Bonus till direktörer i statliga bolag
Interpellation 2007/08:10 av Eriksson, Alf (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-09-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2007-09-20
- Svar fördröjt anmält
- 2007-09-25
- Sista svarsdatum
- 2007-10-04
- Besvarad
- 2007-10-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 20 september
Interpellation
2007/08:10 Bonus till direktörer i statliga bolag
av Alf Eriksson (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
De statliga bolagen representerar mycket stora värden och spelar viktiga roller på de marknader där de agerar. Det övergripande målet är att företagen ska skapa värde och infria uttryckta samhällsintressen. Bolagen ska ledas så att de uppnår både de ekonomiska och de samhälleliga målen och de ska agera så att förtroendet från allmänheten upprätthålls.
Anställningsvillkoren för ledande företrädare i de statliga bolagen är därför en viktig ägarfråga, närmare bestämt för regeringen. Det är därför oroande att regeringen nu aviserat att riktlinjerna för ersättningen till ledande befattningshavare i de statliga företagen ska revideras under hösten – särskilt då näringsministern vid tidigare tillfällen sagt sig vilja öppna för nya bonusavtal i de statliga företagen, en möjlighet som den socialdemokratiska regeringen satte stopp för 2003.
Ett återinförande av bonusavtalen för ledande befattningshavare i de statliga företagen riskerar att ytterligare späda på bonushysterin i det svenska näringslivet. Bonusavtal med ledande företrädare i statliga bolag kommer dessutom inte att leda till mer välskötta bolag. Forskare har inte kunnat hitta några tydliga samband mellan förekomsten av bonusavtal och företagens resultatutveckling. Däremot riskerar de att leda till allvarliga tapp i förtroende för de statliga bolagen bland allmänheten. Statliga bolag borde agera förebilder för näringslivet och deras ersättningar till verkställande direktörer och andra ledande befattningshavare bör vara tydliga, kontrollerbara och försvarbara. Min fråga till näringsminister Maud Olofsson är därför:
Vilka målsättningar avser näringsministern att gagna genom att åter tillåta bonusavtal i de statliga företagen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:10
Webb-tv: Bonus till direktörer i statliga bolag
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:10 Tisdagen den 16 oktoberProtokoll 2007/08:10 7 § Svar på interpellation 2007/08:10 om bonus till direktörer i statliga bolag
Protokoll från debatten
Anf. 1 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Alf Eriksson har frågat mig vilka målsättningar jag avser att gagna genom att åter tillåta bonusavtal i de statliga företagen.
Riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare i statligt ägda företag har funnits under lång tid. Den borgerliga regeringen beslutade redan 1994 om riktlinjer. Dessa har därefter bytts ut och i omgångar uppdaterats av den socialdemokratiska regeringen.
Nu gällande riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare beslutades av regeringen i oktober 2003. Riktlinjerna har på ett positivt sätt bidragit till såväl att skapa enhetlighet inom de statligt ägda företagen som att skapa praxis på marknaden. Bland annat regeln om maximalt 24 månaders ersättning vid uppsägning har haft stor genomslagskraft på marknaden och kan betraktas som normbildande.
Samtidigt har de riktlinjer som den förra regeringen beslutade om ett antal svagheter. Den största kritiken som kan framföras är det faktum att det har varit starkt lönedrivande att ta bort bonus. Enligt en undersökning från november 2005 som gjorts av konsultfirman Watson Wyatt har företagsledningar i statligt ägda företag högre ersättningar än i privat ägda företag. Inte minst frikostiga pensionslösningar har drivit upp den totala ersättningen. Jag anser inte att det är statens roll att vara lönedrivande, och jag vill betona att nuvarande system inte tycks ha varit en garanti för rimlighet vad gäller ersättningar.
Riktlinjerna har också varit alltför detaljorienterade och svåra att tillämpa. De har i en alltför stor utsträckning ingripit i styrelsens ansvar och skyldighet att hitta rätt ersättningsstruktur till de ledande befattningshavarna. Riktlinjerna har inte heller beaktat de skilda förutsättningar som kan råda i olika typer av verksamheter. Ett antal nya lagar och regler, som till exempel svensk kod för bolagsstyrning, har dessutom tillkommit sedan riktlinjerna beslutades. Detta innebär exempelvis att principerna för ledningens ersättning numera ska godkännas av bolagsstämman.
Frågan om nya riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Anf. 2 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, även om jag anar en viss smitning i svaret med att skylla på tidigare regeringar. Den här frågan är inte ny.
Jag reser mycket ute i landet, är på många arbetsplatser och träffar människor i bostadsområden. Alla tycker att det är ett orättfärdigt system som bara gynnar dem som har mest och högst lön. Ofta är det så att de som får ut bonusarna är sådana som har månadslöner som många gånger överstiger årslönen för de allra flesta.
Staten äger fortfarande 55 företag eller koncerner med nära 200 000 anställda. Det innebär att staten har ett stort ansvar att vara ett föredöme som arbetsgivare åt alla anställda, att vara en aktiv ägare och att på så sätt vara ett föredöme genom att skapa riktliner på arbetsmarknaden.
Det som ministern säger i dessa frågor blir ofta en norm. Om ministern nu tar på sig det stora ansvaret att försöka återinföra bonussystem till ledningarna för de statliga företagen innebär det att det blir en ny norm.
Det har visat sig att bonussystemen inte är speciellt lämpliga. Två av landets största företagsskandaler har handlat om bonussystem. I det ena fallet pågår rättegången. Det andra fallet uppdagades nu i maj, fyra år efter de regelförändringar som den socialdemokratiska regeringen gjorde.
Ministerns tes om att bonusarna skulle ha spelat ut sin roll och att man gått över till högre lönenivåer stämmer inte i det här fallet. Bonusarna spelade en aktiv roll i Carnegieaffären.
Om vi upptäcker att det sker många olyckor på en väg gör vi väl någonting åt vägen. Det som ministern nu uppenbarligen tänker göra är att släppa på ytterligare trafik på vägen och dessutom statlig trafik. Jag tycker inte att det är ansvarsfullt mot den bakgrund som vi kan skönja.
Det har visat sig att bonussystem för företagsledningar är olämpliga. Möjligheterna för ledningen att manipulera systemen finns, och frestelserna har blivit för stora. Det är inte några enskilda små händelser som inträffat. De får långtgående konsekvenser för företagen både hemma och utomlands.
Min fråga till ministern är egentligen: Vilken bedömning gör näringsministern? Hade skandalerna i Skandia och Carnegie uppstått om inte bonussystemen existerat?
Anf. 3 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Jag tror att vi är överens om att väldigt många av bonussystemen har varit helt oacceptabla. Det är viktigt att säga. De har drivit upp lönenivåerna och ersättningarna till en massa vd:ar utan prestation. Jag har aldrig sagt något annat än att prestationslöner kan vara ett bra sätt. Men då måste de vara rätt utformade.
Det som har hänt och hände efter att Socialdemokraterna genomförde förändringen är ändå viktigt för allmänheten att få reda på. Det har gjorts en utvärdering av regelverket, och slutsatsen är entydig. Chefer i statliga bolag har högre baslön och högre total ersättning än kolleger med motsvarande ansvar i både börsbolag och privatägda bolag. Det är slutsatsen.
När man jämför statliga bolag får det också en effekt på lönenivåerna därunder. Man har gjort nivågrupperingar på olika chefsnivåer. Man säger att i ett statligt bolag låg totalersättningen i analysen för 2005-2006 på nära 8 miljoner kronor för en linjechef på nivå 21. Man har alltså jämfört. I ett börsbolag på samma nivå var det runt en fjärdedel eller närmare 2 miljoner kronor mindre.
Då blir min retoriska fråga till Socialdemokraterna: Varför vill Socialdemokraterna att statliga vd:ar ska tjäna mer pengar än motsvarande vd:ar i den privata sektorn? Varför ska statliga vd:ar vara löneledande i sammanhanget? Och varför är det inte styrelsens ansvar att se till att hålla nere lönerna på de bolag som vi äger själva?
Om man ska ha en vd som ska ta ett stort ansvar ska han eller hon också prestera. Det är precis det jag vill åstadkomma. Jag säger inte att det är någon enkel sak. Jag har aldrig sagt att jag kommer att släppa bonusar fria i några statliga bolag; jag har aldrig uttryckt det på det sättet. Men jag tycker inte att det är acceptabelt att vd:ar i statliga bolag ska vara löneledande.
Jag skulle gärna vilja få en förklaring från Socialdemokraterna. Varför tycker ni att det är så bra att de har just den löneledande funktionen? Jag tycker inte att det är rimligt.
Jag tycker att styrelsen måste ta ett mycket, mycket större ansvar. Som jag säger i mitt svar är det massor med frågor som nu ställs till styrelsen. Det är de här frågorna - om den löneledande funktionen. Det är också frågor om den nya bolagsordningen och om det regelverk som vi vill ha. Jag kommer att ställa ytterst tydliga krav på styrelserna om hur de ska agera. I slutändan är det medborgarna som äger dessa företag, och de ska inte betala en krona mer till någon av vd:arna än vad de är värda för det de presterar. De ska ha välskötta bolag som ökar värdeutvecklingen i bolagen. Det har de rätt att förvänta sig, och det är i den andan som jag som ägare också kommer att agera.
Anf. 4 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Jag kan instämma i att vi ska ha en förnuftig lönebildning i de statliga företagen. Men när näringsministern påstår att den socialdemokratiska regeringens beslut 2003 skulle innebära att man blir löneledande får nog näringsministern läsa på bättre och se vad beslutet innehåller.
Det handlade om att en del bonussystem då hade spårat ur. Det rådde enighet här i kammaren om att göra någonting åt bonussystemen. Jag vill minnas att även ministerns parti var med i den diskussionen. Förslaget innebar då - det gäller uppenbarligen fortfarande - att de statliga företagen ska hålla konkurrenskraftiga löner och anställningsvillkor men inte vara löneledande jämfört med likvärdiga företag. Bonussystem ska undvikas. Men skulle styrelsen trots allt bevilja sådana system ska de omfatta alla anställda, men inte vd, och maximalt uppgå till två månadslöner.
Vidare ska det i årsredovisningen visas vilka ersättningar som utgår för koncernchef, vd och ledningsgrupp. Det ska redovisas per person. Även för styrelsens ledamöter ska arvoden redovisas. Styrelsen ska dessutom på bolagsstämman redovisa och motivera den totala ersättningen till vd, vilket innebär ett relativt effektivt hinder mot oacceptabla lönehöjningar.
Om det nu är på det sätt som ministern påstår mot den här bakgrunden - att cheferna skulle vara löneledande - är det ett brott mot det regelverk som är infört. Då är det väl upp till ministern att agera för att de regler som vi en gång har varit överens om följs i stället för att öppna upp för det som folk uppfattar som ytterst orättvist med nya vd-bonusar som gör att vi får ytterligare spänningar på arbetsmarknaden.
Det blir en oro på arbetsmarknaden av dessa fantastiska belopp som kan betalas ut i efterhand till direktörerna. Det handlar om miljonbelopp - det är klart att det sticker i ögonen på folk som har svårt att få det att gå ihop och att få pengarna att räcka till mat för dagen.
Detta får förstås betydelse för lönebildningen. Svenskt Näringsliv påstod här under våren att avtalen skenade i väg och riskerade att rasera samhällsekonomin. Det är klart att det finns en drivkraft i dessa frågor när det gäller att ställa högre lönekrav. Jag inbillar mig inte att det är de lönenivåerna som är något hot, utan det är de gigantiska skattesänkningarna som har spätt på köpkraften.
Jag kommer åter till min fråga. Vilken bedömning gör näringsministern? Hade skandalerna i Skandia och Carnegie uppstått om inte bonussystemet hade existerat?
Anf. 5 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Vi kan konstatera att vi diskuterar premiesystemen i de statliga bolagen. Låt oss hålla oss till det.
Vi ska ha en förnuftig lönebildning. Styrelserna ska ta ett stort ansvar för det. Jag försöker bara tala om att den ändring som Socialdemokraterna har gjort - och i så fall bristen på uppföljning - har lett till att våra statliga bolags-vd:ar har varit löneledande.
Jag fick inget svar på min fråga. Var det en medveten politik? Är det okej att man är löneledande? Eller har den socialdemokratiska tidigare regeringen gjort någonting för att förhindra detta? Det är ju detta som är faktum.
Jag tycker inte om dåliga bonussystem, och jag tycker inte att det finns någon anledning att försvara mycket av de bonussystem som har funnits i det privata näringslivet. Det har inte varit kopplat till prestation. Om den här typen av resultatlön ska fungera - det gäller både anställda och chefer - måste den vara kopplad till prestation.
Jag har varit positiv till att anställda ingår i den här typen av system. Jag tycker att det är bra att man känner en delaktighet i det företag som man verkar i också i de statliga företagen.
Vi kommer att se över riktlinjerna. Vi kommer att se till att styrelsen får ta ett större ansvar. Det är klart att det sticker i ögonen på vanliga människor som ser de här gigantiska summorna i det privata näringslivet. Men jag ska ärligt säga att jag tror att det sticker ännu mer i ögonen när staten har höga fasta löner som ligger långt över de ersättningsnivåer som direktörerna har i det privata näringslivet. Jag tycker att detta är en hederssak.
Socialdemokraterna införde det system som har gett det här resultatet. Det skulle vara intressant att höra varför ni inte gjorde någonting åt detta. Varför har ni inte protesterat? Nu har jag tagit tag i detta. Jag kommer att ha en dialog med de statliga bolagen, för jag tycker inte att det här är rimligt. Men min fråga återstår: Varför gjorde ni inget?
Anf. 6 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Det är klart att om man läser beslutet från 2003 och vad som står där om riktlinjerna - som jag redogjorde för tidigare - ser man att det inte står någonting om att de statliga företagen ska vara löneledande. Det står att det ska vara konkurrenskraftiga löner, men de ska inte vara löneledande. Hur kan då ministern få till den retoriska frågan om ifall vi avsåg att de skulle vara löneledande? Det har ju inte någon bäring på det beslutet över huvud taget. Det handlar i så fall om uppföljningen.
Nu har ministern haft i alla fall ett år på sig för att kunna se vad som har hänt. Jag har inte för dagen statistiken tillgänglig över direktörerna i de statliga företagen. Men naturligtvis sticker det mer i ögonen på människor som har låga löner om staten går före med bonusar som är på fantasibelopp. Systemet måste vara förutsägbart så att vi kan se löneutvecklingen framöver. Det får vi om vi följer 2003 års riktlinjer.
Anf. 7 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Det är alldeles riktigt att det finns en diskussion från 2003 där man har skrivit fast de här riktlinjerna. Min poäng är att Socialdemokraterna genomförde de här riktlinjerna, men man följde aldrig upp dem. Resultatet är att statliga bolagschefer är löneledande. Det är det jag reagerar mot.
Det är otroligt lätt att stå här i kammaren och prata illa om bonusar, men om resultatet är att vd:arna faktiskt får högre löner utan bonussystem är det väl bättre att kritisera nivån än att kritisera ordet "bonus". Den fattige som tittar på ersättningar totalt sett till de här vd:arna struntar högaktningsfullt i om det kallas bonus eller fast lön. De tittar på hur mycket pengar de här personerna får i förhållande till vad de själva får.
Ni var möjligen inte är medvetna om detta, men med det regelverk som ni införde har statliga chefer varit löneledande. Jag tycker inte att detta är rimligt. Jag tänker ta en ordentlig dialog om alla de förutsättningar som gäller vd:ar, ledningsgrupper, hur vi stimulerar anställda med mera för att få ett bra resultat i de här bolagen.
Jag tror att det vore bra om Socialdemokraterna studerade och utvärderade de resultat som utvärderingarna har visat. Då får ni kanske en annan bild av vad det var ni ställde till med.
Jag lovar dig att jag kommer att se till att vi har effektiva statliga bolag. Vi kommer att ha tydliga regler. Vi kommer att ställa stora krav på våra styrelser och göra det allra bästa som vi kan för att få ett värdeskapande i de statliga bolagen så att svenska medborgare har nytta av det. Det tror jag är det bästa som vi kan göra för att värdera också det ägande som svenska medborgare har i de här bolagen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.