Bostadsbyggandet i Stockholmsregionen
Interpellation 2025/26:434 av Leif Nysmed (S)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-04-14
- Överlämnad:
- 2026-04-15
- Anmäld:
- 2026-04-16
- Sista svarsdatum:
- 2026-04-29
- Svarsdatum:
- 2026-04-30
- Besvarad:
- 2026-04-30
Interpellationen
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Kommunernas prognos i Stockholms län visar att bostadsbyggandet minskar något under 2026. Totalt beräknas 11 091 bostäder påbörjas, vilket är cirka 900 färre än under 2025.
Länsstyrelsen i Stockholm konstaterar följande:
”Majoriteten av länets kommuner bedömer fortsatt att det råder underskott på bostäder. Men i årets bostadsmarknadsenkät uppger nästan 30 procent av kommunerna att det råder balans på bostadsmarknaden i någon del av kommunen – en ökning jämfört med tidigare år.
– Viss tillgång till lediga bostäder kan vara positivt och skapa utrymme för omflyttningar och flyttkedjor. Samtidigt ser vi på många platser i länet en fortsatt stor obalans mellan utbud och behov, där många som behöver bostäder inte har ekonomiska förutsättningar att efterfråga de bostäder som finns eller planeras.”
Min fråga till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson är följande:
Vilka åtgärder avser ministern att genomföra för att minska den obalans mellan utbud och behov som råder i Stockholmsregionen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:434
Webb-tv: Bostadsbyggandet i Stockholmsregionen
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 33 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Leif Nysmed har frågat mig vilka åtgärder jag avser att genomföra för att minska den obalans mellan utbud och behov av bostäder som råder i Stockholmsregionen.
Detta är en angelägen fråga. Värt att notera i sammanhanget är att Socialdemokraterna i Stockholms stad nyligen övergivit målet om att bygga 140 000 nya bostäder mellan 2010 och 2035.
Ett av regeringens mål för bostadspolitiken är en långsiktigt väl fungerande bostadsmarknad där efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven. Det är en grundläggande förutsättning för människors trygghet och livskvalitet.
Regeringen har särskilt inriktat arbetet på att åtgärda de strukturella hinder som präglar bygg- och bostadsmarknaden.
Det behöver byggas fler bostäder, och det befintliga byggnadsbeståndet behöver utnyttjas mer effektivt. För att skapa bättre förutsättningar för bostadsbyggandet genomför regeringen regelförenklingar och lättnader i byggkraven för bostäder.
Under mandatperioden har regeringen till exempel initierat lättnader i byggkraven för studentbostäder och även förenklingar som innebär den största reformen av bygglovsregelverket på 15 år.
Regeringen har också lagt fram förslag om lättnader i byggkraven vid ändring av en byggnad för att bland annat förenkla omvandling av kontorslokaler till bostäder. Regellättnader möjliggör att byggkostnader kan minska, fler bostäder kan tillskapas och ett mer differentierat bostadsutbud kan främjas.
Regeringen genomför även åtgärder för att stärka hushållens förutsättningar att efterfråga bostäder som tillgodoser deras behov. Regeringen har bland annat höjt de övre bostadskostnadsgränserna för barnfamiljer inom bostadsbidraget och lämnat förslag till riksdagen om att kommuner ska kunna bli skyldiga att erbjuda hyresgarantier.
Dessutom har regeringen initierat lagförslag som innebär att bolånetaket höjts och att det skärpta amorteringskravet tagits bort samt lämnat förslag till riksdagen om att det ska införas en ny lag om hyrköp av bostad.
Dessutom vidtar regeringen åtgärder för att fler bostäder ska bli tillgängliga på hyresmarknaden för att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Under mandatperioden har regeringen initierat förbättringar av modellen med presumtionshyra i syfte att underlätta nybyggnation av hyresbostäder.
Regeringen har också lagt fram en rad förslag för att skapa en mer flexibel hyresmarknad. Förslagen innebär bland annat enklare och tydligare regler för privatpersoner som hyr ut sin bostad, vilket kan öka tillgången på hyresbostäder.
Slutligen vill jag uppmärksamma att regeringen under mandatperioden har initierat ändringar i lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Ändringarna innebär bland annat att kommuner ska ersätta sina riktlinjer för bostadsförsörjningen med handlingsplaner för bostadsförsörjningen senast innan utgången av den mandatperiod som inleds efter ordinarie val 2026.
I handlingsplanerna ska kommunerna till exempel redogöra för om det finns ett behov av tillskott på bostäder och hur stort det är. Ändringarna tydliggör också att kommunala bostadsförmedlingar kan förmedla bostäder genom förturer och reservationer utan att det påverkar deras rätt att ta ut köavgift av sökande, till exempel till barnfamiljer.
Anf. 34 Leif Nysmed (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret!
Anledningen till min fråga är det kritiska läge som bostadsbyggandet befinner sig i och de effekter det får både för enskilda individer som behöver en bostad och för den delen också för dem som blivit arbetslösa i bostadskrisen.
Det handlar om företag som gått i konkurs och samhället i stort som inte kan växa. Vi kan inte erbjuda goda bostäder, och det är en minskad tillväxt i Sverige.
Vi konstaterar att bostadsbyggandet är nere på cirka 30 000 byggstarter per år medan behovet ligger på 52 000. De 30 000 betyder inte ens att det byggs den mängden bostäder utan visar endast hur många startbesked som ges. Det är alltså inga spadar i backen. De kommer inte förrän det finns någon som har råd att efterfråga bostäderna.
Vi kan konstatera att det är över 10 000 arbetslösa byggnadsarbetare i Byggnads a-kassa samt att var fjärde arbetare i den svenska träindustrin har varslats.
Konkurserna är rekordhöga inom byggsektorn. Från 2023 till 2025 har 5 700 bolag gått i konkurs, enligt Tillväxtanalys. Ytterligare 570 bolag i byggbranschen har gått i konkurs från januari till mars i år. Det är samma takt och ingen nedgång på något sätt.
Småhusbyggandet, som regeringen gärna lyfter fram som det viktigaste, är det lägsta på 100 år, enligt en av regeringens egna utredningar, som vi kunde läsa i DN förra året i september.
När Boverkets kommunenkäter visar på att bostadsbyggandet fortsätter att minska med närmare 10 procent i Stockholmsregionen tyder det mycket på att den SD-ledda regeringen har misslyckats totalt med bostadspolitiken. Det är fyra förlorade år.
Herr talman! Det stora problemet som länsstyrelsen i Stockholm belyser är att det inte finns bostäder som vanligt folk har råd att efterfråga. De är helt enkelt för dyra, och därmed står de tomma eller byggs inte.
Att då lyfta upp förslag som riskerar att införa marknadshyror bakvägen, eller för den delen lyfta fram en ganska ogenomtänkt reform av bygglovsreglerna, känns inte som om det kommer att lösa problemet med att få fram billigare bostäder.
Att enbart tro att regelförenklingar ska leda till att få fram fler och billigare lägenheter är lite naivt, för trots de åtgärder som regeringen har genomfört vänder inte den negativa utvecklingen. Statsrådet talade förut om en rivstart, men det blev en tvärnit. Återigen: Det är fyra förlorade år.
Det som regeringen inte verkar förstå är hur mycket ekonomin påverkar människors möjligheter att efterfråga bostäder. Att ta bort ett investeringsstöd, och dessutom i förtid, stoppade byggandet av upp till 30 000 hyreslägenheter med lägre hyra i ett slag. Det är lika många bostäder som det byggs årligen numera.
Ett byggbolag tog fram en tydlig rapport som pekade på att det skulle bli sju svåra år innan efterfrågan skulle återhämta sig. Det har regeringen tagit med en axelryckning, samtidigt som Boverkets prognoser om återhämtning år efter år skjutits på framtiden.
Det är inte regelförenklingar som kommer att få igång bostadsbyggandet igen. Det är när vanligt folk har råd att efterfråga en bostad. Statsrådet har noterat att Stockholm stad har skrivit ned målet på antalet bostäder. Han borde kanske fundera på sin egen roll i att så har skett. Han kanske borde notera att Lidingö och Danderyd, borgerligt styrda kommuner, inte bygger någonting.
Därför vill jag fråga statsrådet om han inte har någon självkritik när bostadsbyggandet fortsätter att minska i Stockholmregionen. Det är den region där behovet är som störst.
Anf. 35 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Det finns alltid skäl att utvärdera sin egen politik och även andras. Det finns alltid skäl att se vad som har effekt och vad som inte har effekt.
När Leif Nysmed nämner ordet självkritik kan jag inte låta bli att fundera på vilken självkritik som Socialdemokraterna själva har idkat under tre och ett halvt år i opposition.
De hade möjlighet att göra strukturella reformer under hela åtta år där det var ett helt annat läge i inflationen. Det var till och med minusränta i perioder, och det var högkonjunktur.
Inte ens i det läget lyckades man bygga bostäder som mötte de behov som fanns då och som fortfarande finns. Det är delar av den skulden som vi fortfarande har att hantera.
Vi ärvde en situation med hög inflation och lågkonjunktur. Det påverkar bostadsbyggandet i stor utsträckning. Men både i lågkonjunktur och i högkonjunktur är det strukturella hinder som hämmar utvecklingen och produktiviteten.
Leif Nysmed tycks tro att det enbart är regelförenklingar som regeringen lyfter fram som åtgärder. Det är det inte. Det verkar inte som att ledamoten lyssnade när jag lyfte fram alla andra åtgärder.
Regelförenklingar är en del i att få till ett billigare byggande och att få mer standardiserade processer så att kostnaderna för till exempel ett hus går ned så att fler har råd att efterfråga det.
Jag håller helt med Leif Nysmed om att det handlar om att fler ska kunna efterfråga. Men det gäller att titta inte bara på efterfrågesidan utan också på utbudssidan.
Det gäller att se till att kunna pressa priser, att få ett mer standardiserat byggande och att få mer lika bedömning i landets olika kommuner så att man kan få till det industriella byggande som Leif Nysmed också är engagerad i. Där tror jag att vi är överens.
Leif Nysmed lyfter fram att regeringens egen utredning pekar på att småhusbyggandet är lågt. Det är därför som vi har en egnahemskommissionär som arbetar långsiktigt. Det gäller att inte sopa olika problem under mattan utan lyfta fram dem och kunna åtgärda dem.
Vi har exempelvis infört en planeringsstimulans för detaljplaner som tas fram just för småhusbyggande. Vi vill främja trädgårdsstäder och egnahemsrörelser. Där pågår ett arbete.
För att möjliggöra det handlar det inte bara om planer, regelverk och ledtider. Det handlar också om att människor ska kunna efterfråga, precis som Leif Nysmed säger.
Därför har vi höjt bolånetaket och tagit bort det skärpta amorteringskravet, och vi inför också en modell för hyrköp.
Det fungerar väl i exempelvis Norge, där en barnfamilj kan få in foten över tröskeln till drömboendet innan man har kunnat samla ihop till en kontantinsats. Sedan har man sparat till den när man bor i huset eller lägenheten. Livet står inte på paus till dess att man kan förverkliga sin boendedröm.
Det är bara några av de åtgärder vi har genomfört. Det är bara ett axplock. Det har varit många reformer.
Bostadsbyggandet påverkas dock av osäkerheten i omvärlden, av ekonomin, av en lågkonjunktur som biter sig fast och av hög inflation. Så är det oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur. Men nu har vi tagit tag i flera av de strukturella hindren, även om det finns mer att göra. Det kommer att gynna Sverige och svenskt bostadsbyggande under lång tid framöver.
Det stämmer alltså inte att det är fyra förlorade år. Det vi har gjort under de här åren kommer att tjäna Sverige väl under lång tid framöver. Samtidigt behöver vi se till att olika åtgärder kommer på plats så fort som möjligt, så att fler kan förverkliga sina boendedrömmar i Sverige.
Anf. 36 Leif Nysmed (S)
Herr talman! Jag noterar att jag fortfarande kan dra slutsatsen att det är fyra förlorade år. Statsrådet hänvisar nämligen till vad som ska hända när man har genomfört de här olika regelförändringarna. Men under de här fyra åren har man inte sett till att vi har ett bostadsbyggande som åtminstone försöker följa det behov som finns.
Han raljerar över de åtta åren då vi hade makten genom att säga att vi inte nådde upp till de behov som fanns då. Men vi var betydligt närmare målen då än ni är i dag. Ni kommer inte ens halvvägs, Andreas Carlson. Vi tangerade behovet vissa år och var dessutom över behovet vissa år.
Det är klart att vi hade förutsättningar med låga räntor, ett investeringsstöd och en arbetslöshet som var betydligt lägre än den är i dag. Det gör skillnad. Jag tänker att det är det som ni borde dra lite lärdom av. Det är de ekonomiska förutsättningarna som gör skillnad för om det byggs eller inte.
Vi byggde under våra åtta år, från 2015 till 2022, nästan en halv miljon bostäder av olika karaktär i Sverige. Det gick att bygga med de gamla byggreglerna. Det gick att göra. Människor vågade nämligen investera i att flytta till en ny hyreslägenhet eller ett nytt ägt boende, om det så var bostadsrätt eller annat egenägt boende. Man hade hoppet uppe. Det har man inte i dag. Det var ett tufft omvärldsläge också under våra mandatperioder. Det går alltså inte att bara skylla på det.
När det gäller diskussionen om inflation, som brukar komma upp i det här sammanhanget, berodde inte inflationen på att vi byggde för mycket bostäder i det här landet. Men det var byggbranschen och de som har behov av bostäder som fick ta den ekonomiska smällen när ni lämnade walkover.
Vad har ni egentligen gjort för att hålla bostadsbyggandet uppe under den här perioden, medan ni jobbar med de reformer som ni jämför med här? Ni hade till exempel kunnat gå fram med ett nystartslån, som var framtaget och som vi faktiskt var överens om. Men det lades i byrålådan för att komma åt det här med lättare amorteringskrav och höjt bolånetak.
Det sätter ibland en hel del käppar i hjulen för en del andra ägda förutsättningar. Jag tänker på exempelvis Obos delägarbostäder. De nya reglerna sätter käppar i hjulen för dem som sedan vill kunna äga hela lägenheten, inte bara halva lägenheten. Det är inte helt genomtänkta åtgärder. Jag skulle kunna lyfta upp en hel del sådana situationer när det gäller era regelförenklingar under resans gång.
En del regelförenklingar har vi faktiskt stöttat och tyckt att de har varit bra, men en hel del har varit ogenomtänkta. När vi bygger bostäder vill vi bygga bra bostäder. Att då sänka kraven på tillgänglighet, ljusinsläpp, takhöjder, storlekar på rum och så vidare är inte en framgång, tycker jag. Det är snarare steg bakåt.
En gång i tiden vågade vi tro på den goda bostaden. Vi tog bort utedassen och byggde toaletter i husen. Vi började mäta höjden på diskbänkar, för att vi inte skulle få ont i ryggen när vi stod i köket, och ökade storleken på rum.
Vi trodde på framtiden, och vi tog ett socialt ansvar. Staten var med och gjorde det. Här har staten kapitulerat. Jag tycker att ni borde fundera både en och två gånger på vad ni har misslyckats med under den här mandatperioden. Det är många som undrar. En hel bransch undrar.
Vi begärde tidigare att det skulle finnas en bostadskommission, där man kunde diskutera. Det var inte på grund av att vi ville sitta med i den utan för att branschen ville ha en sådan. Och det lyfter branschföreträdare fram återigen.
Anf. 37 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! När det gäller den sociala dimensionen av bostadspolitiken har vi höjt taket i bostadsbidraget, och vi skärper kommunernas arbete med bostadsförsörjning, även när det gäller hyresgarantier för barnfamiljer. Det är efterfrågade reformer och åtgärder, som jag tror är efterlängtade och behövliga.
Leif Nysmed säger att jag raljerar. Jag snarare informerar om hur det var under förra mandatperioden och den innan dess. Det är lätt att tro något annat när man hör retoriken i den här debatten.
Herr talman! När det kommer till antalet bostäder är det också viktigt att utvärdera vilken typ av bostäder. Vi vet att ungefär sju av tio vill bo i egenägt småhus i Sverige. Trots det har nyproduktionstakten i Sverige varit väsentligt lägre än i jämförbara EU-länder. Vi ser nu att de åtgärder som vi vidtar kan möjliggöra för fler att förverkliga den boendedrömmen.
Vi vet från en av egnahemskommissionärens delrapporter att ungefär 1 miljon människor som i dag bor i hyrd lägenhet hade velat bo i egenägt småhus om de hade haft möjlighet till det. Genom att standardisera, regelförenkla, sänka trösklarna och införa nya modeller, som hyrköp, blir det möjligt för fler att göra den resan och förverkliga den drömmen.
Det innebär också att det frigörs lägenheter i det befintliga hyrda beståndet, som inte sällan har 50 procent lägre hyra än en nyproducerad hyresrätt. Det blir också ett steg in för den som i dag efterfrågar en lägenhet med lägre hyra än nyproduktion. Det är ett sätt att förvalta det befintliga beståndet mer ansvarsfullt än att ha som huvudinriktning att bygga nya, ofta ganska små, hyresrätter med förhållandevis hög hyra.
Vi har ett mer samlat grepp, som utgår från människors preferenser, behov och vilja. Vi dikterar inte ovanifrån, utan vi ger nu fler möjligheter att ta det steget och förverkliga sin dröm.
Hyrköpsmodellen sätter inte käppar i hjulet för andra modeller. Tvärtom välkomnar vi andra modeller som sänker trösklarna in till den egenägda bostaden, till exempel delägarmodellen som nämnts. Förra veckan, tror jag att det var, höll jag tillsammans med egnahemskommissionären ett rundabordssamtal med olika aktörer som är aktiva när det gäller både hyrköp och olika typer av delägandemodeller.
Allt detta syftar till att sänka trösklarna så att man kan ta steget tidigare. Det är många människor i Sverige som inte har en stor kasse med pengar. Man har inte ett stort arv eller pengar med sig hemifrån, utan man får kämpa för att spara ihop till kontantinsatsen. Nu blir den tröskeln lägre genom att vi höjer bolånetaket. Men genom olika modeller som gör att man kan spara under tiden man bor i sitt drömboende kan fler ta det steget och till exempel börja bilda familj tidigare.
Allt detta har börjat komma på plats under den här mandatperioden. Jag noterar också att Leif Nysmed välkomnar flera av de steg vi har tagit.
En av de saker som Socialdemokraterna inte brukar tala högt om är att när vi tar bort anmälningsplikten när det gäller till exempel attefallshus vill Socialdemokraterna återinföra bygglov för attefallshuset. Jag tror att många villaägare är oroliga för om den reformen skulle få verkan, om olyckan skulle vara framme och Socialdemokraterna kommer i regeringsställning igen.
Det skulle vara intressant att höra ett resonemang om det. Varför vill ni återinföra bygglov för attefallshus? Det är en frihetsreform som är väldigt uppskattad och som ökar bostadsutbudet.
Anf. 38 Leif Nysmed (S)
Herr talman! Stärkt bostadsbidrag, säger ministern, men han säger inte att man tog bort det särskilda bostadstillägget, vilket gjorde att man minskade antalet kronor och ören som den här gruppen fått.
Ett av argumenten för att vi inte ska ha investeringsstöd har tidigare många gånger varit att vi i stället ska ha höga bostadsbidrag eftersom de är mer träffsäkra. Men vad den här regeringen har gjort innebär ett minskat antal kronor och ören som de som har bostadsbidrag får ut. Oftast är det ensamstående med barn som har drabbats av detta. Men det är inte de som har träffats av skattesänkningar.
Sju av tio vill bo i villa, säger ministern. Ja, det tror jag också. Men om man ställer fler följdfrågor får man reda på att folk även vill bo centralt. Det är inte alltid där det finns möjlighet att bygga villor. Det finns alltså andra parametrar som folk värderar också.
Jag vill därför ställa en följdfråga. Hyresgästföreningen konstaterade att sju av tio inte vill ha marknadshyra. Jag hoppas verkligen att regeringen lyssnar på det och inte driver några krav om marknadshyror framöver, eftersom sju av tio som bor i hyresrätt inte vill ha marknadshyra. Jag hoppas att retoriken håller hela vägen ut i sådana fall.
Jag tror att ministern missuppfattade mig angående hyrköpsmodellen och delägarmodellen. Hyrköpsmodellen sågas av bland annat Lagrådet då det finns en hel del brister i förslaget när det gäller konsumentskyddet. Vi delar den bedömning som Lagrådet gör. Där bör man göra om och göra rätt och komma tillbaka. Hyrköpsmodellen är i sig ett bra förslag, men vi måste också ha en viss trygghet i den.
Sedan har vi det roliga – bygglov. 1 400 Stuvstabor har just fått ett återinfört bygglov för sina fastigheter med den nya modellen. Det kan man läsa om i Mitt i Huddinge. De är måttligt roade av denna ogenomtänkta reform som ni har infört.
Anf. 39 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Frågan i debatten handlade om Stockholmsregionen. Vi har i debatten diskuterat bostadspolitik mer generellt än bara för Stockholmsregionen. Det är naturligt eftersom det påverkar även Stockholmsregionen.
Mot bakgrund av det vill jag i mitt avslutande inlägg lyfta fram de olika åtgärder som vi har presenterat den här veckan i den nationella planen, där vi ger byggstart Tvärförbindelse Södertörn. Vi lyfter tillbaka Östlig förbindelse i den nationella planen, så att planeringen kan återstartas för den viktiga delen att få en ringled runt huvudstaden. Vi stärker också tillgängligheten till och från Arlanda flygplats och vidtar en hel del andra infrastrukturåtgärder som stärker möjligheten att pendla i Stockholmsregionen.
Detta är en del av svaret på Leif Nysmeds fråga om att människor som vill bo i småhus också vill bo centralt. Genom de här stora infrastrukturinvesteringarna blir det möjligt att bo på fler platser och samtidigt ha kortare restider till sitt arbete och till olika aktiviteter, kanske för barnen om man ska skjutsa till innebandyträning eller någonting annat.
Detta bygger Stockholm starkare. Det underlättar för bostadsbyggande på fler platser. Man skulle därigenom kunna tillgängliggöra fler småhus och bygga och anlägga nya trädgårdsstäder i områden som man kanske i dag inte har tittat på för att de ligger lite längre bort. Detta gör Stockholm närmare och mer konkurrenskraftigt. Det är inte irrelevant att lyfta fram de här investeringarna och koppla dem till bostadsbyggandet. Allt det här hänger ihop.
Det är därför som vi under den här mandatperioden har en infrastruktur- och bostadsminister så att man ser de olika åtgärderna för att göra regelförenklingar men också investeringar som möjliggör bostadsutveckling i vår huvudstad.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
