när det gäller engagemanget för jämställdhet i skolan - det handlar om att spränga mönster, traditioner och förhållningssätt som egentligen bara hindrar pojkars och flickors utveckling. Men jag är inte alls säker på att Gudrun Schyman i övrigt, när hon talar om hur det ska gå till, är inne på helt rätt spår. Att säga att det inte handlar om attityder är detsamma som att säga till tusentals verksamma i skolan: Försök inte att ändra attityder genom att påverka, som man har möjlighet att göra som vuxen i skolan! Här handlar det om någonting helt annat. Det handlar om ett förvetenskapligande, något slags teoretisk grund som är alldeles för komplicerad för att en vanlig lärare ska kunna ta till sig den. Det handlar visst om attityder. Det tycker jag att Gudrun Schyman ska våga stå upp och säga, men det handlar också om kunskap som gör det tydligt vilket ojämställdhetsförhållande som finns ute i vårt samhälle, så också i skolan. Gudrun Schyman har en idé om att man inte ska föra in jämställdhetsperspektivet i alla ämnen, utan det ska behandlas för sig. Det är någonting som man gör på eftermiddagen, efter det att man har gått igenom alla andra kunskapsområden. Jag tror Gudrun Schyman har helt fel på den punkten. Det ska visst in. Det är klart att jämställdhetsperspektivet ska vara väldigt levande när man diskuterar samhällsekonomi. När man diskuterar historia måste man ha ett genusperspektiv med sig. Annars får man inte rätt bild av hur historien har förlupit. Jag menar att på de här punkterna är Gudrun Schyman fel ute. Det är ett bra engagemang, men tala inte om jämställdhetsfrågor på ett sådant sätt att det blir en handlingsförlamning ute på skolorna för att man inte ska påverka attityder. Gör det inte så att man, när man bearbetar olika ämnen ute i skolan, tänker: Nej, jämställdhet är någonting som vi har för sig, ett särskilt ämne i ett särskilt kunskapsfält. Det tror jag är helt fel väg att gå. Integrera detta och se till att det präglar skolans vardag. Det är en mycket bättre metod. Det ska finnas med i lärarutbildningarna. Det ska finnas med också när man läser sina ämnen på lärarutbildningarna, inte bara som ett specialområde, utan som någonting som finns med i hela vårt sätt att arbeta i skolan. Det ska också finnas med i ett starkare attitydskapande arbete för jämställdhet mellan pojkar och flickor. Inte minst handlar det om att börja i förskolan, om att hela tiden arbeta med att medvetandegöra och se vilka skillnader och klyftor som uppstår. De klyftorna förhindrar nämligen både pojkars och flickors utveckling. Jag skulle önska att Gudrun Schyman kunde ta till sig det perspektivet. Det tror jag vore mycket mer fruktbart ute i skolorna.
Gudrun Schyman (V)
Anf. 14 Gudrun Schyman (V)
Fru talman! Det var det mest torftiga inlägg jag har hört, måste jag säga. Jag talar inte om att det inte ska finnas med, utan jag talar om att det ska finnas med ännu mer. Det är klart att det är en fråga om attityder. Men vad är det som är grunden för attityder? Vad är det som gör att vi tycker som vi tycker i olika frågor? Ja, förhoppningsvis grundar vi vårt tyckande på kunskap. Mer och mer bör det vara så. Det är också det som är verktyget när vi ska ändra på de attityder som har varit så väldigt starka så väldigt länge. Det handlar om den föreställning som finns om att kvinnor ska vara underordnade på olika sätt. Det handlar just om kunskapen om att detta grundar sig på en föreställning som har sin struktur på en maktordning. Det handlar inte om någonting annat än just detta. Det är den kunskapen som måste till, och det är en kunskap i sig. Det är det som jag hävdar. Jag hävdar inte att den inte ska finnas med inom alla andra områden. Men för att den ska finnas där på ett sådant sätt att man förstår att sätta in den i sitt sammanhang måste man ha hela kunskapen med sig, och den måste läras ut. De flesta unga människor är i dag medvetna om att vi har ett samhälle som består av olika grupper utifrån ekonomi, att vi har ett klassamhälle. Det är de flesta medvetna om, likaså att det finns olika intressen och att det finns en konflikt mellan de olika intressena. Det måste också läras ut att det finns inom ramen för könsmaktsordningen, och den kunskapen borde vara en allmän kunskap i skolan. Vi ska naturligtvis börja i förskolan - absolut. Men som det är i dag - och det borde utbildningsministern veta - är just unga människor hänvisade till att ta till sig den här kunskapen på fritiden. Man får bilda en egen feministgrupp eller tjejgrupp eller vad man vill. Man får ta egna initiativ. På något annat sätt går det inte. Rektorn tar inte initiativen. Många lärare tar inte initiativen. Det är det beklagliga i dag.
Thomas Östros (S)
Anf. 15 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag är glad åt att Gudrun Schyman vågar ha den här mer vidgade synen på jämställdhetsfrågan, som någonting som ska prägla hela skolans arbete. Där pekar Gudrun Schyman också på rektors viktiga roll. Det som Gudrun Schyman beskriver är inte acceptabelt, att hon när hon resonerar med skolor får som svar: Här finns inga problem. Här behöver vi inte arbeta med jämställdhetsfrågor. Det finns ingen skola i landet som inte behöver arbeta med jämställdhetsfrågor. Det ska vara ett aktivt och engagerat arbete som grundar sig på den kunskap vi har om genusordningen i vårt samhälle, den ojämställdhet som den skapar och de problem den skapar för både pojkar och flickor i deras utveckling. Jag tror att vi kan driva på från regeringens håll genom att ta initiativ till att ta fram kunskap, sprida kunskap, vidareutbilda och se till att våra rektorer och lärare har en god kunskapsgrund att stå på men också genom att stötta enskilda initiativ för att visa på ett arbetssätt som kan fungera. Där är jag och Gudrun Schyman engagerade i att skapa en jämställd skola. Däremot är jag inte säker på att den metod som Gudrun Schyman här redovisar som mer handlar om ett vetenskapligt förhållningssätt till politik - det känner vi igen från Gudrun Schymans tidigare engagemang - är det enda rätta sättet. Det måste också handla om attityder, påverkan när det gäller unga människors förhållningssätt mot varandra, och där handlar det inte bara om vetenskap. Det handlar också om ett gott ledarskap ute på våra skolor.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.