Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

bostadsbidraget

Interpellation 2001/02:42 av Hagström, Ulla-Britt (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-10-29
Anmäld
2001-11-13
Besvarad
2001-11-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 oktober

Interpellation 2001/02:42

 av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om bostadsbidraget

Vid en offentlig utfrågning om bostadsbidraget (den 23 november 2001) synliggjordes vad Kristdemokraterna länge kritiserat, nämligen att makar och samboende med barn håller på att falla ur bostadsbidragssystemet. Förändringen av systemet den 1 juli 1996, vilken fick genomslag den 1 januari 1997 hade syftet att minska statens utgifter och öka träffsäkerheten under bibehållande av de fördelningspolitiska målen. En successiv nedgång av anslagen från 9,2 miljarder 1995 till 4,1 miljard 2001 och med prognosen 3,9 miljarder 2002, kan inte förklaras av bättre tillgång till arbetstillfällen. Den stora minskningen beror till stor del på den individuella prövning vilken infördes i stället för den samlade familjeinkomsten som bidragsgrundande inkomst. Begränsningen av den bidragsgrundande bostadsytan ledde till att familjer fick lämna egnahemsboende för att hyra lägenheter med mindre yta men högre hyra än tidigare.

Det bostadspolitiska stödet är i dag i princip ett stöd för ensamstående med barn boende i hyresrätt. Fördelningspolitiskt är det mycket viktigt med ett selektivt stöd, och givetvis ska ensamstående med barn ha förtur i systemet. Problemet är bara att systemet för bostadsbidrag är så snävt tilltaget, att en stor grupp barnfamiljer som verkligen behöver det för att ha tillgång till ändamålsenliga bostäder och slippa trångboddhet, helt går miste om det. Risken att få betala tillbaka stora summor och därmed långsiktigt förstöra sin egen ekonomi, gör att ett stort antal personer inte söker bostadsbidrag, trots att de skulle vara berättigade. Hushållens bostadsbidragsskuld till staten är i år ca 570 miljoner kronor.

Med hänvisning till det anförda ställs följande fråga till statsrådet Lars-Erik Lövdén:

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att förbättra möjligheterna för makar och sammanboende med barn att få del av bostadsbidraget?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:42, bostadsbidraget

Interpellationsdebatt 2001/02:42

Webb-tv: bostadsbidraget

Protokoll från debatten

Statsråd Ingela Thalén (S)
Anf. 1 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Ulla-Britt Hagström och Rigmor Stenmark har till statsrådet Lars-Erik Lövdén ställt frågor som rör bostadsbidraget. Arbetet är så fördelat att bostadsbidraget ingår i den ekonomiska familje- politiken och därför ska jag svara på frågorna. Jag besvarar dem i ett sammanhang. Ulla-Britt Hagström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra möjligheterna för makar och sammanboende med barn att få del av bostadsbidraget. Rigmor Stenmark har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta dels för att öka träffsäkerheten i bostadsbidraget och dels för att familjer som fått för lite bostadsbidrag ska få bidraget utbetalt inom rimlig tid. Ulla-Britt Hagström menar att den stora minsk- ningen av bostadsbidragsanslaget efter 1997 inte kan förklaras av en bättre tillgång på arbetstillfällen. I stället beror, enligt hennes uppfattning, den stora minskningen i huvudsak på införandet av individuella inkomstgränser och begränsningar av den bidrags- grundande bostadsytan. Regeländringarna som infördes 1997 medförde att antalet hushåll med bostadsbidrag minskade jämfört med 1996, dvs. minskningen var en direkt effekt av det nya regelverket. Den ytterligare minskning som skett därefter beror inte på reglerna, eftersom regel- verket i princip har legat fast sedan 1997, utan i hu- vudsak på den mycket goda samhällsekonomiska utvecklingen som skett efter 1997. Utgifterna för bostadsbidraget styrs främst av ut- vecklingen av makroekonomiska faktorer som t.ex. arbetslöshets-, sysselsättnings-, inkomst- och bo- stadskostnadsutvecklingen. Det innebär att det fram- för allt är den ekonomiska utvecklingen som avgör om kostnaderna inom bostadsbidragssystemet ökar eller minskar. Den ökade sysselsättningen har inneburit att allt färre är i behov av bostadsbidrag. Antalet samboende hushåll med barn som är bero- ende av bostadsbidrag har minskat mer än ensamstå- ende hushåll med barn. Ensamstående har i regel lägre hushållsinkomster än samboende. Det är därför inte förvånande att bostadsbidraget i dag i stor ut- sträckning går till ensamstående föräldrar, eftersom det är vid låga inkomster som bostadsbidraget utbe- talas. Rigmor Stenmark efterfrågar åtgärder som ökar träffsäkerheten i bostadsbidragssystemet. Riksförsäkringsverket har i en analys av resultatet för inkomstavstämningen 2001 konstaterat att träffsä- kerheten i det preliminära bostadsbidraget i princip är oförändrad jämfört med tidigare års avstämningar. Bostadsbidrag till barnfamiljer ger en marginalef- fekt på 20 % i de inkomstlägen där de trappas av. Många föräldrar får då marginaleffekter vid en ökad inkomst. Återbetalningskravet blir därför en direkt följd av de marginaleffekter som bostadsbidraget ger upphov till. Möjligheten att öka träffsäkerheten i det prelimi- nära bostadsbidraget så att det bättre överensstämmer med det slutliga är beroende av de uppgifter som bidragshushållen lämnar till försäkringskassan vid ansökningstillfället samt i vilken utsträckning hus- hållen anmäler inkomständringar. Riksförsäkrings- verket konstaterar att det fortfarande endast är ca 25 % av bidragshushållen som anmält antingen en högre eller lägre inkomst under året. Regeringen lämnade under våren 2001 ett upp- drag till Riksförsäkringsverket att se över hur infor- mationen till bidragshushållen kan vidareutvecklas för att kunskaperna om bl.a. kriterierna för eftergift och anmälningsskyldighet kan förbättras. Syftet med informationsinsatserna är att öka kunskaperna om reglerna, men också att verka som en påminnelse om vikten av att t.ex. anmäla inkomständringar. Rege- ringen har också i propositionen 2001/02:9 Vissa socialförsäkringsfrågor föreslagit att vidga rätten att få ansökan om eftergift prövad vid återbetalning av bostadsbidrag. Sammantaget bör detta öka träffsäker- heten så som Rigmor Stenmark efterfrågar. Familjeutredningen överlämnade sitt betänkande till regeringen under våren 2001. Utredningen har särskilt granskat bostadsbidragets effekter för hus- hållen och de marginaleffekter det ger upphov till. Beredning av betänkandet pågår för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen avser att inom ramen för denna beredning göra ytterligare analyser av bo- stadsbidragets roll och framtida utformning.
Ulla-Britt Hagström (Kd)
Anf. 2 Ulla-Britt Hagström (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka för svaret på min inter- pellation och gläder mig att tillsammans med Cen- terns Rigmor Stenmark och Vänsterns Owe Hellberg få diskutera dessa frågor, även om vi har agerat mycket olika vad gäller bostadsbidraget. Min för- hoppning är att detta samtal ska leda vidare till ett samarbete som ytterst gynnar barn i familjer med svag ekonomisk ställning. Förändringen av systemet 1996 har tyvärr slagit ut en stor andel familjer från att kunna ha råd med än- damålsenliga bostäder. Jag citerar från regeringens proposition: Målet för bostadspolitiken är att alla ska ges samma förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön ska bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ung- domar. Detta har regeringen raserat. En successiv ned- gång av anslagen från 9,2 miljarder 1995 till 4,1 miljarder 2001 och med prognosen 3,9 miljarder 2002, har förstärkt den fattigdomsfälla som statsrådet Ingela Thalén nu vill finna en utväg ur. Fru talman! Den stora minskningen beror till stor del på den individuella prövning som infördes i stället för den samlade familjeinkomsten som bidragsgrun- dande inkomst. Begränsningen av den bidragsgrun- dande bostadsytan ledde till att familjer fick lämna egnahemsboende för att hyra lägenheter med mindre yta, men, märk väl, med högre hyra än tidigare. Det bostadspolitiska stödet har i dag i huvudsak blivit ett stöd för ensamstående boende i hyresrätt. Är det så regeringen vill ha det? Ska inte alla kunna bo i områ- den med blandade upplåtelseformer och kunna ha en viss valfrihet? Eller har regeringen släppt kravet på att varje barn ska ha tillgång till eget rum? En annan orsak till regeringens minskade kostna- der är att man skrämmer bort människor som är behö- riga att söka bostadsbidrag, genom att en stor grupp människor ofrivilligt sätts i skuld. Hushållens bo- stadsbidragsskuld till staten är i år 570 miljoner kro- nor. Vi kristdemokrater har sedan några år tillbaka be- gärt att få halvårsvisa avstämningsperioder för bo- stadsbidragen, så att t.ex. studenter under våren och med arbete under hösten ska kunna ha det bostadsbi- drag de behöver under första halvåret utan att det ska visa sig att de har en påtvingad skuld till hösten. Och än värre, att människor inte av ekonomiska skäl ska fortsätta att vara arbetslösa trots att de har tillgång till ett arbete. Den skräckrunda och det antal brev vi erhöll från många människor 1999, då 200 000 hushåll skulle betala tillbaka 670 miljoner kronor, vill vi inte upple- va en gång till. Detta gör att det finns ett antal männi- skor som hellre går genom eld och vatten än söker bostadsbidrag. Vid bostadsutskottets utfrågning om bostadsbi- dragen hävdade bl.a. Boverket att bostadsbidraget är ett mycket viktigt selektivt stöd. Vi kristdemokrater vill höja bostadsbidraget med i snitt 100 kr per barn och hushåll och har med 730 miljoner extra i vår budget för att göra om systemet. Jag vill fråga statsrådet Thalén med anledning av betänkandet Ur fattigdomsfällan: Kan statsrådet i dag garantera att bostadsbidraget fortsatt ska vara ett stöd till ekonomiskt svaga hushåll? Det har nämligen ryktats om generella höjningar av barnbidraget i stäl- let.
Rigmor Stenmark (C)
Anf. 3 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Tack statsrådet Ingela Thalén och tack även meddebattörer. Tack för svaret och den här möjligheten att diskutera spörsmål kring bostadsbi- draget. Min fråga har jag ställt också utifrån den offentli- ga utfrågning som vi i bostadsutskottet hade med experter från våra myndigheter. Det var en bra ut- frågning som gav klarläggande svar på hur det nya systemet har fungerat i praktiken. Syftet med förändringen av bostadsbidraget var ju trefaldigt, och det var någonting som vi i Centerparti- et ställde upp på när det begav sig. Det första var att minska statens utgifter för bidragskostnaderna, det andra att öka träffsäkerheten och det tredje att uppnå och bibehålla fördelningspolitiska mål. Från Riksförsäkringsverkets sida deklarerade man klart under den här utfrågningen att kostnaderna för staten har gått ned. Det kan vi också klart konstatera när vi följer budget, bokslut och sådana saker, men syftet som handlar om träffsäkerheten hade man inte nått. 40 % får för mycket, 40 % får för lite och endast mellan 17 och 20 % av människorna får helt rätt. Det är alltså ett helt klart underkänt system, och det måste man se över. Vad gäller det fördelningspolitiska målet var sva- ret följande, och jag ska be att få citera från s. 2 i det preliminära protokollet, som har gått ut nu från den här utfrågningen: "Främst är det den nya lagstiftning- en, som innebär att vi gör en individuell prövning av inkomsten som gör att fallet mellan 1996 och 1997 är väldigt kraftigt. Men det här fortsätter ju. Det beror på de goda tiderna, löneökningarna. Löneökningarna på två löner slår igenom betydligt mer än om man bara har en lön. Vi ser att det går ned väldigt kraftigt, ca 50 %. För de ensamstående med barn, som till 90 % är kvinnor, är ökningen betydligt mindre. Den är 13 % under den här perioden. Det här stämmer väldigt väl med andra siffror på hur fördelningen och resurserna har sett ut i Sverige under slutet av 1990- talet. De som inte har fått del av den stora tillväxten har framför allt varit ensamstående med barn och ensamstående mammor. Här ser vi att bostadsbidraget trots allt har lyckats skydda den här gruppen relativt väl." Vad gäller det fördelningspolitiska målet var bo- stadsbidraget relativt väl godkänt. Men det som jag framför allt reagerade på i den redovisning som vi kan följa i utfrågningen var att träffsäkerheten var så dålig samt att de oftast ensamstående mammorna som ändå hade rätt till det här bostadsbidraget inte får sina pengar förrän efter två år efter rättelse. Det var också en av mina frågor till ministern i dag, och jag vill upprepa den frågan: Vilka åtgärder avser ministern vidta för att de här familjerna, oftast ensamstående med barn, får bidraget utbetalt i rimlig tid? Jag tycker inte att det är rimligt att en ensamstående mamma ska få vänta på sina rättmätiga pengar i två år. Hon behö- ver pengarna just för dagen; det är ju så. Min andra fråga upprepar jag också, när det gäller träffsäkerheten. Svaret som jag kan se här, som Ingela Thalén ger, är att man ska öka informationssatsning- arna. Ja, det har vi sagt från utskottet också, men jag är nästan beredd att i dag fråga: Vilken informations- satsning? Det är bra att informationen är bra till bi- dragstagarna, men jag önskar att informationen också ges klart och tydligt från regeringen till dem som handlägger ärendena.
Owe Hellberg (V)
Anf. 4 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Jag vågar säga att alla partiföreträdare i bostadsutskottet är för bostadsbidragen som en del i ett bostadspolitiskt mål. Frågan är om det uppfylls i dag. Regelsystemet från 1997 har ju halverat antalet bidragshushåll och kostnaderna för staten. Utskottet har i flera omgångar diskuterat det här regelverket, hur det fungerar och utfallet av det och har fört fram det i olika betänkanden, och jag tycker inte att vi i bostadsutskottet har fått några bra svar på våra frågor. De svar vi har fått är en hänvisning till den famil- jepolitiska utredningen. Tyvärr måste jag nog säga att den familjepolitiska utredningen inte ägnade sig sär- skilt mycket åt bostadsbidragsreglerna, hur de funge- rar och hur de har fallit ut. Och mycket riktigt: Det vaga intresset för detta innebär också att man helt enkelt föreslår att bostadsbidraget ska avvecklas. Som vänsterpartist kan jag deklarera i dag i en liten pass- ning till regeringen att det kommer vi inte att accepte- ra. Bostadsutskottet hade också en hearing om bo- stadsbidragen, för att vi tycker att det i dag är vi som bevakar de här frågorna betydligt bättre än regering- en. Där slog man fast att stödet till barnfamiljerna går främst till boende i hyresrätt och ensamstående med barn, och man kan säga att det är ett kategoristöd i dag, inte ett bostadsstöd i allmän mening. När det gäller ungdomsbostadsbidraget så går det enbart till studenter, och då blir ju 28-årsgränsen för ungdomsbostadsbidraget närmast obegriplig och orättvis. Studenter har nämligen betydligt mera varie- rad ålder än så, och får det alltmer framöver. De som är över 28 år och ensamstående fick bostadsbidrag i början av 90-talet. Det togs bort som en del i en bud- getsanering - resten har varit del av andra budgetsa- neringar. Hur de har det i dag vet ingen. Däremot vet jag att många har bostadskostnader på över 40-50 % av disponibel inkomst. Sista folk- och bostadsräk- ningen som vi hade är från 1990, så kunskapen är liten om de här familjernas och de ensamståendes situation, och de blir också fler och fler. Det jag vill fråga ministern är: Hur länge ska vi vänta på en riktig utvärdering av bostadbidragssys- temet och hur det används som ett bostadspolitiskt instrument? Jag tycker inte att den familjepolitiska utredningen ger några som helst svar på den frågan.
Statsråd Ingela Thalén (S)
Anf. 5 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Jag ber att få tacka frågeställarna för de synpunkter och frågor som har kommit, och ska börja med att säga att vi har en gemensam uppfatt- ning i att det är viktigt med en god bostad. Det är också viktigt att främst familjer med barn kan efter- fråga en bra bostad, och jag delar uppfattningen att vi ska ha kvar och slå vakt om en generös bostadsyta för barnen. Jag menar att det nuvarande bostadsbidraget är en bra grund; vi har en god bostadsyta för barnfa- miljer i det bostadsbidragssystem vi har i dag. På frågan om det finns någon avsikt att ta bort bo- stadsbidraget som selektivt stöd kan jag svara att det inte finns någon sådan avsikt. Däremot är det riktigt, vilket Fattigdomsfällan beskriver, att det finns ett bekymmer i det här selektiva stödsystemet liksom i en del andra direktstöd som bygger på den inkomst man har, och det är att det finns tröskeleffekter, fram- för allt när det gäller kvinnors löner, som innebär att man fastnar i en fälla. Därför måste man hela tiden följa upp och se på vilket sätt man kan underlätta för både ensamhushåll och för tvåförsörjarhushåll att öka arbetstiden eller gå från studerandetid till förvärvsar- bete utan att man för den skull sammantaget får mindre inkomster i hushållet än vad man hade innan. Det här är ett viktigt uppdrag. Det betyder att man hela tiden måste anpassa de här situationerna efter varandra. Alla tre talarna har frågat om utredningen om fat- tigdomsfällan. Som jag sade i mitt första svar bereds den utredningen nu, och det är möjligt att resultatet av den beredningen blir att vi bryter ut en del frågor och gör en särskild analys av dem. Till den problematiken hör bl.a. frågorna om underhållsstödet och om bo- stadsbidragets funktionssätt. Jag har ännu inte tagit ställning till det, eftersom det vore bra om man också kunde se helheten i förslagen från utredningen om fattigdomsfällan. Jag delar inte Ulla-Britt Hagströms beskrivning att den andel som fått minskat bostadsbidrag beror på regeländringarna. Som jag sade i mitt svar är det så när det gäller de förändringar som gjordes mellan 1996 och 1997. Däremot är det inget tvivel om att minskningen av bostadsbidragsutbetalningarna häng- er samman med ökade förvärvsinkomster och den standardförbättring som man får när fler är i arbete. Jag tror inte att någon av er kan ifrågasätta den ut- vecklingen. Rigmor Stenmark tog upp frågan om träffsäker- heten. Jag delar uppfattningen att det är ett bekymmer att träffsäkerheten är dålig, men jag vidhåller nog ändå att det bästa sättet att åstadkomma en betydligt bättre situation är att arbeta med kunskaper och in- formation. Vi ska kanske förbättra informationen med direktblanketter på ett helt annat sätt än vad vi gör i dag. Jag tycker nog att våra handläggare är väl infor- merade, men det är av andra skäl svårt att få till stånd en kontinuitet i hanteringen. Jag menar att vi i det förslag som har lagts fram i propositionen om vissa socialförsäkringsfrågor kommer åt en del av de be- kymmer som vi har kring ett antal grupper som kan- ske inte riktigt har tagit till sig att de behöver anmäla den ändring just de fått och som därför drabbas nega- tivt när man gör den slutliga avstämningen. Det är möjligt att vi kan göra mycket mer för att öka kunskapen för att öka träffsäkerheten, och jag är beredd att diskutera sådana frågor. Slutligen var Owe Hellberg inne på frågan om när ett förslag kommer att föreligga. Jag är inte ännu beredd att svara på det. Jag hänvisar till det som jag tidigare sade om att beredningen pågår och att det därunder kan bli så att vi bryter ut ett antal frågor ur den stora utredningen.
Ulla-Britt Hagström (Kd)
Anf. 6 Ulla-Britt Hagström (Kd)
Fru talman! Jag är givetvis liksom Rigmor Sten- mark glad över att ensamstående mammor har ett skydd, men jag säger som Owe Hellberg att det inte är rimligt att bostadsbidraget har blivit ett katego- ristöd. Bostadsbidraget ska vara ett selektivt stöd som ska gälla alla grupper. Barn i alla grupper har samma behov. Det är väldigt bra att få höra från Ingela Thalén att det är viktigt med en god bostad och att man ska vara generös med bostadsytan liksom att statsrådet inte vill avskaffa bostadsbidraget som selektivt stöd. Också jag inser att det som det nu är finns tröskeleffekter, men det är säkert lättare att komma till rätta med dem än att fortsätta med ett system som innebär övergång till en mer generell barnbidragsutbetalning, där även rika människor får samma påslag. Jag tycker att Ingela Thalén ska göra en särskild analys av bostadsbidragsreglerna och verkligen ska följa upp den i utredningen. På frågan om att reglerna faktiskt betyder mycket för sänkningen kan jag hän- visa till att mellan 1996 och 1997 sjönk bostadsbi- dragsutbetalningarna med 2,2 miljarder. Då skedde den mest drastiska nedgången. De här reglerna hänger ju kvar, och det betyder att man än i dag måste hänvisa till detta. Dessa familjer har ju aldrig lyckats komma tillbaka. Vi fick under hearingen reda på att bostadsbi- dragstagarna nu till 60 % är ensamstående med barn och att de får 70 % av de utbetalda beloppen. De allra flesta av dem bor i hyresrätt. Av alla dem som får bostadsbidrag bor 85 % i hyreslägenhet och 6 % i egen fastighet. Jag skulle också vilja ta tid i anspråk för ett bely- sande exempel i anslutning till ändringen av inkomst- gränsen. Systemet byggde tidigare på en familjein- komst om upp till 117 000 kr. Förändringen innebar att bidraget utbetalades på grundval av den enskildes inkomst, vilket medförde en halvering av bidragen. Vid hearingen lämnades följande exempel. En en- samförälder som tjänar 117 000 kr och som har två barn får före skatt en boendekostnad om 5 900 kr. Kommunalskatten i exemplet var 33 % 1999. Man hade tagit hänsyn till boendekostnader och levnads- kostnader enligt Konsumentverkets riktlinjer och till att underhållsbidrag och barnbidrag utbetalas. Perso- nen får kvar 23 000 kr per år. Om två sammanboende har samma förhållanden med boendekostnader och annat men en av föräldrar- na står för inkomsten, får man i stället för plus 23 400 kr ett minus om 47 800 kr. Detta beror dels på att bostadsbidraget har minskat med 11 700 kr, dels på att man inte får något underhållsbidrag, eftersom barnen är gemensamma. Det skulle krävas 120 000 kr per förälder, alltså 240 000 kr per år, för att familjen ska komma upp till den ensamboendes nivå. Jag undrar mot denna bakgrund ännu en gång: Har det att man bor ensam eller att man bor tillsam- mans verkligen inte någon betydelse för möjligheter- na att få bostadsbidrag på samma villkor?
Rigmor Stenmark (C)
Anf. 7 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Så länge vi har systemet med bo- stadsbidrag tycker jag att det måste fungera på det sätt som från början var tänkt. Jag tycker att Ingela Thalén anslår en ödmjuk ton och är beredd att lyssna på oss andra, och det borgar för att förhållandena kan bli bättre. Ett bekymmer som kom fram under utfrågningen togs faktiskt fram av Lilian Virgin från socialdemo- kraterna, och det gällde olikheterna i försäkringskas- sornas hantering av ärendena. Man blir hanterad på olika sätt beroende på var i Sverige man bor, och så kan det ju inte få vara. Från Riksförsäkringsverket svarade man att det här var ett problem, och man ville ha en mycket tyd- ligare lagstiftning. Jag skulle vilja ställa följande fråga till statsrådet Ingela Thalén: Kommer man att undersöka detta och skapa en tydlig lagstiftning som blir enkel att tillämpa? Vi från Centerpartiet har i många år efterlyst enklare regler, även på det här området. Utgångspunkten för min interpellation skiljer sig helt från Ulla-Britt Hagströms utgångspunkt. Vi bor- de kanske ha fått egna interpellationsdebatter om olika saker. Kd vill såvitt jag förstår öka bostadsbi- dragen. Socialdemokrater och andra som önskar att folk ska vara beroende av bidrag kan därför kanske förena sig med kd. Jag ställer mig lite tveksam inför detta. Vi har från Centerpartiets sida en helt annan öns- kan. Vi vill att människor så långt som möjligt ska kunna leva på sin lön, dvs. att de i sin plånbok ska ha egna pengar, som de själva kan bestämma över enligt egna önskemål. Vi vill komma bort från bostadsbi- drag och bidragsberoende. Vi vill få ett skatteförslag som leder till att människor ska kunna leva på sin lön, och vi vill ha sänkningar av skatten för låg- och me- delinkomsttagare. Jag vill också få ett svar från ministern på följande fråga: Tycker man att det är så bra med bidrag att man i första hand ska utreda möjligheterna härtill och avstå från att studera andra utvägar? Förhållan- dena skiljer sig över livet. En ung barnfamilj behöver få tid för sina barn. Man har väldigt mycket diskuterat vad som ger livskvalitet, livskraft och självbestäm- mande för barnfamiljer. Jag tycker att vi ska studera också detta. Vilka möjligheter finns det för mammor och pappor att fördela sin tid så att de får maximal tid för sina barn? När det gäller bostäder är boendekostnaderna en annan sak som i Sverige är en orimligt stor del av kostnaderna och i människors ekonomi. Det är ytter- ligare en sak som vi måste titta på mycket mer nog- grant så att människor inte hamnar i en fattigdoms- fälla på grund av den delen. Det finns många olika saker. Det är inte bara en sak som man kan göra bättre för att människor ska få det bra i Sverige. Så länge vi har systemet med bo- stadsbidraget vill jag att det ska fungera bra. Jag har fortfarande inte fått ett riktigt svar från Ingela Thalén. Vad är en rimlig tid för att en ung småbarns- mamma ska få sitt bostadsbidrag i god tid? Hur länge är det rimligt att hon ska få vänta?
Owe Hellberg (V)
Anf. 8 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Det är bra att ministern och jag är överens om att bostadsbidragen ska vara kvar. Men då måste de också utformas på ett sätt så att de är en del av bostadspolitiken och kan uppfylla de bostads- politiska målen. Jag delar till stor del uppfattningen att minskningen av bidragen beror på att människor har fått arbete. Men det är naturligtvis inte hela san- ningen. Det måste nog ministern hålla med om. En viktig fråga är t.ex. att inkomstnivåerna och hyresgränserna inte har höjts i bostadsbidragssystem- et sedan 1996. Däremot har lönerna stigit med 15 %, och boendekostnaderna har i dag stigit med 4-5 %. Det betyder att de som får bostadsbidrag är relativt fattigare jämfört med övriga befolkningen. Det måste nog också ministern hålla med om. Det är en del av detta. Hur gör vi med studenterna? Ska det vara på det viset med ett fungerande studentbostadsbidrag att det finns en åldersgräns på 28 år? Av vilken anledning finns den, eftersom det inte fungerar som det var tänkt tidigare? Vad gör vi med alla de ensamhushåll som har mycket låga inkomster men tyvärr lika höga boende- kostnader som många andra? 40-50 % av disponibel inkomst går till hyra. Det kan inte heller vara rimligt, ministern. Tyvärr har det nu gått ett eller två år på grund av att Familjepolitiska utredningen inte har analyserat bostadsbidragen utifrån de förutsättningar som bo- stadsutskottet har fört fram i flera betänkanden och som det faktiskt vädjat om att regeringen ska ta initi- ativ till. Ett stort problem med detta är att vi inte har någon bostadsminister. Det är nu tio år sedan en sådan fanns. Det är dags för Ingela Thalén, Göran Persson och andra att fundera på det.
Statsråd Ingela Thalén (S)
Anf. 9 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Jag går till den fråga som Ulla-Britt Hagström tog upp om övergången från hushållsin- komster till individuella inkomster. Det är ingen tve- kan om att den förändringen var absolut nödvändig för att förhindra en fattigdomsfälla hos främst kvin- nor. Den har varit oerhört träffsäker och väldigt bra. Den har inneburit att hushållen också har fått öka- de möjligheter att få genomslag i sina hushållsin- komster för de förvärvsinkomster som de har fått. Den var avsedd att just förhindra att en i hushållet inte kunde öka sin arbetstid därför att den andres inkomster var så stora att den med den låga inkoms- ten inte fick någonting ut av sin ökade arbetsinkomst. Det är väldigt viktigt att det också får vara kvar. Jag har ingen som helst avsikt att förändra från indi- viduell inkomstberäkning och återgå till hushållsbe- räkning. Tvärtom. Jag tycker att det system som vi har i dag har en god jämställdhetsprägel. Jag kommer att slå vakt om att det kommer att vara så också i framtiden. Sedan till Rigmor Stenmark och frågan om träff- säkerheten. Det går inte att säga exakt i månad, dag eller vecka vad som är rimligt. Jag anser att man ska ha ett bostadsstöd som är anpassat efter den bostads- kostnad och den inkomst man har, och man ska ha stödet den månad man behöver det. Bästa sättet att nå det är att föra samma information om inkomstföränd- ringar med det system vi har. I den här debatten får man intrycket att övergång- en till preliminärt system har varit uteslutande nega- tivt. Så är inte fallet. Effektiviteten har sammantaget varit utomordentligt god för både skattebetalarna och hushållen. Sedan till frågan om konflikten mellan att ha kvar ett bostadsbidrag som är ett selektivt stöd och att man inte ska ha några bidrag alls. Det är klart att jag och också övriga som deltar i debatten anser att det är väldigt viktigt att människor i så stor utsträckning som möjligt ska kunna försörja sig själva på sina inkomster. Det vill alla vuxna svenskar göra. Det är samma strävan hos ensamförsörjare som hos tvåförsörjarfamiljer. Men ibland fungerar inte det riktigt av alla möjliga olika skäl. När det gäller den goda bostaden och möjligheten att få en bra bostad för barnen ska vi ha kvar ett selektivt stöd ungefär i den omfattning vi har i dag. Till Rigmor Stenmark vill jag säga att jag inte har någon ambition att öka omfattningen i bostadsyta eller på annat sätt för bostadsbidraget. Det ska vara selektivt och kombineras med möjligheter till ökade förvärvsinkomster. Det ska också vara möjligt att få för de studerandehushåll som behöver det. Jag har heller ingen avsikt att lägga fram något förslag om att öka bostadsbidragets omfattning till att nå fler ensamstående utan barn. De studerande som är äldre än 28 år har möjlighet att få bostadsbidrag när de har barn. Jag kommer naturligtvis att se till att det kommer att vara så även i framtiden.
Ulla-Britt Hagström (Kd)
Anf. 10 Ulla-Britt Hagström (Kd)
Fru talman! Vi får fortsätta att kämpa, Ingela Thalén. Nu gäller individuella inkomstgränser, och bidraget reduceras när någon av makarnas inkomst överstiger den individuella gränsen 58 500 kr per år. Så lågt vill vi heller inte ligga i jämställdhetens teck- en för kvinnors räkning. Jag ser inte jämställdhet på det sättet att man inte ska kunna ha möjlighet till valfrihet. Bostadsbidragen handlar för mig om att se till att barnen kan leva på ett jämställt och jämlikt sätt och ha möjlighet att få bo bra. I dag klarar vi att 60 % av barnen har eget rum men inte mer. Målsättningen är ändamålsenliga bostäder för alla familjer. Tillströmningen till bostadsbidrag är runt 20 % per år. Det måste vi kunna klara av. Vi har minskat våra bostadsbidrag betydligt mer än vad man gjort i våra grannländer. Vi har i princip inga stöd till bo- stadssektorn. Rigmor Stenmark vet givetvis att kristdemokra- terna hävdar att man ska kunna leva på sin lön. Det är vår utgångspunkt. Det handlar om sänkta skatter osv. för att människor ska kunna klara sig själva. Det är mycket en fråga om självförtroende och annat och att kunna få vara självförsörjande och oberoende. När vi ska ha bidrag ska vi inte ha generella stöd. De ska vara selekterade så att vi vänder oss till dem som mest behöver dem. Vad gäller återbetalningarna är Kristdemokraterna tydligen det enda parti som har drivit frågan om att i stället ha halvårsvisa avstämningar för att människor ska kunna planera sitt liv bättre. De ska kunna söka bostadsbidrag i lugn och ro och veta att de inte får en skuld som de dessutom betalar ett antal procent i ränta på. Jag vet inte vad den är i dag. Sist var den 7,39 %.
Rigmor Stenmark (C)
Anf. 11 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Om man vill ha ett hållbart uthålligt samhälle är enligt min mening en bra bostad till en rimlig kostnad en förutsättning för det. Det har vi lite grann varit inne på här. Vad gäller bostadsbidraget och hur det ska funge- ra när vi nu har det har jag fortfarande inte fått ett bra svar på min fråga om rimlig tid och hur man ska komma åt det problemet. Jag har inte heller fått svar på hur vi ska se till att försäkringskassorna över hela landet behandlar människor likadant. Om en myndighet, statsrådet, begär en uppgift från mig som enskild person eller från min familj - det kan gälla precis vad som helst - har jag oftast tio dagar på mig att svara. Aja mig om jag inte svarar inom den tiden. Men när en ensamstående mamma har fått rätt att få ett bostadsbidrag får hon vänta i två år för att få sina rätta pengar. Jag tycker att statsrådet Ingela Thalén kunde säga här och nu att det är en orimlig tid för en ensamståen- de mamma. I det här fallet delar jag Ingela Thaléns åsikt att det är de personer och de familjer som har det största behovet av bidrag som ska få bidragen, och det behovet kan finnas i olika skeden av livet. Man ska inte portionera ut statens pengar hur som helst, utan de ska ges till dem som behöver det. Vi får tycka vad vi vill, men i Sverige har vi ändå en situa- tion nu där ganska många familjer består av ensam- stående mammor eller pappor med barn. De måste få ett stöd. Jag uppmanar återigen Ingela Thalén att ge ett er- kännande och säga att myndigheterna inte behandlar dessa familjer på ett bra sätt i dag.
Statsråd Ingela Thalén (S)
Anf. 12 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Jag ska ta upp två saker när det gäller bostadskostnaderna. En viktig förklaring till förändringar i bostads- kostnaden som inte har berörts är att framför allt väldigt många egnahem har fått minskade kostnader genom räntekostnadsminskningarna under 1990-talets senare hälft. Det är ingen tvekan om att det har på- verkat kostnaderna. Dessutom har vi en god och generös bostadsstan- dard. För hushåll med ett barn gäller högst 80 kvad- ratmeter. Det är ingen liten bostad. För två barn gäller 100 kvadratmeter, för tre barn 120 och för fyra barn 140 kvadratmeter. Hushåll med fem eller flera barn har möjlighet att få en bidragsgrundande yta på 160 kvadratmeter. Det är heller ingen liten bostad. Jag menar alltså att man inte får leda fel i debatten om den goda bostaden när det gäller rätten till bo- stadsbidrag. Angående rätten till rätt bostadsbidrag när man är bidragsberättigad så tror jag trots allt att om man får en god kommunikation, och rätt kommunikation, mellan den som söker bostadsbidraget och handlägga- ren och om man får människor medvetna om vikten av att omedelbart meddela sin rätta inkomst så att de därmed också får det rätta bostadsbidraget utbetalat så behöver man inte vänta i två år. Det är bekymmersamt om människor inte blir väl behandlade av kassorna, som Rigmor Stenmark säger. Alla undersökningar som vi hitintills har gjort visar att bemötandet i kassorna är av mycket hög kvalitet. Men självklart ska man i försäkringskassorna beräk- na, analysera och ge besked på likartade villkor oav- sett var man bor i landet. Detta kommer också att tillses i regleringsbrev eller på andra jämförbara sätt. Kassorna ska också själva vara observanta på den punkten.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.