Brist på arbetskraft med rätt utbildning
Interpellation 2010/11:94 av Johansson, Ylva (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2010-11-25
- Inlämnad
- 2010-11-25
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2010-12-02
- Sista svarsdatum
- 2010-12-09
- Besvarad
- 2010-12-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 november
Interpellation
2010/11:94 Brist på arbetskraft med rätt utbildning
av Ylva Johansson (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Konjunkturen har förstärkts och många företag, framför allt småföretag, känner av en ökad orderingång och försäljning. Men samtidigt ser vi alltmer av flaskhalsar på arbetsmarknaden. Företag tvingas att tacka nej till order på grund av brist på arbetskraft.
Företagarnas vd gav nyligen ett rejält underbetyg till regeringens arbetsmarknadspolitik. Bland annat kritiserades att det inte finns bristyrkesutbildningar som företagen efterfrågan och att regeringen lagt lejonparten av resurserna på coacher i stället för att rusta arbetslösa för nya jobb genom utbildning.
Jag vill fråga arbetsmarknadsministern:
Vilka initiativ avser arbetsmarknadsministern att ta för att rusta upp den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen i syfte att åtgärda problemet med flaskhalsar på arbetsmarknaden?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:94
Webb-tv: Brist på arbetskraft med rätt utbildning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:41 Onsdagen den 22 decemberProtokoll 2010/11:41 17 § Svar på interpellation 2010/11:94 om brist på arbetskraft med rätt utbildning
Protokoll från debatten
Anf. 104 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Ylva Johansson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att rusta upp den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen i syfte att åtgärda problemet med flaskhalsar på arbetsmarknaden.
Låt mig börja med att notera det positiva i att vi ånyo är i en situation med en stigande efterfrågan på arbetskraft efter en av de djupaste och mest utbredda lågkonjunkturerna sedan 30-talet. En övergripande målsättning för regeringen under den gångna perioden har varit att överbrygga krisen och mildra dess långsiktiga effekter. Inom arbetsmarknadspolitiken har regeringen därför gjort kraftfulla satsningar. Det har gällt bland annat arbetspraktik, praktisk kompetensutveckling och jobbcoacher, så att de personer som förlorat jobbet ska behålla kontakten med arbetslivet och stå bättre rustade när jobben kommer. Jobbcoachningen har varit viktig bland annat när det gäller att upprätthålla sökaktiviteten hos de arbetssökande. Den främjar därmed en effektiv matchning mellan arbetsgivare och arbetssökande.
Frågan om att säkra näringslivets behov av kompetens är av central betydelse för att långsiktigt säkra vår konkurrenskraft och därmed vår välfärd. Regeringen har därför under den gångna mandatperioden gjort stora satsningar inom utbildningspolitiken, bland annat genom utbyggnad av den yrkesinriktade gymnasiala vuxenutbildningen och skapandet av den nya yrkeshögskolan och genom försöksverksamhet med lärlingsutbildning inom gymnasieskolan. Detta är inledningen på en kvalitetsförstärkning av yrkesutbildningen som regeringen anser bör fortsätta.
För att förbättra kunskapen om kommande behov på arbetsmarknaden har regeringen även gett ett antal centrala myndigheter i uppdrag att bland annat ta fram nationella analyser avseende framtida kompetensförsörjningsbehov.
För personer som står långt ifrån arbetsmarknaden kan i vissa situationer en kortare arbetsmarknadsutbildning vara en väg tillbaka till ett arbete. Regeringen har därför under 2010 även tillfört medel för att möjliggöra ett ökat antal platser i arbetsmarknadsutbildning.
Jag är övertygad om att regeringens satsningar på utbildning leder till att fler personer väljer att utbilda sig. Det är dock viktigt att utbudet av yrkesutbildningar fortsätter att utvecklas i samklang med arbetsmarknadens behov av kompetens. Inom yrkeshögskolan är det arbetslivets behov som avgör vilka utbildningar som ska genomföras. Genom den yrkesinriktade gymnasiala vuxenutbildningen kan den enskilde på eget initiativ ställa om för att möta de behov som finns på den aktuella arbetsmarknaden. När det gäller arbetsmarknadsutbildningar anordnar Arbetsförmedlingen utbildningar med inriktning på tillverkning, transport, bygg- och anläggning, vård- och omsorg med mera.
Arbetsmarknadspolitiken handlar inte om antingen jobbcoachning eller utbildning och praktik. Jag är övertygad om att bägge delar kommer att krävas och krävs.
Anf. 105 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Vi har det positiva problemet, om man får säga så, att vi har ett läge med en stigande konjunktur och en bred tillväxt på arbetsmarknaden. Men det finns också problem på denna arbetsmarknad. Vi har tidigare debatterat att långtidsarbetslösheten biter sig fast. Det finns också ett problem i den andra änden, nämligen att allt fler arbetsgivare nu rapporterar problem med att få tag i rätt kompetens. Även om bristerna fortfarande inte alls är så stora som de har varit under tidigare högkonjunktur är det 20 procent av arbetsställena i näringslivet som i Arbetsförmedlingens senaste undersökning säger att de har stött på rekryteringsproblem. Det gäller kanske framför allt inom industrin och byggsektorn, men man kommer nu med dessa varningssignaler också inom andra sektorer.
Det är självfallet svårbedömt hur detta kommer att utvecklas framåt. Vi hoppas alla att vi kommer att fortsätta att ha en tillväxt i ekonomin och en tillväxt på arbetsmarknaden. Om det står sig kommer problemen att förvärras, särskilt om man till detta lägger de demografiska utmaningar vi står inför som också regionalt kan vara mycket stora. Det handlar om hur vi ska möta den generationsväxling som måste till.
Regeringen och ministern svarar att jobbcoachning är det sätt som man vill använda för att matcha arbetssökande med jobben. Men det räcker inte så långt. Om inte de arbetslösa har rätt kompetens räcker det inte med coachning för att hamna på rätt ställe. Det är den ena delen. Det fungerar om man har rätt kompetens. Men om man inte har det och om kompetensen hos de arbetslösa, särskilt om man tar hänsyn till regional fördelning, ser annorlunda ut än behoven måste man göra andra insatser.
Regeringen har varit tydlig, herr talman, i sin nedprioritering av arbetsmarknadsutbildningen. Det är inte bara vi i oppositionen som nu har påtalat det i år efter år och kritiserat regeringen för att den inte vill investera i utbildning för arbetslösa. Också regeringens eget expertråd, Finanspolitiska rådet, har i rapport efter rapport kritiserat just denna del av regeringens politik - att den inte har velat satsa på mer kvalificerad arbetsmarknadsutbildning i det konjunkturläge som har rått.
Vi har i dag över 200 000 människor som är anmälda arbetslösa på Arbetsförmedlingen. Bara drygt 5 000 av dem får chansen till en arbetsmarknadsutbildning. Min bedömning är att det är på tok för lite i förhållande till de rekryteringsbehov och kompetensbehov som vi redan nu ser på arbetsmarknaden. Jag tror också att problemen kommer att öka inom kort. Detta ska kopplas till att regeringen också har dragit ned på annan, reguljär, utbildning. Det har förvärrat problemet.
Jag vill fråga arbetsmarknadsministern: Är regeringen beredd att satsa nya resurser på att utöka arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbildningen för att göra det möjligt för ett växande näringsliv att finna rätt kompetens till de jobb som nu skapas?
Anf. 106 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Ylva Johansson tar upp ännu en viktig del inom arbetsmarknadspolitiken, nämligen utbildningen. Med just arbetsmarknadsutbildningen är det så att man alltid får väga behovet mot efterfrågan och hur läget på arbetsmarknaden samt konjunkturen är. Min bild är att regeringen gör en väl avvägd bedömning. Men det finns också andra delar i utbildningssystemet som är viktiga när det gäller att matcha personer utan jobb in i arbete.
En av de viktiga saker som vi genomför nu är den så kallade etableringsreformen så att nyanlända svenskar får en bra matchning in på arbetsmarknaden genom att hänsyn tas till deras bakgrund, till deras kunskaper och utbildning, till yrkeserfarenhet och så vidare för att de ska kunna ta de jobb som finns på den svenska arbetsmarknaden. På så vis får också företagen möjligheter att finna arbetskraft till de jobb som företagen har.
Jag vill också peka på de satsningar som inom kommunerna görs på yrkesvux och yrkeshögskola. Som jag och vi inom Alliansen ser detta är det ett problem att gymnasieskolan tidigare varit alltför likriktad. Alla skulle läsa till högskolebehörighet, oavsett vilken typ av utbildning man var ute efter. Många ungdomar som jag pratat med har sagt att det aldrig känts riktigt bra och inte riktigt stimulerande. Man har inte fått vad man efterfrågat. Nu vill vi ge dem den möjligheten genom att göra utbildningarna mer inriktade på den väg man i framtiden vill gå. Jag tror att inte minst yrkeshögskolan kommer att vara framgångsrik i att ge företag möjligheter att få arbetskraft till de jobb som företagen har.
Det här är några av de viktiga åtgärder som vi vidtar.
Så dyster är ändå inte bilden. Nu minskar ju arbetslösheten. Som jag nämnt i en interpellationsdebatt tidigare kommer jag från Gävleborg. I Sandvikens kommun har det varit tufft på arbetsmarknaden med många arbetslösa. I dag säger Leif Jansson som är förvaltningschef i Sandvikens kommun att antalet nyanmälda i jobb växer i Gävleborg. Det är fler nyanmälda jobb. Ungdomsarbetslösheten minskar. Antalet varsel om uppsägningar minskar mer än i landet som helhet.
Det finns alltså positiva signaler ute på arbetsmarknaden. Lyckas vi med en reform som etableringsreformen och med satsningarna på yrkeshögskola och yrkesvux kommer vi, tror jag, nära en lösning på de problem vi i dag har. Dessa problem ska vi vara medvetna om, och vi ska förstås aktivt arbeta med att ge förutsättningar för att lösa problemen.
Anf. 107 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Utbildning lägger grunden för ett bra arbetsliv; visst är det så. Därför har skolan en väldigt viktig roll när det gäller att förebygga arbetslöshet. Det är också av det skälet som vi nu reformerar gymnasieskolan. Det kommer framför allt att gynna väldigt många ungdomar som vill ha ett yrke och som vill komma ut i arbetslivet. Tidigare var det helt orimligt. Det är ett av skälen till den arbetslöshet som vi i dag har. Det visar forskningen och Anders Forslund på IFAU.
När gymnasieskolan gjordes om och alla elever alldeles oavsett intresse och lust skulle tvingas läsa väldigt mycket teoretiska ämnen för att ha en högskoleförberedande utbildning hoppade väldigt många av. Det är delar av den gruppen som vi i dag ser som långtidsarbetslösa. Därför är det otroligt viktigt med de satsningar vi gör på det ordinarie och det reguljära utbildningssystemet. Dessutom har aldrig tidigare så många ungdomar gått på universitet och högskolor som just nu - drygt 300 000 ungdomar.
Arbetsmarknadsutbildningen har, som Ylva Johansson mycket riktigt påtalat, minskat sedan 1990-talet. Då var den uppe på extrema nivåer med 100 000 deltagare. Men denna insats hade stora brister i kvaliteten. Det gick inte att leverera en så hög kvalitet som krävdes. Fastän vi sedan dess gått igenom flera högkonjunkturer har arbetslösheten bitit sig fast på höga nivåer.
Det är också för att minska arbetslösheten som vi gör stora satsningar på lärlingsutbildningar med 30 000 platser nästa år samt lärlingsprovanställningar. Arbetsmarknadsutbildningarna är den allra dyraste formen av arbetsmarknadspolitik. Därför tycker vi att det är rimligt att utbilda fler inom det reguljära skolväsendet. Tanken är inte att arbetsmarknadsutbildningen ska reparera brister eller ersätta reguljär skolutbildning.
De bristyrken som nu finns - till exempel har industrin svårt att anställa - löses inte med en kortare arbetsmarknadsutbildning utan genom andra typer av insatser.
I dag motsvarar antalet platser på yrkesvux och komvux 25 000 personer. Inom yrkesvux finns det utbildningar ungefär som inom den ordinarie arbetsmarknadsutbildningen tidigare.
Jag delar uppfattningen att utbildning lägger grunden för ett bra arbetsliv, men jag delar inte uppfattningen att människor ska låsas in i arbetsmarknadsutbildningar. I första hand ska de som vill ha en längre utbildning genomföra den inom det reguljära skolväsendet. Vuxna har en förhöjd studiebidragsdel, drygt 6 000 kronor, för att kunna få en utbildning som passar arbetsmarknadens krav.
Anf. 108 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Arbetsmarknadsministern och Hans Backman bjuder upp till en diskussion om hela utbildningspolitiken. En sådan välkomnar jag gärna. Den allra största utmaningen är naturligtvis att bygga ett utbildningssystem som kan rusta människor för de utmaningar som de kommer att möta i arbetslivet och för all del också i livet i övrigt. Vi i Sverige har i dag utomordentligt stora problem. Vi har ett skolsystem där kunskapsnivån just nu är i fritt fall.
Helt nyligen kom en ny rapport, den så kallade PISA-undersökningen, som visar att svenska skolelever presterar uruselt i förhållande till de förväntningar vi rimligen skulle kunna ha på vårt skolsystem. I de grenar där Sverige tidigare presterat väldigt bra - till exempel i läskunnighet - är vi nu nere på en medioker genomsnittlig nivå. 25 procent av pojkarna i skolan når enligt den senaste undersökningen inte upp till en grundläggande läskunnighet. Denna utveckling har skett och förvärrats under de senaste åren med den borgerliga regeringen vid styret.
Tidigare var vi duktiga på att ha en skola som kompenserade för de skillnader som finns i fråga om barns förutsättningar och hemmiljöer. Även där är vi nu nere på en medioker genomsnittlig nivå. Vi är inte längre bra på att ha en skola som kompenserar elever och som utjämnar skillnader.
I de grenar där svensk skola tidigare också var medioker - i matematik och naturvetenskap - är vi nu usla. Det finns alltså utomordentligt stora utmaningar.
Under alliansregeringens styre har kunskapsnivån i svensk skola dramatiskt fallit. Detta är oerhört alarmerande. Vad väljer då regeringen att göra? Jo, man har fört en politik som minskat resurserna till skolan. Man bygger om gymnasieskolan och bygger en skola som skapar nya återvändsgränder.
Den nya gymnasieskolan kommer att göra att många ungdomar tvingas välja vilken typ av arbete de i framtiden ska ha. Om man vill jobba exempelvis inom vården får man bestämma sig. Ska man bli undersköterska ska man gå ett visst program. Vill man bli sjuksköterska ska man gå ett annat program. Tidigare kunde man säga: Jag är intresserad av att jobba inom vården. Jag börjar som undersköterska. Sedan kan jag läsa vidare och kanske bli sjuksköterska. Och den som tidigare ville jobba med barn kunde välja barn- och fritidsprogrammet. Man började jobba som barnskötare. Kanske läste man senare vidare till förskollärare.
Det är en kvinnofälla som ni har skapat. Kvinnor ska nu tvingas välja: Är det arbetare eller tjänsteman jag vill bli? Det handlar om en gymnasieskola som inte rustar människor för både arbete och studier.
Arbetsmarknadsministern säger att man inte ska låsa in människor i arbetsmarknadsutbildning. Nej, vem har talat om det?
Inte heller jag tror att vi ska tillbaka till en nivå med 100 000 platser i arbetsmarknadsutbildningen. Men det är ganska stor skillnad ned till de drygt 5 000 platser som i dag finns i arbetsmarknadsutbildningen.
Vi är, som sagt, inte ensamma om att ha kritiserat regeringen för detta. Det har varit en ganska samstämmig kritik från egentligen alla ekonomer och bedömare av arbetsmarknaden som varnat för den här flagranta nedprioriteringen av kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. Självklart är det inte hela lösningen. Det reguljära utbildningssystemet är det allra viktigaste. Men också arbetsmarknadsutbildningen, som ju arbetsmarknadsministern har ansvar för, är en viktig pusselbit. Det går faktiskt att göra insatser för att klara av att bättre matcha så att företagen får möjlighet att anställa personal med rätt kompetens.
Anf. 109 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Ylva Johansson talar väl om den tidigare skolpolitik som Socialdemokraterna förde, men jag tycker att facit visar att den tyvärr inte lyckades så bra.
Det är först nu i år de reformer vi genomför inom skolpolitiken börjar få genomslag och börjar sättas i sjön. Vi har varnat för den utveckling vi nu har sett i PISA-undersökningen, nämligen att kunskapsnivåerna har fallit. Det är precis det vi har varnat för, och därför gör vi om skolan i den riktning vi vill ha, nämligen en individuellt inriktad skola.
Det kanske är så att man vill bli undersköterska just nu. Då är det mycket bra om man kan få bli det. Sedan är det mycket möjligt att man vill läsa vidare till sjuksköterska, och då ska man förstås ha sin fulla frihet att göra det. En del vill bli busschaufförer, och det är jättebra - vi behöver busschaufförer. Man ska dock alltid ha möjlighet att sedan komplettera, men att alla ska läsa sig till högskolebehörighet på en gång i gymnasieskolan har ju visat sig totalt misslyckat. Den vägen vill jag alltså inte vandra tillbaka till.
Sedan tycker jag att en sak som är viktig och alltid bra att ta upp är det som har gjorts av IF Metall och arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen. De har tecknat kollektivavtal om yrkesintroduktion. Avtalet riktar sig till ungdomar under 25 år som saknar relevant yrkeserfarenhet och som på detta sätt kan få arbete och utbildning.
Detta ligger mycket i linje med det vi inom Alliansen jobbar med för att utveckla lärlingsutbildningarna så att man ännu mer kan matcha ungdomar in i arbete och ge dem goda förutsättningar att få in en fot på arbetsmarknaden via lärlingsanställningen. De kan få sitt första jobb den vägen för att sedan antingen ha kvar det eller så småningom gå vidare i livet.
Jag vill fråga Ylva Johansson om hon är positiv till IF Metalls initiativ och om hon också i samband med det kan se att de initiativ alliansregeringen vill ta i syfte att förstärka lärlingsutbildningarna i Sverige är bra. Vi har sett i länder som Tyskland och Danmark att ungdomsarbetslösheten är lägre när man har bra lärlingsutbildningar.
Anf. 110 Jenny Petersson (M)
Herr talman! Det var inte min mening att gå upp och förlänga denna debatt, men jag kunde inte sitta still i stolen när Ylva pratade om fritt fall i den svenska skolan.
Jag vill bara poängtera för Ylva att just de nya reformerna på utbildningsområdet träder i kraft under 2011. Det är nu Alliansens reformer träder i kraft. Jag och de andra som går eller har gått i den svenska gymnasieskolan går eller har gått i den socialdemokratiska gymnasieskolan.
Det är också viktigt att vi ser utmaningarna och kopplingen mellan utbildning och arbetsmarknad. Det som är gemensamt för dem med en svag utbildningsbakgrund är att de har svårare att komma in på arbetsmarknaden. Det gäller avsaknad av gymnasiebetyg eller kanske betyg från grundskolan. Därför skulle jag vilja fråga Ylva Johansson om hon står bakom den nya gymnasiereformen och tidigare betyg.
Anf. 111 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Ylva Johansson skräder inte orden om att titta på effekterna av skolan. Jag är benägen att hålla med: Den tidigare skolan var inte bra för väldigt många elever. Många hamnade utanför.
Det är alarmerande att så många elever har lämnat skolan utan godkända betyg. Det är också därför vi gör de stora reformerna på skolans område, framför allt för att stärka lärarutbildningen och rollen som lärare. Det är ett av de finaste yrken man kan ha att vara lärare. Där behöver vi få de främsta studenterna. Det är också viktigt att elever följs upp väldigt tidigt i unga år så att man inte lämnar en enda unge bakom sig. Det är grunden för att långsiktigt förebygga arbetslöshet.
Vi gör också stora reformer inom yrkesutbildningen, yrkesvux. Det är en bra åtgärd för att matcha utbildningen mot det som efterfrågas på arbetsmarknaden - det som småföretagarna efterfrågar när det finns brist inom tillverkning, industri och bygg. Det löser man inte med en kortare arbetsmarknadsutbildning.
Utbildningar ska i stället framför allt vara inom det reguljära systemet. Det är en högre kvalitet där. De som är proffs på att utbilda är den ordinarie skolan. Arbetsmarknadsutbildningar ska inte heller reparera dessa brister eller ersätta reguljär utbildning.
Under det år vi snart har bakom oss, 2010, var det 25 000 personer som gick i arbetsmarknadsutbildningar. För flertalet av dessa var det en väldigt bra åtgärd, för 31 procent kom i arbete. Det kan till exempel vara busschaufförer, bristyrkesutbildningar, maskinoperatörer och CNC-svetsare. Då fyller arbetsmarknadsutbildningen en viktig funktion, men inte för att utbilda i de yrken där man kräver flera års utbildning. Där ska vi motivera människor att komma tillbaka till det reguljära utbildningssystemet och bland annat också underlätta genom förstärkta studiebidrag.
Jag följer alltså denna fråga noga, i samråd och samverkan med Arbetsförmedlingen, och tittar på vilken mängd utbildningar som ska ske. Ytterst är det Arbetsförmedlingen som ansvarar för vad de gör med sitt anslag och hur mycket som satsas på olika åtgärder. Det är alltså inte bestämt från början hur många platser det ska vara inom olika åtgärder.
Grunden är dock utbildning. De allra flesta av oss delar denna inställning. Barn och unga ska få en bra utbildning i skolan. Om de inte får det i skolan när de är unga ska de kunna komma tillbaka till yrkesvux och komvux. De unga som vill ha en yrkesutbildning ska kunna få det. De ska kunna få en lärlingsutbildning inom gymnasieskolan från och med nästa år - vi räknar med 30 000 elever - eller utbildas inom företagen i den nya formen lärlingsprovanställningar, som vi ska återkomma till riksdagen med när det gäller exakt hur den ska vara utformad.
Grunden är utbildning, och därför är det så viktigt att vi genomför de reformer vi har börjat med så att alla barn och ungdomar får chansen.
Anf. 112 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Jag är lärare, och jag skriver gärna under på att det är ett av de finaste arbeten man kan ha. Det är dock ett ganska svårt arbete i dag.
Man kräver ofta av en elev som visar dåliga resultat att den ska nå bättre resultat redan nästa termin. Man kräver ofta av en skola med dåliga resultat att den ska nå bättre resultat året efter, eller max ytterligare ett år. Man kräver av en kommun med dåliga skolresultat att man inom ett par års tid ska vända trenden. Som också presenterades i samband med PISA-rapporten säger internationell forskning att man kan bedöma att ett land behöver max sex år för att kunna vända en trend.
Nu har alliansregeringen styrt skolan i snart fem år, och vi ser inte minsta tillstymmelse till att trenden skulle vända åt rätt håll. Jag har stor förståelse för att det tar tid, men det är faktiskt så att trenden nu går åt fel håll. Vi är i fritt fall. Det är ett oerhört allvarligt läge med kunskapsnivån i svensk skola. Vi får kanske återkomma till den debatten i ett annat sammanhang.
Vi socialdemokrater vill ha en gymnasieskola som leder till arbete. Det måste vara utgångspunkten, och naturligtvis att den leder till vidare studier - direkt eller senare i livet. Gymnasieskolan kan inte utformas som en väg enligt minsta motståndets lag, utan gymnasieskolan ska ställa höga krav. Gymnasieskolan ska också innebära kvalificerad undervisning av hög kvalitet för att elever ska kunna nå höga mål. Det är nödvändigt för att vi ska ha en internationell konkurrenskraft och för att människor ska kunna få arbete.
Jag vill också svara på frågorna om lärlingsutbildning. Jag tror att Hans Backman har missförstått skillnaderna mellan regeringens politik och det avtal som har träffats mellan IF Metall och motparten, alltså arbetsgivarna. Det är otroligt stor skillnad på ett lärlingsavtal som är tecknat mellan två starka parter där jag om jag är lärlingsanställd har min rätt till utbildning garanterad av min fackliga organisation, som kan slåss för mina rättigheter, och att vara hänvisad till att alliansregeringen ska slåss för mina rättigheter till utbildning på en marknad där man har fråntagit mig mina rättigheter på arbetsmarknaden eller försvagat dem.
Till sist, herr talman - min talartid är ute - vill jag tacka arbetsmarknadsministern för bra interpellationsdebatter och önska en god och trevlig jul. Vi ses i nya debatter på det nya året.
Anf. 113 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Jag vill också önska mina kolleger och meddebattörer en fridfull jul.
Arbetslösheten är bekymmersam, och det krävs en palett av åtgärder. Det finns ingen quick fix på detta problem. Det krävs åtgärder inom skolan, inom arbetsmarknadsutbildning, praktik, jobbcoachning och så vidare. Det allra viktigaste är att ha en bra kontroll på att det utförs med hög kvalitet, och det tänker jag inte släppa taget om. Jag kommer att ha en tydlig och bra dialog, hoppas jag, med Arbetsförmedlingen och dem som arbetar där för att följa upp de reformer vi gör så att de får avsedd effekt.
Redan nu kan vi dock se att sysselsättningen har ökat och att arbetslösheten har minskat till 7,1 procent. Det är en siffra jag är långt ifrån nöjd med, men vi fortsätter att anstränga oss till det yttersta.
Trevlig helg också till talmannen och medarbetare!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.