Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

brist på personal i förskolan

Interpellation 2002/03:145 av Tjernberg, Gunilla (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-01-29
Inlämnad
2003-01-29
Besvarad
2003-02-11
Sista svarsdatum
2003-02-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 januari

Interpellation 2002/03:145

 av Gunilla Tjernberg (kd) till statsrådet Lena Hallengren om brist på personal i förskolan

Kvaliteten i förskolan var en av de frågor som debatterades mycket under valrörelsen. De flesta partier lovade förbättringar. Socialdemokraterna lovade 6 000 nyanställningar i förskolan. I budgetpropositionen för 2003 finns emellertid inte en krona avsatt för den satsningen. Samtidigt sjösattes den allmänna avgiftsfria förskolan för fyra- och femåringar den 1 januari 2003 till en kostnad av 1 200 000 000 kronor. Regeringen har alltså råd att sänka avgifterna, men inte råd att höja kvaliteten i den svenska förskolan.

Pengarna till mer personal kommer "successivt i den takt ekonomin tillåter". Det låter inte som en högt prioriterad satsning för regeringen. Men även om satsningen blir av kvarstår problemet att det saknas behöriga sökande till de tjänster som annonseras ut. Många kommuner vittnar om att det är svårt för att inte säga hopplöst att hitta utbildad personal som vill jobba i förskoleverksamheten.

En stor yrkesgrupp i förskolan är förskolelärare. Enligt statistik från Skolverket är rekryteringsbehovet av förskolelärare till förskola, förskoleklass och fritidshem 16 000 tjänster 2001@2005. I de siffrorna ingår ingen höjd personaltäthet, utan det handlar om att bibehålla dagens personalantal. Till förskolan beräknas det behövas 12 600 förskolelärare. Till detta rekryteringsbehov ska alltså regeringens personalförstärkning på 6 000 tjänster läggas.

Det utexamineras inte i närheten av så många förskolelärare som krävs. Skolverket konstaterar att "det kan bli mycket svårt att genom rekrytering av nyutbildade lärare klara den personalförstärkning som regeringen avsatt pengar till" (Skolverket Dnr 74-2002:2152 s. 2). Att öka andelen högskoleutbildad personal i förskolan genom nyexaminering kallas för "närmast omöjligt". Så skriver alltså den statliga sektorsmyndigheten på området.

Högskoleutbildning är inte ett kommunalt utan ett statligt ansvar. Konsekvensen av maxtaxan och vidhängande regelförändringar är att söktrycket på förskoleverksamheten blivit allt större. Därför borde regeringen tagit ansvar för att fler förskolelärare hade utbildats. Så har inte skett, i stället har antalet förskollärare som utexamineras mer än halverats på tio år, från 4 268 år 1993/94 till 1 804 år 2001/02. Det finns oroväckande indikationer på att allt färre väljer förskollärarinriktningen i den nya lärarutbildningen, vilket innebär att någon större positiv vändning inte är att vänta de närmaste åren.

Givetvis är rekryteringen av personal till förskolan i grunden huvudmännens ansvar. Men problemet är så omfattande och orsakade av förändrade nationella regler varför jag uppfattar det som en nationell angelägenhet. Regeringen gick till val med löfte om personalförstärkningar. Nu är frågan hur löftet ska infrias i verkligheten.

Jag vill fråga statsrådet följande:

Vad avser statsrådet att göra för att möjliggöra rekryteringen av utbildad personal till förskola, fritidshem och förskoleklass?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:145, brist på personal i förskolan

Interpellationsdebatt 2002/03:145

Webb-tv: brist på personal i förskolan

Protokoll från debatten

Lena Hallengren (S)
Anf. 28 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Gunilla Tjernberg har frågat mig vad jag avser att göra för att möjliggöra rekryteringen av utbildad personal till förskola, fritidshem och försko- leklass. Jag vill först säga att jag som ansvarig minister vill göra kvalitetsfrågorna inom förskolan till ett av mina viktigaste områden för reformer och utveck- lingsarbete under den kommande mandatperioden. Med anledning av de reformer som genomförts samt den kommande satsningen på personalförstärkningar i förskolan kommer det att finnas ett stort behov av att anställa mer personal i förskolan. För mig är kvalitet dels högskoleutbildade förskollärare, dels kompetenta barnskötare. I samband med att maxtaxan infördes och avgif- terna sänktes avsatte regeringen, utöver kompensation för reformens genomförande, 500 miljoner kronor per år för att säkra kvaliteten i förskolan. Kommunerna rekvirerar dessa medel årligen från Statens skolverk. 85 % av dessa satsningar har gått till personalför- stärkningar. Därmed har personalen i förskolan ökat med 1 150 förskollärare, 125 fritidspedagoger och 375 barnskötare under det första året med maxtaxan. En av regeringens viktigaste satsningar när det gäller förskolan är nu att uppfylla vallöftet om ett statligt bidrag till kommunerna för att kunna anställa 6 000 förskollärare, barnskötare och annan personal i förskolan. Prognosen visade på ett överskott av förskollärare 1991, och då minskades antalet utbildningsplatser på de barn- och ungdomspedagogiska utbildningarna. Nedskärningen av utbildningsplatserna för förskollä- rare under mitten av 1990-talet skedde utifrån de förutsättningar som då var kända. Inför hösten 1997 bestämde regeringen att högskolorna inte längre skulle minska på förskollärarutbildningen. Regering- en gjorde därefter i 2002 års budgetproposition be- dömningen att efterfrågan på förskollärare förvänta- des öka. I regleringsbrev för 2002 till samtliga universitet och högskolor med lärarutbildning uttrycks följande: "För lärarexamen med inriktning mot tidigare år skall särskilt behovet av lärare i förskola och förskoleklass beaktas." Detta upprepades i regleringsbrevet för år 2003. Kravet på att återrapportering av antalet lä- rarexamina eller motsvarande äldre examina med inriktning mot förskola och förskoleklass ska redovi- sas har tillkommit i detta regleringsbrev. I 2003 år budgetproposition uttrycks att de tidiga- re fastställda examinationsmålen står fast eftersom kommunerna i allt högre grad efterfrågar personal med högskoleutbildning i förskolan. Regeringen kommer noga att följa måluppfyllelsen med inrikt- ning mot tidigare år inklusive förskolan. Det är glädjande att konstatera att antalet sökande till lärarutbildningarna har ökat kraftigt under senare år. Detta gäller främst inom de inriktningar som vän- der sig till dem som avser att arbeta inom förskola eller förskoleklass, fritidshem och grundskolans tidi- gare år. Den förnyade lärarutbildningen är bred och mer flexibel än vad som var fallet med de tidigare lärarut- bildningsprogrammen. Detta innebär en stor frihet för de blivande lärarna att välja inriktning utifrån ett brett kursutbud. Det är dock regeringens uppfattning att kommunernas behov av att kunna anställa välutbildad personal bör tillgodoses. Ledning, lärare och studievägledare på lärarut- bildningarna har enligt min mening ett viktigt ansvar och stora möjligheter att uppmuntra och stödja stu- denterna så att de väljer inriktning och specialisering mot arbete i förskola, förskoleklass och fritidshem. Det är min förhoppning att den förnyade lärarut- bildningen och de satsningar på förskolan som rege- ringen gör kommer att öka intresset för att utbilda sig till lärare i förskolan. Om det visar sig att alltför få studenter väljer en inriktning mot arbete i förskolan avser regeringen att återkomma med eventuella åt- gärder. Kommunerna har också ett ansvar för att erbjuda goda anställningsvillkor så att de kan rekrytera och behålla den personal som de behöver i förskolan. Det är också viktigt att all personal i förskolan får del av en anpassad, kontinuerlig kompetenshöjning för att kunna möta de krav som ställs på dem. Härigenom finns möjligheter att vidareutbilda och höja kompe- tensen hos barnskötarna liksom hos andra personal- kategorier. Inom Utbildningsdepartementet pågår för närva- rande ett arbete med att hitta lösningar på personalsi- tuationen i förskolan på både kort och lång sikt. Jag avser att återkomma till riksdagen i dessa frå- gor och välkomnar företrädare för alla riksdagspartier att delta i den viktiga diskussionen om kvalitet och personalbehov i förskolan.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 29 Gunilla Tjernberg (Kd)
Herr talman! Jag får börja med att tacka statsrådet Lena Hallengren för svaret. Ett långt svar har jag fått. Det är bra, för då har vi en del att utgå från. Jag skulle, herr talman, vilja påminna om att det inte är första gången sedan jag år 1998 blev riks- dagsledamot som jag här i riksdagen diskuterar frågor som rör förskolan och verksamheten kring denna. Däremot har debatten under denna ändå relativt korta tid förts med tre olika ansvariga ministrar - dagens debatt inräknad. Detta faktum kan i sig vara en utma- ning men naturligtvis är det även problematiskt. Man börjar hela tiden om. Bakomliggande orsak till min interpellation i dag är den stora brist på utbildad personal som i dag råder inom förskolan. I statsrådets svar fanns det mycket att bita i och att diskutera utifrån men en sak saknar jag. Det fanns nämligen inte mycket av oro i svaret. Hur ser det ut i barngrupperna i dag vad gäller personaltätheten? Jag tycker att vi i dagens debatt också ska göra ett litet avstamp i hur det ser ut. Hur många vuxna finns det runt varje barn? Vi kan också vända på frågan: Hur många barn finns det runt en vuxen som en vuxen ska ta hand om och ta ansvar för? I min interpellation pekar jag på några faktiska saker, till exempel på att antalet utexaminerade för- skollärare har halverats under en tioårsperiod. Det finns oroväckande signaler trots det som statsrådet skriver i svaret. Allt färre väljer förskoleinriktningen i den nya lärarutbildningen. Den är inte tillräckligt utvärderad ännu. Det har gått för kort tid. Som både statsrådet och jag i dag vet är hela första året i utbild- ningen gemensamt. Sedan kan man välja inriktning. Skolverkets statistik visar att rekryteringsbehovet vad gäller förskollärare är 16 000 tjänster för åren 2001-2005. Märk väl att däri ingår ingen ökad perso- naltäthet! Bara vad gäller förskolan beräknas behovet av förskollärare till 12 000. Till detta rekryteringsbe- hov ska dessutom läggas den personalförstärkning med 6 000 tjänster som regeringen utlovade i valrö- relsen. De pengarna har vi ännu inte sett men kanske får vi i dag ett svar - jag hoppas att vi får det - om hur det ser ut med planeringen av de tjänsterna. Man väntar mycket på dessa nu. Skolverket konstaterar att det kommer att bli omöjligt att uppfylla regeringens mål att andelen anställda med pedagogisk högskoleutbildning inom förskolan ska öka. Detta sade Skolverket redan innan regeringen gick ut och lovade 6 000 nya tjänster till förskolan, vilket är en ännu orimligare målsättning. Jag kan konstatera att vi är flera som är bekymrade. På en punkt håller jag med statsrådet, nämligen att vi i dag diskuterar både högskoleutbildade förskollä- rare och barnskötare. Men jag vill också ta med fri- tidspedagogerna, så att vi har med hela spektrumet av viktiga personalgrupper. Herr talman! Vad svarar då statsrådet mig? En sak skulle jag vilja peka på redan i detta in- lägg. Statsrådet pekar på det antal nyanställningar som kommunerna har valt att göra, alltså personalför- stärkningar. Där redovisar statsrådet hur det ser ut vad gäller förskollärare, barnskötare och också fri- tidspedagoger sedan maxtaxan och den allmänna förskolan infördes. Men vad gör då statsrådet? Jo, hon undantar ett viktigt faktum, nämligen hur mycket barngrupperna har ökat. Det sägs ingenting om hur verkligheten ser ut, utan antalet vuxna som tillkommit redovisas men inte alls den stora ökningen av antalet barn per barn- grupp. Det har ju också tillkommit, och det borde ha funnits med här. Då hade vi fått se helheten och också behovet av fler vuxna för varje barn inom förskolan. Jag återkommer till detta i nästa inlägg.
Lena Hallengren (S)
Anf. 30 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Jag kan börja med att säga att jag inte har lagt ut orden så oerhört mycket när det gäller just barngrupper och personaltäthet. Interpellationen handlar faktiskt inte i huvudsak om de sakerna. I så fall hade svaret kunnat bli ännu längre, och det hade då funnits ännu mer för Gunilla Tjernberg och mig att debattera här i kammaren. Sedan skulle jag vilja säga något om Skolverkets statistik, som kan verka väldigt häpnadsväckande när man lyssnar på Gunilla Tjernbergs beskrivning - att det är närmast omöjligt att öka andelen högskoleut- bildad personal. Jag tycker att man ska betona orden "öka andelen" därför att det är det som är Skolverkets utgångspunkt. SCB och Skolverket har gjort prognoser förut. Jag tycker att det är viktigt att tänka på vad statistik och prognoser betyder, nämligen att utifrån vissa givna antaganden försöka förutse, i det här fallet, behovet av förskollärare. Vad för antaganden har det då varit fråga om för Skolverket haft? Jo, man utgår från att andelen för- skollärare ska öka ganska kraftigt. Då ökar självfallet behovet av alltfler förskollärare. Man utgår också från en ganska stor nativitetsökning, vilket inte heller är helt okontroversiellt. I stället för att prata en massa siffror och statistik vill jag bara säga att det lite grann beror på vilka antaganden man har. Naturligtvis har vi ett ökat be- hov genom den satsning på ökad personal som rege- ringen kommer att avisera under mandatperioden. Det handlar om 6 000 fler förskollärare, barnskötare och andra vuxna. Så det handlar inte enbart om förskollä- rare. Det vore ändå intressant att höra Gunilla Tjern- berg här utveckla Kristdemokraternas politik för förskola. De har ju sagt nej till samtliga reformer: maxtaxan, den allmänna förskolan, rätten för barn till föräldralediga och arbetslösa att ta del av förskolans verksamhet. Man röstade också emot den läroplan för förskolan som skulle inrättas, som faktiskt är det pedagogiska styrdokument som man förväntar sig att förskolan ska arbeta efter och som är det viktigaste styrdokument som förskollärarna har att arbeta efter. Det står i interpellationen att pengar till mer per- sonal kommer successivt i den takt ekonomin tillåter. Det menar man inte låter som en högt prioriterad fråga. Det är riktigt att vi har en ekonomi att ta ställ- ning till, men inte ens när ekonomin tillåter det finns det i Kristdemokraternas politik ett förslag på ökad personal i förskolan.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 31 Gunilla Tjernberg (Kd)
Herr talman! Det var en mycket intressant vänd- ning som statsrådet valde att göra. Jag ska med glädje diskutera Kristdemokraternas politik för barnomsorg, förskola, rätten för föräldrarna att välja barnomsorgs- form och så vidare. Jag skulle med glädje se fram emot att vi fick ha en sådan diskussion. Jag ska bara kort säga någonting om det; jag har en rad frågor som jag tänker ställa till statsrådet. Kristdemokraterna sade nej till den allmänna för- skolan på grund av det sätt som regeringen hade valt att utforma den på. Vi vill att familjedaghemmen ska omfattas av denna reform. Förra skolministern Wär- nersson och jag blev i slutändan relativt överens på den punkten, men jag tror att Socialdemokraterna från början hade tänkt sig en annan väg. Vi måste ta till vara familjedaghemmen. Vad vill statsrådet göra med familjedaghemmen? I den politik som nu förs är de på väg att helt förlora den fantastiska status som de egentligen borde ha för det arbete som många dag- barnvårdare i dag gör ute i våra svenska kommuner. Det var anledningen till Kristdemokraternas ställ- ningstagande till den allmänna förskolan. Vi sade nej till det sätt varpå man hade utformat reformen från socialdemokratiskt håll. Vi vill ha med familjedag- hemmen i den reformen. Vi kämpar för det ute i olika kommuner. I Umeå har vi som tur är börjat gå in på den vägen. Där har jag fått stöd av Socialdemokrater- na, och det är jag glad för. Detta om detta. Vad gäller maxtaxan vill vi i stället ha ett barnom- sorgskonto som gör att föräldrarna på ett helt annat sätt kan styra över sin barnomsorgsform än vad de kan i dag. Vi tycker att det är föräldrarna som ska välja, inte vi i politiker här i riksdagen, inte statsrå- den, inte statsministern. Vad säger statsrådet i svaret till mig? Jo, hon re- dovisar att regeringen i budgetpropositionen 2002 insåg att efterfrågan på förskollärare skulle öka, först då. 1998 hade vi en debatt i riksdagen där företrädare för flera partier, inklusive mig, visade på konsekven- serna av maxtaxan och också av den kommande avi- serade reformen om allmän förskola. Det skulle be- hövas mer personal. Vi såg framför oss den verklig- het vi har i dag, med långt större barngrupper. Det är inte ovanligt i dag att barngrupperna är på 18-20 barn per grupp. Det har att göra med personaltätheten, statsrådet. Vi måste ta med detta. Det handlar även om barngrupperna när man pratar om barntäthet. Herr talman! Jag tycker att det var sent påkommet 2002. Reformen kom 1998, men först 2002 insåg regeringen att man måste öka antalet förskollärarplat- ser inom högskolan. Statsrådet hänvisar till en förhoppning. Det är att fler ska välja att arbeta inom förskolan. Men på grund av de satsningar som regeringen säger sig göra inom området förskolan - man tar undan familjedaghem- men, de nämns i dag ytterst sällan i de papper som vi får från departementet - blir det precis tvärtom. Per- sonalen orkar i dag inte vara kvar. Det är större barn- grupper, fler barn att ta hand om. Man har ambitionen och önskan att kunna göra ett väldigt bra arbete där man ser det enskilda barnets behov. Men man blir fylld av frustrationer, fylld av en känsla av att man inte räcker till. Det är därför det behövs mer personal ute i förskolorna. Vi behöver fler vuxna per barn. Min fråga till statsrådet är fortfarande: På vilket sätt tänker statsrådet se till att vi har mer personal ute i förskolorna? När kommer det som aviserats i löften - 6 000 fler personal till förskolan - att synas i verk- ligheten?
Lena Hallengren (S)
Anf. 32 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Det är många olika frågor som Gu- nilla Tjernberg tar upp i en och samma replik. Nu vet vi argumenten till att man röstade nej den allmänna förskolan. Det var det socialdemokratiska sättet, och det gillade inte Kristdemokraterna. Maxtaxan gillar man inte heller, man hade ett annat sätt än det social- demokratiska. Frågan är vad man har för socialdemo- kratisk skräckbild när det gäller rätten för föräldrale- digas och arbetslösas barn att delta i förskolans verk- samhet. Frågan är vad det är för socialdemokratiskt perspektiv att det ska finnas ett pedagogiskt måldo- kument, nämligen en läroplan, för personalen i sträva efter i förskolans verksamhet. Det är också intressant att få veta om det är fa- miljedaghemmen som kraftigt ska öka eller om vi ska satsa på mer personal och en utbyggd förskola eller om det är så att det bästa är att mammorna stannar hemma med sina barn. Det gäller att veta på vilken fot man ska stå om man ska göra kraftiga förändring- ar och reformer. Det är också viktigt att vi säger tydligt att vi ännu inte kan se vad det är för resultat som maxtaxan har givit. Däremot har Skolverket i uppdrag att granska maxtaxans effekter. Skolverket kommer att återkom- ma i början av mars. Vi får ganska snart anledning att resonera utifrån statistik och fakta som man har kommit fram till i det sammanhanget. Familjedaghemmen har minskat i antal under ett antal år när föräldrarna har haft en möjlighet att välja förskola, vilket många har gjort. Jag tillhör dem som tycker att familjedaghemmen är en väldigt viktig del av den totala barnomsorgen och förskolan. Men att säga att familjedaghem är detsamma som allmän förskola tycker inte jag går att göra. Allmän förskola ställer vissa krav på barngruppers sammansättning, på utbildad personal och ändamålsenliga lokaler. Det är det som avgör om det är en allmän förskola, inte om det är ett familjedaghem eller någon annan fysisk form. Interpellationen handlar ju i huvudsak handlar om prognoserna - har vi tillräckligt med personal eller inte? Det är naturligtvis väldigt lätt att vara efterklok. Jag skulle vilja citera budgetpropositionen från 1992 där man säger: Arbetsmarknadens behov av nyexa- minerade förskollärare och fritidspedagoger kommer att minska under hela återstoden av 1990-talet. SCB har uttryckt läget så drastiskt att även om dessa ut- bildningar skulle upphöra helt skulle det från 1995 fram till år 2015 finnas betydligt fler utbildade för- skollärare än vad som behövs inom barnomsorgen. Enligt SCB:s beräkningar skulle övertaligheten vid denna tidpunkt vara åtminstone 25 000. Med den här statistiken i bakhuvudet fattade man då vissa beslut som jag önskar hade sett annorlunda ut i dag när vi ser vilken verklighet vi har att förhålla oss till. Vi kommer att få ökade behov av personal i för- skolan därför att den socialdemokratiska regeringen har för avsikt att öka personaltätheten och minska barngrupperna. Därför kommer det under mandatpe- rioden att tillföras resurser till kommunerna som motsvarar 6 000 fler förskollärare, barnskötare och andra vuxna. Det vore intressant att höra om det är ett förslag som vi kommer att ha Kristdemokraternas stöd att genomföra eller om det finns en kristdemo- kratisk lösning på de personalproblem som finns.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 33 Gunilla Tjernberg (Kd)
Herr talman! Jag tror att vi är valda politiker och partiföreträdare i riksdagen för att ha lösningar på olika problem. Kristdemokraterna kommer självklart att arbeta med den frågan. Statsrådet säger att jag tar upp olika saker. Natur- ligtvis, när jag nu får fyra olika frågor från statsrådet. Jag tycker att det är intressant att statsrådet vill veta vad Kristdemokraterna tycker i olika frågor. Det är positivt. Jag hade en ambition att svara på ett par av dem. Det var anledningen till att det var något olika delar i min förra replik. Jag tog statsrådets frågor på allvar. Statsrådets uppfattning är att familjedaghemmen inte kan ingå i den allmänna förskolans verksamhet. Det var intressant. Statsrådet hänvisade till lokaler och pedagogisk kompetens. Min tanke var att det handlade om kvalitet. Barn behöver en god kvalitet. Vad är en god kvalitet? Jag tror att vi är överens om att det innebär trygghet, tid med barnen och att bar- nen känner tillit. Syftet med olika reformer måste ändå vara att erbjuda barnen arenor och platser där de känner trygghet och där kvaliteten är hög. Det tror jag att barn mycket väl kan uppleva i familjedaghem. Det måste inte vara en speciell samlingslokal för att dessa krav ska kunna uppfyllas. Jag vill tydligt deklarera Kristdemokraternas ställningstagande i den delen. Det handlar om kvaliteten. Barn behöver i dag fler vuxna omkring sig, inte färre. Regeringens så kallade satsningar på barnen - maxtaxa och allmän förskola - har i verkligheten inneburit en klar kvalitetssänkning. Alltfler barn vistas tillsammans och har allt mindre tid tillsammans med vuxna. Rädda Barnen och Barnombudsmannen har redovisat olika rapporter och studier om att barns psykiska ohälsa ökar och att stressen ökar samtidigt som tilliten till vuxna minskar. I det läget fattar riks- dagen beslut om reformer som minskar barns möjlig- heter att vara tillsammans med vuxna.
Lena Hallengren (S)
Anf. 34 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Jag har höga ambitioner med för- skolan. Jag vill att det ska vara en högkvalitativ verk- samhet för barnen, inte enbart en omsorg utan en omsorg med pedagogisk verksamhet. Då behövs det engagerad och utbildad personal. Barngrupper och lokaler måste också vara sådana att det är möjligt att bedriva en bra verksamhet. En kort återkoppling till det som Gunilla Tjern- berg sade om allmän förskola: Det finns vissa kriteri- er som riksdagen har beslutat om som måste uppfyl- las för att det ska vara en allmän förskola. Det gäller sammansättningen av barngrupper, lokaler och utbil- dad personal. Barngrupperna och lokalerna måste vara anpassade så att det går att bedriva en bra verk- samhet. En god arbetsmiljö är väldigt viktig när man re- krytera människor som ska arbeta i förskolan, oavsett om det är förskollärare eller inte. Den politiska mål- sättningen är att förbättra kvaliteten i förskolan. Jag ser fram emot att återkomma till riksdagen med ett förslag om resursförstärkning, och jag ser också fram emot att få ett stort och kraftigt stöd för det förslaget.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.