Bordellhärvan
Interpellation 2007/08:280 av Olsson, Lena (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-12-11
- Inlämnad
- 2007-12-11
- Besvarad
- 2007-12-20
- Sista svarsdatum
- 2008-01-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 december
Interpellation
2007/08:280 Bordellhärvan
av Lena Olsson (v)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Den så kallade bordellhärvan, där svenska politiker och myndighetsföreträdare ska ha utnyttjat kvinnor och barn i prostitution, är åter aktuell. Två kvinnor, som på den tiden var minderåriga, har krävt ursäkt och skadestånd för att utredningsinsatser runt brotten ska ha stoppats.
Med anledning av kvinnornas begäran kommer frågan först att handläggas av Justitiekanslern.
Jag anser emellertid att de misstankar om maktmissbruk och felaktigt myndighetsutövande som finns kan motivera att en kommission genom en offentlig utredning undersöker eventuella oegentligheter.
Min fråga till justitieminister Beatrice Ask är:
Avser justitieministern att tillsätta en kommission för att undersöka om det förekom felaktigt agerande från myndigheter och regering i samband med den så kallade bordellhärvan?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:280
Webb-tv: Bordellhärvan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:49 Torsdagen den 20 decemberProtokoll 2007/08:49 7 § Svar på interpellation 2007/08:280 om bordellhärvan
Protokoll från debatten
Anf. 20 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Lena Olsson har frågat mig om jag avser att tillsätta en kommission för att undersöka om det förekom felaktigt agerande från myndigheter och regering i samband med den så kallade bordellhärvan.
Jag vill först av allt säga att jag känner starkt med de kvinnor som utnyttjades i den så kallade bordellhärvan på 70-talet. Det är självklart att sådana upplevelser sätter djupa spår.
När det gäller frågan om en fördjupad granskning av myndigheternas och den tidigare regeringens agerande i ärendet anser jag att ingående överväganden krävs. För att kunna fatta ett riktigt beslut i en så viktig fråga behövs ett fullgott underlag.
Som de flesta känner till har två kvinnor, som vid tidpunkten för händelserna på 70-talet var minderåriga, begärt skadestånd av staten. Det ärendet handläggs för närvarande av Justitiekanslern. Om Justitiekanslern finner skäl för det har han möjlighet att gå vidare och granska myndigheternas agerande i ärendet.
Jag vill avvakta Justitiekanslerns ställningstagande innan jag tar ställning till om ytterligare åtgärder kan krävas från regeringens sida.
Anf. 21 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag får tacka även för detta svar. Ministern säger att hon känner starkt med de kvinnor som utnyttjades i den så kallade bordellhärvan. Det är vi många som gör, inklusive mig själv. Jag känner likadant. Att det sätter djupa spår är det många som kan skriva under på.
När jag läser ministern svar uppfattar jag att stora delar av det som har kommit fram faktiskt är sant. Ministern säger att hon vill invänta JK:s utredning om skadestånd. Men om han ska ta ställning till det måste han även komma in på hela historien.
Det ryktas från säkra källor att ett flertal personer har varit hos honom på förhör, och flera som har varit inblandade i detta är på väg. Jag ser det som väldigt svårt att titta på skadeståndbilden utan att ha en helhet i frågan.
Denna historia har 30 år på nacken. Ingen i denna riksdag i dag kan belastas för det. Däremot tycker jag att vi i riksdagen har ett väldigt stort ansvar för att ärendet granskas grundligt för att få klarhet en gång för alla hur någonting sådant kunde hända.
Jag sade vid frågestunden för ungefär en vecka sedan att det har funnits misstanker och indicier om maktmissbruk och felaktig myndighetsutövning. Det är väldigt allvarligt. Därför anser jag och Vänsterpartiet att en bred granskningskommission är nödvändig.
Vi kan se till en intervju med chefsåklagare Österberg. Där får han frågan: Enligt din bedömning, hade flickorna någon trovärdighet? Ja, det hade de säkert. De berättade saker som inte gärna kunde ha varit påhittat. Han berättade om hur många telefonsamtal han fick och hur många påtryckningar som utövades mot honom.
Vi har inte råd att denna fråga inte utreds ordentligt. Jag befarar att tilltron till rättsväsendet försämras om vi inte en gång för alla går till botten med detta. Det sista vi vill är att misstroendet ska öka för vårt rättssamhälle.
Det ska inte spela någon roll om man har blivit omhändertagen av samhället och växt upp på ett barnhem eller kanske varit fosterbarn. Man måste kunna lita på ett rättvist rättssamhälle som inte låter någon komma undan oavsett vad den personen har för titel, maktposition eller status.
Jag skulle vilja fråga ministern: Är det helt uteslutet för ministern att tillsätta en granskningskommission? Justitiekanslern aviserar en utredning på några veckor. Hinner han titta grundligt på detta? Jag har väldigt svårt att tro det.
Anf. 22 Beatrice Ask (M)
Herr talman! När vi diskuterade frågan i förra veckan sade jag att jag kände ett behov av att läsa mer om vad detta hade handlat om och vad som hade hänt. Det har jag också gjort. Men det finns mer att sätta sig in i. Det är viktigt att säga i diskussionen att man har gjort granskningar i olika avseenden under resans gång. Framför allt under slutet av 70-talet var Justitieombudsmannen inne i ärendet i ett par omgångar.
Det har från dessa kvinnor nu ställts krav. Det är först ett ersättningsanspråk mot staten, och det är JK som prövar detta. Justitiekanslern är regeringens högsta ombudsman. Det är också han som bevakar statens rätt i olika frågor. Han går regeringen till handa med råd och utredningar i juridiska frågor. Han utövar också tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt sköter sina åligganden.
Om man drar beskrivningen av vad Justitiekanslern har på sitt ansvarsområde är han oväldig och har ett tungt ansvar på detta område. Lena Olsson säger att man inte kan pröva ersättningsfrågan utan att sätta sig in i ärendet. Nej, det tror inte jag heller. Jag tror inte att det går utan att man gör åtminstone en bedömning av vad det finns för material och annat. Jag har fullt förtroende för att det också görs.
När ett skadeståndsyrkande grundar sig på händelser som ligger mer än tio år tillbaka i tiden är Justitiekanslerns huvudregel enligt praxis att man avslår det direkt på grund av preskription. Den allmänna preskriptionen är tio år när det gäller skadestånd och andra fordringar.
Finns det extraordinära skäl undersöker man fallet närmare innan Justitiekanslern tar ställning till preskriptionsfrågan. Så är fallet med dessa både kvinnors skadeståndsyrkande. JK kommer att inhämta upplysningar från en åklagare och polisutredare samt begära in akter innan han tar ställning till ersättningsfrågan.
Man kan även tänka sig att JK inleder ett tillsynsärende avseende myndigheternas agerande med anledning av skadeståndsyrkandet mot staten. Det finns flera möjligheter för JK att agera i detta. Jag tror, eftersom man aldrig kan veta i den här branschen, att det är rimligt att låta Justitiekanslern hantera ärendet på det sätt som det nu hanteras innan man tar ställning till: Ska regeringen ta ett initiativ och göra någonting särskilt?
Det som är besvärligt i fallet är givetvis att det är 30 år sedan. Prostitution var inte förbjudet vid den tidpunkten. Det bekymmersamma i sammanhanget är diskussioner eller misstankar om maktmissbruk och annat. Vad har varit sant och inte? Det är alldeles uppenbart i det här ärendet att det sades en del av politiker som inte var korrekt. Det är redan klarlagt. Det kan finnas frågor kring detta som man behöver väcka. Jag har hittills inte hittat någonting sådant. Men jag är å andra sidan inte utredare och har inte gått in i de detaljerna.
Det andra som är bekymmersamt men ändå väldigt viktigt är att det var två minderåriga som utsattes för övergrepp. Det är någonting som vi i dag ser väldigt allvarligt på. Det gör också att preskriptionstiden känns mindre viktig än vad den annars skulle vara i ärendet. Jag har fullt förtroende för att man beaktar det. Det är svårt att utreda vad som har hänt och inte hänt. Vi vet att det är svårt när det är minderåriga inblandade även i ärenden som är färska och aktuella.
Min bedömning är att vi ska avvakta och se vad Justitiekanslern kommer fram till, på vilket sätt han kommit fram till det och hur han redovisar sitt ärende innan vi tar ställning till om ytterligare saker ska göras. Det är mitt svar till interpellanten.
Anf. 23 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag tolkar ministerns svar som att det nästan är uteslutet. Svaret i dag är att det är uteslutet att tillsätta en bred granskningskommission.
Jag vill ställa en ytterligare fråga som gäller JK:s aviserade tidsschema på några veckor. Jag tror att utredningen ska vara klar efter alla helgerna, om jag har fått rätt information.
En historia som har rullats upp med jämna mellanrum i 30 år ska alltså ha några veckor på sig. Det tycker jag är fruktansvärt med tanke på alla indicier och alla starka misstankar. Jag tycker att ministern åtminstone skulle kunna säga så här: Det här är inte orimligt, utan vi öppnar dörren lite för att vi kan tillsätta en kommission redan i dag. Jag tror att ministern har så pass mycket information. Om man ska läsa tidningarna och tro allt som sägs där - vilket man inte alltid ska göra, men i vissa fall stämmer det ju - har ministern haft en träff med Justitiekanslern. Justitiekanslern har kallat till sig berörda personer. Nu är det många som är borta i dag, men det finns också människor som lever.
Vi står ofta i den här kammaren och diskuterar hur vi ska skydda våra barn och hur vi ska skydda kvinnor från att bli misshandlade och våldtagna. Det är inte för mycket begärt att säga: Ja, jag tillsätter en kommission så att vi får den här frågan utredd en gång för alla. Då kan vi - de människor som finns i dag - känna en stor tilltro till att vi gjorde precis allt vi kunde. Kanske inte allting kom fram, men vi gjorde allt. Det tycker jag inte är för mycket begärt.
Det är precis som ministern säger; det här var inte förbjudet på den tiden. Man får se till vad som gällde för 30 år sedan. Men hur det än var så var det otukt mot minderårig. Det är minderåriga som har blivit omhändertagna av samhället. Jag tycker att vi åtminstone kan göra de här tjejerna den tjänsten. Tillsätt en kommission så att de möjligtvis kan få upprättelse och tilltro till oss!
Anf. 24 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Jag håller med om mycket av det som Lena Olsson har tagit upp beträffande den här händelsen och att det är viktigt att gå till botten med den.
Jag känner också stor tillförsikt när JK nu kommer att granska händelsen - framför allt om det var en mörkläggning och hur det gick till. Jag har stort förtroende för JK, som har både stor kunskap och integritet och ett riktigt rättspatos.
Jag är övertygad om man att utifrån den utredningen och vad som framkommer där kommer att kunna gå vidare, om det finns behov. Men det är viktigt att vi lär oss av historien vad som hände på 70-talet för att undvika att det händer igen. Vi tar frågorna på allvar.
Det var inte förbjudet att gå till prostituerade då, men det var oerhört skamfyllt. Om det hade kommit ut att viktiga personer med mycket makt hade gjort det hade det blivit en ännu större skandal. Om det har förekommit mörkläggning och annat är det viktigt att man får reda på det för att kunna lära sig av historien och undvika att den upprepas.
Jag tycker att justitieministern ger ett välbalanserat och väl avvägt svar, och jag är övertygad om att JK kommer att gå till botten med det här.
Anf. 25 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag tycker egentligen att det är ett oskick att tolka hela tiden. Jag gav ett svar där jag talade om att jag tycker att man ska vänta på JK:s beslut och se hur han har arbetat innan man fattar ett beslut.
Man kan tolka det på många sätt för att framkalla ytterligare synpunkter. Men det är min bestämda uppfattning att jag vill ha det svaret innan jag bestämmer mig. Det är inte samma sak som att sitta och vänta eller att inte leda.
Den här frågan och det här ärendet har utretts ett antal gånger på lite olika sätt. Det finns en hel del underlag som man kan använda även om många personer är borta. Det som är svårt är naturligtvis att arbeta med en del av det som rör kvinnorna och det som händer under den tid de var minderåriga. Där kan materialet vara begränsat i de direkta polisutredningarna, och då kan det vara oerhört svårt. Men låt oss åtminstone ta reda på hur det ser ut!
Om man ska tillsätta en kommission bör man åtminstone veta exakt vilka frågeställningar som finns. Exakt vad är det man vill veta? Och vad tror man går att få fram? Annars är det inte särskilt begåvat att tillsätta en grupp människor som ska möta varandra bara för att ha sammanträden. Då ska det kunna åstadkommas någonting, och man ska kunna definiera vad. För att kunna göra sådana saker behöver man ha ett gediget underlag.
Det finns en sak som är bekymmersam i affären, vilket man också ser när man läser igenom vad som står i medierna. Medierna har ju ett återkommande intresse för det här. Men många uppgifter blandas ihop. Det gäller alltifrån personer där det enligt polisutredning finns en misstanke till personer som bara har blivit nämnda i något sammanhang. Detta har blivit listat i en blandning. Det är det som gör att det hela är så spekulativt hela tiden. Jag tror att det är oerhört viktigt att man gör de här sakerna seriöst.
En del av det som faktiskt var illa i myndigheternas agerande och i politiskt agerande är redan vederlagt; det vet vi från de redovisningar som har gjorts. Det behöver man inte upprepa. Vad man behöver fundera över är om det kan finnas någonting nytt i detta som det finns anledning att hantera.
Jag vill som sagt vänta tills justitiekanslern har gjort sitt arbete. Jag har redovisat något av det jag känner till om hur han arbetar.
Lena Olsson var bekymrad över JK:s tidsplan. För det första brukar inte JK vila på hanen så länge i ärenden som han uppfattar som viktiga. För det andra underlättar det faktum att det finns ett antal utredningar och annat arbete. Men man måste plocka fram en del ur arkiv och annat och föra några samtal. Det utgår jag också från att man gör; det är inte min sak att lägga mig i hur arbetet läggs upp.
Det är väl snarast bra om man inte dröjer för länge med att se om det finns något att göra. Det kan ju landa på två eller tre sätt. Man kan komma fram till att här finns ingenting att göra. Det kan bli slutsatsen. Man kan också komma fram till att här finns en del att göra. Man kan även komma fram till att här finns en del frågetecken som borde rätas ut. Detta vet vi faktiskt inte förrän JK har gjort sin prövning. Därför väntar vi på det innan vi fattar beslut. Så pass seriöst måste man ändå hantera viktiga ärenden och människor som är inblandade i dem.
Anf. 26 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag vill också passa på att säga att jag har stort förtroende för vår justitiekansler och för att han kommer att göra ett bra jobb.
Jag är ändå bekymrad över tiden. När det gäller en del saker kan det vara bra att man kommer fram ganska fort. Men den här historien har ju så många år på nacken. Jag som lekman inbillar mig att man kanske bara kommer till ytan på vissa saker. Det är därför det är så viktigt att en granskningskommission tillsätts. Under kort tid kanske man inte hinner med allt som man ska, och det tycker jag att man ska göra den här gången.
Jag hoppas att ministern åtminstone kan öppna en liten dörr. Det var inte omöjligt nu, så dörrarna är inte stängda. Men jag hoppas att ministern återkommer, och tillsätter en kommission. Det skulle kännas bra om vi i fortsättningen kan stå i den här kammaren och faktiskt står för det vi säger. Det här är viktiga saker.
Jag vill också passa på att önska alla en god jul och ett gott nytt år.
Överläggningen var därmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.